Arielspace
Svensk rymdindustri
Internationellt
- Finland
- Europa, Ryssland
- USA, Canada, Mellanamerika, Sydamerika
- Asien Afrika Australien
Många nya rymdbaser för små raketer
Bemannade rymdfärder
Privat rymdverksamhet
Rymdförsäkringar
Framtidsvisioner
Ner med rymdskrotet!
Militär rymdfart
Rymdsonder
Rymdjuridik
Reportage
Rymdaktier
Rymdmuseum
Om ArielSpace
Sök
Logga in

 

RYMDINDUSTRIN I EUROPA OCH RYSSLAND 


Ryssland blir kvar på rymdstationen.

Ryssland har tagit beslut om att fortsätta samarbetet med den internationella rymdstationen till år 2028. (Källa: Space News. 2023-04-27)

Det har förts diskussioner om hur lång livslängd stationen har, både tekniskt och ekonomiskt. Övriga partners förutom Ryssland har avtalat om att hålla igång rymdstationen till 2030. De övriga är NASA, Kanada, ESA och Japan.




Från Space News om spanska raketen Miura 1. (2023-10-07)

Spanish company PLD Space launched its first suborbital rocket Oct. 6, with the company calling the flight a success despite reaching a lower altitude than planned.

The company’s Miura 1 rocket lifted off from the El Arenosillo Experimentation Centre, a test site in southwestern Spain operated by the country’s National Institute for Aerospace Technology, at 8:19 p.m. Eastern (2:19 a.m. local time Oct. 7.) The rocket flew on a suborbital trajectory for 306 seconds before splashing down in the Atlantic Ocean. The company said in a statement it was working to recover the rocket from the ocean.

The rocket reached a peak altitude of 46 kilometers on the flight. In a press kit issued before the launch, PLD Space said the rocket had a planned apogee of 80 kilometers and a flight time of 12 minutes.



Problem med Ariane och Vega.

Europa kommer snart att sakna tillgång till rymden. ESA-regeln om ”geo-return” ifrågasätts, Sveriges rymdindustri kan bli förlorare.
(Källa: Aviation Week Space Technology. 2023-02-13)

Vi vill ha en egen raket!

På 70-talet insåg europeiska politiker att det var för osäkert att förlita sig på att de europeiska satelliterna skulle sändas upp av USA. Man började skapa egen kapacitet, några stora företag i främst Frankrike, Tyskland och Italien anlitades för att bygga raketer, Frankrike kunde erbjuda en rymdbas i sin koloni Franska Guiana, och man sjösatte ett system där länderna som ingick i ESA fick sälja rymdteknologi enligt hur mycket de bidrog till organisationens budget (geo-return).

I många år har nu Ariane-raketerna varit pålitliga, den senaste versionen kallas Ariane 5.


Raketen Ariane 5.

Ny teknologi, nya spelare.

Men så började ny teknologi och framväxten av nya rymdnationer föra fram alternativa uppskjutningsmodeller. Kina och Indien började sälja uppskjutningstjänster, och sedan kom SpaceX med nya tillverkningssätt och lägre priser.

Den nya raket som ska säkra Europas roll i den globala konkurrensen är Ariane 6. Till sommaren fasas således Ariane 5 ut, men den nya raketen har blivit kraftigt försenad.

Covid-pandemin är en stor anledning till förseningen, men tekniska problem har också uppenbarat sig. Förseningen uppgår redan nu till tre år.

Vega och Soyuz.

Raketen Vega och dess nya variant Vega C är en mellanstor raket utvecklad av Italiens rymdindustri. Den första uppskjutningen var framgångsrik, men sedan har tre försök misslyckats. Man utreder naturligtvis detta, men ingen vet när Vega igen kan användas.

Till råga på allt finns det ett tredje stort problem för europeerna. På rymdbasen i Franska Guiana hade man jobbat upp ett samarbete med Ryssland. Man kunde sända upp satelliter med ryska pålitliga Soyuz-raketer. Efter Rysslands anfall på Ukraina avbröts samarbetet.

En olycka kommer sällan ensam: I det här fallet fick ESA problem med alla tre raketer samtidigt.


Inga raketer på Esrange heller.

Intressant att notera är uppbyggnaden på svenska Esrange av kapacitet att sända upp små satelliter. Också där finns problem med att få fram raketer: flera företag i Europa experimenterar med att bygga mindre raketer, avsedda för att skjuta upp dessa små satelliter, men ingen är klar.

Kommer "geo-return" att upphöra?

Problemen med att bygga Ariane 6 har initierat en diskussion om att regeln om geo-return försenar arbetet inom ESA. Är det bättre att välja tillverkare efter ekonomiska regler istället för politiska?

Vad gäller Sverige så skulle vi alltså inte vara garanterade att få bidra som underleverantör till de stora raket- och satellitprojekten. Regeln om geo-return har haft den enormt positiva följden att det gynnat framväxten av nya rymdorganisationer och rymdföretag i Europa.

Men rymden är på gång.

De tre största europeiska rymdnationerna Frankrike, Tyskland och Italien har slutit avtal om fortsatt samarbete vad gäller Ariane, Vega men också framväxten av små raketer. Stödet till företag som bygger små raketer är ju positivt för Sverige, som behöver små raketer till Esrange.

Ariane 6 är alltså försenad, men konstruktion och testning framskrider. Till exempel ska man göra en första stor test av motorn Vulcain som ska användas för Ariane 6.



Första satellit-uppskjutningen i Europa blir från Cornwall, inte från Norrland.

Virgin Orbital planerar att skjuta upp sju satelliter från Storbritannien. En Boeing 747-400 med smeknamnet Cosmic Girl flyger från Cornwall med en raket monterad under planet.
(Källa: Space News. 2022-01-08)



På hög höjd släpps raketen som fortsätter upp och placerar ett antal små satelliter i omloppsbana. För detta behövs ingen raketbas utan istället ett flygfält. Så Esrange blir troligtvis ändå den ledande raketbasen i Europa, med planerad debut för uppsändning av satelliter med raket i slutet på 2023.

Planerad start för Virgin är 9 januari. Virgin Orbit har lyckats tre gånger i USA med uppskjutning av satelliter med hjälp av ett flygplan istället för första raketsteget.

Virgin Orbit förhandlar om att använda flygplan för satellit-uppskjutningar också i Brasilien och Australien. Flygfältet i Storbritannien som Virgins Boeing-plan lyfter ifrån heter Spaceport Cornwall, som delvis finansieras av brittiska staten.

“The mission will place into orbit seven payloads from a variety of customers, including the U.K. Ministry of Defence, U.S. Naval Research Laboratory and the first satellite for the government of Oman.”



Relationen mellan Ryssland och övriga länder som deltar i samarbetet på
den internationella rymdstationen har på senare tid både förbättrats och
försämrats.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2022-08-08)

Två exempel på samarbete:

I juli gjorde Samantha Cristoforetti från EU och Oleg Artemyev från Ryssland en gemensam
rymdpromenad, den första gemensamma på 23 år. I september ska kosmonauten Anna Kikina
bli den första ryska rymdfararen på 20 år att flyga upp med ett amerikanskt team till den
internationella rymdstationen, med rymdskeppet Dragon.


Men fortsättningen förskräcker.

Ryssland gör upp allt fler planer för att avsluta samarbetet med rymdstationen. Den nye chefen
för ryska rymdorganisationen Roscosmos, Yuri Borisov, säger att man kommer att fullfölja sina
förpliktelser fram till 2024, men sedan lämna samarbetet.

Den förre chefen, Dmitry Rogozin, gjorde i åratal allt mer hätska uttalanden mot USA, hånfulla
påståenden om underlägsenheten hos västlig rymdverksamhet samt hot om att avbryta allt
samarbete.

Efter Rysslands anfall på Ukraina ledde sanktionerna mot landet att vissa projekt avslutades.
T.ex. upphörde Rysslands närvaro på Frankrikes och ESA:s rymdbas Kourou i Syd-Amerika.
Men vad gäller rymdstationen fortsätter samarbetet utan störningar. Allt annat vore också
omöjligt eftersom de olika modulerna är beroende av varandra.


"Vi ska sluta, men vi sa inte när"

Beslutet från ryskt håll att inom några år lämna projektet med rymdstationen omges dock
av ganska stor oklarhet. Det verkar vara ett politiskt principbeslut, men inga praktiska åtgärder
är tydligen ännu planerade. Tidningen Aviation Week kunde inte ens erhålla besked från Roscosmos
om vilken myndighet som tagit beslutet.

Projektet ISS grundar sig på ett avtal från 1998 mellan USA, Ryssland, Europa, Japan och Kanada.
En deltagare som vill lämna samarbetet måste lämna in en skriftlig uppsägning minst ett år i förväg.

Enligt ett nytt beslut från USA vill man driva stationen åtminstone fram till 2030. Men stationens
konstruktion är sådan att de ryska modulerna är nödvändiga för driften. På NASA säger man att
samarbetet på ISS mellan Ryssland och övriga länder har fungerat väldigt bra.


Förändrad rymd efter Rysslands krig.

Efter att Rysslands militär överfallit Ukraina har mycket förändrats i relationen mellan världens länder. Här berättar jag om följderna för rymdverksamhet för Ukraina, Ryssland, USA och ESA. 
(Källor: Aviation Week och Space News. 2022-03-28)

Ukrainas rymdindustri står stilla under kriget.

På 50-talet var Ukraina en del av Sovjetunionen. I staden Dniepropetrovsk byggdes en fabrik för tillverkning av kraftfulla missiler. De kunde laddas med kärnvapen och skjutas långa sträckor. Efter hand blev industrikomplexet, som hette Yuzhny, ett av Sovjetunionens största, och byggde både missiler och rymdraketer.

Efter Sovjetunions fall kunde Yuzhny finna kunder i Ryssland. Man kunde också hjälpa nya rymdnationer med deras projekt: Brasilien, Kina, Indien, Saudi-Arabien och Syd-Korea.

När Ryssland ockuperade Krim år 2014 avbröts rymdsamarbetet mellan Ukraina och Ryssland. Staden hette då Dnipro och där fanns fabriken Yuzhmash som byggde raketen Zenit för Rysslands rymdverksamhet. Den verksamhet som återstod var leverans av motorer till den amerikanska raketen Antares och europeiska raketen Vega.

Hittills har företaget Northrop Grumman sänt upp 16 Antares-raketer till den internationella rymdstationen med frakt-rymdskeppet Cygnus. Två nya Antares-raketer fanns i hamnstaden Mykolaiv i Ukraina när Ryssland anföll. Det har blivit omöjligt att få ut dem därifrån. Northrop Grumman har två raketer på lager och kan därmed fullfölja sitt aktuella kontrakt med NASA, men man kan inte sluta nytt avtal eftersom man tills vidare saknar tillgång till nya raketer.

Framtiden ter sig väldigt osäker för Ukrainas rymdindustri.

Kan driften av ISS hållas utanför konflikten på Jorden?

När man 1993 planerade den internationella rymdstationen så tog man medvetet ett beslut om att göra modulerna beroende av varandra för att uppmuntra till samarbete. Medlemmarna i samarbetet har genom åren tvingats hantera ändrade målsättningar, problem med finansieringen, olyckor, politiska konflikter.

Makthavare i de länder som ingår har gjort sitt bästa för att hålla rymdstationen utanför konflikter. Astronauterna har inte haft några problem med att samarbeta.

Nu i slutet på mars ska Mark Vande Hei från USA lämna rymdstationen tillsammans med Anton Shkaplerov och Pyotr Dubrov från Ryssland i en Soyuz-kapsel.

USA och Ryssland turas om att med sina rymdskepp flytta upp ISS till en lite högre bana.Utan de här puffarna skulle rymdstationen till slut ramla ner.

Om man lyckas hålla igång samarbetet trots krisen mellan Ryssland och andra länder så är det tveksamt om man från rysk sida vill fortsätta efter 2024. Övriga medlemmar har tagit beslut om att fortsätta till 2030, men utan rysk medverkan blir det svårt.


Stopp för samarbete mellan ESA och Ryssland.

Ryska Soyuz-raketer har i många år skjutits upp från Europas rymdbas i franska Guiana i Syd-Amrika. Nu har ryska rymdorganisationen Roscosmos pausat allt samarbete och den ryska personalen reser hem. Flera uppskjutningar av satelliter får därför vänta tills ESA hittar alternativa raketer.

Ett av samarbetsprojekten mellan ESA och Ryssland är farkosten Exo-Mars som skulle ha sänts iväg till Mars i september från Bajkonur. Det projektet blir nu försenat, åtminstone flyttas det fram till 2024.

En av Putins män, en agressiv lögnare, är chef för Roscomos.

År 2018 utsågs Dmitry Rogozin till ny chef för den statliga rymdverksamheten, Roscosmos. Han har varit vice premiärminister tidigare, och är en man helt i Vladimir Putins smak. Tragiskt nog har han ansträngt sig att sabotera samarbetet mellan Ryssland och USA.

Efter Rysslands ockupation av Krim sattes Rogozin upp på USA:s sanktionslista. Som chef för Roscosmos har han varit aggressiv och kommit med hotelser och förolämpningar mot väst. Det ser ut som om Ryssland inte vill fortsätta samarbetet med rymdstationen, och samarbetet om en bas i bana runt Månen, Gateway, har definitivt upphört på ryskt initiativ. Istället vill Ryssland öka rymdsamarbetet med Kina.

När de nya sanktionerna trädde i kraft nu när Ryssland startat krig mot Ukraina, så har Rogozin använt Twitter för att utslunga allehanda agressiva påhopp och lögner. Men så har han ju Vladimir Putin som chef.




Nyheter från Storbritannien: Flygmyndighet blir rymdmyndighet, ny rymdlag och avsikt att börja skjuta upp satelliter 2022. Men rymdbaserna är långt ifrån färdigbyggda! (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2021-08-09.)

I Storbritannien finns en myndighet som heter Civil Aviation Authority (CAA). Den reglerar allt som rör trafikflyg. Nu har denna myndighet fått i uppdrag att också reglera landets rymdtrafik. Myndigheten ska ta ställning till ansökningar om att sända upp raketer och satelliter från brittisk mark.

Den nya rollen för CAA följer av att Storbritannien 29 juli fick en rymdlag: Space Industry Regulations. Samtidigt bildas också Air Accidents Investigation Branch, som är ansvariga för säkerhetsfrågor, bl. a. utredningar efter rymdolyckor.

Ny lag och nya direktiv för myndigheter är ett led i Storbritanniens strävan efter att bli först med att sända upp satelliter från europeisk mark, och samtidigt öka sin andel av den internationella rymdmarknaden till 10 %.

Man arbetar på att sända upp första satelliten från Storbritannien redan 2022.


Det är en komplicerad procedur att ta ställning till en ansökan om satellituppskjutning, och beräknad handläggningstid hos CAA blir 9 – 18 månader. Man ska ta ställning till teknik, säkerhet, miljökrav osv

Den nya rymdlagen reglerar villkor för raketer, satelliter, rymdbaser. Uppskjutning av raketer måste dock godkännas av landets transportminister. CAA uttalar att man inte kommer att lägga sig i varenda detalj inom rymdbranschen, utan syftet är att underlätta för Storbritanniens rymdverksamheten.

Space Hub Sutherland är en rymdbas som håller på att byggas vid Skottlands norra kust. Man har erhållit tillstånd att bedriva rymdverksamhet, men saknar miljötillstånd. Kostnad för basen beräknas bli 17,3 miljoner pund. Den operatör som ska sända upp raketer här heter Orbex.

Saxa Vord Spaceport (hette tidigare Shetland Space Centre) ska ligga på ön Unst, en av Shetlandsöarna, men väntar på tillstånd att börja bygga. Härifrån ska raketen Pathfinder, byggd av Lockheed Martin och ABL Systems, och delvis finansierad av UK Space Agency, skjutas upp.

(I Sverige är det tvärtom: I Sverige har det varit segt att få uppbackning av regeringen och segt att få en ny rymdlag, men däremot har vi sedan länge en fungerande rymdbas. Storbritannien har stark uppbackning av staten och en ny rymdlag, men de har ingen rymdbas, ännu!)


         
Storbritannien satsar på rymden: baser, raketer, satelliter och rymdturism.

Storbritanniens regering agerar mycket aktivt för att landet ska börja sända upp satelliter inom tre år. Man uppmuntrar till byggandet av ett flertal rymdbaser i England, Skottland och Wales. Från dessa baser ska man sända upp satelliter men hoppas också starta upp suborbital rymdturism. En ny lag som stöder kommersiell rymdverksamhet behandlas nu i parlamentet. Rymdbaserna kommer troligtvis att få viss statlig finansiering.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2017-07-21)



Tidningen Aviation Week publicerar denna karta över orter där man försöker starta upp rymdbaser.
Från norr till söder: Western Isles (orange), Sutherland (mörkblå), Cambeltown (blå), Prestwick (gul), Snowdonia (grön), Newquay (lila) och Manston (röd).

Farfar flög över bergen.

3 mil från Glasgow ligger flygplatsen Prestwick Airport. Den har länge levt i skuggan av Glasgow International Airport. Nu vill man satsa på en ny verksamhet: rymden. Flygplatsen har en 3 kilometer lång landningsbana varifrån ett flygplan kan starta, medförande en raket som startar ute över havet.

Prestwick Airport samarbetar med företaget Orbital Access, som i samarbete med brittiska försvarsindustri-jätten BAE Systems bygger en tvåstegsraket för uppskjutning av mindre satelliter. Raketen ska föras upp av ett flygplan till höjden där raketmotorn tänds.

VD för Orbital Access är Stuart McIntyre. Hans farfar David McIntyre var med och skapade flygplatsen på 30-talet och drev där det framgångsrika Scottish Aviation, som tillverkade flygplan. Scottish Aviation levde kvar till 70-talet och fusionerades sedan med andra företag som slutligen bildade BAE Systems! David MacIntyre tillsammans med en annan pilot var de första någonsin att flyga över Mount Everest år 1933.

Stuart McIntyre säger att Prestwick Airport inte bara ska sända upp satelliter utan vara en plats där besökare konsumerar rymdtjänster, som t.ex. astronautträning, tyngdlöshets-flygningar, utbildning och forskning. Men hoppas göra den första testflygningen med raketen år 2020.

Men Sverige då…?

VD på företaget Deimos Space, Philip Davies, säger att det finns stora konkurrensbegränsningar när det gäller rymdbaser. Europa är så tättbefolkat att det bara är i norr som det finns förutsättningar för att sända upp raketer. Lämpliga platser skulle vara norra Skottland och norra Norge. (I hela artikeln i Aviation Week nämns inte det svenska projektet att sända upp satelliter från Esrange)

Deimos är en konsultfirma som vill vara med i spelet och därför vill samarbeta både med en rymdbas och en rakettillverkare. Som tänkbara platser för en rymdbas föreslår företaget bland annat en missiltestbas på Yttre Hebriderna och en plats nära byn Tongue på Skottlands nordvästra kust.

Tänkbar rakettillverkare var amerikanska Firefly Space Systems, men det företaget gick i konkurs 2016. Vilken rakettillverkare kan bli klar till 2020? Davies säger något som jag redan konstaterat i en artikel i Norrländska Socialdemokraten (NSD) om kommande satellituppskjutningar från Esrange: ”There are not too many vehicles that will be ready before 2020.”


Hur stor efterfrågan finns på raketuppskjutningar?

Politiker och företag i Storbritannien hoppas att det senast år 2020 materialiserar sig en stor efterfrågan på rakettjänster för små satelliter. Bland annat vill företaget Oneweb sända upp ett stort antal satelliter till LEO för sin bredbandstjänst. Man hoppas också på några brittiska satellittillverkare: Surrey Satellite Technology Ltd (SSTL) och Clyde Space. SSTL:s fabrik finns 5 mil från London, och det skulle var bra för det företaget att kunna sända upp satelliter från norra Skottland.

På SSTL säger man att om de brittiska baserna kan hålla tillräckligt låga kostnader så är de intressanta. Om det är avsevärt billigare att skjuta upp t.ex. från Indien så väljer man det alternativet.

Storbritanniens regering stöder planerna på rymdverksamhet. I parlamentet behandlas just nu ett lagförslag som heter Space Industry Bill och ska underlätta kommersiell rymdfart. Man har också tillskjutit 100 miljoner pund för att skapa ett nytt testcentrum för satelliter.

De nya rymdbaser som håller på att skapas lite här och var i Skottland, Wales och England kommer att få finansiellt stöd.

                                Länk till UK Space Agency




Ryssland: Stora planer men krympande budget.

Rysslands rymdbudget för de närmaste tio åren är samma belopp som
USA:s rymdbudget för ett år: 20 miljarder dollar. Och beloppet har
reviderats neråt flera gånger. Orsaken är fallande oljepriser och
ekonomiska sanktioner från Europa pga Rysslands militära aggression
på Krim och i Ukraina.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2016-04-10)

Ryssland budgeterar 1,4 triljoner rubel ( 20 miljarder dollar) för
rymdverksamhet för åren 2016 – 25. Den ursprungliga planen hade en
budget på 3,4 triljoner rubel.

Ryssland går i Sovjets fotspår i rymden.

Men också den minskade budgeten, som fastställdes i mars, innebär att
Ryssland ökar sitt engagemang och tar upp manteln efter sin föregångare Sovjetunionen. Man avser att öka på alla områden, från jordobservation
och kommunikation, till sonder ut i solsystemet och bemannade rymdfärder.

Man planerar att sända obemannade farkoster till månen, och så småningom
även kosmonauter. Deltagandet i den internationella rymdstationen fortsätter,
men efter 2024 bygger man eventuellt en egen rymdstation.

Ryssland utvecklar en ny raket som kallas Angara och man vidareutvecklar raketen Souyz. Alla övriga raketer kommer att avvecklas: Proton, Rockot, Kosmos, Cyclone, Dnepr och Zenit. Planer finns på en riktigt stor raket som
kan användas för att utforska solsystemet.

55 år sedan Gagarins rymdfärd.

2016 är ett jubileumsår för rysk rymdverksamhet: det är 55 år sedan Jurij
Gagarin blev första människan i rymden och 50 år sedan sonden Luna 10 blev
den första satelliten som kretsade runt månen.

Under de kommande tio åren vill man från ryskt håll upprätthålla sin kapacitet inom t.ex. jordobservation, kommunikation och bemannad rymdfart.

Igor Komarov är chef för Rysslands rymdorganisation Roscosmos. Han säger
att det ansträngda budgetläget gör det viktigt att prioritera.

Det viktigaste är att ha satelliter för jordobservation och kommunikation, och
bra raketer som kan sända upp dem. De närmaste tio åren planerar man att
öka antalet kommunikationssatelliter från 32 till 41 och antalet satelliter för jordobservation från 8 till 23.

Ryssland vill också fortsätta att satsa på rymdforskning. Nyligen sändes – i samarbete med ESA – en farkost till Mars. Sonden Exomars lyfte med en rysk Proton-raket. Enligt planen ska den följas av en till gemensam farkost 2018, en farkost som ska landa på Mars och medföra en rover och en avancerad borr för geologiska undersökningar. Men Rysslands budgetproblem tyder på att farkost nummer två snarare sänds iväg 2020.

Roscosmos har påbörjat planeringen för tre typer av månfarkoster. De kallas
Luna-Glob, Luna-Resurs och Luna-Grunt. Det är satelliter som ska kretsa kring månen, det är landare och det är markfordon. Man vill bland annat hämta hem mångrus, vilket man dock redan gjort med ett antal farkoster på 70-talet.
(Luna 16, 20 och 24).

Bemannad rymdfart: kosmonauter till månen.

Ryssland och USA har sedan rymdålderns början 1957 helt dominerat på
området bemannad rymdfart. Kina har de senaste åren inlett ett program
för bemannad rymdfart, men annars är det bara ryska och amerikanska
raketer och rymdskepp som kunnat föra upp astronauter i rymden.

Ryssland har som mål att kunna sända kosmonauter till månen, Mars och
ännu längre ut i solsystemet. Därför vill man fortsätta att medverka i arbetet
på den internationella rymdstationen. De fem parter som driver stationen
(USA, Ryssland, Japan, Kanada och ESA) har kommit överens om finansiering fram till 2024, därefter kanske man överger den. Ryssland planerar att i så
fall bygga en egen rymdstation.

Ryssland ska utveckla en ny version av Soyuz-raketen för bemannad
rymdfart. Raketerna Soyuz och Angara kommer att testas vid den nya
rymdbas som Ryssland bygger i östra delarna av Sibirien. Basen heter
Vostochny Cosmodrome och ligger i regionen Amur. Bemannade
uppskjutningar från den nya basen sker tidigast 2023.

Budgetproblem.

Ryssland vill sända kosmonauter till månen på 30-talet, men liksom många
andra projekt har man nu tvingats senarelägga arbetet. Mars-farkost nr två
med ESA flyttas troligtvis från 2018 till 2020, arbetet på Vostochny försenas
och man skulle ha gjort den första raketuppskjutningen därifrån 2016 men
den är framflyttad, arbetet på den nya super-stora raketen är försenat osv.

Analytiker i väst gör bedömningen att Rysslands rymdprogram kommer att
bli ännu mer försenat. Låga oljepriser gör det troligt att budgeten kommer
att revideras neråt igen.

Citat ur Aviation Week: ” All the multiyear plans should be treated with
caution,” says Simon Saradzhyan, director of the Russia Matters project at
Harvard University´s Belfer Center for Science and International Affairs.”
There´s a reason why the Russian Federation´s finance ministry suspended drafting three-year fedral budgets for Russia in 2015, and the reason is the volatility of oil prices, on which the Russian budget depends to a very
significant extent. If oil prices stay low or drop even lower; the space
program would hve to be revised down again.”



     
Storbritannien ökar sitt bidrag till ESA med 25 %.

Storbritanniens regering skär kraftigt i de statliga utgifterna och förefaller vara skeptisk till Europa, men ändå har man nu kraftigt ökat sitt engagemang i ESA. Under perioden 2013-2017 kommer stödet till ESA att ligga 25 % högre än hittills.
(Källa: Space News. 2012-11-12)

Nyheten kom i form av ett uttalande av George Osborne, med titeln U.K. Chanchellor of the Exchequer. Osborne sa att Storbritanniens bidrag per år nu skulle vara 240 miljoner pund. Landets bidrag till ESA under 2012 innebar att man var ESA:s fjärde största bidragsgivare, efter Frankrike, Tyskland och Italien. Nu har man med liten marginal gått om Italien.

Motivet till Storbritanniens ökade rymdengagemang är en tro på att investeringar i rymdindustrin stimulerar ekonomin och därmed bidrar till att lyfta landet ur lågkonjunkturen. (Också i Frankrike ser man rymdindustrin som en tillväxtmotor. Vad har Sveriges politiker för åsikt om detta?) Britterna är främst intresserade av att investera i telekommunikationssatelliter.

Tyskland och Frankrike bidrar till ESA:s budget med ca 750 miljoner euro var, och Italien bidrar med 350 miljoner euro. Det ökade bidraget från Storbritannien är mycket välkommet för ESA som har kämpat för att kunna finansiera sina projekt inom telekommunikation, fjärranalys, meteorologi, sonder till andra planeter samt nya raketer.

George Osborne säger att Storbritanniens rymdindustri har en omsättning på 9 miljarder pund och har växt med 8 % per år, trots att ekonomin som helhet haft det trögt. Han sa vidare att regeringen strävar efter att landets rymdindustri ska omsätta 30 miljarder pund år 2030.


Citat från Osbornes tal: "We are now at a watershed, where space is transitioning from a celebration of science endeavors into a capability that impacts on our everyday lives. Satellites are bringing brodband to rural areas across the U.K., while providing enormous export opportunities."



EU-kommissionen godkänner brittiska GKN:s förvärv av Volvo Aero
. (2012-09-03)

EU-kommissionen har efter granskning av det brittiska företaget GKN:s planerade förvärv av Volvo Aero funnit att affären inte skulle avsevärt minska kundernas leveransalternativ. Därmed har den inte någon erinran mot förvärvet även om parternas verksamhet i viss mån överlappar varandras.

Både GKN och Volvo Aero tillverkar komponenter till flygmotorer och annan utrustning för flygplan.

Transaktionen bedöms av Kommissionen inte komma att påtagligt hämma en effektiv konkurrens inom EES-området eller en väsentlig del av detta.


           
Europa vill ha en ny raket.

I november ska beslut tas på ett ministermöte om ESA:s budget för de närmaste åren. Då ska man besluta om Europas nya raket. Valet står mellan Ariane 5 ME och Ariane 6!
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2012-04-16)

Tyskkland och Frankrike, som är de största bidragsgivarna till ESA, har olika åsikt om hur den nya raketen ska se ut. Tyskland vill ha en uppgradering av den nuvarande modellen. Ariane 5 ska utvecklas till Ariane ME. Frankrike vill ha en helt ny modell, Ariane 6. Senast i juni ska de försöka komma överens, så att ESA:s medlemsländer kan ta ett beslut vid ett ministermöte i november.

Vid det förra mötet 2008 budgeterades 355 miljoner euro för att påbörja planeringen av Ariane ME. Då var Tyskland och Frankrike överens om detta beslut. Om ESA nu lägger 1,5 miljarder euro på fortsatt uppgradering så får man en Ariane ME, som har 20 % lägre driftskostnader än Ariane 5.
Raketen skulle byggas av EADS-Astrium och vara klar senast 2017.

Men nu verkar det som om Frankrike har ändrat sig. Man vill bygga helt nytt, en Ariane 6.
Arianespace har under de senaste 20 åren främst skjutit upp kommersiella satelliter. När man sände upp den tredje ATV-farkosten till rymdstationen i mars i år innebar det att Ariane 5 klarat 47 uppskjutningar i följd utan något misslyckande. Arianespace har ungefär halva marknaden för kommersiella satelliter.

Men kostnaderna för Ariane 5 är höga. Trots framgångarna har verksamheten gått med underskott! Och nu hotar konkurrens bl.a. från SpaceX, Kina och Indien. Det finns också ett problem: Arianeraketen har oftast lyft upp två satelliter per uppskjutning. Tanken var att detta skulle ge högre intäkter, men ofta har det istället uppstått förseningar när man ska samordna de två satelliterna med högre kostnader som följd.

Ariane 6 skulle byggas för bara en satellit och också anpassas mer till behovet hos medlemsländernas statliga satelliter. Man vill planera för uppskjutning av 6-7 satelliter per år och med betydligt lägre kostnad än den nuvarande raketen.

De senaste månaderna har ESA frågat sina största kunder vilka behov av raketuppskjutningar de har för den närmaste framtiden: Kunderna är SES, Eutelsat, Hispasat och flera europeiska militära användare. Romain Busch är VD för SES. Han säger att på SES är man för alternativet Ariane 6. "Vi tror att det på marknaden finns behov av att sända upp satelliter i huvudsakligen två viktklasser: 3 – 3,5 ton och 6-6,5 ton.”

ESA har numera tre olika raketer som täcker in olika viktklasser: Ariane för stora satelliter, ryska Soyuz för medelstora satelliter och den italienska Vega för de minsta satelliterna.

I en idealsituation skullle Europa kunna uppgradera Ariane samtidigt som man jobbade på med att skapa den helt nya Ariane 6. Men budgetsituationen sätter stopp för detta. Den minister i Frankrike som är ansvarig för rymdverksamhet, Laurent Wauquiez, säger att ESA måste ta ett beslut i november. ”Vi kan inte vänta till 2015!”



Europas nya raket Vega sänds upp för första gången.

ESA gör sin första uppskjutning med den nya raketen Vega nu på måndag 13 februari. RUAG Space Sverige har bidragit med en omborddator. (2012-02-09)

Den första Vega sänds upp från Kourou i Franska Guiana. Den ska föra upp hela nio små satelliter i omloppsbana. Uppsändningen med denna raket är höjdpunkten (!) på nio års samarbete mellan ESA, Italiens rymdorganisation (ASI) och företaget ELV Spa som haft huvudansvaret.

Men många länder har medverkat, bland dem Sverige. RUAG Space Sweden har byggt den dator och en antenn som finns ombord. Övriga medverkande länder är Belgien, Frankrike, Italien, Holland, Spanien och Schweiz. ESA sänder upp stora satelliter med raketerna Ariane och Soyuz. Vega är tänkt för relativt små laster på 300-2500 kg.

Och så lite på engelska: The payload consists of two Italian satellites – ASI’s LARES laser relativity satellite and the University of Bologna’s ALMASat-1 – as well as seven nanosatellites provided by European universities: e-St@r (Italy), Goliat (Romania), MaSat-1 (Hungary), PW-Sat (Poland), Robusta (France), UniCubeSat GG (Italy) and Xatcobeo (Spain).



           
    
 Ett  framgångsrikt rymdföretag i Tyskland - OHB.

År 1981 köptes företaget Otto Hydraulik Bremen av familjen Fuchs. 1985 bytte företaget inriktning från marina produkter till rymdverksamhet. 1991 ändrades namnet till Orbital- und Hydrotechnologie Bremen-System. Företaget har under relativt kort tid avancerat från komponentleverantör till leverantör av hela system.
(Källa: OHB:s webbplats. 2011-06-15)

Historia.
 
Den första stora ordern togs 2001 då man fick i uppdrag att bygga fem satelliter för Tysklands försvarsdepartement benämnt SAR-Lupe. 2004 började företaget delta i byggandet av ATV, den fraktfarkost som ESA sänder till rymdstationen.
Under år 2008 kunde OHB notera många framgångar. Både Columbus och ATV nådde fram till rymdstationen, SAR-Lupe avslutades med lyckad uppskjutning av den femte satelliten och flera andra satelliter som OHB byggt sändes upp i omloppsbana. 2010 fick OHB kontrakt på att utveckla de 14 första satelliterna i Europas GPS-nät (Galileo).

Bemannad rymdfart.

På OHB ser man bemannad rymdfart som en viktig aktivitet. Man medverkade redan i Sovjetunionens MIR-projekt och nu är man en viktig del av arbetet med den internationella rymdstationen. OHB har varit med och konstruerat Columbus-modulen, byggt några av de delar (noder) som förenar vissa moduler och man har utvecklat utrustning för forskning på stationen. Sist men inte minst har man byggt vissa delar av ATV: kabelsystem och skydd mot meteorer.

Jordobservation.

OHB bygger plattformen för Europas tredje generation meterologisatelliter, kallad MTG. Ett annat stort observationsprogram där OHB ska medverka heter Global Monitoring for Environment and Security (GMES). Företaget har flera andra uppdrag inom t.ex. klimatforskning och militär observation.

Att utforska rymden.

“Ever since the prehistoric era, men and women have crossed oceans, mountain ranges and hostile regions to discover and settle new continents even in the face of great danger and hardship.” Så inleder OHB sin redogörelse för “Exploration and science”. Efter att vi människor nått till jordens alla öknar, berg, polarområden och högt upp i luften står vi nu inför nästa okända område – rymden. Utforskandet av rymden sker med obemannade farkoster och med bemannade rymdfärder. På OHB hävdar man att det stora målet med rymdverksamhet är att hitta nya platser för människan att bo på.

Men denna uppgift är för svår för ett enskilt land. Därför har 14 rymdnationer beslutat samarbeta för att åstadkomma effektiv utforskning av solsystemet. De destinationer som kan komma ifråga är Månen, Mars, asteroider och stora månar som kretsar kring planeterna i solsystemet.

OHB deltar i konstruktionen av ExoMars. Det är ett uppdrag från ESA. Ett Mars-fordon ska placeras på planetens yta av en landningsfarkost. Denna farkost förs till Mars av ett rymdskepp, och det är vid konstruktionen av detta rymdskepp som OHB medverkat. Exo Mars ska sändas iväg år 2016. ESA håller på att planera för ytterligare ett stort Mars-projekt benämnt Mars-NEXT och ska sändas iväg 2018. OHB deltar även där. Mars-NEXT innebär bl.a. att tre landare släpps ner på olika platser på Mars medan en fjärde farkost kretsar runt Mars och sänder information från landarna. Den här Mars-färden innebär också en generalrepetition inför en senare obemannad Mars-farkost som ska föra hem ett markprov
till Jorden.

Kommunikation, navigering och säkerhet.

OHB håller på att utveckla små kommunikationssatelliter, deltar i upprättandet av ett europeiskt navigeringssystem och utvecklar observationssatelliter för militära ändamål.

Mot Månen och Mars: Sverige kan också medverka.
Det är ju sant som det sägs på OHB:s hemsida: ”Die Nutzung des Weltraums durch den Menschen hat gerade begonnen” - ”Man has just begun to conquer space”
Eller på svenska: Vi har rymden runt hörnet. Sedan är det bara att fortsätta mot oändligheten.




 

Hur viktigt är det med rymdverksamhet?

I Frankrike gav staten ut obligationer som drar in 35 miljarder euro till flyg- och rymdinvesteringar. I Sverige har vi inte råd att bygga satelliter…
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2010-12-20)

Jämför Sverige med Frankrike: Under 2010 fick vi reda på att Rymdbolaget inte kan fortsätta med sina framgångsrika satellitbyggarprojekt. Anledningen är att finansiering på kort sikt inte kan ordnas. Just nu finns inga kunder, beställarsystemet i ESA fungerar allt sämre för Sveriges del och regering/riksdag vill inte skjuta till medel utan vill istället att Rymdbolaget ska drivas med en årlig vinst på 10 %. 
 
Frankrikes regering presenterade i slutet av 2009 en plan för att stimulera ekonomin. Hela världsekonomin hade ju drabbats av en finansiell kris som snabbt övergick i en drastisk lågkonjunktur. Franska staten skulle nu ge ut obligationer för 35 miljarder euro och pengarna skulle användas för att stimulera Frankrikes industri.

Programmet har nu nått så långt att vissa beslut tagits om fördelning av pengarna medan man i andra fall håller på att ta ställning till förslag och ansökningar.

Klart är i alla fall att Frankrikes rymdindustri får en stor del av medlen. Här är några exempel på förslag som man nu ska ta ställning till: Ett mätinstrument benämnt SWOT som ska utvecklas tillsammans med NASA, en miljösatellit som ska byggas i samarbete med Tyskland, utvecklingsarbete för nya satelliter inom telekom, miljö och fjärranalys.

Men en del projekt har redan nått fram till det stadium då de ska förverkligas. I mitten av december besökte Frankrikes president Nicolas Sarkozy en fabrik som rymdföretaget Safran/Snecma driver i Vernon, norr om Paris. Han sa då att regeringen betalat ut medel till vissa flyg- och rymdprojekt. Det gäller en militär helikopter och det gäller nästa generation Ariane-raketer. Franska rymdorganisationen CNES får 82 miljoner euro för att påbörja arbetet med Next-Generation Launcher (NLG).

Allt som allt kommer rymdverksamheten i Frankrike att få 500 miljoner euro av de medel som obligationerna inbringat. Hälften av detta belopp går till NLG och hälften till teknikutveckling för satelliter. Eftersom man i Frankrike ska dra igång ett stort program för att ge hela landet tillgång till bredband senast 2025 så är det möjligt att en del av pengarna därifrån avsätts för bredband via satellit.

Det är tänkt att både staten och industrin ska bidra med finansiering till de här programmen. Man bedömer att de olika programmen kommer att ge intäkter som sammanlagt är dubbelt så hög som de placerade beloppen. Staten ser det här som investeringar, inte som stöd.


 

Storbritannien har saknat rymdmyndighet - nu blir den verklighet.

Storbritanniens regering meddelade 23 mars att man kommer att skapa en rymdmyndighet som ska samordna all civil brittisk rymdverksamhet.
(Källa: Space News. 2010-03-24)

De flesta länder i Europa har en rymdorganisation (I Sverige heter den Rymdstyrelsen) men Storbritannien har haft en struktur benämnd British National Space Centre. Olika myndigheter har skött olika typer av rymdverksamhet med Centret som samordnare.

Den nya rymdmyndigheten skapas 1 april och den kommer inte att ha någon ökad budget, utan vinsten ligger i att man tar ett samlat grepp. Storbritanniens roll i ESA blir tydligare. Regeringen har också dragit upp en strategi för att gynna Storbritanniens växande rymdindustri: the National Space Technology Strategy.

Följande gör sig bättre på engelska: ”British Business Secretary Lord Mandelson and Science Minister Lord Drayson said the government is determined to make it easier for British space-hardware companies to do business in Europe and elsewhere.”

En rådgivande kommitté förespråkar att Storbritannien försöker öka sitt inflytande i ESA genom att öka sitt bidrag med 7 % varje år i tio år framåt! Man vill motverka att Frankrike, Tyskland och Italien har för stort inflytande i rymdsammanhang.

Landet satsar således inte mer pengar på rymden, men man omfördelar medel och skapar bl.a. ett nytt ESA-center som ska heta International Space Innovation Centre. Centret får en budget på 40 miljoner brittiska pund.

Storbritanniens nuvarande rymdbudget på 265 miljoner pund är avsevärt mindre än vad Frankrike, Tyskland och Italien lägger på rymdverksamhet. 85 % av Storbritanniens rymdbudget går till ESA. Trots det finner man att rymdverksamheten i Storbritannien ökat med 9 % per år från 1999 till 2008, att den sysselsätter 19.100 personer och har visat sig motståndskraftig mot dagens ekonomiska kris.

Storbritannien tog redan för länge sedan ett principbeslut om att inte satsa på bemannad rymdfart. Trots det innehåller ESA:s nyvärvade grupp astronauter en
engelsman.


          
           

Satelliterna Herschel och Planck ska avslöja universums hemligheter.

Vad hände under den första miljontedelen av en sekund efter Big Bang? Det finns inget som astronomerna hellre vill ta reda på. Svaret på denna fråga skulle kunna förklara några av universums stora hemligheter: materiens täthet, förekomsten av ”svart energi” och uppkomsten av stjärnor och galaxer.
(Källa: främst Space News från 2009-04-06)

Universums hemligheter för 1,3 miljarder euro.

ESA har sänt upp två satelliter med en och samma raket, Ariane 5. Satelliterna kallas Herschel och Planck och tanken är att de ska hjälpa astronomerna att förstå vad som hände genast efter Big Bang. Projektet kostar 1,3 miljarder euro.

Satelliterna medför två olika typer av teleskop. Herschel studerar universums infraröda strålning. Planck studerar variationer i temperaturen hos universums mikrovågor.

Herschel och det infraröda.

Herschel är uppkallat efter den brittiske astronomen William Herschel, som upptäckte den infraröda strålningen (Han upptäckte också planeten Uranus).

Satelliten Herschel som är 7,5 m hög och väger 3,3 ton ska studera hur galaxer och stjärnor bildas och utvecklas. Liksom sina föregångare, ESA:s Infrared Space Observatory, amerikanska Spitzer och japanska Akari, gör Herschel sina observationer i infraröda våglängder. Detta möjliggör observationer av relativt kalla fenomen som t.ex. interstellära gaser, samt av galaxer och stjärnor som inte går att se med vanligt teleskop.

”Genom att observera i infrarött kan vi studera hur allt formas, de första stadierna, för denna typ av processer sker ofta i relativt kalla delar av universum”, förklarar Göran Pilbratt, ESA:s projektledare för Herschel.

Planck och universums födelse.

Det andra teleskopet har erhållit sitt namn efter den tyske fysikern Max Planck som formulerade kvantteorin. Detta teleskop ska observera hela himlen för att hjälpa forskarna förstå de stora strukturerna som existerade i universum omedelbart efter Big Bang. Satelliten har två amerikanska föregångare, Cosmic Background Explorer från 1989 och Wilkinson Microwave Anisotropy Probe från 2001. Med hjälp av Planck försöker man finna svar på frågor om universums uppkomst.

Hur uppstod universum? Och vad kostar det att ta reda på det?

Syftet med att sända upp dessa två satelliter samtidigt var att ESA hoppades spara pengar genom att bara använda en raket. Men eftersom Herschel och Planck är så komplicerade har konstruktionsarbetet dragit rejält över tiden (uppskjutningen skulle ha skett 2007) vilket inneburit en fördyring med 180 miljoner euro. Chefen för ESA:s vetenskapsavdelning, Jacques Louet, säger: ”Kostnadsutvecklingen har varit som en mardröm.”

Men projektet kommer förhoppningsvis att ge oss ovärderlig kunskap. En gång i tiden fick människorna veta att Jorden inte var platt utan istället rund. Herschel och Planck kommer kanske att visa oss på något lika omvälvande.

Europas nya lilla raket heter Vega.
(Källa: Space News.2009-03-23)

Den europeiska raketen Vega, avsedd för att skjuta upp små satelliter, kommer att sändas upp för första gången år 2010. Innan dess måste motorn för det tredje raketsteget testas mer. Inte heller det fjärde raketsteget, byggt i Ukraina, är klart. Vega utvecklas vid ett ESA-center i Italien. Till att börja med ska 5 raketer säljas till Arianespace.

Projektet Vega kommer att kosta en miljard euro. Italien betalar 57 % av Vegas kostnader, näst störst av bidragsgivarna är Frankrike med 25 %. Sverige betalar 0,8 %!

Vega består av fyra steg och ska sändas upp från rymdbasen Guiana i Syd-Amerika. Raketen är byggd för att kunna placera en satellit med vikten 1,5 ton i en polär bana på 70 mils höjd.

Vega är avsedd för den marknad som nu betjänas av Ryssland och Ukraina, dvs kunderna utgörs av ESA och olika nationella rymdorganisationer.

Priset för att sända upp en satellit har åkt berg-och-dalbana med en kraftig uppgång de tre senaste åren.

Projektet Vega fick klartecken av ESA 1998 och man planerade då för en debut 2007. Men det tog flera år att säkra projektets finansiering. Italien försökte övertala andra ESA-medlemmar att delta. I Frankrike blev man så småningom övertygade om att små satelliter hade framtiden för sig.

ESA:s stall kommer inom några år att omfatta dessa tre raketer: Ariane för stora satelliter, Soyuz för medelstora satelliter och Vega för de små. Just nu arbetar 400 ingenjörer hos ESA med att utveckla Vega. Man räknar med att sända upp 2 till 4 st Vega per år när verksamheten kommit igång.

Här är lite engelska att bita i:

"Vega`s near-term development milestones will determine whether an early 2010 first flight is realistic. A second firing of the Zefiro 9-A motor is now slated for April 22. The redesigned motor, featuring a modified nozzle and a new propellant-loading technique, was successfully test fired in October 2008."

Vill du läsa mer på engelska om Vega så gå till ESA:s webbplats.
_______________________________________________________________________


Andra generationens rymdfarare möts på rymdstationen!

(Av Ariel Borenstein. 2008-10-12.Källor: Ett tiotal olika webplatser.)

Sergei Volkovs far var kosmonaut och Richard Garriots far var astronaut. Nu är de själva rymdfarare och på tisdag kommer de att träffas på den internationella rymdstationen.

Den ryska farkosten Soyuz sköts upp i söndags från Baikonurbasen i Kazakhstan med tre rymdfarare ombord: kosmonauten Lonchakov och astronauten Fincke (båda kommer att stanna i sex månader på rymdstationen), samt rymdturisten Richard Garriot. Han är världens sjätte rymdturist och har betalat 35 miljoner dollar för att besöka rymdstationen under tio dagar. Men det som gör honom unik är att han är andra generationens astronaut. Hans far heter Owen Garriot och var astronaut på 70- och 80-talet.

Men det finns något som gör Richard Garriots rymdresa ännu mer unik! När han anländer till rymdstationen på tisdag välkomnas han bl.a. av Sergei Volkov, vars far heter Alexander Volkov. Denne var kosmonaut och deltog i tre rymdfärder, varav två gick till rymdstationen Mir.

Alexander Volkov var testpilot och blev kosmonaut 1978. Hans tre rymdfärder ägde rum 1985, 1988 och 1991. Han lämnade kosmonautkåren 1998. Också sonen Sergei är pilot i flygvapnet och påbörjade sin kosmonautträning 1997. I en intervju berättar Sergei att han växte upp i staden Star City där alla antingen var kosmonauter eller arbetade med rymdfärder. I skolan upplevde han det som normalt att någon klasskamrats pappa var uppe i rymden, det var inget konstigt med det.

Richard Garriots far flög med en Apollofarkost 1973 och en rymdfärja 1983. Richard själv var redan som mycket ung en framgångsrik dataspelskonstruktör och lägger nu större delen av sin förmögenhet på att besöka den internationella rymdstationen.

Sergei Volkov har vistats på rymdstationen sedan 8 april som medlem av stationens besättning nr 17. Volkov och Garriot kommer att återvända till jorden samtidigt 23 oktober med en Soyuzfarkost. De är verkligen rymdålderns barn.


Uppdaterat 2024-12-04
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum