ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Internationellt
- Europa, Ryssland
- USA, Canada, Mellanamerika, Sydamerika
- Asien och Afrika
- Bemannade rymdfärder
- Privat rymdverksamhet
- Rymdförsäkringar
- Framtidsvisioner
- Ner med rymdskrotet!
- Militär rymdfart
- På tröskeln till en ny rymdepok
De 50 största rymdföretagen år 2011
De 25 största satellitbolagen år 2010
- Internationellt: Jan-sept 2007.
- Internationellt Jan - dec 2008
Rymdjuridik

Texterna om den internationella rymdindustrin nu blivit väl många och jag har därför flyttat perioden jan-dec 2008 till detta ställe. De är i samma ordningsföljd som tidigare, dvs Europa/Ryssland, USA/Syd-Amerika och Asien/Afrika.



DET SOM FÖLJER HÄR ÄR NYHETER OM EUROPA OCH RYSSLAND PUBLICERADE UNDER PERIODEN januari-december 2008.



YASNI ELLER BAIKONUR FÖR PRISMA?
(Publicerat 2008-05-14)

En konflikt mellan Ryssland och Uzbekistan kan fördröja uppskjutningen av de svenska Prisma-satelliterna! I ett pressmeddelande från Rymdbolaget 2008-04-23 sägs att Prisma kommer att sändas upp ANTINGEN från Yasni i Ryssland ELLER från Baikonur i Kazakhstan. Bakom detta ”antingen-eller” döljer sig något ganska dramatiskt.

"Prisma sänds upp i juni 2009."

Så här inleds pressmeddelandet från Rymdbolaget: "Rymdbolaget har skrivit kontrakt med det ryska rymdföretaget Kosmotras om uppsändning av Prisma-satelliterna. De skall sändas upp på en bärraket av typen Dnepr i juni 2009, antingen från Baikonur i Kazakstan eller från Yasni i södra Ryssland. Med ombord förväntas också finnas en fransk klimatforskningssatellit, Picard.

Det svenskledda projektet Prisma skall demonstrera ny teknik som kommer att få användning i framtida forskningsprojekt. Tekniken gör det t ex möjligt att låta satelliter samverka för att tillsammans utgöra enorma teleskop eller antenner som når långt ut i universum – kanske för att upptäcka jordliknande planeter i andra solsystem.

Prisma består av två satelliter, en ”moder” och en ”dotter”, som skall demonstrera exakt samspel mellan rymdfarkoster (s k formationsflygning) och möten mellan farkoster i rymden (rendezvous). Detta kräver extrem precision, sofistikerad sensorteknik och avancerade system för mätning, navigering och styrning."

Uzbekistan protesterar!

Enligt en artikel i tidningen Space News 2008-04-28 ligger det till så här: Den ryska rymdbasen Yasni ligger nära gränsen till nationen Uzbekistan. Detta land har protesterat mot planerna på raketuppskjutningar från Yasni eftersom man är rädd för att någon start ska misslyckas och att raketen då skulle ramla ner och åstadkomma förödelse i Uzbekistan.

Ryssland har i många år sänt upp raketer från basen Baikonur i Kazakhstan. Under sovjettiden innebar detta inget problem, men efter Sovjets sönderfall blev ju Ryssland och Kazakhstan två olika nationer. Ryssland hyrde sedan rymdbasen, vilket gick bra ända tills för några år sedan. En misslyckad uppskjutning ledde till att en raket störtade och både Kazakhstan och dess grannland Turkmenistan protesterade mot Rysslands rymdverksamhet. Denna konflikt ledde till att Ryssland byggde en ny rymdbas på eget territorium, basen Yasni i regionen Orenburg, och började flytta sina raketuppskjutningar dit från och med år 2006. Ryssland har gjort stora investeringar i infrastruktur: raketramper, hotell osv.

Men nu visar det sig således att grannlandet Uzbekistan protesterar mot de planerade raketuppskjutningarna. Man är rädda för att det första raketsteget från raketen Dnepr ska ramla ner på uzbekistanskt territorium. Sedan slutet på 2007 har Thailand väntat på att en jordobservationssatellit ska sändas upp med en Dneprraket men konflikten har tills vidare förhindrat detta. Protesterna kanske leder till att Ryssland måste flytta tillbaka sin rymdverksamhet till Baikonur och det är därför Prisma eventuellt sänds upp från Baikonur istället för Yasni.

Citat från Space News:

” SSC announced April 23 that is has signed a contract with Kosmotras for a June 2009 launch of its two formationflying Prisma satellites. Staffan Person, SSC´s Prisma project manager, said April 24 that the launch is slated to occur from Yasny but would move to Baikonur if the dispute with Uzbekistan over rocket debris is not resolved quickly.”

Min egen undran är: Hur kraftigt protesterar Kazakhstan mot raketuppskjutningarna från Baikonur? Kan uppskjutningen av Prisma bli försenad på grund av Rysslands konflikter med grannländerna.



DANMARKS STÖRSTA RYMDBOLAG HETER Terma
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-03-17)

Ändrade regler för handeln mellan Danmark och USA gör det lättare för det danska företaget Terma att sälja mer rymdprodukter till USA. Terma är Danmarks största företag inom försvars-, flyg- och rymdsektorn.

"USA:s marknad för rymdprodukter är 8 gånger så stor som Europas" säger Carsten Jörgensen på Terma. "Det är därför vi vill förstärka vår position där". Förutom i sitt hemland har företaget verksamhet i Tyskland, Holland och USA. I USA har man bildat ett dotterbolag, Terma North America Inc.

Vad gäller rymdproduktion så började Terma på 90-talet delta i satellitprogram och är nu experter på orienteringssystem för satelliter. Med hjälp av precisionsoptik och en dator kan man använda sig av stjärnornas läge för att hålla reda på satellitens position.

Många militära amerikanska satelliter har använt denna "startracker", t.ex. TacSat 2 som sändes upp av "U.S. Air Force Research Laboratory". Men även civila projekt har använt teknologi utvecklad av Terma. Ett antal sonder har använt företagets energiförsörjningsteknologi: ESA:s Mars Express, Venus Express och Rosetta (som sändes för att undersöka en komet).

Terma har bidragit med mjukvara till många satellitdatorer. Några pågående projekt: Mjukvara för vetenskapssatelliten Herschel/Planck som ska sändas upp i oktober. Deltagande i ett konsortium om utvecklar ett kontrollsystem för Galileosatelliterna (som innebär ett europeiskt GPS-system) att användas 2009. Mjukvara som ska styra en robotarm avsedd att monteras på den ryska delen av rymdstationen år 2010.

Terma deltar också i ATV-projektet eftersom företaget är en av medlemmarna i ett konsortium som leds av Astrium. Man har byggt en simuleringsanläggning för den franska rymdorganisationen CNES i Toulouse. Där tränas de personer som övervakar ATV under färd och dockning.

Och som om alla dessa projekt inte bevisade vilken viktig roll Terma spelar inom den europeiska rymdindustrin så kan man även nämna ytterligare ett: företaget håller på att bygga en experimentutrustning som kommer att väga 300 kg och kosta 30 miljoner dollar och den ska fraktas upp till den internationella rymdstationen för att fästas vid den europeiska modulen Columbus. Experimentutrustningen heter på engelska: "Atmospheric-space interaction monitor".



THE EUROPEAN SPACE AGENCY (ESA).
Källa: Boken "Europe´s Space Programme" av Brian Harvey.
(2008-02-15)

Den europeiska rymdorganisationen bildades 31 juli 1973. Medlemsländerna var tolv, med Frankrike, Tyskland och Storbritannien som de stora tongivande. Två tidigare europeiska försök till rymdsamarbete, ELDO och ESRO, hade slutat i oenighet mellan medlemsländerna. Nu försökte man igen. Verksamheten drog igång med tre stora projekt som utgjorde de tre stora rymdländernas favoritprojekt.

Favoritprojekt.

Frankrike ville att man skulle bygga en europeisk bärraket. Projektet kallades L3S och Frankrike finansierade det till 64 %. Projektet ledde så småningom fram till Ariane-raketerna.

Tyskland och Italien ville i samarbete med USA bygga ett europeiskt rymdlaboratorium, Spacelab. Tyskland finansierade detta projekt till 54 %, Italien till 18 % och Frankrike till 10 %. Spacelab var en sorts liten rymdstation som var placerad i rymdfärjans lastutrymme. När rymdfärjan kommit upp i bana kunde den europeiske astronaut som följt med rymdfärjan tillbringa tid i Spacelab och utföra experiment. En föregångare till Columbus-modulen!

Storbritanniens favoritprojekt var MAROTS (MARitime Orbital Test Satellite) och det var ett satellitsystem för kommunikation mellan fartyg och land. Det var det minsta projektet av de tre och finansierades till 62 % av Storbritannien.
Sveriges bidrag var blygsamt. Vi skulle finansiera 1,1 % av L3S och 3 % av MAROTS.

Regler inom ESA.

Det fanns från början ett antal grundregler inom ESA. (Jag vet inte om någon regel är ändrad nu).
1. Budgeten bestämdes varje år av ett råd som bestod av ministrarna för vetenskap från deltagarländerna.
2. Alla medlemsstater måste bidra till kostnaderna för administration och vetenskap. Detta utgjorde dock en liten del av de totala kostnaderna.
3. Det stod medlemsstaterna fritt att välja vilka projekt de ville bidra till, t.ex. raketer, bemannad rymdfart, jordobservationer, telekommunikation.
4. Medlemsländernas företag hade rätt att erhålla beställningar från ESA i proportion till det egna landets bidrag till ESAS:s budget.
5. För att åstadkomma stabilitet i verksamheten planerade man för flera år i taget.

Att bygga en raket.

ESA inledde arbetet med att bygga en bärraket. Bland de företag som valdes att bidra till byggandet fanns Volvo. Huvudentreprenör var företaget Aerospatiale. Motorerna för första och andra raketsteget byggdes av det franska bolaget SEP (Sociéte´ Europeénne de Propulsion). Två företag ansvarade för tredje raketstegets motor: Air Liquide och MBB. Andra bidragande företag var franska Matra och tyska Dornier.

Europa hade en raketuppskjutningsbas i Franska Guiana vid namn Kourou. Den höll på att förfalla men rustades nu upp. L3S döptes om till Ariane och byggdes 1977- 78. På själva julafton 1979 lyfte den första Ariane-raketen framgångsrikt från Kourou och gick in i omloppsbana. ESA bildade ett bolag med namnet Arianespace för att bygga raketerna och marknadsföra sina tjänster. Det fanns nu för första gången ett kommersiellt alternativ till de amerikanska raketerna.

Under de kommande åren utvecklade man Ariane-raketen. Det uppstod ibland stora tekniska problem. T.ex. hade man 1986 ett fel på det tredje raketsteget fyra minuter efter start och tvingades spränga raketen. Det blev en 15 månader lång paus i verksamheten medan felet utreddes. Men de tekniska problemen löstes och dessutom gjordes hela tiden förbättringar av raketen. Ariane 1 följdes 1984 av Ariane 3 som 1988 efterträddes av Ariane 4. Varje "uppgradering" möjliggjorde en större last, dvs större satelliter.

Samtidigt pågick arbetet med en ny typ av raket. Den blev klar på 90-talet och fick namnet Ariane 5. Den var 5,4 meter i diameter, 51 meter hög och vägde 746 ton vid start. Den första uppskjutningen ägde rum 1995 men misslyckades. Raketen exploderade och detta kunde miljoner tittare se på TV. Men 1999 kom så en lyckad uppskjutning och Ariane 5 är nu en kommersiell succé.

Raketbasen Kourou växer hela tiden. Så här beskrivs basen år 2003 i den bok som jag hämtat denna information ur: ”Kourou har expanderat och täcker nu 96.000 ha och 1.400 personer arbetar här. Raketbasen har påverkat den lokala ekonomin. Man har byggt broar, vägar, skolor, hotell och restauranger. Befolkningen har ökat sjufalt. Kourou heter officiellt Centre Spatial Guyanais. Det ägs av Frankrikes rymdorganisation och upplåts för ESA och Arianespace. Frankrike betalar 70 % av kostnaderna."

Detta är de tolv länder som grundade ESA 1973: Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Belgien, Danmark, Spanien, Schweiz, Holland, Sverige, Norge och Irland.



En tysk språkövning: Guenther Oettinger besöker Friedrichshafen.
(Från Space News 2008-01-28.)

En minister från den tyska delstaten Baden-Wurttemberg, Guenther Oettinger, sade i ett uttalande vid sitt besök på Astriums fabrik i Friedrichshafen 18 januari att Tyskland bör öka sin rymdbudget. Besöket skedde med anledning av undertecknandet av kontraktet för att bygga Merkurius-sonden BepiColombo.

Tyskland står för 17,6 % av ESA:s budget för 2008. Endast Frankrikes bidrag är större; det är 18,4 %. ESA:s totala budget uppgår till 3 miljoner euro.
Kontraktet för Merkurius-sonden är värt 350 miljoner euro. Därav kommer 60 miljoner att gå till Astrium i Tyskland, 40 miljoner till Astrium i Storbritannien och 40 miljoner till Thales Alenia Space i Italien.


2007 VAR ETT BRA ÅR FÖR ARIANESPACE.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-01-14)

Nu bygger ESA två nya uppskjutningsramper och beställer många nya raketer.

ESA:s rymdbas ligger vid Kourou i Franska Guiana i Syd-Amerika. Där håller man på att bygga två nya uppskjutningsramper. Och de behövs: Efterfrågan är stor på de tjänster som Arianespace kan erbjuda. Konkurrenterna Proton och Sea Launch hade problem under 2007 eftersom de råkade ut för misslyckade uppskjutningar som krävde utredningar och reparationer. Samtidigt ökar efterfrågan på bärraketer både hos privata och statliga beställare. Under 2007 gjorde Arianespace 6 st uppskjutningar med bärraketen Ariane. Varje raket lyfte upp två satelliter i omloppsbana.

Framtiden ser bra ut. Det finns en stark efterfrågan från den privata sidan på satelliter för TV-sändningar, mobiltelefoni och internet. De europeiska regeringarna vill ha satelliter för forskning, jordobservationer, teekommunikation, GPS och militära ändamål. Arianespace har en stor orderstock, bl.a. 4 satelliter för Globalstars mobiltelefoni.

Kommande användningar för Ariane är att sända upp satelliter för det europeiska GPS-systemet samt att sända upp den europeiska transportfarkosten ATV till rymdstationen. För att kunna öka sin kapacitet har Arienespace lagt beställningar på 35 st Ariane ECA, 5 st Vega och 8 st Soyuz. Eventuellt kommer man att beställa ytterligare 10-15 Soyuz.

Kapaciteten ökar också genom de två ramper som nu håller på att byggas, en för Ariane 5 och en för Vega och Soyuz. Vega är en ny europeisk raket, medan Soyuzraketerna kan användas tack vare ett samarbetsavtal med den ryska rymdmyndigheten.

Trots det ökade antalet satellituppskjutningar har intäkterna inte ökat jämfört med år 2006. Intäkterna var 940 miljoner euro för 2007. Anledningen till den dåliga inkomstutvecklingen sägs vara att några av satellituppskjutningarna skedde med en gammal årsmodell av Ariane. Men trots allt har bolaget visat vinst fem år i rad. Med nya kraftigare versioner av Ariane och fortsatt höga priser på uppskjutningar fväntas bolaget öka sin vinst till en miljard euro för 2008.



RYSSLAND GÖR COME-BACK I RYMDEN:

RYSK RYMDFART MED EKONOMISKA PROBLEM.
Av Ariel Borenstein (2008-01-24)

När Sovjetunionen upplöstes fick den f.d. sovjetiska rymdfarten stora problem. Det fanns inga pengar. Ryssland övertog rymdaktiviteterna men en av de viktiga uppskjutningsbaserna låg i Kazachstan vilket ledde till konflikter.

Rysslands brist på pengar var en av anledningarna till att rymdturismen kunde uppstå. Betalande miljardärer fick åka till rymdstationen och samtidigt bidra till att finansiera Rysslands rymdaktiviteter.

När rymdstationen skulle börja byggas föranledde ryska rymdmyndighetens brist på resurser ständiga förseningar och det var många som ville utesluta Ryssland ur samarbetet. Men sedan inträffade Challenger-olyckan. Det var enbart tack vare den ryska rymdfarkosten Soyuz som rymdstationen kunde hållas igång tills färjorna återupptog sina resor. Dessutom kommer USA att stå utan rymdtransport i fem år (2010-2015) och då är Ryssland tills vidare den enda garanten för att rymdstationen ska kunna fungera.

DEN RYSKA RYMDVERKSAMHETEN SÄTTER FART IGEN.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2008-01-14)

I februari kommer den ryska rymdmyndigheten – Roscosmos – att presentera en plan för hur man tänker sig landets rymdverksamhet fram till 2020 och en vision för vad man vill uppnå fram till 2040! Kanske kommer denna ”roadmap” att berätta om Ryssland vill satsa på utforskning av Månen och Mars, hur det ska bli med rysk bemannad rymdfart och vilka nya raketer, satelliter och rymdfarkoster som behövs för att förverkliga planerna. Den ryska industrin har länge kritiserat Roscosmos för passivitet. Många av de projekt som pågår nu leder sitt ursprung till Sovjet-tiden.

Under många år har Ryssland använt sig av rymdskeppet Soyuz. Nu är planeringen för ett nytt rymdskepp i full gång. På engelska benämns projektet Crew Space Transportation System (CSTS). Roscosmos förhandlar om ett samarbete gällande projektet med ESA, Japan och Indien.

ESA har erfarenhet av rymdskeppsbygge från sin farkost ATV och dessutom samarbetar Ryssland och ESA om en ny bärraket för Soyuz. Också Indien har samarbetat tidigare med Ryssland både vad gäller raketer (Ryssland försåg Indien med översta raketsteget till en bärraket för att föra upp geostationära satelliter) och satelliter (mest militära satelliter). Det sades först att den nya rymdfarkosten skulle bli klar 2015, men nu har tidpunkten flyttats till 2020. Då beräknas också Rysslands nya rymdbas Vostochny Cosmodrome stå färdig. Den byggs bl.a. på grund av samarbetsproblem mellan Ryssland och Kazachstan om rymdbasen Baikonur.

De styrande i Kreml har sagt att rymdfarten nu ska prioriteras och därför tilldelas den mer budgetmedel. Under 2008 planerar man bland annat att sända upp tre kommunikationssatelliter och två meteorologiska satelliter. Vad gäller rymdstationen kommer man att sända iväg två bemannade Soyuz och fem obemannade Progress (transportskepp).

Man kommer också att satsa på en modernisering av sitt GPS-system kallat Glonass. Under 2007 sände man upp sex st Glonass och 2008 kommer man att sända upp sju till. Systemet kräver minst 24 satelliter för att fungera tillfredställande och man beräknar att konstellationen ska fungera med full styrka år 2010.

Ryssland har sökt samarbetspartners till vissa projekt. Man hoppas att Kina och ESA ska delta i arbetet med att sända en farkost till den lilla månen Phobos som kretsar kring planeten Mars.
Den ryska rymdfarten har nu definitivt vaknat upp ur den Törnrosa-sömn den varit försänkt i sedan Sovjetunionen föll.

(En personlig kommentar dock: ett starkt motiv till den ryska satsningen på rymdfart är tyvärr samma motiv som får Ryssland att nu satsa på uppbyggnad av arme´, flotta och flygvapen. Det är en strävan efter att åter bli en stormakt. Det känns oroväckande.)

Uppdaterat 2010-03-25
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum