ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Internationellt
- Europa, Ryssland
- USA, Canada, Mellanamerika, Sydamerika
- Asien och Afrika
- Bemannade rymdfärder
- Privat rymdverksamhet
- Rymdförsäkringar
- Framtidsvisioner
- Ner med rymdskrotet!
- Militär rymdfart
- På tröskeln till en ny rymdepok
De 50 största rymdföretagen år 2011
De 25 största satellitbolagen år 2010
- Internationellt: Jan-sept 2007.
- Internationellt Jan - dec 2008
Rymdjuridik
Rymdfärdernas framtid:



DARPA och Boeing finansierar ny återanvändbar raket:
(2018-08-14)






De närmaste 100 åren
.

Återvända till Månen för att stanna, landa på Mars, sända rymdfarkoster till solsystemets utkanter, tillvarata solens energi bättre och idka gruvdrift på asteroiderna. Det är några av de rymdverksamheter som troligtvis kommer att bli verklighet under de kommande hundra åren. (Text: Space News. År 2003)


Mål för det nya århundradet: till Månen, Mars och vidare.

Människor har i alla tider varit fascinerade av natthimlen, men det var först 1957 som man lyckades sända ett föremål ut i rymden. Det var satelliten Sputnik som sändes upp i omloppsbana runt jorden. Sedan dess har tusentals satelliter kretsat kring Jorden. De har studerat jordytan, sänt TV-signaler osv. Man har också sänt farkoster till Månen och planeterna. Några hundra människor har kretsat kring Jorden och några har landat på Månen.

Även om rymdverksamheten snabbt ökar i omfattning så är det ingenting jämfört med hur snabbt flyget utvecklades i sin barndom. Femtio år efter att bröderna Wright gjort världens första flygning år 1903 hade flygplanen redan omformat sättet att föra krig och också möjliggjort billiga rutinflygningar för vanliga människor.

Trettio år efter den sista månlandningen är det fortfarande endast statliga organisationer som kan åstadkomma bemannade rymdresor. ”Under de femtio senaste åren har många trott att privatfinansierade rymdfärder snart ska bli möjliga. Och i femtio år har de haft fel”, säger Tony De Tora, chef för den privata organisationen ”the Space Frontier Foundation” i USA. Han är pessimistisk angående möjligheten för privata rymdfärder inom den närmaste framtiden.

Men när det gäller de hundra närmaste åren är han mer optimistisk: ”Vi kommer att få uppleva att barn föds i ett rymdskepp eller på Månen. Vi kommer att ha kolonier både på Månen och Mars, och ha gruvdrift på asteroider. Och vi kommer naturligtvis att satsa allt mer på utforskning av solsystemet.”

Brian Chase är chef för en annan privat organisation,”the National Space Society”. Både han och De Tora säger att det stora hindret mot utforskning av solsystemet är svårigheten att ta sig loss från Jordens dragningskraft. ”Vi har inte satsat tillräckligt med resurser på att förbättra rymdens tillgänglighet”, säger Chase.

Men Gary Martin som är en av NASA:s ”framtidsplanerare” bemöter detta med att mänskligheten här står inför ett mycket svårare problem än det som mötte de första flygplanskonstruktörerna. Det är väldigt dyrt att bygga raketer, annars kunde vi ju pröva ett stort antal varianter för att se hur de fungerar. Se på flygets första år: det var många uppfinnare som försökte och det var också väldigt många modeller som misslyckades.”

Även om mänskligheten i stort sett förblir jordbunden även de närmaste 100 åren så kan rymdfarkosterna hjälpa oss till stora förbättringar av vår tillvaro på jorden. En forskare som heter Molly Macauley arbetade 2003 med en utredning för EU angående rymdforskningens betydelse för energiförsörjning och miljövård. Hon anser att satelliter kan förse oss med mycket information om hur vi på bästa sett använder våra resurser på Jorden, t.ex. vatten och energi. ”Jordobservationssatelliter kan hjälpa oss med miljövård och vad gäller energi: tja,
vissa forskare säger att vi inom några år kommer att göra slut på all olja. Då får vi hoppas att man lyckas bygga rymdplattformar som kan tillvarata solenergi i stor skala och sända ner den till Jorden.”



Tre möjliga framtider i rymden: Tips om några klassiska science-fiction-romaner.
(Av Ariel Borenstein. 2008-12-31)

Ha,ha! Ovanstående översättning av en tidningsartikel kanske gjorde er lika snopna som jag blev när jag läste artikeln första gången i original i Space News. Den är ju märkligt innehållslös. Det är bara rubriken som ger en kick: vad kommer egentligen att hända under de kommande hundra åren? Jag är t.ex. helt övertygad om att det år 2108 kommer att finnas en ganska stor koloni på månen. Tänk att åka till Månen på turistresa!

Romanen ”Have space suit – will travel” av Robert A. Heinlein utspelar sig någon gång på 2000-talet. Den utkom år 1958 men förutspår både kolonier på Månen och rymdturism. Huvudpersonen är en tonårskille som vill åka till Månen. Han inser att det bara finns tre möjligheter: han måste bli astronaut, bli en av världens bästa experter inom något område eller bli rik. Och så är det ju fortfarande. Jag kan avslöja att han till slut kommer sig iväg på en rymdresa på det mest spännande sätt.



Mitt andra boktips är ”Ringworld” av Larry Niven. Denna bok utkom år 1970 och utspelar sig långt i framtiden, kanske om tusen år. Människor kan förflytta sig på ett ögonblick vart som helst på Jorden via portaler, man har upptäckt sätt att förlänga en persons livslängd med flera hundra år och människor kan färdas långt ut i rymden och har träffat på andra intelligenta varelser. Bokens handling består i att en människa och två märkliga varelser färdas långt ut i rymden i ett avancerat rymdskepp för att undersöka en värld som INTE är en planet utan istället en ofantligt stor cirkel, ett band som hyser enorma landskap och också levande varelser på insidan. I centrum av denna ring finns en sol. Bland annat är beskrivningen av det avancerade rymdskeppet intressant.



Och om man vill läsa en roman om hur annorlunda och ändå oförändrat det mänskliga samhället skulle kunna vara om, låt oss säga 10.000 år, så kan man läsa ”Dune” av Frank Herbert. Det är också en gammal roman, utkom 1965. I denna framtid har människor koloniserat en stor del av galaxen och ägnar sig naturligtvis i stor utsträckning åt att försöka ha ihjäl varandra.
Rymdskeppen är jättelika och framförs av medlemmar av ett rymdpilotskrå. Dessa rymdpiloter har tack vare intag av en krydda (=drog) erhållit förmågan att se in i framtiden vilket underlättar när man ska flyga i rymden. Romanens hjälte är en ung pojke som tränas i diverse dödliga kampsporter för att kunna delta i den kamp som hans goda far greve Atreides för mot den onde baronen Harkonnen.
Det här kan ju förefalla idiotiskt men boken är faktiskt en fantastisk skildring av den ökenplanet där kampen utkämpas. Författaren har i detalj utarbetat skildringen av öknen och det samhälle som existerar i denna extremt svåra miljö. Boken handlar mest om människor och relationerna mellan dem: kärlek, hat, misstänksamhet, hopp.

Jag tycker att science-fictionförfattarna ofta lyckas bättre i sina framtidprognoser än diverse experter.



Astronauter, astronauter…överallt dessa astronauter.
(2008-09-19)

Kina kommer att sända upp sin tredje bemannade rymdfarkost inom några veckor, USA tvingas planera för fortsatt användning av rymdfärjorna efter 2010 och den första europeiska rymdfarkosten lyfter om tio år. Arielspace rapporterar om detta men tittar också i kristallkulan: Följ med till år 2020. Hur ser bemannad rymdfart ut det året?

År 2020.

Inom science-fiction-litteraturen finns begreppet ”Sense-of- wonder”. Det är den där svindlande känslan av hur det skulle vara att själv uppleva det som en fantasiberättelse skildrar. Det kan vara känslan av att befinna sig på en främmande planet eller känslan om man träffar varelser från en annan galax!

Jag upplevde ”Sense–of-wonder” häromdagen när det gick upp för mig hur många planer det finns i olika länder på att förverkliga bemannad rymdfart. Häng med till år 2020! Om man bara extrapolerar trender och tankar som redan finns så kan man känna – Sense-of- wonder!

Nu är det 2020.

År 2020 skulle USA landsätta astronauter på Månen, men projektet är förstås försenat. Det nya transportsystemet med raketen Ares och rymdskeppet Orion är klart och astronauterna reser nu till den internationella rymdstationen med Orion. Rymdfärjan har sedan flera år pensionerats.



USA fortsätter att planera för en Månbas. Ett Orion-rymdskepp med astronauter har redan kretsat några varv runt Månen och sedan återvänt. År 2022 ska USA och de länder som medverkar i månprojektet börja bygga en bas vid Månens sydpol.

Ryssland gör bemannade rymdfärder med en ny stor rymdfarkost med vilken kosmonauter reser både till den internationella rymdstationen och till en egen liten rymdstation.



Kina har utfört ett tiotal rymdfärder, bl.a. där två farkoster dockat. Kina bygger nu på en stor rymdfarkost. Den ska användas till att bygga en liten rymdstation som ska vara färdig år 2024 och därefter påbörjar Kina försök med att landsätta taikonauter på Månen.



ESA har genomfört tre bemannade rymdfärder, två övningsfärder i omloppsbana och en till den internationella rymdstationen, med Europas eget rymdskepp, som är en vidareutveckling av ATV-farkosten.

Indien har utvecklat bemannad rymdfart och har redan genomfört två färder i omloppsbana kring jorden. Också Japan har börjat planera för bemannad rymdfart.

Den privatfinansierade rymdverksamheten har gjort framsteg. Det finns nu två kommersiella rymdstationer. De fungerar som hotell för rymdturister. Turisterna transporteras till och från hotellen dels av Ryssland men också av de amerikanska företag som byggt Ares och Orion, eftersom man skapat kommersiella varianter av det man byggt för NASA.



Ett antal privatfinansierade företag som grundades i början på 2000-talet eller senare har lyckats förverkliga suborbitala färder (upp i rymden och sedan ner igen!) för turister. Man kan nu göra sådana resor på flera platser i världen, bl.a. från Esrange. År 2021 inleds färder mellan dessa platser. Man ska kunna resa med raket t.ex. mellan Sverige och Australien på några timmar. Den stora sensationen detta år är att ett privat företag har sänt upp en rymdfarare i omloppsbana och mest märkvärdigt av allt – lyckats ta ner honom igen levande!

Transporter av material och materiel till den internationella rymdstationen sköts nu nästan uteslutande av ESA, Japan och privata företag. USA och Ryssland har ansvar för bemannade färder till stationen.

- Så långt min framtidvision!

Vad är det med denna beskrivning som ger mig en ”Sense-of-wonder”? Jo, förstås att det inom högst två decennier kommer att finnas ryska, amerikanska, kinesiska, europeiska, indiska och kanske dessutom helt privatfinansierade rymdfarkoster i omloppsbana, på väg till någon rymdstation eller t.o.m. till Månen. Det enda som kan ge mig en ännu starkare känsla av ”Sense-of wonder” är att någon gång på 2020-talet börjar astronauter bygga en bas på Månen, och så småningom kommer den att vara permanent bemannad.


Uppdaterat 2018-08-14
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum