Arielspace
Svensk rymdindustri
Esrange och SmallSat - min artikel
SmallSat: satelliter från Esrange.
Statlig rymdstrategi för Sverige
Rymdpolitik förr
Riksrevisionens rapport 2013
Rymdutredning inleds
En analys - Regeringens skrivelse om rymdstrategi.
Rymdlagen - reportage från presskonferens
Rymdlagen - analys
Internationella rymdavtal
Lista över de svenska rymdbolagen
Svenska rymdföretag i närbild
Rymdstyrelsens rymd-dag 2024
SpaceOps - internationell rymdkonferens 2012 i Stockholm
Rymdforum 2023
Rymdforum 2021
Rymdforum 2019
Rymdforum 2017
Rymdforum 2015
Rymdforum 2013
Rymdforum 2011
Rymdforum 2009
Rymdforum 2007
Rymdforum 2005
Konferensen Space Innovation Forum 7
Internationellt
Reportage
Rymdaktier
Rymdmuseum
Om ArielSpace
Sök
Logga in
Internationella avtal om rymden



Det finns fem internationella avtal om rymden. Alla är gamla vid det här laget, man skulle kunna säga att de skrevs när rymdverksamheten uppstod, och mest hade praktisk betydelse för Sovjetunionen och USA. Sverige har ratificerat fyra av dem. Utöver dessa fem avtal har FN:s generalförsamling antagit ett antal principförklaringar och frivilliga normer för rymdverksamhet. All information på denna sida är utdrag ur rymdlagsutredningens betänkandet SOU 2021:91. (Denna text publiceras 2021-12-05)

Rymdfördraget

Rymdfördraget från 1967, som ratificerades av Sverige samma år, är det centrala rymdtraktatet och innehåller principiella bestämmelser om staternas uppträdande vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden. Begreppet yttre rymden i fördraget omfattar även månen och övriga himlakroppar. De grundläggande principerna som kommer till uttryck i rymdfördragets bestämmelser innebär att yttre rymden fritt får utforskas och utnyttjas av alla stater i enlighet med folkrätten, att ingen stat får hävda suveränitet över den samt att verksamhetens syfte ska vara att upprätthålla internationell fred och säkerhet och att främja internationellt samarbete.

Räddningsavtalet


Räddningsavtalet från 1968, som ratificerades av Sverige 1969, preciserar rymdfördragets reglering avseende rymdfarare. En stat ska underrätta den utsändande staten och FN om rymdfarare har drabbats av en olycka eller är i nödläge eller har gjort en nödlandning på statens område eller på öppna havet. Staterna ska också hjälpa rymdfarare som landat på deras territorium och skyndsamt återsända rymdfararna till den utsändande staten. På motsvarande sätt ska den utsändande staten underrättas om rymdföremål eller delar av sådana som landat på en stats område och de ska återsändas på begäran.

Ansvarskonventionen

Ansvarskonventionen från 1972, som ratificerades av Sverige 1976, innehåller en närmare precisering av ansvaret för skador som orsakas av rymdföremål. Konventionen reglerar emellertid endast skador som kan göras folkrättsligt gällande. Skador som drabbar en stats eget territorium eller egna medborgare omfattas inte av ansvarskonventionen.

Registreringskonventionen

Registreringskonventionen från 1975, som ratificerades av Sverige 1976, innehåller regler om registrering av föremål som har sänts ut i yttre rymden. Syftet med konventionen är att underlätta identifiering av rymdföremål. Enligt artikel 2 i registreringskonventionen ska utsändande stat registrera ett rymdföremål som sänds ut i kretslopp runt jorden eller därbortom. Utsändande stat ska också underrätta FN:s generalsekreterare om att det finns ett register.

Månavtalet

Månavtalet från 1979 preciserar rymdfördragets bestämmelser vad gäller utnyttjande av månen och övriga himlakroppar. Syftet med avtalet är att säkerställa att utnyttjandet av himlakropparna äger rum i mänsklighetens gemensamma intresse och att de endast utnyttjas för fredliga ändamål. Även om staterna kan verka var som helst på månen och inrätta baser på månen, kan inte en eller flera stater erövra månen eller områden på den eller förklara att naturresurser på månen ska utgöra deras egendom. I avtalet utgår man ifrån frihet för vetenskaplig forskning och tillåter att prov insamlas från månen och att de används för andra ändamål.

I avtalet fästs uppmärksamhet även vid skydd av omgivningen och det ges möjlighet att inrätta särskilda skyddsområden på betydelsefulla områden. De fördragsslutande staterna har förbundit sig att inrätta en internationell ordning för att administrera utnyttjandet av månens naturresurser när sådan verksamhet blir aktuell. Betydligt färre stater har anslutit sig till månavtalet än till FN:s andra rymdöverenskommelser och ingen av de betydande rymdstaterna är part i avtalet.

Sverige har inte anslutit sig till avtalet. Principerna i månavtalet har dock återigen tagits upp i den internationella debatten, då intresset för att utnyttja rymdens naturresurser har ökat.

Övriga riktlinjer:

Utöver de rättsligt bindande åtagandena finns även frivilliga riktlinjer och rekommendationer i olika former:

Space debris mitigation guidelines är sju riktlinjer som har antagits av FN:s generalförsamling 2010.

Under 2019 antog FN 21 nya internationella riktlinjer för ett långsiktigt hållbart nyttjande av rymden, de så kallade LTS-riktlinjerna.

Sverige är ansluten till den s.k. Haagkoden mot spridning av ballistiska robotar.

Sverige är anslutet till Missile Technology Control Regime (MTCR) som på svenska benämns missilteknologikontrollregimen. Regimen är ett internationellt samarbetsforum som syftar till att hindra eller begränsa spridningen av teknik för bärare av massförstörelsevapen.

Wassenaar-arrangemanget är likt MTCR en icke-bindande internationell exportkontrollregim för transparens och ansvarstagande vid export av tekniker med dubbla användningar.


Uppdaterat 2021-12-05
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum