ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Internationellt
- Europa, Ryssland
- USA, Canada, Mellanamerika, Sydamerika
Syd-Amerika, Mellan-Amerika
- Asien och Afrika
- Bemannade rymdfärder
- Privat rymdverksamhet
- Rymdförsäkringar
- Framtidsvisioner
- Ner med rymdskrotet!
- Militär rymdfart
- På tröskeln till en ny rymdepok
De 50 största rymdföretagen år 2011
De 25 största satellitbolagen år 2010
- Internationellt: Jan-sept 2007.
- Internationellt Jan - dec 2008
Rymdjuridik

 

RYMDINDUSTRIN I NORD-AMERIKA   (för Syd-Amerika, se underflik)
      


Nya raketer för USA:s militära satelliter.

Flera nya stora raketer håller på att utvecklas i USA av privata företag. Nya trender driver fram detta: nya rymdbolag, politisk kris mellan USA och Ryssland samt tävling om vilka företag som ska få skjuta upp militära satelliter. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2018-04-09)

Arbete pågår för att bygga NASA:s gigantiska raket Space Launch System. Men även många andra stora raketer byggs just nu i USA. Utvecklingen drivs på av Air Force som vill ha fler möjligheter att sända upp militära satelliter. I många år har företaget ULA varit enda företaget som beviljats militära satellitkontrakt.

ULA ägs av Lockheed Martin och Boeing. Man har använt raketen Atlas för att sända upp satelliter och haft ensamrätt på uppskjutning av militära satelliter finansierade av Air Force.. Verksamheten har pågått i elva år och man har lyckats med alla uppskjutningar. Det har hittills gjorts 126 uppskjutningar!

Men 2014 stämde SpaceX militären och krävde att få lägga bud när Air Force skulle sända upp nya satelliter. Och Air Force gav med sig. SpaceX har nu erhållit tre kontrakt värda 475 miljoner dollar för uppskjutning av fem nya GPS-satelliter under åren 2018-20 med raketen Falcon 9. Samtidigt har ULA erhållit kontrakt för uppskjutning av tre militära satelliter 2020.

Ryska raketmotorn får inte användas i USA.

ULA har använt den ryska raketmotorn RD-180 sedan 2002 i raketen Atlas V. Man har gjort 76 uppskjutningar sedan dess. Efter att Ryssland ockuperade Krim 2014...(faktiskt är det andra gången Ryssland övertar Krim genom ett krig. På 1700-talet ingick Krim i det ottomanska imperiet och Ryssland övertog området med vapenmakt. Nu hävdar man från ryskt håll att Krim är en uråldrig del av Ryssland vilket således är ett tveksamt påstående)...i alla fall: efter att Ryssland invaderade Krim så beslöt USA:s kongress att förbjuda import av ryska raketmotorer. Boeing ska därför bygga en ny raket, utrustad med en amerikanska motor. Raketen heter Vulcan.

Blue Origin.

Företaget Blue Origin bygger också en ny raket. Man har tidigare framgångsrikt testat den suborbitala raketen New Shepherd. Den raketen lyckades med den banbrytande uppgiften att landa första raketsteget för att kunna återanvända det. Nu arbetar man med att bygga raketen New Glenn som ska kunna lyfta upp satelliter. Blue Origin finansieras av ägaren Jeff Bezos som sitter på en enorm förmögenhet i form av aktier i näthandlaren Amazon.

Blue Origin har tänkt sig att raketen New Glenn ska användas för att tävla om kontrakt från Air Force. Detta borde komplicera livet för ULA som har möjlighet att utrusta raketen Vulcan med motorn BE-4, byggd av Blue Origin! Men att ha  Blue Origin både som leverantör och konkurrent stör inte ULA, enligt VD Tony Bruno. ”Det är en ganska vanlig situation i rymdbranschen”, säger han. Fast ULA har lämnat ett stort bidrag till finansieringen av New Glenn.

ULA har två möjliga motorer för Vulcan och utvärderar dem kontinuerligt efter hand som utvecklingsarbetet framskrider. Det är ovannämnda BE-4 och även motorn AR1 som byggs av företaget Aerojet Rocketdyne.

ULA hoppas kunna testflyga Vulcan två gånger under 2020. ”Vi vill då sända upp kommersiella satelliter”, säger Tony Bruno  och fortsätter med hänsyftning på Elon Musk: ” Jag vill inte sända upp min bil. Om en kund betalar för att sända upp en bil, så ok. Men jag gillar min bil, jag vill inte sända upp den i rymden!”

SpaceX. 

SpaceX har ju redan erhållit  ett kontrakt med Air Force. NASA var den första och har varit den största av SpaceX:s kunder. (Ganska löjligt att prata om att New Space utmanar statlig rymdfart. Utan stora kontrakt med NASA hade den privata rymdfarten i USA haft svårt att lyfta .) NASA var med och finansierade utvecklingen av Falcon 9 och rymdskeppet Dragon. NASA har även givit kontrakt värda 6 miljarder dollar till SpaceX för att utföra transporter till rymdstationen och även i framtiden flyga astronauter till stationen. I SpaceX orderbok för satellituppskjutningar är hälften kommersiella satelliter och hälften uppskjutning av satelliter för militären eller myndigheter.

Men SpaceX har vitaliserat rymdindustrin genom att erbjuda satellituppskjutningar till lägre pris än t.ex. ULA, och genom innovationer, som t.ex. raketsteg som kan återanvändas.

Orbital ATK.

Slutligen i denna uppräkning av nya raketer har vi kommit fram till företaget Orbital ATK (som håller på att köpas upp av Northrop Grumman.) Man håller på att vidareutveckla sina nuvarande raketer för att kunna delta i buden på satellituppskjutningar för Air Force.

Också Orbital är både leverantör och konkurrent till ULA. Man säljer sidoraketer som ingår i ULA:s Delta V, och utvecklar liknade raketer för Atlas och Vulcan. Dessutom är Orbital kund till ULA för transporter till rymdstationen. Så Orbital är leverantör, kund och konkurrent till ULA!

Utvecklingen av de nya raketerna har två syften: att ersätta de ryska motorerna med amerikanska raketmotorer och att ge Air Force minst två alternativa möjligheter att sända upp satelliter.

I juli ska Air Force ta beslut om tre nya kontrakt. Konkurrensen om framtida kontrakt ser ut att bli intensiv. På ULA har man all anledning till nervositet.



Ut i solsystemet!

Orion flyger för första gången 4 december. Det är början på mänsklighetens färder ut i solsystemet. (2014-11-29)

USA:s nya rymdskepp Orion sänds upp 4 december från Cape Canaveral Air Force Station i Florida för en kort testflygning. Det är en obemannad färd för att testa värmeskölden. Orion sänds upp med en Delta-raket (Delta IV Heavy) tillverkad av United Launch Alliance. Rymdskeppet ska kretsa två varv kring jorden i en kraftigt elliptisk bana och sedan komma tillbaka in i atmosfären med hög hastighet. Den har då 80 % av hastigheten som uppnås vid återkomst från en färd runt månen. Farkosten landar med fallskärm i Stilla havet.

Nästa Orion-färd blir 2017 då en obemannad farkost ska sändas att runda månen. Den uppskjutningen ska ske med USA:s nya stora raket Space Launch System. År 2021 är det sedan tänkt att Orion ska göra sin första bemannade färd som också handlar om att runda månen. Det blir första gången sedan 1972 som astronauter kommer att befinna sig i närheten av månen.

NASA betalar 11 miljarder dollar till företaget Lockheed Martin Space Systems för att bygga de här tre rymdskeppen.. Lockheed fick beställning på Orion år 2006. Orion var ursprungligen avsedd att användas för att bygga en bas på månen, men detta projekt stoppades av brist på finansiering. Man planerade sedan att använda Orion som livbåt vid rymdstationen, men sedan togs beslut om att NASA ska göra en färd till en asteroid på 20-talet och landa på Mars på 30-talet, och då passade Orion in i de planerna.

4 december inled således de flygningar som ska leda fram till en landning på Mars. Och någon gång i framtiden till att mänskligheten bygger baser på Månen och Mars.



NASA behöver fortsatt hjälp av Ryssland med att flyga astronauter till rymdstationen.
(2014-02-07)

Vita Husets plan är att privata amerikanska företag ska ansvara för astronauternas resor till och från den internationella rymdstationen från och med 2017. Men kongressen vill inte bevilja tillräckligt med pengar, så NASA flaggar upp för att man behöver fortsätta att köpa resetjänster av ryska rymdorganisationen Roscosmos.
(Källa: Space News. 2014-01-06.)

Vita Husets förhoppning är att privata rymdföretag ska kunna sälja tjänsten ”transport av astronauter till rymdstationen”. Det finns tre lovande kandidater: Boeing Space Exploration, Sierra Nevada Space Systems och SpaceX. Under 2013 har dessa bolag erhållit finansiering från NASA med sammanlagt 525 miljoner dollar. Men enligt NASA skulle det behövas en årlig budget på ca 800 miljoner dollar för att hålla den beslutade tidtabellen. Enligt den skulle flygningarna börja 2017.

Phil McAllister som är NASA:s chef för kommersiell rymdfart säger att tidtabellen blir väldigt svår att hålla om inte budgeten ökas till 800 miljoner. Han säger att NASA nu måste ta beslut om hur många fler platser man behöver köpa på Soyuz av Rysslands rymdorganisation Roscosmos. Soyuz är just nu den enda farkost som kan transportera människor till och från rymdstationen. Det nuvarande kontraktet gäller till och med 2017.



USA:s kongress har godkänt landets budget för 2014. NASA får ökat anslag med 700 miljoner dollar.
(2014-02-24)

Nationen USA ska finansieras under år 2014 med beloppet 1,1 biljoner dollar (ca tusen miljarder = en miljon miljoner = 1.000.000.000.000 dollar). I denna budget ingår förstås USA:s rymdverksamhet. Det är NASA:s verksamhet, övrig civil rymdverksamhet, militär rymdfart och missilförsvaret.
(Källa: Space News. 2014-01-20)

NASA:s budget för 2014 uppgår till 17,6 miljarder dollar. Det är en ökning med 700 miljoner dollar från 2013, då USA:s myndigheter drabbades av nedskärningar enligt osthyvel-metoden. Också NASA:s budget sänktes då rejält.

Vita Huset ville ge NASA en budget på 17,7 miljarder, och kongressen var således nästan beredd att gå lika långt. Obama-administrationen vill att privata företag ska utveckla rymdskepp och börja flyga astronauter till rymdstationen. (Det statliga rymdskeppet Orion, som håller på att byggas och testas, ska användas för utforskning av solsystemet). Tre företag har sponsrats med betydliga belopp i flera år nu för att kunna utveckla nya rymdskepp men NASA hävdar att det ekonomiska stödet måste öka om planen ska kunna hållas.

För 2013 fick NASA 525 miljoner dollar för det s.k.Commercial Crew Program. Men för 2014 ökas budgeten till 696 miljoner dollar. Vita huset hade begärt 821 miljoner. Men kongressen har ställt villkor för de extra miljonerna. 171 miljoner hålls inne tills NASA utfört en kostnads-intäktsanalys av projektet med privata rymdskepp.

I budgeten finns beslut om att USA:s kommersiella rymdskepp ska vara skyddade från den del av ett skadeståndskrav från tredje part – det vill säga från allmänheten - som överstiger 500 miljoner dollar. Staten står för överskjutande del. Rymdturisterna själva får underteckna avtal om att de avsäger sig skadeståndskrav.

Många medlemmar i kongressen är dock fortsatt tveksamma till planen att låta en obemannad farkost hämta en asteroid och placera den i bana kring månen, för att sedan sända astronauter att utforska asteroiden.

En intressant detalj i budgeten är att man avsätter 80 miljoner dollar för att NASA ska studera möjligheten till att sända en rymdsond till Jupiter-systemet 2021. Sonden skulle bland annat studera månen Europa, vars yta troligen består av is. Projektet heter Europa Clipper.

Så här fördelar sig budgeten på olika verksamheter:

Området ”Science” får 5,1 miljarder dollar. Där ingår ”Earth Science” med 1,8 miljarder och ”Planetary Science” med 1,3 miljarder. Planetary Science ansvarar för utforskningen av solsystemet med obemannade rymdsonder.

Projektet med att bygga det nya superteleskopet, satelliten James Webb, får 658 miljoner dollar för 2014. Konstruktionen av James Webb har dragit över budget mycket kraftigt och hotar budgeten för alla andra NASA-projekt.


”Exploration” som innebär bemannad rymdfart, får 4,1 miljarder i budgeten. Där ingår 2 miljarder för att producera den nya raketen SLS och den infrastruktur som raketen behöver, 1,1 miljard för att bygga det nya rymdskeppet Orion och 696 miljoner till de kommersiella rymdskeppen, som man hoppas ska börja flyga astronauter till rymdstationen 2017.

Några övriga områden: ”Space Operations” får 3,7 miljarder, ”Cross Agency Support” får 2,7 miljarder, ”Space Technology” får 576 miljoner, ”Education” får 116 miljoner.



NASA:s budget krymper rejält.

Efter att politikerna i USA misslyckats med att fatta beslut om hur landets budgetunderskott ska åtgärdas trädde ett tidigare beslut om ”osthyvel”-nedskärningar i kraft. I Sverige har detta oftast kallats budget-stupet, medan den officiella benämningen i USA är sequestration. Alla myndigheter drabbas av minskad budget. För NASA innebär det att man erhåller 16,5 miljarder dollar för 2013. Det kan jämföras med de 17,8 miljarder myndigheten erhöll för 2012. (Källa: Space News. 2013-03-25) 

”Det skulle vara trevligt att få en riktig budget så att vi kan ta ut riktning”, säger NASA:s chef Charles Bolden med anledning av att myndigheten det senaste året erhållit flera kortvariga beslut om sin budget. 2011 års budget har upprepade gånger förlängts. Det blir mycket svårt både för NASA och dess leverantörer att planera inför framtiden.
När nästan halva 2013 passerat väntar NASA fortfarande på budget för 2014. Vita Husets budgetförslag skulle ha överlämnats till Kongressen i februari.

Här är följderna för några av NASA:s program:
 
Programmet för att bygga Space Launch System, den nya stora raketen, får nästan oförändrad budget jämfört med 2012,
det är ca 2 miljarder dollar.

Programmet för att stöda de företag som vill skapa kommersiell bemannad rymdfart, Commercial Crew Program, erhåller 489 miljoner dollar. Vita Huset ville ha en budget på 830 miljoner dollar för detta program men kongressen krympte således beloppet kraftigt.

NASA Science Mission Directorate fick se sin budget minskad med 295 miljoner dollar, men den uppgår ändå till 4,8 miljarder.    


 
NASA slutade flyga med sina rymdfärjor 2011.

De amerikanska planerna går ut på att NASA ska bygga ett nytt rymdskepp och en ny raket för utforskning av solsystemet, medan privata företag ska bygga rymdskepp som sköter transporter och byte av besättning för rymdstationen. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2012-04-16)

Två trender idag har ändrat förutsättningarna för kommersiell rymdfart. Elon Musk med företaget SpaceX försöker skapa kostnadseffektiva raketer och stödet från NASA har lockat nya entreprenörer in på raketmarknaden.

Det stora rymdföretaget United Launch Alliance (ULA) som bildades som samarbetsprojekt för Boeing och Lockheed Martin, producerar raketen Atlas. Det är en sedan länge beprövad raket, men ULA försöker nu sänka kostnaderna för att inte tappa kunder till SpaceX. ULA producerar även raketen Delta. Företaget Boeing avser att använda raketen Atlas V för det rymdskepp man håller på att utveckla: CTS-100.

Under de senaste åren har NASA investerat 925 miljoner dollar i olika privata företag för att få en privat rymdverksamhet att lyfta (!!!). Vad NASA hoppas på är att privata företag i framtiden ska sköta transporter av material och förnödenheter till rymdstationen. Tills vidare har endast farkoster från olika nationella rymdorganisationer nått stationen: USA, Sovjet/Ryssland, ESA och Japan.

Förhoppningsvis börjar saker hända redan i år. I maj ska SpaceX göra ett försök att nå rymdstationen med sin egen raket Falcon och rymdskeppet Dragon. Senare i år ska Orbital Sciences också göra ett försök att nå rymdstationen med sin egen raket Antares och rymdskeppet Cygnus.

NASA har också sponsrat privata företag för att försöka utveckla bemannad rymdfart. Sedan 2009 har NASA delat ut bidrag i två program: Commercial Crew Development (CCDev) och Commercial Crew Integrated Capability (CCiCap).  
 


President Obama föreslår sänkt budget för NASA för 2013.

Vita Huset tillkännagav 13 februari sitt budgetförslag för 2013. NASA föreslås där få sin budget sänkt med 0,3 % till 17,7 miljarder dollar. Två stora projekt, att hämta markprover från Mars och att studera universums expansion, måste skrinläggas om förslaget går igenom.
(Publicerad i Space News 2012-02-13)

Detta är endast fjärde tillfället sedan 1999 som Vita Huset föreslår sänkt budget för NASA. Vid de tre tidigare tillfällena beviljade dock kongressen ett något höjt anslag.

I det nu aktuella budgetförslaget skulle utgifter för utforskning av Mars sänkas från 587 miljoner till 361 miljoner, en sänkning med 38 %. NASA hade ursprungligen planer på ett stort Mars-projekt tillsammans med ESA, men nu kan detta troligtvis inte genomföras.

NASA:s stora vetenskapsprogram som omfattar utforskning av planeter, samt astronomi och miljöövervakning får se sin budget sänkt något från 5,07 miljarder dollar till 4,911 miljarder. En stor post i den budgeten är vidareutvecklandet av James Webb-teleskopet.

Här är några axplock ur budgetförslaget:

Kostnader för jordobservations-satelliter är oförändrat 1,8 miljarder.

Raketen som kallas The Space Launch System och rymdskeppet som kallas Orion Multi-Purpose Crew Exploration Vehicle får tillsammans 3 miljarder dollar.

NASA:s program för att stöda privata företags rymdverksamhet föreslås få en budget på 830 miljoner, vilket kan jämföras med de 406 miljoner som godkändes av kongressen för 2012.

Vita Huset har publicerat sin syn på den kommande tioårsperioden, och där vill man se en stigande budget för NASA fram till 2022. Enligt det förslaget skulle NASA nå upp till 2011 års nivå på 18,4 miljarder när man är framme vid år 2015.

Nu ska kongressen behandla förslaget. För 2012 års budget som godkändes så sent som i november förra året ändrade kongressen på flera av presidentens förslag. Bland annat ville Obama stöda de privata rymdföretagens planer med 850 miljoner men kongressen godkände som framgick i texten ovan endast 406 miljoner.

Företrädare för NASA säger att om kongressen också den här gången halverar detta anslag så hotas hela projektet att skapa privatbyggda rymdskepp som kan sköta transporterna till rymdstationen.


Fler privata raketer får en chans. (2012-01-30)

I USA är tre myndigheter beställare av rakettjänster från den privata sektorn, dvs av uppskjutning av satelliter. Det är Air Force, NASA och National Reconnaissance Office.
(Publicerat i Aviation Week & Space Technology. 2012-01-18)

Hittills har de köpt alla uppskjutningar av United Launch Alliance, som är ett samarbete mellan Lockheed Martin och Boeing. Men nu har myndigheterna enats om gemensamma riktlinjer vid inköp. Det kommer att möjliggöra för fler företag att erbjuda sina tjänster.

ULA sänder upp myndigheternas satelliter med raketerna Delta IV och Atlas V. Ett företag som kan komma ifråga som ersättare är SpaceX med sin raket Falcon 9. För mindre raketer finns uppstickarna Alliant och Orbital.

Lori Garver på NASA säger att man hoppas få se uppsändningskostnaden för satelliter minska med en tredjedel. Konkurrensen borde ge lägre priser. NASA försöker skapa bättre uppköpsrutiner.



Astronautkåren krymper.

Just nu har NASA 61 aktiva astronauter. I början på 2000-talet när NASA sände upp ca 5 rymdfärjor per år och också började utöka bemanningen på rymdstationen fanns 139 aktiva amerikanska astronauter.
(2011-07-31)

Det fanns en tid då 30 astronauter per år hade möjlighet att färdas upp i rymden. Många av dem gick så småningom vidare till administrativa arbetsuppgifter på NASA. Just nu arbetar 47 f.d. astronauter på NASA. Medlemmarna av astronautkåren har oftast en bakgrund som pilot, vetenskapsman, ingenjör eller läkare. De som är aktiva nu har en ålder mellan 35 och 56, i medeltal 47 år. Av astronauterna är 12 kvinnor. NASA:s chef, Charles Bolden, är f.d. astronaut med flera rymdfärder bakom sig.

Nu kommer det att råda minskad efterfrågan på astronauter i USA i ett antal år, tills NASA:s nya rymdskepp börjar flyga. Åtminstone fram till 2016 kommer amerikanska astronauter att flyga med ryska Soyuz –farkoster.

Mänskligheten kommer att dröja kvar i omloppsbana runt Jorden i minst 15 år till. Det fanns en plan på att nå månen år 2020, men den planen är nu upphävd. Nu siktar man på en färd till en asteroid senast år 2025. Hur länge dröjer det innan mänskligheten börjar utforska solsystemet? I dagsläget är den amerikanska ekonomin dålig.

En grupp inom NASA kallad Human Spaceflight Crew Operations Panel, bestående av 14 medlemmar varav 5 är f.d. astronauter, har erhållit i uppgift att fundera över vilka behov de framtida astronauterna kommer att ha vad gäller träning och utrustning.

”Vilka färdigheter kommer de att behöva?” frågar sig gruppen. ” Det dröjer minst 15 år innan vi reser till Mars”. Just nu håller NASA på att bygga det nya rymdskeppet Orion, även kallat Multi-Purpose Crew Vehicle. Den nya stora raket, Space Launch System, som ska föra astronauter ut i solsystemet finns än så länge bara på ritbordet.

Men vi måste se mer långsiktigt på detta. En av de astronauter som flög med den sista rymdfärjan, Rex Walheim på Atlantis STS-135, höll ett tal 22 juni på den startplatta, Launch Pad 39A, varifrån Apollo 11 lyfte för 42 år sedan.

Han sa: ”The opportunities are still there. It may take a few years, but to the young kids of today, it should be the blink of an eye. Look to the long term.” 
 


Rymdhistoria. 

12 april 1981 lyfte den första rymdfärjan, Columbia. 21 juli 2011 landade den sista rymdfärjan, Atlantis. 355 personer från 16 länder har färdats med någon av de fem rymdfärjorna under de här åren, många astronauter gjorde flera resor. Det blev sammanlagt 135 flygningar. (2011-07-27)

Eftersom rymdfärjan kunde transportera så stora laster var det möjligt att under åren 1998 till 2011 bygga den internationella rymdstationen. Det stora teleskopet Hubble, som kretsat i många år runt Jorden, kunde repareras och uppdateras flera gånger med hjälp av rymdfärjan. Fotografierna från Hubble har ökat vår kunskap om universum på ett revolutionerande sätt.

Michael Griffin, en tidigare chef för NASA, säger att det som man lärt sig av att bygga och använda rymdfärjan inte går att överskatta. Den kunskapen utgör bas för all kommande bemannad rymdfart. Han säger: ”The shuttle enabled us to really learn how to live and work in space”.

Rymdfärjan har gett ökade kunskaper i hur man bygger i rymden, hur man kommunicerar, navigerar, hur man konstruerar en miljö lämplig för människor, osv. Man har också lärt sig mer om vad som händer vid färd upp genom atmosfären och återinträde i atmosfären. Många av de lektionerna fick man på ett tragiskt och plågsamt sätt, genom att Challenger exploderade direkt efter starten och genom att Columbia bröts sönder på väg ner genom atmosfären. Samtliga astronauter i de här rymdfärjorna dog.  


 
James Webb Telescope.
 
NASA:s nya superteleskop överskrider budgeterad kostnad med 1,5 miljarder dollar. Projektet hotar NASA:s alla andra vetenskapliga satelliter.
(Källa: Space News. 2010-11-15) 

Efter Hubble kommer James Webb. Det nya superteleskopet ska sändas upp år 2015. Men projektet med att bygga det nya teleskopet har dragit på sig enorma extra kostnader. Nu hotas NASA:s hela budget för redan existerande vetenskapliga satelliter och även planerade stora och små planerade vetenskapliga projekt.

En utredningsgrupp presenterade i november en rapport som hävdar att budgeten på 5 miljarder dollar kommer att överskridas med 1,5 miljard dollar, och att uppskjutningen av satelliten flyttas fram från juni 2014 till september 2015.

En tidigare chef för NASA:s Science Mission Directorate, Allan Stern, säger att NASA:s budget för vetenskapliga satelliter är 1,1 miljarder dollar per år, och att James Webb Telescope lägger beslag på 40 % av den. ” Ska vi stänga av alla aktiva vetenskapliga satelliter och sluta analysera data från dem och dessutom sluta bygga nya satelliter bara för att tillåta Webb-teleskopet att överskrida budget?” frågar Allan Stern.

NASA:s chef Charles Bolden kommenterade rapporten med att han beordrat förändringar i hur Webb-projektet administreras. Han vill ge förändringarna tid att visa vad ge ger.

James Webb-teleskopet började planeras 1996 för att bli en uppföljare till Hubble-teleskopet. Det har visat sig att teleskop i rymden ser bättre än teleskop på jorden, och anledningen är förstås att atmosfären stör jordbundna observationer.

Det dröjde ända till 2002 innan satelliten började byggas. Då beräknades projektet kosta 2 miljarder dollar. Det man håller på att bygga är en satellit med ett teleskop för det infra-röda spektret. (Eftersom jag inte är så tekniskt kunnig så kan väl ni som är det begrunda detta: an infrared telecope with a 6.5-meter foldable mirror and a deployable sunshield the size of a tennis court)

Projektet leds av NASA:s Goddard Space Flight Center och satelliten byggs av det amerikanska företaget Northrop Grumman. Uppsändningen ska ske med en Ariane-raket. Satelliten ska placeras vid en s.k. Lagrange-position, dvs en punkt i rymden där dragningskraften från solen, jorden och månen gör att rymdfarkosten uppnår ett jämviktsläge och stannar kvar.

För tillfället har NASA 14 vetenskapliga satelliter i omloppsbana och redan innan de nya uppgifterna om Webb-teleskopet blev offentliga var NASA:s budget ansträngd.

Rapporten visar alltså på en katastrofal budgetsituation, men säger samtidigt att de tekniska resultaten är väldigt bra. Det förefaller således som om det går åt en massa pengar – men att NASA får mycket för pengarna.  
 



Det råder stor politisk oenighet i USA om programmet för bemannad rymdfart.

Om bakgrunden till dagens kris:
(Av Ariel Borenstein. 2010-09-23) 

De flesta rymdintresserade anser att de fem månlandningarna 1969-72 är höjdpunkten på de bemannade rymdfärderna. Sedan dess har ingen människa lämnat jordens omedelbara närhet. Båse USA och Sovjet ägnade sig åt att kretsa i omloppsbana. I USA kände sig många som att NASA hade stagnerat och blivit en byråkratisk koloss utan vilja till risktagande.

Men det var inte sant att utvecklingen stagnerat. Sedan månlandningarnas dagar har en enorm utveckling skett på rymdområdet. Flera rymdstationer har kretsat kring jorden varav den senaste är ett tekniskt underverk, ett samarbetsprojekt mellan USA, Ryssland, Europa, Japan och Kanada. Många tusen satelliter kretsar kring jorden och övervakar vädret, studerar jorden och universum, sänder GPS-signaler osv.

Rymdverksamhet bedrevs i slutet av 50-talet enbart av Sovjet och USA, nu har ca tio länder egna bärraketer (dvs kapacitet att sända upp satelliter i omloppsbana) och många länder har egna satelliter (visserligen ofta uppsända av något annat lands rymdorganisation). Ett stort antal företag över hela världen producerar för rymdsektorn och det finns en stor privat rymdindustri, t.ex. produktion, uppskjutning och drift av TV-satelliter. Bemannad rymdfart är ett spännande område: flera hundra astronauter har vistats i rymden och t.o.m. några privatpersoner, benämnda rymdturister, har besökt rymdtationen.

För några år sedan blev Kina den tredje nation som sänt upp egna astronauter, och Indien har ambitioner att bli det fjärde landet. Några privata företag i USA planerar för att genomföra ”rymdskutt” som skulle ta passagerare upp till rymden och ner igen.

Men människor har inte lämnat omloppsbanan runt jorden på 50 år! År 2004 kom USA:s president Bush med ett förslag till kursändring för NASA. USA skulle satsa på ett nytt program för bemannade rymdfärder med namnet Constellation. Rymdfärjorna skulle sluta flyga för att frigöra pengar till utveckling av en ny bärraket och ett nytt rymdskepp.  Amerikanska astronauter skulle åter landa på Månen år 2020. Därefter skulle jordens rymdnationer tillsammans bygga en månbas. 

Kongressen tog beslut om projektet och en entusiastisk aktivitet inleddes i USA och internationellt för att förverkliga planen. Men inom några år framgick det att projektet inte fick tillräckligt stöd i statens budget. Kongressen vägrade år efter år att bevilja de extra medel som NASA begärde. Politikerna var oense om rymdverksamheten. En del ville minska USA:s rymdsatsning, andra var missnöjda med att rymdfärjan skulle skrotas 2010 samtidigt som det nya rymdskeppet Orion skulle bli klart tidigast 2015, vilket innebar att under den tiden skulle ryska rymdskepp vara de enda som kunde frakta astronauter till rymdstationen.

När den nye presidenten Obama tillrädde 2009 tillsatte han en utredning om Constellationprogrammet och den presenterade sitt resultat sommaren 2009. Enligt utredningen var det inte realistiskt att fortsätta verksamheten som hittills. NASA behövde tillföras minst 3 miljarder dollar ytterligare per år för att kunna genomföra månplanen. Efter flera månaders funderande kom så Vita Huset på våren 2010 med ett förslag som innebar dråpslaget för månfärderna: Lägg ner projektet!

Istället föreslår Vita Huset följande: subventionera de privata företag som håller på att bygga rymdskepp så att de inom några år kan sköta resorna till och från rymdstationen och satsa istället det mesta av NASA:s pengar på forskning och teknisk utveckling så att man kan bygga förbättrade raketer och rymdskepp för utforskning av Mars, asteroider eller månen på 2030-talet. Rymdstationen, vars tillvaro hade varit hotad, skulle finnas kvar till år 2020. Rymdfärjorna däremot slutar flyga i början på 2011.

Om kongressen tidigare vägrat förse Constellation-programmet med tillräckliga budgetmedel så blev det nu ett himla liv, fast tvärtom! Ett stort antal medlemmar av kongressen protesterar fortfarande mot nedläggningen av månprojektet. Jag antar att de tidigare protesterna kom från politiker som tycker att rymdverksamheten kostar för mycket, medan de nu aktuella protesterna kommer från rymdverksamhetens supportrar.

I skrivande stund - som det heter - verkar det som om varken senaten eller representanthuset vill godkänna preidentens förslag i dess ursprungliga version. Senaten har godkänt ett kompromissförslag medan representanthuset inom de närmaste veckorna väntas handlägga sitt eget förslag som är ett annat kompromissförslag. Samtidigt blir politikerna bombarderade av olika lobbygrupper med diverse förslag. Lobbygrupperna är t.ex. företag, ideella rymdorganisationer, f.d. astronauter, tankesmedjor, rymdkonsulter.

En tanke som jag får ibland är att Obama, som föreslagit nedläggning av månprojektet eftersom kongressen år efter år underfinansierade det, i själva verket är en stor förespråkare för rymdverksamhet och att han iscensatt detta som en sorts judotaktik. Alla de här politikerna som bara ville ge lagom för lite med pengar till NASA blir alldeles chockade när Obama säger: "OK, ni tycker det är för dyrt, men då lägger vi ner allting!" Varpå alla politiker utropar: "Men då förlorar ju USA sin position som stormakt i rymden! Ska Ryssland frakta upp våra astronauter till rymdstationen? Ska vi tvingas gå genom kinesisk tullkontroll när vi äntligen kommer till Månen? Nej, vi måste ha bemannad rymdfart!"

När Constellation-programmet hotas av nedläggning råder det tydligen stor enighet bland politikerna om att USA ska ha rymdfarkoster och stora raketer och ett program för bemannade färder ut i solsystemet. Presidenten vill åka till asteroiderna, vissa politiker vill åka till Månen och ytterligare andra vill också åka till Månen eller till Mars, men lite senare. Och den politiska krisen har öppnat en stor möjlighet för de privata företagen, som t.ex. SpaceX och Bigelow, att få bidrag och uppdrag från NASA. 

Det ser i själva verket ljust ut för rymdverksamheten i världen. Har ni förresten märkt att det görs försök att sända upp små suborbitala raketer här och var i Skandinavien?


Interplanetarisk väktare.

Catherine Conley är biolog och hade ett experiment med på rymdfärjan Columbia under dess sista färd. Nu många år senare är hon Planetary Protection Officer på NASA.
(Källa.Space News. 2010-07-12)  

Columbia kraschade och hela besättningen dog. Conleys experiment utgjordes av mycket små maskar som skulle utsättas för tyngdlöshet. Dessa maskar överlevde kraschen. I labbet innan rymdresan hade de utsatts för flera tusen G. De klarade smällen när de små behållare där de var inneslutna slungades ut från rymdfärjan och slog i jordytan. Det här projektet ledde dock till att Catherine Conley fick anställning på NASA.

Det finns ett internationellt rymdavtal, The Outer Space Treaty. Artikel nio i avtalet säger att vid utforskandet av rymden ska nationerna undvika att förorena icke-jordiska platser samt undvika att förorena jorden med eventuella organismer från rymden.

Månen är ett undantag från ovanstående regel! Catherine förklarar detta med att "jorden och månen har slängt stenar på varandra i 4 miljarder år - så de har redan påverkat varandra". Men i praktiken har man nu uppgraderat säkerhetstänkandet för månen eftersom det verkar troligt att det finns vatten där i någon form.

Farkoster som sänds till Mars eller någon komet måste steriliseras och det sker i en vakum-ugn. En tidigare marslandare, Viking-farkosten, utsattes för 111 grader i flera dagar. Just nu samarbetar NASA och ESA i en experimentverksamhet där man testar en speciell ånga (hydrogen peroxide) som är bra på att döda mikroorganismer, den bryter ner deras cellväggar.

Den här ångan är effektiv på ytor men måste kombineras med upphettning så att steriliseringen når djupare ner i rymdfarkostens material. NASA:s experiment utförs av en grupp på Jet Propulsion Laboratory. Det kostar ca 100 miljoner dollar att fullständigt sterilisera en hel rymdfarkost!

Catherine Conley får frågan hur regeringar skulle förhålla sig till privata rymdfärder till andra planeter. Space Treaty gäller bara mellan nationer, inte privatpersoner. Hon svarar att frågan faktiskt redan är aktuell eftersom det finns en pristävling som heter Google Lunar X Prize och gäller första privatfinansierade rymdfarkosten till Månen. Om starten sker från USA så måste den först godkännas av myndigheten Federal Aviation Administration. Och den myndigheten är skyldig att se till att rymdfärden inte bryter mot Space Treaty. Så Catherine Conley kan bevaka alla starter som sker från USA och se till att mikroorganismer inte åker till Månen, Mars eller någon asteroid.

Men om starten sker från Bordurien eller Syldavien har hon naturligtvis ingen möjlighet att påverka något.
__________________________________________________________________

Rymdstationen är nästan färdigbyggd och rymdfärjorna slutar snart flyga:
“We´re professional about it, so we´re going to prepare and process that last mission, and we´ll move on.”
(Källa: Space News. 2010-03-31)

Både en Soyuz-farkost och en rymdfärja anländer till rymdstationen under påskhelgen. Rymdstationen är nu nästan helt färdigbyggd och under 2010 ska de fyra sista flygningarna med rymdfärjorna ske.

När rymdfärjan Endeavour landade 22 februari efter sin leverans av bl.a. en utsiktskupol var den internationella rymdstationen färdigbyggd till 98 %. Hittills har man arbetat med stationen i 11 år och det har kostat 100 miljarder dollar. NASA har planerat för fyra ytterligare flygningar med rymdfärjorna och de beräknas ske under 2010.

Endeavour är den yngsta av de tre rymdfärjorna. Den ska nu förberedas för sin sista flygning som beräknas ske i juli. NASA:s chef för uppskjutningarna Mike Leinbach säger: ”We´ll go into that with our heads held high.” Han känner sig lite sorgsen, men tycker att det är en storartad avslutning för Endeavour, och att man på NASA alltid ser fram emot nästa uppdrag.

Startdatum för de sista färderna: Discovery 5 april, Atlantis 14 maj, Endeavour 29 juni och Discovery igen 16 september. Därefter måste astronauter från USA, Europa, Japan, Kanada osv flyga till rymdstationen med ryska Soyuz.

I februari la USA:s regering med president Obama fram ett förslag om ändrad inriktning på USA:s rymdprogram. NASA får ökad budget men samtidigt läggs det s.k. Constellation-programmet ned. Därmed kommer USA inte att bygga nya raketer eller rymdskepp för att ersätta rymdfärjorna. Man ökar istället bidragen till de privata företag som försöker bygga nya rymdskepp. Det är tänkt att först transporter och senare bemannade flygningar ska skötas av dessa företag.

NASA började flyga med rymdfärjan år 1981. Endeavours resa till rymdstationen i februari var den 24:de flygningen för den farkosten, men innebar flygning nummer130 för hela programmet. När rymdstationen fick sin första besättning på tre man år 2000 bestod stationen av tre moduler. Nu är den så stor att den kan ses från jorden med blotta ögat.

Rymdstationen kan nu härbärgera en besättning på sex personer. Den har tre luftslussar, tolv rum och lika mycket utrymme som finns i en jumbojet. Den senaste sensationen är en utsiktskupol.

De sista fyra färderna med rymdfärjan innebär leverans av ett stort antal reservdelar, en ny modul från Ryssland och en dyr experimentutrustning från USA med namnet Alpha Magnetic Spectrometer.

På NASA känner man saknad när epoken med rymdfärjor går mot sitt slut. Så här säger chefen Mike Leinbach: ”The people fall in love with the machines, and it´s going to be hard to let them go. We´re professional about it, so we´re going to prepare and process that last mission, and we´ll move on. 


Nanorack hoppas göra affärer med hjälp av rymdstationen.

En första anspråkslös början är behållaren Nanorack som fanns i lastrummet på Discovery och flyttades över till rymdstationen. En av astronauterna pluggade sedan in Nanorack i ett experimentutrymme på Japans laboratoriemodul Kibo. Företaget bakom detta heter NanoRacks LLC.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2010-03-08.)

Idén med Nanorack är att företag kan placera små experimentutrustningar i den och sedan återfå experimenten när lådan transporterats tillbaka till jorden.

NanoRacks hoppas kunna tjäna 800.000 dollar på varje låda som kan transporteras upp och tillbaka, och man vill göra ca fem flygningar per år. Företaget skrev ett avtal benämnt ”Space Act” med NASA i september 2009 som reglerar den här verksamheten. NASA har fått order om att gynna kommersiell verksamhet på rymdstationen.

Den första lådan, som Discovery nu levererat till stationen, innehåller några experimentutrustningar avsedda att testa om idén fungerar. Man har utgått från storleken på de små satelliter som kallas CubeSats – kuber med sidan 10 cm. De är lågbudgetsatelliter som lämpar sig för små företag eller som utbildningsprojekt för studerande vid tekniska högskolor. De sänds ofta upp som s.k. piggy-back i samband med uppskjutningen av någon större satellit. Nu har man istället byggt ihop ett antal kuber.

Det finns utrymme för 16 experiment. Nanorack-lådan har en USB-port som gör att den kan pluggas in på rymdstationens el- och datanät och kräver minimal arbetsinsats från astronauterna. Det finns möjlighet att sända data från experimenten till jordytan.

Namnet NanoracksLLC fick mig att associera till ”djärva entreprenörer och vilda chanstagningar” men det är helt felaktigt. I själva handlar det om ett samarbetsprojekt kallat Kentucky Space Consortium som består av University of Kentucky, Morehead State University och ett företag som heter Belcan Corp. Och konsortiet samarbetar med Johnson Space Center som är en del av NASA.

Kommersiella användare får betala minst 50.000 dollar för att placera 1 kg experimentutrustning på Nanorack medan icke-kommersiella användare (universitet m.m.) kan flyga för halva priset. Racken ska föras upp och ner med rymdfärjorna under 2010, men sedan hoppas företaget kunna använda sig av olika transportrymdskepp: Rysslands Progress, Europas ATV och Japans H-2. Senare kommer förhoppningsvis amerikanska privata transportfarkoster att angöra rymdstationen.

På Nanoracks försöker man utveckla idén om standardstorlek och standardpris på olika sätt. Lådan kan åka med upp vid suborbitala färder och man förhandlar med flera av de nya företagen i rymdturistbranschen. Ett annat område är utbildning. Obama-administrationen vill gynna vetenskap, teknik, ingenjörskap och matematik. För 25.000 dollar kan elever vid en skola få sitt experiment ivägsänt till rymdstationen. Detta borde kunna stimulera elever att intressera sig för vetenskapliga experiment.

En av medarbetarna på Nanorack (Jeff Manber, även känd rymdbloggare) säger: ”It makes it real. You know, teach the kids to do an actual space station project. We think that kids who can do software apps for iPhone can do this.”

Läs mer på webbsidan för NanoRacksLLC 
____________________________________________________________

Många anställda inom rymdindustrin hotas av avsked.

11.500 statligt och privat anställda i ett dussin stater i USA kommer att på ett eller annat sätt påverkas av president Barack Obamas beslut att lägga ner månprojektet.
NASA:s chef Charles Bolden har nyligen besökt Johnson Space Center och Kennedy Space Center för att träffa de anställda och förklara den nya budgeten. Han sa då att t.o.m. astronauterna kommer att påverkas rejält.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2010-02-15) 

Effekten av de ändrade planerna kommer att bli speciellt allvarlig för Johnson Space Center. 7.000 personer, varav 5.500 från privata företag och 1.500 NASA-anställda, är sysselsatta med Constellation-programmet och rymdfärjan. Endast programmet för rymdstationen finns kvar.

”Vi går från tre stora program till ett under en period på sex månader” säger chefen för Johnson Space Center, Mike Coats. Hur ska vi bevara vår kompetens inom bemannad rymdfart?

Vid Kennedy Space Center hotas 7.000 jobb enbart av att rymdfärje-programmet upphör. En växande skara anställda inom Constellation-programmet blir också utan jobb. Bolden hoppas kunna behålla en del av arbetsstyrkan för framtida planer på nya rymdskepp. Eller också kan dessa personer få arbete inom de privata projekt som NASA hoppas ska kunna ta över vad gäller bemannad rymdfart.

”Vi har en stor infrastruktur på dessa rymdcentra som kan användas i framtiden.” säger Bolden. ”Det behöver inte byggas mer infrastruktur.”

Bland annat finns den enormt stora byggnaden Vehicle Assembly Building som byggdes på 60-talet för montering av Saturn 5 som användes i Månprojektet. Senare har man använt byggnaden för rymdfärjorna. Möjligtvis kan privata rymdföretag nu använda byggnaden.

Men hur kommer framtiden att bli för USA:s astronautkår nu när rymdfärjan slutar flyga och Constellation-programmet läggs ner? Kommer USA att bygga en annan rymdfarkost senare? Just nu finns det 88 professionella astronauter vid NASA, plus nio nya astronautkandidater som påbörjade sin träning under 2009. Dessutom finns det 24 astronaututbildade som för tillfället jobbar med annat inom NASA.

Men NASA:s chef Charles Bolden säger att även om privata företag skulle bygga rymdskepp och på NASA:s uppdrag sända dem till rymdstationen så måste besättningen bestå av NASA:s egna astronauter. ” Man kan inte ta någon från gatan och sända upp dem i rymden. Vi behöver professionella astronauter.”

Constellation-programmet har anställda i staterna Texas, Florida, Alabama, Colorado, Utah, Kalifornien, Louisiana, Mississippi, Arizona, Connecticut, Virginia och Ohio. Medlemmar i kongressen som har väljare i de staterna är naturligtvis emot att programmet läggs ner.

Men klart är att NASA kommer att testa nya raketkomponenter i viss utsträckning och att flera privata företag nu strävar efter att bygga rymdskepp.

Charles Bolden konstaterar att även om USA nu lägger både Ares 1 och Ares V på is, så ser han ändå i förlängningen en ny raket för att lyfta stora farkoster. Men det kanske dröjer till 2020-2030. För att utforska solsystemet behövs stora raketer i klass med Apollo-projektets Saturnus V eller Constellation-projektets Ares V.
___________________________________________________________________

USA och Kina i rymdsamarbete – dörren öppnas!
(2009-10-08)

Två astronauter och fem taikonauter har träffats under ett besök som NASA gjorde i Kina häromveckan. Även höga tjänstemän från de båda ländernas rymd-organisationer träffades och diskuterade ett framtida samarbete. Kina är intresserat av att delta i samarbetet med rymdstationen. Amerikanerna fick tillfälle till unika besök vid rymdcentret som tillverkar det nya kinesiska rymdskeppet. Och snart reser NASA:s nya chef Bolden till Kina.

Tidningen ”Aviation Week & Space Technology” berättar i sitt nummer från 28 september om en amerikansk rymddelegation på besök i Kina. Chefer från NASA och Kinas ”Manned Space Engineering Office” diskuterade med varandra, astronauter och taikonauter träffades och NASA:s delegater inbjöds att besöka kinesiska rymdbaser som tidigare varit absolut stängda för utländska besökare.

Kina och USA kan erbjuda varandra hjälp på rymdområdet. NASA har budgetproblem men har naturligtvis stor erfarenhet av bemannad rymdfart, Kinas rymdorganisation får en allt större budget varje år, men man har begränsad kunskap och erfarenhet. Nu har dörren öppnats för ett samarbete.

Den nya administrationen i USA är mer villig än sin föregångare att samarbeta internationellt, och även Kina visar ett ökat intresse för samarbete. Den amerikanska delegationen bestod av både tjänstemän och astronauter. Man fick bl.a. titta på de nya rymdfarkosterna Tiangong-1 (som ska användas vid dockningsövningar) och Shenzhou 8.

Sammanlagt har nu sex taikonauter färdats i rymden. Fem av dem träffade två tidigare befälhavare på rymdfärjor: Fred Gregory (tre rymdfärder) och Tom Henricks (fyra rymdfärder). De två amerikanska astronauterna har tillbringat 6 gånger mer tid i rymden än alla kinesiska rymdfarare sammanlagt.

Hela besöket tillkom på initiativ av en privat amerikansk organisation, Space Foundation. De två astronauterna berättade om sina erfarenheter för en grupp taikonauter, ingenjörer och experter på rymdmedicin. Med på mötet fanns bland annat Yang Liwei, Kinas första astronaut och Zhai Zhi-Gang, den förste taikonut som gjort en rymdpromenad.

Man ställde frågor om hur amerikanerna hanterade sjukdomsfall i rymden och om det var tillåtet för astronauterna att ta reklamuppdrag efter avslutad karriär. Detta möte för tankarna till det tillfälle när USA och Ryssland började samarbeta i början på 90-talet. Efter Sovjets fall hade den ryska rymdorganisationen stor erfarenhet men inga pengar.

Kina har kanske begränsad erfarenhet men man lägger ut stora summor på att bygga ut sina rymdanläggningar, t.ex. ”China Academy of Space Technology” (CAST), ”China Astronaut Research and Training Center” och ”Beijing Aerospace Control Center”. Vid anläggningen CAST fick besökarna se några farkoster som Kina bygger där: Shenzhou 8, Tiangong och Change 2.

Shenzhou 8 är identisk med rymdskeppet Shenzhou 7 som sändes upp i september 2008 med tre taikonauter, men detta rymdskepp kommer att vara obemannat och ha en dockningsmekanism och kamera i fören. Den ska testa dockningsmanöver med likaledes obemannade farkosten Tiangong 1. Start blir det år 2011.

Farkosten Change 2 är något annat. Det rör sig här om Kinas andra månfarkost, med startdatum oktober 2010.

Förutom olika rymdcenter i Peking fick man också besöka uppskjutningsplatsen i Jiquan därifrån de bemannade Shenzhou sänds upp.

Vid tidigare resor har NASA-representanter fått träffa civila rymdchefer, men nu fick de träffa militära chefer. Kinas bemannade rymdfart finansieras över den militära budgeten.

Både NASA:s chef Charles Bolden och USA:s president Barack Obama har inbjudits till Kina och kommer antagligen att resa dit redan i år.
_____________________________________________________________ 

Kanadas år i rymden:

Två nya astronauter är utsedda, två kanadensiska astronauter kommer att befinna sig på rymdstationen samtidigt och en rymdturist från Kanada reser till rymdstationen i september.
(2009-06-06)

Kanada utser två nya astronauter.

Alla rymdnationer är på gång med att välja nya astronauter: USA, Ryssland, ESA, Japan osv. Nu har Kanada utnämnt nya astronauter för första gången sedan 1992. De är två och heter Jeremy Hansen och David Saint-Jacques. De valdes ut bland 5.300 sökanden. Kanada har totalt sett haft 10 astronauter sedan man började delta i rymdverksamhet. Hansen är stridspilot och Saint-Jacques är astrofysiker. Sin utbildning ska de erhålla hos NASA.

Thirsk och Payette på rymdstationen samtidigt i juni.

Överhuvudtaget är kanadensiska astronauter aktuella just nu. Robert Thirsk flög till rymdstationen med en Soyuz 27 maj och ska ingå i stationens besättning i sex månader. Julie Payette kommer att vara uppdragsspecialist på Endeavour (Uppdrag STS-127) som lyfter 13 juni.

Och 4 juni tillkännagav Kanadas rymdorganisation att Guy Laliberté, grundaren av Cirque du Soleil, kommer att bli den förste kanadensiske rymdturisten. Han har redan påbörjat sin träning i Moskva.

Mer om allt detta kan man läsa på webbplatsen för Kanadas rymdorganisation

 

 

 


ASTRONAUTER SKA FLYGA TILL RYMDSTATIONEN MED PRIVATA RYMDSKEPP.

NASA ska använda 150 miljoner dollar på att stöda privata företag som försöker utveckla egna rymdskepp. Rymdorganisationen hoppas hitta nya sätt att frakta astronauter till rymdstationen efter att rymdfärjan slutat flyga.
(Källa: Space News. 2009-05-04)

I ett tal till kongressens kommitte´för handel, vetenskap m.m. 29 april berättade NASA:s tillfällige chef Chris Scolese om NASA:s planer på att gynna kommersiella rymdskepp. Pengarna till detta kommer från den extra miljard som NASA tilldelades som en del av det stora räddningspaketet för USA:s ekonomi som lagstiftades 17 februari. I lagen bestäms att NASA måste använda en stor del av pengarna, 400 miljoner dollar, för bemannad rymdfart.

NASA har nu gjort upp en plan för användning av de extra pengarna, men planen måste godkännas av kongressen. Planen innebär att 150 miljoner ska stimulera privata initiativ  inom bemannad rymdfart medan 250 miljoner används till utveckling av Ares och Orion.

NASA försöker hitta sätt att minska den tidsperiod då man helt saknar rymdskepp. Rymdfärjorna ska inte längre användas efter 2010. Tidigast 2015 hoppas man börja använda det nya systemet med rymdskeppet Orion och bärraketen Ares. Under "gapet" ska USA betala Ryssland för transporter till rymdstationen med rymdskeppet Soyuz. Detta gäller inte bara amerikanska astronauter utan även europeiska och japanska. USA har köpt 3 platser på Soyuz för 47 miljoner dollar styck och vill köpa 24 fler. I USA är många politiker kritiska mot att USA blir helt beroende av Ryssland för transport av astronauter.

När det gäller transport av mat, reservdelar m.m. är det inte bara Ryssland som ska sköta det. ESA har utvecklat farkosten ATV och framgångsrikt visat att den fungerar. Japan håller på att utveckla en liknande transportfarkost. NASA har även förhoppningar om att några privata företag i USA ska utveckla farkoster för transporter till rymdstationen. 

Företagen SpaceX och Orbital Sciences håller på att erhålla sammanlagt 3,5 miljarder dollar för sina projekt. Båda företagen bygger nya raketer och nya rymdfarkoster med bidrag från NASA:s program kallat COTS (Commercial Orbital Transportation System). SpaceX får bidrag även för en vidareutveckling av sin farkost till ett rymdskepp. 

Men NASA betonar att de 150 miljonerna man nu vill satsa är utöver de 308 miljoner SpaceX får använda om företaget försöker bygga ett rymdskepp.  Avtalet mellan NASA och SpaceX om bemannad rymdfart kallas COTS D och härrör från 2006. Orbital Sciences erhöll sitt avtal 2008 (efter att en föregångare, företaget Kistler, missat ett antal deadlines och sparkades) men innehåller inget om bemannad rymdfart.

Beloppet på 150 miljoner dollar är tillgängligt för alla företag som kan etablera ett samarbete med NASA. Av totalbeloppet ska 80 miljoner användas för att utveckla nya rymdskepp, 42 miljoner för att bygga ett nytt dockningssystem på rymdstationen så att även privata rymdskepp kan docka där, 8 miljoner till att standardisera tekniken för bemannad rymdfart och 20 miljoner för att ytterligare stöda kommersiella transporter av förnödenheter till rymdstationen. Alla dessa åtgärder syftar till att stöda de företag som ska försöka utveckla privata rymdskepp för transport av astronauter till rymdstationen. 

NASA:S chef Chris Scolese sa så här 29 april:

"NASA wants development efforts to succeed, but it is too early to say whether the space agency can depend on commercial providers to transport astronauts to the space station after the space shuttle is retired.
We want it to be there, but we´ll have to wait and see as they develop it. It´s a significant feat to go off and do, and as long as we´re authorized, we´re going to support it."

__________________________________________________________________________

EXTRA BUDGETMEDEL TILL NASA.

Det började med att Barack Obama ville ta pengar från NASA. Under presidentvalskampanjen sa han att koloniseringen av månen borde skjutas upp fem år eftersom det amerikanska undervisningssystemet behövde tillföras ökade resurser.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2009-03-02)

Men i sitt första budgetförslag väljer nu Obama att hålla fast vid de pågående planerna för bemannad rymdfart och målet att landsätta astronauter på månen år 2020. Efter att han tillträdde som president tillsatte Barack Obama en grupp som granskade NASA för att bland annat leta efter alternativa planer. Hur skulle det bli med konstruktionen av nya raketer, nytt rymdskepp och ny månlandare? Oron spred sig på NASA.

Men nu kom således svaret. Rymdstationen ska bli färdigbyggd till år 2010, därefter ska rymdfärjorna tas ur drift. Månlandningen ska ske år 2020. Således: Planen ligger fast. Men det finns också nya direktiv: En extra färd ska – eventuellt - göras med rymdfärja för att frakta upp ett stort vetenskapligt instrument. Obama vill dessutom ha ökad satsning på miljöforskningssatelliter, ett rejält program för att sända robotfarkoster till andra planeter och ett program för satellitbaserad kontroll av flygtrafik.

En budget handlar ju om pengar. Och för NASA:s del ser det ut så här: Trots att det var Bush-administrationen som tog initiativ till månplanerna så såg man inte till att projektet finansierades fullt ut. Den nya administrationen kompenserar nu för detta genom att tillföra extra budgetmedel de närmaste åren. NASA:s totala budget för 2009 blir 18,7 miljarder dollar, vilket är en höjning med 700 miljoner dollar. NASA har ju dessutom tillförts en miljard dollar extra ur det nödpaket som Obama-administrationen förfogar över under den finansiella krisen för att bl.a. rädda banker och bilföretag. (Det totala nödpaketet uppgår till hisnande 787 miljarder dollar).

För 2010 får NASA också 18,7 miljarder dollar och det är 674 miljoner mer än vad Bush planerade att tilldela. Men 2011 får NASA bara 100 miljoner dollar extra. Total budget för 2011 blir 18,6 miljarder dollar. Och för åren 2012 och 2013 får NASA mindre pengar än vad som tidigare planerades. För 2013 skulle man ha erhållit 19,4 miljarder men detta sänks nu till 18,6 miljarder.

Ska man som rymdentusiast vara nöjd eller inte med dessa planer? Å ena sidan kan man vara helnöjd – hotet mot USA:s program för bemannade rymdfärder är undanröjt. Det blev inga nedskärningar eller förseningar. Om projektet framskrider som planerat kommer fyra astronauter att landa på Månen år 2020.

Å andra sidan kan man välja att vara missnöjd ändå. ”The budget is a stay-the-course-budget, not a budget for stimulus or change” säger Elliot Pulham, chef för The Space Foundation. ”We are missing a golden opportunity to lead and inspire.”

Men den vikarierande chefen för NASA, Christopher J. Scolese, säger: ”the budget is fiscally responsible and reflects the administration´s desire for a robust and innovative agency aligned with the president´s goals of advancing our nation´s scientific, educational, economic and security interests.”

Jag för min del är glad över att rymdarbetet fortsätter och att vi förhoppningsvis får uppleva en månlandning år 2020. Vi ses framför TV:n.
_______________________________________________________________________________

Kanada vill följa med till Månen.

Rymdorganisationer och företag i Kanada har börjat planera för att resa till Månen. Man vill bidra till utforskandet av Månen genom att konstruera månfordon och borrutrustning.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2009-01-19)



I Kanada har några företag konstruerat en månbil som ska utrustas med borrutrustning. Den här månbilen har redan blivit testad av NASA. Testet skedde i november 2008 i en månliknande miljö i en vulkankrater på Hawai. Sådan här teknologi kallas av NASA ”In-situ resource utilization”, förkortat ISRU.

Användning av månens egna resurser är nödvändig för att astronauter ska kunna etablera och driva en månbas. Om man kunde utvinna 1-2 ton syre och 1 ton vatten per år så skulle det räcka för att försörja en månbas med 4-6 personer.

En månbas skulle behöva teknologi för att utvinna syre, vatten och metan (som behövs för att tillverka bränsle) ur månens berggrund men det behövs också fordon för att leta efter råmateriel, gräva fram det och transportera det.

”Vi vill bidra med viktiga bitar i månens infrastruktur och vi använder den internationella rymdstationen som modell”, säger Marcus Dejmek, en vetenskapsman vid Kanadas rymdorganisation. Kanada vill visserligen delta i robotprojekt för planeten Mars, men de senaste åren har Kanada även börjat intressera sig för Månen.

Kanadas rymdorganisation (CSA) har startat programmet Exploration Core för att utveckla teknologi inför byggandet av en månbas. Man satsar bl.a. på att utveckla medicinsk utrustning, månbilar, borrutrustning och robotar.

CSA träffade företrädare för den kanadensiska rymdindustrin 12-13 februari för att diskutera månprogrammet. Staten har dock inte för avsikt att finansiera några månprojekt men vill bidra med koordinering och information för att minska risker och kostnader. ”Vi vill att Kanadas rymdindustri ska vara beredd på de behov av teknologi som kan uppstå”, säger Marcus Dejmek.

Under 2008 har 18 projektstudier genomförts om teknologi för nattseende, månborrning, månfordon m.m. CSA kommer under 2009 att be om förslag på projekt från rymdindustrin. Man ska helt enkelt bygga prototyper som kan testas på Jorden. I november 2009 kommer NASA att återigen testa ett antal fordon i den månliknande miljön i vulkaner på Hawai. Då hoppas man från kanadensisk sida kunna medverka med flera fordon.

Den utrustning som testades 2008 i vulkanen Mauna Kea gällde utvinning av syre och vatten. En månbil var avsedd för prospektering, dvs letandet efter råmaterial. Ett annat fordon ska sköta transporten av råmaterialet, dvs stenarna, till den anläggning som ska utvinna bl.a. vatten och syre.

Universitetet Carnegie Mellon har byggt månbilen Scarab som kan leta efter is och gaser, t.ex. helium, i de kratrar på Månens syd-pol som aldrig nås av solljuset. Denna månbil är utrustad med två system som utvecklats av företag i Kanada. Neptec Design Group har utvecklat en laser-scanner för navigering och prospektering och Northern Centre for Advanced Technology har byggt systemet som ska sköta utvinningen av råmaterialet och transporten.

Kanadas rymdorganisation driver ”Payload Tele-Operation Center” i staden St. Hubert i Quebec. Därifrån arbetar man med kontroll av robotarmarna Canadarm-2 och Dextre på rymdstationen. Från detta rymdcenter vill man styra robotfordon i deras letande efter användbara mineral och gaser på Månen.

Besök Kanadas rymdorganisation på:

http://www.asc-csa.gc.ca/eng/default.asp

På NASA:s hemsida finns bilder från experimenten i vulkanlandskapet på Hawai:

http://www.nasa.gov/directorates/esmd/multimedia/isru-hawaii.html

 


FÖRETAGEN SOM SÄLJER MEST TILL NASA.

Vilka företag sålde mest till NASA under 2007? Vilka beställningar kan väntas inför 2009?
(Space News. 2008-11-24) 

De tio största kontrakten.

På ett sätt kan man ju säga att privat rymdfart alltid funnits i USA. Det är mestadels privata företag som tillverkar det som NASA sänder upp i rymden. Under 2007 sålde de tio företagen i nedanstående tabell hälften av allt NASA köpte från den privata sektorn, i pengar värt sammanlagt 5,8 miljarder dollar.

Om man tittar på nästa 15 % av NASA:s inköp så hittar man där bl.a. den ryska rymdorganisationen som erhöll 100 miljoner dollar och SpaceX som erhöll 96 miljoner dollar.

 FÖRETAG  BELOPP (dollar)  PROCENT
 1. United Space Alliance LLC.  1.822 miljoner     15,88
 2. Lockheed Martin Corp.     804 miljoner          7,01
 3. Jacobs Technology Inc.     563 miljoner       4,91
 4. ATK Launch Systems Inc.     560 miljoner       4,88
 5. Boeing Co.     516 miljoner       4,50
 6. Pratt & Whitney Rocketdyne Inc.     372 miljoner       3,24
 7. Science Applications corp.     357miljoner       3,11
 8. Honeywell Technology Solutions     303 miljoner       2,64
 9. Space Gateway Support     277 miljoner       2,42
 10. Northrop Grumman Space     248miljoner       2,16

Vad är privat rymdfart?
(Liten kommentar av Ariel Borenstein)

(Det är trendigt just nu att tala om ”privat rymdfart” och ”rymdturism”. Motsatsen till privat rymdfart är förstås statlig rymdfart vilket innebär att staten är både finansiär och beställare. I USA innebär statlig rymdfart att NASA betalar privata företag eller forskningsinstitutioner för att de bygger det som NASA behöver. Som t.ex. en månfarkost. I det tidigare Sovjetunionen innebar statlig rymdfart dessutom att staten verkligen ägde allt: fabriker, raketer och satelliter.

Den första privata rymdverksamheten gällde satelliter. Satellittillverkarna sålde till privata satellitoperatörer. Mestadels var det frågan om TV-satelliter. Men det nya som skett under de senaste 10 åren är att några företag börjat bygga raketer – och även farkoster för bemannad rymdfart – som inte är beställda av någon rymdorganisation. Företagens ägare finansierar verksamheten med egna medel eller lån. Man hoppas antingen kunna tjäna pengar på egen verksamhet – t.ex. på rymdturism  - eller sälja tjänster till NASA och andra rymdorganisationer.

Ett exempel på detta är företaget SpaceX. Företaget började bygga en raket och finansierades först av grundaren Elon Musk med pengar han tjänat på annan verksamhet. När företaget väl visat att verksamheten fungerade har man erhållit ett antal miljoner från NASA i verksamhetsstöd och i december 2008 slutligen skrivit ett avtal med NASA om att få sköta transporter av materiel till rymdstationen.)

Inför 2009: Bemannad rymdfart.

NASA har nu kommit ganska långt med sin utveckling av den nya raketen Ares och det nya rymdskeppet Orion. Under 2009 kan industrin vänta sig beställningar avseende månlandningarna: raketen Ares 5 och månlandaren Altair. En avdelning vid NASA som heter ”Exploration Systems Mission Directorate” komer under våren att lägga ut beställningar på studier inför byggandet av ovannämnda farkoster. Kontrakten väntas uppgå till 130 miljoner dollar.

Intresset för dessa kontrakt väntas bli stort eftersom det är ett sätt för företagen att positionera sig inför kontrakten på själva byggandet av farkosterna. Det beräknas nämligen kosta ca 20 miljarder dollar att bygga Ares 5 och Altair.

Arbetet på Ares 5 kommer att delas upp i fem separata kontrakt och NASA kommer i det första steget – med arbetsstudier – att erbjuda flera företag att komma in med studier på t.ex. raketens olika steg. Dessa förstudier för Ares 5 får kosta sammanlagt 100 miljoner dollar. På samma sätt erbjuds 30 miljoner dollar till flera företag för att göra parallella studier om månlandaren Altair. De här studierna ska få ta tre år.
NASA kommer under 2009 också att begära in offerter på olika marktjänster som krävs för att hålla igång raketbaser och raketer. Man vill komma med erbjudanden så snabbt som möjligt eftersom ett stort antal anställda inom rymdindustrin riskerar att bli arbetslösa när rymdfärjan slutar flyga 2010.

NASA:s budget för 2009 är oklar. Tills vidare har budgeten blivit fryst på samma nivå som 2008, men USA:s tillträdande president har givit vallöften om ökade resurser till NASA.

 


NASA sänder farkost till Jupiter 2011. Danmark deltar i projektet.
(Källa: Space News. 2008-12-08)

NASA meddelade 24 november att man tagit beslut om att bygga en ny farkost som ska sändas till Jupiter 2011. Den kallas Juno, kommer att drivas med solenergi och beräknas nå Jupiter 2016.

Genom att studera Jupiter hoppas man få mer kunskap om hur solsystemet bildades.
”Jupiter innehåller mer materia än alla andra planeter sammanlagt,” säger Scott Bolton vid Southwest Research Institute i San Antonio, huvudansvarig för konstruktionen av Juno. ”Jupiter måste ha bildats före de andra planeterna. Om vi vill förstå de första stadierna i bildandet av solsystemet måste vi titta på den planet som bildades först.”

Det är okänt hur Jupiters inre struktur ser ut. Består den av sten och is eller är det endast en mer förtätad version av den gas som finns på ytan?

Under 2009 kommer NASA att lägga ut 250 miljoner dollar på att utveckla Juno. Den totala budgeten för projektet är ca en miljard dollar. Då får man: en satellit byggd av Lockheed Martin Space Systems, nio vetenskapliga instrument, uppsändning på en Atlas-raket i regi av United Launch Alliance och lön till personal som sköter hela projektet allt från design av satelliten till analys av inkommande data under farkostens färd.

Jupiter befinner sig mer än 600 miljoner kilometer från solen. Juno kommer att erhålla så lite solljus att man verkligen måste bygga effektiva solpaneler. Tidigare farkoster som färdats till de yttre planeterna har drivits med radioaktivt material. Genom att använda solenergi hoppas man sänka kostnaderna och undvika att det uppstår problem med radioaktivitet.

Av de instrument som ska medfölja kommer ett att vara byggt i Danmark. Tidningen Space News skriver att det är Danish Technical University i Lyngby i Danmark som ska bidra med något som kallas Advanced Stellar Compass. De övriga instrumenten är mestadels amerikanska men två är byggda i Italien.

Juno är den andra farkosten i det NASA-program som heter New Frontier. Den första farkosten heter New Horizon och sändes iväg år 2006. Den drivs av kärnkraft och beräknas nå planeten Pluto och dess måne Karon år 2015.


Biljettpriset för att resa till ISS stiger.
(Källa: Aviation Week.2008-12-08)

Priset för att resa till den internationella rymdstationen kommer att stiga till 47 miljoner dollar. NASA har förhandlat med den ryska rymdorganisationen (Russian Federal Space Agency) om priset för astronauter att åka till rymdstationen efter att rymdfärjan tas ur bruk i slutet på 2010. Det kommer att kosta 47 miljoner dollar per astronaut.

NASA vill att tre astronauter ska följa med ryska Soyuz upp. Detta gäller för astronauter som kommer från USA, Kanada, Europa eller Japan. Det avtal som träffats nu gäller i första hand att en icke-rysk astronaut ska åka upp i september 2011 och två i november 2011.

Detta framtida pris innebär en rejäl höjning. Just nu är priset 27,8 miljoner dollar för astronauter och 30 miljoner dollar för rymdturister.


SES och Echostar finansierar ny satellit för TV-sändningar till Mexiko.
(Källa: Space News. 2008-12-01)

Satellitoperatörerna SES (Luxemburg) och Echostar (USA) har avtalat om att finansiera en stor TV-satellit som ska placeras i en bana som tillhör Mexiko. Echostar och ett företag i Mexiko, MVS Comunicaciones, ska använda satelliten för att sända TV-program och har därför bildat ett samägt företag, Dish Network. MVS driver redan betal-TV-tjänsten MASTV med 570.000 kunder i 11 städer i Mexiko.

Echostar och MVS säger i ett uttalande att de räknar med att Dish Network ska vara tillgängligt i hela Mexiko inom några månader.

SES och det mexikanska företaget GrupoMedcom köpte 2004 rättigheterna att använda den aktuella satellitpositionen av staten Mexiko för 14 miljoner dollar. Ett villkor var att man sände upp en satellit senast 2005. Men förberedelserna tog tid och därför placerade Echostar en gammal trasig satellit, Echostar 4, i den aktuella banan. Denna har nu ersatts av en fungerande satellit, Echostar 8. Den nya satelliten som man planerar att sända upp kallas QuetzSat-1 och beräknas vara klar år 2011.

Staten Mexiko har rätt att använda en del av kapaciteten hos Quetzsat-1. I ett uttalande säger Echostar och MVS att satelliten kommer att erbjuda 25 spanska och engelska kanaler till priset av 139 mexikanska pesos (ca 10 dollar) i månaden.


Kina sände upp Venezuelas första satellit.
(Källa: Space News. 2008-11-03)

Den kinesiska raketen Long March 3B placerade 30 oktober Venezuelas första satellit i omloppsbana. Det är en telekommunikationssatellit som väger 5 ton och kallas Venesat-1. Satelliten har byggts i Kina. Två liknande satelliter, Sinosat-2 och Nigcomsat-1, har drabbats av problem med sina solpaneler. En talesman för China Great Wall Industries säger att man lokaliserat felen och att Venesat-1 ska fungera.

Kina har avtalat med Pakistan om att bygga telekomsatelliten Paksat-1R, som därmed blir den tredje satellit Kina exporterar. Paksat ska sändas upp 2011.

Venesat-1 ska sända på en våglängd som egentligen tillhör Uruguay. Men Uruguay lyckades inte sända upp någon satellit inom den tid man hade till sitt förfogande och överlät därför sin rättighet till Venezuela mot att man får utnyttja 10 % av satellitens kapacitet. Kostnaden för projektet beräknas bli 406 miljoner dollar. Det inkluderar 241 miljoner för att bygga satelliten och 165 för att bygga två kontrollcenter och erhålla utbildning för personalen.

Venezuelas president Hugo Chavez säger att detta projekt är en signal om att Syd-Amerika inom en snar framtid kommer att bli självförsörjande vad gäller satellittjänster, istället för att betala internationella bolag för sådana tjänster.

Enligt projektets chef, Luis Holder, planerar Venezuela även för att sända upp en jordobservationssatellit.


Sierra Nevada Corp. har köpt SpaceDev Inc.
(Källa: Space News. 2008-10-27)

Företaget Sierra Nevada Corp. har köpt företaget SpaceDev Inc. för 38 miljoner dollar enligt pressmeddelande 20 oktober. Sierra köpte i januari i år företaget MicroSat Systems. De två köpta företagen ska nu fusioneras för att bilda en ny rymdenhet med syfte att ”bygga avancerade satellitsystem, framdrivningssystem och komponenter för statliga och privata kunder”.

SpaceDev uppvisar ökande försäljning; för 2007 var försäljningen 34 miljoner dollar. De senaste åren har resultatet varit en förlust, för 2007 ett underskott på 272.000 dollar. 73 % av företagets försäljning går till de amerikanska myndigheterna.


SpaceX får konkurrens av gamla etablerade rymdföretag:
Boeing, Lockheed Martin och ATK vill sköta transporter till rymdstationen.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-10-27) 

Nya företag som SpaceX och Kistler har i flera år tävlat om rätten att få sköta transporterna av förnödenheter till rymdstationen. De har konstruerat egna raketer för att försöka hitta billigare sätt att nå ut i rymden. Men man kan fråga sig: Varför bygger de gamla etablerade rymdföretagen inte en sådan farkost? De har ju byggt raketer åt NASA, varför inte använda kunskapen om dessa raketer för privata uppdrag? Men under det senaste året är det just det som inträffat.

Först meddelade Orbital Sciences Corporation, som byggt satelliter i många år, att de ska delta i tävlingen om bidrag från NASA för utveckling av en rymdfarkost för transporter till den internationella rymdstationen. Orbitals nya farkost ska sändas upp med en beprövad raket, Taurus.

Nu meddelar företaget PlanetSpace att de inlett samarbete med tre av världens största flyg-rymdföretag, Boeing, Lockheed Martin och ATK, om att bygga en fraktfarkost för rymdstationen. Farkosten ska lyftas upp i rymden med en fyrstegsraket som består av redan väl testade delar.

Första steget är en bearbetad version av rymdfärjans raketmotor, andra steget är ATK:s motor Castor 120 som används i Athena-raketen, tredje steget ATK:s motor Castor 30 och slutligen det fjärde steget som kallas Orbit Adjust Module. Överst finns sedan själva fraktfarkosten (Orbital Transfer Vehicle) som byggs av Boeing/Lockheed Martin och kan bära ca 2 ton.

De tre konsortierna – SpaceX, Orbital och PlanetSpace - måste lämna in sina förslag senast 7 november till NASA. En eller två vinnare meddelas 23 december. SpaceX finansieras huvudsakligen av sin grundare Elon Musk samt av NASA (genom det s.k. COTS-avtalet). SpaceX har byggt en raket av egen konstruktion.

Orbital är ett stort företag som har råd att backa upp ett så här stort projekt, men har även erhållit bidrag från NASA.

PlanetSpace har finansierat sin verksamhet med banklån, vilket var möjligt att genomföra främst tack vare stödet från ett antal stora företag. PlanetSpace samarbetar med Boeing, Lockheed Martin och ATK. Dessutom samarbetar man med den privatfinansierade rymdbasen Space Florida. Företagets raket ska sändas upp från Cape Canaveral från en ramp som hyrs ut av NASA till Space Florida. Man hoppas kunna skapa 300 nya arbetstillfällen i Florida, vilket kommer väl till pass nu när rymdfärjan ska avvecklas.

Också SpaceX planerar att sända upp sin raket Falcon 9 från Cape Canaveral, medan Orbital skall sända upp sin farkost med raketen Taurus II från en rymdbas som heter Mid-Atlantic Regional Spaceport.

Konsortierna tävlar om rätten att flyga 10-12 transporter till den internationella rymdstationen under åren 2009-2015 och även frakta ner sammanlagt 3 ton till Jorden. Kontraktet är värt 3 miljarder dollar.

Fotnot:  På en lista över världens största rymdföretag som tidningen Space News sammanställer gällde för år 2006 att Lockheed var störst, Boeing nummer två , ATK  nummer 10 och Orbital nummer 20.


 

 

 

 

 

Idén med Nanorack är att företag kan placera små experimentutrustningar i den och sedan återfå experimenten när lådan transporterats tillbaka till jorden. NanoRacks hoppas kunna tjäna 800.000 dollar på varje låda som kan transporteras upp och tillbaka, och man vill göra ca fem flygningar per år. Företaget skrev ett avtal benämnt ”Space Act” med NASA i september 2009 som reglerar den här verksamheten. NASA har fått order om att gynna kommersiell verksamhet på rymdstationen. Den första lådan, som Discovery nu levererat till stationen, innehåller några experimentutrustningar avsedda att testa om idén fungerar. Man har utgått från storleken på de små satelliter som kallas CubeSats – kuber med sidan 10 cm. De är lågbudgetsatelliter som lämpar sig för små företag eller som utbildningsprojekt för studerande vid tekniska högskolor. De sänds ofta upp som s.k. piggy-back i samband med uppskjutningen av någon större satellit. Nu har man istället byggt ihop ett antal kuber. Det finns utrymme för 16 experiment. Nanorack-lådan har en USB-port som gör att den kan pluggas in på rymdstationens el- och datanät och kräver minimal arbetsinsats från astronauterna. Det finns möjlighet att sända data från experimenten till jordytan. Namnet NanoracksLLC fick mig att associera till ”djärva entreprenörer och vilda chanstagningar” men det är helt felaktigt. I själva handlar det om ett samarbetsprojekt kallat Kentucky Space Consortium som består av University of Kentucky, Morehead State University och ett företag som heter Belcan Corp. Och konsortiet samarbetar med Johnson Space Center som är en del av NASA. Kommersiella användare får betala minst 50.000 dollar för att placera 1 kg experimentutrustning på Nanorack medan icke-kommersiella användare (universitet m.m.) kan flyga för halva priset. Racken ska föras upp och ner med rymdfärjorna under 2010, men sedan hoppas företaget kunna använda sig av olika transportrymdskepp: Rysslands Progress, Europas ATV och Japans H-2. Senare kommer förhoppningsvis amerikanska privata transportfarkoster att angöra rymdstationen. På Nanoracks försöker man utveckla idén om standardstorlek och standardpris på olika sätt. Lådan kan åka med upp vid suborbitala färder och man förhandlar med flera av de nya företagen i rymdturistbranschen. Ett annat område är utbildning. Obama-administrationen vill gynna vetenskap, teknik, ingenjörskap och matematik. För 25.000 dollar kan elever vid en skola få sitt experiment ivägsänt till rymdstationen. Detta borde kunna stimulera elever att intressera sig för vetenskapliga experiment. En av medarbetarna på Nanorack (Jeff Manber, även känd rymdbloggare) säger: Läs mer på webbsidan för   ____________________________________________________________MEffekten av de ändrade planerna kommer att bli speciellt allvarlig för Johnson Space Center. 7.000 personer, varav 5.500 från privata företag och 1.500 NASA-anställda, är sysselsatta med Constellation-programmet och rymdfärjan. Endast programmet för rymdstationen finns kvar. ”Vi går från tre stora program till ett under en period på sex månader” säger chefen för Johnson Space Center, Mike Coats. Hur ska vi bevara vår kompetens inom bemannad rymdfart? Vid Kennedy Space Center hotas 7.000 jobb enbart av att rymdfärje-programmet upphör. En växande skara anställda inom Constellation-programmet blir också utan jobb. Bolden hoppas kunna behålla en del av arbetsstyrkan för framtida planer på nya rymdskepp. Eller också kan dessa personer få arbete inom de privata projekt som NASA hoppas ska kunna ta över vad gäller bemannad rymdfart. ”Vi har en stor infrastruktur på dessa rymdcentra som kan användas i framtiden.” säger Bolden. ”Det behöver inte byggas mer infrastruktur.” Bland annat finns den enormt stora byggnaden Vehicle Assembly Building som byggdes på 60-talet för montering av Saturn 5 som användes i Månprojektet. Senare har man använt byggnaden för rymdfärjorna. Möjligtvis kan privata rymdföretag nu använda byggnaden. Men hur kommer framtiden att bli för USA:s astronautkår nu när rymdfärjan slutar flyga och Constellation-programmet läggs ner? Kommer USA att bygga en annan rymdfarkost senare? Just nu finns det 88 professionella astronauter vid NASA, plus nio nya astronautkandidater som påbörjade sin träning under 2009. Dessutom finns det 24 astronaututbildade som för tillfället jobbar med annat inom NASA. Men NASA:s chef Charles Bolden säger att även om privata företag skulle bygga rymdskepp och på NASA:s uppdrag sända dem till rymdstationen så måste besättningen bestå av NASA:s egna astronauter. ” Man kan inte ta någon från gatan och sända upp dem i rymden. Vi behöver professionella astronauter.” Constellation-programmet har anställda i staterna Texas, Florida, Alabama, Colorado, Utah, Kalifornien, Louisiana, Mississippi, Arizona, Connecticut, Virginia och Ohio. Medlemmar i kongressen som har väljare i de staterna är naturligtvis emot att programmet läggs ner. Men klart är att NASA kommer att testa nya raketkomponenter i viss utsträckning och att flera privata företag nu strävar efter att bygga rymdskepp. Charles Bolden konstaterar att även om USA nu lägger både Ares 1 och Ares V på is, så ser han ändå i förlängningen en ny raket för att lyfta stora farkoster. Men det kanske dröjer till 2020-2030. För att utforska solsystemet behövs stora raketer i klass med Apollo-projektets Saturnus V eller Constellation-projektets Ares V. Tidningen ”Aviation Week & Space Technology” berättar i sitt nummer från 28 september om en amerikansk rymddelegation på besök i Kina. Chefer från NASA och Kinas ”Manned Space Engineering Office” diskuterade med varandra, astronauter och taikonauter träffades och NASA:s delegater inbjöds att besöka kinesiska rymdbaser som tidigare varit absolut stängda för utländska besökare. Kina och USA kan erbjuda varandra hjälp på rymdområdet. NASA har budgetproblem men har naturligtvis stor erfarenhet av bemannad rymdfart, Kinas rymdorganisation får en allt större budget varje år, men man har begränsad kunskap och erfarenhet. Nu har dörren öppnats för ett samarbete. Den nya administrationen i USA är mer villig än sin föregångare att samarbeta internationellt, och även Kina visar ett ökat intresse för samarbete. Den amerikanska delegationen bestod av både tjänstemän och astronauter. Man fick bl.a. titta på de nya rymdfarkosterna Tiangong-1 (som ska användas vid dockningsövningar) och Shenzhou 8. Sammanlagt har nu sex taikonauter färdats i rymden. Fem av dem träffade två tidigare befälhavare på rymdfärjor: Fred Gregory (tre rymdfärder) och Tom Henricks (fyra rymdfärder). De två amerikanska astronauterna har tillbringat 6 gånger mer tid i rymden än alla kinesiska rymdfarare sammanlagt. Hela besöket tillkom på initiativ av en privat amerikansk organisation, Space Foundation. De två astronauterna berättade om sina erfarenheter för en grupp taikonauter, ingenjörer och experter på rymdmedicin. Med på mötet fanns bland annat Yang Liwei, Kinas första astronaut och Zhai Zhi-Gang, den förste taikonut som gjort en rymdpromenad. Man ställde frågor om hur amerikanerna hanterade sjukdomsfall i rymden och om det var tillåtet för astronauterna att ta reklamuppdrag efter avslutad karriär. Detta möte för tankarna till det tillfälle när USA och Ryssland började samarbeta i början på 90-talet. Efter Sovjets fall hade den ryska rymdorganisationen stor erfarenhet men inga pengar. Kina har kanske begränsad erfarenhet men man lägger ut stora summor på att bygga ut sina rymdanläggningar, t.ex. ”China Academy of Space Technology” (CAST), ”China Astronaut Research and Training Center” och ”Beijing Aerospace Control Center”. Vid anläggningen CAST fick besökarna se några farkoster som Kina bygger där: Shenzhou 8, Tiangong och Change 2. Shenzhou 8 är identisk med rymdskeppet Shenzhou 7 som sändes upp i september 2008 med tre taikonauter, men detta rymdskepp kommer att vara obemannat och ha en dockningsmekanism och kamera i fören. Den ska testa dockningsmanöver med likaledes obemannade farkosten Tiangong 1. Start blir det år 2011. Farkosten Change 2 är något annat. Det rör sig här om Kinas andra månfarkost, med startdatum oktober 2010. Förutom olika rymdcenter i Peking fick man också besöka uppskjutningsplatsen i Jiquan därifrån de bemannade Shenzhou sänds upp. Vid tidigare resor har NASA-representanter fått träffa civila rymdchefer, men nu fick de träffa militära chefer. Kinas bemannade rymdfart finansieras över den militära budgeten. Både NASA:s chef Charles Bolden och USA:s president Barack Obama har inbjudits till Kina och kommer antagligen att resa dit redan i år._____________________________________________________________ Alla rymdnationer är på gång med att välja nya astronauter: USA, Ryssland, ESA, Japan osv. Nu har Kanada utnämnt nya astronauter för första gången sedan 1992. De är två och heter Jeremy Hansen och David Saint-Jacques. De valdes ut bland 5.300 sökanden. Kanada har totalt sett haft 10 astronauter sedan man började delta i rymdverksamhet. Hansen är stridspilot och Saint-Jacques är astrofysiker. Sin utbildning ska de erhålla hos NASA. Överhuvudtaget är kanadensiska astronauter aktuella just nu. Robert Thirsk flög till rymdstationen med en Soyuz 27 maj och ska ingå i stationens besättning i sex månader. Julie Payette kommer att vara uppdragsspecialist på Endeavour (Uppdrag STS-127) som lyfter 13 juni. Och 4 juni tillkännagav Kanadas rymdorganisation att Guy Laliberté, grundaren av Cirque du Soleil, kommer att bli den förste kanadensiske rymdturisten. Han har redan påbörjat sin träning i Moskva. Mer om allt detta kan man läsa på webbplatsen för Kanadas rymdorganisation

 

 

 

USA PLANERAR FÖR FORTSATT ANVÄNDNING AV RYMDFÄRJAN. 
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-09-08.)

När USA för några år sedan tog beslut om att lägga om sitt rymdprogram omfattade det bl.a. att landa på Månen 2020, att bygga nya raketer och rymdskepp, och, som en följd av detta: att sluta flyga med rymdfärjorna år 2010. Men nu måste kanske NASA ompröva sitt beslut och istället fortsätta använda rymdfärjorna.

USA har inte något eget rymdskepp under perioden 2010-2015. Förhoppningsvis är raketen Ares och rymdskeppet Orion funktionsdugliga år 2015. Under mellanperioden planerade NASA att betala Ryssland för att sköta transporterna av astronauter och förnödenheter till rymdstationen.

Men nu har en allvarlig politisk kris seglat upp mellan USA och Ryssland pga konflikten i Georgien. Frågan är då: kommer USA:s kongress att bevilja budgetmedel för betalningen? Dessutom behövs ett politiskt beslut för att överhuvudtaget godkänna planen.

NASA oroar sig tillräckligt för att nu inleda en omfattande utredning om möjligheterna att låta rymdfärjan fortsätta flyga efter 2010. Det finns både fördelar och nackdelar med en fortsättning.

En fördel är att USA slipper vara helt beroende av Ryssland. En annan har att göra med pengar och arbetstillfällen i USA. Många politiker ifrågasätter att man ska betala miljontals dollar till rysk rymdfart samtidigt som företag och anställda i USA förlorar sitt levebröd.

Man har beräknat att omställningen från rymdfärjan till det nya rymdsystemet Ares/Orion kommer att kosta ett antal jobb. Till exempel: av de 14.000 personer som arbetar vid rymdbasen Kennedy i Florida kommer troligtvis 4.000 att förlora sina jobb.
Många anställda börjar redan nu söka andra jobb och NASA oroar sig för att säkerheten för de sista rymdfärderna med rymdfärjor kan äventyras om alltför många kompetenta medarbetare slutar.

Men en stor nackdel med att fortsätta flyga är att riskerna ökar. Rymdskeppet sitter ju inte på toppen av raketen utan parallellt med den. Man har hela tiden haft problem med att material som lossnar vid starten kan slå hål på rymdfärjans värmesköld.

Ett annat problem är att de företag som tillverkar delar till rymdfärjan redan börjat lägga ner viss produktion, vilket gör det svårt att skaffa reservdelar. Och det blir naturligtvis svårt att hålla igång två system samtidigt. NASA behöver extra budgetmedel om man ska sända upp rymdfärjor samtidigt som man arbetar fram den nya raketen och rymdfarkosten. Det blir konkurrens om tillgång till uppskjutningsramper, monteringshallar m.m.

NASA hoppades kunna slussa mycket pengar till det nya projektet när man slutade använda rymdfärjan. Så en fortsatt användning av rymdfärjan kommer absolut säkert att försena arbetet med Ares och Orion och därmed dröjer det längre innan man kan åka till Månen.

(Min egen kommentar: Jag hoppas att alla beslutsfattare kan se längre än till dagens politiska kris. Jag skulle önska att USA och Ryssland höll fast vid sin ursprungliga plan att låta Ryssland sköta transporterna till rymdstationen medan USA bygger sitt nya rymdskepp. Då kan USA och dess samarbetspartners landa på Månen år 2020.)

Just nu är det risk för förseningar också för rymdfärjorna. Uppdraget STS-125 som ska uppgradera Hubble-teleskopet är försenat både av tekniska problem och av hotande orkaner. Starten för nästa rymdfärja till rymdstationen flyttas troligtvis fram till början på 2009.
________________________________________________________________________

KOMMERSIELLT GENOMBROTT!

NASA väljer att inte förnya avtal med Ryssland om Progress, satsar istället på att privata företag ska sköta transporterna till rymdstationen.
(Källa: Aviation Week & Space Technology.) (2008-04-27)

NASA förnyar inte avtal om Progress:
NASA har inlett diskussioner med USA:s kongress om hur samarbetet med Ryssland om den internationella rymdstationen ska utformas efter 2011. Då löper det nuvarande avtalet ut. NASA vill då sluta använda sig av Progress-farkosten för transport av förnödenheter. Istället satsar man på än så länge oprövade kort: privata amerikanska företag som bygger raketer och rymdfarkoster. Än så länge har inte ett enda av företagen lyckats.

Däremot vill NASA fortsätta att betala Ryssland för att amerikanska astronauter ska kunna åka upp till rymdstationen med Soyuz-farkosten under åren 2010 till 2015 då USA inte har något eget rymdskepp.

Privata rymdföretag i USA:
NASA har under några år drivit det s.k. COTS-projektet för att gynna privata initiativ. Man delade ut ett antal miljoner till de bolag som verkade mest lovande. SpaceX har varit med från början, men kollegan Kistler klarade inte av alla delmål och byttes ut mot Orbital. Ytterligare ett antal bolag har av NASA försetts med information som ska underlätta för dem att bygga en farkost som motsvarar NASA:s krav. Det övergripande kravet är ju att det behövs en raket och ett rymdskepp som kan utföra frakter från jorden till rymdstationen.

Mellan åren 2010 och 2015 förbinder sig NASA att betala något eller några privata företag för transport av 20 ton utrustning till rymdstationen. Utöver detta kommer Europas ATV och Japans HTV att sköta ytterligare transporter.

Det återstår nu tio färder med rymdfärjorna innan de tas ur bruk år 2010. Två av dessa färder kommer att användas till att frakta upp sådana stora reservdelar som ingen annan farkost klarar av. Om det privata alternativet dröjer så får rymdstationen klara sig någon tid med de reservdelar som redan finns ombord.

SpaceX och Orbital:
Hur framskrider arbete då för de två mest lovande företagen SpaceX och Orbital? Om allt går väl kommer de att tillsammans erhålla ca 500 miljoner dollar från NASA för att bygga en rymdfarkost.

Space X planerar ett nytt försök att skjuta upp sin raket Falcon 1 från atollen Kwajalein (en av Marshall-öarna) i juni. Men SpaceX har nu sagt att de tre flygningar med raketen som skulle bevisa att den klarar av NASA:s krav har skjutits på framtiden. Raketens motor krånglar och det är något problem med startplattan i Florida. Man har också byggt en större raket, Falcon 9, som ska försöka docka med rymdstationen år 2010.

Det andra COTS-företaget heter Orbital och det är ett stort etablerat rymdföretag som byggt åtskilliga satelliter. Man ska använda sitt kunnande inom det området till att bygga en sorts ”rymdbogserbåt”.

Ett direktcitat ur artikeln:
NASA has been buying space transportation services from Russia under an exemption to the “Iran, North Korea and Syria Nonproliferation Act". The congressional exemption expires in the fall of 2011. NASA wants Congress to permit continued purchase of rides for U.S. space station crewmembers on Soyuz vehicles. But the agency´s language specifically excludes “any cargo services provided by a Progress vehicle”.

Ett stort språng även för rymdturismen:
Att NASA nu väljer bort transporterna med Progress utgör verkligen ett historiskt vägskäl. NASA visar att man tror på att det finns privata företag som kan bygga fungerande raketer och rymdfarkoster. De företag som lyckas har en stor garanterad kund. Det kommer att bli lättare för dessa företag att hitta finansiärer.

Om ett företag kan bygga en raket och en rymdkapsel som för upp en nyttolast i omloppsbana så är steget inte så väldigt långt till att föra upp passagerare. Så detta kommer förmodligen på lång sikt att innebära att även rymdturismen tar ett stort språng framåt.

_______________________________________________________________________

Kanadas regering stoppar företagsaffär: MacDonald Dettwiler måste förbli kanadensiskt. (Källa: Space News. 2008-05-13)

Kanadas regering bekräftade 9 maj sitt beslut att stoppa det amerikanska företaget ATK:s köp av Kanadas största rymdbolag. Industriministern Jim Prentice avvisade budet från ATK (Alliant Techsystems) redan i april men köparen hade en månad på sig att överklaga. Tidfristen för överklagandet har nu gå ut.

Det kanadensiska företaget heter ”MacDonald, Dettwiler and Associates” och har byggts upp under många år med stort stöd av statliga medel. Det är MacDonald Dettwiler som byggt den stora robotarm som har en viktig funktion på rymdstationen.

Diskussionens vågor har gått höga i Kanada om denna affär. Det har framförts kritik mot att Kanada säljer ut nästan hela sin rymdindustri till ett utländskt företag. Andra har pekat på att ATK har en mycket stor produktion av vapensystem vilket kunde ge Kanada politiska problem.

Jim Prentice säger att det kanadensiska bolaget till stor del finansierats med skattemedel och att det då är fel att sälja det. Han meddelade att Kanadas regering planerar för ett ökat samarbete mellan Canadian Space Agency och MacDonald Dettwiler.
___________________________________________________________________________

Priserna på satellittjänster har stabiliserat sig i Syd-Amerika.
(
Källa: Space News. 2008-03-17. Publicerat här 2008-04-26)

Satellitoperatörer med verksamhet i Syd-Amerika säger att priserna för transponderhyra fortfarande är för låga men har stabiliserat sig. En av orsakerna till att priserna slutat sjunka är att en stor konsolidering skett i området.

Tidigare var elva operatörer verksamma i Syd-Amerika men nu är antalet nere på sex. Intelsat har gått samman med PanAmsat, Telesat Canada med Loral Skynet och SES med New Skies.

Delores Martos, VD för marknaden Syd-Amerika på SES New Skies, säger: ”För några år sedan föll priserna så lågt att inget av bolagen kunde visa vinst. Detta ledde till minskande investeringar, vilket i sin tur hejdade prisfallet. Priserna befinner sig nu på en nivå där det lönar sig att investera igen.” New Skies planerar att fördubbla sin satellitkapacitet för Syd-Amerika.


Satellitoperatören Star One i Brasilien planerar också för expansion. I november sände man upp satelliten Star One och denna ska i april 2008 följas av Star Two. Mauro Wajnberg, försäljningschef på Star One, säger att den inhemska marknaden i Brasilien är stark.

Den spanska satellitoperatören Hispasat har valt att expandera i Syd-Amerika. En av cheferna, Miguel Redondo, säger att förväntad ekonomisk tillväxt i Syd-Amerika för de närmaste åren ligger på 3,1 %. Det borde tyda på ökad efterfrågan för satellittjänster. 2004 sände företaget upp satelliten Amazonas-1, men den har en bränsleläcka och förväntas få förkortad livslängd. Man tror att den fungerar i tio år till. År 2009 eller 2010 kommer Hispasat emellrtid att sända upp Amazonas-2 och det gör att företaget har gott om tid att avveckla Amazonas-1.

Också den internationella satellitoperatören Intelsat agerar i Syd-Amerika. Intelsat har tre satelliter som täcker området.

De tjänster som de ovannämnda företagen säljer är t.ex. TV-utsändningar, bredband och telekommunikation. 
 

_______________________________________________________________________

Ge NASA några extra miljarder dollar så kan rymdfärjan fortsätta flyga tills Ares och Orion är klara!"
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-04-14)

7-10 april hölls 24th National Space Symposium i staden Colorado Springs i USA med 7.500 delegater. Till detta evenemang kommer många av de tongivande inom rymdvärlden från industrin, myndigheter och organisationer. 

Ett av de stora samtalsämnena under symposiet var: de som är intresserade av rymdverksamhet måste påverka politikerna nu, innan presidentvalet är avgjort. "Om vi väntar tills en av presidentkandidaterna svurit eden kommer det att vara för sent!" sa en av deltagarna på konferensen. 

Om NASA får 2 miljarder dollar i extraanslag skulle organisationen kunna bli klar med den nya rymdfarkosten redan 2013, eller alternativt kunna hålla en rymdfärja igång med två resor per år till rymdstationen fram till 2015.

Många av rymdverksamhetens intressenter försöker nu avlocka löften från Clinton, Obama och Mc Cain, de tre presidentkandidater som varit mest framgångsrika i valkampanjen.

Mark Udall, som är ordförande för en kommitté i kongressen som bl.a. ägnar sig åt USA:s rymdverksamhet, säger att det är självklart att NASA skulle behöva mer pengar. "Vi bygger ett rymdtransportsystem som ska användas länge och det är så underfinansierat att man måste klämma in det med ett skohorn i NASA:s nuvarande budget." Eftersom han tillhör demokraterna lovade han att tjata på Clinton och Obama och han uppmanade de republikanska politikerna i salen att göra detsamma med McCain. "Allt vi behöver är en eller två miljarder, det skulle göra hela skillnaden."

Brewster Shaw har varit chefspilot på en rymdfärja och är nu chef för programmet med bemannad rymdfart på Boeing. Han gör bedömningen att för några miljarder dollar extra skulle NASA kunna flyga en rymdfärja en eller två gånger per år. Man skulle då förstås behöva behålla tillräckligt mycket även av infrastrukturen: Utrymme i den stora byggnad där rymdfärjorna görs klara, ett fordon för att flytta rymdfärjan ut till startplattan, en startplatta osv. Från de två andra exemplaren av rymdfärjan skulle man kunna få reservdelar till den som används.

Den som blir ny president kommer att flytta in i Vita Huset 20 januari 2009.


________________________________________________________________
 

Rapport från Orbital Sciences Corp.
(Källa: Space News. (2008-02-18)


Orbital rapporterar ökad omsättning, en miljard dollar, och ökad vinst, 56 miljoner dollar, för 2007. Också antalet anställda har ökat och uppgår nu till 3.400 personer. Bolaget kommer troligtvis att bygga en ny raket av medelstorlek och den kommer i så fall att lystra till namnet Taurus 2.

Vid en presskonferens 14 februari berättade företagets VD David Thompson att man ännu inte tagit beslut om produktion av den nya raketen. Man måste bedöma hur stort intresset kan bli för statliga beställningar och man måste avgöra hur stor konkurrens det finns i den aktuella viktklassen. United Launch Alliance ska visserligen sluta tillverka sin raket Delta 2, men har ett antal kvar i lagret. Alliant Techsystems ska bygga en ny raket men den kommer att vara avsedd för större satelliter.

Orbitals nuvarande raketer bär namn som Pegasus, Taurus och Minotaur. Thompson tror att 2008 kommer att bli ett bra år för geostationära telekommunikationssatelliter. Orbital är störst inom det marknadssegmentet. När det gäller små satelliter av den typen har Orbital halva marknaden. Thompson gör bedömningen att mellan 21 och 24 telekommunikationssatelliter kommer att beställas under 2008 och han tror att ca sju av dem är av den typ som Orbital bygger. Marknaden för militära satelliter är också fortsatt stark.

Orbital var ju det bolag som tog en order från NASA om att bygga den nya farkosten för bemannade rymdfärder: ”Orion crew vehicle”.

Orbital är nr 20 på listan över världens största rymdbolag, se
"De femtio största rymdföretagen". 

_____________________________________________________ 

NASA:s BUDGET FÖR 2009: 
"Vi vill åka till Månen och Mars!”
Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-02-18.

NASA har lagt fram sina budgetönskemål för 2009. Här följer ett kort sammanfattning.

Visionen från år 2005 gäller fortfarande. Den innebär bl.a. att USA ska bygga färdigt rymdstationen. Rymdfärjorna ska pensioneras år 2010 och ersättas av en ny generation rymdfarkoster. Sedan ska USA sända astronauter till Månen och Mars.

NASA har begärt 17,6 miljarder dollar för 2009. Det är en ökning med 2,9 % från 2008. Pengarna ska fördelas på följande verksamheter: (Jag känner inte alla exakta översättningar och ni får dem därför på originalspråket. Beloppen i dollar)

Science: 4,4 miljarder. Aeronautics: 446 miljoner. Space operations: 5,5 miljarder. Exploration systems: 3,5 miljarder. Cross agency support: 3,3 miljarder.
Det sistnämnda beloppet avser kostnader som är gemensamma för alla projekt.

Under 2009 kommer fem färder med rymdfärjor att ske. Man har avsatt ett antal miljoner för att gynna utvecklandet av privata rymdfarkoster som kan frakta förnödenheter till rymdstationen efter år 2010, samt även pengar för att betala Ryssland för att ta upp amerikanska astronauter till stationen under perioden 2010-2015. Under 2009 hoppas man kunna öka rymdstationens bemanning till sex astronauter.

Man ökar de resurser som läggs på satelliter för jordobservation och klimatforskning. Utgifterna för att sända farkoster till planeten Mars får se en nedskärning med 167 miljoner dollar. Ökad satsning på klimatforskning och minskad satsning på Mars gör förstås att vissa forskare gläds medan andra blir ledsna!

I budgeten finns en satsning på en ny farkost ut mot planeterna 2017. Farkosten ska antingen kretsa kring månen Europa, kretsa kring planeten Jupiter eller landa på månen Titan.

Budgeten behandlar även vad som ska hända när rymdfärjorna slutar flyga år 2010. Då kan man flytta stora resurser till de nya projekten som innebär nya bärraketer och en rymdkapsel som ska ta USA till månen igen. År 2012 beräknas projektet med de nya farkosterna erhålla 7,1 miljarder.

Slutligen: militären i USA har sitt eget rymdprogram, t.ex. militära satelliter. Pentagon har begärt en budget på 11,9 miljarder dollar för sina rymdprojekt. Detta kan således jämföras med NASA:s önskemål om 17,6 miljarder dollar. (Jag tycker för övrigt att militärens satellitprojekt har fantasieggande namn: ”Advanced Extremely High Frequency”, ”Transformational Satellite” och ”Wideband Global Satcom"
_______________________________________________________________________________ 

Alliant Techsystems i USA vill köpa rymdföretag i Kanada.
Källa: Space News. 2008-01-14 

Det amerikanska företaget Alliant Techsystems (ATK) vill köpa Kanadas största rymdverksamhet för att öka sina möjligheter att ta stora statliga kontrakt i USA och stora order utomlands. För 1,3 miljarder dollar hoppas man köpa den del av MacDonald, Dettwiler and Associates (MDA) som ägnar sig åt rymdverksamhet.

MDA är mest känt för att ha tillverkat den stora robotarm som sitter monterad på den internationella rymdstationen. För att köpet ska gå igenom krävs godkännande av bolagens aktieägare och myndigheterna i USA och Kanada vilket troligtvis blir klart i april. ATK planerar att fusionera bolaget med ett annat bolag som köptes nyligen: Swales Aerospace.

ATK:s ordförande Daniel Murphy säger att man nu kommer att få tillgång till kompetens i världsklass för rymdbaserad radar och robotik för rymdfarkoster. Efter nyförvärvet kommer ATK att ha tillgång till hela spektret av rymdtillverkning och kan konkurrera om fler affärer. Bland annat ger kombinationen av MDA-bolaget och Swales stora fördelar på marknaden för små satelliter. MDA har inte fritt kunnat göra affärer med myndigheter och bolag i USA på grund av olika nationella och internationella lagar och avtal, men om den kanadensiska rymdverksamheten nu blir USA-ägd så blir dessa affärer möjliga.

ATK har 17.000 anställda och en omsättning på 3,6 miljarder dollar, medan rymdverksamheten hos MDA har 1.900 anställda och en omsättning på 500 miljoner dollar. ATK är nu det åttonde största rymdbolaget i USA men skulle efter köpet vara nummer fem. ATK bygger de stora bärraketerna för rymdfärjorna men också den nya rymdfarkosten Ares-1.

ATK:s avsikt att köpa MDA:s rymdverksamhet har väckt en del protester i Kanada. Dels oroar man sig för att Kanadas rymdverksamhet ska flyttas till USA, dels protesterar man mot att köparen är en av USA:s största tillverkare av vapen, bomber och minor. Se de tre följande texterna.

FÖRETAGSKÖP MÖTS AV PROTESTER.
Från en webbplats om ekonomi: Canoe Money – News. (2008-01-31)

ATK planerar att köpa rymddelen av MacDonald, Dettwiler and Associates och bilda bolaget ATK Space Business. ATK tillverkar förutom raketer också klusterbomber, minor och ammunition. Bolaget har sagt att den kanadensiska tillverkningen kommer att bli kvar i landet. Kritiker till affären säger att Kanada nu riskerar att bryta mot det avtal om förbud mot landminor som man själv varit med om att driva fram. De säger också att kanadensisk teknologi nu kan komma att medverka till en vapenkapplöpning i rymden.

SJUNDE AP-FONDEN äger aktier i Alliant Techsystems – uppmanas sälja dem.
Källa: Svenska freds- och skiljedomsföreningens webbplats.(2007-02-01)

Flera svenska fonder, bland andra Sjunde AP-fonden, investerar i amerikanska företag som av experter anses utveckla personminor. Konsultföretaget Ethix uppmanar nu sina svenska kunder att sälja aktierna.

Det handlar om de amerikanska företagen General Dynamics, Textron Systems Corp. och Alliant Techsystems som på uppdrag från USA:s regering utvecklar de nya vapensystemen Spider och Intelligent Munition Systems (IMS) som innehåller antipersonella minor. Human Rights Watch gick i somras ut med information om att Spider faller inom ramarna för vad som är förbjudet enligt Ottawakonventionen.

USA har inte skrivit under Ottawakonventionen och är därför inte bundet av den, men landet har inte tillverkat personminor sedan 1997. Beslutet att satsa på Spider och IMS ses av Human Rights Watch som ett resultat av Bushregimens beslut att inte skriva under det internationella minförbudet.

RYMDEN OCH POLITIK:
(Min personliga kommentar. 2008-02-03) 

Det känns väldigt sorgligt att ett av de företag som medverkar både i arbetet med rymdfärjorna och med de nya farkoster som ska ta astronauter till månen samtidigt tillverkar personminor och andra dödliga vapen. Utan att ta politisk ställning för eller emot något land eller system så kan man ju konstatera att de flesta rymdnationer kan kritiseras för både det ena och det andra.

USA har gett oss månfärder och bilder från Hubbleteleskopet, men samtidigt saboterar den nuvarande regeringen det internationella miljöarbetet. Ryssland har sänt sonder till många planeter och höll igång den första rymdstationen MIR, men samtidigt är landet en fruktad militärmakt. Kina kommer starkt som framgångsrik rymdnation med egen bemannad rymdfart och en månsatellit, men bryter ständigt mot de mänskliga rättigheterna. I ett antal av de mindre rymdnationerna – dvs de som inte är supermakter - råder diktatur.

Och Sverige då? Jag besökte Saabs bolagsstämma 2007 och där lyssnade jag på en lång diskussion där några aktieägare ifrågasatte Saabs försäljning av krigsmateriel. Jag själv vill bara intressera mig för dotterbolaget Saab Space men känner mig tvingad att fundera över helheten, t.ex. hur vi vill att Sveriges försvar ska se ut och vad Saab då ska bidra med. Jag är väldigt intresserad av astronomi och rymdfart men man kan ju inte avskilja detta från allt annat. Rymden och politik hör ihop, eller vad?

Jag vill som sagt inte med denna text ta ställning för eller emot något land eller företag men det känns naivt att hylla rymdåldern utan att påtala problemen. Vad är det t.ex. för mening med dyra miljösatelliter om forskningsresultaten från dem inte omsätts i handling för att rädda miljön.
______________________________________________________________________________

N
ASA:s BUDGET FÖR 2008.
Källa: Space News. 2008-01-07.

26 december 2007 gav USA:s president George Bush sitt medgivande till 11 lagförslag varav ett var NASA:s budget för 2008. NASA erhöll det totalbelopp man begärt som var 17,3 miljarder dollar, men USA:s kongress hade öronmärkt stora belopp för speciella projekt. Bl.a. styrdes stora belopp över från utforskningsprogrammen till de vetenskapliga projekten.

För de nya raketer och rymdskepp som håller på att byggas för att ersätta rymdfärjan hade NASA begärt 4,66 miljarder för 2008, men detta prutades ner till 3,84 miljarder. En obemannad månlandare som NASA beslutat sig för att inte bygga återkom nu som ett påtvingat projekt! Budgeten för forskning behandlades generöst och erhöll 5,57 miljarder dollar vilket var 61 miljoner mer än man begärt.

Den största avvikelsen från NASA:s planer var att myndigheten åläggs att sända upp ett rymdteleskop som ska heta Space Interferometry Mission med prislappen 38 miljoner dollar. NASA ville lägga projektet på is på obestämd tid (!) men nu gav kongressen order om att teleskopet ska bli av.


FRAMGÅNG OCH FRAMTIDSHOPP FÖR BOEING.
Källa: Space News. 2007-12-11. 

Det amerikanska bolaget Boeing har lämnat diverse information nyligen. Boeing har erhållit en stor order för ett delprojekt vid byggandet av USA: s nya bärraket Ares, den som ska föra upp den nya rymdfarkosten Orion i rymden. Den order man erhållit är värd 800 miljoner dollar.

Samtidigt meddelar Boeing att man kommer att delta i kampen om ett stort antal kontrakt för leverans av satelliter i USA under 2008. Kontraktens sammanlagda värde ligger mellan 15 och 17 miljarder dollar. Det gäller både statliga och kommersiella satelliter. Bl.a. ska USA sända upp en ny generation GPS-satelliter.

Här följer en uppräkning av de statliga projektens engelska namn: GPS navigation satellites, Wideband Global Satellite telecommunications system, Transformational Satellite (TSat), Tracking and Data Relay Satellite System (TDRSS) och Geostationary Operational Environmental Satellites (GOES-R).


Brasilien och Argentina inleder rymdsamarbete
Källa: Space News. 2007-12-17

Brasilien och Argentina samarbetar när det gäller rymdfart. 16 december lyfte en suborbital raket från raketbasen Barreira do Inferno i Brasilien. Raketen medförde experimentutrustning från båda länderna. Den steg till en höjd av 12 mil. Den här raketuppskjutningen var den första som genomfördes av Brasilien och Argentina tillsammans sedan de slöt ett avtal 1998. Argentina har tidigare sänt upp raketer medan Argentina hittills anlitat andra länders rymdorganisationer för att sända upp satelliter.
 

 

 

Idén med Nanorack är att företag kan placera små experimentutrustningar i den och sedan återfå experimenten när lådan transporterats tillbaka till jorden. NanoRacks hoppas kunna tjäna 800.000 dollar på varje låda som kan transporteras upp och tillbaka, och man vill göra ca fem flygningar per år. Företaget skrev ett avtal benämnt ”Space Act” med NASA i september 2009 som reglerar den här verksamheten. NASA har fått order om att gynna kommersiell verksamhet på rymdstationen. Den första lådan, som Discovery nu levererat till stationen, innehåller några experimentutrustningar avsedda att testa om idén fungerar. Man har utgått från storleken på de små satelliter som kallas CubeSats – kuber med sidan 10 cm. De är lågbudgetsatelliter som lämpar sig för små företag eller som utbildningsprojekt för studerande vid tekniska högskolor. De sänds ofta upp som s.k. piggy-back i samband med uppskjutningen av någon större satellit. Nu har man istället byggt ihop ett antal kuber. Det finns utrymme för 16 experiment. Nanorack-lådan har en USB-port som gör att den kan pluggas in på rymdstationens el- och datanät och kräver minimal arbetsinsats från astronauterna. Det finns möjlighet att sända data från experimenten till jordytan. Namnet NanoracksLLC fick mig att associera till ”djärva entreprenörer och vilda chanstagningar” men det är helt felaktigt. I själva handlar det om ett samarbetsprojekt kallat Kentucky Space Consortium som består av University of Kentucky, Morehead State University och ett företag som heter Belcan Corp. Och konsortiet samarbetar med Johnson Space Center som är en del av NASA. Kommersiella användare får betala minst 50.000 dollar för att placera 1 kg experimentutrustning på Nanorack medan icke-kommersiella användare (universitet m.m.) kan flyga för halva priset. Racken ska föras upp och ner med rymdfärjorna under 2010, men sedan hoppas företaget kunna använda sig av olika transportrymdskepp: Rysslands Progress, Europas ATV och Japans H-2. Senare kommer förhoppningsvis amerikanska privata transportfarkoster att angöra rymdstationen. På Nanoracks försöker man utveckla idén om standardstorlek och standardpris på olika sätt. Lådan kan åka med upp vid suborbitala färder och man förhandlar med flera av de nya företagen i rymdturistbranschen. Ett annat område är utbildning. Obama-administrationen vill gynna vetenskap, teknik, ingenjörskap och matematik. För 25.000 dollar kan elever vid en skola få sitt experiment ivägsänt till rymdstationen. Detta borde kunna stimulera elever att intressera sig för vetenskapliga experiment. En av medarbetarna på Nanorack (Jeff Manber, även känd rymdbloggare) säger: Läs mer på webbsidan för   ____________________________________________________________MEffekten av de ändrade planerna kommer att bli speciellt allvarlig för Johnson Space Center. 7.000 personer, varav 5.500 från privata företag och 1.500 NASA-anställda, är sysselsatta med Constellation-programmet och rymdfärjan. Endast programmet för rymdstationen finns kvar. ”Vi går från tre stora program till ett under en period på sex månader” säger chefen för Johnson Space Center, Mike Coats. Hur ska vi bevara vår kompetens inom bemannad rymdfart? Vid Kennedy Space Center hotas 7.000 jobb enbart av att rymdfärje-programmet upphör. En växande skara anställda inom Constellation-programmet blir också utan jobb. Bolden hoppas kunna behålla en del av arbetsstyrkan för framtida planer på nya rymdskepp. Eller också kan dessa personer få arbete inom de privata projekt som NASA hoppas ska kunna ta över vad gäller bemannad rymdfart. ”Vi har en stor infrastruktur på dessa rymdcentra som kan användas i framtiden.” säger Bolden. ”Det behöver inte byggas mer infrastruktur.” Bland annat finns den enormt stora byggnaden Vehicle Assembly Building som byggdes på 60-talet för montering av Saturn 5 som användes i Månprojektet. Senare har man använt byggnaden för rymdfärjorna. Möjligtvis kan privata rymdföretag nu använda byggnaden. Men hur kommer framtiden att bli för USA:s astronautkår nu när rymdfärjan slutar flyga och Constellation-programmet läggs ner? Kommer USA att bygga en annan rymdfarkost senare? Just nu finns det 88 professionella astronauter vid NASA, plus nio nya astronautkandidater som påbörjade sin träning under 2009. Dessutom finns det 24 astronaututbildade som för tillfället jobbar med annat inom NASA. Men NASA:s chef Charles Bolden säger att även om privata företag skulle bygga rymdskepp och på NASA:s uppdrag sända dem till rymdstationen så måste besättningen bestå av NASA:s egna astronauter. ” Man kan inte ta någon från gatan och sända upp dem i rymden. Vi behöver professionella astronauter.” Constellation-programmet har anställda i staterna Texas, Florida, Alabama, Colorado, Utah, Kalifornien, Louisiana, Mississippi, Arizona, Connecticut, Virginia och Ohio. Medlemmar i kongressen som har väljare i de staterna är naturligtvis emot att programmet läggs ner. Men klart är att NASA kommer att testa nya raketkomponenter i viss utsträckning och att flera privata företag nu strävar efter att bygga rymdskepp. Charles Bolden konstaterar att även om USA nu lägger både Ares 1 och Ares V på is, så ser han ändå i förlängningen en ny raket för att lyfta stora farkoster. Men det kanske dröjer till 2020-2030. För att utforska solsystemet behövs stora raketer i klass med Apollo-projektets Saturnus V eller Constellation-projektets Ares V. Tidningen ”Aviation Week & Space Technology” berättar i sitt nummer från 28 september om en amerikansk rymddelegation på besök i Kina. Chefer från NASA och Kinas ”Manned Space Engineering Office” diskuterade med varandra, astronauter och taikonauter träffades och NASA:s delegater inbjöds att besöka kinesiska rymdbaser som tidigare varit absolut stängda för utländska besökare. Kina och USA kan erbjuda varandra hjälp på rymdområdet. NASA har budgetproblem men har naturligtvis stor erfarenhet av bemannad rymdfart, Kinas rymdorganisation får en allt större budget varje år, men man har begränsad kunskap och erfarenhet. Nu har dörren öppnats för ett samarbete. Den nya administrationen i USA är mer villig än sin föregångare att samarbeta internationellt, och även Kina visar ett ökat intresse för samarbete. Den amerikanska delegationen bestod av både tjänstemän och astronauter. Man fick bl.a. titta på de nya rymdfarkosterna Tiangong-1 (som ska användas vid dockningsövningar) och Shenzhou 8. Sammanlagt har nu sex taikonauter färdats i rymden. Fem av dem träffade två tidigare befälhavare på rymdfärjor: Fred Gregory (tre rymdfärder) och Tom Henricks (fyra rymdfärder). De två amerikanska astronauterna har tillbringat 6 gånger mer tid i rymden än alla kinesiska rymdfarare sammanlagt. Hela besöket tillkom på initiativ av en privat amerikansk organisation, Space Foundation. De två astronauterna berättade om sina erfarenheter för en grupp taikonauter, ingenjörer och experter på rymdmedicin. Med på mötet fanns bland annat Yang Liwei, Kinas första astronaut och Zhai Zhi-Gang, den förste taikonut som gjort en rymdpromenad. Man ställde frågor om hur amerikanerna hanterade sjukdomsfall i rymden och om det var tillåtet för astronauterna att ta reklamuppdrag efter avslutad karriär. Detta möte för tankarna till det tillfälle när USA och Ryssland började samarbeta i början på 90-talet. Efter Sovjets fall hade den ryska rymdorganisationen stor erfarenhet men inga pengar. Kina har kanske begränsad erfarenhet men man lägger ut stora summor på att bygga ut sina rymdanläggningar, t.ex. ”China Academy of Space Technology” (CAST), ”China Astronaut Research and Training Center” och ”Beijing Aerospace Control Center”. Vid anläggningen CAST fick besökarna se några farkoster som Kina bygger där: Shenzhou 8, Tiangong och Change 2. Shenzhou 8 är identisk med rymdskeppet Shenzhou 7 som sändes upp i september 2008 med tre taikonauter, men detta rymdskepp kommer att vara obemannat och ha en dockningsmekanism och kamera i fören. Den ska testa dockningsmanöver med likaledes obemannade farkosten Tiangong 1. Start blir det år 2011. Farkosten Change 2 är något annat. Det rör sig här om Kinas andra månfarkost, med startdatum oktober 2010. Förutom olika rymdcenter i Peking fick man också besöka uppskjutningsplatsen i Jiquan därifrån de bemannade Shenzhou sänds upp. Vid tidigare resor har NASA-representanter fått träffa civila rymdchefer, men nu fick de träffa militära chefer. Kinas bemannade rymdfart finansieras över den militära budgeten. Både NASA:s chef Charles Bolden och USA:s president Barack Obama har inbjudits till Kina och kommer antagligen att resa dit redan i år._____________________________________________________________ Alla rymdnationer är på gång med att välja nya astronauter: USA, Ryssland, ESA, Japan osv. Nu har Kanada utnämnt nya astronauter för första gången sedan 1992. De är två och heter Jeremy Hansen och David Saint-Jacques. De valdes ut bland 5.300 sökanden. Kanada har totalt sett haft 10 astronauter sedan man började delta i rymdverksamhet. Hansen är stridspilot och Saint-Jacques är astrofysiker. Sin utbildning ska de erhålla hos NASA. Överhuvudtaget är kanadensiska astronauter aktuella just nu. Robert Thirsk flög till rymdstationen med en Soyuz 27 maj och ska ingå i stationens besättning i sex månader. Julie Payette kommer att vara uppdragsspecialist på Endeavour (Uppdrag STS-127) som lyfter 13 juni. Och 4 juni tillkännagav Kanadas rymdorganisation att Guy Laliberté, grundaren av Cirque du Soleil, kommer att bli den förste kanadensiske rymdturisten. Han har redan påbörjat sin träning i Moskva. Mer om allt detta kan man läsa på webbplatsen för Kanadas rymdorganisation

 










Uppdaterat 2018-05-03
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum