Arielspace upphör 31 maj. Innehållet på webbplatsen kommer gradvis att raderas tills nästan ingen text och bild återstår. Jag har drivit Arielspace sedan 2007 så det är vemodigt att sluta. Jag kommer i fortsättningen att publicera rymdnyheter hos Svenska Rymdsällskapet (webb och Facebook)
50 år sedan sista månlandningen. 14 december 1972 lyfte astronauterna Eugene Cernan och Harrison Schmitt från månens yta efter att ha vistats på månen i 75 timmar. Efter det har ingen människa satt sin fot på Månen. (2022-12-17. Information från NASA) Den första månlandningen ägde rum 1969, och totalt landade astronauter 6 gånger på olika platser på månen fram till 1972. Därefter beslöt sig politikerna i Washington för att det var för dyrt med månlandningar, flera planerade färder ställdes in, och därefter upphörde all aktivitet om månen på många år. Man sände inte ens obemannade sonder innan aktiviteten sedan tog fart igen med en sond på 90-talet. En jättelik raket lyfte upp Apollo 17 i omloppsbana runt jorden 7 december. Ombord på rymdskeppet America fanns Ronald Evans, Eugene Cernan och Harrison Schmitt. Medan Evans stannade kvar i America i omloppsbana runt månen landade Cernan och Schmitt på månen med landningsmodulen Challenger. Astronauterna landade öster om Mons Argaeus i Taurus-Littrow-dalen. Man medförde en liten uppfällbar bil som man körde med i sammanlagt 35 km. 19 december 1972 landade de igen på jorden och hade därmed genomfört den sista månfärden hittills. I november 2022 flög det obemannade rymdskeppet Orion till månen, kretsade runt den och återvände 11 december. 2024 ska astronauter göra samma färd, och innan detta decennium är slut ska människan ha etablerat en bas på månen. Det dröjde 50 år, men nu är vi på väg tillbaka till Månen.
Besök hos Kvarken Space Center. (2022-11-18)
Lucy möter Jupiters Trojaner
För några månader sedan sände NASA iväg sonden Lucy med destination Jupiter. Sonden når Jupiter först 2027, och innan dess ska den ta fart genom att flera gånger avlägsna sig från jorden och sedan återvända för att använda jorden som ”gravitations-slunga”. (Publicerat 2022-01-09) Sonden ska studera två samlingar asteroider som fastnat i Jupiters gravitation och flyger i samma bana som planeten: ett antal asteroider flyger före Jupiter och en annan grupp flyger efter! ____________________________________________________________________
Utredningsbetänkande om ny rymdlag: Bra om satellituppskjutningar men ofullständigt om rymdturism. En statlig utredning om ny rymdlag presenterades 23 november. Den föreslår omfattande ny lagstiftning om bl a tillståndsprocess för rymdverksamhet, registrering av rymdföremål och villkor för skadestånd. Men inget nytt föreslås om bemannad rymdfart – utredningen hänvisar till Luftfartslagen och till framtida lagstiftning. (Av Ariel Borenstein. 2021-12-23) Utredaren: juristen Göran Lundahl. Nya tider. 1982 dominerades rymden av Sovjetunionen och USA. I Sverige grydde en statlig rymdverksamhet och en rymdindustri. Då tyckte man att det var dags att lagstifta om Sveriges rymdverksamhet och riksdagen tog beslut om ”lag om rymdverksamhet”. Lagen var kort, bara 6 paragrafer, och den handlade nästan uteslutande om olika sätt att sätta käppar i hjulet för privat rymdverksamhet. Nu är det 2021. Ett stort antal stater bedriver numera rymdverksamhet. Den globala rymdbranschen, statlig plus privat, omsatte 2020 ett belopp uppgående till 385 miljarder dollar. Teknisk utveckling har gjort att satelliter kan utföra de mest häpnadsväckande arbetsuppgifter. Avancerad teknologi kan rymmas i små satelliter, som kan sändas upp med små raketer. Det finns en internationell rymdstation. Militär verksamhet är alltmer beroende av satelliter. Människans aktiviteter i rymden blir allt mer omfattande. Rymdlagen från 1982 klarar inte allt detta, det är dags för en ny lag. En ny lag om rymdverksamhet. 2018 fick juristen Göran Lundahl i uppdrag av regeringen att utreda vilka krav som borde ställas på en ny rymdlag. Han överlämnade ett betänkande till regeringen 23 november 2021. Jag var journalisten i rummet! På presskonferensen där lagförslaget presenterades fanns ingen större mediabevakning. Jag var ende närvarande journalist, TT fanns med på länk. Övriga i rummet var personal som skötte kommunikationsutrustningen och några experter som deltagit i utredningen. Utredaren avslutade sin presentation med orden: ”Finns det några frågor?” Alla tittade på mig. Ja, jag ställde en fråga. En sak är klar: den nya lagen kommer att bli mycket mer innehållsrik än den gamla. Det behövs ett antal definitioner: Vad är ett rymdföremål? Var går gränsen mellan den höjd där luftfartsregler gäller och där rymdlagen ska börja gälla? Det behövs regler om hur det ska gå till att få tillstånd att bedriva rymdverksamhet: Det behövs regler för tillsyn, dvs hur ska kontroll göras av att lagen följs? Sverige måste föra ett register över alla farkoster vi sänder upp i rymden och rapportera detta till FN. Hur ska detta gå till? Olyckor kan inträffa. Hur ska skadeståndsreglerna vara utformade? Vilka regler ska gälla om försäkringar? Vilka krav måste ställas på vår rymdverksamhet vad gäller rymdmiljö och rymdskrot? Behövs särskild lagstiftning för att underlätta bedrivande av privat rymdverksamhet, t. ex. rymdturism. Den nya lagen måste beakta utrikes-, säkerhets-, och försvarspolitiska frågor. Sänd inte en raket till månen av misstag! Lagstiftning brukar inte locka till skratt, men en formulering i förslaget till ny rymdlag är som gjord att skämtas om: ”Den som av oaktsamhet bedriver rymdverksamhet utan tillstånd ska dömas till böter eller fängelse.” Den här paragrafen ingår i förslaget till tillståndsprocedur. Jag förstår vad som avses, men det är komiskt att tänka sig att någon av misstag sänder upp en raket. Till att börja med ställs lagstiftaren inför problemet om var rymden börjar. Det finns inget internationellt avtal som reglerar detta. Här föreslås att man väljer höjden 10 mil som gräns och att alla ”rymdföremål” som passerar den gränsen ska omfattas av lagen. Vi tror på kraftigt ökad rymdverksamhet. Det blir Rymdstyrelsen som både ska bevilja tillstånd och övervaka att reglerna följs. Än så länge är det regeringen som beviljar tillstånd till rymdverksamhet, men utredaren tror att antalet ärenden kommer att öka kraftigt de närmaste åren, och därför är det bäst att detta delegeras till Rymdstyrelsen, som har den största kompetensen på området. Det är önskvärt att tillståndsansökningar behandlas ganska skyndsamt. Man specificerar i två paragrafer omfattande 15 punkter de krav som en ansökan om rymdverksamhet måste uppfylla. Lagförslaget kompletteras med förslag på en rymdförordning där några ämnen detaljregleras. Bl a specificerar man i 17 punkter ytterligare vad som krävs av en tillståndsansökan. Både statlig och privat rymdverksamhet ska kräva ansökan om tillstånd. Men regeringen kan besluta att någon viss statlig verksamhet ska få göras utan undantag, och försvaret behöver inget tillstånd! Det ska inte utfärdas något generellt tillstånd till t.ex. ett företag, utan det ska finnas olika typer av tillstånd: för uppsändning av rymdföremål, för manövrering eller annan påverkan av föremålet i rymden, återföring, aktivitet på annan himlakropp (!!!), annan verksamhet. Kommersiell rymdverksamhet. Något som överraskar rejält är att utredningen inte föreslår någon specifik lagreglering alls om kommersiell bemannad rymdverksamhet. I USA har Federal Aviation Administration 2020 fått lagstöd 2020 för att hantera kommersiella rymdfärder. I Sverige har man efterlyst ny lagstiftning. T.ex. vill företaget Spaceport Sweden samarbeta med Virgin Galactic som tar upp ett flygplan på hög höjd och där sänder iväg en raket som finns monterad under planet. För att utländska företag i branschen ska våga starta aktivitet i Sverige krävs klara spelregler. Utredaren skriver att eftersom den rymdturism som kan bli aktuell sker med sondraket eller flygplan så gäller luftfartslagen. Om farkosten ska nå över gränsen 100 km anses det ju handla om rymdverksamhet och då krävs tillstånd av Rymdstyrelsen. Vad gäller en rymdbas säger man att rymdlagen inte ska reglera vad som sker på marken, så luftfartslagen gäller s k horisontell uppfart (Virgin Galactic). Vad gäller vertikal uppskjutning av rymdfarare så konstaterar utredaren att den enda rymdbas som finns i Sverige är Esrange, och där planeras inga bemannade uppskjutningar, så det krävs ingen ny lagstiftning. Och någon ny rymdbas planeras inte. Slutklämmen i avsnittet om kommersiell rymdfart blir en efterlysning av ny lagstiftning som reglerar luftfart och rymdfart i samma lag, och som omfattar Esrange. Utredarens uppdrag omfattar inte aktiviteter på marken. Min åsikt är att man borde ta detta helhetsgrepp redan i den nu aktuella nya rymdlagen. När börjar det? I betänkandet föreslås att den nya lagen börjar gälla 1 januari 2023. På denna sida är min artikeln förkortad, en grundligare genomgång finns på sidan Rymdlagen - analys. Följ länken och läs om Rymdstyrelsens tillsyn, nationell säkerhet, Esrange, rymdskrot, försäkringar, skadestånd mm. OBS! Den här artikeln är både tänkt som information om lagförslaget och som ett diskussionsinlägg. Har du några synpunkter på lagförslaget eller på min artikel, maila mig på rymden@arielspace.se och uppge om jag ska publicera dina synpunkter på Arielspace.
_______________________________________________________________