Arielspace
Svensk rymdindustri
Internationellt
- Finland
- Europa, Ryssland
- USA, Canada, Mellanamerika, Sydamerika
- Asien Afrika Australien
Israel
Japan
Kina
Många nya rymdbaser för små raketer
Bemannade rymdfärder
Privat rymdverksamhet
Rymdförsäkringar
Framtidsvisioner
Ner med rymdskrotet!
Militär rymdfart
Rymdsonder
Rymdjuridik
Reportage
Rymdaktier
Rymdmuseum
Om ArielSpace
Sök
Logga in
JAPAN
______________________________________________________________________

Tusen människor på Månen.

Japanska rymdföretaget ISpace har i december 2020 sänt iväg en farkost för att landa på Månen. Om man lyckas blir det första privatfinansierade farkosten som når Månen. ISpace har en storstilad plan för att skapa ekonomisk aktivitet på Månen. Företaget hävdar att år 2040 kommer 1000 människor att bo på Månen!
(Källa: Aviation Week & Space Technology.2023-01-16)

För några år sedan fanns en pristävling som hette Google Lunar X Prize. Privata team tävlade om att sända en farkost till månen med ett litet fordon som skulle köra runt där och fotografera. Första pris var 30 miljoner dollar. Inget team lyckades bli klara inom den givna tidsramen, till slut avblåstes tävlingen.

Ett av deltagarna kallade sig Hakuto. Man fortsatte jobba på efter tävlingen, heter nu ISpace, har erhållit nytt kapital med 175 miljoner dollar, och har anställt 200 personer.



Den farkost som nu sänts iväg följer en bränsle-besparande bana som tar några månader. Astronauterna som åkte till månen reste dit på några dygn.

På Ispace utgår man från att initiativet vad gäller aktiviteter på Månen alltmer kommer att övergå från stater till privata företag. Man vill bli det företag som startar upp detta.

Vatten och transporter.

Om mänskligheten vill etablera en bas på månen kommer en avgörande faktor att vara huruvida man hittar is som kan smältas till vatten. Sedan kan vattnet omvandlas till väte och syre. Man får tillgång till något som kan användas till att dricka, samt att tillverka bränsle och elektricitet.

För att genomföra det och andra projekt behövs transporter för att bygga upp en infrastruktur på Månen. På ISpace räknar man med att detta ska ge upphov till stora affärer. Inom tio år borde de årliga intäkterna uppgå till 1 miljard dollar per år.

Nu vill man bevisa vilken kapacitet företaget har. Farkosten Hakuto-1 lyfte med raketen Falcon 9 från Cape Canaveral den 11 december. Man transporterar experimentell utrustning för flera kunders räkning, och hoppas bli den första privatfinansierade farkost som mjuklandar på Månen.


Lasten innehåller ett fordon i form av ett klot, en ny typ av batteri, en dator och en 360 graders kamera. Farkosten är byggd av lätt kolfiber vilket underlättar att den når rymden som extralast vid uppsändning av någon större satellit.

ISpace har stora planer. Man bygger en större farkost tillsammans med företag i USA och man deltar som underleverantör till Stark Draper Laboratory i NASA:s Commercial Lunar Payload Services.

Man vill sända farkoster att utföra allehanda mätningar både på månens framsida och baksida.

Lagstiftning och försäkringar.

ISpace har försökt påverka Japans regering att initiera lagstiftning för affärstransaktioner med månmaterial. Man har försäkrat den pågående månfärden hos Mitsui Sumitomo Insurance och försäkringen gäller både uppsändningen och aktiviteterna på månen.

Tills vidare utgörs kunderna för transporter till Månen av de stora rymdorganisationerna, t.ex. NASA och JAXA. På ISpace hoppas man att en privatfinansierad marknad ska växa fram under de närmaste tio åren.

Förhoppningen är tusen innevånare på Månen år 2040 och uppemot 10.000 tillfälliga besökare varje år. Framtiden får utvisa om det blir så.




Japan ökar sin rymdaktivitet. Nya raketen H3 kommer även att sända upp small-sats.
(Källa: Space News. 2018-03-26)

Det japanska företaget Mitsubishi Heavy Industries som bygger och sänder upp Japans raketer har meddelat sina planer på att fördubbla uppskjutningskapaciteten. Man behöver bygga en ny uppskjutningsramp.



Japan har två raketmodeller: H2A används för att sända upp satelliter och H2B används för att sända transportfarkoster till den internationella rymdstationen. Men Mitsubishi bygger just nu raketen H3 som ska ersätta de båda andra. Man har endast en uppskjutningsramp och kapaciteten kommer inte att räcka till för den nya raketen.

Chefen för Mitsubishis rymdverksamhet heter Ko Ogasawara. Han säger att kraven på den nya raketen H3 är att man ska kunna sända upp två raketer under tre veckor. Verksamheten ska inledas 2020.

För den nuvarande raketen H2A krävs det två månader för att ställa i ordning mellan varje uppskjutning. Rymdbasen heter Tanegashima. Under 2017 gjorde man sex uppskjutningar, vilket var ett rekord. Med två ramper skulle man kunna göra tio starter per år.

Japan har inte varit aktivt på den kommersiella marknaden. År 2015 gjorde Mitsubishi landets första uppskjutning av en kommersiell satellit. Det var Telstar 12 som ägs av kanadensiska bolaget Telesat. För 2020 har man avtalat om uppskjutning av en Inmarsat-satellit.

Man har för avsikt att förse den nya raketen H3, som alltså debuterar 2020, med mekanism för uppskjutning av små satelliter. Ett antal små satelliter monteras i en ring runt raketen och sänds upp tillsammans med en stor satellit. Man ska kunna ta med 10 - 20 små satelliter vid varje uppskjutning.

(Min kommentar:
Ytterligare en konkurrent till uppskjutningar av små satelliter vid Esrange, förutom Storbritannien, Spanien osv. Dags för ett snabbt beslut om en svensk rymdstrategi som bl.a. omfattar 100 miljoner kr per år i fem år för att bygga och underhålla en ny ramp vad Esrange samt politiskt stöd för satellituppskjutningarna. Kanske även kommersiella investeringar vid Esrange?)

Japans regering sponsrar små rymdföretag.
(Källa: Space News. 2018-03-26)

I Japan ska man grunda en statlig fond för att sponsra små nya företag. Av pengarna kommer 940 miljoner dollar att avsättas för rymdföretag. Man ska ta tillvara resurser och idéer inom start-up företag.



Japans rymdorganisation JAXA utmanar företaget SpaceX:
"Vi kan bygga ännu bättre och billigare raketer."
(2011-10-09)

I Japan vill man bygga flera nya raketer. De japanska satelliterna har blivit både större och mindre vilket kräver en hel familj av olika raketer. Dessutom vill man revolutionera konsten att bygga raketer snabbt och billigt. Man lovar att t.o.m. göra detta bättre än företaget SpaceX som ju marknadsför sig som det nya kostnadseffektiva rymdföretaget. (Källa:Aviation Week & Space Technology. Publicerat där 2011-08-08)

Japans mest använda raket kallas H-II A. Den större modellen H-II B har använts för att sända upp HTV-farkosten som används för transporter till den internationella rymdstationen.

Japan sänder upp satelliter för jordobservation i polär bana och under årens lopp har man kunnat konstruera allt mindre satelliter. Där finns ett behov av en mindre raket. Men samtidigt sänder Japan upp allt större satelliter för telekommunikation i geostationär bana. Japans rymdorganisation JAXA har således motstridiga behov. Lösningen är att bygga en hel familj av nya raketer.

Man planerar dels för en raket som ska lyfta 2,5 ton, dels en som ska klara 6 ton. De japanska raketerna behöver mer kapacitet än motsvarande raketer i andra delar av världen eftersom den japanska rymdbasen Tanegashima ligger i närheten av bebodda öar. Man behöver ha tillräckligt med bränsle för att hantera olika typer av säkerhetsarrangemang. (Artikeln berättar tyvärr inte vad detta innebär i praktiken!!??)

De nya raketplanerna omfattar för närvarande 5 varianter. Den största skulle ha en lyftkapacitet på hela 25 ton och kunna användas vid byggandet av en rymdstation!

Revolutionerande ny teknik.

Framtagning av de nya raketerna innebär att man konstruerar en ny raketmotor, testar nya material osv. Man experimenterar också med en ny typ av raketbränsle. Bränslet benämns LNG och består huvudsakligen av metan.

Men det projekt som hunnit längst är raketen Epsilon som använder fast bränsle. Man hoppas kunna göra den fösta uppskjutningen 2013 då man ska sända upp astronomisatelliten Sprint-A.

JAXA gör ett försök att med Epsilon och dess planerade större varianter skapa procedurer som gör både byggandet och uppskjutningen rejält billigare. Man kan jämföra med en tidigare japansk raket, kallad M-V.

Varje M-V kostade 8 miljarder yen att bygga, raketen Epsilon-X ska kosta 3,8 miljarder yen per styck. Kostnaden vid själva uppskjutningsplatsen var en miljard yen per raket, för Epsilon hoppas man kunna sänka kostnaden till 200 miljoner yen!

"Det krävs bara en bärbar dator för att sända upp en raket"

Just kostnaderna på startplattan hoppas man kunna sänka rejält och också korta ner tiden rejält mellan uppskjutningstillfällena. Epsilons struktur är förenklad så att det krävs färre åtgärder vid starten. Dessutom kommer startprocedurerna att vara väldigt automatiserade jämfört med äldre typer av raketer.

T.ex. utför raketen själv de flesta av kontrollprocedurerna. Om man överdriver bara lite skulle man kunna säga att det bara krävs en persondator för att sända upp raketen, istället för som tidigare ett helt kontrollcentrum. M-V krävde ett team på 50 personer, Epsilon kommer att behöva högst tre personer!

På JAXA vill man att det ska gå väldigt snabbt att få raketen startklar efter att den anlänt till rymdbasen. Raketen M-V krävde 47 dagar. Det mest anmärkningsvärda är att JAXA hotar att bli bätte än SpaceX som ju marknadsför sig som det privata, snabba, billiga sättet att nå ut i rymden. SpaceX lovar att kunna göra en Falcon-1 klar på tio dagar, JAXA ska göra en Epsilon startklar på 6 dagar!

JAXA eller SpaceX? Det viktiga är förstås inte vem som är bäst utan det viktiga är att teknikens utveckling möjliggör enklare och billigare tillgång till rymdfärder. 


Japans första bemannade rymdfärd år 2025?
” The question is not why, the question is when!”
(Källa: Aviation Week & Space Technology.2011-08-08)

Först flyga obemannad farkost till rymdstationen, sedan flyga obemannad farkost till stationen och tillbaka till Jorden och därefter sända ett eget bemannat rymdskepp till rymdstationen och landa det tryggt på Jorden. Den japanska rymdorganisationen JAXA tar ett steg i taget.

Japan har bidragit till försörjningen av den internationella rymdstationen genom att utföra transporter med den obemannade farkosten HTV. Nu arbetar JAXA med att bygga en ny större farkost, HRV, som ska ha kapacitet att även utföra transporter från rymdstationen ner till Jorden. HTV har hittills sänts ner mot atmosfären för att brinna upp efter slutfört uppdrag.

Men det nya projektet är inte helt finansierat ännu. För att bygga HRV och för att genomföra bemannade rymdfärder måste JAXA få ett beslut från Space Activities Comittee.
Innan den stora jordbävningskatastrofen drabbade Japan fanns planer på att sända upp den första versionen av HRV år 2017, men nu blir det troligtvis en försening.

Varför vill japanerna ha bemannad rymdfart? På JAXA säger man att mänskligheten förr eller senare kommer att expandera ut i rymden. ”As one of the advanced nations, Japan should perform an important role in the space activity. The question is not: Why do we do it, but: When do we do it?"
 
Att bygga den här nya farkosten kräver att Japan utvecklar ny teknologi. Tidigare har man bl.a. konstruerat farkosten Hayabusa som färdades till en asteroid och sedan landade på Jorden med fallskärm samt den bemannade modulen Kibo till rymdstationen. 


Japans rymdorganisation vill bygga om sin fraktfarkost till bemannat rymdskepp.

JAXA (Japan Aerospace Exploration Agency) avser att förbättra fraktrymdskeppet HTV (H-2 Transfer Vehicle) så att det kan frakta laster från rymdstationen till jorden. HTV har hittills använts en gång för att frakta förnödenheter till rymdstationen, sedan fylldes den med avfallsprodukter och fick brinna upp vid återinträdet i atmosfären. Men JAXA vill således förbättra kapaciteten så att den nya versionen skulle kunna landa på jorden igen med frakt från rymdstationen. Slutmålet för projektet skulle vara att farkosten blev tillräckligt avancerad för bemannade rymdfärder.
(Källa: Space News. 2010-08-23)

Den s.k. HTV-R (Return Vehicle) skulle kunna bli klar 2020. I Japans rymdorganisation har man ända sedan 1990 haft för avsikt att vidareutveckla HTV, men verksamheten tog fart i maj 2010 när den japanska regeringen beslöt att landet skulle satsa på bemannad rymdfart.

Den nuvarande versionen av HTV användes för första gången i september 2009. Den kommer att spela en viktig roll för att hålla igång verksamheten på rymdstationen efter att rymdfärjorna slutar flyga under 2011, eftersom sex stycken HTV ska sändas till stationen med förnödenheter från januari 2011 till år 2015. Varje farkost kommer att medföra en last på sex ton.

Den nya versionen av fraktfarkosten är än så länge bara på planeringsstadiet. Den första provflygningen skulle ske någon gång mellan 2016 och 2018. 

På JAXA vill man öka användandet av den japanska forskningsmodulen KIBO på rymdstationen. Det säger Shigekazu Matsuura, chef för "the Office of Space Utilization Promotion" vid ministeriet för utbildning, kultur, idrott, vetenskap och teknik. Han säger vidare att ca 650 japanska företag har verksamhet som på något sätt är kopplad till rymdstationen. Det ger stor prestige till ett företag att ha den kopplingen.

Atsushi Sunami, chef för Japans "National Graduate Institute for Policy Studies" och en av de tongivande vid utformningen av Japans rymdprogram, säger att Japan är enda landet i Asien som deltar i projektet med rymdstationen. När Kina och Indien nu inlett ambitiösa rymdprogram ser man i Japan det som väldigt viktigt att landet upprätthåller stor närvaro på rymdstationen.

Japan använder 40 miljarder yen (467 miljoner dollar) årligen på rymdstationsverksamhet. Och man avser att behålla den budgetnivån under många år framöver.
 


Japans transportfarkost HTV har anlänt till rymdstationen.
(2009-09-18)

Så här kärnfullt beskrivs den lyckade dockningen på japanska rymdorganisationens (JAXA) webbplats:

HTV Demonstration Flight successfully berthed at ISS.

The H-II Transfer Vehicle (HTV) Demonstration Flight, launched by the H-IIB Launch Vehicle Test Flight at 2:01 a.m. on Sept. 11 (Japan Standard Time, JST,) took almost one week to approach the International Space Station (ISS) and arrived at the Berthing Point 10 meters below the ISS at 4:27 a.m. on the 18th (JST, following times are all JST.) At 4:51 a.m., the HTV was captured by the ISS robotic arm (Space Station Remote Manipulator System, SSRMS) manipulated by the ISS crew, and it was installed onto the Common Berthing Mechanism (CBM) on the lower side (earth side) of the Harmony (Node 2) at 7:26 a.m. At 10:49 a.m., electric and communication lines were connected, and the HTV was successfully berthed at the ISS.



JAPANS TRANSPORTFARKOST HTV/H-IIB HAR LYFT - NU FLYGER DEN MOT RYMDSTATIONEN!
(2009-09-11)

Så här skriver man på JAXA:s webbplats idag:

"HTV/H-IIB Successfully Launched!!
The Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA) launched the H-II Transfer Vehicle (HTV) Demonstration Flight aboard the H-IIB Launch Vehicle Test Flight (H-IIB TF1) at 2:01:46 a.m. on September 11, 2009 (Japan Standard Time, JST) from the Tanegashima Space Center. The launch vehicle flew smoothly, and, at about 15 minutes and 6 seconds after liftoff, the separation of the HTV Demonstration Flight was confirmed.

The HTV will gradually approach the International Space Station (ISS) and berth at the ISS on the 18th (Friday, JST.)"

Japans obemannade rymdfarkost H-2 har lyft och färdas för första gången till den internationella rymdstationen. Syftet är att transportera nya förråd till stationen.

Raketen H-2B som används vid uppskjutningen är också ny. Transportfarkosten är 10 meter lång och ska transportera 2,5 ton förnödenheter till stationen. En del av lasten är experimentutrustning för den japanska modulen Kibo. Experimenten heter på engelska "Superconducting Submillimeter-wave Limb Emission Sounder" och " HREP". Det förstnämnda är ett japanskt experiment som ska studera jordens ozonlager.

HREP är byggd av NASA och ska studera två lager av jordens atmosfär som kallas jonosfären och thermosfären. (tror jag). HREP är förkortning för "Hyperspectral Imager for the Coastal Ocean and Remote Atmospheric and Ionospheric Detection System Experiment Payload".

Man kommer att docka farkosten vid den amerikanska delen av rymdstationen. Det kommer att ta ca 70 timmar att lasta över lasten från farkosten till stationen. Därefter förblir farkosten dockad i sex veckor varpå den kopplas loss och sänds iväg att brinna upp i atmosfären.

Min kommentar: För en tid sedan sände ESA en liknande transportfarkost till rymdstationen. Det känns fantastiskt att fyra nationer nu kan samarbeta om att sköta transporter till rymdstationen. Det finns förhoppningar om att några rymdföretag i USA - Orbital och SpaceX - också snart ska kunna bidra. Bara USA och Ryssland klarar än så länge transporter tillbaka till Jorden, men ESA jobbar på en sådan farkost.

I en debattartikel framfördes nyligen tanken på att ett internationellt konsortium bestående av alla rymdnationer borde överta driften av rymdstationen så att NASA kan frigöra medel till att bygga det nya rymdtransportsystemet. I detta konsortium borde ju Kina ingå - det tredje landet i världen som har egen kapacitet att sända upp rymdfarare och även klarar nertransporter. Indien kan ha dessa kapaciteter inom några år. Kanske även Sverige kan vara med på något litet hörn i samarbetet.



Discoverys start försenad - Japans transportfarkost till rymdstationen får problem.
(2009-08-26)

Japan planerar att sända sin transportfarkost HTV till rymdstationen för första gången i september, meddelar Japans rymdorganisation ”Aerospace Exploration Agency”. Farkosten kallas ”H-2B Transfer Vehicle” och sänds upp med raketen H-2B. Men den försenade starten för rymdfärjan kan ställa till problem. Om den japanska raketen anländer i mitten på september måste rymdfärjan ha hunnit lämna rymdstationen.

Det kommer att bli den första testflygningen för både farkost och raket, som byggts av företaget Mitsubishi Heavy Industries. Uppsändningen ska ske från basen Tanegashima Space Center någon gång mellan 11 och 30 september beroende på vad som i övrigt är på gång vid rymdstationen.

De enda rymdnationer som hittills sänt transportfarkoster till rymdstationen är USA, Ryssland och Europa. NASA hoppas att även några privata företag i USA – SpaceX och Orbital - ska klara av att sköta transporter till rymdstationen när rymdfärjorna slutar flyga inom några år. Både den europeiska och den japanska farkosten har enbart kapacitet att transportera till rymdstationen, inte tillbaka till Jorden. Farkosterna brinner upp vid återinträde i atmosfären.



JAPAN I RYMDEN: JAXA och den japanska rymdindustrin.
(2007)

JAXA.

JAXA är den japanska rymdorganisationen. Den bildades i oktober 2003 genom sammanslagning av tre tidigare oberoende rymdorganisationer: ISAS, NAL och NASDA.
Förkortningarna utläses: Institute of Space and Astronautical Science (ISAS), National Aerospace Laboratory of Japan (NAL) och National Space Development Agency of Japan (NASDA).

I JAXA:s vision ingår bl.a. att den japanska rymdindustrin ska bli en av landets viktigaste industrier och att man ska utveckla en ”hypersonisk” farkost som kan färdas från Japan till USA på två timmar.

JAXA:s framtidsplaner. (2007-04-23)

Kaoru Mamiya är vice VD för Japans rymdorganisation JAXA. På ett rymdsymposium i USA (23rd National Space Symposium) i april 2007 berättade han om Japans planer för rymden. Planerna omfattar ett satellitsystem som varnar för naturkatastrofer samt sonder till Merkurius, Venus och Jupiter.

Katastrofvarning.

Mamiya sade att naturkatastrofer inträffar nästan varje dag någonstans på jorden: bränder, översvämningar m.m. JAXA har tagit initiativet till ”Vaktpost Asien”, ett system där jorden övervakas av satelliter. Hittills har 19 länder och 52 organisationer anslutit sig.

Mot Månen!

Japan har utforskat solsystemet med rymdsonder sedan 1985. Just nu är månsonden Selene aktuell – en 3 ton tung farkost som ska kretsa kring månen i tio månader. Enligt Mamiya är Selene den mest avancerade farkost som sänts mot månen sedan Apollo. På JAXA planerar man en Selene 2 för år 2012 och en Selene X för 2017. ”Selene är fullpackad med instrument som ska berika vår kunskap om månens ursprung och utveckling.”, säger Kaoru Mamiya.

Japan vill bidra till det internationella samarbetet vid utforskandet av månen. "Om vi samarbetar med andra rymdnationer hoppas vi att det ska leda till att japanska astronauter en dag vandrar på månens yta."

Nyheter om Japans månsond Selene (2007-10-21): Två mindre satelliter har separerats från Selene. Selene ska nu testa sin utrustning för att i december intensifiera sina studier av månen.

Mot planeterna!

JAXA:s planer omfattar flera sonder ut mot planeterna. År 2010 ska Planet C ge sig av mot Venus, år 2011 startar Hayabusa 2 sin färd mot en asteroid och 2013 har turen kommit till en sond mot Merkurius. Så småningom ska man också sända en sond till Jupiter. ”Rymden är mänsklighetens gemensamma gränsland och det är viktigt att vi samarbetar.” säger Kaoru Mamiya.

JAXA:s nyligen genomförda projekt omfattar Daichi som studerar jordytan, en väderlekssatellit, en astronomisatellit för infrarött och Hinode som studerar solen (i samarbete med USA och Europa).

Jättelik modul till rymdstationen 2008. (2007-10-22)

Japans bidrag till den internationella rymdstationen (ISS) är en vetenskaplig modul som är så stor att det krävs tre färder med rymdfärjan för att frakta upp delarna. Enligt planerna ska den första delen sändas upp i februari 2008.

Den japanska modulen heter Kibo, som betyder ”Hopp”, och den är ett laboratorium i fyra delar. Två av delarna är ”innemiljö” så att astronauterna kan vistas där utan rymddräkt, medan två av delarna är yttre påbyggnader. Huvudmodulen är 11,2 meter lång och har en diameter på 4,4 m. Upp till 4 astronauter kan arbeta där samtidigt, men idealet är två. Experimenten ska handla bl.a. om cellbiologi , vätskor och växande kristaller. Man vill veta hur processer påverkas av tyngdlöshet.

Modul två är så vitt jag kan förstå ett avancerat lager som servar experimentmodulen. Del nummer tre är en plattform på 5 ggr 6 meter avsedd för experiment och för fotografering av rymden och jordytan. Den fjärde modulen är tänkt för experiment som fraktas upp till rymdstationen, är kvar en tid och sedan tas ned till jorden igen.

Den japanska rymdindustrin.

Här följer texter som handlar om några av de stora japanska rymdbolagen.

Galaxy Express går inte med expressfart. (2006-10-30)

JAXA bygger en ny raket. Japan har en stor bärraket som kallas H-2A och en mindre kallad M-5. En raket i mellanstorlek döpt till Galaxy Express håller på att utvecklas men dras med konstruktionsproblem. Raketen skulle ha blivit klar redan år 2006 men nu förväntas den bli klar först 2011. Det första steget byggs av ett konsortium där bl.a. det amerikanska bolaget Lockheed Martin ingår. Detta konsortium heter Galaxy Express Corp. och leds av Japans Ishikawajima-Harima Heavy Industries.

Japans GPS-system finansieras av staten. (2007-05-28)

En ny japansk lag tvingar den japanska staten att finansiera den första av tre GPS-satelliter. Det privata näringslivet har inte vågat investera eftersom systemets öde varit väldigt osäkert. I fyra år har flera olika myndigheter och en företagsgrupp förhandlat utan att kunna enas. Den nya lagen tvingar fyra ministerier under ledning av ”Ministeriet för utbildning, kultur, idrott, vetenskap och teknik” att investera 75 miljarder yen (619 miljoner dollar) i en 4 ton tung satellit som måste sändas upp senast 31 Mars 2010. Satelliten ska byggas av JAXA. Underleverantörer kommer att vara bl.a. Mitsubishi Electric Corp och NEC Toshiba Space Systems. Tyvärr omfattar lagstiftningen inte de två resterande satelliterna i GPS-systemet. Detta kommer troligtvis att leda till att problemen kring projektets finansiering fortsätter.

Fler japanska rymdföretag:

Japanska företag som tillverkar bärraketer:
Ishikawajima-Harima Heavy Industries
Rocket System Corporation

Japanska satellitoperatörer:
JSAT Corp
Mobile Broadcasting Corporation

Japanska astronauter.

Som avslutning på detta temablock om japansk rymdfart får ni en text på engelska från JAXA:s webbplats. Smaka på de japanska astronautnamnen. Jag visste inte att så många japaner deltagit i rymdfärjans färder.

"It has been more than ten years since Astronaut Mamoru Mohri became the first Japanese to fly into space by Space Shuttle. Since that Space Shuttle flight, in September, 1992, Astronauts Chiaki Mukai, Kouichi Wakata, Takao Doi, and Soichi Noguchi have also successfully completed their missions. In addition to these five, Astronauts Satoshi Furukawa, Akihiko Hoshide and Naoko Yamazaki have been preparing and training for their space missions, mainly at NASA and JAXA."

"We are pleased to announce that the Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA) and the National Aeronautics and Space Administration (NASA) agreed the Japanese astronaut to fly aboard the second Space Shuttle flight for the transportation and assembly of the Japanese Experiment Module Kibo of the International Space Station (ISS) (STS-124/1J) will be Akihiko Hoshide."

Källor: JAXA:s webbplats, Space News och
Aviation & Space Technology.

_________________________________________________________________


Uppdaterat 2024-12-04
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum