ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Om ArielSpace
Julföljetong 2018: En paradox! Del 1.
Del 2: Ut ur garderoben.
Del 3: Det är 1955!
Del 4: "Vad använder ni som bytesmedel?"
Del 5: Märkvärdiga verktyg!
Del 6: Dags att vakna!
Del 7: "Det är omöjligt!"
Del 8: Varifrån kommer de?
Del 9: En korridor ut i tomma luften?
Del 10: Genom korridoren.
Del 11. Framtidens laboratorium.
Del 12. "Vårt uppdrag har misslyckats!"
Del 13. "Dörren till framtiden är stängd!"
Del 14. Är det möjligt att förstå paradoxen?
Del 15. Slutet på julföljetongen
Paradoxen



Del 14. Filosofiska resonemang.

"Paradox, ja" snäste Johnston. "En absolut omöjlighet."

Nummer tre hade inte lust att diskutera. "Ingenting är omöjligt, även om vissa saker, det medger jag, är utomordentligt osannolika. Den här situationen är ytterligt osannolik, men vi är här i alla fall."

"Jag tror inte på det", sa Johnston föraktfullt.

Nummer tre svarade otåligt: "Det har förekommit paradoxer tidigare. Kommer ni ihåg den grekiske filosofen Xenons dikotomi? Några tusen år innan ni föddes bevisade han med sin paradox att rörelse var omöjlig. Han resonerade så att man för att komma från en punkt till en annan måste tillryggalägga halva distansen, sedan halva återstående distansen och sedan hälften av den återstående distansen. Uppenbarligen, kommer man alltså aldrig fram till målet, eftersom halva distansen alltid återstår."

"Nu får jag ont i huvudet", sa Ben Farlan.

"Vart vill ni komma?" sa Johnston och blåste upp sina kinder. Han var nu som vanligt och hade hela situationen helt under kontroll.

Nummer tre förklarade. "Xenon bevisade tillfredställande för sin tid och tvåtusen år därefter att rörelse var omöjlig. Men betyder det att grekerna inte längre färdades från plats till plats? De kunde inte förklara paradoxen, men de fortsatte att använda sig av rörelse."

"Jag ger katten i Xenon, säg rent ut vad ni menar!" väste Johnston.

"Det är vad jag menar. Den omständigheten att det finns paradoxer inblandade i tidsförflyttning, paradoxer som vi ännu inte fattar, innebär inte att vi inte kan använda oss av den. Här har ni beviset i ett nötskal: Vi befinner oss här."

Nummer två snyftade: "Och vi kommer aldrig tillbaka. Det finns ingenstans för oss att gå tillbaka till."

Johnston sa långsamt: "Ni är alltså utan land nu, mina herrar, till och med utan tidsrymd till vilken ni kan återvända."

De svarade inte.

(Fortsättning följer...nästa avsnitt är det sista!)
Uppdaterat 2019-03-21
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum