ATT FÖRSÄKRA RAKETER OCH SATELLITER.

---

En liten programförklaring från min sida: Anledningen till att jag skriver om försäkringar inom rymdindustrin är inte att jag är någon expert på försäkringsbranschen. Men…jag tycker att försäkringsbranschen är ett bra exempel på alla de nya arbetstillfällen som uppstått som en följd av rymdindustrins utveckling. Förutom alla nya underleverantörer (leverantörer av komponenter till raketer och satelliter, av dataprogram osv) så finns det nu försäkringsagenter, aktieanalytiker, journalister m.m. som ägnar sig på heltid åt rymdindustrin. Och världsmarknaden för försäkringar vad gäller raketuppskjutningar och satelliter i omloppsbana uppgick under 2006 till sammanlagt 800 miljoner dollar!

---

Bearbetning av text för artikel om rymdförsäkringar till Populär Astronomi.

Försäkringar i rymdbranschen: ”När satelliten väl är i rymden kan man inte reparera den!”

Det är väldigt speciellt att försäkra en raket eller en satellit. Premien är hög men försäkringsbolagets kostnad kan bli stor vid en misslyckad uppskjutning. Här berättas om de speciella villkor som gäller i rymdförsäkringsbranschen.

Att försäkra raketer och satelliter.

Försäkringspremier för rymdraketer och satelliter är historiskt låga just nu – men det kan ändra sig! Om några större raketuppskjutningar misslyckas kan premierna stiga rejält.
Två företrädare för försäkringsbranschen, Adam Sturmer på Marsh Space Projects och Chris Kunstadter på XL Caitlin, säger att om några raketer eller satelliter misslyckas så kommer ett antal försäkringsbolag att lämna branschen. Då stiger kostnaden för att ta en försäkring.
Under 2017 gjordes 91 raketuppskjutningar och av dem var 54 försäkrade. Myndigheter och militär brukar inte försäkra sina rymdprojekt. Allt fler av försäkringarna gäller cubesats (satellit med måtten 1 decimeter ggr 3), men för dem gäller försäkringen oftast bara själva uppskjutningen. Försäkringsbolagen har svårt att veta hur de ska värdera små satelliter.
De närmaste åren kommer flera nya raketer att börja användas. Nya raketer och det ökande antalet små satelliter innebär svårigheter för försäkringsbolagen att bestämma värderingar. Det gäller för bolagen att aktivt bevaka marknaden och justera sina bedömningar.
Under åren 2000 till 2018 har i genomsnitt 30 % av alla nya rakettyper misslyckats vid sin första uppskjutning. Också den andra uppskjutningen har ofta misslyckats. Efter ca 10 uppskjutningar brukar felprocenten falla till endast 5 %. Ett misslyckande kan bestå i att raketen flyger fel eller exploderar, men också på att något fel uppstår med satelliten.
Försäkringsbolaget XL Catlin har statistik över de 571 satelliter som sänts upp i geostationär bana sedan år 2000. På 382 av dessa satelliter uppstod sammanlagt 3.000 fel som ledde till att kapaciteten delvis eller helt förlorades. Problem vid uppskjutningen stod för 37 % av dessa fel. När det gäller satelliter som man lyckats placera i omloppsbana så uppstod det någon typ av fel på en tredjedel av dessa inom två månader.
Med åren har man sänt upp allt större och allt mer komplicerade kommunikationssatelliter. Det fel som uppstår oftast på dem är krångel med det elektriska systemet.

Rymdförsäkringarnas historia.

Den första satelliten.

4 oktober 1957 sändes den första satelliten upp i rymden. Den hade en diameter på 58 cm och vägde 83 kg. Den kallades Sputnik1. Rymdåldern hade börjat. 12 april 1961 blev Yuri Gagarin den första människan i rymden. Sovjetunionen hade tagit ledningen i den så kallade rymdkapplöpningen, men sedan blev USA först med att landsätta människor på Månen. 20 juli 1969 såg en halv miljard TV-tittare hur Neil Armstrong blev första människan på Månens yta.

De första kommersiella rymdprojekten såg dagens ljus i mitten på 60-talet då de första privata kommunikationssatelliterna sändes upp. Sedan dess har många miljoner dollar investerats i så kallade telekom-satelliter. En av skillnaderna mellan statliga och privata projekt är emellertid att den privata sektorn har svårare att klara av de stora kostnader som ett misslyckande medför. Privata bolag behöver gardera sig genom att försäkra raketerna och satelliterna.

Den första ”rymdförsäkringen”.

År 1965 togs den första försäkringen på en satellit. Ett amerikanskt försäkringsbolag hade att ta ställning till en försäkring för satelliten ”Early Bird”. Försäkringen täckte skador för tredje man under uppskjutningen och skador fram till uppskjutningstillfället på satellit och raket. Det gick inte att försäkra själva uppskjutningen eftersom det fanns för lite erfarenhet om eventuella problem.

Den första försäkringen som omfattade en misslyckad uppskjutning togs 1968 och gällde en serie på fem satelliter för satellitoperatören Intelsat. Erfarenheten växte genom åren och rymdförsäkringsmarknaden är nu mycket specialiserad. Det finns försäkringar gällande perioden fram till uppskjutningen, för uppskjutningen och för satellitens tid i omloppsbana. Försäkringslösningarna är oftast skräddarsydda för de individuella projekten.

Först låg risk – sedan stora förluster.

I början av rymdåldern trodde man att det var förknippat med låga risker att sända upp satelliter. Affärsverksamhet gällande rymdförsäkringar fick snabbt rykte om sig att vara mycket vinstgivande. Allt fler försäkringsbolag gick in på marknaden, priserna sjönk och marknaden växte. Vändpunkten kom 1977 då satelliten OTS-1 förstördes när bärraketen exploderade vid starten. Förlusten för försäkringsbolagen var så stor att den raderade ut de 12 föregående årens vinster.

1979 var de internationella försäkringsförlusterna 121 miljoner dollar, att jämföras med intäkterna på försäkringspremier med 60 miljoner dollar. Antalet försäkringsbolag minskade och priserna steg. Men marknaden för rymdförsäkringar fortsätter att växa ändå. Vissa perioder har varit mycket vinstgivande för försäkringsbolagen, sedan följda av olycksdrabbade år.

Varför är det så dyrt?

Man kan inte jämföra försäkring av satelliter med försäkring av t.ex. maskiner i en fabrik. Försäkringen måste täcka allt som kan gå fel. Det är ju omöjligt att reparera en satellit som befinner sig i omloppsbana. Det minsta fel kan medföra att hela satelliten går förlorad och att man därmed förlorar miljonbelopp. Rymdförsäkringar kan därför jämföras med att ta ut en försäkring för att täcka risken för krig eller kärnkraftsolyckor.

Det är standard att ett företag som ska sända upp en satellit tar en försäkring som täcker själva uppskjutningen och satellitens första år. Kostnaden för en försäkring är ofta den tredje största utgiften efter kostnaden för att bygga satelliten och för att köpa en raketuppskjutning.

Åren 1998 och 2000 var riktiga mardrömsår för rymdförsäkringsbolagen. Många satelliter kraschade eller vägrade fungera ute i rymden och utbetalningar för dessa misslyckanden översteg inbetalda premier. Försäkringskraven översteg 1,5 miljarder dollar.

Men det sedan dess har försäkringsbranschen gått med stora överskott vad gäller rymdverksamhet. I genomsnitt betalar satellitoperatörerna in 1 miljard dollar per år i försäkringspremier.

Några av de största satellitoperatörerna försäkrar inte sina satelliter. De har råd att helt enkelt sända upp en ny satellit på egen bekostnad. Men för ett mindre företag finns inget sådant handlingsutrymme, man är tvungen att ta en försäkring.

Är försäkringsbolag villiga att försäkra rymdturister och rymdturistföretag?

Det kan bli ekonomiskt ohållbart för rymdturismindustrin att försäkra sina passagerare. Trots att de amerikanska myndigheterna försökt skapa en ramlagstiftning som ska gynna rymdturismen finns det stora problem. Kommer försäkringsbolagen överhuvudtaget att våga sälja försäkringar till en så oprövad bransch?

Brian Binnie var testpilot hos Scaled Composite och flög rymdskeppet Space Ship One vid en av de två färder 2004 som gav företaget vinsten i tävlingen Ansari X Prize. Han sa att försäkringspremierna för Space Ship One var orimligt höga.

Bolaget Virgin Galactic har slutit ett avtal med Scaled Composite om att Scaled ska bygga ett antal rymdskepp som kommer att bära namnet Space Ship Two. Virgin ville börja sälja rymdresor redan år 2009 men verksamheten har hela tiden stött på nya problem och än så länge har ingen rymdturist lättat från marken. En anledning till varför försäkringsbolagen är tveksamma är att en enskild rymdtur inte ger tillräckligt mycket intäkter.

En representant för Virgin säger: ”Om vi är framgångsrika kan vi ha 500 passagerare det första året och 50.000 passagerare de första tio åren. I så fall ser kalkylen mer lönsam ut för försäkringsbolagen även med relativt låga premier”.

En amerikansk myndighet som heter U.S. Federal Aviation Administration (FAA) tog beslut i februari 2007 om vilka regler som ska gälla för rymdturismbranschen i USA.

Reglerna begränsar rymdbolagens ekonomiska ansvar i händelse av olyckor. Enligt en amerikansk jurist, Stephen Tucker, som är expert på dessa frågor, kan man i princip säga att rymdturister flyger på egen risk. Rymdföretaget har en skyldighet att informera om riskerna varefter kunden får skriva under ett avtal om att avsäga sig skadeståndskrav. Men operatören är ändå skyldig att betala skador upp till 10 miljoner dollar. För skadekostnader utöver detta träder staten in. Liknande regler gäller i den privata flygindustrin i USA.

Men Stephen Tucker tror inte att detta kommer att kunna skydda rymdindustrin från stämningar. Han säger: Om någon riktigt rik turist dör i en rymdolycka så kommer personens släktingar troligtvis att stämma rymdbolaget på enorma belopp.
Men det troliga är att inte ens orimligt höga försäkringspremier kan stoppa den privata rymdfarten. Virgin-piloten Brian Binnie har sagt att rymdfärder är en så fantastisk upplevelse att ”de kommer att sälja sig själva”. Han hyser inga tvivel om att rymdfärder snart kommer att tillhöra vår vardag. ””It´s coming to your area sooner than you think!”

Några av källorna till artikeln: tidningarna Space News, Aviation Week och försäkringsbolagens webbplatser.

Några av de stora rymdförsäkringsbolagen:
Munich Re www.munichre.com
XL Catlin https://axaxl.com/insurance
Marsh www.marsh.com
Aon http://www.aon.com

Faktaruta, mailintervju från 2008, kan behöva uppdateras:
Försäkrar Rymdbolaget sina satelliter?

Jag sände ett mail till Rymdbolaget med frågor om bolagets försäkringspolicy. Rymdbolagets ekonomi- och finanschef Bo C Johanson har varit vänlig nog att svara på mina frågor.

”Försäkring av uppsändning av satelliter och andra rymdfarkoster liksom försäkring av satelliter i bana i rymden är en ganska speciell verksamhet”, skriver Bo Johanson. ”Eftersom riskerna visat sig vara förhållandevis stora blir premierna därefter.”

1. Min första fråga är: ”Hos vilka försäkringsbolag försäkrade ni Astrid, ODIN, SMART och de andra satelliterna som Rymdbolaget ansvarat för? Vad kostade försäkringarna?”
Bo Johanson: ” Vetenskapliga satelliter försäkras i allmänhet inte. Inte heller fanns någon försäkring av SMART1.”

2. Min andra fråga gäller de stora ballonger som släpps upp vid Esrange för forskning och experiment: ”Är ballongerna försäkrade?”
Bo Johanson: ” Inte heller ballonger försäkras i allmänhet - däremot finns normalt krav på försäkringsskydd för skador gentemot tredje man (t ex risken att något nedfallande vållar skada på människa eller egendom).”

---

Rymdförsäkringar 2012.

Försäkringspremien för att försäkra en satellit har fallit med 50 % under de senaste 6 åren. Anledningen är att de flesta satellituppskjutningar lyckats de senaste åren. Men det kan räcka med att en enda stor satellituppskjutning misslyckas för att rymdförsäkringsbranschen ska försättas i krisläge.(Källa: Space News. 2012-03-05)

Det är standard att ett företag som ska sända upp en satellit tar en försäkring som täcker själva uppskjutningen och satellitens första år. Kostnaden för en försäkring är ofta den tredje största utgiften efter kostnaden för att bygga satelliten och för att köpa en raketuppskjutning.

Åren 1998 och 2000 var riktiga mardrömsår för rymdförsäkringsbolagen. Många satelliter kraschade eller vägrade fungera ute i rymden och utbetalningar för dessa misslyckanden översteg inbetalda premier. Försäkringskraven översteg 1,5 miljarder dollar.

Men det senaste decenniet har försäkringsbranschen gått med stora överskott för rymden. I genomsnitt betalar satellitoperatörerna in 1 miljard dollar per år i försäkringspremier. Efter som affärerna går bra har nya aktörer sökt sig till branschen. Därför finns en stor överkapacitet, dvs försäkringsbolagen vill försäkra mer än det finns behov av.

På försäkringsbolaget Satec säger man att de gångna årens stora vinster har skapat en överkapaciteten på 50%. Man säger vidare att eftersom bara ca 20 satelliter sänds upp varje år så skulle en stor misslyckad satellituppskjutning kunna ge stor effekt på försäkringsbranschen.

Det totala värdet på försäkrade satelliter i omloppsbana är nu uppe i 22 miljarder dollar. Vissa av uppskjutningarna med Arianespace de senaste åren har fört upp två satelliter med ett sammanlagt försäkringsvärde av 750 miljoner dollar. Också den ryska raketen Proton sänder ibland upp satelliter värda 400 miljoner dollar. Om ett enda av dessa projekt hade misslyckats så skulle en större del av branschens intäkter för det året raderas ut.

På försäkringsbolaget XL Insurance säger man att marknaden just nu fungerar bra men att marginalerna blir allt mindre. Försäkringsvolymen har varit ungefär densamma de senaste åren men premierna faller. Det finns en allt större risk för en kris.

Den vanliga försäkringen täcker uppskjutning plus det första året. De flesta problem för satelliterna brukar visa sig inom ca tre månader. I vissa fall tar operatören tilläggsförsäkringar för de följande åren. Några försäkringsbolag, bland dem Londons Liberty Syndicate 4472, har börjat erbjuda endast de här tilläggsförsäkringarna eftersom premien är låg och risken hög för det första året.

Några av de största satellitoperatörerna försäkrar inte sina satelliter. De har råd att helt enkelt sända upp en ny satellit på egen bekostnad. Men för ett mindre företag finns inget sådant handlingsutrymme, men är tvungen att ta en försäkring. Det finns dock ett antal operatörer som bara försäkrar satellitens uppskjutning men inte dess rymdtillvaro. 

World Space Risk Forum.

En stor kongress för rymdförsäkringsbolag har hållits i Dubai i Förenade Arabemiraten. Kongressen heter World Space Risk Forum. (Space News.2012-03-05)

På kongressen framgick att kommunikationssatelliterna blir allt kraftfullare, bland annat beroende på ökad bandbredd för TV, och därför också allt större. Ett stort diskussionsämne var att försäkringsbolagen måste sluta vara rädda för ny teknik! Bolagen vill helst försäkra gammal betrodd teknik medan det är svårt att ta en försäkring på satelliter som testar någon ny teknik. 

---

Det går bra för rymdförsäkringsföretagen - de flesta satelliter fungerar bra. 

Enligt en uppskattning av rymdförsäkringsbolaget ”XL Insurance” finns det nu ungefär 175 försäkrade satelliter i omloppsbana runt jorden till ett sammanlagt värde av cirka 17 miljarder dollar. Den senaste tiden har de flesta satelliter och bärraketer fungerat bra vilket har bidragit till att generera betydande vinst för försäkringsbolagen i rymdbranschen.
(Källa: Space News. 2010-03-10)

Ett av de mest synliga tecknen på det förtroende som försäkringsbolagen har för rymdbranschen är att försäkringsgivare är villiga att försäkra enstaka uppskjutningar av satelliter till allt större belopp.

För tio år sedan var det svårt att samla tillräckligt stor försäkringskapacitet för att försäkra en uppsändning för mycket mer än 400 miljoner dollar. Under en längre tid har de dyraste försäkringsbeloppen varit europeiska Ariane 5-raketerna som sänder upp två satelliter för telekommunikation samtidigt.

Men efter att försäkringsbolagen hämtat sig från de stora utbetalningsärendena i slutet på 90-talet och Ariane 5-raketen kunnat visa upp upprepade framgångar blev dessa försäkringsbolag villiga att försäkra enskilda satellituppskjutningar för allt högre belopp.

2009 försäkrades uppsändningen av Tysklands ComsatBw-1 militära telekommunikationssatellit och Hispasat´s Amazonas-2 kommersiella telekommunikationssatellit till ett kombinerat paket på ca 675 miljoner dollar. Och 2010 kommer Ariane 5 att lyfta upp satelliten ComsatBw-2 (identisk med ComsatBw-1) och Astra 3B satellit för SES i Luxemburg för den rekordhöga försäkringen 700 miljoner dollar.

Chris Kunstadter, "Senior Vice President" för försäkringsbolaget XL Insurance i USA, säger att en del av orsaken till de lägre priserna och de högre beloppen per försäkring är det faktum att industrin under en tid har dominerats av väl beprövade raketer och väl beprövad satellithårdvara.

Men Kunstadter och andra försäkringsgivare varnar för att priserna inte kan fortsätta att sjunka utan att äventyra den långsiktiga tillgången på försäkringsskydd. "Som ordspråket säger: When things are going well, your luck is bound to change"(Ungefär: När det går som bäst är risken störst för att det ska börja gå dåligt), säger Kunstadter.

Rick Fillers, "Vice President" och chef för rymdförsäkringsverksamheten i företaget Paris Re, sade att han ser att rymdindustrin är på väg mot en upprepning av tidigare cykler där höga vinstnivåer hos rymdförsäkringsföretagen lockar försäkringsgivare som är mindre kunniga, vilket leder till förluster och eventuellt till att de nya försäkringsbolagen lämnar branschen vilket i sin tur leder till en nedgång i den totala tillgängliga försäkringskapaciteten.

Fillers sa att försäkringspremierna nu har sjunkit så mycket att de närmar sig den punkt då Paris Re inte längre kan sluta avtal eftersom det skulle äventyra industrins långsiktiga lönsamhet.

Min kommentar: Alla satelliter som sänds upp är inte försäkrade. Statliga satelliter (t.ex. forsknings- och militära satelliter) försäkras ofta inte. Några av de större satellitoperatörerna har heller inte försäkrat alla satelliter utan tar smällen själva.

____________________________________________________________________________________

2009 ser ut att bli ett lönsamt år för försäkringsbolagen på rymdområdet.
(Källa: Space News. 2009-09-07)

Hittills har misslyckade satellitprojekt under 2009 resulterat i krav på 500 miljoner dollar gentemot försäkringsbolagen. Det nyaste kravet gäller 100 miljoner dollar för Indonesiens kommunikationsatellit Palapa-1. Men 500 miljoner i utgifter ska ställas mot 800 miljoner dollar i inbetalda försäkringspremier under året.

Fyra stora misslyckanden under 2009 svarar för större delen av försäkringskraven.

Operatören Eutelsat har en satellit med benämningen W2M i bana och den har slutat fungera! Den är försäkrad för 120 miljoner euro. Kommunikationsföretaget Orbcomm sände upp sex satelliter 2008, men en eller flera av dem är defekta. Orbcomm begär 50 miljoner dollar i försäkringsersättning. Eutelsat och SES har haft problem med en antenn på satelliten W2A och man begär därför 130 miljoner euro. Och slutligen den indonesiska satelliten Palapa-1 som sändes upp av Kina. Den har hamnat i fel bana, men detta kan helt eller delvis rättas till så försäkringsbeloppet har halverats till 100 miljoner dollar. 

Vilka hot finns då mot att 2009 ska bli ett vinstgivande år? Fram till december ska tre Ariane (ESA) och tre Proton (International Launch Services) sändas upp. Nästa Ariane-raket ska lyfta upp två satelliter: företaget Hispasat sänder upp en telekommunikationsatellit och Tyskland sänder upp en militär kommunikationsatellit. Satelliterna är försäkrade för sammanlagt 570 miljoner dollar. Detta är det högsta beloppet i år för en försäkring.

VD för rymdförsäkringsbolaget Willis Inspace, Roger Bathurst, säger i en intervju 4 september att försäkringspremierna har sjunkit de senaste månaderna. För Ariane gäller att försäkringspremien för en satellit är ca 12 % av det försäkrade beloppet för starten och det första året i omloppsbana. För Proton är siffran ca 13 %.

Från och med satellitens andra år i omloppsbana kostar en försäkring mellan 1,3 och 1,9 % av det försäkrade beloppet. Naturligtvis är det så att ju mer oprövad teknologin är eller ju mer olycksförföljd en viss typ av satellit varit, desto högre premie.

VD:n Roger Bathurst säger att de senaste åren har de flesta satelliter fungerat bra när de väl gått in i omloppsbana, vilket förklarar varför premierna för denna typ av försäkring fallit.   

____________________________________________________________________________________

STOR FUSION MELLAN TVÅ RYMDFÖRSÄKRINGSBOLAG.
(Källa: Space News. 2008-09-01)

Det Chicago-baserade försäkringsbolaget Aon köper återförsäkringsspecialisten Benfield Group (Londonbaserad) för 1,6 miljarder dollar.

I Benfield-gruppen ingår International Space Brokers (ISB) som kommer att slås samman med Aons rymdförsäkringsverksamhet. Fusionen innebär att två av världens fyra största rymdförsäkringsbolag går samman. De fyra största inom rymdförsäkringar har hittills varit Marsh, ISB, Willis och Aon. Försäkringsverksamhet i rymdbranschen innebär att företag försäkrar sina raketer och satelliter.

Rymdförsäkringsverksamheten hos Aon och ISB sysselsätter totalt 40 personer. Aon har tydligen inga planer på någon större ändring av personalstyrkan, de flesta anställda kommer att vara kvar.

Till satellitoperatörer som anlitar Aon hör Intelsat, Arabsat och Inmarsat. Kunder hos International Space Brokers är bl.a. SES, Telesat och satellitmobiltelefonbolaget Globalstar.

Information om de fyra bolagen:

"Marsh Space Projects is the leading provider of risk management services to the space industry, including manufacturers, satellite operators, launch service providers, and transponder users. Space Projects offers its clients all the advantages of the Marsh's size and global reach, combined with the dedication of a small group focused on its unique specialty.
Space risk management has evolved from an infant industry providing simple launch insurance, to a complex discipline combining contract analysis and advice, risk evaluation, alternative risk transfer concepts, insurance program design and implementation, and claim negotiation."
(Från den internationella webplatsen för MARSH)

"Marsh är ett helägt dotterbolag till Marsh & McLennan Companies (MMC) som är en börsnoterad amerikansk koncern med 58.000 anställda i mer än 100 länder. Aktien är noterad på New York Stock Exchange, Pacific, Chicago och London Stock Exchange."
(Från den svenska webplatsen för Marsh: www.marsh.se

"Founded in 1991, ISB is the world's only insurance broker dedicated exclusively to the space industry. In a very short period of time, ISB has built itself into the most respected name in space insurance. Our client list is a "who's who" of the space industry."

"Willis Inspace was established in 1979 as the specialist space division of Willis, providing insurance broking, consultancy and risk management services to the space industry.
(Från webplatsen för Willis: www.willis.com )

Och information om Aon Corporation finns på www.aon.com 

---

TEMABLOCK OM "RYMDFÖRSÄKRINGAR".
(2008-01-20)

Försäkrar Rymdbolaget sina satelliter?

Jag sände ett mail till Rymdbolaget med frågor om bolagets försäkringspolicy. Rymdbolagets ekonomi- och finanschef Bo C Johanson har varit vänlig nog att svara på mina frågor.

”Försäkring av uppsändning av satelliter och andra rymdfarkoster liksom försäkring av satelliter i bana i rymden är en ganska speciell verksamhet”, skriver Bo Johanson. ”Eftersom riskerna visat sig vara förhållandevis stora blir premierna därefter.”

1. Min första fråga är: ”Hos vilka försäkringsbolag försäkrade ni Astrid, ODIN, SMART och de andra satelliterna som Rymdbolaget ansvarat för? Vad kostade försäkringarna?”
Bo Johanson: ” Vetenskapliga satelliter försäkras i allmänhet inte. Inte heller fanns någon försäkring av SMART1.”

2. Min nästa fråga gäller de stora ballonger som släpps upp vid Esrange för forskning och experiment: ”Är ballongerna försäkrade?”
Bo Johanson: ” Inte heller ballonger försäkras i allmänhet - däremot finns normalt krav på försäkringsskydd för skador gentemot tredje man (t ex risken att något nedfallande vållar skada på människa eller egendom).”

3. Och sista frågan: ”Har ni löst alla försäkringsfrågor kring den planerade rymdturismen vid Esrange? I USA oroar sig rymdturistbolagen för att bli stämda av de anhöriga om någon rik rymdturist dör i en olycka, och staten har lovat gå in med pengar om en olycka skulle åstadkomma väldigt stor skadegörelse. Hur fördelar sig skadeståndsanvaret mellan Rymdbolaget, Virgin Galactic, Kirunas kommun, svenska staten och rymdturisterna själva?”
(Detaljer angående rymdturistförsäkringar i USA: se en text längre ner på denna sida från tidningen Space News med rubriken "Dyra försäkringar för rymdturister".)
På detta svarar Bo Johanson: ” Försäkringsfrågorna kring rymdturism ingår i det "studiearbete" som bedrivs av bl a Virgin Galactic och inom Rymdbolagets satsning SpacePort Sweden, där vi jobbar tillsammans med andra intressenter i Kiruna och i samverkan med Virgin Galactic.”

Rymdförsäkringarnas historia.

Det tyska försäkringsbolaget Munich Re Group har över 40.000 anställda i mer än 50 länder. År 2005 firade bolaget sin 125:te födelsedag och kunde samtidigt gratulera sin avdelning för rymdförsäkringar till att fylla 25 år. Med anledning av födelsedagarna publicerade Munich Re Group på sin webbplats en text om rymdförsäkringarnas historia.
Hur har rymdförsäkringarna utvecklats sedan Sputnik 1?

Den första satelliten.

4 oktober 1957 sändes den första satelliten upp i rymden. Den hade en diameter på 58 cm och vägde 83 kg. Den kallades Sputnik1. Rymdåldern hade börjat. 12 april 1961 blev Yuri Gagarin den första människan i rymden. Sovjetunionen hade tagit ledningen i den så kallade rymdkapplöpningen, men sedan blev USA först med att landsätta människor på Månen. 20 juli 1969 såg en halv miljard TV-tittare hur Neil Armstrong blev första människan på Månens yta.

De första kommersiella rymdprojekten såg dagens ljus i mitten på 60-talet då de första privata kommunikationssatelliterna sändes upp. Sedan dess har många miljoner dollar investerats i så kallade telekom-satelliter. En av skillnaderna mellan statliga och privata projekt är emellertid att den privata sektorn har svårare att klara av de stora kostnader som ett misslyckande medför. Privata bolag behöver gardera sig genom att försäkra raketerna och satelliterna.

Den första ”rymdförsäkringen”.

År 1965 togs den första försäkringen på en satellit. Ett amerikanskt försäkringsbolag hade att ta ställning till en försäkring för satelliten ”Early Bird”. Försäkringen täckte skador för tredje man under uppskjutningen och skador fram till uppskjutningstillfället på satellit och raket. Det gick inte att försäkra själva uppskjutningen eftersom det fanns för lite erfarenhet om eventuella problem.

Den första försäkringen som omfattade en misslyckad uppskjutning togs 1968 och gällde en serie på fem satelliter för Intelsat. Erfarenheten växte genom åren och rymdförsäkringsmarknaden är nu mycket specialiserad. Det finns försäkringar gällande perioden fram till uppskjutningen, för
uppskjutningen och för satellitens tid i omloppsbana. Försäkringslösningarna är oftast skräddarsydda för de individuella projekten.

Först låg risk – sedan stora förluster.

I början av rymdåldern trodde man att det var förknippat med låga risker att sända upp satelliter. Affärsverksamhet gällande rymdförsäkringar fick snabbt rykte om sig att vara mycket vinstgivande. Allt fler försäkringsbolag gick in på marknaden, priserna sjönk och marknaden växte. Vändpunkten kom 1977 då satelliten OTS-1 förstördes när bärraketen exploderade vid starten. Förlusten för försäkringsbolagen var så stor att den raderade ut de 12 föregående årens vinster.

1979 var de internationella försäkringsförlusterna 121 miljoner dollar, att jämföras med intäkterna på försäkringspremier med 60 miljoner dollar. Antalet försäkringsbolag minskade och priserna steg. Men marknaden för rymdförsäkringar fortsätter att växa ändå. Vissa perioder har varit mycket vinstgivande för försäkringsbolagen, sedan följda av olycksdrabbade år.

Varför är det så dyrt?

Nuförtiden kostar det ca 250 miljoner dollar att försäkra en satellit. Man kan inte jämföra försäkring av satelliter med försäkring av t.ex. maskiner i en fabrik. Försäkringen måste täcka allt som kan gå fel. Det är ju omöjligt att reparera en satellit som befinner sig i omloppsbana. Det minsta fel kan medföra att hela satelliten går förlorad och att man därmed förlorar miljonbelopp. Rymdförsäkringar kan därför jämföras med att ta ut en försäkring för att täcka risken för krig eller kärnkraftsolyckor.

Och kostnaderna kan bli väldigt höga vid ett misslyckat rymdprojekt. Det dyraste misslyckandet hittills gäller sex stycken satelliter vid namn Boeing 702. De sändes upp mellan december 1999 och maj 2001. Bara några veckor efter att den sista i serien placerats i omloppsbana upptäckte man att det var något fel på satelliternas förmåga att tillgodogöra sig solenergi. Satelliterna förväntades ha en livslängd på 15 år men nu var den rejält förkortad. De beräknade kostnaderna för försäkringsbolagen för denna flopp uppgick till 830 miljoner dollar.

Slutligen lite gratisreklam för försäkringsbolaget Munich Re Group som tack för att jag har använt ett utdrag ur deras text om rymdförsäkringens historia:

“Munich Re set up its own space risks pool in 1980 known as RATE, based on a combination of aviation, marine, and engineering insurance. Munich Re is the market leader in space risks, having since been involved in virtually every commercial space project.
Both the Space Department and Munich Re have something special to celebrate this year. For the past 25 years, a team of specialists has focused entirely on space risks in order to provide the very best in fast, flexible and creative service.
With a 15—20% share of global premium volume, Munich Re is by far the largest risk carrier and acknowledged market leader worldwide in this class of business, which we also write as primary insurers.”

Bolagets webbplats heter www.munichre.com. Originaltexten på engelska finns under (Corporate / History / Re-view - A magazine / 07 - A space odyssey.)

---

2007 blev ett förlustår för rymdförsäkringsbranschen.
(Källa: Space News.(2008-01-07).

Rymdförsäkringsbolagen har haft flera år med höga vinster men 2007 blir ett förlustår. I december upptäcktes att satelliten Rascom-QAF1 som befinner sig i omloppsbana har en bränsleläcka. Därmed har detta afrikanska samarbetsprojekt sannolikt blivit ett totalt misslyckande och ägarna kommer att kräva full försäkringsersättning uppgående till 365 miljoner dollar.

Tre andra missöden skedde under 2007: satelliten NSS-8 (telekommunikation) förstördes när en uppskjutning från havsplattformen Sea Launch misslyckades, satelliten JCSAT-11 (också telekommunikation) förstördes när en uppskjutning med Proton-raketen misslyckades och slutligen visade sig att jordobservationssatelliten GeoEye Orb-View-3 som befann sig i omloppsbana var felaktig.

De totala kraven på rymdförsäkringsbolagen gällande 2007 uppgår till 750 miljoner dollar. Inbetalda premier däremot uppgår till mellan 550 och 625 miljoner dollar.

Nu är det risk för att försäkringspremierna kommer att stiga efter att de sjunkit i fem år. Under de första månaderna 2008 sänds många telekommunikationssatelliter upp. Om det sker flera misslyckanden nu leder det säkert till rejält höjda premier.

---

FÖRSÄKRINGAR FÖR RYMDTURISM.
(Källa: Space News. Publicerad här 2007-12-19. )

Detta är en text som publicerades i tidningen Space News redan i april i år (2007) men den är fortfarande intressant. Den avser förhållandena i USA, men samma problem borde väl uppstå vid rymdturism i Kiruna?
Frågeställningen lyder: är försäkringsbolag villiga att försäkra rymdturister och rymdturistföretag? Hur farligt är det att vara rymdturist?

Det kan bli ekonomiskt ohållbart för rymdturismindustrin att försäkra sina passagerare. Trots att de amerikanska myndigheterna försökt skapa en ramlagstiftning som ska gynna rymdturismen finns det stora problem. Kommer försäkringsbolagen överhuvudtaget att våga sälja försäkringar till en så oprövad bransch?

Brian Binnie är testpilot hos Scaled Composite. Han flög rymdskeppet Space Ship One vid en av de två färder 2004 som gav företaget vinsten i tävlingen Ansari X Prize. Han säger att försäkringspremierna för Space Ship One har varit orimligt höga. Binnie talade på den 14:de årliga rymdförsäkringskonferensen 23 mars 2007. (För mer detaljer om denna konferens se nästa artikel här nedanför!)

Bolaget Virgin Galactic har slutit ett avtal med Scaled Composite om att Scaled ska bygga ett antal rymdskepp som kommer att bära namnet Space Ship Two. Virgin vill börja sälja rymdresor år 2009. Jonathan Firth är projektledare på Virgin. Han säger att en anledning till varför försäkringsbolagen är tveksamma är att en enskild rymdtur inte ger tillräckligt mycket intäkter. ”Men om vi är framgångsrika kan vi ha 500 passagerare det första året och 50.000 passagerare de första tio åren. I så fall ser kalkylen mer lönsam ut för försäkringsbolagen även med relativt låga premier”.

En amerikansk myndighet som heter U.S. Federal Aviation Administration (FAA) tog beslut i februari 2007 om vilka regler som ska gälla för rymdturismbranschen i USA.

Reglerna begränsar rymdbolagens ekonomiska ansvar i händelse av olyckor. Enligt en amerikansk jurist, Stephen Tucker, som är expert på dessa frågor, kan man i princip säga att rymdturister flyger på egen risk. Rymdföretaget har en skyldighet att informera om riskerna varefter kunden får skriva under ett avtal om att avsäga sig skadeståndskrav. Men operatören är ändå skyldig att betala skador upp till 10 miljoner dollar. För skadekostnader utöver detta träder staten in. Liknande regler gäller i den privata flygindustrin i USA.

Men Stephen Tucker tror inte att detta kommer att kunna skydda rymdindustrin från stämningar. Han säger: Om någon riktigt rik turist dör i en rymdolycka så kommer personens släktingar troligtvis att stämma rymdbolaget på enorma belopp.
Jonathan Firth berättade att Virgin redan upplevt den juridiska komplexiteten i detta när man ville att några av bolagets anställda skulle skriva under ett avtal innan de deltog i tester med en ”astronautcentrifug”.

Brian Binnie säger för sin del att inte ens orimligt höga försäkringspremier kan stoppa den privata rymdfarten. Han känner till ett bolag som har högre kostnader för försäkringar än för att utveckla sin rymdfarkost. Men han anser att rymdfärder är en så fantastisk upplevelse att ”de kommer att sälja sig själva”. Han hyser inga tvivel om att rymdfärder snart kommer att tillhöra vår vardag. ””It´s coming to your area sooner than you think!”

---

KONFERENS OM FÖRSÄKRINGAR I RYMDBRANSCHEN.
(Källa: Space News. 2 april 2007.) 

Den 14:de internationella konferensen för försäkringar i rymdbranschen hölls i mars 2007 i Milano.

Andelen misslyckanden när det gäller uppskjutningar av telekommunikationssatelliter har de senaste tio åren i genomsnitt varit 8 %. Av satelliter som man lyckats placera i omloppsbana har i genomsnitt 7 % slutat fungera under det första året. Dessa procenttal är information som lämnades av försäkringsbolaget XL Insurance på konferensen.

Rymdförsäkringsbranschen har visat vinst sedan 2002. "Den sammanlagda vinsten de senaste 5 åren har varit en miljard (dollar)" säger Roger Bathurst,, VD för bolaget International Space Brokers. Han uppmanade sina kollegor att inte höja premierna varje gång något rymdprojekt misslyckades. Försäkringsbolagen är dock mer benägna att se tio år bakåt i tiden än fem år. Åren 1998, 2000 och 2001 översteg kraven från de försäkrade bolagen vida de inbetalda försäkringspremierna.

Den statistik som presenterades på konferensen omfattade 8 bäraketer: Atlas 5 och Delta 4 (USA), Ariane 5 (Europa), H-2A (Japan), Long March (KIna), Zenit 3SL (Ryssland och Ukraina,, används av Sea Launch) och slutligen Proton-M och Soyuz-Fregat (Ryssland). XL Insurance avslöjade inte hur misslyckandeprocenten ser ut för de enskilda raketerna, utan berättade bara att det finns två raketer som aldrig misslyckas, tre misslyckas i 6-8 % av sina uppskjutningar medan tre har en misslyckandeprocent på hela 13-14 %.

Samma stora skillnad uppvisar satellittillverkarna, där undersökningen omfattade 7 bolag. Den genomsnittliga misslyckandeprocenten för satelliter är 7 %, men det finns en tillverkare som misslyckas med 20 % av sina satelliter.

Några av de stora satellitoperatörerna har slutat försäkra sina satelliter och ordnar sin säkerhet på annat sätt. Om en stor operatör drar sig ur som försäkringskund så får det en märkbar effekt på försäkringspremiernas storlek. Den kommersiella marknaden för satelliter konsolideras hela tiden. Det finns 260 satelliter i geostationär bana, och hälften av dessa satelliter ägs av endast fem bolag. De största operatörena är Intelsat, SES Global, Eutelsat, Telesat och JSAT Corporation.

SES Global, som är den näst största operatören, anser att de satelliter man har uppe i bana har tillräckligt med kapacitet för att kunna ersätta en satellit som slutar fungera. Ekonomichefen för SES Astra (som är den europeiska delen av SES) säger att om man betalade för försäkringar så skulle det bara betyda att man subventionerade den del av marknaden som höll lägre kvalite´på sina produkter.

Försäkringsbolagen säger att de försöker ge förmånligare villkor till de rymdbolag som visat att de tillverkar kvalitetsprodukter, men att man inte kan driva detta hur långt som helst. Marknaden är liten. Endast ca 25 telekommunikationssatelliter sänds upp varje år. "Vi kan inte tillåta oss att avvisa ens högriskprojekt", säger Ruari McDougall på Munich Reinsurance.

Kyoichi Shirai, VD för rymdförsäkringar på Tokyo Marine and Nichido Fire Insurance Co. säger att rymdbranschen är märklig i det avseendet att relationen mellan kostnad för raket/satellit och kostnad för premie varit densamma i 20 år. När man försäkrar en raket och satellitens första år i omloppsbana får man räkna med att försäkringspremien uppgår till 15 % av värdet på raketen och satelliten. Man kan jämföra detta med kostnaden för att försäkra flygplanet Boeing-747. År 1972 utgjorde försäkringen 2 % av den totala kostnaden men 1990 hade premien sjunkit till en femtedel av detta.

Shirai säger att raketernas pålitlighet stadigt ökat sedan tidigt 80-tal. Försäkringspremierna borde ha sjunkit, men det låga antalet uppskjutningar per år motverkar detta.
Shirai hävdar att det är bra att alla betalar samma premie eftersom det underlättar för nya aktörer att komma in på marknaden. Om nya raket- eller satellittillverkare tvingades betala högre riskpremie än de etablerade skulle det utgöra ett stort hinder för dem.