|
|
RYMDINDUSTRIN I EUROPA OCH RYSSLAND
Ryssland blir kvar på rymdstationen.
Ryssland har tagit beslut om att fortsätta samarbetet med den internationella rymdstationen till år 2028. (Källa: Space News. 2023-04-27)
Det har förts diskussioner om hur lång livslängd stationen har, både tekniskt och ekonomiskt. Övriga partners förutom Ryssland har avtalat om att hålla igång rymdstationen till 2030. De övriga är NASA, Kanada, ESA och Japan.
Från Space News om spanska raketen Miura 1. (2023-10-07)
Spanish company PLD Space launched its first suborbital rocket Oct. 6, with the company calling the flight a success despite reaching a lower altitude than planned.
The company’s Miura 1 rocket lifted off from the El Arenosillo Experimentation Centre, a test site in southwestern Spain operated by the country’s National Institute for Aerospace Technology, at 8:19 p.m. Eastern (2:19 a.m. local time Oct. 7.) The rocket flew on a suborbital trajectory for 306 seconds before splashing down in the Atlantic Ocean. The company said in a statement it was working to recover the rocket from the ocean.
The rocket reached a peak altitude of 46 kilometers on the flight. In a press kit issued before the launch, PLD Space said the rocket had a planned apogee of 80 kilometers and a flight time of 12 minutes.
Problem med Ariane och Vega.
Europa kommer snart att sakna tillgång till rymden. ESA-regeln om ”geo-return” ifrågasätts, Sveriges rymdindustri kan bli förlorare. (Källa: Aviation Week Space Technology. 2023-02-13)
Vi vill ha en egen raket!
På 70-talet insåg europeiska politiker att det var för osäkert att förlita sig på att de europeiska satelliterna skulle sändas upp av USA. Man började skapa egen kapacitet, några stora företag i främst Frankrike, Tyskland och Italien anlitades för att bygga raketer, Frankrike kunde erbjuda en rymdbas i sin koloni Franska Guiana, och man sjösatte ett system där länderna som ingick i ESA fick sälja rymdteknologi enligt hur mycket de bidrog till organisationens budget (geo-return).
I många år har nu Ariane-raketerna varit pålitliga, den senaste versionen kallas Ariane 5.
Raketen Ariane 5.
Ny teknologi, nya spelare.
Men så började ny teknologi och framväxten av nya rymdnationer föra fram alternativa uppskjutningsmodeller. Kina och Indien började sälja uppskjutningstjänster, och sedan kom SpaceX med nya tillverkningssätt och lägre priser.
Den nya raket som ska säkra Europas roll i den globala konkurrensen är Ariane 6. Till sommaren fasas således Ariane 5 ut, men den nya raketen har blivit kraftigt försenad.
Covid-pandemin är en stor anledning till förseningen, men tekniska problem har också uppenbarat sig. Förseningen uppgår redan nu till tre år.
Vega och Soyuz.
Raketen Vega och dess nya variant Vega C är en mellanstor raket utvecklad av Italiens rymdindustri. Den första uppskjutningen var framgångsrik, men sedan har tre försök misslyckats. Man utreder naturligtvis detta, men ingen vet när Vega igen kan användas.
Till råga på allt finns det ett tredje stort problem för europeerna. På rymdbasen i Franska Guiana hade man jobbat upp ett samarbete med Ryssland. Man kunde sända upp satelliter med ryska pålitliga Soyuz-raketer. Efter Rysslands anfall på Ukraina avbröts samarbetet.
En olycka kommer sällan ensam: I det här fallet fick ESA problem med alla tre raketer samtidigt.
Inga raketer på Esrange heller.
Intressant att notera är uppbyggnaden på svenska Esrange av kapacitet att sända upp små satelliter. Också där finns problem med att få fram raketer: flera företag i Europa experimenterar med att bygga mindre raketer, avsedda för att skjuta upp dessa små satelliter, men ingen är klar.
Kommer "geo-return" att upphöra?
Problemen med att bygga Ariane 6 har initierat en diskussion om att regeln om geo-return försenar arbetet inom ESA. Är det bättre att välja tillverkare efter ekonomiska regler istället för politiska?
Vad gäller Sverige så skulle vi alltså inte vara garanterade att få bidra som underleverantör till de stora raket- och satellitprojekten. Regeln om geo-return har haft den enormt positiva följden att det gynnat framväxten av nya rymdorganisationer och rymdföretag i Europa.
Men rymden är på gång.
De tre största europeiska rymdnationerna Frankrike, Tyskland och Italien har slutit avtal om fortsatt samarbete vad gäller Ariane, Vega men också framväxten av små raketer. Stödet till företag som bygger små raketer är ju positivt för Sverige, som behöver små raketer till Esrange.
Ariane 6 är alltså försenad, men konstruktion och testning framskrider. Till exempel ska man göra en första stor test av motorn Vulcain som ska användas för Ariane 6.
Första satellit-uppskjutningen i Europa blir från Cornwall, inte från Norrland.
Virgin Orbital planerar att skjuta upp sju satelliter från Storbritannien. En Boeing 747-400 med smeknamnet Cosmic Girl flyger från Cornwall med en raket monterad under planet.
(Källa: Space News. 2022-01-08)
På hög höjd släpps raketen som fortsätter upp och placerar ett antal små satelliter i omloppsbana. För detta behövs ingen raketbas utan istället ett flygfält. Så Esrange blir troligtvis ändå den ledande raketbasen i Europa, med planerad debut för uppsändning av satelliter med raket i slutet på 2023.
Planerad start för Virgin är 9 januari. Virgin Orbit har lyckats tre gånger i USA med uppskjutning av satelliter med hjälp av ett flygplan istället för första raketsteget.
Virgin Orbit förhandlar om att använda flygplan för satellit-uppskjutningar också i Brasilien och Australien. Flygfältet i Storbritannien som Virgins Boeing-plan lyfter ifrån heter Spaceport Cornwall, som delvis finansieras av brittiska staten.
“The mission will place into orbit seven payloads from a variety of customers, including the U.K. Ministry of Defence, U.S. Naval Research Laboratory and the first satellite for the government of Oman.”
Relationen mellan Ryssland och övriga länder som deltar i samarbetet på
den internationella rymdstationen har på senare tid både förbättrats och
försämrats. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2022-08-08)
Två exempel på samarbete:
I juli gjorde Samantha Cristoforetti från EU och Oleg Artemyev från Ryssland en gemensam
rymdpromenad, den första gemensamma på 23 år. I september ska kosmonauten Anna Kikina
bli den första ryska rymdfararen på 20 år att flyga upp med ett amerikanskt team till den
internationella rymdstationen, med rymdskeppet Dragon.
Men fortsättningen förskräcker.
Ryssland gör upp allt fler planer för att avsluta samarbetet med rymdstationen. Den nye chefen
för ryska rymdorganisationen Roscosmos, Yuri Borisov, säger att man kommer att fullfölja sina
förpliktelser fram till 2024, men sedan lämna samarbetet.
Den förre chefen, Dmitry Rogozin, gjorde i åratal allt mer hätska uttalanden mot USA, hånfulla
påståenden om underlägsenheten hos västlig rymdverksamhet samt hot om att avbryta allt
samarbete.
Efter Rysslands anfall på Ukraina ledde sanktionerna mot landet att vissa projekt avslutades.
T.ex. upphörde Rysslands närvaro på Frankrikes och ESA:s rymdbas Kourou i Syd-Amerika.
Men vad gäller rymdstationen fortsätter samarbetet utan störningar. Allt annat vore också
omöjligt eftersom de olika modulerna är beroende av varandra.
"Vi ska sluta, men vi sa inte när"
Beslutet från ryskt håll att inom några år lämna projektet med rymdstationen omges dock
av ganska stor oklarhet. Det verkar vara ett politiskt principbeslut, men inga praktiska åtgärder
är tydligen ännu planerade. Tidningen Aviation Week kunde inte ens erhålla besked från Roscosmos
om vilken myndighet som tagit beslutet.
Projektet ISS grundar sig på ett avtal från 1998 mellan USA, Ryssland, Europa, Japan och Kanada.
En deltagare som vill lämna samarbetet måste lämna in en skriftlig uppsägning minst ett år i förväg.
Enligt ett nytt beslut från USA vill man driva stationen åtminstone fram till 2030. Men stationens
konstruktion är sådan att de ryska modulerna är nödvändiga för driften. På NASA säger man att
samarbetet på ISS mellan Ryssland och övriga länder har fungerat väldigt bra.
Ryssland planerar för en egen rymdstation.
Från ryskt håll har man i flera år sagt att man avser att lämna samarbetet på den internationella rymdstationen. Istället ska man bygga en egen rymdstation.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. Augusti 2022)
Roscosmos offentliggjorde 2021 planen på en ny rymdstation. Den ska heta Russian Orbital Station (ROS). Man uppdrog åt företaget Energia Space Corporation att göra ett utkast till planering. Men det har hittills varit dåligt med finansiering. ROS finns inte med som projekt i den senaste rymdbudgeten, så Roscosmos måste finansiera planeringen med tillgängliga medel.
Enligt planen skulle man börja bygga stationen 2028, genom att sända upp den första modulen med nya raketen Angara från nya rymdbasen Vostochny Cosmodrome i bortre Sibirien. Det betyder att projektet redan är tre år försenat jämfört med när planeringen inleddes.
I rymdstationen ska Science Power Module ingå. Den togs ursprungligen fram för att öka tillgången på el i den ryska sektionen på ISS. Man kompletterar sedan med fler moduler, t.ex. bostad för kosmonauterna och en luftsluss. Stationen skulle enligt nuvarande plan vara klar för användning år 2030.
Men den kan då bara hysa två kosmonauter, och de skulle inte vistas där permanent. Efter 2030 påbörjas en utvidgning av stationen med ytterligare två moduler.
Russian Orbital Station skulle ligga i en bana som möjliggör flygning över Rysslands hela territorium.
Förändrad rymd efter Rysslands krig.
Efter att Rysslands militär överfallit Ukraina har mycket förändrats i relationen mellan världens länder. Här berättar jag om följderna för rymdverksamhet för Ukraina, Ryssland, USA och ESA. (Källor: Aviation Week och Space News. 2022-03-28)
Ukrainas rymdindustri står stilla under kriget.
På 50-talet var Ukraina en del av Sovjetunionen. I staden Dniepropetrovsk byggdes en fabrik för tillverkning av kraftfulla missiler. De kunde laddas med kärnvapen och skjutas långa sträckor. Efter hand blev industrikomplexet, som hette Yuzhny, ett av Sovjetunionens största, och byggde både missiler och rymdraketer.
Efter Sovjetunions fall kunde Yuzhny finna kunder i Ryssland. Man kunde också hjälpa nya rymdnationer med deras projekt: Brasilien, Kina, Indien, Saudi-Arabien och Syd-Korea.
När Ryssland ockuperade Krim år 2014 avbröts rymdsamarbetet mellan Ukraina och Ryssland. Staden hette då Dnipro och där fanns fabriken Yuzhmash som byggde raketen Zenit för Rysslands rymdverksamhet. Den verksamhet som återstod var leverans av motorer till den amerikanska raketen Antares och europeiska raketen Vega.
Hittills har företaget Northrop Grumman sänt upp 16 Antares-raketer till den internationella rymdstationen med frakt-rymdskeppet Cygnus. Två nya Antares-raketer fanns i hamnstaden Mykolaiv i Ukraina när Ryssland anföll. Det har blivit omöjligt att få ut dem därifrån. Northrop Grumman har två raketer på lager och kan därmed fullfölja sitt aktuella kontrakt med NASA, men man kan inte sluta nytt avtal eftersom man tills vidare saknar tillgång till nya raketer.
Framtiden ter sig väldigt osäker för Ukrainas rymdindustri.
Kan driften av ISS hållas utanför konflikten på Jorden?
När man 1993 planerade den internationella rymdstationen så tog man medvetet ett beslut om att göra modulerna beroende av varandra för att uppmuntra till samarbete. Medlemmarna i samarbetet har genom åren tvingats hantera ändrade målsättningar, problem med finansieringen, olyckor, politiska konflikter.
Makthavare i de länder som ingår har gjort sitt bästa för att hålla rymdstationen utanför konflikter. Astronauterna har inte haft några problem med att samarbeta.
Nu i slutet på mars ska Mark Vande Hei från USA lämna rymdstationen tillsammans med Anton Shkaplerov och Pyotr Dubrov från Ryssland i en Soyuz-kapsel.
USA och Ryssland turas om att med sina rymdskepp flytta upp ISS till en lite högre bana.Utan de här puffarna skulle rymdstationen till slut ramla ner.
Om man lyckas hålla igång samarbetet trots krisen mellan Ryssland och andra länder så är det tveksamt om man från rysk sida vill fortsätta efter 2024. Övriga medlemmar har tagit beslut om att fortsätta till 2030, men utan rysk medverkan blir det svårt.
Stopp för samarbete mellan ESA och Ryssland.
Ryska Soyuz-raketer har i många år skjutits upp från Europas rymdbas i franska Guiana i Syd-Amrika. Nu har ryska rymdorganisationen Roscosmos pausat allt samarbete och den ryska personalen reser hem. Flera uppskjutningar av satelliter får därför vänta tills ESA hittar alternativa raketer.
Ett av samarbetsprojekten mellan ESA och Ryssland är farkosten Exo-Mars som skulle ha sänts iväg till Mars i september från Bajkonur. Det projektet blir nu försenat, åtminstone flyttas det fram till 2024.
En av Putins män, en agressiv lögnare, är chef för Roscomos.
År 2018 utsågs Dmitry Rogozin till ny chef för den statliga rymdverksamheten, Roscosmos. Han har varit vice premiärminister tidigare, och är en man helt i Vladimir Putins smak. Tragiskt nog har han ansträngt sig att sabotera samarbetet mellan Ryssland och USA.
Efter Rysslands ockupation av Krim sattes Rogozin upp på USA:s sanktionslista. Som chef för Roscosmos har han varit aggressiv och kommit med hotelser och förolämpningar mot väst. Det ser ut som om Ryssland inte vill fortsätta samarbetet med rymdstationen, och samarbetet om en bas i bana runt Månen, Gateway, har definitivt upphört på ryskt initiativ. Istället vill Ryssland öka rymdsamarbetet med Kina.
När de nya sanktionerna trädde i kraft nu när Ryssland startat krig mot Ukraina, så har Rogozin använt Twitter för att utslunga allehanda agressiva påhopp och lögner. Men så har han ju Vladimir Putin som chef.
Europa vill bygga ett eget rymdskepp.
Många astronauter från Europa har vistats på den internationella rymdstationen och de har rest dit med amerikanska eller ryska rymdskepp. Nu vill europeerna skapa ett eget rymdskepp. Målet är att uppnå självständig bemannad rymdfart till år 2030.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2022-02-07))
Europa har en egen rymdbas för uppskjutning av Ariane-raketer och den ligger i Syd-Amerika i Franska Guiana. Man gjorde ett försök att bygga en egen rymdfarkost som fick namnet Hermes, men det projektet lades ner 1992.
Nu tycker många att aktiviteterna i rymden nått en sådan nivå att Europa borde skaffa sig kapacitet att sända upp astronauter. EU, ESA, raketföretaget Ariane och Frankrikes rymdorganisation CNES förespråkar allt mer ivrigt att Europa borde bli en jämlike med USA, Ryssland och Kina när det gäller bemannad rymdfart. Indien har också påbörjat försök med rymdfarare.
Rymdindustrin har inlett en övertalningskampanj i sina respektive länder som man hoppas ska leda till ett positivt beslut i frågan på ESA:s ministermöte 22 november i Paris. Målet är att ESA ska ha tillgång till en rymdfarkost år 2030.
ESA har inte kontroll över sitt projekt med bemannad rymdfart eftersom euronauterna bara kan färdas till eller från rymdstationen när det finns lediga platser på amerikanska eller ryska farkoster.
Röster i Europa om motiven till att ha eget rymdskepp.
ESA:s generaldirektör Josef Aschbacher talar högtidligt om Europas historia: ”Vi måste ta kontroll över vårt öde. Europas sjöfart på 1400-talet och framåt innebar rikedom för vår kontinent. Nu kan vi inte delta i nästa ekonomiska utveckling i rymden och på Månen, för vi har inget skepp. Det är viktigt att vi nu för en politisk diskussion om målen för Europas rymdfart.”
(Min kommentar: Aschbacher borde inte prata om Europas sjöfart i så positiva termer. Europas sjöfart, som gjorde kontinenten rik, handlade inte bara om handel, utan också om att med överlägsen vapenteknologi plundra de övriga kontinenterna, allt från förslavandet av människor, stöld av guld och silver, slavhandel, ockupation av hela Afrika och Syd-Amerika och stora delar av Asien. En tid av terror och lidande för miljoner människor i andra världsdelar, medan nationer, företag och många människor i Europa uppnådde välstånd. Men det är klart, i rymden finns ingen lokalbefolkning att döda eller förslava.)
ESA-astronauten Thomas Pesquet säger: ”Intresset för ett europeiskt rymdskepp är en del av ett sorts mognande vad gäller Europas självständighet, t.ex. gemensamt försvar och diplomati.
Franska rymdorganisationens chef Philippe Baptiste tror att rymdfärder är något som får människor att drömma: ”Vi måste vara en del av dessa rymdprojekt, som ibland är rätt så tokiga, men som får människor att drömma.”
Christopher Bonnal, även han på Frankrikes rymdorganisation (CNES) anser att ett projekt för bemannad rymdfart skulle vara bra för Europas ekonomi. ”Se bara på företagen Airbus och Ariane som är samarbetsprojekt i Europa. Många unga skulle finna sin framtid på det sättet: ingenjörer, byggarbetare, jurister, organisatörer.”
Populära astronauter.
De astronauter som är aktiva i ESA har varit bra på att kommunicera passion och professionalism till allmänheten. Ni kanske känner igen några av dessa namn: Samantha Cristoforetti (Italien), Alexander Gerst (Tyskland), Matthias Maurer (Tyskland), Luca Parmitano (Italien), Tim Peake (Storbritannien), Thomas Pesquet (Frankrike). Pesquet säger att ” Europa stod inför ett vägval när det gällde att för 25 år sedan ta ställning till medverkan i den internationella rymdstationen. Nu står Europa inför ett nytt val: eget rymdskepp eller inte? Vi astronauter är redo att utforska rymden om ni ger oss möjlighet att göra det.”
Det blir dyrt!
Det svåraste avgörandet gäller hur dyrt det får bli. Trots att USA och Europa har ungefär lika stort invånarantal så är ESA:s budget bara 7 % av NASA:s budget. Det gäller nu att försöka beräkna vad projektet skulle kosta.
Mycket är redan klart!
Men ESA har redan byggt och testat många av de byggstenar som krävs. Rymdskeppet ska förstås lyfta med hjälp av raketen Ariane 6. Den behöver dock modifieras en del.
Livsuppehållande system har man erfarenhet av eftersom man byggt modulen Columbus till rymdstationen. Vad gäller navigation och kontroll har man erfarenhet från farkosten ATV som flög förnödenheter till rymdstationen. Och 2015 testade ESA en farkost som kunde återvända in i atmosfären.
En del som man måste skapa är en säkerhetsmodul, som lyfter iväg rymdskeppet från raketen om något går väldigt fel vid på startplattan.
År 2030 ska vi ha en eget rymdskepp!
Enligt en plan man upprättat behövs två år för att planera projektet, ett slutligt beslut tas sedan år 2024. Den första farkost som skjuts upp blir en obemannad farkost år 2028, och år 2030 lyfter så det första bemannade europeiska rymdskeppet!
Nyheter från Storbritannien: Flygmyndighet blir rymdmyndighet, ny rymdlag och avsikt att börja skjuta upp satelliter 2022. Men rymdbaserna är långt ifrån färdigbyggda! (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2021-08-09.)
I Storbritannien finns en myndighet som heter Civil Aviation Authority (CAA). Den reglerar allt som rör trafikflyg. Nu har denna myndighet fått i uppdrag att också reglera landets rymdtrafik. Myndigheten ska ta ställning till ansökningar om att sända upp raketer och satelliter från brittisk mark.
Den nya rollen för CAA följer av att Storbritannien 29 juli fick en rymdlag: Space Industry Regulations. Samtidigt bildas också Air Accidents Investigation Branch, som är ansvariga för säkerhetsfrågor, bl. a. utredningar efter rymdolyckor.
Ny lag och nya direktiv för myndigheter är ett led i Storbritanniens strävan efter att bli först med att sända upp satelliter från europeisk mark, och samtidigt öka sin andel av den internationella rymdmarknaden till 10 %.
Man arbetar på att sända upp första satelliten från Storbritannien redan 2022.
Det är en komplicerad procedur att ta ställning till en ansökan om satellituppskjutning, och beräknad handläggningstid hos CAA blir 9 – 18 månader. Man ska ta ställning till teknik, säkerhet, miljökrav osv
Den nya rymdlagen reglerar villkor för raketer, satelliter, rymdbaser. Uppskjutning av raketer måste dock godkännas av landets transportminister. CAA uttalar att man inte kommer att lägga sig i varenda detalj inom rymdbranschen, utan syftet är att underlätta för Storbritanniens rymdverksamheten.
Space Hub Sutherland är en rymdbas som håller på att byggas vid Skottlands norra kust. Man har erhållit tillstånd att bedriva rymdverksamhet, men saknar miljötillstånd. Kostnad för basen beräknas bli 17,3 miljoner pund. Den operatör som ska sända upp raketer här heter Orbex.
Saxa Vord Spaceport (hette tidigare Shetland Space Centre) ska ligga på ön Unst, en av Shetlandsöarna, men väntar på tillstånd att börja bygga. Härifrån ska raketen Pathfinder, byggd av Lockheed Martin och ABL Systems, och delvis finansierad av UK Space Agency, skjutas upp.
(I Sverige är det tvärtom: I Sverige har det varit segt att få uppbackning av regeringen och segt att få en ny rymdlag, men däremot har vi sedan länge en fungerande rymdbas. Storbritannien har stark uppbackning av staten och en ny rymdlag, men de har ingen rymdbas, ännu!)
Europas nya rymdstrategi 2021 - 2027.
EU träder mer i förgrunden, ESA får en mer verkställande roll, och principen om ”fair geographical return” kommer att förändras. Europas rymdverksamhet står inför stora förändringar. Konkurrens från andra delar av världen hotar Europas ledande roll i rymden. (Källa: Aviation Week & Space Technology i februari. Publicerat här 2021-06-01)
Nyligen bildades ”European launcher alliance” av EU:s kommission, ESA, EU:s medlemsstater och den europeiska rymdindustrin för att utarbeta en strategi för Europas framtida tillgång till rymden. Vilket betyder: vilken typ av raketer behöver vi? EU planerar sin ekonomi i sju-årscykler, och den nya perioden börjar i år.
Principerna för Europas raketprogram brukar bestämmas varje år vid ett möte av ministrar från de länder som är medlemmar i ESA. Men framöver är det EU som ska dra upp de stora riktlinjerna. Det betyder att de företag som säljer raketer till ESA nu måste ha en relation till EU:s kommission. Det gäller främst de två stora europeiska rymdbolagen Arianegroup och Avio.
ESA:s raket Ariane har ju mött konkurrens under 2000-talet främst av de raketer som byggs av Elon Musks bolag SpaceX. EU och ESA har nu tagit till sig att man måste satsa på att återanvända raketer, i likhet med Falcon-raketerna. Det första raketsteget måste kunna landa och användas igen.
EU:s nya policy inom rymdprogrammen måste ses inom ett större sammanhang. Storbritannien har lämnat EU, Kina uppfattas som alltmer hotfullt, många flyktingar från Afrika och Mellersta Östern vill ta sig till Europa osv. EU försöker öka sin betydelse och sitt inflytande i världen.
Ett problem är att EU och ESA inte fullständigt överlappar varandra. Norge, Schweiz och numera också Storbritannien är medlemmar i ESA. men inte i EU. Ett antal av EU:s medlemmar är inte fullvärdiga medlemmar i ESA, det är främst ett antal länder som ingick i det forna östblocket, t.ex. Litauen.
ESA är inte underordnad EU utan en självständig organisation. Men sedan 2016 har förhandlingar förts för att samordna de två organisationernas rymdverksamhet. Det gäller inte bara raketer utan all rymdverksamhet.
EU har sänt upp en satellitkonstellation som heter Copernicus. Det handlar om jordobservation. Men budgeten för denna konstellation har ett växande underskott, det uppgår nu till 2,3 miljarder euro. ESA:s nye chef, Josef Aschbacher, ska försöka hitta ett sätt att finansiera ytterligare sex satelliter till konstellationen. EU:s sjuåriga rymdbudget för 2021 – 2027 uppgår till rekordstora 14 ,9 miljarder euro.
ESA har tillämpat något som kallas ”fair geographical return”. Det innebär att om ett land är med och finansierar ett program, så ska rymdindustrin i det landet få beställningar uppgående till ungefär samma värde. Det hjälper rymdindustrin i de mindre medlemsländerna att utveckla sin industri, men det fördyrar produktionen t.ex. av ESA:s raketer. Nu finns krafter inom EU och ESA som vill slopa ”geographical return”.
Men EU tar andra initiativ för att uppmuntra till rymdverksamhet i Europa. Man stöder nya rymdföretag, man stöder tillverkare av små raketer och av små satelliter. En fond för start-ups har inrättats med ett kapital på en miljard euro.
EU och ESA planerar för fler satelliter till konstellationerna Galileo (GPS), Copernicus (jordobservation) samt en ny konstellation för bredband via satellit.
Storbritannien satsar på rymden: baser, raketer, satelliter och rymdturism.
Storbritanniens regering agerar mycket aktivt för att landet ska börja sända upp satelliter inom tre år. Man uppmuntrar till byggandet av ett flertal rymdbaser i England, Skottland och Wales. Från dessa baser ska man sända upp satelliter men hoppas också starta upp suborbital rymdturism. En ny lag som stöder kommersiell rymdverksamhet behandlas nu i parlamentet. Rymdbaserna kommer troligtvis att få viss statlig finansiering. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2017-07-21)
Tidningen Aviation Week publicerar denna karta över orter där man försöker starta upp rymdbaser.
Från norr till söder: Western Isles (orange), Sutherland (mörkblå), Cambeltown (blå), Prestwick (gul), Snowdonia (grön), Newquay (lila) och Manston (röd).
Farfar flög över bergen.
3 mil från Glasgow ligger flygplatsen Prestwick Airport. Den har länge levt i skuggan av Glasgow International Airport. Nu vill man satsa på en ny verksamhet: rymden. Flygplatsen har en 3 kilometer lång landningsbana varifrån ett flygplan kan starta, medförande en raket som startar ute över havet.
Prestwick Airport samarbetar med företaget Orbital Access, som i samarbete med brittiska försvarsindustri-jätten BAE Systems bygger en tvåstegsraket för uppskjutning av mindre satelliter. Raketen ska föras upp av ett flygplan till höjden där raketmotorn tänds.
VD för Orbital Access är Stuart McIntyre. Hans farfar David McIntyre var med och skapade flygplatsen på 30-talet och drev där det framgångsrika Scottish Aviation, som tillverkade flygplan. Scottish Aviation levde kvar till 70-talet och fusionerades sedan med andra företag som slutligen bildade BAE Systems! David MacIntyre tillsammans med en annan pilot var de första någonsin att flyga över Mount Everest år 1933.
Stuart McIntyre säger att Prestwick Airport inte bara ska sända upp satelliter utan vara en plats där besökare konsumerar rymdtjänster, som t.ex. astronautträning, tyngdlöshets-flygningar, utbildning och forskning. Men hoppas göra den första testflygningen med raketen år 2020.
Men Sverige då…?
VD på företaget Deimos Space, Philip Davies, säger att det finns stora konkurrensbegränsningar när det gäller rymdbaser. Europa är så tättbefolkat att det bara är i norr som det finns förutsättningar för att sända upp raketer. Lämpliga platser skulle vara norra Skottland och norra Norge. (I hela artikeln i Aviation Week nämns inte det svenska projektet att sända upp satelliter från Esrange)
Deimos är en konsultfirma som vill vara med i spelet och därför vill samarbeta både med en rymdbas och en rakettillverkare. Som tänkbara platser för en rymdbas föreslår företaget bland annat en missiltestbas på Yttre Hebriderna och en plats nära byn Tongue på Skottlands nordvästra kust.
Tänkbar rakettillverkare var amerikanska Firefly Space Systems, men det företaget gick i konkurs 2016. Vilken rakettillverkare kan bli klar till 2020? Davies säger något som jag redan konstaterat i en artikel i Norrländska Socialdemokraten (NSD) om kommande satellituppskjutningar från Esrange: ”There are not too many vehicles that will be ready before 2020.”
Hur stor efterfrågan finns på raketuppskjutningar?
Politiker och företag i Storbritannien hoppas att det senast år 2020 materialiserar sig en stor efterfrågan på rakettjänster för små satelliter. Bland annat vill företaget Oneweb sända upp ett stort antal satelliter till LEO för sin bredbandstjänst. Man hoppas också på några brittiska satellittillverkare: Surrey Satellite Technology Ltd (SSTL) och Clyde Space. SSTL:s fabrik finns 5 mil från London, och det skulle var bra för det företaget att kunna sända upp satelliter från norra Skottland.
På SSTL säger man att om de brittiska baserna kan hålla tillräckligt låga kostnader så är de intressanta. Om det är avsevärt billigare att skjuta upp t.ex. från Indien så väljer man det alternativet.
Storbritanniens regering stöder planerna på rymdverksamhet. I parlamentet behandlas just nu ett lagförslag som heter Space Industry Bill och ska underlätta kommersiell rymdfart. Man har också tillskjutit 100 miljoner pund för att skapa ett nytt testcentrum för satelliter.
De nya rymdbaser som håller på att skapas lite här och var i Skottland, Wales och England kommer att få finansiellt stöd.
Länk till UK Space Agency
Vad har dom för sig i Europa? Om den nya raketen Ariane 6 samt GPS-satelliterna Galileo. (Källa: Aviation Week & Space Technology. Juni 2016.)
Ariane 6 – problem med anti-trustlagar och skatter, men tekniken fungerar.
ESA har i många år använt raketen Ariane 5 för att sända upp satelliter. Men man har tagit ett beslut om en ny raket och den ska heta Ariane 6. Tidigare fördelades uppdrag för ESA strikt efter hur mycket varje medlemsland bidrar till organisationens budget, men nu har man strävat mer efter att hitta en kostnadseffektiv lösning.
Två stora europeiska rymdföretag, Airbus och Saffran, håller på att bilda ett gemensamt bolag, Airbus Saffran Launchers (ASL), som ska bygga raketerna. 2015 avsatte ESA 2,4 miljarder euro för Ariane 6.
Planeringen och även själva konstruktionen är redan i full gång, trots att projektet har problem med anti-trust-lagstiftning och med skattemyndigheten i Frankrike.
Tanken är att ASL ska köpa Frankrikes aktieinnehav i företaget Arianespace. Det uppgår till 34 %. (Svenska företag äger en liten, liten del av Arianespace). Man hoppas att EU:s Europeiska kommissionen ska godkänna bildandet av ASL.
Och så finns det ett problem med skatter. Airbus har betalat 800 miljoner euro till Saffran vid bildandet av ASL. Jag är inte insatt i detta, men möjligtvis har Airbus bidragit med pengar och Saffran med infrastruktur och franska skattemyndigheten ser det som att Saffran sålt utrustning till Airbus och ska beskattas för vinsten.
Men även detta hinder hoppas man ska undanröjas. I vilket fall som helst har man redan kommit långt med den tekniska sidan av projektet.
Raketens övre steg kallas Vinci och man har inlett tester av den vid German Aerospace Center i Lampoldshausen. Raketens första steg är Vega. Motorn byggs i Rom, raketmunstycken i Bordeaux och bränslet fylls på vid raketbasen i Kourou i Franska Guiana. Planen är att 35 sådana raketer ska produceras varje år.
Man har strävat efter att Ariane 6 på många olika sätt ska kosta mindre att bygga och driva än Ariane 5. Hittills har ESA varje år tvingats stöda Arianespace med 100 miljoner euro! Men nu vill man att den nya raketen ska bli tillräckligt billig för att kunna konkurrera med SpaceX och nya ryska raketen Angara samt nya raketer från Kina, Indien och Japan.
För att hålla nere produktionskostnaderna använder man nya metoder för att gjuta bränsletankar. Några av raketens komponenter tillverkas med 3D-teknik.
Första testflygningen för Ariane 6 ska äga rum 2020. Man hoppas att den nya raketen kan användas i sin fulla kapacitet senast 2023 och att Arianespace då slutar använda Ariane 5.
Galileo – en seg historia.
En myriad politiska, tekniska och ekonomiska problem har kantat Galileo-projektets väg. Denna europiska investering i ett GPS-system bestående av 24 satelliter har kostat 7 miljarder euro.
Nu har man sänt upp 14 av satelliterna och hoppas kunna starta upp systemet i slutet av 2016. De tre funktioner som ska startas beskrivs i artikel i Aviation Week så här (jag tror mig inte om att kunna göra en korrekt översättning) :
”The roll-out will include the so-called Open Service, similar to services available in the U.S. GPS system, as well as search and rescue, and the Public Regulated Service, akin to the U.S. military M-Code”
Man planerar att senare starta upp nya funktioner som har mer kommersiell användning, t.ex. för privata flygbolag och för mobiltelefoner.
De två nyaste satelliterna sändes upp med en Soyuz-raket från Kourou. De tolv återstående satelliterna ska skjutas upp med Ariane 5, fyra i taget. Galileo-systemet skapas av ESA på uppdrag av EU. Huvudansvarig för att bygga satelliterna har hittills varit OHB, Tyskland, som samarbetat med Surrey Space Technology, Storbritannien.
EU väntas beställa ytterligare 14 satelliter till systemet och det är inte givet att OHB får den ordern. Ytterligare två stora europeiska rymdföretag väntas lägga in anbud: Airbus och Thales.
Ryssland: Stora planer men krympande budget.
Rysslands rymdbudget för de närmaste tio åren är samma belopp som
USA:s rymdbudget för ett år: 20 miljarder dollar. Och beloppet har
reviderats neråt flera gånger. Orsaken är fallande oljepriser och
ekonomiska sanktioner från Europa pga Rysslands militära aggression
på Krim och i Ukraina. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2016-04-10)
Ryssland budgeterar 1,4 triljoner rubel ( 20 miljarder dollar) för
rymdverksamhet för åren 2016 – 25. Den ursprungliga planen hade en
budget på 3,4 triljoner rubel.
Ryssland går i Sovjets fotspår i rymden.
Men också den minskade budgeten, som fastställdes i mars, innebär att
Ryssland ökar sitt engagemang och tar upp manteln efter sin föregångare Sovjetunionen. Man avser att öka på alla områden, från jordobservation
och kommunikation, till sonder ut i solsystemet och bemannade rymdfärder.
Man planerar att sända obemannade farkoster till månen, och så småningom
även kosmonauter. Deltagandet i den internationella rymdstationen fortsätter,
men efter 2024 bygger man eventuellt en egen rymdstation.
Ryssland utvecklar en ny raket som kallas Angara och man vidareutvecklar raketen Souyz. Alla övriga raketer kommer att avvecklas: Proton, Rockot, Kosmos, Cyclone, Dnepr och Zenit. Planer finns på en riktigt stor raket som
kan användas för att utforska solsystemet.
55 år sedan Gagarins rymdfärd.
2016 är ett jubileumsår för rysk rymdverksamhet: det är 55 år sedan Jurij
Gagarin blev första människan i rymden och 50 år sedan sonden Luna 10 blev
den första satelliten som kretsade runt månen.
Under de kommande tio åren vill man från ryskt håll upprätthålla sin kapacitet inom t.ex. jordobservation, kommunikation och bemannad rymdfart.
Igor Komarov är chef för Rysslands rymdorganisation Roscosmos. Han säger
att det ansträngda budgetläget gör det viktigt att prioritera.
Det viktigaste är att ha satelliter för jordobservation och kommunikation, och
bra raketer som kan sända upp dem. De närmaste tio åren planerar man att
öka antalet kommunikationssatelliter från 32 till 41 och antalet satelliter för jordobservation från 8 till 23.
Ryssland vill också fortsätta att satsa på rymdforskning. Nyligen sändes – i samarbete med ESA – en farkost till Mars. Sonden Exomars lyfte med en rysk Proton-raket. Enligt planen ska den följas av en till gemensam farkost 2018, en farkost som ska landa på Mars och medföra en rover och en avancerad borr för geologiska undersökningar. Men Rysslands budgetproblem tyder på att farkost nummer två snarare sänds iväg 2020.
Roscosmos har påbörjat planeringen för tre typer av månfarkoster. De kallas
Luna-Glob, Luna-Resurs och Luna-Grunt. Det är satelliter som ska kretsa kring månen, det är landare och det är markfordon. Man vill bland annat hämta hem mångrus, vilket man dock redan gjort med ett antal farkoster på 70-talet.
(Luna 16, 20 och 24).
Bemannad rymdfart: kosmonauter till månen.
Ryssland och USA har sedan rymdålderns början 1957 helt dominerat på
området bemannad rymdfart. Kina har de senaste åren inlett ett program
för bemannad rymdfart, men annars är det bara ryska och amerikanska
raketer och rymdskepp som kunnat föra upp astronauter i rymden.
Ryssland har som mål att kunna sända kosmonauter till månen, Mars och
ännu längre ut i solsystemet. Därför vill man fortsätta att medverka i arbetet
på den internationella rymdstationen. De fem parter som driver stationen
(USA, Ryssland, Japan, Kanada och ESA) har kommit överens om finansiering fram till 2024, därefter kanske man överger den. Ryssland planerar att i så
fall bygga en egen rymdstation.
Ryssland ska utveckla en ny version av Soyuz-raketen för bemannad
rymdfart. Raketerna Soyuz och Angara kommer att testas vid den nya
rymdbas som Ryssland bygger i östra delarna av Sibirien. Basen heter
Vostochny Cosmodrome och ligger i regionen Amur. Bemannade
uppskjutningar från den nya basen sker tidigast 2023.
Budgetproblem.
Ryssland vill sända kosmonauter till månen på 30-talet, men liksom många
andra projekt har man nu tvingats senarelägga arbetet. Mars-farkost nr två
med ESA flyttas troligtvis från 2018 till 2020, arbetet på Vostochny försenas
och man skulle ha gjort den första raketuppskjutningen därifrån 2016 men
den är framflyttad, arbetet på den nya super-stora raketen är försenat osv.
Analytiker i väst gör bedömningen att Rysslands rymdprogram kommer att
bli ännu mer försenat. Låga oljepriser gör det troligt att budgeten kommer
att revideras neråt igen.
Citat ur Aviation Week: ” All the multiyear plans should be treated with
caution,” says Simon Saradzhyan, director of the Russia Matters project at
Harvard University´s Belfer Center for Science and International Affairs.”
There´s a reason why the Russian Federation´s finance ministry suspended drafting three-year fedral budgets for Russia in 2015, and the reason is the volatility of oil prices, on which the Russian budget depends to a very
significant extent. If oil prices stay low or drop even lower; the space
program would hve to be revised down again.”
Rysslands agerande i Ukrania leder till försämrat rymdsamarbete mellan öst och väst.
Rysslands president Vladimir Putin har på ett år förstört ett rymdsamarbete mellan öst och väst som tog decennier att bygga upp. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2015-02-01. Publicerat här 2015-04-02)
Trots det kalla kriget mellan Sovjetunionen och USA inledde länderna ett rymdsamarbete på 80-talet. Sovjetunionen upplöstes 1991 men samarbetet fortsatte då mellan Ryssland och USA. På 90-talet gjorde USA ett antal färder med rymdfärjan till den ryska rymdstationen Mir.
År 1998 inleddes byggandet av en stor internationell rymdstation med deltagarländerna Ryssland, USA, Europa (ESA), Japan och Kanada. Den första modulen som sändes upp kallades Zarya och var rysk. Den internationella rymdstationen har varit en stor framgång, ett bevis på att länder kan samarbeta om komplicerade, fredliga rymdprojekt.
Något som är mindre känt är att många av de stora amerikanska raketerna, till och med raketer som används för uppskjutning av militära satelliter, drivs av rysktillverkade motorer.
Försämrade relationer.
Rysslands anfall på Ukraina ledde till ekonomiska sanktioner. USA och EU stoppade köp och försäljningar, förhindrade utlåning till ryska banker och frös vissa ledande personers tillgångar, utlyste reseförbud m.m. Den ryska ledningen svarade med motsanktioner.
Konflikten har kraftigt skadat rymdsamarbetet. Detta märks inte så mycket ännu, men kommer att ge effekt under de kommande åren. Samarbetet med rymdstationen fortsätter tills vidare som vanligt, men Ryssland har hotat att avbryta samarbetet och t.o.m. sagt att man år 2024 vill koppla loss de ryska modulerna och skapa en egen rymdstation.
Ryssland håller på att arbeta fram en tioårsplan för sin rymdverksamhet fram till 2025. Där förespråkar man att Ryssland ska lämna samarbetet i den internationella rymdstationen och istället bygga en egen rymdstation. Chefen för Rysslands rymdorganisation Roscosmos, Poleg Ostapenko, säger att en sådan rymdstation skulle utgöra språngbräda för färder till planeterna.
Om samarbetet mellan Ryssland och övriga deltagare i ISS minskar så kommer Ryssland sannolikt att öka samarbetet med Kina.
Ny amerikansk raket.
Under många år har företaget ULA använt den ryska raketmotorn RD-2180 i första steget av sin raket Atlas 5. USA:s kongress kräver nu att USA utvecklar en egen raketmotor och slutar använda den ryska.
I december 2014 antog kongressen en budget som bland annat avsatte 220 miljoner dollar för att inleda arbetet på en ny raketmotor. Det är flyget – Air Force – som håller i projektet som kallas Competitive Rocket Innovation Motor/Engine Arrangement ( Initialerna bildar Crimea!).
Kongressen hoppas att det ska finnas en ny raket år 2019 och att man då ska sluta använda ryska motorer. Företagen United Launch Alliance och Blur Origin samarbetar redan om att konstruera en ny motor. Företaget SpaceX ser förbudet mot att använda ryska motorer som en chans att vinna kontrakt hos USA:s militära myndigheter om att sända upp deras satelliter.
Problem med rymden: Ryssland saknar fungerande raketer och USA saknar pengar.
Både i USA och i Ryssland har man problem med den statliga rymdverksamheten. Men det är problem av helt olika slag. I Ryssland har ett antal raketuppskjutningar misslyckats, nu senast i juli en Proton–raket som skulle placera tre satelliter i omloppsbana. Flera planerade uppskjutningar blir nu försenade.
Budgetkrisen i USA kommer att leda till att NASA får sin budget sänkt, eventuellt till 16,8 miljarder dollar.(2012 års budget är 17,7 miljarder dollar). Det innebär stora förseningar för den bemannade rymdfarten och ett antal inställda satellitprojekt.
(Källor: Space News och Aviation Week. 2013-07-27)
Rysslands raketer.
En rysk Proton-raket kraschlandade och exploderade 2 juli bara 17 sekunder efter starten från Baikonur i Kazakhstan och förstörde tre ryska Glonass-satelliter. Det var fjärde gången på två år som en Proton-raket misslyckades. Proton-raketerna byggs av företaget ”Khrunichev State Research and Space Production Center of Moscow”
Medan utredning pågår är vidare flygningar framflyttade. Två företag som påverkas av detta är satellitoperatörerna SES och Inmarsat. SES ska sända upp tv-satelliten Astra 2E och Inmarsat ska sända upp en satellit för mobilt bredband med Proton.
Proton sänds ju inte upp över havet, den flyger första sträckan över fastlandet och över befolkade områden. Detta är den farligaste kraschen sedan Ariane 5 misslyckades 1999 vid sin första flygning. I båda fallen gällde det stora raketer fulltankade med bränsle.
Proton-raketen marknadsförs av International Launch Services (ILS). Enligt företaget har ingen människa skadats och inga skador uppstod på rymdbasens infrastruktur. ILS har genomfört fyra lyckade starter i år och hade planerat för två uppskjutningar i september.
Ryska satelliter drabbas mest!
De senaste fem åren har det gjorts 53 uppskjutningar med raketen Proton. 66 % av dessa har administrerats av företaget ILS för olika internationella satellitoperatörer. Övriga 34 % var statliga ryska satellituppskjutningar.
Men det egendomliga är att fyra av de fem misslyckade uppskjutningar som inträffat under de senaste fem åren har handlat om statliga ryska satelliter. I december 2010 förlorade Ryssland tre navigationssatelliter därför att man fyllt på för mycket bränsle i raketens sista steg. I augusti 2011 misslyckades uppsändningen av en stor kommunikations-satellit som ägdes av ryska företaget Russia Satellite Communications och i augusti 2012 förlorade man Indonesiens satellit Telkom 3.
I de tidigare olyckorna handlade det om raketens sista steg, men den aktuella olyckan verkar vara annorlunda och handla om det första steget.
Av någon anledning har de kommersiella uppskjutningarna med Proton, där företaget International Launch Services har ansvaret, fungerat felfritt, medan de uppskjutningar där ryska staten har ansvaret drabbats av fem olyckor.
Budgetproblem i USA.
Eftersom republikaner och demokrater i USA:s kongress inte kom överens om hur landets budgetunderskott ska hanteras blev följden att en tidigare stiftad lag trädde i kraft, med stora reduceringar över hela linjen i den statliga ekonomin. Reduceringen kallas ”sequestration”. NASA får troligtvis sin budget sänkt med ca en miljard dollar.
”Det här blir tufft” säger William Gerstenmaier, chef för NASA:s bemannade rymdfart. ”Vi kommer inte att kunna leverera det vi lovat.”
NASA hade planerat att göra en första testflygning (obemannad) med det nya rymdskeppet Orion 2014, men den starten blir nästan säkert försenad. Också övriga planerade flygningar i programmet för bemannad rymdfart blir försenade: första flygningen med nya raketen Space Launch System 2017 och den första bemannade färden 2021.
Budgetsänkningen innebär även problem för NASA:s bidrag till de företag som utvecklar kommersiella rymdskepp. (Se min artikel om SpaceX och Boeing här nedan på sidan). Enligt Gerstenmaier behöver NASA en budget på 800 miljoner dollar per år för projektet med kommersiella rymdskepp. NASA stöder de tre företagen SpaceX, Boeing och Sierra Nevada finansiellt med förhoppningen att något privat rymdskepp ska vara operationsdugligt senast 2017 för att börja transportera astronauter till rymdstationen. Men den planen hotas nu av brist på pengar.
Lyckad test av nya raketen Antares.
Söndag kväll 21 april lyfte raketen Antares på sin första testflygning. Den har tillverkats av företaget Orbital Sciences och ska bl.a. användas för att sända en farkost till rymdstationen enligt ett kontrakt med NASA. (2013-04-24)
Orbital planerar att testa dockning mellan sin rymdkapsel Cygnus och rymdstationen denna sommar och att börja sköta transporter till rymdstationen i slutet på 2013.
För mer information om detta läs texten alldeles här nedanför: "Rymdskepp nummer två på väg." Läs också hos Ny teknik och på webbplatsen space.com
Separationsmekanismen för Antares, dvs den ring som ska se till att farkosten lossnar från raketen, har tillverkats av RUAG Space:
Från RUAGS webbplats:
"Adapters & Separation Systems
PLE Brochure Payload Adapter and Separation Systems
Launcher Structures & Separation Systems
RUAG Space equips Antares , Ariane, Atlas, Delta, Proton, Souyz and Zenit rockets. To achieve optimum performance, payload adapters are manufactured, as required, from aluminum or carbon fiber composites. Over 450 separations have been carried out in orbit using RUAG systems, with a 100 percent success rate. Sounding Rocket Guidance RUAG Space offers a range of products for sounding rocket guidance and for sounding rocket payload attitude control. RUAG systems are also currently used by NASA for their sounding rocket projects as well as on board ESA Maxus rockets. "
Mer om Storbritanniens rymdsatsning:
(2012-12-16)
För några år sedan hade Storbritannien ingen rymdorganisation. De statliga rymdsatsningarna var spridda på flera olika myndigheter, men en organisation med namnet British National Space Center koordinerade verksamheterna. Ett exempel på Storbritanniens låga profil vad gäller rymdverksamhet var att man inte deltog i ESA:s program för bemannad rymdfart. När U.K. Space Agency bildades för några år sedan var det en signal om att den brittiska regeringen ville öka sitt engagemang på rymdområdet.
Storbritannien ökar sitt bidrag till ESA med 25 %.
Storbritanniens regering skär kraftigt i de statliga utgifterna och förefaller vara skeptisk till Europa, men ändå har man nu kraftigt ökat sitt engagemang i ESA. Under perioden 2013-2017 kommer stödet till ESA att ligga 25 % högre än hittills. (Källa: Space News. 2012-11-12)
Nyheten kom i form av ett uttalande av George Osborne, med titeln U.K. Chanchellor of the Exchequer. Osborne sa att Storbritanniens bidrag per år nu skulle vara 240 miljoner pund. Landets bidrag till ESA under 2012 innebar att man var ESA:s fjärde största bidragsgivare, efter Frankrike, Tyskland och Italien. Nu har man med liten marginal gått om Italien.
Motivet till Storbritanniens ökade rymdengagemang är en tro på att investeringar i rymdindustrin stimulerar ekonomin och därmed bidrar till att lyfta landet ur lågkonjunkturen. (Också i Frankrike ser man rymdindustrin som en tillväxtmotor. Vad har Sveriges politiker för åsikt om detta?) Britterna är främst intresserade av att investera i telekommunikationssatelliter.
Tyskland och Frankrike bidrar till ESA:s budget med ca 750 miljoner euro var, och Italien bidrar med 350 miljoner euro. Det ökade bidraget från Storbritannien är mycket välkommet för ESA som har kämpat för att kunna finansiera sina projekt inom telekommunikation, fjärranalys, meteorologi, sonder till andra planeter samt nya raketer.
George Osborne säger att Storbritanniens rymdindustri har en omsättning på 9 miljarder pund och har växt med 8 % per år, trots att ekonomin som helhet haft det trögt. Han sa vidare att regeringen strävar efter att landets rymdindustri ska omsätta 30 miljarder pund år 2030.
Citat från Osbornes tal: "We are now at a watershed, where space is transitioning from a celebration of science endeavors into a capability that impacts on our everyday lives. Satellites are bringing brodband to rural areas across the U.K., while providing enormous export opportunities."
EU-kommissionen godkänner brittiska GKN:s förvärv av Volvo Aero. (2012-09-03)
EU-kommissionen har efter granskning av det brittiska företaget GKN:s planerade förvärv av Volvo Aero funnit att affären inte skulle avsevärt minska kundernas leveransalternativ. Därmed har den inte någon erinran mot förvärvet även om parternas verksamhet i viss mån överlappar varandras.
Både GKN och Volvo Aero tillverkar komponenter till flygmotorer och annan utrustning för flygplan.
Transaktionen bedöms av Kommissionen inte komma att påtagligt hämma en effektiv konkurrens inom EES-området eller en väsentlig del av detta.
ESA har stora rymdplaner.
ESA har lämnat förslag till framtida projekt inför ministermötet i november. ESA planerar bland annat att bygga ny rymdfarkost, bidra till USA:s Orion och bygga en månlandare. (Space News. 2012-04-30)
NASA har föreslagit att ESA bygger en modul som ska utgöra Orion-kapselns motor. ESA föreslår att man genast börjar bygga denna Orion-modul. Från 2015 vill man även börja bygga en farkost som kan beskrivas som en rymdbogserbåt. Dessutom vill ESA inleda ett månprojekt. Man vill sända en obemannad landare till månen 2018 och följa upp med en farkost som hämtar hem markprover från månen år 2022. Tyskland, Portugal och Kanada har finansierat ett förberedande arbete för en månlandning.
ESA:s förslag ska tas upp på ett möte i slutet av november där medlemsländernas ministrar beslutar om budget och prioriteringar för organisationen för de närmaste tre åren. Inom ESA finns många åsikter och varierande ekonomiska möjligheter, så ovannämnda förslag kommer förmodligen att förändras kraftigt under diskussionernas gång.
NASA och ESA har diskuterat hur Europa ska betala för sin del av driften för den internationella rymdstationen. Europas andel av stationens kostnader är 8,3 %. Fram till 2017 betalar Europa genom att frakta mat, syre, reservdelar m,m. med sin transportfarkost ATV. NASA har förslagit att ESA därefter ska bidra till Orion med en framdrivningsmodul. Den skulle kosta 450 miljoner euro.
Men i Frankrike och Italien anser man att en sådan modul inte skulle föra Europas rymdverksamhet framåt. Istället vill man bygga ett helt eget rymdskepp. Denna farkost skulle bland annat kunna rensa bort rymdskrot.
Inom ESA har man försökt hitta en kompromiss och föreslår att modulen till Orion utvecklas genast med första provflygningen 2017, samt att man genomför en studie av en ny rymdfarkost. Beslutet om ett eget rymdskepp kan flyttas fram till 2015. Om man tar detta beslut så kan en första uppsändning ske 2019.
Både ESA och NASA har problem med att finansiera utforskningen av planeten Mars. Ett stort gemensamt projekt misslyckades därför att USA inte fick tillräckligt med budgetmedel för att finansiera sin del och drog sig ur projektet. ESA har därefter försökt föra Mars-projektet vidare genom att istället samarbeta med Ryssland, men finansieringen är fortfarande oklar även inom ESA och man hoppas att beslut om projektet ExoMars ska tas på ministermötet.
Europa vill ha en ny raket.
I november ska beslut tas på ett ministermöte om ESA:s budget för de närmaste åren. Då ska man besluta om Europas nya raket. Valet står mellan Ariane 5 ME och Ariane 6!
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2012-04-16)
Tyskkland och Frankrike, som är de största bidragsgivarna till ESA, har olika åsikt om hur den nya raketen ska se ut. Tyskland vill ha en uppgradering av den nuvarande modellen. Ariane 5 ska utvecklas till Ariane ME. Frankrike vill ha en helt ny modell, Ariane 6. Senast i juni ska de försöka komma överens, så att ESA:s medlemsländer kan ta ett beslut vid ett ministermöte i november.
Vid det förra mötet 2008 budgeterades 355 miljoner euro för att påbörja planeringen av Ariane ME. Då var Tyskland och Frankrike överens om detta beslut. Om ESA nu lägger 1,5 miljarder euro på fortsatt uppgradering så får man en Ariane ME, som har 20 % lägre driftskostnader än Ariane 5.
Raketen skulle byggas av EADS-Astrium och vara klar senast 2017.
Men nu verkar det som om Frankrike har ändrat sig. Man vill bygga helt nytt, en Ariane 6.
Arianespace har under de senaste 20 åren främst skjutit upp kommersiella satelliter. När man sände upp den tredje ATV-farkosten till rymdstationen i mars i år innebar det att Ariane 5 klarat 47 uppskjutningar i följd utan något misslyckande. Arianespace har ungefär halva marknaden för kommersiella satelliter.
Men kostnaderna för Ariane 5 är höga. Trots framgångarna har verksamheten gått med underskott! Och nu hotar konkurrens bl.a. från SpaceX, Kina och Indien. Det finns också ett problem: Arianeraketen har oftast lyft upp två satelliter per uppskjutning. Tanken var att detta skulle ge högre intäkter, men ofta har det istället uppstått förseningar när man ska samordna de två satelliterna med högre kostnader som följd.
Ariane 6 skulle byggas för bara en satellit och också anpassas mer till behovet hos medlemsländernas statliga satelliter. Man vill planera för uppskjutning av 6-7 satelliter per år och med betydligt lägre kostnad än den nuvarande raketen.
De senaste månaderna har ESA frågat sina största kunder vilka behov av raketuppskjutningar de har för den närmaste framtiden: Kunderna är SES, Eutelsat, Hispasat och flera europeiska militära användare. Romain Busch är VD för SES. Han säger att på SES är man för alternativet Ariane 6. "Vi tror att det på marknaden finns behov av att sända upp satelliter i huvudsakligen två viktklasser: 3 – 3,5 ton och 6-6,5 ton.”
ESA har numera tre olika raketer som täcker in olika viktklasser: Ariane för stora satelliter, ryska Soyuz för medelstora satelliter och den italienska Vega för de minsta satelliterna.
I en idealsituation skullle Europa kunna uppgradera Ariane samtidigt som man jobbade på med att skapa den helt nya Ariane 6. Men budgetsituationen sätter stopp för detta. Den minister i Frankrike som är ansvarig för rymdverksamhet, Laurent Wauquiez, säger att ESA måste ta ett beslut i november. ”Vi kan inte vänta till 2015!”
Europas nya raket Vega sänds upp för första gången.
ESA gör sin första uppskjutning med den nya raketen Vega nu på måndag 13 februari. RUAG Space Sverige har bidragit med en omborddator. (2012-02-09)
Den första Vega sänds upp från Kourou i Franska Guiana. Den ska föra upp hela nio små satelliter i omloppsbana. Uppsändningen med denna raket är höjdpunkten (!) på nio års samarbete mellan ESA, Italiens rymdorganisation (ASI) och företaget ELV Spa som haft huvudansvaret.
Men många länder har medverkat, bland dem Sverige. RUAG Space Sweden har byggt den dator och en antenn som finns ombord. Övriga medverkande länder är Belgien, Frankrike, Italien, Holland, Spanien och Schweiz. ESA sänder upp stora satelliter med raketerna Ariane och Soyuz. Vega är tänkt för relativt små laster på 300-2500 kg.
Och så lite på engelska: The payload consists of two Italian satellites – ASI’s LARES laser relativity satellite and the University of Bologna’s ALMASat-1 – as well as seven nanosatellites provided by European universities: e-St@r (Italy), Goliat (Romania), MaSat-1 (Hungary), PW-Sat (Poland), Robusta (France), UniCubeSat GG (Italy) and Xatcobeo (Spain).
ESA:s budget för 2012 är 4 miljarder euro.
ESA får samma budgetramar för 2012 som för 2011. Tyskland går om Frankrike som största finansiär. (Källa: Space News. 2012-01-16)
Under 2012 står ESA inför stora förändringar vad gäller organisationens ekonomi. Visserligen är budgeten oförändrad från 2011, dvs 4 miljarder euro, men några av medlemsländerna har haft svårt att klara sina betalningar, samtidigt som EU gått in som delfinansiär. Uppseendeväckande är också att Tyskland för första gången gått om Frankrike som ESA:s största bidragsgivaren.
ESA har nu 19 medlemmar och Polen kommer troligtvis att bli den tjugonde medlemmen under 2012. Organisationens chef Jean-Jacques Dordain säger att några av medlemsländerna har så stora finansiella problem att de vill senarelägga sina betalningar till ESA, men detta gäller ingen av de stora medlemsländerna. Problemen gäller endast några tiotal miljoner av en budget på 4 miljarder euro, så det är inget stort problem.
Om man tittar på två av de länder som man vet har finansiella problem, Portugal och Grekland, så har de endast respektive 0,5 och 0,3 procent av 2012 års budget. EU:s bidrag till ESA:s budget utgör 21,6 % av den totala budgeten.
ESA:s budget på 4 miljarder euro fördelar sig så här:
Earth observation 21,4 % 861 milj
Navigation 17,9 % 720 milj
Launchers 14,4 % 578 milj
Scientific program 11,9 % 479 milj
Human Spaceflight 10,3 % 413 milj
Telecom 8,2 % 330 milj
Basic activities 5,5 % 221 milj
General budget 4,8 % 190 milj
Övrigt 5,6 %
ESAS framtid.
Vad kostar det att bygga en större Ariane-raket och vilka behov har satellitoperatörerna av att sända upp satelliter de närmaste tio åren ? (Källa: Space News. 2012-01-16).
ESA diskuterar med de stora företag som ska bygga en ny större Ariane-version för att få ner kostnaderna. Diskussionen heter Procurement Process Review och påbörjades 2011. Sommaren 2012 hoppas man ha sammanställt uppgifterna så att de kan ingå i en ekonomisk plan som ska läggas fram för ESA:s ministrar vid ett möte i november.
ESA har också frågat Europas regeringar, militära organisationer och privata rymdföretag vilka behov av satellituppskjutningar de tror sig ha under det närmaste decenniet.
Vid förra ministermötet år 2008 påbörjade man planering för en kraftigare version av Ariane-raketen. Programmet kallas Ariane Mid-life Evolution, (Ariane 5 ME,) och syftar till att bygga ett nytt översta raketsteg med kraftigare motor. Lyftkraften ska öka med 20 %, men utan någon ökning av produktionskostnaden. Vid ministermötet i november i år hoppas ESA få klartecken för att börja bygga raketen. Den kommer att kosta 1,5 miljoner euro, inklusive en provflyggning 2017.
ESA har redan begärt in offerter från rymdbolagen. Men på grund av det ansträngda finansiella läget i Europa kanske ministrarna måste välja mellan den här modifierade versionen av Ariane och nästa generation Ariane. Ariane 5 har använts i 15 år och har gjort 46 lyckade uppskjutningar sedan 2003.
Europas stora satellitprogram GMES kanske avbryts. Satelliterna blir kvar på marken!
Ett stort satellitprogram som redan beslutats av EU har nu fått problem när EU inte kan lova att stå för finansieringen. Tre satelliter för "Global Monitoring for Environment and Security" (GMES) håller på att byggas för en kostnad av 2,3 miljoner euro och uppskjutning av den första satelliten är avtalad för 2013. Men EU säger att man inte har råd med driften av satelliterna för åren 2014-2020. ESA vägrar därför sända upp satelliterna! (Källa: Space News. 2012-01-16)
GMES beslutades av EU och man gav ESA i uppdrag att hålla i projektet. Satelliterna Sentinel 1A, Sentinel 2A och Sentinel 3A håller på att byggas. ESA har avtalat med Arianespace om att sända upp den första satelliten med en Soyuz-raket från Franska Guiana 2013. Man har budgeterat medel för alla tre uppskjutningarna och skulle kunna sända upp de två kvarvarande redan 2013.
Men 2011 meddelade EU-kommisionen att man planerade att lyfta bort finansieringen av driften av GMES från den budget för 2014-2020 som man höll på att färdigställa. Istället föreslog kommissionen att ESA:s medlemsländer skulle sluta ett separat avtal om finansieringen av satelliternas drift.
Men ESA och ett antal regeringar har skarpt kritiserat detta och säger att hela projektets framtid därmed blir väldigt osäkert. Det finns en skillnad här mot Galileo-projektet, där EU äger satelliterna. Men i det här fallet finns ännu ingen klar ägare. Tills vidare äger ESA Sentinel-satelliterna och är således i sin fulla rätt att vägra sända upp dem.
ESA:s chef säger att det vore oansvarigt att sända upp tre dyra satelliter och sedan tvingas stänga av dem i rymden eftersom finansiering saknas för driften. ESA har inte heller råd att bekosta projektet. Driftskostnaderna för GMES för åren 2014-2020 beräknas uppgå till 5,8 miljarder euro!
Innan ESA sänder upp Sentinel-satelliterna vill man ha någon typ av garanti för att finansieringen kommer att odnas.
Dordain förklarar sin ståndpunkt på detta dramatiska sätt: ”Where would my credibility be if I launch them and then wash my hands of the program – without knowing who the satellites belong to or who will operate them – and consider that I´ve done my job? It would be a crime!”
Arianespace - pålitlig men dyr. (2012-01-19)
"Att bygga raketer i Europa är dyrare än att bygga dem i Ryssland eller Kina", säger VD för Arianespace, Jean-Yves Le Gall. Förklaringen, enligt en stor revision under 2011 av Ariane 5-systemet, är europeisk rymdpolitik.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2012-01-09)
De senaste två åren har det europeiska raketföretaget Arianespace gått med förlust. Förklaringen är inte de senaste årens ekonomiska kris. Marknaden för satellitkommunikation är god och det finns kunder för de företag som sänder upp satelliter. Trots det är Arianespace beroende av statliga subventioner!
Raketen Ariane 5 är en succé, alla starter sedan år 2002 har lyckats. Många av de regeringar som tvingades täcka företagets förluster för 2010 frågade sig hur detta var möjligt och man tillsatte en utredning. Enligt utredningen är förklaringen den att politiska krav fördyrar tillverkningen.
Bland annat styr regeringarnas bidrag till ESA hur omfattande beställningar ESA gör hos de olika medlemsländernas industri.
Arianespace försöker nu sänka sina kostnader. Bland annat genom att man nu förfogar över den ryska raketen Soyuz och under 2012 ska börja använda den mindre raketen Vega.
Den första ryska raketen någonsin från Guiana Space Center, ESA:s rymdbas i Syd-Amerika, sändes upp i oktober. Det var två satelliter till GPS-systemet Galileo som sändes upp med en rysk Soyuz.
I februari 2012 hoppas man kunna göra en premiärflygning med den italienska raketen Vega. Med tre möjliga raketmodeller avsedda för satelliter av olika storlek hoppas man kunna sända upp 8-13 raketer under 2012.
De 19 medlemsstaterna i ESA har beviljat 217 miljoner euro i stöd för Arianespace för åren 2011-12. Återstår att se vad ESA-ländernas ministrar säger på sitt möte i november då ESA:s budget för flera år framåt ska beslutas.
Le Gall säger att Ariane 5 har en orderbok på uppskjutning av 21 satelliter och Soyuz på 15 uppskjutningar. För företaget Arianespace som helhet gäller att man har beställningar på satellituppskjutningar värda 4,5 miljarder euro.
Under 2011 sändes totalt 16 kommersiella geostationära satelliter upp i världen, av dem ansvarade Arianespace för hälften. 90 % av intäkterna för Arianespace kommer från den privata marknaden. Konkurrenterna på den marknaden är International Launch Services, som marknadsför den ryska Proton-raketen, och Sea Launch, som alldeles nyss hämtat sig från ett flerårigt konkurshot.
Nya möjliga konkurrenter är Kina och Indien, men också det privata amerikanska företaget SpaceX.
Ett framgångsrikt rymdföretag i Tyskland - OHB.
År 1981 köptes företaget Otto Hydraulik Bremen av familjen Fuchs. 1985 bytte företaget inriktning från marina produkter till rymdverksamhet. 1991 ändrades namnet till Orbital- und Hydrotechnologie Bremen-System. Företaget har under relativt kort tid avancerat från komponentleverantör till leverantör av hela system.
(Källa: OHB:s webbplats. 2011-06-15)
Historia.
Den första stora ordern togs 2001 då man fick i uppdrag att bygga fem satelliter för Tysklands försvarsdepartement benämnt SAR-Lupe. 2004 började företaget delta i byggandet av ATV, den fraktfarkost som ESA sänder till rymdstationen.
Under år 2008 kunde OHB notera många framgångar. Både Columbus och ATV nådde fram till rymdstationen, SAR-Lupe avslutades med lyckad uppskjutning av den femte satelliten och flera andra satelliter som OHB byggt sändes upp i omloppsbana. 2010 fick OHB kontrakt på att utveckla de 14 första satelliterna i Europas GPS-nät (Galileo).
Bemannad rymdfart.
På OHB ser man bemannad rymdfart som en viktig aktivitet. Man medverkade redan i Sovjetunionens MIR-projekt och nu är man en viktig del av arbetet med den internationella rymdstationen. OHB har varit med och konstruerat Columbus-modulen, byggt några av de delar (noder) som förenar vissa moduler och man har utvecklat utrustning för forskning på stationen. Sist men inte minst har man byggt vissa delar av ATV: kabelsystem och skydd mot meteorer.
Jordobservation.
OHB bygger plattformen för Europas tredje generation meterologisatelliter, kallad MTG. Ett annat stort observationsprogram där OHB ska medverka heter Global Monitoring for Environment and Security (GMES). Företaget har flera andra uppdrag inom t.ex. klimatforskning och militär observation.
Att utforska rymden.
“Ever since the prehistoric era, men and women have crossed oceans, mountain ranges and hostile regions to discover and settle new continents even in the face of great danger and hardship.” Så inleder OHB sin redogörelse för “Exploration and science”. Efter att vi människor nått till jordens alla öknar, berg, polarområden och högt upp i luften står vi nu inför nästa okända område – rymden. Utforskandet av rymden sker med obemannade farkoster och med bemannade rymdfärder. På OHB hävdar man att det stora målet med rymdverksamhet är att hitta nya platser för människan att bo på.
Men denna uppgift är för svår för ett enskilt land. Därför har 14 rymdnationer beslutat samarbeta för att åstadkomma effektiv utforskning av solsystemet. De destinationer som kan komma ifråga är Månen, Mars, asteroider och stora månar som kretsar kring planeterna i solsystemet.
OHB deltar i konstruktionen av ExoMars. Det är ett uppdrag från ESA. Ett Mars-fordon ska placeras på planetens yta av en landningsfarkost. Denna farkost förs till Mars av ett rymdskepp, och det är vid konstruktionen av detta rymdskepp som OHB medverkat. Exo Mars ska sändas iväg år 2016. ESA håller på att planera för ytterligare ett stort Mars-projekt benämnt Mars-NEXT och ska sändas iväg 2018. OHB deltar även där. Mars-NEXT innebär bl.a. att tre landare släpps ner på olika platser på Mars medan en fjärde farkost kretsar runt Mars och sänder information från landarna. Den här Mars-färden innebär också en generalrepetition inför en senare obemannad Mars-farkost som ska föra hem ett markprov till Jorden.
Kommunikation, navigering och säkerhet.
OHB håller på att utveckla små kommunikationssatelliter, deltar i upprättandet av ett europeiskt navigeringssystem och utvecklar observationssatelliter för militära ändamål.
Mot Månen och Mars: Sverige kan också medverka.
Det är ju sant som det sägs på OHB:s hemsida: ”Die Nutzung des Weltraums durch den Menschen hat gerade begonnen” - ”Man has just begun to conquer space”
Eller på svenska: Vi har rymden runt hörnet. Sedan är det bara att fortsätta mot oändligheten.
RUAG Space tar stor order: Ska hjälpa Thales Alenia Space att bygga nästa generation Iridium-satelliter.
(Källa: pressmeddelande från RUAG. 2011-04-19)
Företaget Iridium äger världens största nätverk för kommunikation via satelliter. Nu bygger Thales Alenia Space nästa generation Iridium-satelliter som ska börja sändas upp 2014. Ruag Space har kontrakt med Alenia om att bygga 81 elektroniska enheter till dessa satelliter.
De här enheterna benämns "Payload Interface Units" (PLIU) och kommer att tillverkas i Göteborg. "Vi har lagt ner mycket arbete på att ta den här ordern," säger Bengt Mörtberg, VD för den svenska delen av RUAG Space. Den nya generationen satelliter går under benämningen Iridium NEXT. Alenia är huvudleverantör och företaget ska bygga 66 satelliter som sänds upp för att utgöra nätverket, 6 satelliter som utgör reserver i omloppsbana samt 9 satelliter som blir kvar på jorden som extra reserver.
Galileo-projektet har urusel ekonomi
Europeiska kommissionen har informerat EU:s 27 medlemsstater om den ekonomiska situationen för Europas GPS-projekt Galileo. Bilden är dyster. Systemet kan vara helt funktionsdugligt tidigast 2020 och kostnaden blir mycket högre än man räknat med.
(Källa: Space News. 2011-01-24)
Men vad som är ännu mer nedslående är att prognoserna om kommande intäkter har varit alldeles för optimistiska. Och en ny stor kostnad väntar i fjärran: när satelliterna blir för gamla och måste bytas ut krävs ytterligare finansiering.
Rapporten publicerades 18 januari och heter något så neutralt som "midterm review on the development of Europes satellite radio navigation programmes". Galileo-systemet ska bestå av 30 satelliter och ha global täckning. Europas regeringar hade hoppats att projektets budget för åren 2007-2013 skulle hålla sig under 3,4 miljarder euro, men kommissionens beräkningar tyder på att ytterligare 1,5 miljarder euro behövs. Dessutom behövs 400 miljoner euro för perioden 2014-2019.
Kommissionen ser inga realistiska möjligheter till ytterligare finansiering innan nästa budgetperiod börjar. En budgetcykel omfattar 7 år. Den nya börjar år 2014. Detta innebär att Galileo kommer att ha sänt upp 18 satelliter till år 2020. Eftersom 30 satelliter behövs för global täckning kommer möjligheterna till verksamhet som ger intäkter att vara begränsade.
I rapporten tror man att ca 70 miljoner euro per år är en realistisk siffra vad gäller inkomster från civila och militära användare.Kommissionen anser att kostnaden för att sända upp satelliterna i Galileo-konstellationen är högre än nödvändigt eftersom Arianespace har monopol på den uppgiften.
Europa halkar efter!
Europeiska kommissionen varnar för att Europa håller på att halka efter övriga världen vad gäller GPS-system.
(Källa: Space News. 2011-01-24)
Det ursprungliga GPS är ju ett amerikanskt satellitsystem, som egentligen är militärt men som används mer och mer i kommersiella sammanhang. Alla gratistjänster på detta existerande GPS gör att möjligheterna minskar för EU att ta betalt för Galileos tjänster. Dessutom bygger Ryssland och Kina sina egna konkurrerande system som sponsras kraftig av sina respektive regeringar. Det ryska Glonass kommer att vara fullt operationsdugligt 2012 och några år senare aktiverar Kina sitt Compass/Beidou. Dessa två tillsammans med existerande GPS och två regionala system som byggs av Japan och Indien, kommer att utgöra stora konkurrenter till Galieo.
ESA:s budget för 2011.
14 av ESA:s 18 medlemsstater har ökat sina bidrag för 2011. ESA:s totala budget ökar med 7 %, till 2.975 euro. Ökningen kommer troligtvis att användas i januari 2012 för att betala fakturor tills budgetmedel för 2012 når ESA. Budgeterade medel betalas ut 4 ggr per år.
(Källa: Space News. 2011-01-24)
Förutom pengar från medlemsstater erhåller ESA också finansiering från EU för Galileo och andra satellitprojekt. EU betalar 778 miljoner euro för 2011. Ytterligare 233 miljoner euro betalas till ESA från organisationer som köper tjänster, t.ex. organisationen Eumetsat som handhar väderlekssatelliter. ESA får också mindre bidrag från länder som inte är med i EU men som man samarbetar med. T.ex. förhandlar man just nu om samarbete med Israel.
Frankrike är det medlemsland som bidrar mest till ESA: 25 % av ESA:s budget. Tyskland har de senaste åren ökat sitt bidrag och står för 24 %. Både Frankrike och Tyskland har ökat sitt bidrag inför 2011, men även några länder som drabbats hårt av den pågående ekonomiska krisen har ökat sitt bidrag 2011, t.ex. Spanien.
Medlemsstaterna finansierar ESA med 2.975 miljoner euro. Tillsammans med övriga bidrag och inkomstkällor ger det ESA en budget på ca 4 miljarder euro. Av det går 21,1 % till "Earth observation" (jordobservation), 16,7 % till "Navigation" (huvudsakligen Galileo-projektet) och 15,3 % till "Launch vehicles" (huvudsakligen raketen Ariane). De flesta ESA-projekt finansieras delvis av medlemsländerna enligt regler som ger uppdrag åt egna landets rymdindustri. Några av rymdprogrammen, främst det för vetenskaplig forskning, finansieras utgående från ländernas storlek, dvs storleken på ländernas ekonomi.
Här är hela listan på ESA:s olika budgetområden med belopp i euro och andel av budgeten:
Earth observation 843 milj 21,1 %
Navigation 665 milj 16,7 %
Launchers 612 milj 15,3 %
Science 464 milj 11,6 %
Human spaceflight 410 milj 10,3 %
Telecommunications 341 milj 8,5 %
Basic activities 216 milj 5,4 %
General budget 179 milj 4,5 %
Robotic exploration 129 milj 3,2 %
Övrigt 128 milj 3,1 %
(Kommentar: För min personliga del önskar jag att Europa hade struntat i sitt hopplösa projekt Galileo och istället satsat pengarna på områdena Human spaceflight och Robotic exploration. Då skulle Europa kanske haft ett eget rymdskepp vid det här laget och också bidragit mer till utforskandet av solsystemet.)
Vem kan segla förutan vind, vem kan flyga utan rymdskepp?
NASA och Rysslands rymdorganisation Roscosmos har börjat förhandla om priset för att NASA får sända upp astronauter med rymdskeppet Soyuz även 2014 och 2015. Det finns redan ett färdigt avtal för 2013 och delar av 2014 där NASA kommer att betala 55,8 miljoner dollar per resa. Det avtalet gäller sex resor. Under 2011-12 betalar NASA 51 miljoner dollar per resa.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2011-02-14)
De priser som förhandlas fram kommer att gälla för Rysslands alla partners i samarbetet om den internationella rymdstationen. Efter att USA:s rymdfärja slutar flyga under 2011 kommer astronauter från USA, Europa, Japan och Kanada att flyga till och från rymdstationen med ryska Soyuz. Någon gång under detta decennium kommer USA:s nya rymdskepp att bli klart. Ett antal privata företag planerar också att bygga rymdskepp för att flyga till rymdstationen.
Får vi flyga till rymdstationen eller inte? Hur blir det?
Rymdresebyrån Spaceadventures låter meddela att de avtalat med Roscosmos och ryska företaget RSC Energia (som bygger Soyuz) om att tre rymdturister ska få åka till rymdstationen med början 2013. ”Sakta i backarna,” säger chefen för bemannad rymdfart på Roscosmos, Alexey Krasnov. Det finns inget avtal.”
Det amerikanska företaget Spaceadventures har under de senaste åren haft ensamrätt på att förmedla kontakt mellan rymdturister och Roscosmos. En veckas vistelse på rymdstationen har kostat ca 20 miljoner dollar.
Förhandlingarna om antalet platser per år på Soyuz ska föras under våren, men tidigast 2014 kan man öka från fyra Soyuz per år till fem…förutsatt att Spaceadventures eller något annat företag finansierar den femte farkosten.
Alexey Krasnov påpekar att turistfärder till rymdstationen också måste godkännas av övriga länder som deltar i projektet.
Hur viktigt är det med rymdverksamhet?
I Frankrike gav staten ut obligationer som drar in 35 miljarder euro till flyg- och rymdinvesteringar. I Sverige har vi inte råd att bygga satelliter…
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2010-12-20)
Jämför Sverige med Frankrike: Under 2010 fick vi reda på att Rymdbolaget inte kan fortsätta med sina framgångsrika satellitbyggarprojekt. Anledningen är att finansiering på kort sikt inte kan ordnas. Just nu finns inga kunder, beställarsystemet i ESA fungerar allt sämre för Sveriges del och regering/riksdag vill inte skjuta till medel utan vill istället att Rymdbolaget ska drivas med en årlig vinst på 10 %.
Frankrikes regering presenterade i slutet av 2009 en plan för att stimulera ekonomin. Hela världsekonomin hade ju drabbats av en finansiell kris som snabbt övergick i en drastisk lågkonjunktur. Franska staten skulle nu ge ut obligationer för 35 miljarder euro och pengarna skulle användas för att stimulera Frankrikes industri.
Programmet har nu nått så långt att vissa beslut tagits om fördelning av pengarna medan man i andra fall håller på att ta ställning till förslag och ansökningar.
Klart är i alla fall att Frankrikes rymdindustri får en stor del av medlen. Här är några exempel på förslag som man nu ska ta ställning till: Ett mätinstrument benämnt SWOT som ska utvecklas tillsammans med NASA, en miljösatellit som ska byggas i samarbete med Tyskland, utvecklingsarbete för nya satelliter inom telekom, miljö och fjärranalys.
Men en del projekt har redan nått fram till det stadium då de ska förverkligas. I mitten av december besökte Frankrikes president Nicolas Sarkozy en fabrik som rymdföretaget Safran/Snecma driver i Vernon, norr om Paris. Han sa då att regeringen betalat ut medel till vissa flyg- och rymdprojekt. Det gäller en militär helikopter och det gäller nästa generation Ariane-raketer. Franska rymdorganisationen CNES får 82 miljoner euro för att påbörja arbetet med Next-Generation Launcher (NLG).
Allt som allt kommer rymdverksamheten i Frankrike att få 500 miljoner euro av de medel som obligationerna inbringat. Hälften av detta belopp går till NLG och hälften till teknikutveckling för satelliter. Eftersom man i Frankrike ska dra igång ett stort program för att ge hela landet tillgång till bredband senast 2025 så är det möjligt att en del av pengarna därifrån avsätts för bredband via satellit.
Det är tänkt att både staten och industrin ska bidra med finansiering till de här programmen. Man bedömer att de olika programmen kommer att ge intäkter som sammanlagt är dubbelt så hög som de placerade beloppen. Staten ser det här som investeringar, inte som stöd.
Chefer för 27 rymdorganisationer eniga om att samarbete är viktigt.
17 november samlades representanter för många av världens rymdorganisationer i Washington för att fira 50-årsjubileum för International Academy of Astronautics.
(Källa: Space News. 2010-11-22)
Rymdcheferna nämnde bemannade rymdfärder, obemannade rymdfarkoster, klimatforskningssatelliter och vädersatelliter som fyra områden lämpliga för omfattande samarbete. Chefen för NASA, Charles Bolden, sa att samarbete med andra rymdnationer är viktigt för USA. Den internationella rymdstationen kommer att finnas kvar åtminstone till år 2020. Utforskning av solsystemet ska helst ske i samarbete med andra nationer, sa Bolden.
Hör och häpna: International Academy of Astronautics grundades i Stockholm!
IAA in Brief:
Founded:
16 August 1960, Stockholm, Sweden, by Theodore Von Karman. Independent non-governmental organization recognized by the United Nations in 1996.
Aims:
Foster the development of astronautics for peaceful purposes;
Recognize individuals who have distinguished themselves in a related branch of science or technology;
Provide a program through which members may contribute to international endeavours;
Cooperation in the advancement of aerospace science.
Här är länk till IAA
Storbritannien har saknat rymdmyndighet - nu blir den verklighet.
Storbritanniens regering meddelade 23 mars att man kommer att skapa en rymdmyndighet som ska samordna all civil brittisk rymdverksamhet.
(Källa: Space News. 2010-03-24)
De flesta länder i Europa har en rymdorganisation (I Sverige heter den Rymdstyrelsen) men Storbritannien har haft en struktur benämnd British National Space Centre. Olika myndigheter har skött olika typer av rymdverksamhet med Centret som samordnare.
Den nya rymdmyndigheten skapas 1 april och den kommer inte att ha någon ökad budget, utan vinsten ligger i att man tar ett samlat grepp. Storbritanniens roll i ESA blir tydligare. Regeringen har också dragit upp en strategi för att gynna Storbritanniens växande rymdindustri: the National Space Technology Strategy.
Följande gör sig bättre på engelska: ”British Business Secretary Lord Mandelson and Science Minister Lord Drayson said the government is determined to make it easier for British space-hardware companies to do business in Europe and elsewhere.”
En rådgivande kommitté förespråkar att Storbritannien försöker öka sitt inflytande i ESA genom att öka sitt bidrag med 7 % varje år i tio år framåt! Man vill motverka att Frankrike, Tyskland och Italien har för stort inflytande i rymdsammanhang.
Landet satsar således inte mer pengar på rymden, men man omfördelar medel och skapar bl.a. ett nytt ESA-center som ska heta International Space Innovation Centre. Centret får en budget på 40 miljoner brittiska pund.
Storbritanniens nuvarande rymdbudget på 265 miljoner pund är avsevärt mindre än vad Frankrike, Tyskland och Italien lägger på rymdverksamhet. 85 % av Storbritanniens rymdbudget går till ESA. Trots det finner man att rymdverksamheten i Storbritannien ökat med 9 % per år från 1999 till 2008, att den sysselsätter 19.100 personer och har visat sig motståndskraftig mot dagens ekonomiska kris.
Storbritannien tog redan för länge sedan ett principbeslut om att inte satsa på bemannad rymdfart. Trots det innehåller ESA:s nyvärvade grupp astronauter en engelsman.
Ett europeiskt rymdskepp?
Diskussionens vågor går höga i USA om NASA:s förändrade inriktning inom bemannad rymdfart och vågorna skvalpar över på Europa.
(Aviation Week & Space Technology. 2010-02-15)
Simonetta di Pippo, chef inom ESA för bemannad rymdfart, säger att det senaste ministermötet beviljade medel för en studie att på NASA:s begäran undersöka möjligheten att uppgradera Ariane 5 för bemannad rymdfart.
Worner från Tysklands rymdorganisation säger att Ariane 5 ju från början var avsedd för Europas rymdskepp Hermes. Efter att man övergav Hermes-projektet har Ariane 5 använts för uppsändning av satelliter.
Men Italiens rymdchef påpekar att NASA:s totala budget är 18,7 miljarder dollar, varav 70 % används för bemannad rymdfart. ESA;s totala budget är motsvarande 4,1 miljarder dollar. Mindre resurser, således. Som Worner säger: ”Teknologin finns redan, problemet är av politisk och ekonomisk natur.”
_____________________________________________________________________
OHB tar Galileo-kontrakt. Astrium blir tomhänt.
EU:s val av företaget OHB Technology (Tyskland) till att bygga 14 satelliter för Galileo-systemet innebär för andra gången att företaget vinner över den mycket större konkurrenten Astrium Satellites. Eller som tidningen Space News uttrycker det: “Astrium came away empty-handed in this first round of Galileo contract awards.”
(Källa: Space News. 2010-01-11)
Astrium, som har verksamhet i Tyskland, Frankrike och Storbritannien, bildade ett konsortium med Thales Alenia, som har verksamhet i Frankrike och Italien. Detta konsortium är större än OHB hur man än mäter: Omsättning, produktionskapacitet, erfarenhet osv. OHB samarbetar med det brittiska företaget Surrey Satellite Technology, specialist på små satelliter.
Förra gången Astrium fick se sig besegrat var 2001 när företagets tyska division tävlade mot OHB om att bygga Tysklands första militära satellitsystem, bestående av de fem SAR-Lupe radarsatelliterna. Dessa satelliter är nu uppe och fungerar bra.
Och nu har OHB erhållit ett EU-kontrakt värt 566 miljoner euro för att bygga 14 satelliter som ska börja sändas upp i oktober 2012.
Företrädare för EU säger att Astriums bud var dyrare. Både EU och ESA ville välja OHB efter att ha bedömt de tekniska egenskaperna och priset. Ytterligare 18 satelliter ska beställas för Galileo-systemet och det lär bli en ny tävling mellan Astrium och OHB. Enligt EU:s kommission vill man helst ha flera leverantörer för att minska risken för att systemet ska bli försenat eller misslyckas, så det är inte självklart vem som får nästa beställning. Och Astrium var det företag som fick föregående beställning. Det handlade om fyra test-satelliter för Galileo. De ska sändas upp med Soyuz-raketer i slutet på 2010 och början av 2011.
De 14 satelliterna som nu har beställts av OHB ska sändas upp av Arianespace som erhöll ett kontrakt värt 397 miljoner euro. Uppsändningen görs dels med Soyuz-raketer från Guiana Space Center, där varje raket medför två satelliter, dels med en Ariane 5, som ska medföra 4 satelliter. Varje uppsändning med Soyuz kostar 79 miljoner euro.
De nya kontrakten meddelades på en presskonferens 7 januari. EU-kommissionens vice ordförande Antonio Tajani sa också att kostnaderna för Galileo-systemet förmodligen kommer att överstiga den gräns som man planerat för. Experter vid EU och ESA sitter och räknar på vad de totala kostnaderna kan tänkas bli.
Förutom beställningarna av 14 satelliter och raketuppskjutningen av dem så delades ett tredje kontrakt ut. Det var 85 miljoner euro som gick till den italienska delen av Thales Alenia Space för stödtjänster (system support services and system validation) under perioden 2010 till 2014.
I mitten av 2010 kommer ytterligare tre beställningar att läggas ut. Det handlar då om infrastrukturen på marken, t.ex. för kommunikation med satelliterna.
Rysk-kinesisk farkost till Mars måste vänta två år.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2009-10-12)
Det rysk-kinesiska projektet med en studie av Phobos - som är en av de två månarna kring planeten Mars - har försenats i två år. En rysk Zenit-raket skulle ha lyft 6 oktober för att föra den ryska farkosten Phobos-Grunt och den kinesiska farkosten Yinguo-1 till Mars.
En del av Phobos-Grunt utgörs av en farkost som ska ta markprover på Phobos och sedan återvända till Jorden. Nu uppstod problem med denna farkost och för att kunna åtgärda felet måste man vänta med hela projektet fram till nästa tidpunkt då Jorden och Mars ligger i rätt position, vilket inträffar om 26 månader.
De två Mars-farkosterna ska även studera Mars-atmosfären. (Den som är kunnig på området begriper förstås vad följande innebär: "study the ionosphere of the red planet through atmospheric occultation, as well as the planet´s plasma environment and ion escape mechanism."
ESA vill ha internationellt samarbete om jordobservation, ISS och rymdskrot.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2010-01-18)
Earth observation.
ESA vill diskutera med NASA om möjligheten att samarbeta inom området jordobservationer med satellit. NASA och ESA samarbetar redan inom flera områden, t.ex. utforskning av planeten Mars.
ESA gör kraftiga ansträngningar för att öka rymdsamarbetet med EU och med andra rymdnationer. I slutet av 2009 inledde ESA och NASA förhandlingar om ett ramavtal som ska reglera utbytet av information på området jordobservation. Anledningen till att samarbetet ökar är att båda organisationerna har budgetproblem. Samarbetet skulle t.ex. kunna innebära att man sände upp varsin satellit med samma raket.
I februari ska cheferna för de två organisationernas avdelningar för jordobservation, Volker Liebig och Ed Weiler, träffas för att diskutera samarbetet. Och i mars möts ESA:s chef Jean-Jacques Dordain och NASA:s chef Charles Bolden.
ESA satsar allt mer på jordobservation. 25 februari ska man sända upp organisationens tredje satellit inom jordobservation; den heter CryoSat-2.
International Space Station.
Dordain säger att ett annat område som EA prioriterar under 2010 är att öka samarbetet kring ISS och att försöka övertyga delägarna i rymdstationen om nyttan av att förlänga dess livslängd bortom år 2015. ESA vill hitta sätt att utöka användningen av stationen och samtidigt sänka dess kostnader. Dordain berättar att ESA har efterlyst idéer om klimatforskning på ISS, och att man erhållit nästan 20 förslag.
ESA hoppas också att fler länder ska gå in som delägare i rymdstationen, inte bara för att det bidrar till att finansiera den, utan också för att det skulle innebära början på ett internationellt projekt för utforskning av solsystemet.
De här samarbetsfrågorna ska diskuteras på ett ISS-möte i Japan i mars, och sedan i Berlin i april. Dordain anser det vara mycket viktigt att deltagarländerna tar ett beslut under 2010.
EU goes to space.
1 december antog EU det s.k. Lissabonfördraget. Det innebär bland annat att EU ska sträva efter att öka sin rymdnärvaro.
Några frågor som man måste ta ställning till under 2010 är ramverk för infrastrukturprojekten Galileo och GMES, kampen mot rymdskrot och Europas roll vid utforskningen av solsystemet.
Galileo och GMES.
EU har redan godkänt finansieringen av GMES (Global Monitoring for Environment and Security) och valt vilka företag som ska bygga och sända upp de första Galileo-satelliterna. Men projekten är ännu ofullständiga och fler företag behöver kontrakteras.
Rymdskrot.
EU och ESA behöver diskutera sig fram till samarbetet kring systemet Space Situational Awareness. Systemet ska skydda ESA:s satelliter från rymdskrot och andra hot, men EU är intresserat av att använda systemet som skydd för Galileo och GMES. Men ett system som skyddar satelliter mot rymdskrot måste vara internationellt, säger Dordain.
International solar system exploration initiative.
ESA vill att EU ska bidra till det internationella projektet för utforskningen av solsystemet, men ett första möte i den frågan i november 2009 i Prag blev en besvikelse. Men båda organisationerna tar krafttag med tre work-shops och ett nytt möte i Bryssel 21 oktober.
Europeisk militär rymdnärvaro.
ESA vill också ha en diskussion om hur EU skulle kunna använda rymden för försvars- och säkerhetssyften och för effektivare användning av energi. ESA och EU kommer att hålla två möten under våren på temat säkerhet och dessutom kommer frågan att diskuteras i Rymdrådet (EU:s rymdministrar) 24 november.
____________________________________________________________________
Satelliterna Herschel och Planck ska avslöja universums hemligheter.
Vad hände under den första miljontedelen av en sekund efter Big Bang? Det finns inget som astronomerna hellre vill ta reda på. Svaret på denna fråga skulle kunna förklara några av universums stora hemligheter: materiens täthet, förekomsten av ”svart energi” och uppkomsten av stjärnor och galaxer.
(Källa: främst Space News från 2009-04-06)
Universums hemligheter för 1,3 miljarder euro.
ESA har sänt upp två satelliter med en och samma raket, Ariane 5. Satelliterna kallas Herschel och Planck och tanken är att de ska hjälpa astronomerna att förstå vad som hände genast efter Big Bang. Projektet kostar 1,3 miljarder euro.
Satelliterna medför två olika typer av teleskop. Herschel studerar universums infraröda strålning. Planck studerar variationer i temperaturen hos universums mikrovågor.
Herschel och det infraröda.
Herschel är uppkallat efter den brittiske astronomen William Herschel, som upptäckte den infraröda strålningen (Han upptäckte också planeten Uranus).
Satelliten Herschel som är 7,5 m hög och väger 3,3 ton ska studera hur galaxer och stjärnor bildas och utvecklas. Liksom sina föregångare, ESA:s Infrared Space Observatory, amerikanska Spitzer och japanska Akari, gör Herschel sina observationer i infraröda våglängder. Detta möjliggör observationer av relativt kalla fenomen som t.ex. interstellära gaser, samt av galaxer och stjärnor som inte går att se med vanligt teleskop.
”Genom att observera i infrarött kan vi studera hur allt formas, de första stadierna, för denna typ av processer sker ofta i relativt kalla delar av universum”, förklarar Göran Pilbratt, ESA:s projektledare för Herschel.
Planck och universums födelse.
Det andra teleskopet har erhållit sitt namn efter den tyske fysikern Max Planck som formulerade kvantteorin. Detta teleskop ska observera hela himlen för att hjälpa forskarna förstå de stora strukturerna som existerade i universum omedelbart efter Big Bang. Satelliten har två amerikanska föregångare, Cosmic Background Explorer från 1989 och Wilkinson Microwave Anisotropy Probe från 2001. Med hjälp av Planck försöker man finna svar på frågor om universums uppkomst.
Hur uppstod universum? Och vad kostar det att ta reda på det?
Syftet med att sända upp dessa två satelliter samtidigt var att ESA hoppades spara pengar genom att bara använda en raket. Men eftersom Herschel och Planck är så komplicerade har konstruktionsarbetet dragit rejält över tiden (uppskjutningen skulle ha skett 2007) vilket inneburit en fördyring med 180 miljoner euro. Chefen för ESA:s vetenskapsavdelning, Jacques Louet, säger: ”Kostnadsutvecklingen har varit som en mardröm.”
Men projektet kommer förhoppningsvis att ge oss ovärderlig kunskap. En gång i tiden fick människorna veta att Jorden inte var platt utan istället rund. Herschel och Planck kommer kanske att visa oss på något lika omvälvande.
Europas nya lilla raket heter Vega.
(Källa: Space News.2009-03-23)
Den europeiska raketen Vega, avsedd för att skjuta upp små satelliter, kommer att sändas upp för första gången år 2010. Innan dess måste motorn för det tredje raketsteget testas mer. Inte heller det fjärde raketsteget, byggt i Ukraina, är klart. Vega utvecklas vid ett ESA-center i Italien. Till att börja med ska 5 raketer säljas till Arianespace.
Projektet Vega kommer att kosta en miljard euro. Italien betalar 57 % av Vegas kostnader, näst störst av bidragsgivarna är Frankrike med 25 %. Sverige betalar 0,8 %!
Vega består av fyra steg och ska sändas upp från rymdbasen Guiana i Syd-Amerika. Raketen är byggd för att kunna placera en satellit med vikten 1,5 ton i en polär bana på 70 mils höjd.
Vega är avsedd för den marknad som nu betjänas av Ryssland och Ukraina, dvs kunderna utgörs av ESA och olika nationella rymdorganisationer.
Priset för att sända upp en satellit har åkt berg-och-dalbana med en kraftig uppgång de tre senaste åren.
Projektet Vega fick klartecken av ESA 1998 och man planerade då för en debut 2007. Men det tog flera år att säkra projektets finansiering. Italien försökte övertala andra ESA-medlemmar att delta. I Frankrike blev man så småningom övertygade om att små satelliter hade framtiden för sig.
ESA:s stall kommer inom några år att omfatta dessa tre raketer: Ariane för stora satelliter, Soyuz för medelstora satelliter och Vega för de små. Just nu arbetar 400 ingenjörer hos ESA med att utveckla Vega. Man räknar med att sända upp 2 till 4 st Vega per år när verksamheten kommit igång.
Här är lite engelska att bita i:
"Vega`s near-term development milestones will determine whether an early 2010 first flight is realistic. A second firing of the Zefiro 9-A motor is now slated for April 22. The redesigned motor, featuring a modified nozzle and a new propellant-loading technique, was successfully test fired in October 2008."
Vill du läsa mer på engelska om Vega så gå till ESA:s webbplats.
_______________________________________________________________________
TIDNINGEN SPACE NEWS SKRIVER SÅ HÄR OM VILKA BESLUT SOM TOGS PÅ MINISTERMÖTET I HAAG 25-26 NOVEMBER:
(2008-12-06)
The financing agreed to by the governments here covered more than 25 separate programs that will be started or maintained in the coming three years, with some funding stretching out to a longer period.
Some of the decisions made include:
Europe's space science program budget will be increased by 3.5 percent per year at least for three years. While the increase does not permit an adjustment for inflation, European Science Director David Southwood said the increase is likely to represent increased buying power for a program whose mission backlog already is bursting under the current budget constraints.
Some 1.4 billion euros will be spent on utilization of the space station, mainly by building three more ATV cargo carriers, starting a fourth and launching at least two of them by late 2012. Germany won over reluctant conference delegates to the idea that a review would be made in 2010 to determine whether ATV development is moving fast enough to justify further investment to accelerate the completion and launch of all the ordered ATVs.
In a separate investment, ESA governments will spend 20 million euros on preliminary designs of an ATV vehicle capable of returning to Earth with cargo. While a modest investment, ESA's space station director, Simonetta di Pippo, said the modified ATV ultimately could form the basis of a European-built crew-transport vehicle. "But not for now," she said Nov. 26.
ESA governments agreed to spend 357 million euros more than ESA had asked to pursue development of a new Ariane 5 upper-stage engine, called Vinci. Pecresse said that ESA in 2011 would be asked to complete development of the upper stage, which she said would cost an additional 1.5 billion euros. The goal is to increase Ariane 5's power to enable it to carry two telecommunications satellites weighing a combined 12,000 kilograms into orbit. The current version has a capacity of about 9,000 kilograms.
Despite initial hesitation among some governments, ESA was given approval to build three duplicate versions of its Sentinel Earth observation satellites being built as part of a cooperative effort with the European Union called GMES/Kopernikus. Some 831.5 million euros was approved to build these satellites, with launches being left to the European Union.
A third-generation Meteosat meteorological satellite program was approved, as expected, but oversubscribed to such an extent that Europe's weather satellite organization, Eumetsat, will need to come up with less of its own funding for the program. ESA governments approved spending 943 million euros for Meteosat Third Generation; ESA had asked only for 860 million euros.
Initial, but not yet final, backing was given to a Mars rover-lander mission called Enhanced ExoMars, for launch in early 2016. ESA has been asked to find 200 million euros in backing from Russia, the United States and perhaps elsewhere for this 1.2 billion euro mission. Governments have agreed to spend 850 million euros." ____________________________________________________________________
EUROPA SATSAR PÅ BEMANNAD RYMDFART:
Europas rymdministrar tog beslut idag.
(Källa: ESA.2008-11-26)
Jag har med spänning väntat på en press-release från ministermötet i Haag. De länder som ingår i ESA, samt Kanada, hade sänt sina ministrar med ansvar för rymdfrågor till ett möte där riktlinjer för flera år framåt skulle dras upp. Och det beslut som jag väntade på ivrigast är nu taget: ESA får tillåtelse att börja planeringen för en bemannad farkost.
ATV ska utvecklas till ett rymdskepp.
Första steget är att vidareutveckla ATV (Automated Transfer Vehicle) så att den kan återinträda i atmosfären och mjuklanda. Den nuvarande konstruktionen tillåter bara att farkosten fraktar saker till rymdstationen, sedan sänds den mot jorden och brinner upp.
Vid nästa ministermöte år 2011 kommer förhoppningsvis beslut tas om ytterligare vidareutveckling. Enligt ESA:s plan skulle det första bemannade europeiska rymdskeppet sändas upp år 2018.
En artikel från 2008-09-08 med fler detaljer om europeisk bemannad rymdfart finns på Arielspace på denna sida.: EUROPA SATSAR PÅ BEMANNAD RYMDFART. BESLUT I NOVEMBER?
Ett annat uppseendeväckande beslut är att ESA ska satsa ett antal miljoner på att skapa ett militärt satellitsystem.
Fyra resolutioner.
På mötet 25-26 november togs fyra resolutioner:
1.Rymdens roll för att möta Europas globala mål.
2.ESA:s budget för 2009-2013.
3.Bidragsnivån för ESA:s medlemmar för rymdbasen i Franska Guiana.
4.Framtidsplanering för hur ESA ska vara organiserad framöver.
De konkreta program som man fattade beslut om var:
1.Finansiering av rymdbasen i Guiana, av raketerna Ariane 5 och Vega samt utveckling av en ny, framtida raket.
2.Finansiering av ett program för jordobservation.
3.Finansiering av bemannade rymdfärder, främst till rymdstationen, men även av utvecklingsprogrammet för ATV.
Citat: Subscriptions for the human spaceflight, microgravity and human exploration programmes including exploitation and evolution of the International Space Station, on-board research in life and physical sciences and definition studies on the evolution of a returnable transfer vehicle.
4.Finansiering av sonder för utforskning av solsystemet.
Citat:
Subscriptions to robotic exploration programmes (the ExoMars programme and preparatory activities on future Mars robotic exploration).
5. Nya kommunikationssatelliter.
6. Fortsatt uteckling av Galileo, det europeiska GPS-systemet.
7.Ett militärt satellitsystem. Detta är tråkigt nog det andra stora belutet (förutom beslutet om bemannad rymdfart). Både Europa och Japan har legat lågt när det gäller militära satelliter, men båda länderna satsar nu stort på ökad militär närvaro i rymden.
Och vad kostar det?
Pressreleasen nämner inga belopp men i en artikel i senaste numret av tidningen Aviation Week & Space Technology berättar man om de förslag ESA lämnat till ministermötet.
Det totala beloppet för alla förslag är 10,5 miljarder euro. Där ingår 1,4 miljarder euro för användning av den internationella rymdstationen, inklusive byggandet av 4 st ATV. En annan kostnadspost är 1 miljard för att bygga marslandaren ExoMars (nedbantat från 1,2 miljarder). Några fler exempel: 340 miljoner euro går till konstruktionen av ett nytt övre steg till Ariane, 860 miljoner euro till att sända upp en ny generation väderlekssatelliter (tredje generationen Meteosat), 915 miljoner euro till telekommunikationssatelliter.
De militära planerna går ut på att sända upp satelliter för systemet Space Situational Awareness och European Data Relay System. Bland annat ska Galileo-satelliterna få vissa militära funktioner.
_______________________________________________________________
DEN KOSMISKA VISIONEN:
Europas rymdministrar beslutar om ESA:s framtid idag.
(Källa: ESA:s speciella webbplats för Ministermötet om rymden.)
(2008-11-25)
Ministrar med ansvar för rymdverksamhet i 18 ESA-länder samt Kanada håller just nu (25-26 november) ett möte i Haag i Holland. De ska fatta beslut om hur nuvarande projekt ska fortsätta och också besluta om nya projekt.
Den europeiska rymdverksamheten har medvind just nu. 29 EU-länder har på en konferens uttalat sitt fulla stöd för en utökad rymdverksamhet. Dessutom har ett antal lyckade projekt genomförts vad gäller satelliter, sonder och rymdstationen. Två uppseendeväckande framgångar var Columbusmodulen till rymdstationen och fraktfarkosten ATV.
Program som ska diskuteras på mötet är:
- Service-satelliter, t.ex. satelliter för meteorologi, jordobservation och miljö.
- Militära satelliter.
- Satelliter för gynnande av EU:s ekonomi, t.ex. telekomsatelliter.
- Vetenskapliga satelliter.
- Rymdbaser, raketer och rymdfarkoster.
The Cosmic Vision.
Det finns förslag på något som kallas The Cosmic Vision. Det är en plan för utforskning av universum och ska gälla åren 2015 till 2025.
Vad sägs om detta citat:
”The Cosmic Vision is ESA:s Scientific Programme´s long-term plan which has as its underlying vision the search to understand the formation and functioning of the Universe since the Big Bang and responding to questions on the conditions for life and planetary formation.”
Det ni! Det är forskning om precis allt!
Ut i solsystemet!
Ministermötet ska bl.a. besluta vilka planetsonder man ska satsa på och besluta hur mycket pengar varje land ska bidra med till detta. ESA vill gärna lägga mycket pengar på att sända farkoster till planeten Mars. Ett stort projekt på gång är ExoMars där en landare ska medföra ett markfordon. Fordonet kallas Mobile Rover och medför bl.a. en borr som kan borra 2 meter djupt.
Här är ett citat till, som bl.a. handlar om att man vill utveckla ATV så att den även kan sköta frakter från rymdstationen till Jorden och att man vill utforska Månen och Mars:
“The objectives are to make full use of the ISS for preparing exploration and providing astronaut flight opportunities; to start the definition of a new transportation system derived from the ATV and providing cargo return capabilities, with a decision on a full development to be taken at the next Council meeting at ministerial level earmarked for 2011 at the latest; to start studies and technologies for the exploration of the Moon and to promote exploration, in tandem with the recruitment of new astronauts. A major objective is to become a leading participant in the robotic exploration of planet Mars, starting with the Enhanced ExoMars mission and working towards a significant European role in a Mars Sample Return mission.”
"Access to space"
I planen för vad ministrarna ska prata om finns ett avsnitt med rubriken ”Access”. För att kunna få tillgång till rymden måste man ha rymdbaser, raketer och rymdfarkoster. Den stora europeiska rymdbasen är ju Guiana Space Center i Franska Guiana. Därifrån kommer man att sända upp farkoster i framtiden med raketerna Ariane, Soyuz och Vega. Soyuz är förstås en rysk raket, och man har byggt nya ramper för att kunna samarbeta med Ryssland. Vega är en ny europeisk raket, mindre än Ariane.
Bemannad rymdfart
Den text som jag tagit denna information ur finns i en underavdelning till ESA:s webbplats (med namnet Ministerial Council 2008) och syftet med texten är att ge en bakgrund till de diskussioner och beslut som blir resultatet av mötet. Den del av texten som intresserar mig mest har rubriken ”Human Spaceflight and Exploration”. Man säger till att börja med att det gäller för ESA att utnyttja sin andel av rymdstationen maximalt. Europa har ju sin egen modul Columbus. Man vill också vidareutveckla ATV så att den kan frakta både till och från rymdstationen. Slutmålet för ATV är att den ska bli ett rymdskepp för människor! Och långt fram i fjärran hägrar europeiska bemannade månlandningar!
Jag väntar med spänning på vad ministrarna ska besluta. Under sommaren verkade det som om stora planer var på gång, men nu har Italien under sin nya regering valt att kraftigt minska sitt bidrag till ESA vilket minskar möjligheterna. Blev det en kosmisk vision eller bidde det en tumme?
______________________________________________________________________________
Norge, Finland och Sverige deltar alla i Indiens månfärd!
(från ESA:s webbplats. Oktober 2008)
På ESA:s webbplats finns nationella underavdelningar för medlemsländerna. Jag hittade några texter som visar att vi från norra Europa alla är med på den indiska månfärden. Den finska texten handlar om ett instrument som mäter röntgenstrålning från Solen - ni får tro mig på mitt ord!
Norsk kontrollenhet
Chandrayaan-1 har seks indiske og seks internasjonale instrumenter ombord. ESA har blant annet levert instrumentet Spectrometer Infrared-2 (SIR-2) til månesonden.
SIR-2 skal analysere det nær-infrarøde lyset som månen reflekterer fra sola. Dette lyset kan gi informasjon om den geologiske og kjemiske sammensetningen av månens overflate.
Kontrollenheten som styrer SIR-2 er designet og bygget av ingeniører og forskere ved Institutt for fysikk og teknologi ved Universitetet i Bergen. Yngve Skogseide skrev programvaren til kontrollenheten.
- Det er veldig interessant og litt uvirkelig at teknologien som vi har jobbet med nå skal til månen, sier Yngve Skogseide. - Vi er alle veldig spente og håper at alt skal gå bra.
Suomalainen mittalaite lähdössä Kuuta kiertämään
Euroopan avaruusjärjestön toimittamia mittalaitteita on lähdössä kohti Kuuta intialaisen Chandrayaan-1 -luotaimen mukana. Yksi näistä on suomalainen Auringon röntgensäteilyä tarkkaileva XSM.
XSM on Helsingin yliopiston observatorion suurenergia-astrofysiikan tutkimusryhmän ja Espoossa sijaitsevan Oxford Instruments Analytical Oy:n yhdessä suunnittelema instrumentti. XSM sisältää erittäin herkän röntgenilmaisimen, joka pystyy havaitsemaan suoraan Auringosta tulevaa röntgensäteilyä.
Svenskt mätinstrument.
Chandrayaan-1 är Indiens första mission till månen. Med sig för satelliten instrument från Indien, Europa och USA. Bland dessa finns bland annat SARA, Sub-keV Atom Reflecting Analyzer, byggt vid Institutet för rymdfysik IRF i Kiruna.
Andra generationens rymdfarare möts på rymdstationen!
(Av Ariel Borenstein. 2008-10-12.Källor: Ett tiotal olika webplatser.)
Sergei Volkovs far var kosmonaut och Richard Garriots far var astronaut. Nu är de själva rymdfarare och på tisdag kommer de att träffas på den internationella rymdstationen.
Den ryska farkosten Soyuz sköts upp i söndags från Baikonurbasen i Kazakhstan med tre rymdfarare ombord: kosmonauten Lonchakov och astronauten Fincke (båda kommer att stanna i sex månader på rymdstationen), samt rymdturisten Richard Garriot. Han är världens sjätte rymdturist och har betalat 35 miljoner dollar för att besöka rymdstationen under tio dagar. Men det som gör honom unik är att han är andra generationens astronaut. Hans far heter Owen Garriot och var astronaut på 70- och 80-talet.
Men det finns något som gör Richard Garriots rymdresa ännu mer unik! När han anländer till rymdstationen på tisdag välkomnas han bl.a. av Sergei Volkov, vars far heter Alexander Volkov. Denne var kosmonaut och deltog i tre rymdfärder, varav två gick till rymdstationen Mir.
Alexander Volkov var testpilot och blev kosmonaut 1978. Hans tre rymdfärder ägde rum 1985, 1988 och 1991. Han lämnade kosmonautkåren 1998. Också sonen Sergei är pilot i flygvapnet och påbörjade sin kosmonautträning 1997. I en intervju berättar Sergei att han växte upp i staden Star City där alla antingen var kosmonauter eller arbetade med rymdfärder. I skolan upplevde han det som normalt att någon klasskamrats pappa var uppe i rymden, det var inget konstigt med det.
Richard Garriots far flög med en Apollofarkost 1973 och en rymdfärja 1983. Richard själv var redan som mycket ung en framgångsrik dataspelskonstruktör och lägger nu större delen av sin förmögenhet på att besöka den internationella rymdstationen.
Sergei Volkov har vistats på rymdstationen sedan 8 april som medlem av stationens besättning nr 17. Volkov och Garriot kommer att återvända till jorden samtidigt 23 oktober med en Soyuzfarkost. De är verkligen rymdålderns barn.
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________
Äntligen: Europa gör storsatsning på rymden.
Runt om i Europa vaknar en vilja att satsa mer på rymdverksamhet. I november kommer Europas rymdministrar att träffas för att lyssna på vad ESA vill göra och sedan ska de fatta ett antal principbeslut och också besluta hur mycket "Europa i rymden" får kosta. I juni träffades representanter för alla EU-länder på rymdbasen i Guiana för att prata rymdverksamhet.
29 länder diskuterade Europas framtida rymdverksamhet.
Källa: Space News. (2008-07-28)
Representanter för 29 europeiska stater träffades 20-22 juli på rymdbasen Kourou i Franska Guiana för att diskutera rymdplaner. Mötet var en avstamp för det "nya ESA" eftersom organisationen kommer att få ett antal nya medlemmar under de närmaste åren. Men mötet innebar inte att några nya beslut fattades utan var istället ett tillfälle för ett antal mindre länder att bekanta sig med ESA.
Många av de mindre länderna hade sänt ministrar men de flesta av de stora rymdnationerna deltog med delegationer på lägre nivå. Värd för mötet var Frankrikes minister för forskning. Mötet tillkom på franskt inititiv eftersom Frankrike är ordförande för EU under sex månader.
Exempel på deltagande länder med nyvaknat rymdintresse var Tjeckien, Grekland, Ungern, Irland, Lettland, Litauen, Luxemburg, Rumänien och Slovenien. Många av ministrarna från dessa länder sa efter mötet att de nu upptäckt fördelarna med rymdsatsningar.
Greklands "Development Minister" Christos Folias säger att han tvekade innan han tackade ja till inbjudan. "Men jag ville veta hur en rymdbas fungerar för rymdverksamhet är ett område där samarbete lönar sig för Europa." Ministern är nu övertygad om att Grekland bör öka sina rymdinvesteringar eftersom det gynnar utvecklandet av avancerad teknologi. En rymdsatsning kanske också skulle kunna locka hem många grekiska ingenjörer som nu arbetar i flyg- och rymdbranschen utomlands - speciellt i USA.
En hög tjänsteman vid ESA sa efter mötet: "Det här visar tydligt att rymden åter igen är prioriterad på den europeiska scenen."
WOERNER OCH BIGNAMI VILL HA EUROPEISKA ASTRONAUTER.
Källa: Space News. (2008-06-02)
I november kommer ett ESA-möte på ministernivå att diskutera framtida bemannad rymdfart. Det politiska stödet för att ESA ska utveckla ett eget rymdskepp har ökat det senaste året. I en paneldebatt 28 maj på en flyg/rymdmässa i Berlin uttalade cheferna för två av de tre stora europeiska rymdorganisationerna sitt stöd för bemannad rymdfart. Johann-Dietrich Woerner är chef för den tyska rymdorganisationen och hans motsvarighet i Italien heter Giovanni Bignami. De kommer att lägga fram ett förslag för ministrarna i november om att bygga ett europeiskt rymdskepp.
Tyskland, Italien och Frankrike står för hälften av ESA:s budget trots att ESA består av 17 medlemsländer, så ett beslut om ändrad inriktning måste backas upp av de tre stora.
Samarbete mellan ESA och Ryssland på rymdbasen Guiana:
Kommer ryssarna att bli bitna av farliga fjärilar?
(Källa: Space News. 2008-07-28)
Första uppskjutningen med Rysslands Soyuz-raket från den europeiska rymdbasen i Guiana (i Syd-Amerika) är planerad till senare delen av 2009 men dröjer högst troligt till 2010. Just nu väntar man på att byggnadsdelar till uppskjutningsramperna ska anlända med specialbyggda fartyg från Ryssland och även på att ca 250 ryska experter ska anlända.
Soyuz-raketerna och de europeiska raketerna med namnet Ariane 5 ska användas framöver till att sända upp medelstora satelliter med vikten 3.000 kg eller mindre.
Av politiska skäl, dvs för att bevara tekniska hemligheter, kommer de europeiska och ryska teamen i Guiana att arbeta och bo avskilt från varandra. Några exempel: Ryssarna får inte veta hur Ariane fungerar och Ryssland å sin sida avslöjar inte hur bränslet för Soyuz tillverkas.
De ryska team som ska bygga uppskjutningsramperna kan komma att stöta på problem de inte är vana vid. Den starka hettan och höga luftfuktigheten gör det tufft att arbeta på dagen. Och om man väljer att arbeta på natten drabbas arbetarna ofta av en hudinfektion kallad papillonite (eller lepidoterism) som förorsakas av bett från fjärilar! Symptomen är klåda eller i värsta fall en allergisk reaktion. Ett annat insektsproblem på natten är moskiter.
Samarbetet mellan ESA och Ryssland beslöts år 2002 och innebär att ryska Soyuz-raketer ska sändas upp från Guiana. Frankrike bidrar med 63 % av finansieringen.
|