ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Reportage
Astronauterna
Svenska Rymdsällskapet
Rymdmänniskor, intervjuer och möten.
Rymdmänniskor: Fler intervjuer
Fjärranalys, geomatik
När reser vi till Månen?
När reser vi till Mars?
Google Lunar X Prize: Privatfinansierad månlandning.
Ariel och rymden
Tredimensionell stjärnkarta
Rymdlitteratur
Inte rocket science

RYMDLITTERATUR

_______________________________________________________________________

Du ger mig bra recensioner"

I höstas (2010) upptäckte jag att det börjat utkomma flera nya tidningar på temat lättillgänglig vetenskap, dvs populärvetenskap. Illustrerad Vetenskap har ju alltid funnits, och så har det länge funnits en mycket seriös tidning med namnet Forskning & Framsteg. För några år sedan kom Allt om vetenskap och 2010 tillkom tre nya: Populär Vetenskap, Världens Vetenskap och Vetenskap & historia.
(Av Ariel Borenstein. Mars 2011)  

Jag köpte ett nummer av var och en i oktober/november 2010 för att recensera artiklarna om astronomi och rymdverksamhet. Men tiden gick och nu är det mars 2011. Så de nummer som jag berättar om här är förhoppningsvis (för förlagen) slutsålda, men det som kan vara intressant är: Hur bra skriver dessa tidningar om rymden? De vill säga: ska man köpa de här tidningarna? Min hypotes var att de nya tidningarna var oseriösa. Har jag rätt eller fel? Häng med på en rundtur i tidningarnas universum.

Illustrerad Vetenskap känner alla till. I nummer 15 2010 berättar man om Obamas förslag till ny inriktning för NASA:s bemannade rymdfärder. Asteroiderna blir nytt mål för inledningen av Solar Exploration, privata företag erbjuds delaktighet i transporterna till rymdstationen och NASA ska utveckla nya raketer och nya rymdskepp. Illustrationerna är Obama i talarstolen och raketer från SpaceX, Orbital och Lockheed/Boeing. Artikeln ger en mycket bra sammanfattning av USA:s planer för framtida bemannad rymdfart.

Forskning & Framsteg är utan tvivel den seriösaste av de tidningar som populariserar vetenskap. I nr 6, september 2010, skriver man om månen Enceladus illustrerat med några fantastiska foton. Två citat: ”I ett helt hov av månar och ringar som planeten Saturnus håller sig med är Enceladus en av de minsta medlemmarna. På tvären är den inte större än 500 km, avståndet mellan Stockholm och Malmö. Astronomerna trodde…att Enceladus är en frusen och livlös skärva.” Men bl.a. tack vare sonden Cassini har man upptäckt mycket nytt om denna måne. Till exempel att sydpolen är varmare än resten av månen. Detta tyder på geologisk aktivitet. Och är 2005 bevittnade man en fontän av is och vatten som sprutade hundratals kilometer ut i rymden.

Allt om vetenskap har en artikel om ett rymdteleskop som ska sändas upp år 2020. Den ska placeras vid Lagrangepunkt 2 där Herschel och Planck redan befinner sig. Det blivande teleskopet kallas WFIRST och ska se inom den infraröda delen av spektrum. När jag kommit så här långt i mitt läsande började jag ifrågasätta min hypotes om att de här tidningarna skulle vara oseriösa. Vad sägs om detta citat: 

”För att undersöka mörk energi kommer WFIRST att använda sig av tre olika tekniker, alla med syfte att mäta hur snabbt universum expanderar över miljarder år. Teleskopet kommer att fokusera på 2.000 avlägsna exploderande stjärnor för att se hur mycket ljuset från dessa sträckts av universums expansion. Det kommer även att undersöka avvikelser i fördelningen av materia i de delar av universum som fanns kort efter Big Bang. Slutligen ska teleskopet studera ett par miljoner galaxer för att kartlägga fördelningen av materia i universum.” Jag fann artikeln vara väldigt intressant. (Enligt en aktuell artikel på webbplatsen för Populär Astronomi så kommer NASA att skrinlägga projektet med WFIRST)

Vetenskap & Historia (nr 4 år 2010) har en lång artikel med anledning av att rymdfärjorna ska sluta flyga 2011. Man berättar om rymdfärjorna Columbus, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeavour. Varje farkost kostade 1,2 miljarder dollar att bygga. Tidningen illustrerar med många foton. På ett uppslag berättar man om de två färjor, Challenger och Columbia, som förstördes i olyckor där hela besättningen omkom. 

På ett stort uppslag visar man med hjälp av en teckning hur en färd med rymdfärjan går till.Tidningen avslutar sitt tema med ett litet charmigt reportage om hur reportern tillsammans med sin son tittar på när en rymdfärja lyfter i Florida. Han minns hur han som tonåring stod i natten och spanade efter den första sputniken. Nog har väl utvecklingen ändå hunnit långt när det gäller raketer och satelliter!

Världens Vetenskap ( nr 3 år 2010) har som idé att presentera en väldig mängd fakta om många ämnen, uppdelat i små portioner. Man använder sig av en stor mängd foton och teckningar. Tidningen är uppdelad i olika teman: Natur & Miljö, Transport, Vetenskap, Rymden, Teknik och Historia. När det gäller rymden så  handlar några längre texter om årstidernas växlingar, planeten Pluto och Mars-500 (en simulerad resa till Mars). Sedan levererar man i snabb takt: Mons Olympos (högsta berget på Mars), inuti en komet, hur varmt är det på andra planeter. Man skulle kunna vara elak och säga att detta är rymden i Det Bästa-version, men jag uppskattade den här tidningen. Om man har ont om tid och vill kunna välja hur långa eller korta texter man ska läsa, så är en sådan här tidning perfekt. Och artiklarna är välskrivna. 

Den sjätte tidningen heter Populär Vetenskap. Den sluter cirkeln i min recension eftersom den görs av "Gänget bakom Illustrerad Vetenskap". Detta är den svenska versionen av en tidning som heter Popular Science och började utkomma i USA 1872. Den ska handla om vetenskap, teknologi, framtiden och de senaste prylarna. Temat vad gäller rymden i nr 1 av tidningen är Rymdskrot. Eftersom det är ett av favoritämnena här på Arielspace så hoppas jag ge ett utförligare referat av denna artikel senare. Artikeln handlar om olika sätt att samla in rymdskrot, dvs begagnade satelliter och annat som kretsar kring jorden.  

Min hypotes om att de flesta av dessa tidningar skulle vara oseriösa håller inte. Jag kan rekommendera alla tidningar, även om de riktar sig till lite olika typer av läsare. 

Min recension är kraftigt försenad och gäller de nummer som var aktuella i oktober/november 2010. Därför har jag kollat upp vad man skriver om nu i februari/mars 2011:

Allt om vetenskap: Teleskopet Kepler och exoplaneter.
Vetenskap & Historia: Hyabusa-sonden som tog prov på en asteroid.
Populär Vetenskap: En färd till Mars.
Illustrerad Vetenskap: Forskning om anti-materia på rymdstationen.
Forskning & Framtid: Om planeten Merkurius och sonden Messenger. 
Världens Vetenskap: "Semester i rymden."


 

SÅ FÖDDES FÖRETAGET VIRGIN GALACTIC - UTDRAG UR BOKEN "Den globale entreprenören".

Av Richard Branson, huvudägare till Virginkoncernen som sålt skivor och nu säljer mobilabonnemang, driver flygbolag och tåglinjer, säljer Virgin Cola och försäkringar och mycket annat, startat ett antal projekt i fattiga länder med hjälp till självhjälp och nu satsat en massa pengar på att möliggöra rymdturism. Köp boken. 

Gorbatjov.

"Som så många andra ledare och statschefer, från Blair till Mandela, var president Michail Gorbatjov en övertygande affärsman. "Richard. I Ryssland är du känd som en mycket djärv äventyrare. Visst skulle du gärna vilja bli kosmonaut?"

"Där satt vi i Livadijapalatset, en gång hem åt kejsare Nikolaj I och hans fru Alexandra, i Jalta vid Svarta havet. Detta var det Italieninspirerade residens där Churchill, Roosevelt och Stalin träffades för att rita om Europas karta mot slutet av andra världskriget. Ryssarna ville gärna övertala mig att hjälpa till att öppna upp detta vackra område för turister - för att de skulle få in välbehövlig hårdvaluta.

Några dagar senare blev jag influgen med helikopter till Stjärnstaden vid Bajkonur i Kazakstan för en exklusiv rundtur. För en västerlänning var det ett privilegium att bli insläppt i denna hemliga värld. Här satt personerna bakom Sputnik-satelliterna, Voschod- och Sojuzprogrammen, Saljut-rymdstationerna och de ballistiska robotar som en gång hade hotat oss. Det var härifrån som Jurij Gagarin skrev historia då han försvann upp i rymden i april 1961. Och nu var det en helt ny generation ryssar som hade intagit stället och satt och förhandlade som om de vore entreprenörer från Palo Alto.

De här killarna gav mig en chans som bara kommer en gång i livet: att få sitta i en kapsel på toppen av en rysk raket och slungas rakt ut i rymden. De gav mig chansen att bli världens förste rymdturist.

Det fanns förstås en prislapp på äventyret. Över trettio miljoner dollar."

Richard Branson tackar nej till att bli världens förste rymdturist. Han skriver: " Det hade varit omoraliskt att lägga så mycket pengar på mig själv."

Men:" Detta sporrade mig till att börja söka det kommersiella genombrottet som skulle göra rymdresor till en realistisk möjlighet för många."

Branson räknar upp de betalande resenärer som besökt rymdstationen (fram till 2008): Dennis Tito, Mark Shuttleworth, Greg Olsen, Anousheh Ansari och Charles Simonyi. "Alla sa att upplevelsen överträffade deras vildaste fantasier." Men ändå:"Trettio miljoner dollar är inte rymdturism. Det är privata upplevelser för några rika individer."

En konsultfirma i rymdsektorn, Futron, har gjort en studie för att undersöka marknaden för rymdturism. "Rapporterna tyder på att man från 2011 kommer att ha tvåtusen rymdturister om året. Till 2021, när priserna har hunnit sjunka, ska motsvarande siffra ha stigit till femtontusen om året och vid det laget beräknas intäkterna på området vara 676 miljoner dollar per år."

(Tja, snart är det år 2011 och än så länge är antalet suborbitala rymdturister lika med noll).

"I mars 1999 registrerade Will Whitehorn ( numera VD) företaget Virgin Galactic och vår jakt på teknik för att ta oss till rymden relativt billigt började på allvar."

"Startskottet för rymdturismen kom vid millennieskiftet i och med rymdentreprenören Peter Diamonds utlysning av Ansari X-priset. De tävlande ställdes inför utmaningen att ta tre människor hundra kilometer över jordytan två gånger inom loppet av två veckor."

Det företag som vann tävlingen hette Scaled Composites och rymdskeppet SpaceShipOne hade ritats av ingenjören Burt Rutan. 

"Mike Melville var pilot när rymdskeppet fördes upp av flygplanet White Knight, frigjordes från planet och färdades 103 kilometer upp. Det var 29 september 2004 och starten skedde från flygfältet Mojave Airport. 4 oktober 2004 gjorde piloten Brian Binnie om samma resa. Melville och Binnie hade nått det som anses vara gränsen ut till rymden och kunde nu kalla sig astronauter.

"I Oshkosh i Wisconsin 27 juli 2005 skrev jag och Burt på en överenskommelse om att starta en ny verksamhet. Vi avtalade att det nya företaget skulle äga all design kopplad till SpaceShipTwo och White Knight 2:s uppskjutningssystem som utvecklades på Scaled Composites."
 
Richard Branson är övertygad: Vi står på tröskeln till rymdturismen och hans företag ska bidra till att driva utvecklingen framåt.

"Så snart våra system har visat sig fungera och våra första rymdresenärer pratar entusistiskt om sina upplevelser så tror jag att slussportarna kommer att öppnas. Priserna kommer att sjunka avsevärt när försäkringsbolagen upptäcker hur säkra rymdresor håller på att bli. Fler riskvilliga investerare kommer att ana att det går att göra pengar här och deras investeringar kommer i sin tur att bidra till ytterligar expansion. Kanske får vi rent av se kommersiella rymdföretag börsnoterade i New York eller London.

Ärligt talat är rymden redo att erövras."
          ______            _______

Boken som jag citerat ur: Den engelska originaltiteln är "Business Stripped Bare - Adventures of a Global Entrepreneur."
__________________________________________________

Här berättar jag om två böcker av Robert Heinlein:

Have space suit – will travel

utspelar sig någon gång på 2000-talet. Den utkom år 1958 men förutspår både kolonier på Månen och rymdturism. Huvudpersonen är en tonårskille som vill åka till Månen. Han inser att det bara finns tre möjligheter: han måste bli astronaut, bli en av världens bästa experter inom något område eller bli rik. Han ser ingen möjlighet att förverkliga sin dröm.

Men han hamnar på Månen ändå, som fånge hos rymdvarelser! Här följer ett kort stycke från ett kapitel där han försöker fly över månlandskapet från rymdvarelsernas skepp till månkolonin.

”The hills were hardly more than giant folds of lava; we were soon through them, even though we had to take it cautiously over the very rough ground. Beyond them the ground looked flatter than western Kansas, stretching out to a close horizon, with mountains sticking up beyond, glaring in the Sun and silhouetted against a black sky like cardboards cut-outs. I tried to figure how far the horizon was, on a thousand-mile radius and a height of eye of six feet – and couldn´t do it in my head. But it was awfully close, less than a mile.

The Moon is a Harsh Mistress

utspelar sig år 2075 då Månen är rejält koloniserad. Tusentals människor bor i underjordiska städer där de odlar grödor som de exporterar (!) till Jorden. Men de känner sig utnyttjade av Jordens regering och därför gör de uppror och förklarar Månen som en självständig nation – Free Luna.
En intressant bok, om än något pratig. Heinlein älskar att bre ut sig med sina ideér om politik och samhällsliv. Men handling och framtidsskildring är alltid bra hos honom. För övrigt har Heinlein, som dog 1988, fått en krater på Mars uppkallad efter sig. Internationella Astronomi-unionen fattade beslut om detta 1994.
__________________________________________


SVENSKA AKADEMIEN OCH RYMDFÄRDER.

Författaren Lotta Lotass har blivit invald i Svenska Akademien

Hon gav 2004 ut en roman om Jurij Gagarin.
Läs en liten text om Lotta Lotass och Harry Martinsson, två författare som båda valts in i Svenska Akademien och som båda intresserat sig för rymdfärder. 

"De står tre kilometer från startplattan. Spänningen omvärver dem som det damm som rivs upp från marken. Där höjer han en hand och vinkar. En tyngd av något slag sänker sig över dem. Historien tar två steg framåt bakom dem, tittar uppfordrande på deras ryggar."


I centrum för Lotta Lotass bok ”Tredje flykthastigheten” står en kosmonaut som blev pionjär inom det ryska rymdprogrammet. Med sitt pregnanta språk skildrar hon vägen fram till dess att raketen lyfter och Jurij Alexejevitj Gagarin träder i förgrunden. Vägen dit kantas av många försök som ofta slutar i snöpliga nederlag men också i mänskliga tragedier allt omgärdat av en hemlighetsfull tystnad.

Tredje flykthastigheten är en fängslande berättelse om rymdålderns morgon, om upptäcktsresande som drivs till sin kapacitets utmarker i sin längtan efter att utforska andra världar, andra solsystem.
(Ovanstående är ett citat från ALBERT BONNIERS FÖRLAG)

Länk till artikel i DN om Lotta Lotass.

 

Harry Martinsson var också medlem av Svenska Akademien och intresserad av vetenskap, rymdfärder och människans framtid. Läs ett utdrag ur Aniara i slutet av denna text.

Harry Martinsson, född 1904, författare, nobelpristagare 1974, invald i Svenska Akademien 1949. År 1956 utkom diktverket Aniara. Han avled 1978.

Aniara, en revy om människan i tid och rum är ett epos av den svenske författaren bestående av 103 sånger. Verket bidrog troligen starkt till att Martinson fick nobelpriset i litteratur 1974 (delat med Eyvind Johnson).

Historien utspelar sig ombord på goldondern Aniara, en enorm rymdfarkost som vid varje resa rutinmässigt transporterar åtta tusen emigranter från jorden till Mars, eftersom jorden (Doris) är skadad av miljöförstöring och kärnvapenkrig. På en av dessa färder tvingas Aniara väja för en okänd asteroid, kommer ur kurs, hamnar i en meteoritskur och förlorar manöverförmågan, men fortsätter i övrigt oskadd med oförminskad hastighet ut ur solsystemet. Resten av berättelsen beskriver hur besättning och passagerare hanterar situationen när det går upp för dem att ingen räddning längre är möjlig. Det som återstår är ett liv ombord på Aniara för all framtid, eller åtminstone tills förråden tar slut. En ofta citerad bild av Aniaras belägenhet jämför rymdskeppet med en liten blåsa i Guds andes glas. Rymdskeppets höga hastighet i ett mänskligt perspektiv kontrasteras effektfullt mot dess nära nog stillastående i förhållande till en tillräckligt avlägsen utsiktspunkt i en oändlig rum-tid.

(Citat ur Wikipedia)


Vers 2 ur Aniara:

 

Goldondern Aniara stängs, sirenen ger signal

för fältutstigning enligt känd rutin

och gyrospinern börjar att bogsera

goldondern uppåt emot yenits ljus,

där magnetrinerna som häva fältens styrka

snart signalera läge noll och fältavlösning sker.

Och likt en jättepuppa utan vikt

gyreras Aniara vibrationsfritt

och utan varje störning bort från Jorden.

En ren rutinstart utan äventyr,

en vanlig gyromatisk fältavlösning.

Vem kunde ana att just denna färd

var dömd att bli en rymdfärd helt för sig

som skulle skilja oss från sol och jord,
f
rån Mars och Venus och från Doris dal.

 

 

 

 

Uppdaterat 2017-04-13
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum