Välkommen till Arielspace! Arielspace riktar sig till alla som är intresserade av rymdindustrin. Kommentarer kan mailas till rymden@arielspace.se Tyvärr fungerar detta webb-format inte i mobil så använd din dator!
Nu ska satelliterna tas ner redan efter fem år. U.S. Federal Communications Commission antog en ny regel 29 september för satellitoperatörer. Satelliter som går i bana benämnd LEO, dvs på relativt låg höjd över jordytan, måste nu tas ner fem år efter att de avslutat sin aktiva period. Hittills har operatören haft 25 år på sig. (Källa: Space News. 2022-09-30) Anledningen till det nya beslutet är det snabbt ökande antalet föremål i LEO. Beslutet ska börja gälla två år från idag, och för satelliter som kretsar på en höjd upp till 200 mil. Den nya regeln gäller för satelliter som tillhör USA och utländska satelliter som kräver tillstånd av USA. “Twenty-five years is a long time. There is no reason to wait that long anymore, especially in low Earth orbit,” sa Jessica Rosenworcel, ordförande för U.S. Federal Communications Commission.
Jag håller föredrag om färder till Månen. Imorgon lördag 24 sept har Tekniska Museet i Stockholm en dag tillägnad rymden. (2022-09-23) Föreningen där jag är styrelsemedlem, Svenska Rymdsällskapet, ordnar ett antal föredrag. Jag ska prata i 20 minuter om tidigare farkoster som sänts till Månen och också om USA:s nya Artemis-program, för landsättning av astronauter på Månen. https://www.tekniskamuseet.se/pa-gang/rymddag-for-alla/ Välkomna!
Denna vecka är tio astronauter på rymdstationen. Nu har tre nya astronauter anlänt till den internationella rymdstationen och därmed uppgår besättningen där till tio personer. (Källa: NASA. 2022-09-21) Några kommer , andra går. Amerikanen Frank Rubio och kosmonauterna Sergey Prokopyev and Dmitri Petelin har anlänt till stationen med en rysk Soyuz-farkost. De lyfte från Baikonur Cosmodrome i Kazakhstan. 29 september kommer tre kosmonauter att flyga tillbaka till Jorden efter sex månader på rymdstationen. Det är Denis Matveev, Sergey Korsakov och Oleg Artemyev. SpaceX igen. Redan 3 oktober är det dags för nästa farkost att flyga till rymdstationen. Då ska fyra personer färdas med amerikanska Dragon, med raketen Falcon 9. Det är femte gången som SpaceX ansvarar för transport av astronauter till stationen. Denna gång medföljer för första gången en kosmonaut. De fyra är NASA astronauterna Nicole Mann och Josh Cassada, dessutom Koichi Wakata från Japan (JAXA = Japan Aerospace Exploration Agency) astronaut och slutligen kosmonauten Anna Kikina (Roscosmos).
Capstone – flyger nu mot månen. En pusselbit i USA:s nya planer på månlandningar är rymdstationen Gateway, som ska kretsa runt månen. För att testa datormodeller av månstationens bana har man sänt iväg en cubesat på en lång resa. Farkosten heter Capstone. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2022-07-11) Vill ni få själva känslan av något som pågår just nu i mänsklighetens expansion ut i solsystemet? Smaka då på detta namn: Cislunar Autonomous Positioning System Technology Operations and Navigation Experiment. Förkortas Capstone! Här är mer insikt i och känsla av hur rymdbranschen expanderar, både på jorden och i rymden: Capstone ägs av företaget Advanced Space i Colorado och byggdes av företaget Terran Orbital i Kalifornien, raketmotorn byggdes av Stellar Exploration i Kalifornien. Driften sköts av Terran Orbital i samarbete med NASA-centret Ames Research Center. Farkosten sköts upp med raketen Electron, av företaget Rocket Lab, från Nya Zealand. En långsam färd. Den här färden till Månen går inte alls till på samma sätt som månlandningarna på 60-talet. Då flög man raka vägen till Månen. Nu vill man spara bränsle och utnyttjar därför de gravitationskrafter som existerar mellan Jorden, Månen och Solen. Farkosten sändes iväg 28 juni. Den är en cubesat på 12 enheter och stor ungefär som en mikrovågsugn. När den gått in i omloppsbana fanns fortfarande enheten Lunar Photon, ett raketsteg, kvar, och man började nu höja banan genom en serie manövrer. 4 juli var hastigheten så hög att Capstone lämnade omloppsbanan och började färden mot Månen. Man vecklade ut solpaneler som började ladda farkostens batterier. I planen ingick några korrektioner av banan, men plötsligt bröts kontakten med farkosten. 7 juli återfick man kontrollen och gjorde en korrektion av banan. Capstone får draghjälp av solens dragningskraft och kommer att flyga så långt bort som tre gånger avståndet mellan jorden och månen. Sedan dras den tillbaka mot månen. Dragningskraften mellan jorden, månen och solen. Farkosten följer en bana som kallas ballistisk månbana, och är en skicklig användning av dragningskraften mellan jorden, månen och solen. Denna bana är bränsleeffektiv men långsam. Capstone beräknas nå sin bana runt månen 13 november. Den ligger sedan i en bana som gravitationen mellan jorden och månen gör stabil. Den banan gör att Capstone var sjunde dag passerar lågt ovanför månens nordpol och högt ovanför månens sydpol. Som nämndes i inledningen ska experimentet validera datorberäkningar av den bana man vill ge Gateway. Men man ska också testa diverse kommunikation, med månsatelliten Lunar Reconnaissance Orbiter, och med NASA:s Deep Space Network. NASA har bidragit till finansieringen av projektet med 23 miljoner dollar för Capstone och 10 miljoner dollar för Electron. Medan Capstone strävar på i sin långsamma färd lyfter NASA:s stora raket SLS med obemannade rymdskeppet Orion 29 augusti (eller några dagar senare), flyger till Månen och cirklar runt tills det är dags att återvända till Jorden 42 dagar senare, en bit in i oktober.
Ryssland planerar för en egen rymdstation. Från ryskt håll har man i flera år sagt att man avser att lämna samarbetet på den internationella rymdstationen. Istället ska man bygga en egen rymdstation. (2022-08-30) Läs om detta på sidan "Europa, Ryssland"
Relationen mellan Ryssland och övriga länder som deltar i samarbetet på den internationella rymdstationen har på senare tid både förbättrats och försämrats.(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2022-08-08) Två exempel på samarbete: I juli gjorde Samantha Cristoforetti från EU och Oleg Artemyev från Ryssland en gemensam rymdpromenad, den första gemensamma på 23 år. I september ska kosmonauten Anna Kikina bli den första ryska rymdfararen på 20 år att flyga upp med ett amerikanskt team till den internationella rymdstationen, med rymdskeppet Dragon. Men fortsättningen förskräcker. Ryssland gör upp allt fler planer för att avsluta samarbetet med rymdstationen. Den nye chefen för ryska rymdorganisationen Roscosmos, Yuri Borisov, säger att man kommer att fullfölja sina förpliktelser fram till 2024, men sedan lämna samarbetet. Den förre chefen, Dmitry Rogozin, gjorde i åratal allt mer hätska uttalanden mot USA, hånfulla påståenden om underlägsenheten hos västlig rymdverksamhet samt hot om att avbryta allt samarbete. Efter Rysslands anfall på Ukraina ledde sanktionerna mot landet att vissa projekt avslutades. T.ex. upphörde Rysslands närvaro på Frankrikes och ESA:s rymdbas Kourou i Syd-Amerika. Men vad gäller rymdstationen fortsätter samarbetet utan störningar. Allt annat vore också omöjligt eftersom de olika modulerna är beroende av varandra. "Vi ska sluta, men vi sa inte när" Beslutet från ryskt håll att inom några år lämna projektet med rymdstationen omges dock av ganska stor oklarhet. Det verkar vara ett politiskt principbeslut, men inga praktiska åtgärder är tydligen ännu planerade. Tidningen Aviation Week kunde inte ens erhålla besked från Roscosmos om vilken myndighet som tagit beslutet. Projektet ISS grundar sig på ett avtal från 1998 mellan USA, Ryssland, Europa, Japan och Kanada. En deltagare som vill lämna samarbetet måste lämna in en skriftlig uppsägning minst ett år i förväg. Enligt ett nytt beslut från USA vill man driva stationen åtminstone fram till 2030. Men stationens konstruktion är sådan att de ryska modulerna är nödvändiga för driften. På NASA säger man att samarbetet på ISS mellan Ryssland och övriga länder har fungerat väldigt bra.
Ekonomiska problem för New Space: Aktiekursen rasar för Rocket Lab och Virgin Galactic. Under 2000-talet har många nya rymdföretag startats i USA. De flesta är små men har höga vinstförväntningar – men vinsterna låter vänta på sig. Pandemin, kriget i Ukraina och hög inflation har fått många investerare att tveka. (Källa: Aviation Week & Space Technology. Juli 2022) Rymdmotiv på en sedel från Kanada. Skenbart kan det verka som om rymdindustrin går för full fart. T ex sköt SpaceX nyligen upp en raket som placerade 59 små satelliter i omloppsbana. Men under våren har aktiekurserna rasat för många start-ups. Tidningen Aviation Week & Space Technology räknar upp ett antal amerikanska företag och berättar hur nedgången ser ut: Blacksky ner 46 %, Redwire 40 %, Satellogic 51 %, Spire Global 56 % och så vidare. Också de välkända företagen Rocket Lab och Virgin Galactic har fått se aktiekursen dala kraftigt. De här två företagen är ju ändå framgångsrika. Rocket Lab har gjort flera lyckade satellituppskjutningar och Virgin Galactic har genomfört en bemannad rymdfärd. Men aktiekursen för Rocket Lab har sjunkit med hela 62 % och för Virgin med 50 %. Space is hard. Rymdverksamhet är tuff, förstås, men ännu tuffare blir det när företaget har långt kvar tills det tjänar pengar och investerare slutar ösa pengar över dig. Det nya makroekonomiska läget innebär inflation, stigande räntor, nedgång på börsen, brist på arbetskraft och komponentbrist. De företag som börsnoterat sig i USA är enligt lag tvungna att lämna kvartalsrapporter, och av dem framgår det ofta att vinsterna hägrar långt i framtiden. Nästan alla nya rymdbolag behöver mer finansiering, och den måste ju komma från vinster, privatpersoners investeringar, lån eller genom att utge fler aktier. Men marknaden gynnar inte längre de nya rymdbolagen. Många av bolagen utlovade hundratals miljoner dollar i vinst och lockade därmed till sig investerare, men istället behöver de ytterligare investeringar de närmaste åren. Ett exempel är företaget AST Space-Mobile som i maj gav ut nya aktier för 75 miljoner dollar. Det fanns 253 miljoner i företagets kassa, men den konstellation på 20 satelliter som man vill sända upp kräver mer finansiering. Man snubblar över alla rymdchefer. Det ekonomiska läget har tvingat de nya rymdföretagen att satsa mer än tidigare på marknadsföring. Tidningen Aviation skriver att det brukar vara svårt för journalister, aktieanalytiker och investerare att få träffa cheferna för de stora rymdbolagen, men på rymdkonferenser brukar man numera praktiskt taget snubbla på personer i ledande ställning på små start-ups. De är tvungna att anstränga sig för att hålla upp intresset för sitt företag. Kommentar: Under hösten planerar jag att göra intervjuer med ledningen på rymdföretag i Sverige för att försöka ta reda på om deras situation liknar den amerikanska.
Snart får astronauterna modernare rymddräkter. NASA har slutit avtal med två företagsgrupper ledda av företagen Collins och Axiom om design och tillverkning av nya rymddräkter. Det gäller dräkter som kan användas både på den internationella rymdstationen och vid kommande färder till Månen. (Källa: Aviation Week & Space Technology. Juni 2022) NASA har startat ett program som kallas xEVAS, vilket är förkortning för Exploration Extravehicular Activity Services. Det innebär helt enkelt att några företag får i uppdrag att utveckla nya rymddräkter, träna astronauterna och stå för underhåll. Den nya dräkten ska ersätta EMU, extravehicular mobility units, som är de rymddräkter som man använt ända sedan rymdfärjan började flyga. Det är två team som ska ta fram de nya dräkterna. Team Collins omfattar ILC Dover, som byggt rymddräkter sedan månlandningarna på 60-talet, och företaget Oceaneering. Axiom har teamat upp med företagen KBR, Air-Lock, Paragon Space Development, Sophic Synergistics och APT Research. Företagen har investerat stora belopp och NASA ska totalt betala upp till 3,5 miljarder dollar för de nya rymddräkterna. Det nya jämfört med tidigare kontrakt är att företagen, inte NASA, äger dräkterna. Företagen kan således sälja produkten också till privata företag som vill göra rymdfärder eller bygga rymdstationer. Ny teknik ska möjliggöra dräkter med större rörlighet och kapacitet. På rymdstationen har man haft problem t.ex. med att standarddräkten är anpassad för män, så att det ibland inte fanns tillräckligt många små dräkter, anpassade för kvinnor. Nu ska ny teknik tillåta större flexibilitet. Utveckling av de nya dräkterna kommer att delfinansieras av NASA under perioden 2022 till 2034. Beställningen från Collins och Axiom ingår i ett stort projekt som omfattar byggandet av en rymdstation som ska cirkla runt månen (Gateway), landningsfarkoster för transport mellan denna rymdstation och månytan, samt också månbilar. Läs om NASA:s nya policy: köpa tjänster istället för prylar. Företagen som bygger rymdskepp och rymddräkter får delfinansiering av NASA men kan sälja skepp och dräkter både till NASA och privata företag. Se "Nyheter" uppe till höger på denna sida.
Årsstämma med Ovzon 2022. De börsnoterade rymdbolagen Gomspace, AAC Clyde, Ovzon och Unibap har inte hållit fysiska årsstämmor under pandemin. Men i år kunde jag delta på Ovzons årsstämma som hölls på huvudkontoret i Solna torsdagen 21 april. En sammanfattning av mina intryck kunde vara: ”Det går bra nu!” (2022-06-14) Det mest spektakulära med satellit-bolaget Ovzon är planerna på att sända upp en egen kommunikationssatellit, Ovzon-3. Planen är nu att satelliten ska kunna skjutas upp i slutet på 2022. Hela reportaget från bolagsstämman finns här: Ovzon
Boeing nr 2 efter SpaceX: ska flyga astronauter till rymdstationen. NASA startade år 2010 ett program för att sponsra privata företag som skulle flyga astronauter till rymdstationen. Flera av de företag som medverkade i projektet från början har fallit ifrån. Kvar är SpaceX och Boeing. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2022-06-12) SpaceX har redan transporterat astronauter tre gånger till rymdstationen med sitt rymdskepp, samt använt rymdskeppet till att flyga rymdturister till rymdstationen och att genomföra en privatflygning med flera varv i omloppsbana runt jorden. Boeing stötte på tekniska problem och har ännu inte har påbörjat sitt uppdrag. Men i maj genomförde Boeing en första flygning med sitt rymdskepp CST-100 Starliner till rymdstationen. Det var en obemannad flygning. Den första bemannade färden hoppas man göra i augusti. Sex dagar efter starten landade Starliner 25 maj i New Mexico. Boeing kommer så småningom att använda en ny motor i de raketer som skjuter upp rymdskeppen, men än så länge använder man den gamla rakettypen Atlas. Den nya motorn heter Vulcan, den tillverkas av företaget Blue Origin och den kommer att monteras i raketen Centaur. Den här motorn kommer Blue Origin också att använda i sin egen raket New Shepard. Boeing har de senaste åren haft problem, med flygplan som inte fungerat, och misslyckad omorganisation. Alla förseningar med Starliner har gjort att företagets rymdskepp hittills varit väldigt olönsamt, eftersom sponsringen från NASA inte alls täcker kostnaderna.
Apollo 16 till Månen för 50 år sedan. I år är det 50 år sedan näst-sista månlandningen i Apollo-projektet. År 2011 kom en av astronauterna till Stockholm och jag hade tillfälle att lyssna på honom och ställa frågor! Läs min artikel om Charles Duke som flög till Månen med Apollo 16 år 1972. (Av Ariel Borenstein. 2022-04-26) Man lyfte 16 april och landade på månen 20 april 1972. Astronauterna Charles Duke och John Young tillbringade sammanlagt 71 timmarpå månytan. De hade med sig en liten bil och färdades 27 km med den. (En kopia syns på fotot nedan). Jag fotograferade Charles Duke på Tekniska Museet i Stockholm. Länk till artikeln: Charles Duke besökte Månen.
Förändrad rymd efter Rysslands krig. Efter att Rysslands militär överfallit Ukraina har mycket förändrats i relationen mellan världens länder. Här berättar jag om följderna för rymdverksamhet i Ukraina, Ryssland, USA och ESA. (Källor: Aviation Week och Space News. 2022-03-28) Ukrainas rymdindustri står stilla under kriget. På 50-talet var Ukraina en del av Sovjetunionen. I staden Dniepropetrovsk byggdes en fabrik för tillverkning av kraftfulla missiler. De kunde laddas med kärnvapen och skjutas långa sträckor. Efter hand blev industrikomplexet, som hette Yuzhny, ett av Sovjetunionens största, och byggde både missiler och rymdraketer. Efter Sovjetunions fall kunde Yuzhny finna kunder i Ryssland. Man kunde också hjälpa nya rymdnationer med deras projekt: Brasilien, Kina, Indien, Saudi-Arabien och Syd-Korea. När Ryssland ockuperade Krim år 2014 avbröts rymdsamarbetet mellan Ukraina och Ryssland. Staden hette då Dnipro och där fanns fabriken Yuzhmash som byggde raketen Zenit för Rysslands rymdverksamhet. Den verksamhet som återstod var leverans av motorer till den amerikanska raketen Antares och europeiska raketen Vega. Hittills har företaget Northrop Grumman sänt upp 16 Antares-raketer till den internationella rymdstationen med frakt-rymdskeppet Cygnus. Två nya Antares-raketer fanns i hamnstaden Mykolaiv i Ukraina när Ryssland anföll. Det har blivit omöjligt att få ut dem därifrån. Northrop Grumman har två raketer på lager och kan därmed fullfölja sitt aktuella kontrakt med NASA, men man kan inte sluta nytt avtal eftersom man tills vidare saknar tillgång till nya raketer. Framtiden ter sig väldigt osäker för Ukrainas rymdindustri. Kan driften av ISS hållas utanför konflikten på Jorden? När man 1993 planerade den internationella rymdstationen så tog man medvetet ett beslut om att göra modulerna beroende av varandra för att uppmuntra till samarbete. Medlemmarna i samarbetet har genom åren tvingats hantera ändrade målsättningar, problem med finansieringen, olyckor, politiska konflikter. Makthavare i de länder som ingår har gjort sitt bästa för att hålla rymdstationen utanför konflikter. Astronauterna har inte haft några problem med att samarbeta. Nu i slutet på mars ska Mark Vande Hei från USA lämna rymdstationen tillsammans med Anton Shkaplerov och Pyotr Dubrov från Ryssland i en Soyuz-kapsel. USA och Ryssland turas om att med sina rymdskepp flytta upp ISS till en lite högre bana. Utan de här puffarna skulle rymdstationen till slut ramla ner. Om man lyckas hålla igång samarbetet trots krisen mellan Ryssland och andra länder så är det tveksamt om man från rysk sida vill fortsätta efter 2024. Övriga medlemmar har tagit beslut om att fortsätta till 2030, men utan rysk medverkan blir det svårt. Stopp för samarbete mellan ESA och Ryssland. Ryska Soyuz-raketer har i många år skjutits upp från Europas rymdbas i franska Guiana i Syd-Amrika. Nu har ryska rymdorganisationen Roscosmos pausat allt samarbete och den ryska personalen reser hem. Flera uppskjutningar av satelliter får därför vänta tills ESA hittar alternativa raketer. Ett av samarbetsprojekten mellan ESA och Ryssland är farkosten Exo-Mars som skulle ha sänts iväg till Mars i september från Bajkonur. Det projektet blir nu försenat, åtminstone flyttas det fram till 2024. En av Putins män, en agressiv lögnare, är chef för Roscomos. År 2018 utsågs Dmitry Rogozin till ny chef för den statliga rymdverksamheten, Roscosmos. Han har varit vice premiärminister tidigare, och är en man helt i Vladimir Putins smak. Tragiskt nog har han ansträngt sig att sabotera samarbetet mellan Ryssland och USA. Efter Rysslands ockupation av Krim sattes Rogozin upp på USA:s sanktionslista. Som chef för Roscosmos har han varit aggressiv och kommit med hotelser och förolämpningar mot väst. Det ser ut som om Ryssland inte vill fortsätta samarbetet med rymdstationen, och samarbetet om en bas i bana runt Månen, Gateway, har definitivt upphört på ryskt initiativ. Ryssland vill istället öka rymdsamarbetet med Kina. När de nya sanktionerna trädde i kraft nu när Ryssland startat krig mot Ukraina, så har Rogozin använt Twitter för att utslunga allehanda aggressiva påhopp och lögner. Men så har han ju Vladimir Putin som chef.
USA:s sanktioner försvårar Rysslands rymdprogram. Oklart om det försvårar rymdsamarbetet mellan länderna. Här är ett citat från Space News (2022-02-25): Russia’s space program won’t be shielded from U.S. sanctions in the wake of Russia’s invasion of Ukraine, U.S. President Joe Biden said Thursday afternoon. “We estimate that we will cut off more than half of Russia’s high-tech imports, and it will strike a blow to their ability to continue to modernize their military. It will degrade their aerospace industry, including their space program,” Biden said in a White House address outlining new sanctions. A White House fact sheet released Feb. 24 did not elaborate on specific sanctions or restrictions for Russia’s space program. The administration said it is imposing “Russia-wide denial of exports of sensitive technology, primarily targeting the Russian defense, aviation, and maritime sectors to cut off Russia’s access to cutting-edge technology.” Examples of such technologies include semiconductors, telecommunication, encryption security, lasers, sensors, navigation, avionics and maritime technologies. “These severe and sustained controls will cut off Russia’s access to cutting edge technology,” the fact sheet stated. In a brief statement late Feb. 24, NASA said the new export restrictions would not affect its work with its Russian counterpart, Roscosmos, of operations of the International Space Station. “The new export control measures will continue to allow U.S.-Russia civil space cooperation,” the agency stated. “No changes are planned to the agency’s support for ongoing in orbit and ground station operations.” Rysslands rymdchef svarar: Biden’s statement prompted a sharp rebuke from Dmitry Rogozin, director general of Roscosmos and former deputy prime minister of Russia. In a series Russian language tweets, he noted that the U.S. had already blocked imports of radiation-hardened electronics and made it difficult for Western nations to procure commercial launches on Russian rockets. “We are ready to act here, too,” he said regarding launch restrictions. Rogozin also raised questions about the future of the International Space Station. “Do you want to destroy our cooperation on the ISS?” he asked, noting that the station’s orbit is maintained by thruster firings on the Russian segment of the station, primarily by Progress cargo spacecraft. “If you block cooperation with us, who will save the ISS from an uncontrolled deorbit and fall into the United States or Europe?”
Försenad satellit. (2022-02-19) Företaget Ovzon meddelar att uppskjutningen av satelliten Ovzon 3 kommer att försenas, men är planerad att ske under senare delen av 2022. Senareläggningen är en konsekvens av fortsatta brister och förseningar i leveranser av nyckelkomponenter som påverkar färdigställandet av Ovzon 3 och ett stort antal andra satelliter i branschen.
Europa vill ha ett eget rymdskepp! (2022-02-18) Astronauterna Samantha Cristoforetti (Italien), Alexander Gerst (Tyskland), Tim Peake (Storbritannien) och Thomas Pesquet (Frankrike) vill det! ESA:s generaldirektör Josef Aschbacher vill det! Franska rymdorganisationens chef Philippe Baptiste vill det! Vill vadå? Jo, att ESA ska skaffa sig ett eget rymdskepp, för att slippa vara beroende av USA och Ryssland när man ska ta sig ut i rymden. Kommer Europa att ha ett eget rymdskepp år 2030? Kommer våra rymdfarare att kallas euronauter? Länk: Europas rymdskepp.
Jobba snabbare på Esrange! (2022-01-31) Storbritannien, Norge och Tyskland gör stora satsningar på att börja sända upp satelliter. På Esrange har man i decennier haft önskemål om kapacitet att sända upp satelliter, men det är bara de senaste åren man börjat bygga infrastruktur. Nu riskerar Sverige att bli omsprunget av länder som satsar stora ekonomiska resurser på att förverkliga satellitverksamhet. Tyskland ska bygga om ett fartyg till raketramp, Norge har basen Andoya och i Storbritannien planeras flera nya raketbaser. Ska vi GOSA? (Källa: Aviation Week & Space Technology. Januari 2021) Från Tyskland meddelades i januari 2021 att man undersöker möjligheten att börja sända upp satelliter från ett skepp på Nordsjön. Tyskland är så tättbebyggt att det inte är lätt att skapa en rymdbas på fastlandet, och samtidigt har det startats flera nya tyska företag som bygger raketer. I Bremen finns GOSA (German Off-shore Spaceport Alliance). Det är ett företag som vill utrusta ett skepp för satellituppskjutningar och placera det ute på Nordsjön. På så sätt kan man undvika att flyga raketer över bebyggda områden, undvika att störa flyglinjer och det behövs inte så mycket förhandlingar med myndigheter. Tanken på detta uppstod 2019 i en utredning om Tysklands framtid som industrination. Man kom fram till att alla önskade sig kapacitet för satellituppskjutningar. Det finns numera tre företag som snabbt gör framsteg med att bygga raketer för att sända upp små satelliter. De heter Rocket Factory Augsburg, HyImpulse och ISAR Aerospace. Det finns prognoser på att tysk industri, t ex bilindustrin, behöver snabb kommunikation via satelliter. Storbritannien och Norge vill ju också sända upp satelliter, men de länderna är inte medlemmar i EU. Sverige är medlem så valet inom EU för ett företag som vill sända upp en satellit kanske står mellan tyskt fartyg och norrländsk bas. Den tyska planen på ett raketskepp innebär en första uppskjutning under år 2023. Raket-skepp. Tyskland har kort kust mot Östersjön och likaså mot Nordsjön, och att flyga över tätt befolkade områden i Tyskland, Danmark, Sverige eller Norge skulle kräva omfattande förhandlingar. Att skjuta upp raketer från fartyg är inte en ny ide´. Företaget Sea Launch sköt upp satelliter från en plattform i Stilla Havet. Efter problem både med teknik och ekonomi lades projektet ner. Fartyget som Tyskland vill använda är konstruerat för att klara tuffa väderförhållanden och har använts för att bygga vindkraftverk till havs. Enligt vad man hävdar ska det vara möjligt att använda fartyget 250 dagar per år. Något som saknas ännu är regler kring detta, t ex lagstiftning. Det uppges dock finna stort politiskt stöd för planerna. Förutom raketuppskjutning från fartyg planeras i Tyskland även att använda flygplan som ett första steg ut i rymden, och detta skulle ske från ett flygfält i Rostock vid östersjökusten. Flera rymdföretag sluter avtal om att använda raketfartyg. (September 2021) De tyska företagen Rocket Factory Augsburg och HyImpulse, holländska T-Minus och brittiska Skyrora har avtalat om att använda tyska skeppet Spaceport Alliance Purpose Ship för att sända upp satelliter i Nordsjön. (Varför vill de inte skjuta upp satelliter från Esrange istället?) Norge bygger ut. (Oktober 2021) I Norge erhöll rymdbasen Andoya hösten 2021 ett anslag på 365 miljoner norska kronor för att man ska kunna bygga infrastruktur för uppskjutning av satelliter. Enligt uppgift hoppas man börja sända upp satelliter hösten 2022, dvs i år. Nyheter från Storbritannien: Flygmyndighet blir rymdmyndighet, ny rymdlag och avsikt att börja skjuta upp satelliter 2022. Men rymdbaserna är långt ifrån färdigbyggda! (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2021-08-09.) Läs artikel på sidan "Europa" Läs min grundliga artikel om planer på rymdbaser i Europa hos Populär Astronomi.
Lucy möter Jupiters Trojaner. För några månader sedan sände NASA iväg sonden Lucy med destination Jupiter. Sonden når Jupiter först 2027, och innan dess ska den ta fart genom att flera gånger avlägsna sig från jorden och sedan återvända för att använda jorden som ”gravitations-slunga”. (Publicerat 2022-01-09) Sonden ska studera två samlingar asteroider som fastnat i Jupiters gravitation och flyger i samma bana som planeten: ett antal asteroider flyger före Jupiter och en annan grupp flyger efter! Läs på sidan Rymdsonder.
Utredningsbetänkande om ny rymdlag: Bra om satellituppskjutningar men ofullständigt om rymdturism. En statlig utredning om ny rymdlag presenterades 23 november. Den föreslår omfattande ny lagstiftning om bl a tillståndsprocess för rymdverksamhet, registrering av rymdföremål och villkor för skadestånd. Men inget nytt föreslås om bemannad rymdfart – utredningen hänvisar till Luftfartslagen och till framtida lagstiftning. (Av Ariel Borenstein. 2021-12-23) Utredaren: juristen Göran Lundahl. Nya tider. 1982 dominerades rymden av Sovjetunionen och USA. I Sverige grydde en statlig rymdverksamhet och en rymdindustri. Då tyckte man att det var dags att lagstifta om Sveriges rymdverksamhet och riksdagen tog beslut om ”lag om rymdverksamhet”. Lagen var kort, bara 6 paragrafer, och den handlade nästan uteslutande om olika sätt att sätta käppar i hjulet för privat rymdverksamhet. Nu är det 2021. Ett stort antal stater bedriver numera rymdverksamhet. Den globala rymdbranschen, statlig plus privat, omsatte 2020 ett belopp uppgående till 385 miljarder dollar. Teknisk utveckling har gjort att satelliter kan utföra de mest häpnadsväckande arbetsuppgifter. Avancerad teknologi kan rymmas i små satelliter, som kan sändas upp med små raketer. Det finns en internationell rymdstation. Militär verksamhet är alltmer beroende av satelliter. Människans aktiviteter i rymden blir allt mer omfattande. Rymdlagen från 1982 klarar inte allt detta, det är dags för en ny lag. En ny lag om rymdverksamhet. 2018 fick juristen Göran Lundahl i uppdrag av regeringen att utreda vilka krav som borde ställas på en ny rymdlag. Han överlämnade ett betänkande till regeringen 23 november 2021. Jag var journalisten i rummet! På presskonferensen där lagförslaget presenterades fanns ingen större mediabevakning. Jag var ende närvarande journalist, TT fanns med på länk. Övriga i rummet var personal som skötte kommunikationsutrustningen och några experter som deltagit i utredningen. Utredaren avslutade sin presentation med orden: ”Finns det några frågor?” Alla tittade på mig. Ja, jag ställde en fråga. En sak är klar: den nya lagen kommer att bli mycket mer innehållsrik än den gamla. Det behövs ett antal definitioner: Vad är ett rymdföremål? Var går gränsen mellan den höjd där luftfartsregler gäller och där rymdlagen ska börja gälla? Det behövs regler om hur det ska gå till att få tillstånd att bedriva rymdverksamhet: Det behövs regler för tillsyn, dvs hur ska kontroll göras av att lagen följs? Sverige måste föra ett register över alla farkoster vi sänder upp i rymden och rapportera detta till FN. Hur ska detta gå till? Olyckor kan inträffa. Hur ska skadeståndsreglerna vara utformade? Vilka regler ska gälla om försäkringar? Vilka krav måste ställas på vår rymdverksamhet vad gäller rymdmiljö och rymdskrot? Behövs särskild lagstiftning för att underlätta bedrivande av privat rymdverksamhet, t. ex. rymdturism. Den nya lagen måste beakta utrikes-, säkerhets-, och försvarspolitiska frågor. Sänd inte en raket till månen av misstag! Lagstiftning brukar inte locka till skratt, men en formulering i förslaget till ny rymdlag är som gjord att skämtas om: ”Den som av oaktsamhet bedriver rymdverksamhet utan tillstånd ska dömas till böter eller fängelse.” Den här paragrafen ingår i förslaget till tillståndsprocedur. Jag förstår vad som avses, men det är komiskt att tänka sig att någon av misstag sänder upp en raket. Till att börja med ställs lagstiftaren inför problemet om var rymden börjar. Det finns inget internationellt avtal som reglerar detta. Här föreslås att man väljer höjden 10 mil som gräns och att alla ”rymdföremål” som passerar den gränsen ska omfattas av lagen. Vi tror på kraftigt ökad rymdverksamhet. Det blir Rymdstyrelsen som både ska bevilja tillstånd och övervaka att reglerna följs. Än så länge är det regeringen som beviljar tillstånd till rymdverksamhet, men utredaren tror att antalet ärenden kommer att öka kraftigt de närmaste åren, och därför är det bäst att detta delegeras till Rymdstyrelsen, som har den största kompetensen på området. Det är önskvärt att tillståndsansökningar behandlas ganska skyndsamt. Man specificerar i två paragrafer omfattande 15 punkter de krav som en ansökan om rymdverksamhet måste uppfylla. Lagförslaget kompletteras med förslag på en rymdförordning där några ämnen detaljregleras. Bl a specificerar man i 17 punkter ytterligare vad som krävs av en tillståndsansökan. Både statlig och privat rymdverksamhet ska kräva ansökan om tillstånd. Men regeringen kan besluta att någon viss statlig verksamhet ska få göras utan undantag, och försvaret behöver inget tillstånd! Det ska inte utfärdas något generellt tillstånd till t.ex. ett företag, utan det ska finnas olika typer av tillstånd: för uppsändning av rymdföremål, för manövrering eller annan påverkan av föremålet i rymden, återföring, aktivitet på annan himlakropp (!!!), annan verksamhet. Kommersiell rymdverksamhet. Något som överraskar rejält är att utredningen inte föreslår någon specifik lagreglering alls om kommersiell bemannad rymdverksamhet. I USA har Federal Aviation Administration 2020 fått lagstöd 2020 för att hantera kommersiella rymdfärder. I Sverige har man efterlyst ny lagstiftning. T.ex. vill företaget Spaceport Sweden samarbeta med Virgin Galactic som tar upp ett flygplan på hög höjd och där sänder iväg en raket som finns monterad under planet. För att utländska företag i branschen ska våga starta aktivitet i Sverige krävs klara spelregler. Utredaren skriver att eftersom den rymdturism som kan bli aktuell sker med sondraket eller flygplan så gäller luftfartslagen. Om farkosten ska nå över gränsen 100 km anses det ju handla om rymdverksamhet och då krävs tillstånd av Rymdstyrelsen. Vad gäller en rymdbas säger man att rymdlagen inte ska reglera vad som sker på marken, så luftfartslagen gäller s k horisontell uppfart (Virgin Galactic). Vad gäller vertikal uppskjutning av rymdfarare så konstaterar utredaren att den enda rymdbas som finns i Sverige är Esrange, och där planeras inga bemannade uppskjutningar, så det krävs ingen ny lagstiftning. Och någon ny rymdbas planeras inte. Slutklämmen i avsnittet om kommersiell rymdfart blir en efterlysning av ny lagstiftning som reglerar luftfart och rymdfart i samma lag, och som omfattar Esrange. Utredarens uppdrag omfattar inte aktiviteter på marken. Min åsikt är att man borde ta detta helhetsgrepp redan i den nu aktuella nya rymdlagen. När börjar det? I betänkandet föreslås att den nya lagen börjar gälla 1 januari 2023. På denna sida är min artikeln förkortad, en grundligare genomgång finns på sidan Rymdlagen - analys. Följ länken och läs om Rymdstyrelsens tillsyn, nationell säkerhet, Esrange, rymdskrot, försäkringar, skadestånd mm. OBS! Den här artikeln är både tänkt som information om lagförslaget och som ett diskussionsinlägg. Har du några synpunkter på lagförslaget eller på min artikel, maila mig på rymden@arielspace.se och uppge om jag ska publicera dina synpunkter på Arielspace.
Vad är ULA? Läs om ett stort företag i USA som hade monopol på statlig rymdfart men fick problem när Ryssland invaderade Krim och SpaceX började konkurrera. (2021-12-20) Läs på sidan om USA.
Commercial Lunar Payload Services. NASA sponsrar 14 amerikanska företag som ska sända obemannade farkoster till Månen. De ska medföra olika typer av mätinstrument för att kartlägga månens egenskaper. (2021-12-13) Redan 2022 ska Astrobotic Technology och Intuitive Machines landa sina farkoster på Månen. Läs nyheten uppe till höger på denna sida. Intuitive Machines ska landa sin farkost Nova på Månen 2022.
Nya besökare på internationella rymdstationen!
Kina i rymden!
Kina har avancerade planer på rymdområdet. Just nu bygger Kina en rymdstation, man har nyligen gjort framgångsrika obemannade landningar både på Månen och Mars, och landet bygger allt större raketer. Ett framtida mål är bemannade landningar på Månen. (Publicerat 2021-08-24) Läs min rapport på sidan Asien - Kina.
AAC Clyde bildar dotterbolag för rymdmarknaden i Afrika. (Pressmeddelande: 2021-08-23) AAC Clyde Space, ett ledande småsatellitbolag, startar AAC Space Africa för att dra nytta av den snabbt växande marknaden för satelliter och rymdbaserade tjänster i Afrika. AAC Space Africa ska designa, bygga och leverera rymdprogram till den afrikanska kontinenten från sin bas i Kapstaden i Sydafrika. Det nya dotterbolaget kommer även att vara gruppens kompetenscentrum för avancerad radiokommunikation.
Nyheter från Storbritannien: Flygmyndighet blir rymdmyndighet, ny rymdlag och avsikt att börja skjuta upp satelliter 2022. Men rymdbaserna är långt ifrån färdigbyggda! (2021-08-09.) Läs mer på sidan Internationellt, Europa.
Artemis accords. NASA förbereder nya månlandningar under 2020-talet. Programmet heter Artemis. NASA söker samarbete med andra länder för att man tillsammans ska genomföra de nya månfärderna. Man vill att detta program ska leda fram till en permanent månbas. NASA har föreslagit regler för samarbete. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2020-06-01 och uppdatering från NASA:s webbplats 2021-07-28) Beslut om Outer Space Treaty togs av FN 1967 och de första länder som skrev under avtalet var USA, Sovjet och Storbritannien. Om många länder och företag ska bedriva verksamhet i rymden mellan Jorden och Månen är det viktigt att alla enas om vilka regler som ska gälla. NASA har därför tagit initiativ till en uppsättning regler som kallas ”Artemis Accords”. Förslaget om Artemis Accords grundar sig på den internationella lagen om användning av rymden, Outer Space Treaty från 1967. Syftet är att skapa en trygg och informationsdelande miljö, som gynnar utforskning, vetenskap och kommersiell verksamhet. Liknande regler gäller redan för den internationella rymdstationen där avtalet har status av internationell lag. Artemis accords skulle omfatta redan gällande avtal om registrering av rymdskepp och räddningsoperation för astronauter i fara, men också nya regler om användning av resurser på månen, Mars och asteroiderna. Andra delar av den nya överenskommelsen skulle reglera publicering av vetenskapliga upptäckter samt skydda farkoster som finns kvar på månens yta. Det senare som ett skydd för historiskt intressanta platser. (Man kan t.ex. tänka sig att landningsplatserna för Apollo-projektet bevaras orörda.) Det viktigaste syftet med Artemis-reglerna är att få alla rymdnationer att värna fredlig utforskning av solsystemet. Ett av målen med NASA:s program Artemis är att det inte ska vara ett snävt urval av personer som landar på månen, som under Apollo-programmet, utan att t.ex. kvinnor och icke-vita ska kunna väljas ut för månlandningar. I juni 2021 har hittills 12 länder anslutit sig till Artemis Accords: Australien, Brasilien, Kanada, Italien, Japan, Luxemburg, Nya Zeeland, Syd-Korea, Ukraina, Förenade Arabemiraten, Storbritannien och USA. (Vad konstigt, Sverige saknas på listan???) Ett citat ur artikeln i Aviation Week & Space Technology: ”Michael Gold, NASA:s acting associate administrator for international and interagency relations, says: NASA has always been very transparent, domestically and internationally – where we are going, what we are doing – and we would like partners on the Artemis program to follow suit and continue to do so. With numerous countries and private-sector players conducting missions and operations in cislunar space, it is critical to establish a common sett of principles to govern the civil exploration and use of outer space!”
Varannan president vill fara till Månen. På måndag är det femtio år sedan en raket lyfte med Apollo 15. Några dagar senare gjordes den fjärde månlandningen. Varför har ingen landat på månen sedan 70-talet? (Källa: Space News från 2019-04-08, med några tillägg från andra senare källor. Publicerat här 2021-07-25) Försök har gjorts i USA de senaste 50 åren att återstarta mån-programmet, men de kommer ständigt av sig. NASA har flera gånger inlett förberedelser för bemannade månfärder, men så läggs programmen ner. George H.W. Bush: Åk till Månen så småningom! 1989 sjösatte president George H.W. Bush ett rymdprogram som fick namnet Space Exploration Inititiative. Han proklamerade att USA skulle sända astronauter till månen ”in the new century”. Bill Clinton: Åk inte till Månen! Hans efterträdare Bill Clinton var inte lika intresserad av månfärder. George W. Bush: Åk till Månen snart! Clinton efterträddes av sonen till George H.W.Bush. Han hette också George Bush! (Kallas George W. Bush). Denne president startade upp ett imponerande program för färder till månen. Enligt Vision for Space Exploration skulle ny raket (Ares) och nytt rymdskepp (Orion) byggas med siktet inställt på en första bemannad månlandning 2020. Därefter skulle projektet fortsätta med att bygga en bas på månen. Barack Obama: Åk inte till Månen, åk till Mars istället! Så efterträds George W. Bush av Barack Obama. Han tillsatte en utredning av månprojektet. Slutsatsen blev att projektet var kraftigt underfinansierat, och kongressen ville inte tillskjuta mer pengar, så månlandningsplanerna skrotades. Man gjorde en ny plan som löd så här: NASA ska låtsas att månen inte existerar utan istället inrikta sig på att sända astronauter till Mars på 2030-talet. NASA ska dessutom delfinansiera privata företag för att de ska bygga rymdskepp som tar över transporter av material och astronauter till den internationella rymdstationen, samt bygga en ny raket (Space Launch System) och fortsätta bygga Orion, för att med dem ta sig till Mars. Det fanns också ett direktiv om en bemannad rymdfärd till en asteroid, men ingen ville ha det och det slopades till slut. Donald Trump: Åk till Månen genast! Och så är vi framme vid president Donald Trump. Han utfärdar ett direktiv som ger NASA i uppdrag att någon gång flyga till Månen. Ingen plan presenteras, ingen budget presenteras. Men på NASA börjar man ägna sig åt månen igen med begränsade budgetramar. Man inleder samarbete med privata företag och rymdorganisationer i andra länder, och planerar för bemannad månlandning 2028.Så gott är allt väl. Men sedan utfärdar Trump och vicepresident Mike Pence en order om att NASA måste landa på månen redan 2024. NASA:s chef lovar att man ska klara av detta, men både tidsmässiga, tekniska och finansiella möjligheter saknas. Joe Biden: Eftersom ni redan börjat bygga raket och rymdskepp så åk då, men sakta ner ! Efter att Joe Biden blev president har det framgått att förberedelserna för månlandning fortsätter, men det blir nog inte av 2024. Exakt årtal är ännu inte fastslaget. Senare i år genomför man månprogrammets nästa etapp: ett obemannat rymdskepp sänds iväg med SLS för att runda månen.
Apollo 15 - den fjärde månlandningen. Denna sommar är det 50 år sedan den fjärde bemannade månlandningen. En nyhet jämfört med Apollo 11, 12 och 14 var att man denna gång medförde en bil. Astronauterna gjorde tre färder med bilen och samlade in 77 kg sten och sand. Nu planerar NASA för nya färder till månen - under detta decennium. (Av Ariel Borenstein. 2021-07-21) 26 juli 2021 lyfte en stor Saturnus-raket från Cape Kennedy med tre astronauter: David Scott, Alfred Worden och James Irwin. De flesta av oss minns namnen på de tre som deltog vid den första månlandningen, men vem minns Scott, Worden och Irwin? Apollo 15 var den nionde bemannade rymdfärden med Apollo-farkosten. De första uppskjutningarna gick ut på att i bana runt jorden testa Apollo-kapseln och månlandaren, samt att testa dockning mellan dem. Apollo 8 rundade månen och återvände till Jorden. Apollo 10 var en generalrepetition där man flög i bana runt månen. Så kom den historiska första bemannade landningen där Neil Armstrong och Buzz Aldrin steg ner på månens yta. Expedition Apollo12 blev en stor succe, där man bland annat promenerade över till en sond som landat tidigare. Men besättningen på Apollo 13 överlevde nätt och jämnt, efter att en explosion skett ombord. De kunde inte landa utan NASA fick ägna all kraft och kunskap åt att få hem dem levande till jorden. En bil på månen! Apollo 14 blev sedan en framgång och så var det dags för Apollo 15. Färden till Månen gick bra och 30 juli tog månlandaren Falcon mark norr om berget Mons Hadley Delta. David Scott och James Irwin fanns ombord. De stannade 3 dagar på månen, varav 18 timmar ute på månytan. Med hjälp av månbilen kunde de ta sig längre bort från farkosten än vid tidigare landningar. De gjorde tre färder och samlade ihop 77 kilo månstenar. De tidigare landningarna hade varit inriktade på att lyckas tekniskt, men nu la man större vikt vid utforskning. Alfred Worden befann sig i Apollo-kapseln och övervakade forskningsinstrument: kamera, spektrometer, altimeter osv Efter att de två återvänt från månytan tände man Apollo-kapselns motor och satte kurs mot jorden. Då hade rymdskeppet kretsat 74 varv runt månen. På hemvägen utförde Worden världens första rymdpromenad i rymden mellan jorden och månen. En aktivitet som förknippas med Apollo 15 är att man utförde Galileos berömda experiment, där han bevisar att det är luftmotståndet som gör att en fjäder faller långsammare än en kanonkula. Worden släppte en hammare och en fjäder och månens gravitation drog ner dessa föremål med samma hastighet. Astronauten Al Worden cirklade runt månen i Apollo-kapseln för 50 år sedan. År 2020 avled han, vid en ålder av 88 år. Under 2020-talet är det dags för nya bemannade månfärder, efter en lång paus!
De nya månbilarna. NASA kommer att genomföra ett antal månfärder under 2020-talet med raketen Space Launch System (SLS) och rymdskeppet Orion. I år sänds en obemannad farkost att runda månen, men inom några år ska de bemannade färderna börja. Den första bemannade landningen ska ske någon gång mellan 2024 och 2028. Och astronauterna behöver en månbil om de ska kunna undersöka större områden på månytan. Lockheed Martin och General Motors ska samarbeta om en bil, och Toyota ska också bygga en bil för astronauter. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2021-06-27) Astronauterna på Apollo 15, 16 och 17 medförde en sådan här månbil. Lockheed Martin och General Motors. Apollo 15 som landade på månen 1971 var den första expedition som medförde en liten bil. Den var ihopfälld, fastsatt på utsidan av landningsfarkosten, och kunde tas ner och vecklas ut av astronauterna. Denna månbil kunde köra ca 7 km, men de nya som planeras ska ha mycket större räckvidd. NASA har slutit avtal med 14 företag som ska få finansiellt stöd för att utveckla obemannade landare och markfordon för utforskning av månen. Men de farkosterna är små jämfört med de planerade månbilarna. Vid de tre första månlandningarna medförde man inget fordon. Astronauterna gick till fots och befann sig som mest ungefär 800 m från landningsfarkosten. Vid landningarna Apollo 15, 16 och 17 kunde man köra med bil, och sammanlagda körsträckan för dessa tre expeditioner var 90 km. Ingenjörer på Lockheed Martin och General Motors har jobbat med design och affärsmodell men ska nu börja bygga en prototyp. NASA har inte ännu lagt någon beställning på en månbil men på Lockheed och GM är man övertygade om att en månbil är nödvändig. Månbilen kommer att få batterier som laddas med solenergi, vilket gör att de kan köras också under månens natt. Fordonet ska kunna transportera både astronauter och last. Bilen är inte vad som kallas "pressurized", dvs astronauterna måste ha rymddräkt. JAXA och Toyota och Takara Tomy. I Japan planerar JAXA för samarbete med Toyota men också med leksakstillverkaren (!!!) Takara Tomy om att bygga en månbil. I motsats till den amerikanska ska den vara "pressurized", dvs astronauterna ska kunna sitta inne i den utan rymddräkt. Leksakstillverkaren Takara Tomy kommer in i bilden med ett delprojekt som går ut på att sända en liten obemannad robot till månytan 2022. Det japanska företaget Ispace vill sända en landare till månen och den skulle då medföra den här roboten, som har formen av en boll. (Något i stil med den boll-formade roboten i Star Wars-filmerna?) Kommentar: USA, dåvarande Sovjet och på senare tid Kina, har landat obemannade farkoster på Månen. Ganska nyligen försökte Israel och Indien landa, men det misslyckades. Med start 2007 fanns pristävlingen Google Lunar XPrize, där privata företag fick ett antal år på sig att bygga en farkost och landa den på månen. Men finansiella och tekniska problem blev övermäktiga och inget företag lyckades. Nu planerar många privata företag att utföra landningar de närmaste åren. Vi får väl se om de lyckas).
Ryskt filmteam och japanska rymdturister till rymdstationen på hösten.
5 oktober i år ska skådespelerskan Yulia Peresild och regissören Klim Shipenko från Ryssland följa med kosmonauten Anton Shkaplerov på rymdskeppet Soyuz MS-19 till den internationella rymdstationen, för att spela in delar av filmen ”Vyzov” (“The Challenge”). De ska tillbringa 12 dagar på stationen. (Källa: Space News och Aviation Week. 2021-06-06) Skådespelerskan Yulia Peresild Peresild, som är känd från rysk TV och film, var en av fyra finalister till rymdfärden. En annan av finalisterna, skådespelerskan Alena Mordovina, tränar som back-up i fall Peresild får förhinder. En tredje finalist, Galina Kairova, som är pilot men bara amatörskådespelerska, har erbjudits av ryska rymdorganisationen att genomgå utbildning till professionell kosmonaut.
Bredband via satellit: OneWeb faller men får ny chans. På 90-talet försökte företagenTeledesic, Iridium och Globalstar skapa stora satellitkonstellationer för bredband, men misslyckades. 2014 försökte företaget OneWeb ta upp idén, och den här gången misslyckades projektet också. (Publicerat 2021-05-21) Läs om hur OneWeb först var framgångsrikt med finansiering och teknik, sedan gick i konkurs, varefter Storbritannien och företaget Bharti Global köpt aktiemajoriteten. Bredband via satellit ser ut att slutligen bli verklighet. Länk till artikeln: Internationell rymdverksamhet
Många nya företag i Europa bygger raketer! Länge var det endast Europas största rymdföretag som byggde raketer. De raketer som ESA använder vid basen Kourou i Syd-Amerika heter Ariane och Vega. Men när marknaden för små satelliter växer så växer också marknaden för små raketer. Sju företag i Europa vill bygga nya raketer för uppsändning av satelliter i storlekarna 10 till 1.200 kg. Företagen har kommit olika långt, några raketer finns bara på ritbordet medan andra redan byggs. (Källa: Tidningen Aviation Week & Space Technology)(Publicerat på Arielspace 2021-05-17) Raket som skapas av tyska företaget ISAR. Raketer från fyra länder. I Tyskland finns företagen HyImpulse, Isar Aerospace och Rocket Factory Augsburg (RFA). HyImpulse ska i slutet på året skjuta upp en ”sounding rocket”, dvs en raket som flyger rakt upp och landar igen. Man har framgångsrikt testat sin raketmotor för en större raket. Isar bygger sin raket men har ännu inte testat den. Detta företag hoppas sända upp små och medelstora satelliter, upp till 1.200 kg. RFA är en avknoppning från rymdbolaget OHB och har därför fördelen av att backas upp av ett stort företag. I Storbritannien finns Orbex och Skyrora. Orbex vill bygga en miljövänlig raket. De startade redan 2015 och företagets VD säger att man ligger före konkurrenterna med tester av raketmotor osv. Man uppger sig ha kontrakt med sex blivande kunder. Också Skyrora satsar på en miljövänlig raket. Detta företag satsar speciellt på att förenkla produktionen av raketer. I Spanien finns företaget PLD Space. De testar en ”sounding rocket” medan raketen som ska sända upp satelliter än så länge ligger på ritbordet. Slutligen i denna uppräkning kommer vi till Frankrike. Företaget Venture Orbital Systems satsar på uppskjutning av väldigt små satelliter, främst för forskning. Venture backas upp av företagen som bygger Ariane-raketer. Från vilka rymdbaser? En intressant fråga är: varifrån ska man skjuta upp satelliter? Svenska basen Esrange har slutit avtal med några av dessa företag, t.ex. Isar. De brittiska företagen kan snart skjuta upp från Sutherland Spaceport som håller på att byggas på Skottlands norra kust. Norge planerar för att skjuta upp satelliter från Andöya Space Center. Borde Sverige skynda på med att bygga upp kapaciteten för satellituppskjutningar från Esrange för att hinna före konkurrenter och bli först? Säkert skulle det innebära fördelar, men man kan vidga perspektivet och konstatera att Esrange kommer att fortsätta att vara en framgångsrik rymdbas, och att det är spännande att så många företag i Europa nu bygger raketer. Små och lite större. Här kan ni se vilken viktklass på satelliter dessa företag satsar på, namn på raketen och vilket år man hoppas sända upp första satelliten. Rocket Factory Augsburg 1.200 kg One År 2022. Isar Aerospace 1.000 kg Spectrum År 2022. Hyimpulse 400 kg SL1 År 2023 Skyrora 315 kg Skyrora År 2023 PLD Space 300 kg Miura 5 År 2024 Orbex 150 kg Prime År 2022 Venture Orbital Systems 70 kg Zephyr År 2024
Ovzon AB har godkänts för notering på Nasdaq Stockholm. (2021-04-14) Rymdföretaget Ovzon flyttar från börslistan First North, avsedd för mindre bolag, till Nasdaq Stockholms huvudlista. Första dag för handel på Nasdaq Stockholms huvudlista är planerad till tisdagen den 20 april 2021 och sista dagen för handel på Nasdaq First North Premier Growth Market är beräknad till måndagen den 19 april 2021.
NASA:s budget: Månen och Mars, klimatforskning och utbildning. Vita Huset har inte ännu publicerat administrationens budgetförslag till kongressen för 2022, men däremot en mer allmän förhandsinformation. (2021-04-13) Biden vill öka NASA:s budget till 24,7 miljarder dollar och öka satsningarna på vetenskap, klimatforskning och utbildning. Det är verksamhetsområden som Trumpadministrationen ville avskaffa. Men Arielspace vill tacka Trump för ett rymdbeslut han tog. Vilket det är, och mer om USA:s rymdbudget, kan du läsa på sidan om USA. Det här vill Biden satsa på i rymden!
AAC Clyde Space köper Omnisys! AAC Clyde Space meddelar idag att bolaget ingått ett villkorat avtal om förvärv av det privatägda svenska bolaget Omnisys Instruments, en ledande utvecklare och tillverkare av mätinstrument för avancerade rymdprojekt. (Källa: pressmeddelande från AAC Clyde Space. 2021-03-31) Läs mer på sidan om Rymdaktier, AAC Clyde.
Tidigare senatorn Bill Nelson nominerad som ny chef för NASA.
NASA:s nästa chef heter högst troligt Bill Nelson. Vita Huset har nominerat honom och både demokrater och republikaner har stor respekt för hans mångåriga politiska stöd för USA:s rymdverksamhet. Och detta är en politiker som varit uppe på den internationella rymdstationen! (Källa: Space News. 2021-03-19) Biden-administrationen tillkännagav 19 mars att de nominerar Bill Nelson som chef för NASA. Han har i tre perioder varit Demokraternas senator för Florida. År 2010 var han en av de drivande bakom lagstiftning om USA:s nya rymdinriktning, efter att Obama-administrationen avbröt satsningen på en månbas. Den nya planen omfattade byggandet av en ny raket, Space Launch System, fortsatt konstruktion av rymdskeppet Orion, men också satsningen på privat rymdfart. Det senare har nu givit stor utdelning, när företagen SpaceX och Northrop Grumman (Orbital, men uppköpt av Grumman) flyger transporter till rymdstationen och SpaceX också börjat flyga astronauter till stationen. Senare ska även Boeing börja flyga astronauter. Bill Nelson var en väldigt aktiv förespråkare för rymdverksamhet under sin tid i senaten. Nu behöver hans nominering stödas av en kommitte´ i senaten, ”Senate Commerce Committee”, där han själv var aktiv som senator. Ordföranden för denna kommitte´, Maria Cantwell, är demokrat och stöder nomineringen. Efter behandling där ska hela senaten ta ställning till nomineringen. Nelson stöds också av kommitte´n ”House Science Committee” i representanthuset, samt den undergrupp som heter ”Space Committee”. Några plus för Bill Nelson i rollen som administratör för NASA är att han 1989 flög med en rymdfärja till rymdstationen i egenskap av ”mission specialist” och att han är kompis med Joe Biden. Den avgående administratören Jim Bridenstine prisar Nelson: ”Han har bra kontakter både i kongressen och med internationella rymdpartners.” Bill Nelson var tidigare tveksam till att låta NASA satsa på kontrakt med privata aktörer när det gäller rymdstationens framtid, men uppges ha ändrat åsikt och nu ha en bra relation till rymdbranschen.
AAC Clyde Space tilltänkt av OHB Sweden som leverantör av avioniksystem till ESAs "Artic Weather Satellite". (Pressmeddelande 2021-03-16)
AAC Clyde Space har erhållit ett kontrakt värt 68 kEUR (ca 690 kSEK) av OHB Sweden. Kontraktet syftar till att granska AAC Clyde Spaces tilltänkta avioniksystem för ESAs Arctic Weather Satellite. Blir denna första fas framgångsrik, förväntas en andra fas värd ca 950 kEUR (ca. 9,7 MSEK) följa i mitten av 2021. Länk till sidan AAC Clyde Space Pressmeddelanden
OHB bygger minisatellit som ska ge bättre väderprognoser! Den europeiska vädersatelliten, Arctic Weather Satellite, AWS, börjar nu byggas i Sverige. Syftet är att förbättra och öka satellitobservationerna över Arktis och höga breddgrader. (Publicerat 2021-03-16) AWS byggs av OHB Sweden och kommer att väga ca 120 kg med en storlek ungefär som en diskmaskin. Satelliten kommer att flyga 600 km över marken i en solsynkron bana över polerna. Den kommer att ha endast ett instrument ombord, och detta byggs av ytterligare ett svenskt företag, Omnisys Instruments AB. AWS-instrumentet kommer att skanna av jorden och atmosfären i ett svep på upp emot ca 1 800 km och mäta mikrovågsstrålning i 19 olika frekvensband. LÄS MER OM VÄDERSATELLITEN HÄR
The Final Frontier - förr och nu.
Under det här århundradet kommer högst troligt människor att resa till Månen och planeten Mars. När europeerna i slutet på 1400-talet började färdas ut över okända hav så var förutsättningarna delvis samma som nu, men delvis väldigt annorlunda. (Av Ariel Borenstein. 2021-03-01) Läs mina funderingar kring detta på sidan Ariel och rymden
Utforskning av solsystemet tio år framåt.
Det finns en växande privat rymdsektor och revolutionerande ny teknik, men statlig rymdverksamhet, i synnerhet i USA, kommer ändå att dominera närmaste framtiden. (Källa: Space News refererar en rapport från rymdanalysföretaget Euroconsult. Artikel från 2020-06-15. Publicerad här 2020-12-04) I femtio år har rymdverksamhet inneburit stor ökning av vår kunskap om universum, samtidigt som den lett till framsteg på Jorden. Det vi fått reda på med hjälp av teleskop och satelliter har revolutionerat vår syn på hur universum uppstått, utvecklats och fungerar idag. Vi har också fått helt ny bild av vad som finns i vårt eget solsystem. Satelliter är viktiga för många regeringar världen över: militära satelliter, väderlekssatelliter, GPS, studier av Jordens naturtillgångar, klimat, naturkatastrofer. Utforskning av solsystemet. Allt fler stater satsar på utforskning av solsystemet. Kostnader för sådana aktiviteter har ökat med 5 % varje år de senaste fem åren. Under 2019 uppgick de globala statliga investeringarna i s.k. ”space exploration” till 20 miljarder dollar. Investeringarna har gjorts av 31 länder, men 71 % av beloppet står USA för. Större delen av beloppet går till utforskning av Månen och Mars. Flera länder vill sända farkoster till månen både för forskning och som förberedelse för färder till Mars. De stora rymdorganisationerna vill att den internationella rymdstationen ska finnas kvar för att möjliggöra forskning där. Stationens existens är säkrad till 2024 och röster höjs nu för att förlänga livstiden ända till 2030. Det finns prognoser på att den globala satsningen på expansion i solsystemet kommer att öka från 20 miljarder dollar per år till 30 miljoner fram till 2029. Utgifterna fördelar sig så här: Raketer 47 %, rymdfarkoster 20 %, astronomi 13 %, utforskning av månen 8 %, utforskning av Mars 6 %, annat 6 %.
Rymden med Joe Biden. NASA:s chef Bridenstin byts ut, det blir ökad satsning på klimatsatelliter och månlandningarna flyttas fram med några år. Det blir några av följderna av att Biden blir USA:s nya president. (Källa: Tidningen Space News. 16 november.) Joe Biden har inte gjort så många uttalanden om sin syn på USA:s rymdverksamhet. Men det demokratiska partiet har en programförklaring om teknik, miljö, rymdstationen och bemannade rymdfärder. Trump har försökt skära ner anslagen till satelliter som studerar miljö och klimat, och bedömare i rymdbranschen anser det vara helt säkert att Biden istället vill öka anslagen till klimatforskning. Trump beordrade NASA att sända astronauter till Månen 2024. Högst troligt blir detta nu senarelagt. Kanske återgår man till en tidigare plan med första månlandningen 2028. För övrigt var ju projektet kraftigt underfinansierat eftersom det fanns stort motstånd i kongressen. En tidigare administratör på NASA, Lori Garver, säger att det hade varit omöjligt att åstadkomma en månlandning redan 2024 även om Trump fortsatt som president, planen för det är helt orealistisk. Ytterligare ett annat av Trumps rymdide´er, bildandet av en militär Space Force, kommer nog däremot att finnas kvar. Space Force har redan bildats och där tror bedömare inte att man river upp något. När NASA:s chef Bridenstin skulle tillsättas för fyra år sedan röstades han in mot Demokraternas vilja, men under årens lopp har han blivit allt populärare i båda partierna, och skulle eventuellt sitta kvar som chef under Biden. Men han vill avgå. Innan han blev chef för NASA satt han för Republikanerna i kongressen, och tror inte att han skulle kunna samarbeta med den nya administrationen.
Astronauterna och valet i USA.
3 november väljer amerikanerna president för fyra år framåt. Här är mina synpunkter på hur valet påverkar NASA:s månplaner. Och så hyllar jag astronauten Mark Kelly som ställer upp för demokraterna i Arizona vid valet till senaten. (Av Ariel Borenstein. 2020-11-01) Läs på sidan om USA.
Den internationella rymdstationen har varit bemannad i tjugo år.
Värt att fira! (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2020-10-28) Senaste nytt om ISS: 14 oktober flög farkosten Soyuz MS-17 till den internationella rymdstationen med astronauten Kathleen Rubins och kosmonauterna Sergey Ryzhikov och Sergey Kud-Sverchkov. De ska vistas där fram till april 2021. Det speciella med Kahleen är att hennes rymdfärd är den sista som NASA köpt av Ryssland. NASA slutade flyga med rymdfärjan 2011 men började redan tidigare köpa platser på rymdfärjan och sedan 2006 har man köpt 71 platser på Rysslands Soyuz-farkoster för transport till och från rymdstationen. För de platserna har NASA betalat sammanlagt 4 miljarder dollar, och man har betalat allt från 21 miljoner till 90 miljoner, i genomsnitt 56 miljoner dollar. Tre rymdfarare som vistats på stationen sedan april i år flög tillbaka till jorden 21 oktober: astronauten Chris Cassidy och kosmonauterna Anatoly Ivanishin och Ivan Vagner. 14 november är det dags för nästa resa: SpaceX gör sin andra bemannade färd till rymdstationen. SpaceX gör en flygning kallad Crew-1 med NASA-astronauterna Michael Hopkins, Victor Glover och Shannon Walker samt Soichi Noguchi från Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA). Raketen lyfter från Launch Complex 39A vid Kennedy Space Center.
Läs min stora artikel hos Populär Astronomi om Europas rymdbaser!
För några dagar sedan meddelade regeringen att man ökar stödet till Esrange med 90 miljoner kr för att förverkliga en kapacitet att sända upp satelliter. (Se artikeln här nedan om det). Jag har kartlagt vilka planer som finns runt om i Europa på att konkurrera med Sverige om satellituppskjutningar. (2020-10-21) Det har i flera decennier förts diskussioner i rymd-Sverige om möjligheten att sända upp satelliter från Esrange. Nu börjar diskussionerna bära frukt, arbete pågår på Esrange om att bygga testutrustning och startramper. Men kommer satsningen för sent? Planering eller t.o.m. byggnadsarbeten startar upp nu i Norge, Storbritannien, Portugal, Italien och Spanien med att bygga rymdbaser för uppskjutning av små satelliter. Och nya rymdbaser växer upp som svampar ur jorden i USA, Kina, Indien... Läs min artikel hos Populär Astronomi. Portugal ska bygga en rymdbas på ön Santa Maria i ögruppen Azorerna.
Regeringen beslutar öka takten för planerna på satellituppskjutningar: Ökad finansiering med 90 miljoner för närmaste tre åren på Esrange. (2020-10-15) Ett flertal tidningar och TV rapporterade igår att Sverige nu ökat sina möjligheter till bra rymdprogram. Här utdrag från Ny Teknik. Vi ska skjuta upp satelliter! "Den nya satsningen på 90 miljoner kronor under tre år presenteras i samband med att Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, inviger en ny testanläggning för raketteknologi på Esrange utanför Kiruna, som regeringen sedan tidigare har sponsrat med 80 miljoner kronor. – Vi vet att det ger jobb här och nu, det kommer att locka nya högteknologiska företag till Norrbotten men också till andra delar av Sverige där vi har en stark rymdindustri, och det kommer att fortsätta att utveckla vår redan starka rymdforskning, säger Matilda Ernkrans till TT. Satelliter för fredliga ändamål Satelliterna ska endast användas för civila ändamål, och alltså inte användas av Försvarsmakten för att exempelvis spionera på andra länder, enligt ministern. – Sverige har ett långt och starkt engagemang för en fredlig användning av rymden. Det engagemanget har vi fortsatt, säger Ernkrans. – Inte minst är satellituppskjutning väldigt intimt sammankopplat med att förbättra vårt liv på jorden. Det handlar om satelliter som är absolut nödvändiga exempelvis för vår miljö- och klimatövervakning. Första satelliterna skjuts upp 2022. Svenska Rymdaktiebolagets VD vd Stefan Gardefjord räknar med att de första satelliterna kommer att kunna skjutas upp under 2022. – Det ligger i sakens natur att det måste ske i samarbete och symbios med globalt ledande aktörer och kundefterfrågan. Det är lite grann ett rörligt mål, men vi tycker att det är viktigt att ha en hög ambition och driva det med full kraft framåt, säger Gardefjord. Sverige kan därmed bli först med att ha förmåga att skjuta upp små satelliter i omloppsbana från europeiskt territorium – under förutsättning att andra länder inte hinner före. – Det här är ett område som flera länder avser att satsa på, vilket jag tycker är jättepositivt och bekräftar vår bild av att det finns ett stort behov. Vi pratar Norge, Storbritannien och andra länder. Vi styr inte över i vilken takt andra länder bedriver sin verksamhet, men vi tror att 2022 kommer att innebära att vi har goda förutsättningar att bli först, säger Gardefjord. OBS. OM STORBRITANNIENS PLANER, LÄS ARTIKELN OMEDELBART UNDER DENNA ARTIKEL: "Storbritannien vill bygga sju rymdbaser!"
Storbritannien vill bygga sju rymdbaser! I Storbritannien vill man bli först i Europa med att sända upp kommersiella satelliter. Landets regering stöder planerna på att upprätta rymdbaser. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2020-09-13) På 60-talet hade Storbritannien kapacitet att sända upp satelliter, men man övergav den verksamheten. Däremot finns det en framgångsrik rymdindustri i landet. Nu säger chefen för UK Space Agency, Ian Annet: ”Storbritannien vill erbjuda tillverkare av små satelliter möjlighet att skjuta upp dem.” Det nya nu är en ökande kommersiell rymdverksamhet. Ian Annet hoppas att Storbritannien ska ta marknadsandelar av den internationella rymdverksamheten. Chris Larmour, chef för raketföretaget Orbex, säger att det finns fördelar med att ha en raketbas i närheten. Just nu måste europeiska satellit-tillverkare sända sin produkt till andra världsdelar. ”Det verkar som om man är villig att betala extra för att slippa dessa långväga transporter. Dessutom är det kö till de raketbaser som finns nu. I marknaden för små satelliter är tiden den trånga sektorn, ibland blir en satellituppskjutning försenad flera gånger. Tyvärr är detta inte en helt uppdaterad karta. Den röda pricken har numera försvunnit och istället har en bas på Shetlandsöarna, uppe i nordöst, tillkommit. Sju är intresserade. På sju orter försöker man nu skapa en rymdbas. På tre av dem ska man göra på det traditionella sättet, dvs skjuta upp satelliter med raket. På fyra baser ska man låta ett flygplan lyfta upp en raket, som startar uppe i luften. De tre raketbaserna finns alla i norra Skottland. Av de fyra där man planerar horisontella uppskjutningar ligger två i södra Skottland, en i Wales och en i syd-västra hörnet av England. Regeringen har stött upprättandet av baser finansiellt. Man har också förhandlat fram ett avtal med USA om att amerikanska rymdföretag får tillstånd att använda brittiska rymdbaser, samt att export av rymdteknologi mellan länderna uppmuntras. Det finns nu också ett avtal med Färöarna om tillåtna raketpassager i luftrummet, och förhandlingar pågår i samma fråga med Island. Sutherland i Skottland. Redan för två år sedan erhölls det första statliga ekonomiska bidraget. Det gick till att skapa infrastruktur för en rymdbas i norra Skottland, på orten Sutherland. Bidraget uppgick till 3 miljoner pund. Företaget Lockheed Martin erhöll motsvarande 31 miljoner dollar för att delta i arbetet i Sutherland, likaså erhöll företaget Orbex 7 miljoner dollar. Men man måste erhålla många olika tillstånd, både nationella och lokala. Så man har inte ens kunnat börja ännu. Själva bygget borde kunna starta i början på 2021. Enligt planeringen ska rymdbasen kunna göra ca 12 uppskjutningar per år. Kommer raketbasen på Shetland att se ut så här? Shetlandsöarna. På Shetlandsöarna har man större planer. Där finns SSC, som inte är en förkortning av Swedish Space Corporation utan av Shetland Space Center. Den basen hoppas sända upp 30 satelliter per år. Det känns konstigt att läsa vad chefen för detta brittiska SSC, Scott Hammond, säger i en intervju: ”Vårt största bekymmer är huruvida lagstiftningen är på plats innan vi är redo att börja sända upp satelliter. Storbritannien tävlar med Norge, Azorerna (Portugal) och SVERIGE, och VI LIGGER FÖRE!!! MEN JU LÄNGRE VI VÄNTAR DESTO SÄMRE LIGGER VI TILL.” Spaceport Cornvall. I södra Storbritannien ligger Spaceport Cornvall som slutit avtal med Virgin Galactic om att företaget ska sända upp satelliter med hjälp av sitt flygplan Launcher One. Virgin har avtal med fem flygplatser runt om i världen för att kunna sända upp satelliter i önskvärd bana. Från Cornvall hoppas man kunna sända upp den första satelliten 2022. Kommer rymd-flygplatsen i Cornvall att se ut så här? Övriga planerade platser för att sända upp satelliter är: Ön North Uist, en ö i nordvästra Skottland där man bygger en raketbas. Cambeltown i sydvästra Skottland där ett flygplan ska lyfta från ett flygfält med en raket. Arbetet har erhållit stöd med 488.000 pund från regeringen. Ganska nära Cambeltown finns ytterligare ett flygfält som man hoppas använda för uppsändning av satelliter, Prestwick Airport. Slutligen bör nämnas Snowdonia som också är ett flygfält med rymdambitioner, och som erhållit statligt stöd med 500.000 pund. Där testar företag obemannade flygplan och drönare. Regler för brittisk rymdfart. Lagstiftningsarbete pågår i Storbritannien för att reglera uppskjutning av satelliter och även framtida bemannad rymdfart. Den ska gälla för raketer som startar från marken eller i luften, för suborbitala raketer och ballonger. Företag ska ansöka om tillstånd att sända upp raketer och de måste redogöra för vad de vidtagit för säkerhetsåtgärder för att skydda allmänheten. Remissperioden pågår till 21 oktober. Min kommentar: Inte på någon av dessa sju blivande rymdbaser förefaller man ha blivit klara med att bygga sin infrastruktur. Esrange behöver visserligen bygga en ny uppskjutningsplats för sina satellituppskjutningar men all övrig infrastruktur finns ju på plats sedan mycket länge. Och ingen av de sju baserna har erfarenhet av att sända upp raketer, medan man på Esrange sänt upp suborbitala raketer sedan 60-talet. Flera av talesmännen för de brittiska baserna pratar om invigning inom några år, så den svenska regeringen skulle gärna kunna engagera sig lika energiskt som den brittiska.
Osiris-Rex till asteroiden Bennu.
Amerikanska sonden Osiris-Rex ska hämta en bit av en asteroid till Jorden. Sonden sköts upp 8 september 2016 från Cape Canaveral Air Force Station med raketen Atlas V. (Källa: NASA och tidningen Aviation Week & Space Technology). (2020-09-16) Farkosten ska färdas till asteroiden Bennu och ta ett prov från den, och föra provet till Jorden. Bennu kretsar runt solen och är en halv kilometer i diameter. Denna asteroid upptäcktes av astronomer år 1999. Läs på sidan om Nordamerika.
Tre färder till Mars – USA, Kina och United Arab Emirates.
Denna sommar är rymdfokus på planeten Mars. Tre länder har i uppskjutningsfönstret i juli sänt obemannade farkoster mot planeten. USA vill landa och samla markprover, Kina ska för första gången både landa på Mars och placera ut en satellit, och UAE:s farkost är en Mars-satellit. (Källa: Space News. 2020-07-31) USA:s rover Perceverance ska ta markprover på Mars och undersöka marken med radar. Uppskjutningsfönstret. Vart annat år ligger Jorden och Mars i sina banor på ett sådant sätt att restiden blir som kortast. Ett av de tillfällena inträffar nu i juli och tre länder passar då på att sända en farkost till Mars: Förenade Arabemiraten, Kina och USA. Alla tre farkosterna beräknas anlända till Mars i februari 2021. Europa hade hoppats hänga på, men tekniska problem leder till att den farkosten måste vänta i två år till. United Arab Emirates och Hope. Förenade Arabemiraten sände 19 juli iväg sin farkost Hope mot planeten Mars. Man strävar efter att skaffa sig erfarenhet för självständiga rymdprojekt, men svårighetsgraden i detta projekt har inneburit samarbete med flera universitet i USA, och uppskjutningen skedde från Japan med en H-2A-raket. Farkosten ska bli en Mars-satellit som studerar vädret på planeten. Tidningen Space News har en intervju med projektledaren Omran Sharaf och han får frågan varför farkosten heter Hope. Han svarar: ”It is the hope for the Emirati youth for their future and also for Arab youth”. Detta är ett häpnadsväckande verklighetsfrämmande påstående. Arabemiraten är en diktatur där all opposition är förbjuden. Av befolkningen är 74 procent inte medborgare i emiraten. Migrantarbetare utgör 95 procent av arbetskraften. De utgörs av bl.a. palestinier, iranier, indier, pakistaner, bangladeshare och filippinier. Migrantarbetarna behandlas mycket illa, fackföreningar är förbjudna. Naturligvis saknar emiratets kvinnor fulla rättigheter, religiösa restriktioner finns också. Kan landets unga känna hopp om att allt detta ska förändras? En liten farkost till Mars kanske kan förbättra situationen för gästarbetarna? Kina och Tianwen-1. Kina sände 23 juli iväg sin farkost Tianwen-1 mot planeten Mars. Med på färden är en Mars-satellit och en landare. Den stora raketen Long March 5 lyfte upp farkosten från Wenchang Satellite Launch Center. Kina gjorde ett försök för nio år sedan i samarbete med Ryssland att sända en farkost mot Mars, men projektet misslyckades. Nu inleder Kina en satsning på utforskning av solsystemet med början på denna farkost till Mars. Landaren medför en rover som ska färdas på planetens yta. Kinas Mars-projekt handlar både om att utveckla rymdteknik och om forskning. Ett av de instrument man har med sig ska utforska marken långt ner med en radar. Så här berättar tidningen Space News om roverns vetenskapliga utrustning: ” The rover, designed to last 90 Mars days, carries six instruments, including a laser-induced breakdown spectroscopy experiment similar to that carried by NASA’s Curiosity rover for detecting surface elements, minerals and rock types. As well as topography and multispectral imagers, the vehicle has payloads related to climate and magnetic field detections. The rover also carries a ground-penetrating radar.“ Kina har spännande planer för utforskning av solsystemet. Man vill hämta markprover från Mars yta, man vill sända farkoster mot Jupiter och t.o.m. följa i fotspåren av de två Voyager, som lämnade solsystemet och nu färdas ut i den interstellära rymden. USA och Mars 2020. USA sände 30 juli iväg sin farkost Mars 2020 mot planeten Mars. En United Launch Alliance Atlas 5 raket lyfte från Space Launch Complex 41 vid Cape Canaveral Air Force Station. Så här skriver tidningen Space News: ” Mars 2020 will deliver the Perseverance rover in Jezero Crater, landing on Feb. 18, 2021. That crater once hosted a lake with a river delta flowing into it, and scientists believe the rocks there may preserve evidence of any past Martian life. “We’ll be searching for biosignatures: patterns, textures or substances that require the influence of life to form,” said Katie Stack Morgan, Mars 2020 deputy project scientist.” USA vill hämta hem markprover från Mars, och ska göra det genom ett komplicerat projekt där rovern Perseverance är första steget. Markfordonet ska samla ihop ett antal prover från planetens yta och placera dem i en behållare. En senare Mars-raket ska landsätta ytterligare en rover som ska hämta markproverna och transportera dem till en liten raket, benämnd Mars Ascent Vehicle. Denna raket flyger upp markproverna i omloppsbana runt Mars. Ännu en farkost ska sedan hämta behållaren och flyga den till Jorden. Markprovet väntas anlända till Jorden år 2031! Rovern Perseverence medför, i likhet med Kinas rover, en radar för att utforska marken. USA och Sovjetunionen sände på 70-talet farkoster mot Mars, och senare har USA, Europa och Indien sänt iväg Mars-farkoster. Många av försöken att nå Mars har dock misslyckats. Låt oss hoppas att det finns ”Hope” för dessa tre farkoster!
Studenter på KTH bygger en satellit.
På KTH kan studenter gå en kurs i hur man bygger en liten satellit, en s.k. cubesat. Projektet inleddes 2015 och flera grupper av studenter har avlöst varandra sedan dess. Satelliten består av tre cubesat-komponenter och blir klar för uppskjutning 2021. (Av Ariel Borenstein: Jag besökte MIST-gruppen i slutet på 2019, men av olika skäl fördröjdes mitt skrivande, så jag publicerar detta först 2020-05-05!) Fem vetenskapliga experiment ska ingå i satelliten MIST. Kursledare sedan starten är Sven Grahn som under sin tid på Rymdbolaget var teknikdirektör och arbetade med flera av de svenska satelliterna, t.ex. Astrid och Freja. MIST står för ”MIniature STudent satellite”. Satelliten MIST är en s.k. cubesat. Under 2000-talet har det blivit möjligt att relativt billigt bygga små satelliter som följer en standard, där den minsta enheten är en kub med sidan en decimeter. Flera sådana enheter kan sedan fogas ihop. MIST består av tre cubesat-kuber. På den första kursen 2015 var en av deltagarna Agnes Gårdebäck, och hon fortsatte sedan att vara engagerad i projektet. Sven Grahn är projektledare och Agnes är assistent, och hon är handledare för de två subteamen System budgets och Mechanical. Hennes anställning är som amanuens. Jag fick en intervju med henne i november 2019. Foto och bildtext från MIST-bloggen: "Agnes (left) and Borbala examine the newly assembled cable mock-up. Solar panels are simulated with transparent plexiglass to be able to see the internal routing of wires." En mix av kompetenser. Hon berättar att höstterminen 2019 var det 20 studenter som deltog. Bygget av satelliten är annorlunda än vanliga kurser på KTH. Studenter från olika årskurser ansöker och en mix av deltagare vars kunskaper kompletterar varandra väljs. Arbetet med MIST kan göras i form av en projektkurs, ett kandidatexamensarbete eller en masteruppsats. De uppgifter som mött studenterna efter hand som projektet framskrider skiljer sig åt: den första gruppen drog upp ramarna som senare grupper bygger vidare på. De första åren jobbade varje grupp en termin och ersattes sedan av en ny grupp, men detta ledde till alltför stort tapp av kompetens. Nu uppmuntrar man deltagarna att stanna i två terminer för att få grupperna att gå omlott. Fem experiment byggs in i satelliten. Under vårterminen 2020 ska man börja montera in de olika experimenten i satellitens ramstruktur. Det är fem experiment som ska ingå. Ursprungligen fanns fler förslag, men några föll bort pga av bristande finansiering eller tidsbrist. Tre av instrumenten kommer från KTH och två från rymdföretag. Men ska de två experiment som nu inte deltar då ersättas med nya? Nej, det ska de inte. Agnes förklarar varför: Varje experiment är så pass specialiserat att nya utrustningar skulle kräva att studenterna byggde om hela satelliten, och det skulle kräva mycket arbete. Det finns inte tid eller resurser till det. De olika instrumenten måste ha rätt temperatur, de påverkar varandra. Det är ju också så att det behöver finnas öppningar på bestämda ställen. Dessutom: uppe i rymden får solpanelen inte skapa skugga på fel ställe. Detta är samtliga experiment som ska ingå: CubeProp är tillverkad av företaget Nanospace AB från Uppsala. Det är en prototyp till ett framdrivningssystem för cubesats. Piezo LEGS är tillverkad av Piezomotor AB från Uppsala. Det handlar om test av en linjär piezoelektrisk motor. De tre experiment som byggs på KTH är: CUBES, forskning om röntgenstrålning i rymden (Partikel- och astropartikelfysik), SIC in Space, prov med elektronikkrets tillverkad i kiselkarbid (Komponenter och kretsar) och SEUD, prov med att rätta strålningsfel i dataminnen (Elektroniksystem). Studenterna brukar ha ett möte per termin med grupperna och företagen som ska leverera experimentutrustningen. Man tar dessutom kontakt per mail i aktuella frågor. Foto och bildtext från MIST-bloggen: "The flight model of the Nanoprop propulsion system was delivered to the MIST Project by GomSpace in Uppsala, Sweden on 14 January 2020. Here we see GomSpace Project manager Magnus Carltoft (to the right) handing over the system to MIST Project manager Sven Grahn. This the first flight model of a MIST experiment to be delivered. A true milestone!" Uppskjutning år 2021. Det finns än så länge inget avtal med något företag om när och var satelliten ska sändas upp. Planen är att satelliten ska bli klar 2021 och sändas upp det året. Den ska följa med när någon stor satellit sänds upp, den s.k. piggyback-metoden. Vissa hänsyn behöver tas till planerad bana för satelliten vid designen, men i projektet har man utgått från den bana som är vanligast för cubesats. Jag frågar Agnes om KTH-projektet tagit intryck av andra nordiska satellit-projekt. Hon berättar att hon och några av studenterna var i Helsingfors i början av 2019 och träffade representanter för Aalto-satellitprojektet. Aalto-gruppen har redan sänt upp två satelliter och Aalto-3 planeras nu. Det fanns nyligen ett satellitprojekt vid Luleå Universitet. Man byggde en cubesat som sändes upp till den internationella rymdstationen och släpptes ut i omloppsbana där. Den satelliten byggdes på några månader av åtta doktorander som jobbade heltid med projektet. MIST och Arielspace. Jag besökte projektet 2017 efter att Agnes presenterat MIST på Rymdforum. Under hösten 2019 har jag fått sitta med under ett planeringsmöte där de olika teamen redovisade status för sin del av satellitprojektet. Nu när det börjar närma sig launch hoppas jag kunna följa projektet närmare fram till att satelliten lyckligt och väl befinner sig i omloppsbana. Under corona-krisen arbetar lärare och studenter i projektet mestadels på distans. Läs mer om MIST på KTH:s webbplats. ...och på MIST-projektets blogg!
Många nya rymdbaser grundas i USA – men var är rymdskeppen?
När någon säger ”rymdbas” så tänker väl de flesta på raketer som lyfter eller landar. I USA har emellertid många platser utropats som ”rymdbas” där man inte ens försöker sända upp något i rymden, utan tanken är istället att expandera det lokala näringslivet. (Källor: Space News 9 december 2019. – Artikel av Jeff Foust. Samt mitt eget googlande om amerikanska rymdbaser) USA:s raketer genom åren. Rymdbaser utan raketer. Ett exempel på rymdbas utan raketuppskjutningar är Houston Spaceport, som egentligen är Ellington Airport, dvs ett flygfält. År 2015 erhöll flygplatsen licens som rymdhamn från myndigheten Federal Aviation Administration. Men det finns inga planer på att sända upp någonting i rymden. Chefen för den tilltänkta rymdbasen säger att man satsar på att bli ett centrum för innovation på rymdområdet, dvs ett affärs- och utvecklingscenter. Kennedy Space Center. Och Houston Spaceport blev en succé. Flera rymd- och flygföretag har flyttat sin verksamhet till orten. Intuitive Machines utvecklar en månlandare och Flight Safety International uppför en stor byggnad för flygsimulering. Ett annat exempel på rymdbas utan raketer är Midland International Air and Space Port. De erhöll licens 2014 för rymdverksamhet. Tanken var att XCOR Aerospace skulle göra suborbitala flygningar, men det företaget gick i konkurs. Man hade byggt en hangar och den används nu av företaget Avellan Space Technology and Science som bygger små satelliter. Ett tredje exempel är Colorado Air and Space Port nära Denver som erhöll rymdlicens 2018. Också denna rymdhamn väntar med uppskjutningar och satsar istället på en testanläggning för raketer. För några månader sedan hölls konferensen Global Spaceport Alliance. Dit kom, förutom representanter för ovan nämnda rymdbaser, även deltagare från t.ex. Hancock County i Mississippi, Waco i Texas och Yuma i Arizona. Många samhällen i USA planerar således för att skapa en rymdbas. Men varför lägga tid, energi och pengar på att skaffa licens för rymdverksamhet – något som tar flera år och kräver stora investeringar – när man istället bara kunde starta ett affärscentrum? Kanske är det ändå många som tror på rymdresor och point-to –point-flygningar. Fast hoppet om det är väldigt orealistiskt. Virgin Galactic och Blue Origin har jobbat i många år nu med att skapa rymdturism. Då är planerna ändå att starta och landa vid samma rymdbas. Resor med rymdskepp mellan olika platser på jorden kommer inte att förverkligas på många år. Och hur många point – to- point-resor vill människor göra från platser som Waco eller södra Mississippi? Men det är väl vackert så om s.k. rymdbaser bidrar till ekonomisk utveckling i ett område och stöder företag som arbetar med rymdprojekt! Rymdbaser i USA med raketuppskjutningar. Sedan länge finns det förstås riktiga rymdbaser i USA. De mest berömda är Cape Canaveral och Kennedy Space Center i Florida. Här har NASA sänt upp satelliter sedan slutet på 50-talet och härifrån har astronauter sänts upp sedan 60-talet. Månfärderna började här, och senare lyfte rymdfärjorna. Numera har flera privata rymdföretag, t.ex. SpaceX, hyrt in sig. Spaceport America Precis i närheten av Kennedy Space Center finns också ekonomisk aktivitet, precis som vid de raketlösa rymdbaserna: Blue Origin och OneWeb Satellites har fabriker i området. Delstaten Florida har bildat en organisation vid namn Space Florida som jobbar på att locka fler rymdföretag hit. Vandenberg Air Force Base är en militärflygplats i Kalifornien tillhörande USA:s flygvapen. Från den sänds både militära och civila satelliter upp. Wallops Flight Facility i Virginia har i många år gjort uppskjutningar med suborbitala raketer och härifrån sänds raketen Antares upp med rymdskeppet Cygnus som tar förnödenheter till rymdstationen. Spaceport America i New Mexico är bas för Virgin Galactic som försöker starta upp rymdturism. Ett stort flygplan ska lyfta upp ett rymdskepp i atmosfären där det släpps, tänder motorn och fortsätter upp. Rymdskeppet ska inte gå in i omloppsbana utan landa igen på basen efter kort rymdfärd. Försöken har pågått länge, och fördröjts både av tekniska problem och en dödsolycka. Under 2020 hoppas man nu kunna göra första flygningen med rymdturister. Mojave Air and Space Port i Texas är hem för många företag som bygger rymdskepp, men än så länge har inget projekt blivit riktigt framgångsrikt. Fler kommer att försöka… South Texas Launch Site är en startplatta som byggs i Boca Chica Village nära Brownsville i Texas för privat användning av SpaceX. Camden Spaceport i Georgia håller på att bygga ut sin verksamhet och har haft en första uppskjutning: det var företaget Vector Space Systems som 2017 sköt upp en suborbital raket. Europa. Också i Europa finns intresse i många länder för att bygga nya rymdbaser. Storbritannien, Norge och Spanien har tagit initiativ, och i Sverige bygger rymdbasen Esrange ut för att bli ett center för tester och uppskjutningar av raketer. På Esrange har man i femtio år skjutit upp suborbitala raketer, men nu vill man börja sända upp kraftigare raketer som kan placera satelliter i omloppsbana.
Mer och mer rymdverksamhet i världen! (Källa: Space News. 2019-10-21. Publicerat här 2020-01-06) Hur mycket pengar lägger olika länder på rymdverksamhet? Den internationella konsultfirman Euroconsult kartlägger varje år världens statliga rymdverksamhet. För år 2018 hade världens rymdorganisationer en total budget på 70,9 miljarder dollar. Åren 2014 – 2018 ökade deras verksamhet med i genomsnitt 5,75 % per år. Läs på sidan om internationell rymdverksamhet
Rymdpodd på svenska: ”Har vi åkt till Mars än?” Nu finns en bra podd på svenska om rymdfärder! Arielspace har träffat skaparna av ”Har vi åkt till Mars än?”. De presenterar ett nytt avsnitt varje månad om resor till Mars och Månen och de intervjuar forskare och astronauter. (Av Ariel Borenstein. Baserat på pressmaterial och personligt möte. Foton från poddens sajt. 2019-12-02) 2019 är det rymdår och 50-årsjubileum för första människan på månen. Därför skapades ”Har vi åkt till Mars än?”, en podcast som handlar om den teknikutveckling som kommer att leda till att astronauter landar på Mars. Serien produceras och programleds av Susanna Lewenhaupt och Marcus Pettersson som såg en lucka på rymdområdet inom radio och tv. Producenter och programledare för serien är Susanna och Marcus. Vilka är då Marcus och Susanna? Marcus Pettersson är journalist och radio- och tv-producent. Han driver företaget Rundfunk Media som producerar allt från dokumentärer för SVT och UR, P3 dokumentärer och poddar för bland annat Moderna museet och Europeiska Socialfonden. Men det kändes som om allt detta inte var nog! Längtan efter Mars blev för stor, och när alla de stora kanalerna missat att täppa igen det svarta hålet inom rymdinnehåll tog han saken i egna händer, och siktade mot stjärnorna. Susanna Lewenhaupt är producent, projektledare och VD för företaget Beppo med ett hundratal poddar, radioserier, reklamkamanjer och ljudböcker i bagaget. Trots att du kan höra Susannas röst varje gång du går på bio eller lyssnar på DN:s storsatsning med inlästa reportage har hon röst så att det räcker även till Mars! Podcasten distribueras via iTunes, Acast och andra podcasttjänster. Alla avsnitt och mer info om projektet samlas på www.hvatma.se
Apollo 12 – den andra månlandningen. Blixten träffade den stora Saturnus-raketen när den precis lyft från Kennedy Space center. Men ändå lyckades de tre astronauterna Pete Conrad, Dick Gordon och Alan Bean fortsätta till Månen, och landa bredvid farkosten Surveyor, som landat där två år tidigare. Pete Conrad står vid farkosten Surveyor som hade mjuklandat 1967. I bakgrunden ser man Apollo 12. 36 sekunder efter att raketen börjat lyfta: Gordon: “What the hell was that?” Och sedan: “I lost a whole bunch of stuff.” Conrad: ”We just lost the guidance platform. I don´t know what happened here. I got three fuel cell lights, an AC bus light, a fuel cell disconnect, main bus A and B out.” Blixten hade slagit ner i den stigande raketen. Hur gick det sen? Läs på: Bemannade rymdfärder.
Astronaut som är 200 % landsman. Tre rymdfarare flög upp till den internationella rymdstationen idag. En av dem heter Jessica Meir, och svensk media har gjort stor sak av att hon är den andra astronauten i världshistorien som har svenskt medborgarskap. (2019-09-25) Varför nämns det inte alls att hennes far är israel med irakiskt påbrå? Jessica Meir är den första amerikanska svensk-israel-irakiskan i rymden! Värt att fira, kanske?
Vad nu då???? Dementi på kvällen: Jag måste dementera min artikel här nedan. Enligt ett nyhetsinslag på radions P1 är 150 miljoner i budgeten inte vikta för satellituppskjutningar utan gäller Sveriges allmänna rymdutgifter. Bra med ökad rymdbudget, men nog gör bristen på initiativ från svenska politiker på att få igång satellitprojektet att vi går miste om att utnyttja 50 års erfarenhet på Esrange, och låter flera andra länder ta initiativet. Grattis norrmän och engelsmän. Vi lovar att komma och titta på när ni skjuter upp satelliter. Hurra-rop på eftermiddagen: Nu kan Esrange bygga sin raketramp för satellituppskjutningar! Regeringen föreslår höjt anslag för svensk statlig rymdverksamhet. Läs Utbildningsdepartementets pressmeddelande idag om budgetpropositionen: Stor satsning på Sveriges rymdverksamhet! (Pressmeddelande från Utbildningsdepartementet om budgetpropositionen. 2019-09-18) Regeringen satsar på rymdsektorn i budgetpropositionen för 2020. Rymdstyrelsen får en ökning med 150 miljoner kronor årligen för rymdforskning och rymdverksamhet. – Sverige är en framstående rymdnation. Den positionen vill vi fortsätta att utveckla och därför behövs satsningar på rymdområdet. Satsningarna går till både forskning och annan verksamhet som stöttar rymdindustrin, säger rymdminister Matilda Ernkrans. I budgetpropositionen för 2020 föreslås en nivåhöjning på 150 miljoner kronor från och med 2020 till Rymdstyrelsen. Därtill föreslås en höjning på 150 miljoner kronor för innevarande år 2019. De ökade anslagen kommer att kunna finansiera nya nationella projekt med utvecklingsmöjligheter för svenska rymdaktörer och regioner. Sverige kommer också kunna fortsätta att utveckla sitt redan starka deltagande i de europeiska rymdprogrammen, vilket ger ökade möjligheter för svensk rymdindustri att leverera teknik och kunnande. Satsningen bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna. Min kommentar: Nu kan Esrange satsa på satellituppskjutningar! Detta måste ju betyda att Rymdstyrelsen och Swedish Space Corporation (Rymdbolaget) får finansiella möjligheter att bygga de anläggningar som behövs för att man från Esrange ska kunna skjuta upp satelliter. Arbetet på detta har redan kommit igång, men mer finansiering behövs för att klara av projektet, och det har man nu erhållit. Läs en artikel jag publicerade i en dagstidning om Esrange: Esrange och Smallsat.
Varför studerar Brasilien Amazonas med satelliter om Bolsonaro inte vill veta vad de ser? Brasiliens rymdorganisation bygger satelliter, militären bygger en raket och myndigheterna har byggt en rymdbas. Men när satellitspaning visar att skogsskövlare bränner ner enorma områden i Amazonas så får chefen för rymdorganisationen sparken. (Källa: Aviation Week & Space Technology. The Guardian)(Publicerat här 2019-08-08) Tidningen Aviation Week hade i maj en stor artikel om Brasiliens ambition att bli en betydelsefull rymdnation. Efter att i många år samarbetat med andra länder har man nu för första gången helt själva producerat en satellit. Det är en 6U cubesat, och således ingen stor satellit, men det faktum att Brasilien byggt den på egen hand pekar framåt mot bygget av större satelliter. Liten men viktig. På rymdmässan Latin American Aerospace and Defence Exhibit i Rio de Janeiro visar Brasilien upp satelliten VCUB1 byggd av företaget Visiona. Detta företag är ett samarbete som pågått i åtta år mellan de stora företagen Embraer (flyg) och Telebras (telekommunikation). Satelliten väger bara 9,7 kg. Men den innehåller tre delsystem som är nya för Brasiliens rymdindustri: höjd- och ban-kontroll, dator och kommunikation. 2020 ska satelliten skjutas upp och kretsa i bana i tre år. Mycket av den kunskap som möjliggjort den nya satelliten härrör från 2017, då Thales byggde en militär satellit för Brasilien, och brasilianska ingenjörer fanns på plats i Frankrike. Under arbetets gång har Visiona förlitat sig på många mindre rymdföretag inom landet, samt samarbetat med myndigheter och forskningsinstitutioner. Varför bry sig om satelliterna? Intressant är att den här satelliten ska spana mot jorden. En myndighet med namnet National Center for Monitoring and Alerts of Natural Disasters vill använda foton från satelliten för att upptäcka t.ex. jordskred. Ett jordbruksforskningsinstitut med namnet Embrapa vill studera odlingar från rymden. Men vad tjänar det till med sådan forskning när en gangster är president i Brasilien? Han och hans medbrottsling på miljöministerposten (en advokat som förnekar att klimatkrisen existerar) vill inte veta av någon kritik. Hela planetens miljö står på spel men djungel bränns ner i enorm omfattning. Man behöver inte satellitbilder för att se brandröken som böljar ut över halva Syd-Amerika. En satellit som Brasilien byggt i samarbete med Kina spanar mot Amazonas. Raketerna och rymdbasen. Brasilien har en lång räcka misslyckanden bakom sig när det gäller att utveckla en egen raket och att bygga en raketbas. Alcantara Space Center blev klart 1990. Två försök att sända upp en egen raket misslyckades. Vid det tredje försöket 2003 exploderade raketen, 21 människor dog och hela rymdbasen lades i ruiner. Nu har myndigheterna byggt upp raketbasen igen. Eftersom basen ligger vid ekvatorn är den mycket lämplig för uppskjutningar, och ett antal amerikanska företag har förklarat sig intresserade. Under tiden har Brasiliens militär börjat snickra på en ny raket. Visiona vill inte använda den raketen för att nästa år sända upp sin satellit. Det kan man kanske förstå. Satelliter och bränderna. Chefen för Brasiliens satellitövervakning av Amazonas har sparkats av Bolsonara efter att man publicerat information om den katastrofala ökningen av anlagda bränder i regnskogen. Så här skriver The Guardian: The director of Brazil’s National Space Research Institute (INPE) has been sacked in the midst of a controversy over its satellite data showing a rise in Amazon deforestation, which the far-right president, Jair Bolsonaro, has called “lies”. Ricardo Galvão, who had defended the institute and criticised Bolsonaro’s attack, was dismissed on Friday after a meeting with the science and technology minister, Marcos Pontes. “The way I expressed myself in relation to the president has caused an unsustainable embarrassment,” Galvão said on Friday morning, according to the Folha de S Paulo newspaper site. “Sacking the director of INPE is just an act of vengeance against someone who showed the truth,” said Greenpeace Brasil’s public policy coordinator, Márcio Astrini, in a statement. Created in 2004, the Deter satellite system makes monthly and daily data publicly available on a regularly updated government website. Its data for recent months showed an alarming rise in deforestation in recent months: it soared 88% in June compared with a year earlier.
Nu närmar sig lördagen 20 juli då vi firar att människor för första gången landade på Månen. (2019-07-17) USA hade generalrepeterat genom att först låta Apollo 8 flyga runt månen och tillbaka, sedan sända Apollo 9 att testa dockning mellan kommandomodulen och månlandaren i bana runt jorden, och slutligen det stora testet: Apollo 10 flög till månen i maj 1969 och genomförde allt som Apollo 11 skulle göra, utom att landa. USA och Sovjet hade sänt obemannade farkoster mot månen sedan slutet på 50-talet. Först ansågs det lyckat att överhuvudtaget komma fram, så de första farkosterna bara kraschade mot månens yta. Under 60-talet lyckades båda länderna få farkoster att kretsa kring månen och att mjuklanda. Efter en lång paus från 1976 till 90-talet började obemannade farkoster igen sändas till månen, och nu på 2000-talet har detta verkligen tagit fart. Japan, Kina och Indien satsar stort, och nyligen gjorde Israel ett försök att mjuklanda. Indien ska i sommar göra ett försök att bli fjärde landet som lyckas med en mjuklandning efter Sovjet, USA och Kina. Rymdentusiaster i Sovjetunionens arvtagare Ryssland skulle gärna sända både obemannade farkoster och kosmonauter till Månen, men kan inte finansiera projekten. Översiktskarta som visar alla farkoster som landat eller kraschlandat mot månen 1959-2019. (Från Aviation Week) Det har inte firats att det är 50 år sedan Apollo 10 utförde sitt uppdrag. Astronauterna på Apollo10 uppmärksammades nyligen i en artikel i tidningen Aviation Week & Space Technology: Thomas Stafford, John Young, Eugene Cernan. I maj 1969 hade USA:s ansträngning att komma före Sovjet till månen dittills kostat 16 miljarder dollar (i dagens penningvärde motsvarar det 115 miljarder dollar!). Många förespråkade att astronauterna från Apollo 10 skulle landa på månen. Men det fanns goda skäl till att vänta med det till Apollo 11. Landningsmodulen var inte tillräckligt klar. Dessutom hade man upptäckt att månens gravitation varierade från plats till plats, så det var bäst att skaffa sig mer mätdata. 18 maj 1969 lyfte Stafford, Young och Cernan från Cape Kennedy och flög mot månen. Kommandomodulen var döpt till Charlie Brown och månlandaren till Snoopy. Apollo 10 flög i 2,5 timmar runt jorden och sedan tändes raketens tredje raketsteg och förde dem i bana mot månen, dit de anlände efter en färd som tog 73 timmar. (Jag läste nyligen att om man kunde köra bil till månen i 100 km/tim så skulle det ta fem månader.) Man kretsade sedan 61 varv runt månen. Stafford och Cernan dockade ut och flög på låg höjd över månens yta med Snoopy i fem ggr ljudets hastighet. De dockade sedan igen med kommandomodulen och flög hem. Hela resan var lyckad och därför kunde Apollo 11 ge sig av i juli och genomföra historiens första månlandning. _______________________________________________ 50 år sedan första människan landade på månen. 20 juli 2019 firas det lite här och där att det nu passerat 50 år sedan de amerikanska astronauterna Neil Armstrong och Buzz Aldrin landade på månen. (Av Ariel Borenstein. 2019-07-04) Jag själv var 16 år när landningen skedde och jag tittade på den i en svart-vit TV på finska landsbygden, när vår familj tillbringade en vecka i en semester-stugby. Mina samlarobjekt om Apollo 11: En LP-skiva med prat mellan astronauterna och flygledningen, lådan till byggsats av månlandaren, pussel med astronauterna, samt ett nummer av tidningen LIFE. Jag kommer att köra många artiklar resten av sommaren om månlandningarna på 60- och 70-talet, men också om de planer på nya månfärder som smids hos rymdorganisationer världen över idag. År 2009 besökte Charles Duke Tekniska Museet i Stockholm och berättade om den månlandning han deltog i 1972, med Apollo 16. Läs min intervju med Charles Duke: Astronauterna: Intervju med Charles Duke Att fira månlandningen i Stockholm: Stockholm lördagen 20 juli: Jubileumsfesten - Månlandningen 50 år. I Observatorielunden firar man tillsammans med Christer Fuglesang och olika föreläsare. En biljett kostar 200 kr. Stockholm torsdagen 29 augusti: Apollo Live. Bergsbestigaren, äventyraren, träningscoachen, författaren, föreläsaren mm Fredrik Sträng har lyckats locka TRE APOLLO-ASTRONAUTER till Sverige. Du kan lyssna på Charles Duke, Al Worden och Fred Haise på Stockholm Conference Center. Christer Fuglesang medverkar också. En biljett kostar 1.900 kr. _____________________________________________ Till minne av Ingemar Skogö. Söndagen 9 juni läser jag i Dagens Nyheter att Ingemar Skogö avlidit. I en minnesruna som skrivits av vänner till honom berättas om hans gärning i sin kyrka, i yrkeslivet och privat. Hans sista uppdrag innan han gick i pension för några år sedan var som landshövding i Västerås. Då hade han i sin karriär hunnit arbeta på flera departement, varit stadsdirektör i Södertälje samt generaldirektör först för Luftfartsverket och sedan Vägverket. (Av Ariel Borenstein. 2019-06-10) Ingemar Skogö. På våren 2014 kom ett direktiv från regeringen om tillsättning av en särskild utredare som skulle föreslå en sammanhållen nationell strategi för svensk rymdverksamhet. I direktivet sades bland annat: "Strategin ska syfta till att utveckla möjligheterna till att använda rymdverksamheten som en strategisk tillgång för att möta samhällets behov och stärka den svenska industrins konkurrenskraft. Utredare blir Ingemar Skogö. Han är idag landshövding i Västmanlands län." Jag skrev en text här på Arielspace om utredningen och tänkte att jag skulle vilja intervjua utredaren. Den sommaren reste min fru och jag till Alperna i regi av en resebyrå för att vandra med en grupp. Alla medresenärer var trevliga och vi hade tillfälle att umgås både under långa bergsvandringar och långa middagar på hotellet. De här bergsvandringarna var ibland lite väl strapatsrika för oss och en dag valde min fru och jag att gå en lättare vandring för oss själva. Dock fick vi sällskap av en kvinna som hade problem med en fot och behövde ta det lite lugnare en dag. Jag pratade under vandringsveckan inte så mycket med hennes man men kunde vid ett tillfälle ge honom råd om en utflykt med hjälp av min detaljerade guidebok. Först när vi var hemma igen i Sverige insåg jag att mannen var rymdutredaren Ingemar Skogö och att vi vandrat en hel dag i Alperna med hans fru Ingrid. Vilket oerhört konstigt sammanträffande. Och vilket tillfälle att lära känna honom närmare och intervjua honom som jag gått miste om. Fast kanske inte. Han var på semester och skulle kanske inte ha känt för att prata jobb. Men jag ringde honom några månader senare och hade ett trevligt samtal om resan och om rymdstrategiutredningen. Under vintern 2014/2015 träffade jag honom vid tre tillfällen när han och hans utredningsgrupp höll hearing med rymdföretag, rymdforskare och användare av satellitdata. Vid en presskonferens 2 september 2015 på Rosenbad skulle Ingemar Skogö presentera utredningen om ny svensk rymdstrategi och överlämna den till utbildningsminister Helene Hellmark Knutsson. Jag ville medverka men är ju frilansjournalist och skriver inte för någon tidning, så jag hade ingen möjlighet att bli inbjuden till denna presskonferens. Men jag ringde Ingemar som var mycket vänlig och bjöd in mig som sin personliga gäst till presskonferensen. Sista tillfället jag träffade Ingemar Skogö var 2018 vid en presskonferens hos Rymdstyrelsen i Solna när regeringen presenterade sin rymdprogramförklaring, baserad på Skogös utredning. Jag växlade några ord med honom och han var nöjd med att utredningen började ge resultat i handling. Det kom som en stor överraskning för mig att han avlidit, eftersom jag upplevde honom som en mycket frisk och aktiv person. Men enligt minnesrunan led han av en svår sjukdom under sina sista år. Jag kände ju egentligen inte honom alls men är glad över att ha träffat honom och vill tacka för hans mycket viktiga bidrag till Sveriges rymdverksamhet. Utredningen om rymdstrategi gav upphov till regeringens programförklaring 2018 inför framtiden om statens rymdverksamhet, och kommer att fortsätta att påverka landets rymdverksamhet i många år framöver.
Första svenska satelliten sedan 2010 är nu byggd! På en presskonferens idag visade Rymdstyrelsen och OHB Sweden upp den nya svenska satelliten MATS. Den ska studera atmosfärens högsta lager. (Reportage: Ariel Borenstein. 2019-05-09) Snabba fakta från Rymdstyrelsen: Namn: Mats - Mesospheric Airglow/Aerposol Tomography and Spectroscopy. Storlek: Som en diskmaskin, 60x70x85 centimeter. Väger cirka 50 kilo Uppsändning: Slutet av 2019 från Vostochny, Ryssland. Omloppsbana: Solsynkron på 600 kilometers höjd. Livslängd: Cirka två år Vetenskaplig initiativtagare: Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, MISU. Forskargrupper: Institutionen för rymd- och geovetenskap, Chalmers. Rymd- och plasmafysik, KTH. Bygger och levererar: OHB Sweden, ÅAC Microtec, Omnisys Instrument Finansierad av: Rymdstyrelsen Titta på mitt fotoreportage på sidan: "Presskonferens MATS"
Årsstämma i Gomspace: Satsning på satellitkonstellationer och fortsatt närvaro i Luxemburg. Gomspace har en särskild plats i mitt kombinerade rymd/aktie-hjärta. Jag har följt aktiemarknaden sedan 1984 och skrivit om rymdbranschen på denna webbplats sedan 2007, men aldrig att något rymdbolag funnits på svensk aktiebörs. Tills Gomspace kom 2016. (2019-04-27) För andra året i rad deltog jag i årsstämma för Gomspace. Asteroidbrytning kom av sig, men Gomspace är kvar. Efter stämman frågade jag VD Niels Buus hur det framskrider med samarbetet med staten Luxemburg. Två amerikanska företag som planerade för gruvbrytning på asteroider skulle utgöra kärnan i Luxemburgs satsning på rymdverksamhet. Men båda företagen har nu köpts upp och planerna på gruvbrytning har skrotats. Niels sa att detta troligtvis påverkar Gomspace positivt. I Luxemburg är man glada över att rymdbolaget Gomspace etablerar sig i landet. Finansiering och ESA-bidrag som skulle kommit gruvbolagen till del kan nu styras till andra rymdbolag, även Gomspace.
En rymdfarkost som tillverkats i Israel ska försöka landa på Månen idag. Sverige är med på färden. (2019-04-11) Israel blir i så fall det fjärde landet i historien, efter Sovjetunionen, USA och Kina, som lyckas med denna prestation. Månlandaren heter Beresheet, som betyder "I begynnelsen". Den är i storlek ungefär som ett kylskåp. Allt började som ett privat initiativ av tre israeliska rymdentusiaster, men efter hand har projektet inspirerat hela Israel. Svenska Rymdbolaget (SSC) sköter farkostens kommunikation med Jorden. (Källor: Space News, SpaceX, SSC, SpaceIL . ) Läs på sidan om Israels rymdverksamhet.
"Du bevakar rymden, vi bevakar Gästrikland:" Sverige ska få ny astronaut! (2019-04-05) Jag har gjort ytterligare ett av mina misslyckade försök att sälja rymdnyheter till lokaltidningar. Jag försöker sälja artikel till Gefle Dagblad: Hej. Gömd i Rymdstyrelsens dokument om myndighetens nya strategi finns ett litet stycke som enligt min mening är en bra nyhet: Rymdstyrelsen ska verka för att Sverige får ytterligare en astronaut. ESA:s nästa antagning kommer troligtvis inom några år, så en svensk får snart möjlighet att bli Christer Fuglesangs kollega. Vill ni köpa bifogade notis för 1.500 kr plus moms? Hälsningar, Ariel Borenstein Gefle Dagblad svarar: Hej! Vi bevakar inte rymden, utan fokuserar på det som händer här i Gästrikland. Tack ändå! Vänliga hälsningar! Min filosofiska kommentar tyst för mig själv: Gästrikland, solsystemet, galaxen, universum. Det finns många nivåer att bevaka. Här är min nyhetsartikel: Sverige ska få en ny astronaut. Sveriges enda astronaut heter Christer Fuglesang. Nu finns det hopp om att Sverige kan få ytterligare en astronaut. I alla fall om Rymdstyrelsen får bestämma. Sveriges förste astronaut - Christer Fuglesang. 2015 överlämnade en statlig utredning sitt förslag till ny statlig rymdstrategi till utbildningsdepartementet. Regeringen kom sedan 2018 med en skrivelse till riksdagen med nya grundläggande mål för Sveriges rymdverksamhet. Nu har Rymdstyrelsen på grundval av detta dragit slutsatser om sin framtida verksamhet. Ett av Rymdstyrelsens nya mål är att Sverige ska få med en astronaut i ESA:s astronautkår. Under rubriken ”Långsiktiga strategiska mål” skriver Rymdstyrelsen i sin programförklaring: ”Rymdstyrelsen ska verka för ytterligare en svensk astronaut eftersom bemannad rymdfart har ett stort värde som inspirationskälla, människan har alltid velat testa sina gränser och utforska okända områden.” När kan man bli astronaut? Hur realistiskt är det att Christer Fuglesang får en svensk kollega? Den nye astronauten skulle flyga till rymdstationen eller kanske tom färdas till Månen eller till Mars! ESA:s senaste antagning till astronautträning gjordes 2008. Just nu söker man inte nya astronauter. Sedan ESA bildades 1975 har europeiska astronauter anställts endast vid tre tillfällen: 1978, 1991 och 2008. Christer Fuglesang blev astronaut 1991. Efter den första antagningen dröjde det således 13 år till nästa, och sedan 17 år till den därpå följande. Nu har det gått 10 år igen, så det borde väl vara dags igen inom några år? Johan Köhler på Rymdstyrelsen säger i en presentation att det finns nya internationella planer på bemannade färder till Månen och Mars, och att möjligheten att bli astronaut är en stor inspirationskälla för unga att studera teknik och naturvetenskap. Därför är det viktigt att Sverige är delaktig i planerna på nya bemannade rymdfärder. Så för alla unga män och kvinnor i Sverige som längtar efter att färdas i rymden finns det nu hopp! Träna mycket, plugga naturvetenskap och håll utkik de närmaste åren efter ESA:s annons! _____________________________________________ Indien testade anti-satellitvapen. Nu har Indien sällat sig till gruppen av miljöförstörande rymdnationer, som tidigare omfattade Sovjet, USA och Kina. Indien har testat ett anti-satellitvapen genom att skjuta sönder en av sina egna satelliter och därmed avsiktligt skapat rymdskrot. Som om vi behövde mer rymdskrot i bana runt jorden! (2019-03-30) Sovjet och USA utförde tidigt under rymdkapplöpningen den här typen av experiment, men upphörde med dem. Till världens förvåning sprängde Kina en egen satellit 2007, och fick emottaga mycket kritik från det internationella rymdsamfundet. Vi trodde att alla rymdnationer nu fattat att rymdskrotet är ett STORT problem. Men Indiens regering tycks inte ha fattat det. Kapprustning i rymden (Källa Reuter) Satelliten som sköts ner kretsade kring jorden på 300 kilometers höjd. Nedrustningsexperter befarar en upptrappad kapprustning i rymden eftersom de ledande kärnvapenmakterna har intensifierat utvecklingen av antisatellitvapen. - Rymden har förvandlats till en frontlinje där det är kritiskt att man har antisatellit kapacitet. Indiens framgångsrika satellitnedskjutning är därför viktigt i det här ljuset, säger nedrustningsexperten Brahma Chellaney i New Delhi. Ärkerivalen Pakistan befaras reagera med att utveckla egna missiler av det här slaget, men landets politiska eller militära ledning har ännu inte kommenterat beskedet från Indien.
Tema: ÅACMicrotec Clyde. Hur är läget? På senare tid har mycket hänt i företaget ÅAC. Börsnotering och köp av Clyde Space i Skottland skedde för ett år sedan. Börskursen steg först brant men har sedan långsamt sjunkit tills den nu ligger under introduktionskursen. Nyligen slutade företagets VD. Detta är ett företag som under många år byggt upp en imponerande produktkatalog och rönt stora framgångar både i Sverige och internationellt. Men vart är företaget på väg nu? (Av Ariel Borenstein. 2019-03-07) I detta temablock kan du läsa: Del 1: Intervju med avgående CEO Alfonso Barreiro, gjord vid mitt företagsbesök i januari 2018. Intervjun är något föråldrad, men jag har av olika anledningar inte haft möjlighet att publicera den tidigare, och den är fortfarande intressant. Bland annat framgår att företaget nu söker ny CEO med samma motivering som man anställde Barreiro, nämligen ökad kommersialisering av företaget. Varför behövs då VD-byte? INTERVJU MED CEO Alfonso Barreiro. Del 2: Presentation av dotterbolaget Clyde Space. Det 3: Alla ordrar som ÅAC och Clyde tagit under 2018. En imponerande lista. Det tyder på att verksamheten går väldigt bra. Länk till listan.
En dålig och en bra nyhet från rymden. Den dåliga nyheten: Det blir ingen gruvdrift på asteroiderna. Företagen som skulle ha gjort jobbet blev uppköpta och deras asteroidprojekt har lagts ner. Den bra nyheten: Ett av f.d. asteroidföretagen köptes av företaget Bradford som också har köpt svenska ECAPS. Framtida asteroidfärd med svenskt miljövänligt bränsle ? (Källa: Space News. Januari 2019) De amerikanska företagen Planetary Resources och Deep Space bildades 2012 och 2013 med målet att bedriva gruvdrift på asteroider. Man drog till sig stora belopp i investeringar. Ledningen på Planetary Resources uttalade sig om att här fanns möjlighet att göra biljardvinster på att utvinna vatten och mineraler. Företagen slöt avtal med Luxemburg om att ha detta land som huvudbas. En avgörande faktor för att man skulle lyckas var NASA:s satsning på färder till asteroider. Men för något år sedan fick NASA order om att upphöra med asteroidprojektet och istället satsa på månen igen. Energin gick då ur gruvprojekten. Planetary Resources försökte då sända upp satelliter istället men lyckades inte finna finansiering för dem. Deep Space satsade på att utveckla ett eget framdrivningssystem för satelliter, med namnet Comet. Dessa har framgångsrikt använts i flera satelliter (HawkEye 360 och Capella Space Radar). Båda asteroidföretagen är nu uppköpta. Bort med gruvplanerna! I oktober 2018 köptes så Planetary Resources av Consensys, Brooklyn, USA. Nu ska man inte åka till någon asteroid utan istället skapa applikationer för IT-säkerhet för satelliter. I början av 2019 har Deep Space köpts av Bradford Space Group, Kalifornien, USA. Också här ändras fokus till att bygga satelliter. Bradford Space Group äger nu både svenska ECAPS och Deep Space Industries. Bradford är amerikanskt men har anläggningar i Holland och Sverige. Comet-tekniken ska användas tillsammans med ECAPS miljövänliga motor. Dessa system har redan använts tillsammans i satelliten Spaceflight SSO-A. Bradford kommer inte att släppa tanken på färder till asteroiderna utan räknar med att fortsätta utveckla den farkost – Xplorer – som Deep Space börjat bygga. Kan man hoppas på framtida gruvdrift på asteroider med användning av ECAPS motorer och miljövänliga bränsle?
Månen + Kina + Sverige = sant!
I natt, dvs 3 januari 03.26 svensk tid landade den kinesiska rymdsonden Chang’e 4 på månens baksida. Nu väntar en spännande tid för forskarna vid Institutet för rymdfysik, IRF, som har utvecklat ett av instrumenten ombord. Det svenska instrumentet ska utforska hur strömmen av laddade partiklar från solen växelverkar med månytan. (Utdrag ur pressmeddelande från Institutet för rymdfysik, IRF. 2019-01-03) Landningen på baksidan av månen är den första någonsin och IRF:s instrument är det andra svenska instrumentet som landar på månen. För 50 år sedan under Apollo-programmet användes svenska Hasselbladskameror. Instrumentet Advanced Small Analyzer for Neutrals (ASAN) har utvecklats och byggts av IRF i Kiruna i samarbete med det kinesiska nationella rymdforskningscentret NSSC. Instrumentet undersöker hur strömmen av laddade partiklar från solen växelverkar med månytan och är monterat på en rover som förflyttar sig på månen. Det möjliggör mätningar på flera olika ställen av månytan. Forskarna hoppas att mätningarna kan ge dem ledtrådar om var vattnet på månen kommer ifrån. ”Den lyckade landningen av instrumentet betyder att Sverige är tillbaka på månen och det känns så klart väldigt stort." säger IRF:s forskare Martin Wieser som är ansvarig för instrumentet. Att lyckas landa på månens baksida är komplext eftersom att baksidan inte är synlig från jorden som måste kunna kommunicera med rymdsonden. I somras skickade därför Kina upp en satellit som kommunicerar med rymdsonden i en bana 65 000 kilometer från månen. Läs hela pressmeddelandet på IRF:s webbplats. Kinas månprogram. Kina har redan på 2000-talet landat flera obemannade sonder på månens framsida. Senast fanns det med en s.k. rover som körde runt på månytan. Senare i år ska man göra ett försök att hämta mångrus till jorden. Något sådant gjordes på 60-talet av Apollo-astronauterna och senast av en obemannad sovjetisk månsond år 1976.
Ovzon ska sända upp egen satellit: sluter avtal med SpaceX och Eutelsat. (Publicerat här 2018-11-15. Nyheten slogs upp stort i internationella rymdtidningen Space News på en halv sida 22 oktober!) Det svenska företaget Ovzon har skapat en unik kommunikationsutrustning för satelliter. Nu tar man ett stort steg framåt och köper en egen satellit. Ovzon köpte tidigare sex banpositioner för satelliter. I väntan på att sända upp en egen satellit har man betalat 1,6 miljoner dollar till satellitoperatören Eutelsat som flyttat en av sina satelliter till en Ovzon-position för att bevaka rättigheten. Ovzon slöt för några veckor sedan ett avtal med SpaceX om att sända upp sin satellit första kvartalet 2020 eller senare. Samtidigt planerar Ovzon för sin satellit och kommer att beställa den från någon tillverkare snart. Läs mer om företaget Ovzon och nya avtalet: här.
Space Innovation Forum 7:
En rymdkonferens som sätter punkt men också blickar framåt: (2018-09-06) I slutet av augusti 2018 samlades deltagare i projektet ”RIT – Rymd för innovation och tillväxt” på rymdbasen Esrange för att utvärdera sin verksamhet under tre år. Projektet har främst varit avsett att stärka rymdsamarbetet i Norrbotten men har betydelse för rymdverksamheten i hela Sverige. Jag deltog vid eventet och vill visa på projektets eget informationsmaterial men också ge mina egna intryck. Läs om konferensen på sidan: Esrange studiebesök.
Reportage av mig om OHB Sweden/rymdskeppet Orion i nya numret, nr 4, som utkommer 12 december. I webbutgåvan av Populär Astronomi finns nu några av artiklarna från nr 4, dock inte min artikel, ni måste förstås köpa detta nummer av tidningen! Foto: Roger Schederin. På min sida om OHB finns mina egna foton från OHB:s presskonferens. Och missa inte proffsiga, vackra foton från samma presskonferens av fotografen Roger Schederin, både i tidningen och i min länk! Staffan Persson, projektledare. Foto: Roger Schederin.
Rymdinkubator. Med 50.000 euro på banken och hela rymd-Sverige i ryggen får 40 start-up företag nu exklusiv hjälp med att växa. (Presskonferens 2016-11-21) Fredrik Bruhn (till vänster i bild) presenterar företaget Unibap AB. ESA har skapat 16 inkubatorer i 12 länder i Europa för startup – företag i rymdbranschen. Nu finns verksamheten också i Sverige. ESA BIC Sweden kommer fram till 2020 att stöda 40 rymd-startups, företag som använder kunskap från rymdverksamhet på jorden eller som skapar något att användas i rymden. De företag som deltar får ett verksamhetsbidrag med 50.000 euro, och vad som enligt företagens representanter är ännu värdefullare, tillgång till ett stort nätverk. Det finns tre svenska inkubatorer för rymdföretag: Arctic Business Incubator i Luleå, Uppsala Innovation Center och Innovatum i Trollhättan. Verksamheten stöttas av ESA, Rymdstyrelsen och Vinnova. Idag höll BIC en presskonferens i Stockholm där man presenterade de åtta första företag som får stöd i sin verksamhet. Fyra av företagen var på plats och presenterade sig. Featherway Robotics AB och Unibap AB utvecklar robotteknologi, Geografiska Informationsbyrån AB använder satellitdata för fjärranalys och WideFind AB utvecklar ett system de kallar "Localise Everything Everywhere." De åtta företagen har gallrats fram med hjälp av en ansökningsprocedur, och nästa tillfälle att söka detta stöd kommer i maj 2017. Förutom ovannämnda företag deltar ytterligare fyra i programmet: APR Technologies AB, Schvung Ride AB, Sally R AB och The Code Company AB. Länk till ESA business incubation center (Sweden) Länk direkt till presentation av företagen (The incubatees!!!).
Presskonferens om OHB och servicemodulen!(2016-09-13) Jag vill betona att jag var först med nyheten att det svenska företaget OHB Sweden bygger en testmodul för ESA och NASA (Se artikeln här nedan). En vecka senare kom Ny Teknik med samma nyhet och idag har företaget haft presskonferens tillsammans med NASA, ESA, Airbus och Rymdstyrelsen. Det ledde till ett ganska långt nyhetsinslag på Rapport ikväll. TT och Rymdkanalen var också på presskonferensen så nu kommer denna nyhet på bred front med ord, bild och film. Men jag var först! Servicemodulen på en stödkonstruktion som möjliggör att man jobbar även på undersidan. __________________________________________ Svenskt rymdföretag bygger Mars-farkost! OHB i Kista bygger en modul till rymdskeppet Orion. Med Sverige mot planeten Mars! (2016-08-25) Arielspace har intervjuat Gierth Olsson, VD för OHB Sweden i Kista, om den testmodul som företaget monterar ihop åt Airbus Defence and Space, på uppdrag av ESA. Det betyder att ett svenskt företag deltar i projektet att sända människor till Mars! “European Service Module” är ESA:s bidrag till NASAs bemannade rymdkapsel Orion som ska sända astronauter till månen och Mars. Modulen innehåller farkostens raketmotor och bränsle, samt elektricitet, vatten och syre. Den modul som byggs ihop hos OHB Sweden ska fraktas till USA för att genomgå NASA:s tester. Om testerna utfaller positivt kommer en identisk modul att monteras ihop med rymdskeppet Orion och sändas mot månen. Farkosten är obemannad, den ska runda månen och sedan återvända till Jorden. Detta sker 2018. Men år 2022 flyger astronauter med Orion runt månen. På 2030-talet hoppas NASA sedan vara redo att sända astronauter till Mars med Orion. Läs hela intervjun på sidan "Svensk rymdindustri/Reportage/OHB"
Satellit-aktie blev raket på aktiebörsen: GS Sweden är favorit på First North-listan. (2016-08-21) 16 juni 2016 noterades för första gången någonsin ett renodlat rymdföretag på en svensk börs. Danska nanosatellit-tillverkaren GomSpace noterades på listan First North under namnet GS Sweden. Men är just GS Sweden ett framgångsrikt företag eller kan farorna inom rymdbranschen sätta krokben? Uppskjutning av satelliter kan misslyckas, konkurrensen är stor och det är ofta svårt att hitta finansiering till långsiktiga projekt. Arielspace inleder en artikelserie som analyserar företagets möjligheter och faror. Läs första delen av artikelserien om GS Sweden på sidan "Reportage - svenska rymdföretag i närbild/ GS Sweden." ____________________________________________________ SSC förhandlar med danska GomSpace om försäljning av Nanospace. SSC (Swedish Space Corporation) och GomSpace har avtalat om ett s.k. "Letter of intent" som innebär att företagen ska förhandla om en försäljning av SSC:s helägda dotterbolag. (Källa: pressmeddelanden från SSC och GomSpace. 2016-08-19) Företagen gick på fredagen ut med ett pressmeddelande där bland annat följande sägs: " The LOI contains broad terms of a potential transaction with the right for GomSpace to conduct a due diligence investigation and the acquisition is conditional upon both parties entering into a definite agreement containing specific signing and closing terms and conditions yet to be negotiated. About Swedish Space Corporation. SSC's focus is to be a leading global provider of advanced space services through its core business activities organized in three divisions; Science Services, Satellite Management Services and Engineering Services. SSC is therefore seeking new owners for its fully-owned space technology and product oriented subsidiary NanoSpace. About Nanospace. NanoSpace is a company that develops and provides propulsion technology and products for satellites, and participates in space technology projects funded by the European Space Agency (ESA), US Space Agency (NASA) and Swedish R&D programs. About GomSpace. The Company's business operations are conducted through the wholly-owned Danish subsidiary, GomSpace ApS, with operational office in Aalborg, Denmark. GomSpace is a space company with a mission to be engaged in the global market for space systems and services by introducing new products, i.e. components, platforms and systems based on innovation within professional nanosatellites." __________________________________________________ Luxemburg investerar i gruvdrift på asteroiderna. (2016-07-20) Det amerikanska företaget Planetary Resources vill utvinna metaller från asteroider. Staten Luxemburg har inlett samarbete med detta företag. (Källa: Space News. 2016-06-20) 13 juni meddelade Luxemburgs regering att man köper 49 % av aktierna i Planetary Resources. Detta är ett led i den satsning som landet gör för att etablera sig som en aktör i gruvdrift på asteroider. Luxemburgs regering har avsatt 200 miljoner euro för investeringar i detta projekt. ___________________________________________________ Fonden "Didner & Gerge Small and Microcap" har investerat i OHB. Arielspace har intervjuat två fondförvaltare hos fondbolaget Didner & Gerge för att prata om deras innehav av aktier i rymdföretaget OHB. Fonden ”Small and Microcap” är den enda svenska aktiefonden med innehav i ett rymdföretag. (2016-06-02.) Från vänster: Henrik Sandell, Carl Granath och Ariel Borenstein. Läs intervjun på sidan "Rymdaktier/ Didner & Gerge
Barbie i rymden. (2016-05-15) Trevliga Barbie-dockor från 60-talet: Ken och Barbie är astronauter. Foto: vykort från Leksaksmuséet i Stockholm. Dockorna är från år 1965. _______________________________________________ Både svensk rymdindustri och svensk rymdforskning går ombord på JUICE - next stop Jupiter. (2015-12-15) (Källor: Dagens Industri, Göteborgs-Posten samt Arielspace, artiklar om Rymdforum 2013) Dagens Industri berättade igår att det svenska dotterbolaget till RUAG Space erhållit ett kontrakt värt 150 miljoner kr på utrustning till farkosten JUICE som ska sändas iväg år 2022 av ESA till planeten Jupiter. Läs på sidan om svensk rymdverksamhet.
Association of Space Explorers inledde sin kongress måndag kl. 9.00 i Stockholms konserthus. Ca 100 astronauter och kosmonauter, samt en taikonaut, lyssnade på musik och inledningstalare i en timme. Därefter förklarade Christer Fuglesang för de häpna rymdfararna att "There is one swedish word you have to learn, and that is fikatime". Efter kaffe och bulle följde så fyra föredrag på temat "Inspired by space." (Av Ariel Borenstein. 2015-09-21) Astronauterna i Konserthuset. Astronauten som färdades fritt i rymden heter Bruce McCandless och befinner sig just nu i Stockholm. Han fick en kraftig applåd idag av sina astronautkollegor och övriga åhörare för sin bedrift. Det var år 1984 som han provflög Manned Maneuvering Unit (MMU). Han flög ungefär 100 meter bort från rymdfärjan utan att vara säkrad med lina. Samantha Christoforetti Astronauterna Chris Hadfield (Kanada, känd från Youtube-filmer på rymdstationen) och Samantha Christoforetti (Italien) samt kosmonauten Elena Serova höll föredrag på temat "Inspired by space". Alla har tre varit uppe på rymdstationen nyligen. Elena Serova och ASE:s ordförande Soichi Noguchi, astronaut från Japan. Meritlistor: Chris Hadfield: Specialist under STS-74 med rymdfärjan Atlantis till den ryska rymdstationen MIR 1995. Specialist under STS-100 med rymdfärjan Endeavour till ISS 2001 och flygingenjör under Expedition 35 med Soyuz TMA-06M till ISS 2013. Samantha Christoforetti: Flygingenjör under Soyuz-TMA-15M till ISS 2014. Elena Serova: Hon var mellan september 2014 och mars 2015 medlem av Expedition 41 på den internationella rymdstationen (ISS). Hon blev därmed den första kvinnliga kosmonauten att besöka rymdstationen. Soichi Noguchi: Specialist under STS-114 med rymdfärjan Columbia till ISS 2001. Flygingenjör under Expedition 22 och 23 med Soyuz TMA-17 till ISS 2009. Information om alla rymdfarare som deltar på kongressen finns hos Rymdstyrelsen: 100 astronauter. Artikelförfattaren och kongressens enda taikonaut, Zhang Xiaguang. Zhang Xiaguang var besättningsmedlem under Shenzhou 10 med rymdfarkosten Shenzhou till den kinesiska rymdstationen Tiangong 1, 2013. Under programpunkten Inspired by space framträdde en ung tjej som vunnit en tävling där det gällde att berätta varför rymden är inspirerande. Hon heter Frida Backjanis och pratade så trevligt att alla blev rörda. Imorgon tisdag ska alla samlas på KTH för att lyssna på föredrag på två teman: "Space Research" och "EVA, 50 years and the Future"
2015-09-02: Ariel Borenstein om dagens presskonferens: Utredningen om svensk rymdstrategi överlämnades till regeringen: Vid en presskonferens idag kl. 11.00 på Rosenbad presenterade utredaren Ingemar Skogö utredningen om ny svensk rymdstrategi och överlämnade den till utbildningsminister Helene Hellmark Knutsson. Ingemar Skogö och Helene Knutsson. Utredningen har utförts av Ingemar Skogö, som under sin karriär varit bland annat generaldirektör för Trafikverket och landshövding i Västmanlands län, och Thorwald Larsson, erfaren handläggare på Rymdstyrelsen, som fungerat som utredningens sekreterare. Till sin hjälp har de haft tio experter. Enligt utredningen finns det tre särskilt viktiga mål för framtida svensk rymdverksamhet: Bättre helhetssyn på nyttan för samhället i stort och med beaktande av de synergier civil och militär samverkan kan ge med hänsyn tagen till försvars- och säkerhetsaspekter. Mer fokus på hur vi kan utnyttja ett bredare internationellt samarbete för ökad nytta av rymdverksamhet i Sverige. Bättre samverkan mellan de olika forskningsfinansiärerna för ökade synergier mellan satsningar inom olika områden. Jag kommer inom kort att publicera grundligare analyser av innehållet i rapporten på webbplatserna Arielspace och Svenska Rymdsällskapet, samt senare hos Flygtekniska Föreningen. Här bara ett axplock ur förslagen: Rymdstyrelsens roll som samordnare av svensk rymdverksamhet bör ökas. Ökad budget och dubbelt så många medarbetare. (Idag budget på en miljard och 18 anställda.) Esrange ska senast 2020 vara ett betydande europeiskt center för utveckling, demonstration och testverksamhet. I framtidsplanerna bör ingå att utreda om man kan sända upp satelliter från Esrange. Sverige ska medverka till internationell samverkan för fred i rymden, samt arbetet att undanröja rymdskrot. Rymdverksamhetens samhällsnytta bör ställas i centrum och bidra till ett väl fungerande samhälle. Signaler och data från satellitsystemen Galileo och Copernicus ska användas i offentlig verksamhet och leda till effektivitetsvinster. Forskning: Bättre samverkan mellan Rymdstyrelsen, Vetenskapsrådet m.fl. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska aspekter bör i ökad omfattning utsträckning förstås och beaktas. Sverige ska vara ett föregångsland för att uppmuntra pojkar och flickor att satsa på en karriär inom rymdverksamheter. Och slutligen en av slutsatserna: En stark rymdindustri är viktig för rymdverksamhetens utveckling.
Mer om OHB:s invigning av sina nya lokaler. (2014-06-22) Nu finns ett bildreportage om hur OHB Sweden invigde sina nya lokaler i Kista onsdagen 18 juni. Följ länken till "OHB - photos from Visitors Day"
Dessutom finns nu information från och om företaget OHB Sweden på den engelskspråkiga delen av Arielspace. Följ länken till "OHB Sweden". Och här är länk till företagets webbplats: www.ohb-sweden.se _________________________________________________________ OHB Sweden höll öppet hus i Kista.
Rymdföretaget OHB Sweden visade sina nya lokaler igår. Besökarna kunde titta på cleanroom, satellitkontroll-rum och modeller av de svenska satelliterna. Företagets VD Gierth Olsson höll tal och astronauten Christer Fuglesang klippte av invigningsbandet. (2014-06-19) Christer Fuglesang förbereder sig för att klippa bandet som inviger OHB:s nya Clean-room. Var är saxen? Först hittade man bara en pytteliten sax från ett sömnads-kit. Men sedan hämtade någon en stor gyllene sax, och Fuglesang kunde symboliskt inviga OHB:s nya clean-room på företagets nya adress Viderögatan 6 i Kista. För några år sedan sålde SSC sin satellitdivision till det tyska företaget OHB. Många befarade att detta skulle vara negativt för personalen. Men istället kan man konstatera att det går väldigt bra för OHB Sweden och dess personal. Företaget får ständigt nya uppdrag och har anställt fler medarbetare. Man deltar i de nya satellitprojekten SMALL Geo, Solar Orbiter och Innosat. Och satelliterna Odin och Prisma fungerar fortfarande utmärkt. Igår eftermiddag minglade representanter för rymdföretag, myndigheter och universitet i de nya lokalerna i Kista. Företagets VD höll ett tal som pendlade mittemellan väldigt allvar och stand-up-comedy. Han sa bland annat att skilsmässan från tidigare moderföretaget SSC var plågsam, men kunde ses som att tonåringen flyttade hemifrån, dvs jobbigt men också början på något nytt och spännande. OHB:s VD Gierth Olsson har blåst i ett orange horn för att påkalla gästernas uppmärksamhet. Det är dags för astronauten Christer Fuglesang att klippa av det symboliska bandet som inviger företagets nya lokaler.
För rymden i Finland.
Arielspace har länge haft en engelskspråkig sida, och börjar nu bygga upp en finsk-språkig sida. (Länkar finns uppe till höger, klicka på flaggorna) (2013-06-09) Som finlandssvensk i Finland kämpade jag i min ungdom med att lära mig finska i skolan. Det gick inte så bra. Men det hindrar mig inte från att komplettera Arielspace med en sida om Finlands rymdverksamhet. På den sidan kommer jag att publicera texter på finska, svenska och engelska. Liten ordlista: avaruus = rymden avaruustutkimus= rymdforskning raketti= raket Länk till Ariel-avaruus. ______________________________________________________ Det kom en inbjudan till presskonferens hos Rymdstyrelsen: FÖR FÖRSTA GÅNGEN: SVENSK RÄDDNINGSMANÖVER I RYMDEN! (Av Ariel Borenstein. Publicerat 2013-05-27) "Prismas två satelliter, döpta till Mango och Tango, har nu genomfört sitt teknikuppdrag på två år i rymden. Men innan Mango tas ur bruk ska ett nytt sista uppdrag genomföras. Ett försöksprojekt där en satellit ska precisionsstyras ute i rymden från en bana till en helt ny bana för att undsätta en satellit. Målobjekt för flygningen är den franska forskningssatelliten Picard som har fullgjort sitt ordinarie uppdrag. Mangos flygning beräknas ta två år. Den här typen av flygningar skulle kunna förlänga livet på aktiva satelliter eller minska mängden rymdskrot genom att under kontrollerade former transportera utrangerade satelliter längre ut i rymden eller ner i jordens atmosfär där de förbränns. Det svenska miljöraketbränslet från ECAPS kommer att spela en central roll i testflygningen. Välkommen till pressmöte 27 maj klockan 10.00.” Tomas B Karlsson, projektledare på företaget OHB som byggt Mango och Tango, förevisar satelliternas kontrollrum, beläget hos Rymdstyrelsen i Solna. Det var du och jag och TV. Klockan 10 måndagen 27 maj anlände en journalist och en fotograf från SVT, samt två bloggare, till presskonferens hos Rymdstyrelsen. Det var extremt dålig uppslutning således från den svenska pressen. Senare under dagen publicerade alla från Ny Teknik till Östra Västlands Norra Allehanda exakt samma korta text , en pressrelease om satelliten Mangos nya uppdrag. Här är det som journalisterna gick miste om: OHB och Ecaps blir pionjärer: satelliten Mango ska jaga rymdskrot. Den svenska satelliten Mango som i flera år framgångsrikt testat formationsflygning ska nu jaga en fransk inaktiv satellit för att öva närkontakt. Satelliterna kommer att befinna sig endast ca tio meter från varandra. Övningar som dessa kan bereda vägen för avlägsnandet av rymdskrot eller tankning i rymden. Johan Marcopoulos, informationsansvarig på Rymdstyrelsen, hälsade oss välkomna och lämnade ordet till Robert Lundin, även han på Rymdstyrelsen: Rymdstyrelsen är beställare och finansiär. Satelliterna med samlingsnamnet Prisma sköts upp 2010. Teknikdemonstration skulle varat 8 månader men pågår än. PRISMA leds från Sverige, men Tyskland, Frankrike och Danmark medverkar. Satelliten Mango har en motor som drivs med ett miljövänligt bränsle från ECAPS. Man testade avancerad formationsflygning med Mango och Tango och sedan hyrde man ut satelliterna till andra aktörer. Det sista bränslet som återstår ska nu användas till att ändra bana på Mango så att den efter ca två år når fram till den franska satelliten Picard. Tomas B Karlsson, projektledare på OHB Sweden, som tillverkat Prisma: Mango ska testflyga till Picard. Närma sig, fotografera. Uppdraget har påbörjats för några veckor sedan. Ska ändra bana enligt 6 parametrar, under den långa färden till Picard dock bara tre parametrar: höjd, lutning och hur oval banan är. Framme vid Picard efter närmare två års färd: precisionscirkla plus variera avståndet. Som närmast 10 meter. Först radar, sedan fotografering. Picard är helt död, har inte GPS. Det finns så pass lite bränsle kvar att man måste lyckas bra med alla manövrar, göra så få åtgärder som möjligt och utnyttja naturkrafterna. Efter avklarat uppdrag ska Mango sändas ur sin bana mot jorden för att brinna upp. Tango som har lämnats ensam kvar har ingen motor och kan bli kvar i sin bana i 100 år. Tango stängdes av 5 april. Många dockningar har gjorts tidigare i rymden under rymdfartens historia, men denna är den mest komplicerade hittills. Vanligtvis läggs de två farkosterna direkt i samma bana. Mathias Persson, vd för ECAPS som tagit fram raketbränslet: Det mest använda raketbränslet heter hydrazine. Det är giftigt och cancerogent. Mango drivs av ett miljövänligt bränsle från ECAPS. Hydrazine är så farligt att det är möjligt att EU snart förbjuder det. ECAPS bränsle är lätt att transportera, lätt att tanka. Det kan fraktas i vanlig bensindunk. Eftersom det kan hanteras utan skyddsdräkt förlorar operatören inte pengar på att alla andra som ska förbereda starten måste vänta. Miljövänligt bränsle är bra också vid återinträde i atmosfären. ECAPS samarbetar med ett antal utländska företag. Ett amerikanskt företag ska sända upp en hel konstellation med satelliter och använda ECAP:s bränsle. ECAPS har motorer av flera olika storlekar. ECAPS har utvecklat både bränslet och motorn. Fler samarbetspartners: Astrium och ATK. Mathias Persson, vd för ECAPS, förevisar Mangos motor. Rymdstyrelsens GD tittar in en kort stund. Liten diskussion uppstår om ursprunget: De satelliter som Sverige sänt upp har aktualiserat problem med bränsle. Jobbigt att transportera och handskas med farligt bränsle. Efter satelliten Astrid började man utveckla ett miljövänligare bränsle. Kommandocentralen för Mango finns i ett litet rum. Man bemannar rummet ca 2 dagar i veckan, bara någon halvtimme. Vid stora åtgärder kan man ibland jobba en hel helg. Vid väggen längst inne i rummet finns kommandoplatsen. Där sitter den som kommunicerar med satelliten. På platsen bakom denne sitter flygledaren. Det finns ytterligare en funktion: navigatören. Tre personer jobbar således aktivt vid större "kampanjer". Tre platser för stödfunktioner: Val av lämplig bana för åtgärd, antennen finns i Tromsö, Norge. Övervakning av internetlänken till Tromsö. Skärm som visar vad de ser på skärmen i Norge!
OHB Sweden flyttar från Solna till Kista. (2013-04-14) Tyska bolaget OHB AGs svenska dotterbolag, OHB Sweden, flyttar från Solna till Kista 1 januari 2014. OHB utvecklar, bygger, testar och sköter drift av satelliter för olika typer av rymduppdrag inom kommunikation, observation och utforskning av rymden. Uthyrningen omfattar 2 855 kvm, varav 2 150 kvm kontor och 705 kvm lager. ______________________________________________ Fotoreportage från Rymdforum 2013. (Publicerat 2013-03-27) Fotoreportaget finns på sidan Fotografier från Rymdforum. Du som var med kanske finns med på någon bild.
Jag har blivit intervjuad... Tidningen Civilekonomen har upptäckt min webbplats och frågat om jag ville bli intervjuad. Jag brukar inte skriva om mig själv på min webbplats eller publicera foton på mig själv. Men nu blev jag ju tillfrågad. (2013-03-11) Här är länk till artikeln: http://www.civilekonomen.se/artikel/det-varas-for-rymden ______________________________________________ REVISION: Riksrevisionens granskningsrapport: en sammanfattning. Riksrevisionen har publicerat en granskningsrapport med titeln "Svensk rymdverksamhet - en strategisk tillgång?" Eftersom den är på 122 sidor så tar den en stund att läsa. Nu har jag läst den.(2013-02-16) Här är en sammanfattning.
Astronauten Kelly och kosmonauten Kornienko ska tillbringa ett år på rymdstationen. Är det en generalrepetition inför en resa till Mars? Amerikanska NASA och ryska Roscosmos offentliggjorde 26 november 2012 nyheten om att rymdveteranerna Scott Kelly och Mikhail Kornienko ska tillbringa ett år på den internationella rymdstationen för att testa effekterna av en så lång vistelse i rymden. (Källa: NASA och Space News. 2013-01-06) Rekordet vad gäller längsta vistelse i rymden innehas av kosmonauten Valery Polyakov som levde ombord på den ryska rymdstationen Mir från januari 1994 till mars 1995. Det innebär att han kretsade i omloppsbana runt Jorden i 438 dygn. På rymdstationen har många vistats i sex månaders-pass. Men nu ska man simulera en lång rymdfärd, som en träning inför resor till asteroider eller Mars. Man ska studera hur den mänskliga kroppen klarar av så långa rymdpåfrestningar. Man vet att tyngdlöshet har förödande effekter på en människa. Musklerna förtvinar, skelettet urholkas, vätskebalansen rubbas, ögonen skadas. Mycket av detta kan motverkas genom "konstgjord" tyngdkraft, dvs träning. Trots riskerna med långa rymdfärder fanns många kandidater till denna långa rymdstationsvistelse, och de som valts ut heter alltså Kelly och Kornienko. Scott Kelly, 48, är en f.d. kapten i amerikanska flottan. Han har flygit med två rymdfärjor. Han deltog också i expedition 26 som innebar en längre vistelse på rymdstationen år 2010. Mikhail Kornienko, 52, är en f.d.fallskärmssoldat som blev kosmonaut 1998. Han har vistats 176 dagar på rymdstationen i expeditionerna 23 och 24. De två rymdveteranerna ska nu börja träna för den nya vistelsen i rymden. De ska flyga till rymdstationen våren 2015 och återvända till Jorden på våren 2016. Från NASA:s webb: "The goal of their yearlong expedition aboard the orbiting laboratory is to understand better how the human body reacts and adapts to the harsh environment of space. Data from the 12-month expedition will help inform current assessments of crew performance and health and will determine better and validate countermeasures to reduce the risks associated with future exploration as NASA plans for missions around the moon, an asteroid and ultimately Mars." Bakgrundsfakta om den internationella rymdstationen: Den började byggas 1998 och från år 2000 har människor permanent vistats där. Besättningen byts ut regelbundet. Några rymdfarare vistas bara en vecka på stationen, andra upp till sex månader. Stationen byggdes och drivs av USA, Ryssland, ESA, Japan och Kanada. Det kostade ca 100 miljarder dollar att bygga rymdstationen.
Inside information: Kinesiska vetenskapsmän informerade mig om nya forsknings-satelliter! Sensation på rymdkonferensen! (2012-09-28) Nåväl. Kanske inte riktigt så. På rymdkonferensen SpaceOps 2012 i somras delade jag bord vid en av luncherna med tre unga kinesiska forskare. Vi pratade mest om svensk mat. De tyckte att kanelbullar smakade alldeles för sött. På konferensens sista dag ville jag intervjua dem om kinesisk rymdverksamhet, men se då dök det upp en "Supervisor of international affairs" från deras delegation, och han upplyste mig om att det var förbjudet för delegationens medlemmar att tala med pressen. Det hängde visserligen en skylt på mig som sa "Press" men jag skriver nästan bara på min egen webb-plats och jag har ju inte precis lika många läsare som Dagens Nyheter. Det blev ingen intervju. Däremot fick jag en intressant broschyr som jag har officiellt kinesiskt tillstånd att citera ur. Den handlar om det relativt nya National Space Science Center, CAS, i Kina samt om planerade forsknings-satelliter för 2011-2016. Artikeln finns på min engelsk-språkiga sida. Gå till: Arielspace (in english) eller "What did I learn at SpaceOps 2012? ____________________________________________ Bilden: Rymdturism för små barn och fegisar, rymdmuseum i New York. "Be a space tourist on the ground!" Eftersom jag är en fegis som inte vågar åka upp i rymden och inte heller förfogar över 1,5 miljoner kronor som krävs för att bli rymdturist med SpaceShipTwo, så satsar jag i stället på rymdverksamhet på jorden, t.ex. att besöka rymdmuséer och rymdbaser. (2012-09-15) Jag har börjat skapa en informationsguide över rymdmuséer och rymdbaser över hela VÄRLDEN. Sedan tidigare har jag en svenskspråkig sida om rymdmuséer. Där berättar jag t.ex. om mina besök på rymdmuseum i Stockholm, London och New York. Inom kort publicerar jag där en livlig artikel om mitt besök på rymdmuséer i Köpenhamn i somras! Länk till Rymdmuseum. Nu har jag börjat skapa en sida om rymdmuséer på utrikiska, mest engelska. Den är än så länge väldigt anspråkslös. Det finns mycket information om rymdmuséer i USA på nätet, men om mina läsare vill mejla mig om tips på rymdmuséer i andra länder så vore jag tacksam. Också texter om besök på rymdmuséer är välkomna, jag publicerar dem om jag får lov. Har någon t.ex. besökt rymdmuséet i Hong Kong? Hur var det? Länk till Space Museums ____________________________________________ NASA har gjort sitt val: Företagen Boeing, SpaceX och Sierra Nevada delar på 1,1 miljard dollar för att bygga privata rymdskepp. (Källa: Space News från 2012-08-06) Boeing kommer att erhålla 460 miljoner dollar i stöd för att fortsätta arbetet på rymdskeppet CST-100 och SpaceX erhåller 440 miljoner dollar för sin Dragon-kapsel. Sierra Nevada erhåller 212 miljoner dollar för sitt rymdskepp Dream Chaser. Boeings rymdkapsel med namnet CST-100. Projektet kallas Commercial Crew Integrated Capability, förkortat CCiCap, och innebär att NASA stöder tre företag ekonomiskt för att driva på utvecklandet av privata rymdskepp. Förhoppningen är att något eller några av dessa nya rymdskepp ska kunna flyga astronauter till och från rymdstationen. Sedan rymdfärjorna slutade flyga är det endast ryska rymdskepp som kan transportera astronauter till rymdstationen. Beslut om vilka företag som valts ut offentliggjordes 3 augusti av chefen för NASA:s bemannade rymdfart, William Gerstenmaier. Boeing och SpaceX håller på att skapa rymdkapslar i stil med 60-talets Apollo. Sierra Nevada bygger en sorts mini-rymdfärja. Boeing och SpaceX är utvalda av NASA som huvudkandidater för projektet. Under en 21-månaders period ska konstruktionen av deras rymdskepp uppnå ett antal delmål och sedan genomgå en stor utvärdering. SpaceX bygger om sin Dragon för astronauter. Bild från Dragons dockning med rymdstationen. Sierra Nevada är en reserv-kandidat, erhåller mindre ekonomiskt stöd än de två andra och kommer inte att utvärderas vid periodens slut. Anledningen är att NASA inte har råd att finansiera tre rymdskepp, så man skaffar sig två och ett halvt! Om någon av huvudkandidaterna misslyckas får Sierra sin chans! De företag som lämnade in anbud måste kunna erbjuda både en rymdfarkost och en bärraket. Boeing ska sända upp CST-100 med en Atlas 5-raket. Boeings rymdfarkost bygger på idéer tagna från NASA:s egen farkost Orion. Många av delsystemen, t.ex. motor, fallskärm och omborddator har redan testats i olika samarbeten med NASA. Landning ska ske med fallskärm, på land. SpaceX har en egen raket, Falcon 9. Transportfarkosten Dragon har flygit i omloppsbana tre gånger, nyligen dockade man med rymdstationen. Det är denna rymdkapsel som SpaceX ska vidareutveckla för bemannad rymdfart. Dragon ska landa med hjälp av fallskärm. Företaget Sierra Nevada bygger den här farkosten. Sierra Nevadas Dreamchaser ska sändas upp med en Atlas 5, i likhet med Boeings farkost. Den är utrustad med vingar och ska landa som ett flygplan. Innan de nya rymdskeppen får flyga astronauter ut i rymden måste de klara NASA:s säkerhetskrav. Man hoppas att dessa rymdskepp ska kunna testas vid obemannade testflygningar åren 2015-2016. NASA hoppas på bemannade flygningar till rymdstationen år 2017. _________________________________________________ Neil Armstrong och de andra popidolerna från 60-talet. Jag tittade på den första månlandningen på TV när jag var tonåring. Nu har den förste mannen på Månen, Neil Armstrong, avlidit vid 82 års ålder. Det känns sorgligt. Armstrong och Aldrin landade på Månen 1969. 60-talet var en dynamisk tid för rymdfärder, musik, politik och mode. John Lennon och George Harrison är borta, så också Neil Armstrong.
Vad händer med Volvos Aeros rymdverksamhet nu när företaget överlåtits till brittiska GKN? (2012-07-24)
Arielspace har sänt en fråga till Volvo Group om hur man ser på framtiden för rymddelen av Volvo Aero efter att företaget bytt ägare. Informationschef Fredrik Fryklund på Volvo Aero har svarat så här: "Hej Ariel! Ägarskiftet väntas ske någon gång i höst, oklart när. Vi kan inte uttala oss om vad GKN avser att göra med Volvo Aero, men i samband med att man presenterade affären nämnde man att man inte planerar några förändringar av de verksamheter vi har idag. Det gäller rymd, militärt flyg och motorunderhåll. (Utöver vår civila affär). Mvh/Fredrik" ___________________________________________
(2012-06-30) Om fyra miljarder år: Det är nu klarlagt att Vintergatan och Andromedagalaxen kommer att kollidera om fyra miljarder år. Om sju miljarder år kommer de två kombinerade galaxernas centrum att utgöra en vacker syn. Detta kan tyvärr inte ses från jorden, eftersom solen om fem miljarder år har expanderat till en röd jättestjärna och slukat vår planet. Astronomer har använt Hubble-teleskopet till att beräkna Andromeda-galaxens bana och därvid klarlagt att den kommer att kollidera med Vintergatan. Sådant här kan vara bra att känna till för personer som vill planera lite i förväg.
Arielspace är en webbplats om rymdverksamhet.