Arielspace Svensk rymdindustri Internationellt - Finland - Europa, Ryssland - Asien Afrika Australien Månen Många nya rymdbaser för små raketer Bemannade rymdfärder Rymdförsäkringar Ner med rymdskrotet! Reportage Rymdmuseum Om ArielSpace Sök Logga in   RYMDINDUSTRIN I EUROPA OCH RYSSLAND  Ryssland blir kvar på rymdstationen. Ryssland har tagit beslut om att fortsätta samarbetet med den internationella rymdstationen till år 2028. (Källa: Space News. 2023-04-27) Det har förts diskussioner om hur lång livslängd stationen har, både tekniskt och ekonomiskt. Övriga partners förutom Ryssland har avtalat om att hålla igång rymdstationen till 2030. De övriga är NASA, Kanada, ESA och Japan. Problem med Ariane och Vega. Europa kommer snart att sakna tillgång till rymden. ESA-regeln om ”geo-return” ifrågasätts, Sveriges rymdindustri kan bli förlorare. (Källa: Aviation Week Space Technology. 2023-02-13) Vi vill ha en egen raket! På 70-talet insåg europeiska politiker att det var för osäkert att förlita sig på att de europeiska satelliterna skulle sändas upp av USA. Man började skapa egen kapacitet, några stora företag i främst Frankrike, Tyskland och Italien anlitades för att bygga raketer, Frankrike kunde erbjuda en rymdbas i sin koloni Franska Guiana, och man sjösatte ett system där länderna som ingick i ESA fick sälja rymdteknologi enligt hur mycket de bidrog till organisationens budget (geo-return). I många år har nu Ariane-raketerna varit pålitliga, den senaste versionen kallas Ariane 5. Raketen Ariane 5. Ny teknologi, nya spelare. Men så började ny teknologi och framväxten av nya rymdnationer föra fram alternativa uppskjutningsmodeller. Kina och Indien började sälja uppskjutningstjänster, och sedan kom SpaceX med nya tillverkningssätt och lägre priser. Den nya raket som ska säkra Europas roll i den globala konkurrensen är Ariane 6. Till sommaren fasas således Ariane 5 ut, men den nya raketen har blivit kraftigt försenad. Covid-pandemin är en stor anledning till förseningen, men tekniska problem har också uppenbarat sig. Förseningen uppgår redan nu till tre år. Vega och Soyuz. Raketen Vega och dess nya variant Vega C är en mellanstor raket utvecklad av Italiens rymdindustri. Den första uppskjutningen var framgångsrik, men sedan har tre försök misslyckats. Man utreder naturligtvis detta, men ingen vet när Vega igen kan användas. Till råga på allt finns det ett tredje stort problem för europeerna. På rymdbasen i Franska Guiana hade man jobbat upp ett samarbete med Ryssland. Man kunde sända upp satelliter med ryska pålitliga Soyuz-raketer. Efter Rysslands anfall på Ukraina avbröts samarbetet. En olycka kommer sällan ensam: I det här fallet fick ESA problem med alla tre raketer samtidigt. Inga raketer på Esrange heller. Intressant att notera är uppbyggnaden på svenska Esrange av kapacitet att sända upp små satelliter. Också där finns problem med att få fram raketer: flera företag i Europa experimenterar med att bygga mindre raketer, avsedda för att skjuta upp dessa små satelliter, men ingen är klar. Kommer "geo-return" att upphöra? Problemen med att bygga Ariane 6 har initierat en diskussion om att regeln om geo-return försenar arbetet inom ESA. Är det bättre att välja tillverkare efter ekonomiska regler istället för politiska? Vad gäller Sverige så skulle vi alltså inte vara garanterade att få bidra som underleverantör till de stora raket- och satellitprojekten. Regeln om geo-return har haft den enormt positiva följden att det gynnat framväxten av nya rymdorganisationer och rymdföretag i Europa. Men rymden är på gång. De tre största europeiska rymdnationerna Frankrike, Tyskland och Italien har slutit avtal om fortsatt samarbete vad gäller Ariane, Vega men också framväxten av små raketer. Stödet till företag som bygger små raketer är ju positivt för Sverige, som behöver små raketer till Esrange. Ariane 6 är alltså försenad, men konstruktion och testning framskrider. Till exempel ska man göra en första stor test av motorn Vulcain som ska användas för Ariane 6. Första satellit-uppskjutningen i Europa blir från Cornwall, inte från Norrland. Virgin Orbital planerar att skjuta upp sju satelliter från Storbritannien. En Boeing 747-400 med smeknamnet Cosmic Girl flyger från Cornwall med en raket monterad under planet. (Källa: Space News. 2022-01-08) På hög höjd släpps raketen som fortsätter upp och placerar ett antal små satelliter i omloppsbana. För detta behövs ingen raketbas utan istället ett flygfält. Så Esrange blir troligtvis ändå den ledande raketbasen i Europa, med planerad debut för uppsändning av satelliter med raket i slutet på 2023. Planerad start för Virgin är 9 januari. Virgin Orbit har lyckats tre gånger i USA med uppskjutning av satelliter med hjälp av ett flygplan istället för första raketsteget. Virgin Orbit förhandlar om att använda flygplan för satellit-uppskjutningar också i Brasilien och Australien. Flygfältet i Storbritannien som Virgins Boeing-plan lyfter ifrån heter Spaceport Cornwall, som delvis finansieras av brittiska staten. “The mission will place into orbit seven payloads from a variety of customers, including the U.K. Ministry of Defence, U.S. Naval Research Laboratory and the first satellite for the government of Oman.” Förändrad rymd efter Rysslands krig. Efter att Rysslands militär överfallit Ukraina har mycket förändrats i relationen mellan världens länder. Här berättar jag om följderna för rymdverksamhet för Ukraina, Ryssland, USA och ESA. (Källor: Aviation Week och Space News. 2022-03-28) Ukrainas rymdindustri står stilla under kriget. På 50-talet var Ukraina en del av Sovjetunionen. I staden Dniepropetrovsk byggdes en fabrik för tillverkning av kraftfulla missiler. De kunde laddas med kärnvapen och skjutas långa sträckor. Efter hand blev industrikomplexet, som hette Yuzhny, ett av Sovjetunionens största, och byggde både missiler och rymdraketer. Efter Sovjetunions fall kunde Yuzhny finna kunder i Ryssland. Man kunde också hjälpa nya rymdnationer med deras projekt: Brasilien, Kina, Indien, Saudi-Arabien och Syd-Korea. När Ryssland ockuperade Krim år 2014 avbröts rymdsamarbetet mellan Ukraina och Ryssland. Staden hette då Dnipro och där fanns fabriken Yuzhmash som byggde raketen Zenit för Rysslands rymdverksamhet. Den verksamhet som återstod var leverans av motorer till den amerikanska raketen Antares och europeiska raketen Vega. Hittills har företaget Northrop Grumman sänt upp 16 Antares-raketer till den internationella rymdstationen med frakt-rymdskeppet Cygnus. Två nya Antares-raketer fanns i hamnstaden Mykolaiv i Ukraina när Ryssland anföll. Det har blivit omöjligt att få ut dem därifrån. Northrop Grumman har två raketer på lager och kan därmed fullfölja sitt aktuella kontrakt med NASA, men man kan inte sluta nytt avtal eftersom man tills vidare saknar tillgång till nya raketer. Framtiden ter sig väldigt osäker för Ukrainas rymdindustri. Kan driften av ISS hållas utanför konflikten på Jorden? När man 1993 planerade den internationella rymdstationen så tog man medvetet ett beslut om att göra modulerna beroende av varandra för att uppmuntra till samarbete. Medlemmarna i samarbetet har genom åren tvingats hantera ändrade målsättningar, problem med finansieringen, olyckor, politiska konflikter. Makthavare i de länder som ingår har gjort sitt bästa för att hålla rymdstationen utanför konflikter. Astronauterna har inte haft några problem med att samarbeta. Nu i slutet på mars ska Mark Vande Hei från USA lämna rymdstationen tillsammans med Anton Shkaplerov och Pyotr Dubrov från Ryssland i en Soyuz-kapsel. USA och Ryssland turas om att med sina rymdskepp flytta upp ISS till en lite högre bana.Utan de här puffarna skulle rymdstationen till slut ramla ner. Om man lyckas hålla igång samarbetet trots krisen mellan Ryssland och andra länder så är det tveksamt om man från rysk sida vill fortsätta efter 2024. Övriga medlemmar har tagit beslut om att fortsätta till 2030, men utan rysk medverkan blir det svårt. Stopp för samarbete mellan ESA och Ryssland. Ryska Soyuz-raketer har i många år skjutits upp från Europas rymdbas i franska Guiana i Syd-Amrika. Nu har ryska rymdorganisationen Roscosmos pausat allt samarbete och den ryska personalen reser hem. Flera uppskjutningar av satelliter får därför vänta tills ESA hittar alternativa raketer. Ett av samarbetsprojekten mellan ESA och Ryssland är farkosten Exo-Mars som skulle ha sänts iväg till Mars i september från Bajkonur. Det projektet blir nu försenat, åtminstone flyttas det fram till 2024. En av Putins män, en agressiv lögnare, är chef för Roscomos. År 2018 utsågs Dmitry Rogozin till ny chef för den statliga rymdverksamheten, Roscosmos. Han har varit vice premiärminister tidigare, och är en man helt i Vladimir Putins smak. Tragiskt nog har han ansträngt sig att sabotera samarbetet mellan Ryssland och USA. Efter Rysslands ockupation av Krim sattes Rogozin upp på USA:s sanktionslista. Som chef för Roscosmos har han varit aggressiv och kommit med hotelser och förolämpningar mot väst. Det ser ut som om Ryssland inte vill fortsätta samarbetet med rymdstationen, och samarbetet om en bas i bana runt Månen, Gateway, har definitivt upphört på ryskt initiativ. Istället vill Ryssland öka rymdsamarbetet med Kina. När de nya sanktionerna trädde i kraft nu när Ryssland startat krig mot Ukraina, så har Rogozin använt Twitter för att utslunga allehanda agressiva påhopp och lögner. Men så har han ju Vladimir Putin som chef.          Storbritannien satsar på rymden: baser, raketer, satelliter och rymdturism. Storbritanniens regering agerar mycket aktivt för att landet ska börja sända upp satelliter inom tre år. Man uppmuntrar till byggandet av ett flertal rymdbaser i England, Skottland och Wales. Från dessa baser ska man sända upp satelliter men hoppas också starta upp suborbital rymdturism. En ny lag som stöder kommersiell rymdverksamhet behandlas nu i parlamentet. Rymdbaserna kommer troligtvis att få viss statlig finansiering. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2017-07-21) Tidningen Aviation Week publicerar denna karta över orter där man försöker starta upp rymdbaser. Från norr till söder: Western Isles (orange), Sutherland (mörkblå), Cambeltown (blå), Prestwick (gul), Snowdonia (grön), Newquay (lila) och Manston (röd). Farfar flög över bergen. 3 mil från Glasgow ligger flygplatsen Prestwick Airport. Den har länge levt i skuggan av Glasgow International Airport. Nu vill man satsa på en ny verksamhet: rymden. Flygplatsen har en 3 kilometer lång landningsbana varifrån ett flygplan kan starta, medförande en raket som startar ute över havet. Prestwick Airport samarbetar med företaget Orbital Access, som i samarbete med brittiska försvarsindustri-jätten BAE Systems bygger en tvåstegsraket för uppskjutning av mindre satelliter. Raketen ska föras upp av ett flygplan till höjden där raketmotorn tänds. VD för Orbital Access är Stuart McIntyre. Hans farfar David McIntyre var med och skapade flygplatsen på 30-talet och drev där det framgångsrika Scottish Aviation, som tillverkade flygplan. Scottish Aviation levde kvar till 70-talet och fusionerades sedan med andra företag som slutligen bildade BAE Systems! David MacIntyre tillsammans med en annan pilot var de första någonsin att flyga över Mount Everest år 1933. Stuart McIntyre säger att Prestwick Airport inte bara ska sända upp satelliter utan vara en plats där besökare konsumerar rymdtjänster, som t.ex. astronautträning, tyngdlöshets-flygningar, utbildning och forskning. Men hoppas göra den första testflygningen med raketen år 2020. Men Sverige då…? VD på företaget Deimos Space, Philip Davies, säger att det finns stora konkurrensbegränsningar när det gäller rymdbaser. Europa är så tättbefolkat att det bara är i norr som det finns förutsättningar för att sända upp raketer. Lämpliga platser skulle vara norra Skottland och norra Norge. (I hela artikeln i Aviation Week nämns inte det svenska projektet att sända upp satelliter från Esrange) Deimos är en konsultfirma som vill vara med i spelet och därför vill samarbeta både med en rymdbas och en rakettillverkare. Som tänkbara platser för en rymdbas föreslår företaget bland annat en missiltestbas på Yttre Hebriderna och en plats nära byn Tongue på Skottlands nordvästra kust. Tänkbar rakettillverkare var amerikanska Firefly Space Systems, men det företaget gick i konkurs 2016. Vilken rakettillverkare kan bli klar till 2020? Davies säger något som jag redan konstaterat i en artikel i Norrländska Socialdemokraten (NSD) om kommande satellituppskjutningar från Esrange: ”There are not too many vehicles that will be ready before 2020.” Hur stor efterfrågan finns på raketuppskjutningar? Politiker och företag i Storbritannien hoppas att det senast år 2020 materialiserar sig en stor efterfrågan på rakettjänster för små satelliter. Bland annat vill företaget Oneweb sända upp ett stort antal satelliter till LEO för sin bredbandstjänst. Man hoppas också på några brittiska satellittillverkare: Surrey Satellite Technology Ltd (SSTL) och Clyde Space. SSTL:s fabrik finns 5 mil från London, och det skulle var bra för det företaget att kunna sända upp satelliter från norra Skottland. På SSTL säger man att om de brittiska baserna kan hålla tillräckligt låga kostnader så är de intressanta. Om det är avsevärt billigare att skjuta upp t.ex. från Indien så väljer man det alternativet. Storbritanniens regering stöder planerna på rymdverksamhet. I parlamentet behandlas just nu ett lagförslag som heter Space Industry Bill och ska underlätta kommersiell rymdfart. Man har också tillskjutit 100 miljoner pund för att skapa ett nytt testcentrum för satelliter. De nya rymdbaser som håller på att skapas lite här och var i Skottland, Wales och England kommer att få finansiellt stöd.                                 Länk till UK Space Agency      EU-kommissionen godkänner brittiska GKN:s förvärv av Volvo Aero. (2012-09-03) EU-kommissionen har efter granskning av det brittiska företaget GKN:s planerade förvärv av Volvo Aero funnit att affären inte skulle avsevärt minska kundernas leveransalternativ. Därmed har den inte någon erinran mot förvärvet även om parternas verksamhet i viss mån överlappar varandras. Både GKN och Volvo Aero tillverkar komponenter till flygmotorer och annan utrustning för flygplan. Transaktionen bedöms av Kommissionen inte komma att påtagligt hämma en effektiv konkurrens inom EES-området eller en väsentlig del av detta.                                                  Uppdaterat 2026-02-15 Utskriftsvänlig sida rymden@arielspace.se

Provided by Avima