DEN INTERNATIONELLA RYMDINDUSTRIN

För texter om rymdindustrin i olika världsdelar, se menyn till vänster.

---

OneWeb – ett satellitföretags uppgång och fall, och ny uppgång.

Alla är med på storstilade planer.

Med början från 2014 har nya planer funnits på att sända upp ett stort antal satelliter som skulle bilda ett nätverk för bredband över hela jorden. Sådana planer fanns redan på 1990-talet, men konkretiserades nu i bolaget WorldVu, som senare bytte namn till Oneweb. Under 2014 och 2015 var i olika skeden Google, SpaceX, Virgin Group och Qualcomm delaktiga i processen med att skapa detta satellitnätverk. (2021- 05-21. Källor: Wikipedia, tidningarna Space News och Aviation Week & Space Technology).

2014 köpte bolaget rätten till de spektrum som hade innehavts av bolaget Skybridge, dvs man köpte rätten att placera sina satelliter i vissa banor runt jorden. Skybridge var ett försök på 1990-talet att skapa bredband via satelliter, men bolaget gick i konkurs år 2000.

2015 var ett händelserikt år för Oneweb. Man beslöt att konstellationen skulle bestå av 648 satelliter. Avtal slöts med Arianespace och Virgin Galactic om att sända upp de första satelliterna. Airbus Defence and Space skulle bygga dessa satelliter och Hughes Communications skulle bygga den infrastruktur som behövdes.

Nya investerare.

Under 2016 framgick att det kända japanska investerarföretaget Softbank köpt 40 % av aktierna i OneWeb, och därmed var den största delägaren. Några av de andra delägarna var Qualcomm Inc., Airbus Group and Virgin Group. Investeringarna i OneWeb uppgick nu till 1,7 miljarder dollar.

På företaget gjordes planer upp på att utvidga konstellationen med ytterligare 2000 satelliter, eftersom kapaciteten på de första 648 redan var såld i förväg. Det stora antalet man ville ha ledde till diskussioner med den myndighet i USA som handlade tillståndsansökan.

Satelliter på löpande band.

Oneweb och Airbus bildade det samägda företaget OneWeb Satellites som byggde en fabrik i Florida. Man avsåg att skapa möjligheter för snabb produktion av billiga satelliter, en fabrik för tillverkning av satelliter enligt principen ”löpande band”.


Fabriken som tillverkar satelliter till OneWeb samägs med Airbus. 

Många satelliter är redan uppe.

Uppskjutningen började av de första satelliterna och i början på 2020 hade man 74 uppe i bana. I februari och mars 2020 sändes 34 satelliter upp med Soyuz-raketer från Baikonur i Kazakhstan. OneWeb meddelade att hela satellitnätverket skulle starta upp sin verksamhet år 2027.

Konkurs.

Allt såg alltså ljust ut, men coronaepidemin och finansiella problem drabbade OneWeb med full kraft, och 27 mars 2020 tvingades man gå i konkurs. Den största ägaren, Softbank, hade vägrat skjuta till mer kapital. På Softbank var man medvetna om att det skulle ta ett antal år innan OneWeb kunde gå med vinst, men nu hade investeringsföretaget själva fått ekonomiska problem. Softbank försökte på olika sätt minska sina skulder, och ville därför inte gå in med mer pengar till OneWeb.

Kommentatorer, både analytiker och personer som tidigare suttit i företagets ledning, säger att det inte var bara pandemin som orsakade konkursen. OneWeb proklamerade när företaget bildades att man ville skapa internet för alla på planeten. En förutsättning var då att man kunde sälja billiga satellitmottagare. Men sådana har inte uppfunnits ännu. Eftersom affärsplanen började te sig tveksam inriktade man sig nu på att sälja bredband till mer kapitalstarka kunder, som flygbolag, rederier och regeringar.

Nu tvingades företaget således till konkurs. 90 % av arbetsstyrkan på 530 personer avskedades. Dotterbolaget OneWeb Satellites kunde fortsätta, men där avskedade man också en del av arbetsstyrkan.

Konkurrenter.

Det finns flera andra företag som vill bygga stora satellitkonstellationer för bredband. SpaceX har redan sänt upp ett antal satelliter för nätverket Starlink. Man har sänt upp över 360 satelliter hittills och vill sända upp 12.000! Telesat, ett bolag i Kanada,som ägt kommunikationssatelliter sedan 60-talet, bygger ett nätverk med 298 satelliter. Amazon har meddelat sina planer på en konstellation för bredband. Det fanns ytterligare ett företag, Leosat, som ville sända upp ca 100 satelliter. De kämpade med att skaffa tillräckligt med kapital, men misslyckades, och tvingades ge upp.



Nya ägare: Storbritannien och Bharti Global.

Efter konkursen fortsatte företaget att ta hand om de 74 satelliterna samt försökte hitta ny ägare. I juli 2020 köptes det konkursade företaget av brittiska staten och ett indiskt företag, satellitoperatören Bharti Global.

Storbritanniens bud på 45 % av aktierna i Oneweb uppgick till 1 miljard dollar. Bharti Global köper också 45 % av bolaget, medan de bolag som har fordringar på Oneweb innehar resten av aktierna.

OneWebs huvudkontor har sedan starten funnits i London, och nu säger ledningen att de nya ägarna ger företaget en robust plattform för att fortsätta sända upp fler satelliter, tills man uppnått 648 st. Ett av motiven för det brittiska ägandet är att efter brexit får landet inte längre tillgång till EU:s stora satellitsystem Galileo. Ett annat är att möjliggöra billigare bredband. Istället för markbunden infrastruktur kan man sända via satellit.

Tillverkningen av satelliterna blir kvar hos företaget OneWeb Satellites i Florida.

Styrelsens ordförande i indiska företaget, Sunil Bharti Mittal, säger att avtalet kan leda till ökat rymdsamarbete mellan Indien och Storbritannien.

Nu är det 2021.

Idag finns redan 218 satelliter uppe i omloppsbana. Under 2021 ska verksamheten starta med täckning av större delen av norra halvklotet: Storbritannien, norra Europa, Grönland, Island, norra ishavet och Kanada. Global verksamhet ska sedan följa 2022.

---

Mer och mer rymdverksamhet i världen!
(Källa: Space News. 2019-10-21. Publicerat här 2020-01-06)

Hur mycket pengar lägger olika länder på rymdverksamhet? Den internationella konsultfirman Euroconsult kartlägger varje år världens statliga rymdverksamhet. För år 2018 hade världens rymdorganisationer en total budget på 70,9 miljarder dollar. Åren 2014 – 2018 ökade deras verksamhet med i genomsnitt 5,75 % per år.

Men år 2015 var statlig rymdverksamhet bara 62,5 miljarder dollar, beroende på att USA:s militära rymdutgifter råkade vara ovanligt låga samt att Ryssland skar ner kraftigt på sin rymdbudget.

Av 2018 års rymdbudget på 70,9 miljarder avsåg 63 % civila rymdprogram, dvs 44,5 miljarder, och de militära uppgick till 26,4 miljarder.

USA:s rymdbudget växer, men ökningar sker också i Asien, Mellersta Östern och Afrika. Euroconsult gör prognosen att tillväxten fortsätter de närmaste åren.

Under 2018 sände 24 statliga rymdorganisationer upp sammanlagt 138 satelliter, om man räknar sådana med minst vikten 50 kg. Flest antal satelliter sände Kina upp, 58 st, följt av USA med 22 st och Ryssland med 17 st. Jämfört med 2017 var ökningen 84 %, och förutom att det var så många fler satelliter så var det också fler länder som sände upp satelliter än 2017.

USA har största budgeten.

Av de 138 satelliterna var 79 civila och 59 militära. 42 % av de civila var jordobservationssatelliter, 15 % var kommunikationssatelliter. Euroconsult beräknar att ett antal länder kommer att sända upp sammanlagt ungefär 150 militära satelliter per år närmaste decenniet.

Världens främsta rymdnationer är USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Japan. USA:s rymdbudget, civil plus militär, uppgick 2018 till 40,9 miljarder dollar. Det innebär 58 % av världens totala rymdbudget.Men det är en klart mindre andel än vad det var för tjugo år sedan, då USA:s andel var 75 %. Under Trump-administrationen kan man förvänta sig något ökad civil budget och ganska kraftig militär ökning.

Om man betraktar ESA och dess medlemsländer, främst Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien, som en rymdenhet, så ligger den enheten definitivt på andra plats ekonomiskt. (ca 7 miljarder dollar). Bara Frankrikes egen rymdverksamhet, dvs utanför ESA, placerar landet på fjärde plats vad gäller storleken på rymdbudget. ESA håller på att utveckla den nya kraftiga raketen Ariane 6.

Kina hade 2018 en rymdbudget motsvarande 5,8 miljarder dollar. Det är svårt för utomstående bedömare att skilja civil och militär rymdbudget åt vad gäller Kina. Man sänder upp allt från konstellationer för jordobservation till bemannade farkoster. Kina utvecklar flera kraftfulla raketer, och jobbar på att skapa en rymdstation inom några år.

Ryssland har haft stora problem med att upprätthålla sin rymdbudget, den har minskat från 9,7 miljarder dollar år 2013 till 4,2 miljarder dollar år 2018. Ryssland behöver uppdatera sina satellitsystem för kommunikation och jordobservation. Man kämpar också på med att få den nya rymdbasen i Sibirien att fungera.

Japan hade 2018 en rymdbudget på 3,1 miljarder dollar. Man bygger upp flera satellitkonstellationer, t.ex. för navigering, och konstruerar nya raketer. För Japan är det rätt så nytt att ha militär rymdverksamhet, t.ex. spaningssatelliter. Efter andra världskriget förbjöds Japan att ha någon militär aktivitet.

En ny rymdorganisation.

Allt fler länder investerar i rymdverksamhet. Det är nu 88 länder som har någon typ av rymdverksamhet. För tio år sedan var det bara hälften så många länder som hade rymdverksamhet. Det ökade intresset visar att allt fler regeringar insett den stora betydelsen av att satsa på rymden. Bara under 2018 grundades fem nya statliga rymdorganisationer: Luxemburg, Australien, Zimbabwe, Grekland och Portugal. Förutom den nytta ett land kan ha av satelliter börjar det nu bli mycket lönsamt med olika satellitprojekt. Euroconsult har räknat fram att den globala rymdindustrin omsatte 217 miljarder dollar år 2017. Flera länder, t.ex. Storbritannien, Australien och Förenade Arabemiraten har som mål att tjäna pengar på rymdverksamhet.

Euroconsult gör en prognos där man räknar med ökande utgifter för både civil och militär rymdverksamhet de närmaste åren.

Några fler uppgifter från Euroconsults rapport:

Man uppger att Sveriges rymdverksamhet uppgår till 127 miljoner dollar. (Jfr med USA:s civila som är 20 miljarder dollar). Siffror för övriga Norden: Norge 125 miljoner dollar, Finland 58 miljoner dollar, Danmark 47 miljoner dollar.

Några länder i Asien: Indien 1,4 miljarder dollar, Syd-Korea 593 miljoner dollar, Indonesien 205 miljoner dollar, Vietnam 45 miljoner dollar.

Några länder i Afrika: Angola 42 miljoner dollar, Syd-Afrika 36 miljoner dollar.

Mellersta Östern, Medelhavet: Saudiarabien 165 miljoner dollar, Turkiet 276 miljoner dollar, Förenade Arabemiraten 383 miljoner dollar, Israel 77 miljoner dollar.

Några länder i Syd-Amerika: Brasilien 122 miljoner dollar, Argentina 110 miljoner dollar, Mexiko 10 miljoner dollar.

Slutligen kan man nämna Kanada som i USA:s skugga har en rymdbudget på 315 miljoner dollar.

---

The Dark Side of Space, del två: 
Rymdskrotet är redan ett problem – antalet incidenter ökar! (2018-04-01)

Rymdkrig, rymdskrot och rymdgräl – det finns problem i rymden. Liten artikelserie i tre delar om dystra trender i rymden. Idag: Rymdskrot. (Space News. 2018-01-15)

Under 2017 slutade fyra geostationära satelliter fungera. De riskerar därmed att kollidera med andra satelliter och skapa mängder av rymdskrot.

Juni 2017: Satellitoperatören SES förlorade kontrollen över satelliten AMC-9 som började driva iväg från sin planerade bana. Enligt utredningen verkar två bitar av satelliten ha brytits loss. Företaget som byggde satelliten accepterar inte utredningens resultat och SES säger att risken för att den drivande satelliten ska kollidera med någon annan satellit är liten. Satelliten sändes upp för 14 år sedan.

Juli 2017: På satelliten NSS-806 (ägare SES) slutade plötsligt 12 transpondrar att fungera. Satelliten sändes upp för 19 år sedan.

Juli 2017: Satelliten Telkom-1 (ägare PT Telkom) exploderade av okänd anledning, och förvandlades till tusentals bitar rymdskrot. Explosionen fångades på film från en spaningsstation på Jorden. Satelliten sändes upp för 18 års sedan.

Juli/augusti: Satelliten EchoStar flyttades till en ny geostationär bana. 2 augusti tappade operatören EchoStar kontakten med satelliten, den började driva och passerade banorna för andra geostationära satelliter. Kollisionsrisken var uppenbar. Efter en månad fick EchoStar kontakt igen och flyttade då satelliten till en hög ”kyrkogårdsbana”.

Summering: En katastrof, två stora fel och en reparerad felaktighet.

USA:s Federal Communications Commission (FCC) borde ha tagit varning av att dessa fyra satelliter, som överskridit sin planerade användningstid, råkat ut för problem. Men ändå har FCC nu gett tillstånd till SES att flytta satelliten AMC-1 som är 21 år gammal till en ny bana där den ska vara aktiv till 2021. Syftet med flytten är att lämna rum för den nya satelliten SES-1. Man har bedömt att bränslet ska räcka för den aktiva perioden och även för att sedan flytta upp till en ”kyrkogårdsbana”.

FCC borde beordra SES att sända AMC-1 direkt till kyrkogården. Satelliten AMC-1 är av så gammal design att den saknar vissa säkerhetstekniker. Om den träffas av något föremål är risken stor att den exploderar och sprider tusentals bitar rymdskrot på samma sätt som redan hänt med Telekom-1.

---

Mer och mer rymdverksamhet i världen!
(Källa: Space News. 2019-10-21. Publicerat här 2020-01-06)

Hur mycket pengar lägger olika länder på rymdverksamhet? Den internationella konsultfirman Euroconsult kartlägger varje år världens statliga rymdverksamhet. För år 2018 hade världens rymdorganisationer en total budget på 70,9 miljarder dollar. Åren 2014 – 2018 ökade deras verksamhet med i genomsnitt 5,75 % per år.

Men år 2015 var statlig rymdverksamhet bara 62,5 miljarder dollar, beroende på att USA:s militära rymdutgifter råkade vara ovanligt låga samt att Ryssland skar ner kraftigt på sin rymdbudget.

Av 2018 års rymdbudget på 70,9 miljarder avsåg 63 % civila rymdprogram, dvs 44,5 miljarder, och de militära uppgick till 26,4 miljarder.

USA:s rymdbudget växer, men ökningar sker också i Asien, Mellersta Östern och Afrika. Euroconsult gör prognosen att tillväxten fortsätter de närmaste åren.

Under 2018 sände 24 statliga rymdorganisationer upp sammanlagt 138 satelliter, om man räknar sådana med minst vikten 50 kg. Flest antal satelliter sände Kina upp, 58 st, följt av USA med 22 st och Ryssland med 17 st. Jämfört med 2017 var ökningen 84 %, och förutom att det var så många fler satelliter så var det också fler länder som sände upp satelliter än 2017.

(Foto en raket i Kina)

Av de 138 satelliterna var 79 civila och 59 militära. 42 % av de civila var jordobservationssatelliter, 15 % var kommunikationssatelliter. Euroconsult beräknar att ett antal länder kommer att sända upp sammanlagt ungefär 150 militära satelliter per år närmaste decenniet.

Världens främsta rymdnationer är USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Japan. USA:s rymdbudget, civil plus militär, uppgick 2018 till 40,9 miljarder dollar. Det innebär 58 % av världens totala rymdbudget.Men det är en klart mindre andel än vad det var för tjugo år sedan, då USA:s andel var 75 %. Under Trump-administrationen kan man förvänta sig något ökad civil budget och ganska kraftig militär ökning.

Om man betraktar ESA och dess medlemsländer, främst Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien, som en rymdenhet, så ligger den enheten definitivt på andra plats ekonomiskt. (ca 7 miljarder dollar). Bara Frankrikes egen rymdverksamhet, dvs utanför ESA, placerar landet på fjärde plats vad gäller storleken på rymdbudget. ESA håller på att utveckla den nya kraftiga raketen Ariane 6.

Kina hade 2018 en rymdbudget motsvarande 5,8 miljarder dollar. Det är svårt för utomstående bedömare att skilja civil och militär rymdbudget åt vad gäller Kina. Man sänder upp allt från konstellationer för jordobservation till bemannade farkoster. Kina utvecklar flera kraftfulla raketer, och jobbar på att skapa en rymdstation inom några år.

Ryssland har haft stora problem med att upprätthålla sin rymdbudget, den har minskat från 9,7 miljarder dollar år 2013 till 4,2 miljarder dollar år 2018. Ryssland behöver uppdatera sina satellitsystem för kommunikation och jordobservation. Man kämpar också på med att få den nya rymdbasen i Sibirien att fungera.

Japan hade 2018 en rymdbudget på 3,1 miljarder dollar. Man bygger upp flera satellitkonstellationer, t.ex. för navigering, och konstruerar nya raketer. För Japan är det rätt så nytt att ha militär rymdverksamhet, t.ex. spaningssatelliter. Efter andra världskriget förbjöds Japan att ha någon militär aktivitet.

Allt fler länder investerar i rymdverksamhet. Det är nu 88 länder som har någon typ av rymdverksamhet. För tio år sedan var det bara hälften så många länder som hade rymdverksamhet. Det ökade intresset visar att allt fler regeringar insett den stora betydelsen av att satsa på rymden. Bara under 2018 grundades fem nya statliga rymdorganisationer: Luxemburg, Australien, Zimbabwe, Grekland och Portugal. Förutom den nytta ett land kan ha av satelliter börjar det nu bli mycket lönsamt med olika satellitprojekt. Euroconsult har räknat fram att den globala rymdindustrin omsatte 217 miljarder dollar år 2017. Flera länder, t.ex. Storbritannien, Australien och Förenade Arabemiraten har som mål att tjäna pengar på rymdverksamhet.

Euroconsult gör en prognos där man räknar med ökande utgifter för både civil och militär rymdverksamhet de närmaste åren.

Några fler uppgifter från Euroconsults rapport:

Man uppger att Sveriges rymdverksamhet uppgår till 127 miljoner dollar. (Jfr med USA:s civila som är 20 miljarder dollar). Siffror för övriga Norden: Norge 125 miljoner dollar, Finland 58 miljoner dollar, Danmark 47 miljoner dollar.

Några länder i Asien: Indien 1,4 miljarder dollar, Syd-Korea 593 miljoner dollar, Indonesien 205 miljoner dollar, Vietnam 45 miljoner dollar.

Några länder i Afrika: Angola 42 miljoner dollar, Syd-Afrika 36 miljoner dollar.

Mellersta Östern, Medelhavet: Saudiarabien 165 miljoner dollar, Turkiet 276 miljoner dollar, Förenade Arabemiraten 383 miljoner dollar, Israel 77 miljoner dollar.

Några länder i Syd-Amerika: Brasilien 122 miljoner dollar, Argentina 110 miljoner dollar, Mexiko 10 miljoner dollar.

Slutligen kan man nämna Kanada som i USA:s skugga har en rymdbudget på 315 miljoner dollar.

---

The Dark Side of Space. (Publicerat här 2018-03-27)

Rymdkrig, rymdskrot och rymdgräl – det finns problem i rymden. Liten artikelserie i tre delar om dystra trender i rymden. Idag: krig i rymden. (Space News. 2018-01-15)

Rymdverksamhet har framtiden för sig. Vill man vara konkret så kan man peka på alla raketer och satelliter som sänds upp, och den stora aktiviteten både hos rymdorganisationer och rymdföretag världen över. Vill man vara visionär kan man spekulera i människans kolonisering av solsystemet, inledningsvis med bemannade rymdfärder, senare med kolonier på Månen, Mars och i asteroidbältet.

Men allt är inte positivt. Rymdens roll i krig blir allt större, kasserade satelliter utgör en allt större kollisionsfara och rymdsamarbetet mellan USA och Ryssland håller på att försämras.

Rymdkrig utan strålpistoler.

Ända sedan rymdåldern inleddes har en stor del av verksamheten i rymden varit militär. Många av Rysslands och USA:s satelliter har som uppgift att utföra militär spaning eller kommunikation. I science-fictionfilmer skildras framtida krig, där rymdskepp skjuter på varandra med strålkanoner. Verklighetens rymdkrig pågår redan, men det utkämpas med elektronik.

De militära satelliterna har ju som uppgift att samla information eller kommunicera mellan enheter, och fiendenationer vill då naturligtvis störa satellitens funktion. Detta kan ske genom att hacka datorer eller genom att blockera signaler.

De största aktörerna i rymden, USA, Ryssland, ESA och Kina har inte kunnat enas om internationell lagstiftning som förbjuder länder att störa andra länders satelliter.

Det gällande internationella avtalet är Outer Space Treaty som från 1967. Där sägs att ”The moon and other celestial bodies must be used exclusively for peaceful purposes” men det finns inget förbud mot militär aktivitet i rymden.

Om några dagar följer nästa avsnitt: "Rymdskrotet är redan ett problem – antalet incidenter ökar!" 

---

Tidningen Aviation Week & Space Technology sammanfattar de strålande framtidsutsikterna för rymdindustrin i sitt nummer 29 maj 2017, med anledning av den stora flyg- och rymdmässan i Paris.



Ökad rymdverksamhet i många länder!

Antalet länder som engagerar sig i rymdverksamhet ökar hela tiden. Några av de senaste är Arabemiraten, Thailand och Peru. Flera av de länder som redan har en rymdsektor ökar takten.

Kina testar en ny stor raket som kallas Long March 5. Med den avser Kina att sända upp stora kommunikationssatelliter och bygga en rymdstation de närmaste åren. Ytterligare en plan är att sända ett antal farkoster till månen: 2018 ska man mjuklanda en farkost på månen och sedan hämta hem mångrus till jorden. Man planerar också för en reläsatellit i bana runt jorden och en mjuklandning på månens baksida. Någon gång i framtiden vill Kina ha bemannad rymdfart till månen.

Indien har byggt den första helt egenproducerade raketen. Hittills har man delvis använt rysk teknologi.

USA bygger SLS som är en mycket stor raket och den nya rymdkapseln Orion. Man vill flyga astronauter runt månen, placera en rymdstation i bana runt månen och på 30-talet färdas till planeten Mars.

Universum och Månen.

USA arbetar på att skapa två nya rymdteleskop som ska ge ännu mycket bättre information om universum än Hubble. James Webb ska titta i den infraröda delen av spektrum och man hoppas sända upp detta superdyra teleskop 2019. Samtidigt har man påbörjat arbetet med Wfirst som är ett mycket kraftigt optiskt teleskop för spaning efter exoplaneter.

Trots att NASA inte strävar efter att åka till månen utan vill åka längre bort, så kretsar allt fler planer kring månen. ESA försöker lansera konceptet Moon Village och vill se internationellt samarbete för att skapa en bas på månen. Under 60- och 70-talen sände Sovjetunionen och USA många sonder till månen, men efter 1976 blev det tyst. Men på 90-talet startade aktiviteten upp igen, och den här gången är många fler länder engagerade.

Japan, ESA, Kina, USA och Indien har sänt obemannade sonder till månen och många andra länder har bidragit med komponenter till dessa farkoster, bland annat Sverige. Det finns planer på många nya sonder till månen, och det mest spektakulära är en tävling sponsrad av Google om vilket privat team som kan nå månen med en obemannad landare. Många inom rymdorganisationerna i USA, Kina, ESA, Ryssland, Japan m.fl. vill bygga en månbas, men budgetmedel saknas!



Ökad verksamhet också hos rymdföretagen!

Men det är inte bara rymdorganisationerna som är allt mer aktiva. Också inom den privata sektorn ökar aktiviteten.

Företagen SpaceX och Blue Origin utvecklar återanvändbara raketsteg. Man har upprepade gånger lyckats landa raketer efter en uppskjutning. Som någon sa: Man brukar ju inte slänga bort ett flygplan efter att man använt det en gång.

SpaceX och Blue Origin har alltmer framgångsrikt testat nya raketer. Vad gäller nya raketer så är det en trend att det konstrueras överallt! ESA har beställt den nya raketen Ariane 6, NASA bygger SLS, Ryssland bygger Angora , Kina har många nya varianter av Long March på gång. Också Indien och Japan bygger nya raketer.

I USA har diskussionerna gått höga om att de stora raketer som företagen använder har ryska raketmotorer! Pga av det spända politiska läget jobbar man på att producera en ny hel-amerikansk raketmotor.

United Launch Alliance och Blue Origin bygger motorn BE_4. Aerojet Rocketdyne bygger motorn AR1. Någon av dessa motorer ska inom några år börja användas i den nya raketen Vulcan i stället för den ryska motorn RD-180.

Nya trender!

Små satelliter, s.k. cubesats, kan byggas alltmer avancerade och användningen av dessa väntas öka rejält de kommande åren.

Virgin Galactic m.fl. kämpar med att bygga och testa fungerande rymdskepp för suborbitala färder. De ska användas av rymdturister och forskare. Som vanligt känns det som om den första flygningen ska ske snart, men premiären har skjutits på framtiden år efter år.

Företagen Oneweb, SpaceX och Kepler planerar att sända upp konstellationer med hundratals små satelliter för att skapa internet som täcker hela planeten.

Ökad rymdverksamhet också i Sverige.



I Sverige ser vi fram emot att regeringen ska presentera en nationell plan för rymdverksamhet, dvs en rymdstrategi, innan årets utgång Vi ser också fram emot att satellituppskjutningar ska ske från Esrange med början år 2021.

(Alla foton i denna text är tagna av Ariel Borenstein vid olika föredrag på rymdbranschens konferens Rymdforum 2017 i Kiruna.) 

---

Stora förändringar i satellitbranschen.

De senaste åren har antalet nya geostationära satelliter minskat. Prognosen för antalet nya beställningar på geostationära satelliter säger att under 2017 kommer orderböckerna hos tillverkarna att tillföras 10-12 nya satelliter. Under 2016 beställdes 14 och 2015 var antalet 20. Efterfrågan är nu nere på samma nivå som den var år 2004.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2017-08-14)

Det finns flera anledningar till den minskade efterfrågan. En förklaring är att operatörerna tvekar, i väntan på att det ska klarna vad gäller ny teknologi och förändringar i konsumenternas vanor.

En annan förklaring är att flera stora projekt är på gång där man använder en flotta av små satelliter istället för en stor. Företag som SES, OneWeb, SpaceX, Telesat och Leosat planerar att sända upp varsin konstellation av satelliter i låg eller medelhög bana. Sammanlagt kräver detta investeringar på över 20 miljarder dollar.

Två av de stora satellittillverkarna är MacDonald, Dettwiler and Associates (MDA) och Orbital ATK. Företrädare för dessa bolag kan konstatera att det första halvåret 2017 blev sämre än året innan. På Orbital säger man att det är det sämsta första halvåret på tio år.

Det finns ljuspunkter dock för tillverkarna av geostationära satelliter. De allra senaste månaderna har man kunnat konstatera större intresse från operatörernas sida. Marknaden går lite i vågor beroende på hur många gamla satelliter som ska ersättas med nya varje givet år.

Orbital har erhållit ökat antal beställningar från USA:s myndigheter vilket kompenserat för bortfallet av kommersiella satelliter.

Båda företagen tror också att det viktiga framöver inte kommer att vara antalet beställningar utan det totala försäljningsvärdet. Enstaka stora satelliter är väldigt dyra att bygga. MDA bygger t.ex. satelliten Echostar för Hughes Network Systems till ett pris av 397 miljoner dollar.

En företrädare för ”den nya rymdekonomin” säger att de stora geostationära telekomsatelliter som kostar 400 miljoner att bygga kommer att ersättas av en flotta små satelliter som kostar 2 miljoner styck. Vid behov av en kompletterande satellit kan den byggas och sändas upp snabbt. ”Min åsikt är att satellitindustrin står inför en större omvälvning”.

---

Årskrönika för 2015.

Tidningen Space News publicerar varje år i december en mycket innehållsrik nyårskrönika. Där kan man läsa om raketuppskjutningar, aktiva och planerade satelliter, avtal inom rymdindustrin, politiska beslut i världen som påverkar rymdverksamheten, företagsrapporter, sonder till planeterna. Här följer ett litet urval, i vissa fall med inledande kommentarer av mig om året som helhet. Detta är ju internationella händelser, jag hoppas sammanställa en årskrönika om Sveriges rymdverksamhet om några dagar.
(Källa: Space News. Översättning och urval publicerat här 15-12-30.)

Utforskningen av universum.

Under 2015 såg vi för första gången detaljerade foton av asteroiden Ceres och av dvärgplaneten Pluto. Sonden Rosetta fortsatte att sända från kometen. Det kom också ny information från farkosterna som kretsar kring Mars och de som befinner sig på planetens yta. Bland annat hävdar forskarna allt mer bestämt att de funnit vatten eller is i marken på Mars. Nya sonder planeras i flera länder för att studera månen, Mars, Jupiters månar osv.

Astronomerna ger oss allt mer information om universum och bland annat upptäcker man allt fler exoplaneter.

Rymdpolitik.

I januari godkänner Japan en budget för kombinerad civil och militär rymdverksamhet på 324 yen (2,75 miljarder dollar), en ökning med 18 %, med fokus på nationell säkerhet. En ny raket ingår i budget.

I januari beslutar man sig i Ryssland för en stor omorganisation: rymdorganisationen och ett antal rymdföretag ska samordnas.

I USA pågår under 2015 (som vanligt) segdragna diskussioner i kongressen om hur stor NASA:s budget ska vara. Den brukar ligga på ca 19 miljarder dollar.
Rymdorganisationer.

ESA:s budget fastställs i januari till 4,4 miljarder euro (5,3 miljarder dollar), en ökning med 8 %. Mest pengar lägger man på jordobservation och byggandet av raketer.

NASA meddelar i februari att man ska köpa sex platser på ryska Soyuz för åren 2018 och 2019 för transport av astronauter till rymdstationen.

I augusti avtalar ESA med europeisk rymdindustri om byggandet av nya raketen Ariane 6 och en uppgraderad Vega. Enligt planerna ska den nya Vega

Rymdföretag.

I rymdföretagsvärlden finns många trender: De stora företagen konkurrerar eller går ihop, många nya små företag vill bygga cubesats eller små raketer som kan sända upp cubesats, relativt nya större företag som vill bygga nya större raketer eller använda flygplan istället för ett första raketsteg.

I januari beslutar Orbital Sciences och ATK om att fusionera.

I januari investerar Google och fonden Fidelity en miljard dollar i SpaceX.

Företaget SpaceX får tillstånd i maj av US Air Force att kunna lämna anbud på uppsändning av militära satelliter med raketen Falcon 9. Dittills har företaget ULA haft monopol på detta.

I maj avtalar NASA med företaget Boeing om att göra två färder med astronauter till rymdstationen med sitt rymdskepp.

Satelliter.

En nyhet är att några företag vill sända upp stora konstellationer med ett stort antal små satelliter på låg höjd för att bilda nätverk för internet eller jordobservation. Rymdvärlden får allt mer fokus på att rymdskrotet är ett stort problem.

Företaget OneWeb som planerar att sända upp en konstellation med 720 (!!!) lågtflygande satelliter för internet, sluter i juni avtal med ”Airbus Defence and Space” som ska bygga satelliterna. Man avtalar också med Arianespace och Virgin Galactic om uppsändning av satelliterna. Finansiärer till projektet är Intelsat, Airbus, Qualcomm och Hughes Network Systems samt telekommunikationsföretag i Mexico och Indien.

Facebook och Eutelsat skriver kontrakt i oktober om att i fem år hyra kapacitet på Israels satellit Amos-6. Man avser att förse 14 länder i Afrika med internetuppkoppling via satellit.

Raketer.

Rymdorganisationerna i USA, Europa, Ryssland, Kina och Japan jobbar alla på att utveckla nya raketer. I USA jobbar många företag på att bygga mindre raketer som ska kunna sända små satelliter i omloppsbana.

I maj misslyckas uppsändning av en mexikansk kommunikationssatellit med en rysk Proton-raket. Det är fjärde gången på fyra år som en Proton-raket drabbas av fel.

I september använder Kina för första gången sin nya raket Long March 6. Man sänder upp tjugo små sateliter från rymdbasen Taiyuan Satellite Launch Center.

Lockheed och NASA meddelar i oktober att planeringen för rymdskeppet Orion är nästan klar och nu påbörjas byggandet av den farkost som ska flyga obemannat runt månen 2017. Någon gång mellan 2021 och 2023 ska sedan en bemannad färd runt månen äga rum.

Företaget Blue Origin lyckas i november flyga den obemannade raketen New Shepard till en höjd av 10 mil (gränsen till rymden) och sedan landa det första steget.

Ett nytt sätt att sända upp en raket misslyckas i november på ön Kauai i ögruppen Hawaii. Raketen Super Stryki startade från en ställning som utgjord en räls (i stället för att starta från en startplatta) och skulle sända upp den amerikanska militära satelliten Operationally Responsive Space 4. En stund efter start började raketen vingla och störtade sedan.

Rymdstationen.

En rysk Progress-farkost drabbas av ett fel vid uppskjutning till rymdstationen i april och misslyckas med sin leverans.

I juni misslyckas en uppskjutning med Falcon 9 med materiel till rymdstationen. Då har redan en uppskjutning med Orbitals raket Antares och farkost Cygnus misslyckats 2014 och med ryska Proton i maj.

Ryssland bekräftar i juli att man vill fortsätta samarbetet med den internationella rymdstationen fram till 2024.

NASA meddelar i juli att fyra erfarna astronauter valts ut för testflygningar under 2017 med de rymdskepp som Boeing och SpaceX bygger.

I december lyckas Orbital sända sin farkost Cygnus med en Atlas-raket till rymdstationen. Under 2016 hoppas man bli klar med en ny version av sin egen raket Antares.

Rymdsonder.

NASA:s farkost New Horizon passerar Pluto i juli och sänder häpnadsväckande foton. Massor av information från flera mätinstrument insamlas under den korta passagen, och den informationen ska sändas till Jorden under ett helt år.

ESA meddelar i juli att man givit Airbus Defence and Space i uppdrag att bygga rymdfarkosten JUICE som ska flyga till Jupiter 2022. Sverige deltar både vid konstruktionen av farkosten och två av forskningsinstrumenten.

---

Rykande raketer – alla bygger nytt! (Januari 2015)

Ariane 6, Long March 6, Space Launch System, Falcon Heavy, Geostationary Satellite Launch Vehicle. Det är namnet på några av de nya, stora raketer som byggs just nu runt om i världen och som kommer att lyfta mot rymden under de närmaste åren. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2015-01-24.)

Det är främst tre trender som skapar ökat behov av raketer: allt fler stora kommersiella satelliter, allt fler små satelliter och ökad bemannad rymdfart. Under åren 2011-2013 ökade antalet kommersiella uppskjutningar per år från 19 till 23. Antalet statligt finansierade satellituppskjutningar minskade under samma period från 66 till 58. Den här trenden väntas fortsätta.

Under 2011-2013 fördelade sig rakettillverkningen mellan länder så här: Av alla tillverkade raketer under de åren byggdes 41,4 % i Ryssland, 21,6 % i Kina, 20,8 % i USA och 7,9 % i Europa. Men det finns fler länder som bygger egna raketer, t.ex. Indien, Japan, Israel och Iran.

Kina.

Kina har de senaste åren kunnat erbjuda branschens lägsta pris för satellit-uppskjutningar. Nu hotar priskonkurrens från SpaceX. Men Kina håller på att bygga en ny generation stora raketer som ska vara billigare att producera och bättre för miljön. Long March 6 är den minsta raketen, Long March 7 är större och Long March 5 är riktigt stor. Man planerar att börja testa Long March 6 och 7 under 2015, medan den största raketen beräknas bli klar 2016. Den ska användas till att sända upp komponenterna till Kinas nya rymdstation som ska bli klar runt 2020. Det statliga företaget som bygger raketerna heter The China Aerospace Science and Technology Corporation (CASC).

Ryssland.

I Ryssland har man i många år använt raketen Proton för att skjuta upp tunga farkoster i rymden. Nu håller man på att bygga och testflyga den nya raketen Angara. Utvecklingsarbetet har pågått ända sedan 1990-talet. Den första testflygningen ägde rum i juli 2014. Det var den minsta i Angara-familjen, Angara 1.2, som testades under en suborbital uppskjutning. Man har också testat den större raketen Angara A5 som kan lyfta upp en farkost med vikten 5.400 kg i omloppsbana. Den här farkosten i dess olika varianter beräknas vara helt klar år 2020 då man också ska ha igång landets nya rymdbas i Sibirien.

Japan.

I mars 2014 gav Japans rymdorganisation i uppdrag åt företaget Mitsubishi att bygga den nya generationen raketer. De ska vara klara att användas år 2021. Ett av målen är att halvera kostnaden för dagens raket H-IIA. Återigen är det konkurrensen från lågpris-SpaceX som spökar. Den nya raketen ska finns i två versioner: en ska kunna lyfta 2.100 kg i omloppsbana, den större ska ha två extra sidoraketer och kunna lyfta 6.500 kg.

Indien.

Indien bygger sin nya raket Geostationary Satellite Launch Vehicle, som ska kunna sända upp farkoster på 5.000 kg. Arbetet har försenats i fem år, men nu planerar man för en första testuppskjutning. Det blir en suborbital färd med ett obemannat rymdskepp överst.(Indien har ambitionen att skapa bemannad rymdfart, men det saknas tillräcklig finansiering!). Raketen flyger nu utan det sista raketsteget, men år 2017 ska allt vara färdigt och då hoppas man kunna skjuta upp den fullständiga raketen.

Europa.

I december tog ESA beslut på att bygga en uppföljare till Ariane 5 och också uppgradera de raketer man använder sig av nu, Ariane 5 och Vega. Den nya raketen kommer att heta Ariane 6 och hela projektet för nya raketer kommer att kosta ESA 8,2 miljarder euro. Man hoppas att Ariane 6 kan börja användas 2020 och vara 30 % billigare i drift än Ariane 5.

Ariane kom till för att de europeiska rymdnationerna skulle kunna ha ”egen tillgång till rymden”. För att raketen ska vara lönsam, dvs för att komma upp i tillräckligt många uppskjutningar per år, har Ariane blivit en stor aktör för kommersiella uppskjutningar. Men ändå tvingas ESA:s medlemsländer subventionera driften av Ariane 5 med 100 miljoner euro per år. Nu hoppas ESA på att Ariane 6 inte ska behöva några subventioner.

En ny industriell ”konstruktion” kommer att ha ansvaret för byggandet av Ariane 6. Airbus Defence & Space och Safran har bildat ett 50-50 % bolag för detta. Detta nya bolag ska dessutom köpa Frankrikes andel (34 %) i bolaget Arianespace. (Visste ni att GKN och RUAG som har svenska dotterbolag äger pyttesmå andelar i Arianespace?)

USA

I USA finns ett nytt statligt raketprojekt, men också flera privatfinansierade raketer. Det statliga programmet handlar om raketen Space Launch System (SLS) och rymdskeppet Orion. En första testflygning av SLS ska ske 2018 då raketen ska lyfta upp rymdskeppet Orion i omloppsbana. Orion sänds sedan iväg i en färd runt Månen. Och år 2021 hoppas man att samma färd ska upprepas, men denna gång med tre astronauter ombord. SLS och Orion ska sedan användas för bemannade färder till asteroider och till planeten Mars.

Samtidigt pågår många privata projekt i USA både för färder till rymdstationen och för suborbitala rymdturistresor. Företagen SpaceX och Orbital flyger redan nu förnödenheter till rymdstationen några gånger per år, även om Orbital nu tvingas till en paus eftersom deras raket Antares exploderade i höstas. Antares ska nu få en ny motor. SpaceX och Boeing erhåller sponsring från NASA för att bygga rymdskepp som ska börja flyga astronauter till rymdstationen 2017. SpaceX utvecklar sina egna raketer i olika storlekar med namnet Falcon. Boeing använder raketen Atlas.

Märkligt nog använder man i USA ryska raketmotorer i många av sina stora raketer. Under krisen som uppstått mellan USA och Ryssland pga Rysslands invasion i Ukraina har även rymdsamarbetet gnisslat. Inget pågående projekt har problem, men från Rysslands sida har man kommit med hotelser om avbrutet samarbete. I USA togs nyligen beslut på att bygga en ny egen raketmotor och den ska bli klar 2019.

Vad gäller suborbitala raketer så bygger Virgin Galactic, Sierrra Nevada, Xcor och många fler egna raketer, men inget av företagen har ännu lyckats påbörja kommersiell rymdturism.

Ett intressant fenomen är att det över hela världen byggs privatfinansierade små raketer för suborbital uppskjutning.

För att summera framtiden: fram till år 2021 kommer många rymdnationer att ha utvecklat nya stora raketer. Det blir allt billigare och allt lättare att ta sig ut i rymden!

---

Rymdhösten 2014.

Under hösten har Arielspace rapporterat om några av alla händelser inom den internationella rymdbranschen. Men det har hänt mycket mer. Här är ett axplock av vad som hänt i september. (Källa: Space News. September 2014)

USA: 27 augusti meddelade NASA att dessa planetära uppdrag kommer att erhålla fortsatt finansiering, dvs verksamheten kan fortsätta:
Mars Science Laboratory (kallas även Curiosity, landade 2012, åker runt på Mars) Cassini Saturn Orbiter (kretsar kring Saturnus sedan 2004)
Lunar Reconnaissance Orbiter (sändes till Månen 2009 och ligger i bana runt den) Mars Exploration Rover (kallas även Opportunity, landade 2004, åker runt på Mars) Analyzer of Space Plasma (ett instrument delvis finansierat av NASA, finns med på ESA:s Mars Express Orbiter som kretsar kring Mars)
Mars Odyssey Orbiter (anlände till Mars 2001, kretsar kring planeten)
Mars Reconnaissance Orbiter (anlände till Mars 2006 och kretsar kring planeten)

Ryssland allokerar 50 miljoner rubel extra (1,3 miljarder dollar) för att skynda på byggandet av landets nya rymdbas Vostochny Cosmodrome i Sibirien. Man vill göra första raketuppskjutningen år 2015. Följande år hoppas man kunna göra första uppskjutningen med den nya raketen Angara. Ryssland investerar nu kraftigt i sin rymdverksamhet som hade en nedgångsperiod efter Sovjetunionens fall.

USA, Hongkong, Thailand: Företaget SpaceX lyckades på kort tid med två uppskjutningar av satelliter med raketen Falcon. 5 augusti sände man upp satelliten AsiaSat 8. Man sände sedan 7 september upp en satellit med dubbelnamnet AsiaSat 6/Thaicom 7.

USA: NASA meddelade 16 september vilka företag man vill samarbeta med för att transportera astronauter till den internationella rymdstationen. Uppdraget går till Boeing och SpaceX. Ett företag som valdes bort, Sierra Nevada Corporation, har ifrågasatt valet genom att stämma NASA. NASA kommer att stöda Boeing och SpaceX med 4,2 miljarder dollar och hoppas att de bemannade flygningarna kan komma igång 2017.

Indien och Kina undertecknade 18 september ett avtal om samarbete med rymdprojekt.

USA:s farkost MAVEN gick in i bana runt Mars 21 september.

Indien blev första land från Asien som lyckas med ett Marsprojekt. Mars Orbiter Mission gick in i bana runt Mars 24 september.

Azerbadjan har skapat en rymdorganisation med namnet Azercosmos och den sände upp landets första satellit med namnet Azerspace-1 år 2013. Azercosmos ska nu köpa in en satellit till som man vill döpa till Azerspace-2 och undersöker möjligheterna för detta. Azerspace-1 byggdes av amerikanska Orbital Sciences Corporation, sändes upp av europeiska Arianespace och finansierades med exportkrediter från USA och Frankrike.

Frankrikes rymdorganisation CNES har undersökt hur problemet med rymdskrot utvecklas. I en rapport ger man en dyster bild av framtiden. Ett antal rymdnationer har avtalat om regler för hur man ska förhindra att nya satelliter blir rymdskrot. Reglerna efterlevs väldigt dåligt. En regel sa att satelliter ska ha tillräckligt med bränsle eller ligga i låga banor som gör att de störtar till jorden inom 25 år. Men de senaste 12 åren har 40 % av alla nya satelliter placerats i banor där de kommer att förbli väldigt länge.

Indien och USA undertecknade 30 september ett avtal om samarbete med rymdprojekt.

I en paneldebatt vid ”65th International Astronautical Congress” 29 september sa representanter för rymdorganisationerna i Kanada, Europa och Japan att de ännu inte tagit ställning till om de ska delta i samarbetet med den internationella rymdstationen efter år 2020.

---

Nää, så är det inte!

DN hävdar i en artikel idag i sin Kulturbilaga att "Supermakterna har slutat skicka astronauter på rymdkapplöpning. Nu är det i stället filmstjärnor och miljardärer som slåss om att få färdas i rymden" och man påstår också att ”idag har de starka staterna ersatts av globala företag och sociala medier (=såp-opera om människor som åker till planeten Mars för att stanna där resten av livet)”.
(Av Ariel Borenstein. 2014-05-27)

Men så är det inte!

USA bygger just nu en ny stor raket och ett nytt rymdskepp för resor till Mars. Kina ska snart bygga en egen rymdstation. Ryssland bygger nytt rymdskepp och ny rymdbas. Indien, Japan och Europa strävar efter att skapa egen bemannad rymdfart.

Det är också ett faktum att inte ett enda privat företag ännu sänt upp en enda människa i rymden. (Ok, SpaceshipOne gjorde två skutt och piloten befann sig i rymden i några minuter). Samt också ett faktum att många astronauter flög med NASA:s rymdfärja i många år, samt att många astronauter och kosmonauter flyger till den internationella rymdstationen varje år med ryska statliga rymdskeppet Soyuz. Läs texten som följer här, om trafiken till och från rymdstationen.

Trafik till Den Internationella Rymdstationen.

Besättningen på rymdstationen består för tillfället av tre personer. Följande astronauter bemannar nu rymdstationen: Steve Swanson (USA), Alexander Skvortsov (Ryssland) och Oleg Artemyev (Ryssland). Trafiken till rymdstationen är ganska omfattande:

25 mars. En Soyuz-farkost flög upp tre nya medlemmar till besättningen. Dessa är Alexander Skvortsov, Oleg Artemyev och Steve Swanson. (De ska återvända till Jorden i september.)
9 april. Rysk obemannad Progress-kapsel (Progress 55) anlände med 800 kg bränsle, 420 kg vatten, 48 kg syre och 1.400 kg övriga förnödenheter, bland annat mat och experimentutrustning.
20 april. Obemannade kapseln Dragon, som sänds upp av företaget SpaceX, anlände till rymdstationen med 2 ton förnödenheter. SpaceX får 1,6 miljarder dollar av NASA för 12 transporter till rymdstationen. Detta var den 3:e färden.
13 maj. Tre av besättningsmedlemmarna, som anlände 6 november 2013, åkte hem med en Soyuz-kapsel. Dessa är Richard Mastraccio (USA), Koichi Wakata (Japan) och Mikhail Tyurin (Ryssland).
28 maj (planerad) En Soyuz-farkost ska flyga upp tre nya medlemmar till besättningen. Dessa är Maxim Suraev (Ryssland), Reid Wiseman (USA) och Alexander Gerst (ESA).
10 juni (planerad) Obemannade kapseln Cygnus, som sänds upp av företaget Orbital Sciences med raketen Antares, ska flyga i juni till rymdstationen med förnödenheter. Orbital får 1,9 miljarder dollar av NASA för 8 transporter till rymdstationen, och detta blir färd nummer 2.
23 juli (planerad) En rysk obemannad Progress-kapsel (Progress 56) ska anlända med förnödenheter.

Kommentar till Dagens Nyheter: Entreprenörerna, miljardärerna och skådespelarna kommer nog att resa ut i rymden, men det dröjer några år till. Och berätta gärna om NASA:s nya raket och rymdskepp. År 2021 ska amerikanska astronauter flyga ett varv runt månen.

---

Kommer rymdstationen att finnas kvar efter år 2020?

Den internationella rymdstationen kostade 54 miljarder dollar att bygga. Hittills finns bara planer för att behålla den till 2020, men på NASA hoppas man få ett svar snart på frågan om rymdstationens liv ska förlängas eller inte. Vid en förlängning behöver man erhålla medel redan i 2015 års budget så att ett antal viktiga komponenter kan bytas ut. (Källa: Space News. 2013-08-12. Publicerad här 2013-08-25)

”Inom några år måste vi sluta nya avtal med våra leverantörer”, säger Sam Scimemi, en av de ansvariga på NASA för planeringen av rymdstationens verksamhet. Företaget Boeing är huvudansvarigt för driften av de amerikanska, japanska och europeiska delarna av stationen. Sedan 1993 och fram till idag har NASA betalat sammanlagt 17 miljarder dollar till Boeing. NASA planerar att förlänga kontraktet fram till 2020.

Rymdstationen kostade många miljarder dollar att bygga.

Under de kommande åren kommer NASA att betala 4 miljarder dollar per år för sin del av rymdstationen. Om man räknar upp USA:s kostnader för rymdstationen genom åren till dagens penningvärde så får man det svindlande beloppet 54 miljarder dollar. Adderar man till det vad rymdfärjorna kostade så får man en nota på 100 miljarder dollar.

Medan rymdstationen byggdes hann astronauterna inte ägna så mycket tid till vetenskapliga experiment. Också nu när stationen är färdigbyggd tvingas astronauterna använda mycket av sin tid till driften av den.

Man gör nu sitt bästa för att utnyttja rymdstationen för experiment inom vetenskap och teknik. Det är då naturligtvis intressant hur många år den kommer att finnas kvar.

”A west Texas stop sign…?”

Vad vill övriga delägare i rymdstationen? Det är välkänt att Ryssland vill förlänga stationens liv. I Europa och Japan kämpar man med ekonomiska problem, så det är osäkert om dessa delägare har råd att betala sin del av kostnaderna. Europa/ESA bidrar med transporter med sin rymdfarkost ATV. Man har gjort fyra färder sedan 2008 och ska utföra en femte och sista 2014.

Vissa av rymdstationens delar är således slitna och behöver bytas ut om verksamhet ska vara möjlig efter 2020. William Gerstenmaier, chef för NASA:s bemannade rymdfart, nämnde solpanelerna som ett exempel på något som behöver bytas ut. De har träffats många gånger av små bitar rymdskrot och mikrometeorer.

Han kommenterade detta med: ”Yeah, there´s quite a few hits to the solar panels. They look like a west Texas stop sign.”

---

Satelliter och raketer under 2012.

Tidningen Space News har i sitt nummer 14 januari 2013 en genomgång av hur 2012 utföll för satellit-branschen och utsikterna inför det nya året. Man har tittat på samspelet mellan de företag som äger satelliter (och behöver få upp dem i omloppsbana) och de företag som sänder upp satelliterna. Genomgången kallas ”Launch and Satellite Review and Forecast” Tidningen konstaterar att det finns goda och dåliga nyheter. (Källa: Space News. 2013-01-14)

Goda nyheter.

Företaget Sea Launch, som för några år sedan var nära att gå i konkurs, har genomgått en ekonomisk rekonstruktion, och är tillbaka i branschen med tre raketuppskjutningar under 2012. Företaget fick en del av sina skulder efterskänkta och det skedde ett ägarbyte. Sea Launch sänder upp raketer från en plattform i Stilla Havet. Man hoppas vara uppe i full verksamhet med uppsändning av fyra satelliter under 2014.
 
Arianespace var framgångsrikt under 2012. Man sände upp sju raketer som sammanlagt förde upp 11 satelliter i omloppsbana. Arianespace har nu under ett decennium haft 53 lyckade raketuppskjutningar i följd!

Kinas uppskjutningar av satelliter går också bra. USA har fortfarande en lag som förbjuder samarbete med Kinas rymdindustri. Syftet är att förhindra att Kinas militär får tillgång till viktig teknologi . Men Kina klarar sin rymdverksamhet bra utan USA, och ett antal länder anlitar Kina för uppsändning av sina satelliter.

Mitsubishi Heavy Industries har övertagit driften av raketen H-2B från japanska staten. Satellitbranschen hoppas att den privata ägaren ska lyckas sänka priserna tack vare kostnadssänkningar.

Sämre nyheter.

Indien dröjer med sin introduktion av raketen GSLV på marknaden. Också Ryssland verkar ha fått problem med sin nya raket Angara.

…och så de dåliga nyheterna.

Rysslands raket Proton, som har fungerat nästan felfritt i 15 år, har nu drabbats av flera missöden. Under de senaste 16 månaderna har tre uppskjutningar misslyckats. En satellit som sändes upp i december (Yamal-402 som ägs av Gazprom Space Systems) har hamnat fel och beräknad livslängd blir 11 år istället för planerade 19 år. Företaget International Launch Services (ILS) som marknadsför Proton har problem. I augusti 2012 avskedades företagets chef av huvudägaren, företaget Khrunichev. En annan hög chef har åtalats för ekonomiska oegentligheter.

Det som hände i december var att Protons sista steg stängde av sig för tidigt. Bara fyra månader tidigare krånglade en annan Proton-raket.

Den nya chefen för ILS, Phil Slack, säger att man inte vet när verksamheten kan återupptas. Det pågår en utredning som leds av Rysslands rymdorganisation, Roscosmos.

Framtiden.

Under 2012 slöts 22 avtal om uppsändning av telekommunikationssatelliter de kommande åren. De stora vinnarna i tävlingen om kontrakt var två företag. Det ena var Arianespace som bokade ungefär sin vanliga marknadsandel. Den andre vinnaren var SpaceX, vilket är en överraskning, eftersom företaget har väldigt få genomförda flygningar att visa upp.

SpaceX ska skjuta upp telekommunikations-satelliter med en ny version av Falcon. Versionen Falcon 9 har två gånger skjutit farkosten Dragon till rymdstationen. Men den nya versionen kallad Falcon 9 v1.1 har ett antal nya komponenter som ännu inte prövats vid en uppskjutning. Totalt tog SpaceX under 2012 kontrakt på 9 satelliter, medan Arianespace tog 11 kontrakt. Några få kontrakt togs av China Great Wall, Indian Space Organisation och International Launch Services.

Ägaren till SpaceX, Elon Musk, säger att företaget ska göra fyra till fem uppskjutningar under 2013. Förutom kontrakt på de geostationära satelliterna har man även ett avtal med NASA om att sända ett antal Dragon-kapslar till rymdstationen med förnödenheter.

Uppmärksammas kan att en av deltagarna i tävlingen Google X-prize, teamet Galactic Suite, har slutit avtal med China Great Wall Industry Corp. om att flyga deras farkost till Månen.

---