ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Reportage
Astronauterna
Astronautkongress i Sverige 2015
Charles Duke - landade på månen.
Franklin Chang-Diaz
Svenska Rymdsällskapet
Rymdmänniskor, intervjuer och möten.
Rymdmänniskor: Fler intervjuer
Fjärranalys, geomatik
När reser vi till Månen?
När reser vi till Mars?
Google Lunar X Prize: Privatfinansierad månlandning.
Ariel och rymden
Tredimensionell stjärnkarta
Rymdlitteratur
Inte rocket science
Astronauterna.

Tema: "Astronauter jag träffat personligen". Det är både reportage och intervjuer. Några texter finns på denna sida, andra som underliggande sidor och en del texter finner du via länkar till Arielspace och Arielspacebook. 



Franklin Chang-Diaz besökte KTH år 2004 och berättade om sina rymdresor och om plasmamotorn.
Länk till Diaz.

Länk till artikel på Arielspacebook: Bilderbok om Christer Fuglesang.



Astronauten Charles Duke som åkte till månen med Apollo 16 har besökt Sverige. Han kom till Tekniska Museets NASA-utställning lördagen 20 augusti.
(Av Ariel Borenstein. 2011-08-21)
 

Jag måste genast få berätta att jag skakat hand med honom och deltagit i en liten exklusiv presskonferens som ägde rum framför utställningens kopia på en månbil. Jag ställde tre frågor till honom, bland annat om hur det kändes att befinna sig på en resa så långt från Jorden. De andra frågorna handlade om månbilen och om hur det var att landa på månen. 

Vi var en mycket liten grupp journalister som kunde föra ett intressant samtal med Charles Duke. Han berättade om starten från Florida, om landningen på månen, om hur det fungerar att gå på månen och köra bil där, om höjdpunkter och misslyckanden under månresan. Presskonferensen ägde rum 9:30 och på eftermiddagen 13:00 höll Duke ett 2 timmar långt föredrag med filmer och bilder för ca 60 museibesökare. Då berättade han om månlandningen på ett livligt, intressant och också ibland humoristiskt sätt. 

Hoppa till min museisida via länken här nedan eller gå till sidan Rymdmuseum så får du läsa om hans livsfarliga misstag på månens yta och hans dubbelgångare och den otroliga berättelsen om vigselringen som blev tyngdlös och….Nej, jag måste få berätta den historien genast: 

Ringen i rymden.

På väg till månen tog en av astronauterna av sin vigselring för att förvara den i en stängd behållare men den smet och tyngdlöst försvann den någonstans i rymdkapseln. Det var omöjligt att hitta den. 

På väg hem från månen utförde astronauterna en rymdpromenad. Den astronaut som förlagt sin vigselring jobbade med något experiment ca tre meter från kapseln med ryggen mot den.(Han var naturligtvis förenad med rymdkapseln med en säkerhetslina.) Charles Duke hade uppgiften att sitta på vakt inne i kapseln och hålla ögonen på sin kollega. 

Då ser han hur vigselringen långsamt håller på at sväva ut genom luckan. Han försöker gripa tag i den men med de klumpiga rymdhandskarna leder det bara till att han knuffar ut ringen. Duke ser hur ringen svävar iväg – och träffar baksidan på hjälmen på astronauten där ute, och så studsar ringen och börjar glida tillbaka – och glider in i rymdkapseln igen! Duke lyckades nu få tag på den och när kollegan återvände kunde Duke säga: ”I got something for you!

Länk till lång artikel om Dukes besök.

Länk till sida med två Youtube-klipp från hans besök.



Mina möten med CHRISTER FUGLESANG.
(Artikel av Ariel Borenstein 2007-12-26.)

(”Finns det någon svensk bland astronauterna?”)

Jag är jämngammal med rymdåldern och har följt rymdfärderna med hjälp av tidningar och TV sedan 60-talet. När Christer Fuglesang blev uttagen till astronautträning hos ESA visste jag att det kunde dröja länge innan han fick resa ut i rymden helt enkelt eftersom det finns ett begränsat antal tillfällen. Jag kunde förstås inte veta att det skulle dröja så många år. Men jag retade mig på den allmänna inställningen hos folk om att det var något smått löjligt över Fuglesang. ”Ha,ha, det finns en svensk astronaut men han har aldrig varit i rymden.”

Fuglesang på Jorden.

Alldeles i början av hans astronautkarriär fick jag en möjlighet att lyssna på honom. Han höll ett föredrag på storbildsbiografen Cosmonova vid Naturhistoriska Musee´t i Stockholm. Vi var en relativt liten skara som samlades där och efter föredraget köade ca 15 personer för att få hans autograf. Jag har fortfarande kvar ett fotografi av en ung Christer Fuglesang där han skrivit ”Till Ariel från Christer”. Vi växlade några ord med varandra eftersom Christer trodde att han träffat mig förut, men så var inte fallet.

Sedan kunde jag ju följa hans liv genom olika tidningsartiklar och TV-program. Jag har sparat ett långt reportage om honom som dåvarande HSB-tidningen gjorde strax efter att han blivit uttagen till astronaut. Jag minns att han brukade delta i barn- och ungdomsprogram, t.ex. Hjärnkontoret. Efter ett antal år var han aktuell för en färd med rymdfärjan men hans överordnade valde att låta hans kollega från Tyskland, Tomas Reiter, åka upp istället.

Fuglesang i rymden.

När han så äntligen skulle delta i en av färderna till rymdstationen för ett år sedan hade svensk television planerat en uppesittarkväll och det svenska folket blev synnerligen förvånat över att nedräkningen avbröts och alla fick gå och lägga sig jättesent utan att ha sett någon raketuppskjutning. Men hallå…hur många rymdfärjestarter har verkligen skett på utsatt tid? Vädret måste vara rätt och den oerhört komplicerade tekniken måste fungera. Ibland fördröjs ju starten i flera månader. Vi rymdintresserade vet att det är så! Men de okunniga sa:”Se där, nu blev det igen så där att han inte får åka upp.”

Crister Fuglesang har vuxit i det kollektiva svenska medvetandet från helt okänd utanför rymdkretsarna till att bli hela svenska folkets astronaut. Nu har han t.o.m. tagit steget in i underhållningsbranschen genom att prata i radioprogrammet Sommar och genom att ge ut två böcker.

Fuglesang åker tåg.

När jag ”träffade” honom andra gången var det i en situation som låg ljusår (!) från det första tillfället. På Cosmonova var vi en liten grupp rymdintresserade men nu hade en stor folkmassa samlats på Stockholms järnvägsstation för att hylla vår astronaut. Jag tror att många av de församlade inte var tillräckligt rymdintresserade för att kunna skilja en galax från en komet, men de hade drabbats av nationell stolthet – ungefär som när Sverige vunnit VM i fotboll.

Trängseln på centralstationen var enorm. Tågresenärerna kunde endast med största möda tränga sig fram genom folkhopen för att nå sina tåg. Christer Fuglesang hade fått köra ett lok – har man flygit med en rymdfärja så klarar man av att framföra vad som helst – och sedan steg han upp på en scen där han blev intervjuad och mottog presenter (se min bild där Christer står med ett paket i händerna). En liten pojke (tredje artistgenerationen Wahlgren) i aluminiumdräkt och rökmoln framförde den gamla sången ”jag är en astronaut”.

Vi är kompisar från förr.

Christer Fuglesang har prisats för sitt stora tålamod. Nu har han ca tusen gånger besvarat frågorna: hur går man på toaletten i rymden, varför ska människor åka ut i rymden, hur kändes det att få vänta så länge på att få åka ut i rymden, var det pinsamt att tappa ett verktyg i rymden??????? Jag vill istället fråga honom mer om hans arbete med att bygga rymdstationen och överhuvudtaget om hans arbetsuppgifter under färden. Jag ska fråga honom om detta om jag träffar honom igen. NU har han ju faktiskt träffat mig förut.

För övrigt har medias bevakning av bemannade rymdfärder återgått till noll nu när ingen svensk finns bland astronauterna.

Uppdaterat 2015-03-01
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum