ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Internationellt
- Europa, Ryssland
- USA, Canada, Mellanamerika, Sydamerika
- Asien och Afrika
- Bemannade rymdfärder
- Privat rymdverksamhet
- Rymdförsäkringar
- Framtidsvisioner
- Ner med rymdskrotet!
- Militär rymdfart
- På tröskeln till en ny rymdepok
De 50 största rymdföretagen år 2011
De 25 största satellitbolagen år 2010
- Internationellt: Jan-sept 2007.
- Internationellt Jan - dec 2008
Rymdjuridik
Bemannade rymdfärder.
___________________________________________________________

Apollo 12 – den andra månlandningen.

Blixten träffade den stora Saturnus-raketen när den precis lyft från Kennedy Space center. Men ändå lyckades de tre astronauterna Pete Conrad, Dick Gordon och Alan Bean fortsätta till Månen, och landa bredvid farkosten Surveyor, som landat där två år tidigare. Här är den spektakulära berättelsen om den andra bemannade färden till månen år 1969.
(Källa: Tidningen Astronomy. November 2019.)


Astronauterna Pete Conrad, Dick Gordon och Alan Bean.

Blixten slår ner!


Det var molnigt ovanför Kennedy Space Center 14 november 1969, men det ansågs inte utgöra något hot. Befälhavare Pete Conrad, Apollomodulens pilot Dick Gordon och månlandarens pilot Alan Bean var redo, och uppskjutningen påbörjades. 36 sekunder efter starten slog blixten ner i raketen.

Gordon: “What the hell was that?” Och sedan: “I lost a whole bunch of stuff.”

Det har blivit något stort fel med systemet som distribuerar elektricitet. Astronauterna vet inte att blixten slagit ner i raketen. 17 sekunder efter den första träffen slår så blixten ner igen i raketen.


Conrad: ”We just lost the guidance platform. I don´t know what happened here. I got three fuel cell lights, an AC bus light, a fuel cell disconnect, main bus A and B out.”

Raketens första steg har snart brunnit klart och separerar, allt går bra tills vidare trots problemen med det elektriska systemet. Nu försöker astronauterna och markkontrollen hitta ett sätt att lösa problemen som blixnedslagen orsakat.

Och det lyckas. De som kommer på hur man ska göra är John Aaron i markkontrollen, och astronauten Alan Bean. Medan man går in i bana runt jorden lyckas man återstarta alla system.

Markkontrollen: ” Roger. We copy. You are looking good. Your thrust is looking good, your fuel cells looking good.”

Bean: “Cabin pressure is ok. Everything looks good.”

Mot månen!

Man fortsätter nu sin färd, lämnar banan runt jorden och flyger mot månen. En följd av de problem som blixtnedslagen förorsakade var att raketens tredje steg flög vidare i fel bana. Efter att den lösgjorts från Apollo-farkosten skulle månens gravitation slunga ut den i en bana runt solen. Istället hamnade den i en hög bana runt jorden, för att två år senare dras till en bana runt solen. År 2002 återkom den in i en bana runt jorden, vilket upptäcktes av en amatörastronom som först trodde att det rörde sig om en asteroid.

17 november kom Apollo 12 fram till månen och cirklade runt den i ett dygn. Pete Conrad och Alan Bean kröp över till månmodulen. Dick Gordon stannade kvar i Apollo som fortsatte att kretsa kring månen.

Två erfarna och en ny!

Pete Conrad var 39 år, en marinofficer och testpilot. Han hade tidigare deltagit i två flygningar: Gemini V och Gemini XI. Dick Gordon var 40 år, också marinofficer och testpilot, men därtill kemist. Han hade åkt med Gemini XI tillsammans med Conrad. För Alan Bean var färden till månen hans första rymdresa! Han var 37 år, pilot och ingenjör.

En dator skötte landarens första nedstigningsfaser mot månytan, men den sista etappen av landningen kontrollerades manuellt av Conrad. När Apollo 11 landade uppstod problem, det fanns många små kratrar och Neil Armstrong tvingades flyga vidare tills han hittade en bättre landningsplats. Det var 7 km från den i förväg utvalda landningsplatsen. Men Apollo12 landade precis som avsett.

Landningsplatsen var i ett område som kallades Stormens hav (Oceanus Procellarum) och alldeles i närheten av en obemannad farkost, Surveyor 3, som landat där 2 år tidigare!


Pete Conrad står vid farkosten Surveyor som hade mjuklandat 1967.
I bakgrunden ser man Apollo 12.


"Ett litet steg för Neil, men inte för mig!"

5 timmar efter landningen klättrade astronauterna ut och ner för stegen till månytan. Conrad var en humoristisk man, och när han hoppade ner den sista biten sa han: ”That may have been a short step för Neil, but it is a long one for me”.

Astronauterna samlade stenar och monterade upp det stora mätinstrumentet ALSEP (Apollo Lunar Surface Experiments Package. De hade med sig en kamera för att kunna sända färg-TV från månen, men när Alan Bean skulle montera upp den riktade han av misstag linsen mot solen, varpå den blev förstörd.

De stenar som astronauterna samlade in visade sig ha stora likheter med stenar på jorden, vilket så småningom ledde forskarna till slutsatsen att jorden och månen uppstått samtidigt när två planeter kolliderat.

"Ska vi promenera till den andra farkosten?"

Efter att ha sovit i landningskapseln gav sig astronauterna ut igen, och gick denna gång 1,6 km. De gick förbi tre stora kratrar, Head, Bench och Surveyor. Mot slutet av promenaden gick de ner i kratern Surveyor, 200 m i diameter, och närmade sig farkosten Surveyor 3. Den var väl bevarad, dock täckt med brunt damm. De drog slutsatsen att när Apollo 12 landade hade motorn rört upp damm som lagt sig på den andra farkosten. De tog loss ett antal delar för att föra dem hem till Jorden för analys.
De stannade en och en halv dag på månen, varav 7 ute på ytan.

Hemresa.

Så blev det dags för Conrad och Bean att flyga upp från månytan och docka med modulen som kretsat runt månen. 21 november startade de farkostens motor och färdades tillbaka mot Jorden. De landade i Stilla havet 24 november
och plockades upp av USS Hornet.

Alan Bean blev konstnär.

Alan Bean skulle senare börja måla tavlor av det han sett under sina timmar på månen. År 2019 när jag skriver detta är alla tre astronauter döda. Alan Bean avled 2018.


Alan Bean har målat denna tavla. Och han har varit på månen så han vet hur där ser ut!

Min text här är en översättning och sammanfattning av tre artiklar i tidningen Astronomy. Köp novembernumret och läs allt! Där finns återgivet mycket av kommunikationen mellan astronauterna och markkontrollen.




Företagen SpaceX och Boeing sänder rymdskepp till den internationella rymdstationen. SpaceX strävar efter att sända upp rymdskeppet Dragon år 2015 och Boeing vill följa efter år 2016 med rymdskeppet CST-100.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2013-07-24)

NASA sponsrar tre amerikanska företag i deras konstruktion av bemannade rymdfarkoster. Syftet är att de inom några år ska transportera astronauter till rymdstationen. Visserligen har ju industriföretag alltid byggt USA:s rymdfarkoster, men då finansierade NASA dem till 100 % och de byggdes enligt specifikationer från NASA. Men initiativet till de nya farkosterna kommer från företagen, och NASA finansierar en stor del av kostnaderna, men inte allt. Och eftersom farkosterna ägs av företagen kan de sälja sina tjänster till andra kunder än NASA.

De tre företag som tävlar om uppdraget att transportera astronauter är SpaceX, Boeing och Sierra Nevada Corporation. SpaceX planerar för sin första bemannade rymdfärd år 2015, medan Boeing siktar på 2016.

Branschtidningen Aviation Week & Space Technology berättar i en artikel 1 juli detaljerat om hur planerna ser ut för SpaceX och Boeing. Projektansvarig på SpaceX, Garrett Reisman, säger att företaget hoppas kunna flyga till rymdstationen i mitten av 2015.


SpaceX...
överlämnade i mars en plan till NASA för hur man ska rädda astronauterna från startplattan om något går fel under starten. I juli redovisade företaget för NASA hur den automatiska dockningsmekanismen kommer att se ut, och också hur det ska gå till vid återinträde i atmosfären och landning. I augusti är det dags för droptest av landningsfallskärmen. Och i oktober ska man kunna presentera sin plan för olika krissituationer, dvs en säkerhetsplan.

I december genomför man en realistisk test av säkerhetssystemen för avbrytande av starten, på engelska kallat ”pad abort test”. Under 2014 fortsätter arbetet med att färdigställa själva rymdskeppet Dragon. Man hoppas således vara klara för den första färden till rymdstationen 2015. Rymdskeppet ska sändas upp med raketen Falcon 9, som SpaceX bygger själv.

Boeing ...
fortsätter att sträva mot en rymdfärd år 2016. Företaget har uppnått ca en tredjedel av 13 delmål som behöver vara nådda under 2013. Rymdskeppet kallas CST-100 och den huvudsakliga strukturen av farkosten ska vara klar i år. I september testar man kommunikationen mellan rymdskepp och markkontroll.

Boeings rymdskepp ska sändas upp med raketen Atlas V, som byggs av företaget United Launch Alliance. (Företaget är ett samarbetsprojekt mellan Boeing och Lockheed Martin). Boeing kommer att använda en Atlas-raket för sina två första uppskjutningar, men ska föra diskussioner med SpaceX för att göra CST-100 kompatibel med Falcon 9. I år ska Boeing även konstruera en avskjutningsramp och jobba med
säkerhetsarrangemang.

CST-100
kommer att ha plats för sju astronauter. År 2016 ska den första färden göras, och den innebär att den bemannade farkosten flyger i tre dygn runt jorden.

SpaceX, Boeing och Sierra Nevada jobbar på för att skapa kommersiell bemannad rymdfart. På NASA hoppas man att åtminstone ett av företagen ska vara klar att sända upp en bemannad rymdfarkost senast år 2017.




(Källa för nedanstående temablock: Aviation Week & Space Technology. 2012-10-01)

USA: Orion och SLS. Tillbaka till Månen år 2021 men utan landning.

Sedan NASA slutade flyga rymdfärjorna har man fortsatt att skapa ett nytt system för att resa ut i rymden. Rymdskeppet heter Orion och raketen går under benämningen Space Launch System (SLS). 

Planerna ser ut så här: 2014 lyfter raketen Delta IV upp det obemannade rymdskeppet Orion för testflygning två varv runt Jorden. 2017 görs en obemannad testflygning runt månen med Orion och starten sker med raketen SLS. År 2021: Bemannad flygning runt månen!!!!!

Europa: Inget eget rymdskepp men kanske samarbete med USA. 

Det pågår förhandlingar medllan NASA och ESA om att Europa ska vidareutveckla sin transportfarkost ATV till en servicemodul som kan ingå som en del av Orion. Beslut på detta finns ännu inte. I Frankrike vill man hellre att ATV byggs om till en service-farkost som kan rensa bort rymdskrot m.m.

Helt klart finns det hos Europas politiker, inom ESA och i den europeiska rymdindustrin en vilja att bygga ett europeiskt rymdskepp, men det fattas alltid pengar för detta. Och inte ser det lovande ut för framtiden heller när det gäller budgetmedel, med den pågående ekonomiska krisen inom EU. 

Ryssland: Pålitliga rymdskeppet Soyuz.  

Just nu är ryska Soyuz den enda farkost som kan ta rymdfarare till rymdstationen. Ryssland har även planer på att konstruera en ny större rymdfarkost.

Rysslands rymdskepp Soyuz är till stora delar samma typ av farkost som förde upp Yuri Gagarin i omloppsbana 1961. Ganska nyligen började man använda en modernare dator ombord, vilket sparade in 70 kg i vikt. USA betalar 62 miljoner dollar för varje astronaut från USA, Japan, Europa och Kanada som ska färdas upp till rymdstationen. Detta får USA göra i några år till innan förhoppningsvis någon av de privata amerikanska rymdföretagen lyckas sända upp en bemannad farkost. Det blir tidigast 2015.

Kina: Framgångsrikt program för bemannad rymdfart.

Kina blev 2003 det tredje land i världen som är kapabelt att sända upp rymdfarare med eget rymdskepp och egen raket. Just nu är rymdskeppet Shenzhou och ryska Soyuz de enda farkosterna i världen som kan transportera upp människor i rymden!  

Farkosten Shenzhou är en vidareutveckling av ryska Soyuz och har flygit nio gånger, varav fyra bemannade flygningar. Först flög Yang Liwei år 2003. Den senaste färden var med Shenzhou 9, i juni i år, då tre taikonauter dockade med en obemannad modul och också tog sig över till den. 2013 lyfter Shenzhou 10 för att träna dockning igen. De olika rymdfärderna ska leda fram till att Kina sänder upp en rymdstation år 2020.

Indien: Rymdfärd till Månen har ställts in!

Indiens rymdorganisation (ISRO) hade stora planer på att sända människor till Månen, men nu har hela projektet med bemannad rymdfart skjutits upp minst fem år.

Indiens regering ger inte tillstånd till ISRO:s planer på bemannad rymdfart och budgeten för ändamålet har skurits ner drastiskt. (Separat artikel under "Nyheter")

Japan, Iran m.fl.

Det finns fler länder som hävdar att de satsar på bemannad rymdfart, men det verkar fattas pengar eller kunskap där, så det är inte troligt med något resultat inom de närmaste tio åren.

________________________________________________________

Bemannad rymdfart vid horisonten.
(2011-09-12)

Just nu har den bemannade rymdfarten drabbats av ett antal motgångar. I USA har budgetnedskärningar och politisk oenighet fördröjt skapandet av ny raket och nytt rymdskepp, i Ryssland har en uppskjutning av en Soyuz-kapsel med en Proton-raket med förnödenheter till rymdstationen misslyckats och i Kina fördröjs uppsändningen av första modulen till en rymdstation eftersom en Long March-raket störtat nyligen. Men om vi tittar längre fram ser vi att en rejäl ketchup-effekt är på gång vad gäller bemannad rymdfart.

USA och Space Launch System. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2011-07-11) 

Kongressen beordrade i december 2010 NASA att lägga fram en plan inom tre månader för skapandet av en ny stor bärraket för bemannade rymdfärder. Men NASA har ännu inte lagt fram någon sådan plan. Medlemmar av kongressens House Science Committee riktar skarp kritik mot NASA:s chef Charles Bolden för att organisationen ännu inte är klar med sin utredning.

Både hos NASA och konsulten Booz Allen Hamilton räknar man nu på kostnaderna för en ny kraftig bärraket som ska föra amerikanska astronauter ut i solsystemet. Bolden har motiverat förseningen med att den nya raketen kommer att forma USA:s rymdverksamhet i decennier framåt och att detta kräver en omsorgsfull utredning av teknik och kostnader.

Boeing väljer raketen Atlas för testflygningar av rymdskepp. (Källa: Space News. 2011-08-08)

Företaget Boeing som håller på att bygga ett rymdskepp benämnt CST-100 har slutit avtal med United Launch Alliances om att köpa tre exemplar av raketen Atlas 5. Raketerna ska användas för testflygningar av rymdskeppet. Boeing påbörjade utvecklandet av rymdskeppet på eget initiativ vilket skulle kunna kvalificera till benämningen ”privatfinansierad rymdfart” men i likhet med många andra företag i rymdbranschen i USA har NASA gått in med delfinansiering. Boeing har hittills erhållit 110 miljoner dollar i bidrag. Orsaken till stödet är att NASA hoppas att privata företag i framtiden ska kunna frakta både förnödenheter och astronauter till rymdstationen.

Om NASA fortsätter att stöda projektet kommer Boeing att göra fyra obemannade testflygningar av olika typ. Först, år 2014, testar man systemet som ska rädda astronauterna om starten misslyckas. Sedan, år 2015, ska den obemannade farkosten sändas upp i omloppsbana. I slutet på 2015 hoppas man kunna sända upp en farkost med två piloter.

Europa och återinträde i atmosfären. (Källa: Space News. 2011-06-27)

Europa jobbar på lång sikt med att skaffa sig bemannad rymdfart. Just nu finns transportfarkosten ATV. Nu när rymdfärjan slutat flyga är ATV den största tillgängliga transportfarkosten för rymdstationens logistik. Men ATV kan inte landa på Jorden, den fylls med avfallsprodukter från rymdstationen och sänds att brinna upp i atmosfären. Nu planerar Europa nästa steg: en farkost som kan återvända till Jorden. ESA hoppas kunna sända upp en ”re-entry-demonstrator” i slutet av 2013. Den kommer att väga 2 ton och vara 5 m lång. Den ska sändas upp med den nya europeiska bärraketen Vega från Franska Guiana.

Farkosten bär det behändiga namnet ”The lifting-body Intermediate Experimental Vehicle” (IXV) och kommer att kosta 150 miljoner euro inklusive uppsändning. IXV tillryggalägger lite mindre än ett varv runt jorden och återinträder sedan i atmosfären med hastigheten 7,5 km i sekunden. Landningen sker med fallskärm i södra Stilla Havet.

Luigi Pasquali (deputy chief executive )på Thales Alenia som bygger farkosten säger: ”Det är nödvändigt att kunna klara av återinträde i atmosfären om vi ska kunna bygga framtida farkoster för transporter i rymden och utforskning av solsystemet.”

Kommersiell rymdfart: NASA och ULA ska samarbeta! (Källa: Space News. 2011-07-25)

Företaget United Launch Alliance (förkortat ULA) hade hand om driften av rymdfärjan. ULA ägs av de stora företagen Boeing och Lockheed Martin. En av de tillgångar som finns i ULAS ägo är bärraketen Atlas 5. Nu ska NASA och United Launch Alliance under ett halvår utreda om Atlas 5 skulle kunna användas för att sända upp ett bemannat rymdskepp.

NASA samarbetar med ett antal privata företag i USA för att hjälpa dem att lyckas med bemannad rymdfart. Tanken är att privata företag ska transportera förnödenheter och astronauter till och från rymdstationen. NASA hjälper genom att bidra till finansieringen eller dela med sig av kunskap. Några exempel på dessa företag är: Space Exploration Technologies (SpaceX), Boeing Corp, Sierra Nevada Corp och Blue Origin.

Samarbetet mellan NASA och ULA innebär inte några betalningar utan tanken är att man ska bilda ett gemensamt team för att utreda vad som krävs för att Atlas 5 ska kunna användas för bemannad rymdfart. Om raketen godkänns måste den kombineras med något rymdskepp. Tänkbara kandidater är Boeings CST-100, Sierra Nevadas DreamChaser eller Blue Origins rymdskepp. Space X utvecklar både en raket, Falcon, och ett rymdskepp, Dragon. Samtidigt håller NASA på att utveckla sitt eget rymdskepp, Orion.


En artikelserie om hur de olika delägarna planerar att använda rymdstationen: 
(Under hösten följer artiklar om Ryssland, Japan och Kanada.) 

Hur ska Europa använda rymdstationen? 

ESA äger endast 8,2 % av rymdstationen och av de beboeliga modulerna (dvs av de moduler där astronauterna kan vistas utan rymddräkt) är europeiska Columbus den minsta. Men ESA är en viktig del av det internationella samarbetet kring rymdstationen. 
(Källa:Aviation Week. 2011-06-20) 
 
Det europeiska företag som numera heter Thales Alenia Space har byggt flera av rymdstationens delar, bl.a. den kupol med sju utsiktsfönster som ganska nyligen installerades. ESA har utvecklat det datasystem som används i stationen. Europeisk rymdforskning bedrevs först i programmet Spacelab på rymdfärjorna, sedan på rymdstationen. Esa bedriver långsiktig forskning om tyngdlöshet i Elips-programmet som omfattar raketuppskjutningar, parabolisk flygning och experiment på rymdstationen. Fram till 2016 planerar man att utföra 160 experiment.

Europa var aktivt i att övertala USA att förlänga rymdstationens livslängd fram till 2020. Efter att USA tog detta beslut har Europa varit den partner som haft svårast att garantera finansiering för sin del av stationen. Det beror på att medlemmarna i ESA har svårt att komma överens. ESA finansierar sin modul Columbus och också ett antal transportfarkoster, ATV.

Nu när rymdstationen är färdigbyggd kan ESA förfoga över 75 timmar per månad för forskning. Ett problem är att det inte kommer att finnas så stora möjligheter att föra ner forskningsutrustning till jorden eftersom ju Soyuz inte på långa vägar kan rymma lika mycket som en rymdfärja. Därför utvecklar man nu metoder för att analysera resultaten på stationen och sedan sända ner data till jorden.

Det finns nio User Support & Operation Centers i Europa där vetenskapsmän kan kommunicera med de olika vetenskapliga experimentutrustningarna på rymdstationen. Informationen reläas via Columbus Control Center i Oberpfaffenhofen i Tyskland. ATV kontrolleras från Toulouse i Frankrike. Och i Köln i Tyskland finns European Astronaut Center där ESA:s astronauter kan öva sig på de olika
experimentutrustningarna. 

Hur ska USA använda rymdstationen? 

Rymdfärjornas era är över. 8 juli lyfte Atlantis för det sista uppdraget: att fylla rymdstationen med allehanda förnödenheter för ett år framöver. Sedan ska astronauterna klara sig med farkoster som kan frakta betydligt mindre mängder och mindre föremål. Det som finns att tillgå är ryska Soyuz, japanska HTV och europeiska ATV. Om något år hoppas man dessutom att de amerikanska företagen SpaceX och Orbital ska lyckas sända sina farkoster till rymdstationen. (Källa:Aviation Week. 2010-06-20)

Just nu utnyttjas inte alla möjligheter att använda rymdstationen. Men detta vill NASA nu ändra på. Man håller på att bygga upp en organisation som ska kanalisera olika typer av privata initiativ vad gäller att använda stationens tillgång till tyngdlöshet och vakuum.

Några privata företag tjänar redan pengar på rymdstationen. Nanoracks säljer tillgång till el och datorkraft i stationens japanska del, Kibo. Det finns även företag som förbereder medicinsk forskning. I vissa fall kan det finnas fördelar med att kemiska reaktioner vid medicintillverkning sker i rymden. Företaget Astrogenetix hyr redan utrymme på stationen för sådana experiment.

En självklar användning för rymdstationen är olika typer av tester inför långa rymdfärder. Man kan t.ex. simulera en resa till Mars.

När rymdfärjan slutar flyga minskar möjligheterna drastiskt för att frakta något från stationen till jorden. Soyuz har liten kapacitet. Den farkost som Space X utvecklar har visserligen kapacitet för s.k. down-mass, men än så länge har den inte dockat med rymdstationen.

För amerikanska användare är det gratis att utnyttja en plats på ett ”experimentrack” och priset för att transportera upp experimentutrustning är förhandlingsbart.

År 2005 beslutade USA:s kongress att rymdstationen skulle utgöra ett s.k. Nationellt Laboratorium och NASA ska snart informera om hur den icke-statliga organisation som ska ha ansvar för privat forskning på stationen ska fungera.

Denna organisation ska vara en sorts portal som minskar byråkratin för alla som vill utföra experiment på rymdstationen.

Rymdstationen har nu politiskt stöd för att finnas kvar till 2020. På NASA har man gjort bedömningen att rymdstationen borde kunna fungera fram till 2028. 


Marknadsundersökning: Hur många bemannade rymdfärder kommer att göras de närmaste tio åren?

USA:s kongress gav NASA i uppdrag att bedöma hur stor efterfrågan kommer att vara  på bemannade  rymdfärder de närmaste 10 åren. Och då avser man färder i omloppsbana runt jorden. Enligt den rapport som nu har presenterats kommer antalet at vara lägst 44 och högst 329! Priset på rymdfärder kommer troligtvis att bli högre än vad det nu kostar att åka upp med en rysk Soyuz-kapsel.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2011-05-16)

De enda destinationer som enligt planerna kommer att finnas i omloppsbana runt Jorden under överskådlig tid är den internationella rymdstationen och en privat rymdstation byggd av Bigelow Aerospace. (Kina ska börja bygga en rymdstation men den kommer troligtvis att användas enbart för landets egna taikonauter.) NASA har bett rymdresebyrån Space Adventures och Bigelow Aerospace bedöma hur stor den kommersiella bemannade rymdfarten kan bli framöver. 

Space Adventures har sålt åtta resor till den internationella rymdstationen sedan 2001 och hoppas sälja fler framöver. Resenärerna har färdats till och från stationen med ryska Soyuz. Bigelow Aerospace har sänt upp två testmodeller av sin uppblåsbara rymdstation och håller nu på att bygga den första fullskaliga rymdstationen och förbereda uppskjutningen i omloppsbana. Bigelow hoppas kunna sälja rymdfärder till länder som inte har råd att hålla sig med en egen rymdstation. 

NASA kommer att köpa plats för åtta astronauter per år av antingen Ryssland eller amerikanska privata företag för att kunna hålla den internationella rymdstationen aktiv. Antalet åtta inkluderar förutom amerikaner också astronauter från Europa, Japan och Kanada. 

Överbefolkning i rymden?

Den privata marknaden kan omfatta allt från 44 till 329 rymdresenärer under de närmaste tio åren. Rymdturister kan resa till den internationella rymdstationen och Bigelows station. Statligt finansierade astronauter från ett antal länder kan hyra Bigelows rymdstation. Antalet resenärer beror på hur många "lediga" platser som kommer att finnas hos ryska Soyuz, hur bra det går för Bigelow Aerospace, hur många personer som vill betala det höga priset för en rymdresa osv.

Rapporten försöker sig inte på att bedöma den framtida prisnivån, men man tror att priset för en rymdresa i vart fall kommer att överstiga vad NASA nu betalar till Ryssland för platser på Soyuz. En tidigare rapport från The Aerospace Corp. gjorde bedömningen att en rymdfärd på en kommersiell farkost skulle kosta 100 miljoner dollar, vilket är 2-3 gånger mer än vad en resa med Soyuz kostar under 2011. I den beräkningen har man inkluderat 25 % avkastning på investeringen.

Det finns ett antal relativt nya företag som bygger rymdskepp, men de flesta ska användas för suborbitala färder, dvs upp i rymden och sedan ner igen med en restid på 1-2 timmar, således inte i omloppsbana. De här rymdskeppen ska användas för rymdturistresor eller för vetenskapliga experiment, men några företag planerar för färder upp i omloppsbana. SpaceX och Boeing bygger farkoster för astronauter, Orbital och ytterligare fler bygger farkoster för transporter av mat, syre, reservdelar m.m. till rymdstationer. 

På Boeing säger man att även om de bygger sitt rymdskepp för att sälja tjänster till NASA så skulle ett antal privata kunder kunna göra verksamheten mycket mera lönsam. Både för NASA och de privata företagen innebär förstås samarbete och massproduktion att kostnaderna kan hållas nere.

Arielspace försöker se in i framtiden.

De närmaste femton åren ser troligtvis ut så här vad gäller bemannad rymdfart: År 2025 finns tre rymdstationer; den internationella, en privat och en kinesisk. Transporter till och från den internationella stationen görs av farkoster från USA, Ryssland, Europa, Japan och de privata företagen SpaceX och Orbital. Astronauter till den internationella och den privata stationen åker upp med USA:s nya rymdskepp Orion, Rysslands nya rymdskepp (som ersatt Soyuz), Dragon som byggts av SpaceX samt ett annat privat rymdskepp som byggts av Boeing. Indien har börjat sända upp egna astronauter i omloppsbana.

Vid ESA och inom EU jobbar några arbetsgrupper på att ta fram en förstudie till ett försöksprojekt med en testmodell av en farkost för bemannad rymdfart. Förstudien ska vara klar senast år 2125 och då läggas fram för Europaparlamentet. Om Frankrike, Tyskland och Storbritannien kan enas om hur kostnaderna ska fördelas mellan dessa länder så ska nog allt gå att genomföra lika snabbt som vid Galileo-projektet.


Rekordmånga farkoster är dockade vid rymdstationen!

Just nu är sex rymdfarkoster dockade vid rymdstationen: Rymdfärjan Discovery (USA), två Soyuz och en Progress (Ryssland), ATV-farkosten Johannes Kepler (ESA) och HTV-2 (Japan).
(2011-03-01)

15 december lyfte en rysk raket med en Soyuz-farkost. Ombord fanns tre nya medlemmar till besättningen på rymdstationen. De ska stanna i fem månader.

20 januari startade sedan Japans fraktfarkost HTV-2. Den nådde rymdstationen 27 januari med 5,3 ton förnödenheter. HTV-2 har en "unpressurized" del som packades upp med hjälp av två robotarmar, en från Kanada och en från Japan, och en "pressurized" del med reservdelar, mat och vatten, som besättningen packade upp.

28 januari lyfte en obemannad rysk Progress med förnödenheter till stationen.

14 februari var det dags för Europas farkost ATV (just detta exemplar är döpt till Johannes Kepler) att starta. Den dockade 28 februari. Farkostens egen dator skötte dockningen, men processen övervakades av ESA:s och Frankrikes team vid markkontrollen i Toulouse. (ATV har dessutom en extra dator som övervakar den första!).

Och slutligen, 24 februari lyfte rymdfärjan Discovery och har nu dockat med rymdstationen. En Soyuz fanns sedan tidigare vid rymdstationen och den ska fungera som "livbåt" om astronauterna tvingas överge rymdstationen hastigt.

Fantastiskt med så många farkoster från flera länder samtidigt vid rymdstationen! Rymdåldern är här!


Japan: Koichi Wakata bor på rymdstationen nu, men Japans framtida planer för bemannad rymdfart är väldigt diffusa.

Japans rymdorganisation (JAXA) har några stressiga år framför sig för sin bemannade rymdfart, men på längre sikt är planeringen väldigt oklar. Fram till år 2011 ska fyra astronauter från Japan besöka rymdstationen för att bygga klart modulen KIBO och sedan arbeta med experiment på den.
(Källa: Huvudsakligen Space News. 2009-02-02)

Koichi Wakata har rest till rymdstationen.  

På rymdfärjan Discovery (uppdrag STS-119) som just nu (mars 2009) besöker rymdstationen finns den japanska astronauten Koichi Wakata med. Han ska ingå i besättning nummer 18 på rymdstationen för att förbereda mottagandet av den fjärde och sista japanska modulen. Denna modul är avsedd för experiment som ska exponeras för den öppna rymden.

Koichi Wakata stannar på rymdstationen fram till maj då modulen anländer med rymdfärjan Endeavour och återvänder sedan till jorden med Endeavour (uppdrag STS-127).

KIBO består av fyra moduler. Tre av dem levererades under två färder med rymdfärjor år 2008. På varje resa medföljde en japansk astronaut. När KIBO färdigställts ska den rymma 111 experiment.

Naguchi, Yamazaki och Furukawa reser senare.

JAXA har för närvarande sju astronauter. Tre av dem - Soichi Naguchi, Naoko Yamazaki och Satoshi Furukawa – ska arbeta med KIBO och rymdstationen fram till 2011. Noguchi kommer att vistas ombord på stationen i sex månader med början i december 2009. Yamazaki ska i februari 2010 resa för att fästa en mindre modul vid stationen och Furukawa anländer på våren 2011 och stannar i sex månader.

Nya astronauter: 
JAXA planerar att anställa två eller tre nya astronauter för uppdrag efter 2013.

Snälla regering, säg ja till bemannade rymdfärder efter år 2015!

JAXA:s syn på bemannad rymdfart styrs av ett dokument från 2005 med namnet ”Vision”. Men detta dokument är inte baserat på ett politiskt beslut utan är framtaget internt på JAXA. ”Vision” säger att Japan bör skaffa sig erfarenhet på rymdstationen samt utveckla den teknik som behövs för bemannad rymdfart. Därefter ska man sträva efter egen kapacitet för bemannad rymdfart efter 2015. Målet är att kunna delta i det internationella projektet med att bygga en bas på Månen.

Men ”Vision” konstaterar också att det behövs ett beslut från Japans regering inom några år för att visionen ska bli verklighet.

Shigeki Kamigaichi är en av de ansvariga cheferna på JAXA för bemannad rymdfart. Han säger: ”Vi studerar flera alternativ för ett bemannat program. Vi kan ha ett självständigt program eller samarbeta med något annat land, eller med flera länder.”

Den nuvarande verksamheten grundar sig på två dokument: Ett avtal mellan Japan och USA om samarbete på rymdstationen samt en policy från ”Regeringens råd för vetenskap och teknik” år 2004 för Japans rymdverksamhet. Policyn från 2004 säger inget om Japans bemannade rymdfart efter att rymdstationen tagits ur bruk. Japan ska inte ha något eget program för bemannad rymdfart just nu men planer kan göras upp med en horisont på 20-30 år!

"Basic Law for Space Activities"

I maj 2008 antogs i Japan en lag med namnet ”Lag om rymdverksamhet”. Regeringens råd för vetenskap och teknik håller på att författa sin tolkning av lagen vilket ska bli den nya rymdpolicyn. Än så länge har rådet inte givit några ledtrådar om vad framtiden ska innebära.
I ett dokument som rådet publicerade i december nämndes bemannad rymdfart bara på några få rader. Fritt översatt: ”en studie kommer att utföras inkluderande etablerandet av teknisk kapacitet nödvändig för framtida bemannad rymdfart”.

Kei Oguro, en av de tongivande vid ”Huvudkontoret för sekretariatet för rymdpolicy” (på engelska: Strategic Headquarters for Space Policy Secretariat) säger:
”Vi diskuterar detta mycket inom vår organisation och vi samlar in information från många specialister. Vi anser att diskussionerna om bemannad rymdfart är viktiga. Och allmänhetens intresse är stort!”

______________________________________________________________________

Ryssland :
Bemannade rymdfärder prioriteras. Ryssland planerar för nytt rymdskepp och ny rymdbas.

Trots den globala finanskrisen kommer 2009 att bli ett aktivt år för Rysslands bemannade rymdfart. Fyra bemannade Soyuz-farkoster kommer att färdas till den internationella rymdstationen i år och dessutom kommer sex obemannade Progresskapslar att frakta förnödenheter till stationen. Två stora förändringar är på gång för Rysslands rymdfart: ryska myndigheter planerar för en fusion mellan olika delar av den ryska rymdindustrin och dessutom finns planer på att bygga en ny stor rymdfarkost för bemannade rymdfärder.
(Källa: Space News. 2009-02-02)

Den ryska rymdorganisationen heter Roskosmos och dess chef heter Anatoly Perminov. Han säger att organisationen ska göra 39 raketuppskjutningar under 2009. 10 av dem har således rymdstationen som destination. Det är rekord. Kosmonauter ska utföra tre rymdpromenader under 2009 och installera en forskningsmodul som heter MIM-2.

Enligt Perminov kommer det försämrade ekonomiska läget i Ryssland att påverka landets rymdverksamhet, men man prioriterar verksamhet för den internationella rymdstationen. Alexander Zheleznyakov, som är medlem av ”Rysslands akademi för utforskning av rymden” gör bedömningen att rymdstationen kommer att vara operativ ända till 2020, kanske t.o.m. till 2030.

Rysslands rymdfarkost Soyuz TMA och raketen Soyuz som sänder upp farkosten, kommer kanske att vara det enda rymdskepp som kan ta sig till rymdstationen mellan 2010 och 2015. Nu planerar Roskosmos att skaffa sig en större modell av Soyuz-kapseln. Man har begärt in förslag till april från den ryska rymdindustrin. De största rymdföretagen i Ryssland heter (vissa namnges här med engelska namn): Energia, ”State Rocket and Space Center Makeev Design Bureau of Miassy”, ”TsSKB-Progress of Samara” och ”Khrunichev State Research and Space Production Center of Moscow”.

Det nya rymdskeppet ska kunna transportera sex kosmonauter. Dagens Soyuz kan ta tre personer. Den nya rymdfarkosten ska lyfta från en ny rymdbas som ska ligga i öster i regionen Amur. Denna rymdbas hoppas man kunna börja bygga år 2010. Idag lyfter Soyuz enbart från basen Baikonur i Kazakhstan. Enligt den officiella versionen ska den nya rymdbasen stå klar år 2018.

Men det finns skeptiska röster. Roald Sagdeev, tidigare chef för Rysslands rymdforskningsinstitut och numera professor i fysik vid universitetet i Maryland, USA, karakteriserar de ryska planerna som önsketänkande. Han säger att myndigheterna har diskuterat ett nytt rymdskepp och en ny rymdbas i åratal, men man avsätter inga budgetmedel. Ryssland har försökt intressera andra länder för att delta i projekten, men diskussionen har inte givit resultat. Nu senast fördes förhandlingar med ESA, men detta ledde inte till något samarbete.

Under 2009 kommer den ryska rymdorganisationen Roskosmos att överlämna ett förslag till regeringen på att de olika statsägda rymdföretagen i Ryssland ska fusioneras. Det nya företag som bildas skulle bl.a. omfatta Energia och Gagarins kosmonaut-träningscenter. År 2006 skedde en liknande fusion av de statsägda företag som tillverkar satelliter.
Uppdaterat 2019-11-08
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum