Intervjuer och möten: 

Under de senaste åren har jag intervjuat eller kanske bara växlat några ord med olika  personer i rymdbranschen. Berättelser om de flesta av dessa möten finns på olika ställen på Arielspace. Här har jag samlat dem på ett och samma ställe: mina möten med Fuglesang (astronaut), Chang-Diaz (astronaut), Svensson (VD för Saab Group)och många fler.

INTERVJU MED PER TEGNE´R.

Per Tegne´r har gått i pension från sitt arbete som generaldirektör på Rymdstyrelsen och Olle Norberg efterträder honom. Jag träffade helt kort Per Tegne´r för någon tid sedan på det s.k. fjärranalysseminariet och han lovade då ställa upp på en intervju.

Ariel: Du tillträdde som generaldirektör för Rymdstyrelsen 1998. Vilka händelser skulle du vilja lyfta fram som betydelsefulla för svensk rymdverksamhet under perioden 1998-2009?
Per: Att vi lyckats få fram flera framgångsrika småföretag inom rymdområdet. Att användningen av rymdteknik ökat påtagligt i samhället främst inom fjärranalys. Att Christer Fuglesang äntligen fick göra sin rymdfärd. Att den svenskledda satelliten Odin levt i åtta år och levererat viktiga data för forskarna. Att de stora svenska rymdföretagen kunnat hävda sig i den starka europeiska konkurrensen.

Ariel: Kan du berätta lite om ditt yrkesliv innan du kom till Rymdstyrelsen?
Per: Jag har före det att jag kom till Rymdstyrelsen arbetat i 26 år i Näringsdepartementet varav 13 år som departementsråd, först som chef för enheten för statsägda företag och senare också (samtidigt) som chef för andra typer av frågor. Jag har medverkat i många företags styrelser, såväl börsnoterade som andra företag. I botten är jag civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm, men har på olika sätt ofta jobbat med frågor om teknisk utveckling på många områden.

Ariel: De tre stora rymdbolagen i Sverige är ju Rymdbolaget, Volvo Aero och f.d. Saab Space. Har du någon kommentar till att schweiziska företaget RUAG nyss köpte Saab Space? Även de mellanstora rymdbolagen Swe-Dish och Gaisler köptes det senaste året av utländska bolag. Håller Sverige på att förlora sin rymdverksamhet?
Per: Principiellt så har jag ingenting emot att svenskägda företag får utländska ägare. Erfarenheten är ju den att utländska ägare ofta, men inte alltid, varit mer benägna att investera i de företag de köpt i Sverige än vad svenska ägare har gjort. Kvaliteten på ägarna är mycket viktigare än nationaliteten. Det som är viktigt att se till är att Sverige även i fortsättningen är ett attraktivt land för de nya ägarna. Det försöker vi på olika sätt göra även för rymdföretagen.

Ariel: Vid ministermötet 2008 tillfördes ESA ökade resurser. Är rymdverksamhet ett prioriterat område för svenska politiker just nu? Hur ser framtiden ut för Rymdstyrelsen och för svensk rymdverksamhet?
Per: ESA har fått ökade resurser vid ministermötet i november 2008. Det skall dock inte överdrivas. Min uppfattning är att rymdfrågor inte står högt på dagordningen i något europeiskt land för närvarande. Det gör det inte i Sverige heller i varje fall om man ser till den anslagsutveckling som varit. Det blir besvärligt för svensk rymdverksamhet om inte ökade medel tillförs. Kostnaderna ökar inte minst för Euron som ESA-bidragen skall betalas i, så för att det inte skall bli en minskning av verksamheten måste det komma mer medel.

Ariel: Jag har hört dig tala på Rymdforum i Trollhättan 2005 och Kiruna 2007. De små och medelstora rymdbolagen uteblir från Rymdforum-träffarna. Varför?
Per. Jag vet inte om ditt påstående är korrekt. Min uppfattning är att vi vid dessa tillfällen haft flera företag som deltagit. Det kan dock vara så att ett litet företag inte har ekonomiska resurser att avsätta och att de tycker kostnaden är för hög i förhållande till det de får ut av deltagandet.

Ariel: Vilka upplevelser i jobbet har känts extra roliga eller intressanta för dig under dessa 11 år? Vore också intressant om du berättade något om ditt uppdrag som styrelseordförande för ESA.
Per: Det är två saker jag särskilt vill framhålla. Det första är glädjen över att rekrytera och utveckla så många kunniga medarbetare på Rymdstyrelsen. Jag är så glad och stolt över mina medarbetare. Det andra är mitt engagemang som ordförande i ESA. Det har varit mycket utmanande att vara mellan en mycket stark administration och starka medlemsländer med mycket olika viljor. Jag har lärt mig mycket om europeisk företags- och organisationskultur på vägen. Jag har bidragit med lite svensk kultur i detta arbete om än inte svenska åsikter på rymdområdet. Jag har varit strikt neutral i min position, vilket uppskattas.

Ariel: Läser du science-fictionromaner? Vilken bok skulle du i så fall rekommendera?
Per: Jag läser aldrig science-fictionromaner. Verkligheten är så otroligt mycket mer spännande och stimulerar nyfikenheten på ett sätt som fiction inte gör. 

EN INTERVJU MED SVEN GRAHN PÅ RYMDBOLAGET - FRÅN ÅR 2002. KAN DET VARA INTRESSANT ÅR 2008? LÄS OCH DÖM SJÄLVA. OM INTE ANNAT SÅ ÄR DET ETT TIDSDOKUMENT FRÅN EN PERIOD DÅ CHRISTER FUGLESANG ÄNNU INTE BESÖKT RYMDSTATIONEN OCH SMART-1 ÄNNU INTE STARTAT MOT MÅNEN.
(2008-09-13)

Sven Grahn och Rymdbolaget.
(Av Ariel Borenstein. Intervju från år 2002)
 
Inom ett år kommer en svensk astronaut att färdas ut i rymden och en svensk rymdfarkost kommer att sändas till månen. Låter det som en science-fictionroman ? Eller som ett aprilskämt? Men det är sant! Sverige är på gång som rymdnation. Jag har träffat Sven Grahn, som är informationschef på svenska Rymdbolaget, och bett honom berätta om den svenska rymdverksamheten.

Raketen på kullen.

Svenska statens rymdverksamhet bedrivs i ett bolag som heter Rymdbolaget. Där arbetar Sven Grahn. Han var med nästan från början när den svenska rymdverksamheten tog form.

Jag har avtalat med Sven om att träffa honom på hans tjänsterum vid huvudkontoret i Solna. På en kulle bredvid byggnaden står en raket och en stor antenn.
Sven möter mig i Rymdbolagets foajé. Vi går en våning upp. Alla tjänsterum som vi passerar är rätt så stora. Överallt ser man skrivbord belamrade med papper. Hela interiören är ljus och trevlig.

Sven ursäktar sig för oredan på skrivbordet. Jag ser ingen oreda utan får istället ett intryck av aktivitet och dynamik. En av Parkinssons lagar om byråkrati säger att under en institutions uppgångsperiod har man inte tid med att ordna det yttre. När man får tid att städa och bygga pampiga nya huvudkontor är det ett tecken på en begynnande nedgångsperiod. Här är det bara på väg upp, både vad gäller raketer och verksamhetens omfattning.

Sven tillhör pionjärerna. Han började på Rymdbolaget 1975. Men man kan lugnt säga att pionjärtiden fortfarande pågår. Många av projekten, t.ex. att bygga en satellit, handlar om att hitta nya tekniska lösningar trots tidsbrist och budgetrestriktioner.

Vi sitter på varsin sida om ett litet bord. En stor del av rummet upptas av Svens stora skrivbord med högar av papper och en dator. Väggen bakom skrivbordet täcks av en stor bokhylla med böcker, pärmar och souvenirer. En av souvenirerna är som sig bör en liten modell av en raket.

Rymdbolaget.

- Vad är Rymdbolaget?, frågar jag Sven.
- Det är ett bolag ägt av staten, men ett väldigt självständigt bolag. Vi utför uppdrag på beställning av den statliga Rymdstyrelsen eller ESA, den europeiska rymdorganisationen. Vi säljer också till andra länders rymdorganisationer och till privata företag. Ofta är vi huvudansvariga för projekt men har underleverantörer, t.ex. Saab-Ericsson Space.

Rymdstyrelsen är en myndighet som lyder under näringsdepartementet och har ansvar för all statligt finansierad nationell och internationell verksamhet.

Huvudkontoret för Rymdbolaget finns här i Solna men sedan har vi en rymdbas i närheten av Kiruna. Basen heter Esrange och där skjuter vi upp raketer och sänder upp forskningsballonger. Ungefär hälften av de anställda finns i Solna och sysslar med utvecklingsarbete och hälften finns i Kiruna och ansvarar för driften av Esrange.

Av Rymdbolagets årsredovisning framgår vad man sysslar med. Det är ganska mycket. Man bygger satelliter, sänder upp små raketer, kommunicerar med svenska och utländska satelliter osv.

Rymdbolaget äger 50 % av aktierna i bolaget Nordiska Satellit AB(NSAB). NSAB äger tre satelliter som sänder TV-program, bl.a. TV 4 och TV 5.

Kommunikationen med satelliter är omfattande och framgångsrik och bedrivs från Esrange och Salmijärvi. Dessutom ingår man i ett internationellt nät av avlyssningsstationer, Prioranet. Man har även ett nära samarbete med den norska satellitstationen i Tromsö. Ett stort antal satelliter går i bana som för dem över polerna och på satellitstationen i Esrange kommunicerar man med ca 40 satelliter per dag. Det gäller att tanka ner information eller sända signaler som ska påverka satelliten.

En del av det här pratar Sven och jag om när vi sitter i hans rum. En del har jag istället läst mig till ur de färggranna broschyrer som Sven överöser mig med. Det finns en innehållsrik bok som kom till vid Rymdbolagets 25-årsjubileum. Sven reser sig, lutar sig framåt mot mig och pekar på en liten svart-vit bild i boken. En tonåring lutar sig fram över en konstig cylinder. Det är en ung Sven Grahn.

Varför rymden?

- Så varför blev det rymden? Hur började det? frågar jag.
- Häng med så kör jag, säger Sven, lägger upp fötterna på skrivbordet och inleder en väl strukturerad berättelse.

- Jag är stockholmare. Jag föddes 1946, gick på Norra Latin och skaffade mig min ingenjörsutbildning på Kungliga Tekniska Högskolan. Redan som ung var jag intresserad av rymden så jag gjorde mitt yrkesval tidigt. Ett exempel på vad som påverkade mig är den första sputniken.
- Så du såg den uppe på himlen? frågar jag. 
- Nja, säger Sven. Ingen kunde se den första sputniken. Den var för liten för det. Det som alla såg var sista steget av bärraketen.

(Jag som hela mitt liv trott att jag såg den första sputniken när jag som litet barn tittade upp mot natthimlen får nu veta att jag såg det sista steget av den första sputnikens bärraket. Det låter på något sätt mindre sensationellt!)

-Som gymnasist var jag uppe i Norrland och deltog i raketuppskjutningar, fortsätter Sven Grahn. 14 augusti 1961 hade den första svenska raketen skjutits upp vid Nausta i Norrland. Teamet som lyckades med detta var tillfälligt ihopsamlat från universitet, myndigheter och företag. Man sköt upp en raket till 80 km:s höjd för att studera s.k. nattlysande moln. Tyvärr försvann raketen vid uppskjutningen!

Under studietiden på KTH brukade jag jobba extra på somrarna på meteorologiska institutionen. Där höll vi bl.a. på med forskning om nattlysande moln. Ingen visste vad det var. Nu har man kommit fram till att det rör sig om ispartiklar på hög höjd.
Efter att jag avslutat studierna blev jag anställd på Meteorologiska Institutet. Jag sysslade med att bygga instrument för mätning av ozonförekomst på väldigt hög höjd.

- Hade du som barn eller tonåring några planer på ett helt annat yrke? frågar jag. 
- Nej, men under studietiden och senare höll jag på med forskning inom meteorologi. Jag kunde ha fortsatt på den banan. Sven blir upplivad av minnena och berättar förtjust att en av hans kollegor från den tiden sedermera fick Nobelpriset. Sven tror att Nobelpristagaren fick sina grundläggande idee´r under den där perioden. Han minns hur mannen gick fram och tillbaka i korridoren och svor över datorn som inte fungerade. Och med dator menas då en av den tidens stordatorer som matades med hålkort.

Under Svens tid på Meteorologiska Institutet hade rymdfarten en stiltjeperiod. Sverige satsade sina resurser på europeiskt rymdsamarbete.

Den svenska rymden kommer igång.

Nu hade det hunnit bli 1975 och Sven sökte sig till Rymdbolaget. Den statliga svenska rymdverksamheten hade kommit igång på allvar 1972 när Rymdstyrelsen tillsattes och Rymdbolaget bildades. Vid den tiden höll European Space Agency också på att bildas.
Rymdbasen Esrange vid Kiruna som byggts för ESA övertogs av Rymdbolaget.

Första tiden på Rymdbolaget ägnade sig Sven åt raketexperiment inom det som kallas microgravity. Man skjuter upp raketer i kastbana och utför någon typ av experiment under den korta tid som raketen är tyngdlös på nervägen.

Sedan höll han under många år på med en utredning om satellit-TV. Rymdbolaget sände så småningom upp satelliten Tele-X som fungerade i nio år, fram till 1998. Den satelliten ägdes av dotterbolaget Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB).

Satelliterna.

Just det. Satelliterna! Sven har mycket aktivt bidragit till att Sverige tillhör rymdnationerna. Vi har sänt upp egna satelliter. Visserligen har vi tvingats be ESA, Ryssland och Kina om hjälp med att skjuta upp dem, men de är svenska!

Den första satelliten hette Viking. Sven fungerade som teknisk chef. Det innebar att han var projektledare. Satelliten byggdes i USA av supergiganten inom rymdfart, Boeing.

I början på 90-talet var det dags för den första satellit som faktiskt byggdes i Sverige. Den hette Freja och sändes upp i omloppsbana av en kinesisk bärraket. Sven och hans team befann sig på plats i Gobiöknen under uppskjutningen.

På väggen i Svens arbetsrum hänger ett litet skarpt fotografi där teamet poserar framför satelliten. De sitter på huk för att inte skymma satelliten som delvis är klädd i guldfärgad aluminiumfolie. Fotografiet är taget på Jiuquan Satellite Center i Kina.

Under 8 år på 90-talet var Sven chef för divisionen Space Systems. Bl.a. utarbetade han riktlinjerna för satelliten Odin som sändes upp 1998. Senare ansvarade han för satelliterna Astrid I och Astrid II. Jo, de är uppkallade efter Astrid Lindgren.

Hon skrev ett vänligt brev till Rymdbolaget där hon samtyckte till att namnge satelliterna. I brevet säger hon också att ryssarna namngett någon himlakropp efter henne, hon minns dock inte riktigt vilken det gällde. Hon avslutar brevet med tanken att hon nog själv snart kommer att färdas dit upp i rymden.

Trappa ned?

Sedan ett år tillbaka har Sven börjat trappa ned, åtminstone symboliskt! Han tituleras nu informationschef. Som divisionschef hade han personalansvar för 85 personer och han tycker att det känns bra att nu slippa det ansvaret.

Dock verkar det vara svårt att trappa ner när man som Sven arbetar med något man tycker om. - Rymdbolaget har som policy att medarbetarna ska gå i pension vid 60, säger Sven. I nästa sekund berättar han förtjust att nu är det dags för Sveriges första månfarkost. Intervjun äger rum i mars så det är inte långt till första april. Nu skojar han väl ändå?

Nejdå. Den första europeiska månfarkosten ska påbörja sin färd under år 2002. Den heter SMART-1 och det är svenska Rymdbolaget som har byggt den. Ni som är gamla nog att ha upplevt de amerikanska bemannade månlandningarna minns att de färderna gick rätt så snabbt. Inte den här. Den här resan kommer att ta 15 månader.

När rymdsonden kommer fram lägger den sig i omloppsbana kring månen. Man ska testa ett nytt, effektivt och billigt framdrivningssystem. Solceller ger energin och drivmedlet är en gas som heter Xenon. Det som för farkosten framåt kallas joniserad gas. -Det här är Rymdbolagets största åtagande just nu, säger Sven förjust. Huset vimlar av externa experter som ska hjälpa oss med detta.

Men hur ska det gå med nedtrappandet då när det är så mycket roligt på gång hela tiden? Har du kunnat koppla bort rymden på din fritid?

Han letar snabbt upp ett visitkort som han räcker mig med uppmaningen att jag ska besöka hans egen hemsida som bevisar att han verkligen är en galen rymdentusiast. När Rymdbolaget varir inne i värsta konstruktionsperioden för någon av satelliterna så har fritiden och familjen blivit lidande, medger han. Och ett av hans fritidsintressen har varit att lyssna på radioutsändningar från satelliter i omloppsbana.

Fritid. 

Han berättar om sin sambo. De träffades på Meteorologiska Institutet! Och sedan berättar han om sommarstugan. Det finns annat än rymden! Ett stort intresse som han delar med sambon är släktforskning. Vi brukar tillbringa en massa lördagar på Riksarkivet och studera information som finns lagrad på mikrofiche. Riksarkivet måste vara den enda statliga institution dit folk köar klockan åtta en lördagsmorgon för att komma in, skrattar Sven.

Så berättar han om sin största upptäckt. Han skiner upp och jag förstår att vi nu befinner oss på ännu högre höjder än en geostationär satellit (38.000 mil upp!). Tre veckor innan vår intervju hade han kommit så långt som det överhuvudtaget är möjligt med hjälp av den svenska folkbokföringen: Han hittade en släkting från slutet av 1600-talet.

- Vanligt folk kan inte komma längre tillbaks än så vad gäller släktforskning, förklarar Sven. Den svenska staten började registrera sin befolkning då.

Jag ber Sven berätta lite om sina närmaste släktingar. Föräldrarna var inflyttade från Gävle till Stockholm. Hans far arbetade som inköpschef på Dagens Nyheter och hans bror är journalist. Sven har spännande minnen från sina sommarjobb i Dagens Nyheters tryckeri. Där trycktes 50.000 tidningar i timmen ! Han beskriver livligt med diverse gester hur det blev när pappret gick av och stora mängder papper ”svämmade över” i tryckeriet.

Rymdbolagets framtid.

Vad händer framöver? ESA håller på att utveckla ett eget positionsbestämningssystem som ett alternativ till det amerikanska GPS-systemet och Sverige kan delta i det projektet. Vid Esrange kan man göra raketexperiment som är till hjälp för arbetet vid den internationella rymdstationen.

Tidigare sysslade Rymdbolaget under många år med att sälja bearbetade satellitbilder av jordens yta. Men efterfrågan var för dålig och verksamheten såldes nyligen till Lantmäteriet.

De satelliter man konstruerat hittills har fungerat bra. Verksamheten vid satellitövervakningsstationerna har också varit framgångsrik. Men säkert kommer Rymdbolaget också att söka nya utmaningar framöver.

Sven följer mig ut och går sedan till ett möte om månfarkosten SMART-1.

Jag dröjer mig kvar en stund i Rymdbolagets foaje´ där några satelliter står uppställda. En vägg täcks av ett stort fotografi av stjärnhimlen. Jag står där en stund och drömmer mig ut i rymden.

 MINA MÖTEN MED CHRISTER FUGLESANG.
(Artikel av Ariel Borenstein 2007-12-26.)

(”Finns det någon svensk bland astronauterna?”)

Jag är jämngammal med rymdåldern och har följt rymdfärderna med hjälp av tidningar och TV sedan 60-talet. När Christer Fuglesang blev uttagen till astronautträning hos ESA visste jag att det kunde dröja länge innan han fick resa ut i rymden helt enkelt eftersom det finns ett begränsat antal tillfällen. Jag kunde förstås inte veta att det skulle dröja så många år. Men jag retade mig på den allmänna inställningen hos folk om att det var något smått löjligt över Fuglesang. ”Ha,ha, det finns en svensk astronaut men han har aldrig varit i rymden.”

Alldeles i början av hans astronautkarriär fick jag en möjlighet att lyssna på honom. Han höll ett föredrag på storbildsbiografen Cosmonova vid Naturhistoriska Musee´t i Stockholm. Vi var en relativt liten skara som samlades där och efter föredraget köade ca 15 personer för att få hans autograf. Jag har fortfarande kvar ett fotografi av en ung Christer Fuglesang där han skrivit ”Till Ariel från Christer”. Vi växlade några ord med varandra eftersom Christer trodde att han träffat mig förut, men så var inte fallet.

Sedan kunde jag ju följa hans liv genom olika tidningsartiklar och TV-program. Jag har sparat ett långt reportage om honom som dåvarande HSB-tidningen gjorde strax efter att han blivit uttagen till astronaut. Jag minns att han brukade delta i barn- och ungdomsprogram, t.ex. Hjärnkontoret. Efter ett antal år var han aktuell för en färd med rymdfärjan men hans överordnade valde att låta hans kollega från Tyskland, Tomas Reiter, åka upp istället.

När han så äntligen skulle delta i en av färderna till rymdstationen för ett år sedan hade svensk television planerat en uppesittarkväll och det svenska folket blev synnerligen förvånat över att nedräkningen avbröts och alla fick gå och lägga sig jättesent utan att ha sett någon raketuppskjutning. Men hallå…hur många rymdfärjestarter har verkligen skett på utsatt tid? Vädret måste vara rätt och den oerhört komplicerade tekniken måste fungera. Ibland fördröjs ju starten i flera månader. Vi rymdintresserade vet att det är så! Men de okunniga sa:”Se där, nu blev det igen så där att han inte får åka upp.”

Crister Fuglesang har vuxit i det kollektiva svenska medvetandet från helt okänd utanför rymdkretsarna till att bli hela svenska folkets astronaut. Nu har han t.o.m. tagit steget in i underhållningsbranschen genom att prata i radioprogrammet Sommar och genom att ge ut två böcker.

När jag ”träffade” honom andra gången var det i en situation som låg ljusår (!) från det första tillfället. På Cosmonova var vi en liten grupp rymdintresserade men nu hade en stor folkmassa samlats på Stockholms järnvägsstation för att hylla vår astronaut. Jag tror att många av de församlade inte var tillräckligt rymdintresserade för att kunna skilja en galax från en komet, men de hade drabbats av nationell stolthet – ungefär som när Sverige vunnit VM i fotboll.

Trängseln på centralstationen var enorm. Tågresenärerna kunde endast med största möda tränga sig fram genom folkhopen för att nå sina tåg. Christer Fuglesang hade fått köra ett lok – har man flygit med en rymdfärja så klarar man av att framföra vad som helst – och sedan steg han upp på en scen där han blev intervjuad och mottog presenter (se min bild där Christer står med ett paket i händerna). En liten pojke (tredje artistgenerationen Wahlgren) i aluminiumdräkt och rökmoln framförde den gamla sången ”jag är en astronaut”.

Christer Fuglesang har prisats för sitt stora tålamod. Nu har han ca tusen gånger besvarat frågorna: hur går man på toaletten i rymden, varför ska människor åka ut i rymden, hur kändes det att få vänta så länge på att få åka ut i rymden, var det pinsamt att tappa ett verktyg i rymden??????? Jag vill istället fråga honom mer om hans arbete med att bygga rymdstationen och överhuvudtaget om hans arbetsuppgifter under färden. Jag ska fråga honom om detta om jag träffar honom igen. NU har han ju faktiskt träffat mig förut.

För övrigt har medias bevakning av bemannade rymdfärder återgått till noll nu när ingen svensk finns bland astronauterna. 

En renässansman reser sju gånger i rymden men plasmafysik gör Ariel sömnig.
(2008-01-30)

För några år sedan fanns följande spännande text att läsa på Kungliga Tekniska Högskolans webbplats:

”Rekordrymdfarare gästar KTH.

Professor Franklin Chang-Diaz, som flygit sju gånger i rymden, kommer till KTH för 2004 års Alfvénföreläsning onsdagen den 26 maj (2004) kl 13:15, Sal E1, Lindstedtvägen.

Chang-Diaz har doktorerat i Plasmafysik och leder ett eget labb som håller på att utveckla en ny typ av plasmamotor för rymdfart, VASIMR, ett projekt som Sverige och KTH genom Alvénlaboratoriet deltar i, med ett anslag från Rymdstyrelsen. Chang-Diaz har vid sidan av astronautarbetet arbetat med mentalt handikappade och narkomaner och är en stor hjälte i sitt hemland Costa Rica.

Föreläsningen ingår i en serie årligen återkommande Alvénföreläsningar som sponsras av Nobelkommittén och ges av internationellt ledande forskare inom de områden där Hannes Alvén bidrog med sin forskning. Föreläsningarna är populära och riktade mot studenter, forskare och övriga anställda vid KTH och andra lärosäten, liksom mot en bredare publik.

Undertecknat: Olle Blomqvist."

Lägg märke till de avslutande orden ”en bredare publik”. Jag ansåg mig tillhöra denna kategori, bad min chef om att få ta ut övertidskompensation och stack iväg för att lära mig mer om plasmafysik av en renässansman som åkt upp sju gånger med rymdfärjan.

Hans karriär.

Föreläsningen var mycket intressant. Ca 50 personer hade samlats för att lyssna. De flesta var antagligen studenter eller forskare på KTH. Chang-Diaz berättade först om sig själv. Han är född i San José i Costa Rica. Han flyttade som ung till USA och tog en examen i ”mecanical enginering” vid University of Connecticut 1973 och tog sedan en examen till vid Massachusets Institute of Technology (MIT) där han ägnade sig åt plasmafysik.

Han antogs till astronaututbildning 1980 och flög med rymdfärjan sju gånger mellan 1986 och 2002. Hans sista rymdfärd gick under benämningen STS-111 och då flög han till rymdstationen där han tillsammans med Philippe Perrin deltog i byggnadsarbetet med tre rymdpromenader. Från 1993 var han chef för Advanced Space Propulsion Laboratory vid ett av NASA:s forskningscenter: Johnson Space Center.

Kan man ramla ner?

Han berättade om sina rymdfärder. Det som gjorde mest intryck på mig var hans berättelse om rymdpromenaderna. När astronauten tog sig ut från luftslussen var det med överkroppen först. Öppningen var riktad ner mot jorden så det första han såg när han började ta sig ut var jordens yta långt där nere. Han erkände att det kändes nervöst. Astronauten kunde lätt drabbas av känslan av att när man tagit sig ut så skulle man hamna i fritt fall ner mot jorden.

På KTH kan ingen höra dig snarka.

Efter denna första del av föredraget kände jag mig entusiastisk och upprymd (!). Andra delen av föredraget handlade om det projekt som Chang varit chef för sedan 1993 på Johnson Space Center. Det var svårt. Jag ansträngde mig för att förstå plasmafysik i teori och praktik. Det rörde sig så vitt jag kunde förstå om ett försök att framdriva raketer med hjälp av enormt heta gasstrålar som man kontrollerade med hjälp av magnetism. Efter att ha kämpat en lång stund med att bearbeta detta informationsflöde märkte jag till min förskräckelse att jag höll på att somna. Jag hoppas att Chang-Diaz inte märkte något.

"Christer is my friend"

Efter föredraget flockades studenter och forskare runt astronauten. Jag hade gärna pratat med honom men ville inte störa. Till slut dristade jag mig fram och bad att få hans autograf. Jag sa till honom att jag även hade Christer Fuglesangs autograf. Då sken han upp! "Do you know Christer? He is my friend!". Jag hade fått kontakt och kunde ha pratat en stund med honom men jag kunde inte släppa känslan av att denne man som titt och tätt åkte upp i rymden och däremellan forskade om plasma och på lediga stunder hjälpte narkomaner till ett drägligare liv - han har väl inte tid att prata med mig. Så jag stammade något och drog mig tillbaka.

Kompisar från rymden.

Om ni läst mitt kåseri om Christer Fuglesang (på sidan ”Bilder”) så vet ni att när jag träffade honom så trodde han att vi träffats förut. Också Chang-Diaz trodde att jag kände Christer. Kan de ha rätt? Är jag kompis med Christer Fuglesang utan att veta om det?

Var finns han nu?

Jag har tagit reda på lite om vad Franklin Chang-Diaz sysslar med nu. Han lämnade NASA 2005 och är nu professor i fysik både vid Rice University och University of Houston.

Källa: Det mesta av faktauppgifterna har jag hittat bland Wikipedias engelskpråkiga texter (www.wikipedia.org). Wikipedia avslutar sin text med orden:

Due to his career and scientific success, he has been decorated multiple times in Costa Rica and named a “Benemerito de la Patria” (National Hero).

INTERVJU MED RACHEL VILLAIN FRÅN EUROCONSULT.
(Av Ariel Borenstein. Intervju på Rymdforum i Kiruna i september 2007.)

Det franska företaget Euroconsult sysslar med analyser av den internationella rymdbranschen och har både företag och regeringar bland sina kunder. På Rymdforum representerades Euroconsult av Rachel Villain som höll ett föredrag med titeln: "Outlook for the value chain in space activities with case studies." Hon är styrelsemedlem i bolaget.

Rachel Villain höll sitt föredrag i slutet av den första dagen på Rymdforum och den övergripande rubriken var då "Rymden och människan". Jag fick en möjlighet att ställa några frågor till henne följande dag då vi deltog i en guidad tur till Esrange.

Hon berättade att Euroconsult är störst i sin nisch, dvs analyser av rymdindustrin. Så vitt hon visste hade de inga internationella konkurrenter alls. Det finns några lokala företag och branschorganisationer (t.ex. Satellite Industry Association) som bevakar trender i rymdbranschen men inget lika stort internationellt företag.

Efterfrågan är stor på Euroconsults tjänster. Rachel Villain uppger att Euroconsult har ca 500 kunder fördelade på 50 länder! Bolaget grundades 1985 och i början var kunderna främst företag men nu anlitas man även av flera stater, bl.a. Frankrike. Man ägnar sig enbart åt rymdindustrin, inte åt andra branscher. Antalet anställda är 20 st och det rör sig främst om ekonomer och ingenjörer, men där finns även en expert på juridik.

Jag frågade Rachel Villain om det var svårt att få tag på den information som Euroconsult behövde som input för att kunna göra sina analyser. Hon svarade att man inte erhåller uppgifter direkt från företag utan att det rör sig om offentliga uppgifter som finns aggregerade hos myndigheter och branschens egna organisationer. Dessa uppgifter matas in i de modeller som man utvecklat på Euroconsult. Och ut ur modellerna kommer översikter och prognoser avseende rymdindustrin. Den som vill kan sedan köpa de allmänna branschöversikterna för 4.000 euro. Sedan beställer ju företag och regeringar sina egna speciella utredningar.

Jag avslutade intervjun med att fråga om rymdbranschen nu står på tröskeln till en ekonomisk boom liknande den IT-branschen upplevde för tio år sedan. Rachel Villain tror inte att det är så. Investeringar i rymdbranschen är väldigt kapitalintensiva och kommer så att förbli länge än. "Men den nya rymdturismen då, där borde det väl bli en boom," försökte jag envisas. "Ja, möjligen. Kanske." svarade Rachel Villain.
Men så sa hon nog bara för att inte göra mig helt besviken! 

Försäkrar Rymdbolaget sina satelliter?
(2008-01-08)

Jag sände ett mail till Rymdbolaget med frågor om bolagets försäkringspolicy. Rymdbolagets ekonomi- och finanschef Bo C Johanson har varit vänlig nog att svara på mina frågor.

”Försäkring av uppsändning av satelliter och andra rymdfarkoster liksom försäkring av satelliter i bana i rymden är en ganska speciell verksamhet”, skriver Bo Johanson. ”Eftersom riskerna visat sig vara förhållandevis stora blir premierna därefter.”

1. Min första fråga är: ”Hos vilka försäkringsbolag försäkrade ni Astrid, ODIN, SMART och de andra satelliterna som Rymdbolaget ansvarat för? Vad kostade försäkringarna?”
Bo Johanson: ” Vetenskapliga satelliter försäkras i allmänhet inte. Inte heller fanns någon försäkring av SMART1.”

2. Min nästa fråga gäller de stora ballonger som släpps upp vid Esrange för forskning och experiment: ”Är ballongerna försäkrade?”
Bo Johanson: ” Inte heller ballonger försäkras i allmänhet - däremot finns normalt krav på försäkringsskydd för skador gentemot tredje man (t ex risken att något nedfallande vållar skada på människa eller egendom).”

3. Och sista frågan: ”Har ni löst alla försäkringsfrågor kring den planerade rymdturismen vid Esrange? I USA oroar sig rymdturistbolagen för att bli stämda av de anhöriga om någon rik rymdturist dör i en olycka, och staten har lovat gå in med pengar om en olycka skulle åstadkomma väldigt stor skadegörelse. Hur fördelar sig skadeståndsanvaret mellan Rymdbolaget, Virgin Galactic, Kirunas kommun, svenska staten och rymdturisterna själva?”
(Detaljer angående rymdturistförsäkringar i USA: se en text längre ner på denna sida från tidningen Space News med rubriken "Dyra försäkringar för rymdturister".)
På detta svarar Bo Johanson: ” Försäkringsfrågorna kring rymdturism ingår i det "studiearbete" som bedrivs av bl a Virgin Galactic och inom Rymdbolagets satsning SpacePort Sweden, där vi jobbar tillsammans med andra intressenter i Kiruna och i samverkan med Virgin Galactic.” 

RYMDVERKSAMHET OCH KÄNSLOR: VART ÄR SAAB SPACE PÅ VÄG?
Kort intervju med Åke Svensson, VD för The Saab Group, efter bolagets årsstämma 15 april 2008.

Ariel: Hej. Jag är här på bolagsstämman för att jag äger några få aktier i Saab, men jag är också här därför att jag driver en webbplats om rymdindustrin. Kan jag ställa några frågor?
Åke Svensson: Jaha! Jadå!
Ariel: Saab vill sälja Saab Space. Hur bedömer du möjligheterna att istället expandera rymdverksamheten?
Åke Svensson: Det är svårt. Sverige har en relativt liten rymdbudget. Vad gäller export så har utländska rymdbolag när de köper från oss ofta önskemål om att också kunna sälja till Sverige. Eftersom Sveriges rymdverksamhet är så pass liten är det inte möjligt med några stora affärer.
Ariel: Har du något nytt att berätta om försäljningen av Saab Space? Det skulle vara trevligt att kunna komma med någon överraskande nyhet på min webbplats!
Åke Svensson lyfter avvärjande händerna: Nej, jag kan inte avslöja något om våra planer!
Ariel: Ja, jag förstår att ni inte kan berätta något innan en eventuell affär är klar. Men tror du att den nya ägaren måste vara utländsk eller skulle Rymdbolaget eller Volvo kunna vara köpare?
Åke Svensson lyfter åter igen händerna: Jag kan inte kommentera!
Ariel: Som svensk känner jag ju att jag vill ha kvar Saab Space i Sverige. Fast egentligen är jag ju från Finland, så jag kanske inte behöver vara sentimental när det gäller detta.
Åke Svensson skrattar och väljer att avsluta intervjun. Vad gäller vidare diskussion hänvisar han mig till Saabs pressavdelning. Jag är medveten om att intervjun inte innehåller så mycket nytt och jag ska försöka återkomma med mer substans vid något senare tillfälle. 

Liten fortsättning: