ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Reportage
Astronauterna
Svenska Rymdsällskapet
Rymdmänniskor, intervjuer och möten.
Rymdmänniskor: Fler intervjuer
Fjärranalys, geomatik
När reser vi till Månen?
Till Månen (Artiklar från åren 2006 - 2010)
När reser vi till Mars?
Google Lunar X Prize: Privatfinansierad månlandning.
Ariel och rymden
Tredimensionell stjärnkarta
Rymdlitteratur
Inte rocket science
När reser vi till Månen?

Många rymdorganisationer, företag och enskilda entusiaster vill sända farkoster och astronauter till Månen, men de flesta saknar tillräcklig finansiering. I en serie artiklar ska jag berätta om de månplaner som finns på olika håll i världen.


 
Till Mars eller Månen? (Publicerat på Arielspace 2015-11-26)

NASA vill till Mars, alla andra vill till Månen. Forskare, ingenjörer och andra som engagerar sig i bemannad rymdfart deltog i International Astronautical Congress, nr 66 i ordningen, i Jerusalem i oktober. Man diskuterade bemannade rymdfärder i framtiden: vart vill vi resa, hur ska vi färdas och vilka länder vill delta? Vart man än vill resa så har robotar redan varit där: Månen, Mars, Pluto, kometer, Jupiters och Saturnus månar.
(Aviation Week & Space Technology. 2015-10-25.)

NASA sände inför konferensen ut en inbjudan till internationellt samarbete för att genomföra en Mars-färd. Men alla vill inte till Mars. ESA:s nye chef Johann- Dietrich Woerner vill bygga en bas på Månens baksida! Där skulle ett astronomiskt observatorium kunna studera universum utan att störas av ljus eller någon typ av signaler från Jorden.

En bas på månens baksida är hans personliga önskemål och inte ESA:s officiella. Men i många länder med rymdverksamhet vill man sända farkoster och kanske människor till Månen hellre än till Mars.


Ryssland och Kina planerar att sända obemannade farkoster för att landa på Månen, och slutmålet är bemannade färder dit. USA vill sända astronauter i bana runt Månen för att öva inför färder till Mars. Japan, Indien och ESA har sänt farkoster till Månen och har bemannade månlandningar som ett avlägset, men dock mål. Det finns t.o.m. flera privatfinansierade projekt för att sända obemannade farkoster till Månen.

Det är bara USA som har resurser för en Mars-expedition. För övriga länder däremot skulle en färd till Månen förstås vara lättare att genomföra. Men också för USA kan det visa sig att en Mars-färd blir för dyr, och NASA:s chef vill helst ha ett internationellt samarbete om projektet. Ett problem då är att USA:s kongress beslutat att landet inte får ha rymdsamarbete med Kina, både för att man bedömer att Kina utgör ett militärt hot och för att Kina bryter mot mänskliga rättigheter.

Det råder inget tvivel om att många länder vill delta i den s.k. "exploration of the solar system", men hur detta ska gå till tycks det råda delade meningar om.



Med miljövänligt bränsle till Månen.

Organisationen X-prize har tillsammans med företaget Google utlyst en tävling om vilken privatfinansierad, obemannad farkost som först kan landa på Månen. Ett av de tävlande företagen heter Moon Express. Deras farkost ska landa på månen med miljövänligt bränsle.
 
Moon Express gick förra året ihop med en annan deltagare i måntävlingen, Rocket City Space Pioneers. I det teamet ingick raketmotorexperten Tim Pickens, som nu ska leda arbetet vid ett laboratorium för framställning av raketmotorer för ett miljövänligt bränsle. Laboratoriet ligger i Alabama.
 
(För ingenjörer: ”We´re developing a dual monoprop and bi-prop propulsion system based on hydrogen peroxide fuel.”)
 
På företaget Moon Express har man stora planer. Föst hoppas man vinna Google X-priset genom att bli först med en privatfinansierad obemannad månlandning senast 2015. Sedan vill man landa med en ny farkost senast 2018 vid månens sydpol för att leta efter vatten och mineraler. Så småningom hoppas man kunna sända iväg en farkost som hämtar månstenar till jorden.


Privat företag i USA hävdar att de kan sända människor till Månen.

Nytänkande eller struntprat? Kan företaget Golden Spike verkligen flyga rymdturister till månen år 2020? (Källa: Space News. 2012-12-10.) 

Alan Stern var under åren 2007-2008 chef för NASA:s Science Mission Directorate som bl.a. ansvarade för sonderna till planeterna. Gerry Griffin var en av cheferna för Apollo-månlandningarna och har också varit chef för NASA:s forskningscenter Johnsson Space Center i Houston. James French har jobbat på NASA:s forskningscenter Jet Propulsion Laboratory, bland annat med USA:s första Marslandare Viking. Dessa kända NASA-profiler ingår i det team som startat USA-företaget Golden Spike.

Företaget syfte är att köpa in teknik som redan finns tillgänglig eller som håller på att utvecklas och använda den för att kunna åka till Månen. T.ex. kan man köpa en Atlas 5 från United Launch Alliance (ULA) eller en Falcon 9 från SpaceX. Eller man kan vänta till 2015 på att SpaceX blir klar med raketen Falcon Heavy.

Företaget bildades 2010 men först i december 2012 har man offentliggjort sina planer. Hur ska då planerna finansieras? Enligt företagets egna beräkningar behövs ca 8 miljarder dollar! Alan Stern hävdar att man diskuterat med ett antal nationella rymdorganisationer om deras intresse. Sedan hoppas man på rika rymdturister, försäljning av mediarättigheter, reklamintäkter osv

Det handlar förstås om stora initiala kostnader. Man behöver köpa uppskjutningen från t.ex. ULA eller SpaceX, man behöver köpa en månlandare och rymddräkter m.m. Den första flygningen hoppas man göra år 2018 i omloppsbana runt jorden. Den första landningen på Månen skulle ske 2020! Efter att de initiala investeringarna är gjorda skulle varje månfärd kosta ca 1,5 miljarder dollar.
Företaget bedömer att det finns en marknad för månresor på omkring 30 miljarder dollar. Men man vill inte berätta hur mycket finansiellt stöd man erhållit hittills. Men tydligen backas man inte upp av någon rymdintresserad miljardär. Man vägra också uppge vilka nationella rymdorganisationer man diskuterat med.

Hur ska det hela gå till då? Alan Stern säger att varje månfärd skulle kräva fyra raketuppskjutningar. (Jag förstår inte av artikeln varför det inte räcker med två uppskjutningar). Först sänds månlandaren obemannad iväg och läggs i bana runt månen. Sedan kommer astronauterna farandes efter. De dockar med månlandaren, landar på månen och återvänder sedan till sin farkost. Månlandaren lämnas sedan kvar i bana runt månen när astronauterna återvänder till Jorden.

Golden Spikes samarbetar med ett antal företag för att kunna förverkliga planerna. Några exempel är Masten Space Systems i Mojave, International Lunar Observatory Association på Hawai, Moon Express (deltagare i tävlingen Google Lunar X-Prize) och Space Florida (staten Floridas rymdverksamhet).
Så är detta realistiskt? Framtiden får, som vanligt, visa oss detta. Det verkar emellertid som om det finns ett starkt intresse både hos olika statliga rymdorganisationer och hos privatpersoner för att utforska Månen, både med obemannade och bemannade farkoster.

USA:s politiker har ju tagit ett beslut om att INTE sända astronauter till Månen, med motiveringen att det blir för dyrt, utan istället satsa på en rymdfärd till en asteroid på 20-talet och färder till Mars på 30-talet. Det har visat sig att NASA:s egna anställda inte känner så stor entusiasm inför asteroidplanerna. Det låga asteroidintresset framgår av rapporten ”NASA´s Strategic Direction and the Need for a National Consensus” som gjorts av National Research Council på beställning av USA:s kongress. 

När SLS och Orion är färdigbyggda kanske de trots allt riktas mot Månen?

____________________________________________________

USA: Hemliga planer på en rymdstation bakom Månen?

 
Efter att USA:s astronauter sedan början på 70-talet endast färdats i omloppsbana runt jorden, tog Bush-administrationen 2004 beslut på att upprätta en bas på Månen med början 2020. Obama-administrationen, i sin tur, ansåg att månprojektet var för dyrt, och ändrade planerna. Nu skulle man ta längre tid på sig och istället flyga till en asteroid 2025 och till Mars någon gång på 2030-talet. (2013-01-15)

Men Månen, då?
 
Nu florerar rykten i rymdkretsar i USA om att NASA på 2020-talet vill sända en liten rymdstation till positionen Lagrange 2. Det är en plats i rymden bakom Månen (sett från Jorden) där Jordens och Månens gravitation är lika kraftiga och därför tar ut varandra. En rymdstation kan därför parkeras där.
Syftena med att placera en bemannad farkost vid denna punkt skulle vara dels att öva sig inför en färd till Mars, dels att studera Månens baksida.

Tidningen Space News berättade om dessa rykten 12 november och skriver: ”The new plans have probably already been cleared with the Obama-administration but have been kept under wraps in case the Republican candidate won the Nov. 6 presidential election. Mitt Romney had pledged to reassess NASA´s direction.”

Men valet har kommit och gått, Obama förblir president, men några nya månplaner har inte offentliggjorts. 




Tysklands förslag om europeisk månlandning 2019 saknar finansiering.
 
Representanter för ESA och Tyskland hade för avsikt att på rymdministermötet i november föreslå byggandet av en obemannad farkost som 2019 skulle landa på Månens sydpol. Men man visste att stödet för detta var litet hos ministrarna samt att flera andra komplicerade ärenden fanns på dagordningen, så Tyskland valde att inte ens ställa frågan. (2013-01-15)

German Aerospace Center hade för avsikt att ta på sig 71 % av de första två årens arbete med att planera projektet. En förstudie har redan gjorts av ESA och företaget Astrium (Tyskland) till en kostnad av 13 miljoner euro. Utredningen skulle klargöra vad som behövdes för att sända en landare till Månens sydpol där den skulle fungera i sex månader. Förstudien finansierades med bidrag från Spanien, Kanada, Belgien, Portugal och Tjeckien.

Enligt planerna skulle mycket av teknologin från farkosten ATV (utför transporter till rymdstationen) kunna användas. Farkosten skulle sändas upp med en rysk Soyuz-raket. På månen skulle man använda sig av solenergi för att driva de vetenskapliga experimenten. Farkosten skulle medföra en liten månbil för utforskning av månens yta.

Tyskland hoppades få stöd av övriga medlemsländer i ESA för den fortsatta planeringen som beräknades kosta 100 miljoner euro. Den totala kostnaden för att bygga månlandaren, sända den till månen och kommunicera med den där skulle preliminärt uppgå till 500 miljoner euro.
 
På ESA var man beredda att starta upp projektet även om bara 30 % av kostnaden var garanterad. Förstudien finansierades huvudsakligen av Tyskland och Spanien. Men Spanien har stora ekonomiska problem och Tyskland vill inte ta hela kostnaden självt.

Att ESA skulle sända astronauter till Månen eller ens i omloppsbana runt Jorden framstår alltmer som ”ren science fiction”. Nu blir det inte ens en obemannad månlandning under överskådlig framtid. 

 


Uppdaterat 2017-08-10
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum