ASTRONAUTER SKA FLYGA TILL RYMDSTATIONEN MED PRIVATA RYMDSKEPP.

NASA ska använda 150 miljoner dollar på att stöda privata företag som försöker utveckla egna rymdskepp. Rymdorganisationen hoppas hitta nya sätt att frakta astronauter till rymdstationen efter att rymdfärjan slutat flyga.
(Källa: Space News. 2009-05-04)

I ett tal till kongressens kommitte´för handel, vetenskap m.m. 29 april berättade NASA:s tillfällige chef Chris Scolese om NASA:s planer på att gynna kommersiella rymdskepp. Pengarna till detta kommer från den extra miljard som NASA tilldelades som en del av det stora räddningspaketet för USA:s ekonomi som lagstiftades 17 februari. I lagen bestäms att NASA måste använda en stor del av pengarna, 400 miljoner dollar, för bemannad rymdfart.

NASA har nu gjort upp en plan för användning av de extra pengarna, men planen måste godkännas av kongressen. Planen innebär att 150 miljoner ska stimulera privata initiativ  inom bemannad rymdfart medan 250 miljoner används till utveckling av Ares och Orion.

NASA försöker hitta sätt att minska den tidsperiod då man helt saknar rymdskepp. Rymdfärjorna ska inte längre användas efter 2010. Tidigast 2015 hoppas man börja använda det nya systemet med rymdskeppet Orion och bärraketen Ares. Under "gapet" ska USA betala Ryssland för transporter till rymdstationen med rymdskeppet Soyuz. Detta gäller inte bara amerikanska astronauter utan även europeiska och japanska. USA har köpt 3 platser på Soyuz för 47 miljoner dollar styck och vill köpa 24 fler. I USA är många politiker kritiska mot att USA blir helt beroende av Ryssland för transport av astronauter.

När det gäller transport av mat, reservdelar m.m. är det inte bara Ryssland som ska sköta det. ESA har utvecklat farkosten ATV och framgångsrikt visat att den fungerar. Japan håller på att utveckla en liknande transportfarkost. NASA har även förhoppningar om att några privata företag i USA ska utveckla farkoster för transporter till rymdstationen. 

Företagen SpaceX och Orbital Sciences håller på att erhålla sammanlagt 3,5 miljarder dollar för sina projekt. Båda företagen bygger nya raketer och nya rymdfarkoster med bidrag från NASA:s program kallat COTS (Commercial Orbital Transportation System). SpaceX får bidrag även för en vidareutveckling av sin farkost till ett rymdskepp. 

Men NASA betonar att de 150 miljonerna man nu vill satsa är utöver de 308 miljoner SpaceX får använda om företaget försöker bygga ett rymdskepp.  Avtalet mellan NASA och SpaceX om bemannad rymdfart kallas COTS D och härrör från 2006. Orbital Sciences erhöll sitt avtal 2008 (efter att en föregångare, företaget Kistler, missat ett antal deadlines och sparkades) men innehåller inget om bemannad rymdfart.

Beloppet på 150 miljoner dollar är tillgängligt för alla företag som kan etablera ett samarbete med NASA. Av totalbeloppet ska 80 miljoner användas för att utveckla nya rymdskepp, 42 miljoner för att bygga ett nytt dockningssystem på rymdstationen så att även privata rymdskepp kan docka där, 8 miljoner till att standardisera tekniken för bemannad rymdfart och 20 miljoner för att ytterligare stöda kommersiella transporter av förnödenheter till rymdstationen. Alla dessa åtgärder syftar till att stöda de företag som ska försöka utveckla privata rymdskepp för transport av astronauter till rymdstationen. 

NASA:S chef Chris Scolese sa så här 29 april:

"NASA wants development efforts to succeed, but it is too early to say whether the space agency can depend on commercial providers to transport astronauts to the space station after the space shuttle is retired.
We want it to be there, but we´ll have to wait and see as they develop it. It´s a significant feat to go off and do, and as long as we´re authorized, we´re going to support it."

__________________________________________________________________________

Kanada vill följa med till Månen.

Rymdorganisationer och företag i Kanada har börjat planera för att resa till Månen. Man vill bidra till utforskandet av Månen genom att konstruera månfordon och borrutrustning.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2009-01-19)



I Kanada har några företag konstruerat en månbil som ska utrustas med borrutrustning. Den här månbilen har redan blivit testad av NASA. Testet skedde i november 2008 i en månliknande miljö i en vulkankrater på Hawai. Sådan här teknologi kallas av NASA ”In-situ resource utilization”, förkortat ISRU.

Användning av månens egna resurser är nödvändig för att astronauter ska kunna etablera och driva en månbas. Om man kunde utvinna 1-2 ton syre och 1 ton vatten per år så skulle det räcka för att försörja en månbas med 4-6 personer.

En månbas skulle behöva teknologi för att utvinna syre, vatten och metan (som behövs för att tillverka bränsle) ur månens berggrund men det behövs också fordon för att leta efter råmateriel, gräva fram det och transportera det.

”Vi vill bidra med viktiga bitar i månens infrastruktur och vi använder den internationella rymdstationen som modell”, säger Marcus Dejmek, en vetenskapsman vid Kanadas rymdorganisation. Kanada vill visserligen delta i robotprojekt för planeten Mars, men de senaste åren har Kanada även börjat intressera sig för Månen.

Kanadas rymdorganisation (CSA) har startat programmet Exploration Core för att utveckla teknologi inför byggandet av en månbas. Man satsar bl.a. på att utveckla medicinsk utrustning, månbilar, borrutrustning och robotar.

CSA träffade företrädare för den kanadensiska rymdindustrin 12-13 februari för att diskutera månprogrammet. Staten har dock inte för avsikt att finansiera några månprojekt men vill bidra med koordinering och information för att minska risker och kostnader. ”Vi vill att Kanadas rymdindustri ska vara beredd på de behov av teknologi som kan uppstå”, säger Marcus Dejmek.

Under 2008 har 18 projektstudier genomförts om teknologi för nattseende, månborrning, månfordon m.m. CSA kommer under 2009 att be om förslag på projekt från rymdindustrin. Man ska helt enkelt bygga prototyper som kan testas på Jorden. I november 2009 kommer NASA att återigen testa ett antal fordon i den månliknande miljön i vulkaner på Hawai. Då hoppas man från kanadensisk sida kunna medverka med flera fordon.

Den utrustning som testades 2008 i vulkanen Mauna Kea gällde utvinning av syre och vatten. En månbil var avsedd för prospektering, dvs letandet efter råmaterial. Ett annat fordon ska sköta transporten av råmaterialet, dvs stenarna, till den anläggning som ska utvinna bl.a. vatten och syre.

Universitetet Carnegie Mellon har byggt månbilen Scarab som kan leta efter is och gaser, t.ex. helium, i de kratrar på Månens syd-pol som aldrig nås av solljuset. Denna månbil är utrustad med två system som utvecklats av företag i Kanada. Neptec Design Group har utvecklat en laser-scanner för navigering och prospektering och Northern Centre for Advanced Technology har byggt systemet som ska sköta utvinningen av råmaterialet och transporten.

Kanadas rymdorganisation driver ”Payload Tele-Operation Center” i staden St. Hubert i Quebec. Därifrån arbetar man med kontroll av robotarmarna Canadarm-2 och Dextre på rymdstationen. Från detta rymdcenter vill man styra robotfordon i deras letande efter användbara mineral och gaser på Månen.

NASA sänder farkost till Jupiter 2011. Danmark deltar i projektet.
(Källa: Space News. 2008-12-08)

NASA meddelade 24 november att man tagit beslut om att bygga en ny farkost som ska sändas till Jupiter 2011. Den kallas Juno, kommer att drivas med solenergi och beräknas nå Jupiter 2016.

Genom att studera Jupiter hoppas man få mer kunskap om hur solsystemet bildades.
”Jupiter innehåller mer materia än alla andra planeter sammanlagt,” säger Scott Bolton vid Southwest Research Institute i San Antonio, huvudansvarig för konstruktionen av Juno. ”Jupiter måste ha bildats före de andra planeterna. Om vi vill förstå de första stadierna i bildandet av solsystemet måste vi titta på den planet som bildades först.”

Det är okänt hur Jupiters inre struktur ser ut. Består den av sten och is eller är det endast en mer förtätad version av den gas som finns på ytan?

Under 2009 kommer NASA att lägga ut 250 miljoner dollar på att utveckla Juno. Den totala budgeten för projektet är ca en miljard dollar. Då får man: en satellit byggd av Lockheed Martin Space Systems, nio vetenskapliga instrument, uppsändning på en Atlas-raket i regi av United Launch Alliance och lön till personal som sköter hela projektet allt från design av satelliten till analys av inkommande data under farkostens färd.

Jupiter befinner sig mer än 600 miljoner kilometer från solen. Juno kommer att erhålla så lite solljus att man verkligen måste bygga effektiva solpaneler. Tidigare farkoster som färdats till de yttre planeterna har drivits med radioaktivt material. Genom att använda solenergi hoppas man sänka kostnaderna och undvika att det uppstår problem med radioaktivitet.

Av de instrument som ska medfölja kommer ett att vara byggt i Danmark. Tidningen Space News skriver att det är Danish Technical University i Lyngby i Danmark som ska bidra med något som kallas Advanced Stellar Compass. De övriga instrumenten är mestadels amerikanska men två är byggda i Italien.

Juno är den andra farkosten i det NASA-program som heter New Frontier. Den första farkosten heter New Horizon och sändes iväg år 2006. Den drivs av kärnkraft och beräknas nå planeten Pluto och dess måne Karon år 2015.

Biljettpriset för att resa till ISS stiger.
(Källa: Aviation Week.2008-12-08)

Priset för att resa till den internationella rymdstationen kommer att stiga till 47 miljoner dollar. NASA har förhandlat med den ryska rymdorganisationen (Russian Federal Space Agency) om priset för astronauter att åka till rymdstationen efter att rymdfärjan tas ur bruk i slutet på 2010. Det kommer att kosta 47 miljoner dollar per astronaut.

NASA vill att tre astronauter ska följa med ryska Soyuz upp. Detta gäller för astronauter som kommer från USA, Kanada, Europa eller Japan. Det avtal som träffats nu gäller i första hand att en icke-rysk astronaut ska åka upp i september 2011 och två i november 2011.

Detta framtida pris innebär en rejäl höjning. Just nu är priset 27,8 miljoner dollar för astronauter och 30 miljoner dollar för rymdturister.

Kina sände upp Venezuelas första satellit.

(Källa: Space News. 2008-11-03)

Den kinesiska raketen Long March 3B placerade 30 oktober Venezuelas första satellit i omloppsbana. Det är en telekommunikationssatellit som väger 5 ton och kallas Venesat-1. Satelliten har byggts i Kina. Två liknande satelliter, Sinosat-2 och Nigcomsat-1, har drabbats av problem med sina solpaneler. En talesman för China Great Wall Industries säger att man lokaliserat felen och att Venesat-1 ska fungera.

Kina har avtalat med Pakistan om att bygga telekomsatelliten Paksat-1R, som därmed blir den tredje satellit Kina exporterar. Paksat ska sändas upp 2011.

Venesat-1 ska sända på en våglängd som egentligen tillhör Uruguay. Men Uruguay lyckades inte sända upp någon satellit inom den tid man hade till sitt förfogande och överlät därför sin rättighet till Venezuela mot att man får utnyttja 10 % av satellitens kapacitet. Kostnaden för projektet beräknas bli 406 miljoner dollar. Det inkluderar 241 miljoner för att bygga satelliten och 165 för att bygga två kontrollcenter och erhålla utbildning för personalen.

Venezuelas president Hugo Chavez säger att detta projekt är en signal om att Syd-Amerika inom en snar framtid kommer att bli självförsörjande vad gäller satellittjänster, istället för att betala internationella bolag för sådana tjänster.

Enligt projektets chef, Luis Holder, planerar Venezuela även för att sända upp en jordobservationssatellit.

SpaceX får konkurrens av gamla etablerade rymdföretag:
Boeing, Lockheed Martin och ATK vill sköta transporter till rymdstationen.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-10-27) 

Nya företag som SpaceX och Kistler har i flera år tävlat om rätten att få sköta transporterna av förnödenheter till rymdstationen. De har konstruerat egna raketer för att försöka hitta billigare sätt att nå ut i rymden. Men man kan fråga sig: Varför bygger de gamla etablerade rymdföretagen inte en sådan farkost? De har ju byggt raketer åt NASA, varför inte använda kunskapen om dessa raketer för privata uppdrag? Men under det senaste året är det just det som inträffat.

Först meddelade Orbital Sciences Corporation, som byggt satelliter i många år, att de ska delta i tävlingen om bidrag från NASA för utveckling av en rymdfarkost för transporter till den internationella rymdstationen. Orbitals nya farkost ska sändas upp med en beprövad raket, Taurus.

Nu meddelar företaget PlanetSpace att de inlett samarbete med tre av världens största flyg-rymdföretag, Boeing, Lockheed Martin och ATK, om att bygga en fraktfarkost för rymdstationen. Farkosten ska lyftas upp i rymden med en fyrstegsraket som består av redan väl testade delar.

Första steget är en bearbetad version av rymdfärjans raketmotor, andra steget är ATK:s motor Castor 120 som används i Athena-raketen, tredje steget ATK:s motor Castor 30 och slutligen det fjärde steget som kallas Orbit Adjust Module. Överst finns sedan själva fraktfarkosten (Orbital Transfer Vehicle) som byggs av Boeing/Lockheed Martin och kan bära ca 2 ton.

De tre konsortierna – SpaceX, Orbital och PlanetSpace - måste lämna in sina förslag senast 7 november till NASA. En eller två vinnare meddelas 23 december. SpaceX finansieras huvudsakligen av sin grundare Elon Musk samt av NASA (genom det s.k. COTS-avtalet). SpaceX har byggt en raket av egen konstruktion.

Orbital är ett stort företag som har råd att backa upp ett så här stort projekt, men har även erhållit bidrag från NASA.

PlanetSpace har finansierat sin verksamhet med banklån, vilket var möjligt att genomföra främst tack vare stödet från ett antal stora företag. PlanetSpace samarbetar med Boeing, Lockheed Martin och ATK. Dessutom samarbetar man med den privatfinansierade rymdbasen Space Florida. Företagets raket ska sändas upp från Cape Canaveral från en ramp som hyrs ut av NASA till Space Florida. Man hoppas kunna skapa 300 nya arbetstillfällen i Florida, vilket kommer väl till pass nu när rymdfärjan ska avvecklas.

Också SpaceX planerar att sända upp sin raket Falcon 9 från Cape Canaveral, medan Orbital skall sända upp sin farkost med raketen Taurus II från en rymdbas som heter Mid-Atlantic Regional Spaceport.

Konsortierna tävlar om rätten att flyga 10-12 transporter till den internationella rymdstationen under åren 2009-2015 och även frakta ner sammanlagt 3 ton till Jorden. Kontraktet är värt 3 miljarder dollar.

Fotnot:  På en lista över världens största rymdföretag som tidningen Space News sammanställer gällde för år 2006 att Lockheed var störst, Boeing nummer två , ATK  nummer 10 och Orbital nummer 20.

KOMMERSIELLT GENOMBROTT!

NASA väljer att inte förnya avtal med Ryssland om Progress, satsar istället på att privata företag ska sköta transporterna till rymdstationen.
(Källa: Aviation Week & Space Technology.) (2008-04-27)

NASA förnyar inte avtal om Progress:
NASA har inlett diskussioner med USA:s kongress om hur samarbetet med Ryssland om den internationella rymdstationen ska utformas efter 2011. Då löper det nuvarande avtalet ut. NASA vill då sluta använda sig av Progress-farkosten för transport av förnödenheter. Istället satsar man på än så länge oprövade kort: privata amerikanska företag som bygger raketer och rymdfarkoster. Än så länge har inte ett enda av företagen lyckats.

Däremot vill NASA fortsätta att betala Ryssland för att amerikanska astronauter ska kunna åka upp till rymdstationen med Soyuz-farkosten under åren 2010 till 2015 då USA inte har något eget rymdskepp.

Privata rymdföretag i USA:
NASA har under några år drivit det s.k. COTS-projektet för att gynna privata initiativ. Man delade ut ett antal miljoner till de bolag som verkade mest lovande. SpaceX har varit med från början, men kollegan Kistler klarade inte av alla delmål och byttes ut mot Orbital. Ytterligare ett antal bolag har av NASA försetts med information som ska underlätta för dem att bygga en farkost som motsvarar NASA:s krav. Det övergripande kravet är ju att det behövs en raket och ett rymdskepp som kan utföra frakter från jorden till rymdstationen.

Mellan åren 2010 och 2015 förbinder sig NASA att betala något eller några privata företag för transport av 20 ton utrustning till rymdstationen. Utöver detta kommer Europas ATV och Japans HTV att sköta ytterligare transporter.

Det återstår nu tio färder med rymdfärjorna innan de tas ur bruk år 2010. Två av dessa färder kommer att användas till att frakta upp sådana stora reservdelar som ingen annan farkost klarar av. Om det privata alternativet dröjer så får rymdstationen klara sig någon tid med de reservdelar som redan finns ombord.

SpaceX och Orbital:
Hur framskrider arbete då för de två mest lovande företagen SpaceX och Orbital? Om allt går väl kommer de att tillsammans erhålla ca 500 miljoner dollar från NASA för att bygga en rymdfarkost.

Space X planerar ett nytt försök att skjuta upp sin raket Falcon 1 från atollen Kwajalein (en av Marshall-öarna) i juni. Men SpaceX har nu sagt att de tre flygningar med raketen som skulle bevisa att den klarar av NASA:s krav har skjutits på framtiden. Raketens motor krånglar och det är något problem med startplattan i Florida. Man har också byggt en större raket, Falcon 9, som ska försöka docka med rymdstationen år 2010.

Det andra COTS-företaget heter Orbital och det är ett stort etablerat rymdföretag som byggt åtskilliga satelliter. Man ska använda sitt kunnande inom det området till att bygga en sorts ”rymdbogserbåt”.

Ett direktcitat ur artikeln:
NASA has been buying space transportation services from Russia under an exemption to the “Iran, North Korea and Syria Nonproliferation Act". The congressional exemption expires in the fall of 2011. NASA wants Congress to permit continued purchase of rides for U.S. space station crewmembers on Soyuz vehicles. But the agency´s language specifically excludes “any cargo services provided by a Progress vehicle”.

Ett stort språng även för rymdturismen:
Att NASA nu väljer bort transporterna med Progress utgör verkligen ett historiskt vägskäl. NASA visar att man tror på att det finns privata företag som kan bygga fungerande raketer och rymdfarkoster. De företag som lyckas har en stor garanterad kund. Det kommer att bli lättare för dessa företag att hitta finansiärer.

Om ett företag kan bygga en raket och en rymdkapsel som för upp en nyttolast i omloppsbana så är steget inte så väldigt långt till att föra upp passagerare. Så detta kommer förmodligen på lång sikt att innebära att även rymdturismen tar ett stort språng framåt.

_______________________________________________________________________

Kanadas regering stoppar företagsaffär: MacDonald Dettwiler måste förbli kanadensiskt. (Källa: Space News. 2008-05-13)

Kanadas regering bekräftade 9 maj sitt beslut att stoppa det amerikanska företaget ATK:s köp av Kanadas största rymdbolag. Industriministern Jim Prentice avvisade budet från ATK (Alliant Techsystems) redan i april men köparen hade en månad på sig att överklaga. Tidfristen för överklagandet har nu gå ut.

Det kanadensiska företaget heter ”MacDonald, Dettwiler and Associates” och har byggts upp under många år med stort stöd av statliga medel. Det är MacDonald Dettwiler som byggt den stora robotarm som har en viktig funktion på rymdstationen.

Diskussionens vågor har gått höga i Kanada om denna affär. Det har framförts kritik mot att Kanada säljer ut nästan hela sin rymdindustri till ett utländskt företag. Andra har pekat på att ATK har en mycket stor produktion av vapensystem vilket kunde ge Kanada politiska problem.

Jim Prentice säger att det kanadensiska bolaget till stor del finansierats med skattemedel och att det då är fel att sälja det. Han meddelade att Kanadas regering planerar för ett ökat samarbete mellan Canadian Space Agency och MacDonald Dettwiler.
___________________________________________________________________________

Priserna på satellittjänster har stabiliserat sig i Syd-Amerika.
(Källa: Space News. 2008-03-17. Publicerat här 2008-04-26)

Satellitoperatörer med verksamhet i Syd-Amerika säger att priserna för transponderhyra fortfarande är för låga men har stabiliserat sig. En av orsakerna till att priserna slutat sjunka är att en stor konsolidering skett i området.

Tidigare var elva operatörer verksamma i Syd-Amerika men nu är antalet nere på sex. Intelsat har gått samman med PanAmsat, Telesat Canada med Loral Skynet och SES med New Skies.

Delores Martos, VD för marknaden Syd-Amerika på SES New Skies, säger: ”För några år sedan föll priserna så lågt att inget av bolagen kunde visa vinst. Detta ledde till minskande investeringar, vilket i sin tur hejdade prisfallet. Priserna befinner sig nu på en nivå där det lönar sig att investera igen.” New Skies planerar att fördubbla sin satellitkapacitet för Syd-Amerika.

Satellitoperatören Star One i Brasilien planerar också för expansion. I november sände man upp satelliten Star One och denna ska i april 2008 följas av Star Two. Mauro Wajnberg, försäljningschef på Star One, säger att den inhemska marknaden i Brasilien är stark.

Den spanska satellitoperatören Hispasat har valt att expandera i Syd-Amerika. En av cheferna, Miguel Redondo, säger att förväntad ekonomisk tillväxt i Syd-Amerika för de närmaste åren ligger på 3,1 %. Det borde tyda på ökad efterfrågan för satellittjänster. 2004 sände företaget upp satelliten Amazonas-1, men den har en bränsleläcka och förväntas få förkortad livslängd. Man tror att den fungerar i tio år till. År 2009 eller 2010 kommer Hispasat emellrtid att sända upp Amazonas-2 och det gör att företaget har gott om tid att avveckla Amazonas-1.

Också den internationella satellitoperatören Intelsat agerar i Syd-Amerika. Intelsat har tre satelliter som täcker området.

De tjänster som de ovannämnda företagen säljer är t.ex. TV-utsändningar, bredband och telekommunikation.  
_______________________________________________________________________

NASA:s BUDGET FÖR 2009: 
"Vi vill åka till Månen och Mars!”
Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-02-18.

NASA har lagt fram sina budgetönskemål för 2009. Här följer ett kort sammanfattning.

Visionen från år 2005 gäller fortfarande. Den innebär bl.a. att USA ska bygga färdigt rymdstationen. Rymdfärjorna ska pensioneras år 2010 och ersättas av en ny generation rymdfarkoster. Sedan ska USA sända astronauter till Månen och Mars.

NASA har begärt 17,6 miljarder dollar för 2009. Det är en ökning med 2,9 % från 2008. Pengarna ska fördelas på följande verksamheter: (Jag känner inte alla exakta översättningar och ni får dem därför på originalspråket. Beloppen i dollar)

Science: 4,4 miljarder. Aeronautics: 446 miljoner. Space operations: 5,5 miljarder. Exploration systems: 3,5 miljarder. Cross agency support: 3,3 miljarder.
Det sistnämnda beloppet avser kostnader som är gemensamma för alla projekt.

Under 2009 kommer fem färder med rymdfärjor att ske. Man har avsatt ett antal miljoner för att gynna utvecklandet av privata rymdfarkoster som kan frakta förnödenheter till rymdstationen efter år 2010, samt även pengar för att betala Ryssland för att ta upp amerikanska astronauter till stationen under perioden 2010-2015. Under 2009 hoppas man kunna öka rymdstationens bemanning till sex astronauter.

Man ökar de resurser som läggs på satelliter för jordobservation och klimatforskning. Utgifterna för att sända farkoster till planeten Mars får se en nedskärning med 167 miljoner dollar. Ökad satsning på klimatforskning och minskad satsning på Mars gör förstås att vissa forskare gläds medan andra blir ledsna!

I budgeten finns en satsning på en ny farkost ut mot planeterna 2017. Farkosten ska antingen kretsa kring månen Europa, kretsa kring planeten Jupiter eller landa på månen Titan.

Budgeten behandlar även vad som ska hända när rymdfärjorna slutar flyga år 2010. Då kan man flytta stora resurser till de nya projekten som innebär nya bärraketer och en rymdkapsel som ska ta USA till månen igen. År 2012 beräknas projektet med de nya farkosterna erhålla 7,1 miljarder.

Slutligen: militären i USA har sitt eget rymdprogram, t.ex. militära satelliter. Pentagon har begärt en budget på 11,9 miljarder dollar för sina rymdprojekt. Detta kan således jämföras med NASA:s önskemål om 17,6 miljarder dollar. (Jag tycker för övrigt att militärens satellitprojekt har fantasieggande namn: ”Advanced Extremely High Frequency”, ”Transformational Satellite” och ”Wideband Global Satcom"
_______________________________________________________________________________ 

FÖRETAGSKÖP MÖTS AV PROTESTER.
Från en webbplats om ekonomi: Canoe Money – News. (2008-01-31)

ATK planerar att köpa rymddelen av MacDonald, Dettwiler and Associates och bilda bolaget ATK Space Business. ATK tillverkar förutom raketer också klusterbomber, minor och ammunition. Bolaget har sagt att den kanadensiska tillverkningen kommer att bli kvar i landet. Kritiker till affären säger att Kanada nu riskerar att bryta mot det avtal om förbud mot landminor som man själv varit med om att driva fram. De säger också att kanadensisk teknologi nu kan komma att medverka till en vapenkapplöpning i rymden.

SJUNDE AP-FONDEN äger aktier i Alliant Techsystems – uppmanas sälja dem.
Källa: Svenska freds- och skiljedomsföreningens webbplats.(2007-02-01)

Flera svenska fonder, bland andra Sjunde AP-fonden, investerar i amerikanska företag som av experter anses utveckla personminor. Konsultföretaget Ethix uppmanar nu sina svenska kunder att sälja aktierna.

Det handlar om de amerikanska företagen General Dynamics, Textron Systems Corp. och Alliant Techsystems som på uppdrag från USA:s regering utvecklar de nya vapensystemen Spider och Intelligent Munition Systems (IMS) som innehåller antipersonella minor. Human Rights Watch gick i somras ut med information om att Spider faller inom ramarna för vad som är förbjudet enligt Ottawakonventionen.

USA har inte skrivit under Ottawakonventionen och är därför inte bundet av den, men landet har inte tillverkat personminor sedan 1997. Beslutet att satsa på Spider och IMS ses av Human Rights Watch som ett resultat av Bushregimens beslut att inte skriva under det internationella minförbudet.

RYMDEN OCH POLITIK:
(Min personliga kommentar. 2008-02-03) 

Det känns väldigt sorgligt att ett av de företag som medverkar både i arbetet med rymdfärjorna och med de nya farkoster som ska ta astronauter till månen samtidigt tillverkar personminor och andra dödliga vapen. Utan att ta politisk ställning för eller emot något land eller system så kan man ju konstatera att de flesta rymdnationer kan kritiseras för både det ena och det andra.

USA har gett oss månfärder och bilder från Hubbleteleskopet, men samtidigt saboterar den nuvarande regeringen det internationella miljöarbetet. Ryssland har sänt sonder till många planeter och höll igång den första rymdstationen MIR, men samtidigt är landet en fruktad militärmakt. Kina kommer starkt som framgångsrik rymdnation med egen bemannad rymdfart och en månsatellit, men bryter ständigt mot de mänskliga rättigheterna. I ett antal av de mindre rymdnationerna – dvs de som inte är supermakter - råder diktatur.

Och Sverige då? Jag besökte Saabs bolagsstämma 2007 och där lyssnade jag på en lång diskussion där några aktieägare ifrågasatte Saabs försäljning av krigsmateriel. Jag själv vill bara intressera mig för dotterbolaget Saab Space men känner mig tvingad att fundera över helheten, t.ex. hur vi vill att Sveriges försvar ska se ut och vad Saab då ska bidra med. Jag är väldigt intresserad av astronomi och rymdfart men man kan ju inte avskilja detta från allt annat. Rymden och politik hör ihop, eller vad?

Jag vill som sagt inte med denna text ta ställning för eller emot något land eller företag men det känns naivt att hylla rymdåldern utan att påtala problemen. Vad är det t.ex. för mening med dyra miljösatelliter om forskningsresultaten från dem inte omsätts i handling för att rädda miljön.
______________________________________________________________________________

 

Brasilien och Argentina inleder rymdsamarbete
Källa: Space News. 2007-12-17

Brasilien och Argentina samarbetar när det gäller rymdfart. 16 december lyfte en suborbital raket från raketbasen Barreira do Inferno i Brasilien. Raketen medförde experimentutrustning från båda länderna. Den steg till en höjd av 12 mil. Den här raketuppskjutningen var den första som genomfördes av Brasilien och Argentina tillsammans sedan de slöt ett avtal 1998. Argentina har tidigare sänt upp raketer medan Argentina hittills anlitat andra länders rymdorganisationer för att sända upp satelliter.