ArielspaceNyheterSvensk rymdindustriInternationelltReportageRymdaktierRymdmuseumOm ArielSpaceSökLogga in
Om ArielSpace
Julföljetong 2018: En paradox! Del 1.
Del 2: Ut ur garderoben.
Del 3: Det är 1955!
Del 4: "Vad använder ni som bytesmedel?"
Del 5: Märkvärdiga verktyg!
Del 6: Dags att vakna!
Del 7: "Det är omöjligt!"
Del 8: Varifrån kommer de?
Del 9: En korridor ut i tomma luften?
Del 10: Genom korridoren.
Del 11. Framtidens laboratorium.
Del 12. "Vårt uppdrag har misslyckats!"
Del 13. "Dörren till framtiden är stängd!"
Del 14. Är det möjligt att förstå paradoxen?
Del 15. Slutet på julföljetongen
Paradoxen



Kapitel 3: En tunnel till framtiden.

Del 10: Genom korridoren. (2019-01-05)


Det var något främmande, det var klart. Det var något från framtiden, eller förfluten tid, eller från någon annan del av universum. Ben visste inte vad det var och ärligt talat brydde han sig inte alltför mycket om vilket just nu. Han funderade redan över hur han hade kunnat låta lura sig till detta..
Så var det alltid med chefen. Alltid beredd att ta chansen – på bekostnad av någon annans hals eller bankbok.

Gången var ungefär 6 meter lång, trång och fruktansvärt tyst. Ben Farlan saktade sina steg när han närmade sig dörren vid bortre änden. Han förmådde knappast gå ända fram dit. Det fanns intet handtag på dörren men den stod lite på glänt. Ben kunde inte först bestämma sig för om han var glad däröver eller inte. Han samlade allt sitt mod och kikade genom springan. Hastigt ryggade han tillbaka.

På andra sidan dörren var ett stort rum. Ben hade tillbringat sina mogna år på laboratorier, så han visste hur ett sådant såg ut. Knappast någon detalj i utrustningen han sett på andra sidan om dörren liknade det som fanns i Johnstons Undersökningslaboratorier men det var ändå ingen tvekan om att han sett in i ett laboratorium.

Han hade bara kastat en blick ditin men han hade sett gestalten av en gammal man klädd i uniform. Mannen stod böjd över ett bord med någon slags penna i handen och kastade hastigt ned några anteckningar och siffror på ett papper.

”Vad katten ska jag göra nu?” muttrade Ben Farlan ängsligt. Han kunde inte fortsätta framåt utan att dra till sig den andres uppmärksamhet.

Han kikade in igen. Den gamle mannen stod och tittade med ett nervöst uttryck i ansiktet på en urtavla på väggen. Plötsligt kastade han pennan på bordet, svängde runt på klacken och skyndade mot en bortre dörr.

(Fortsättning följer...)


Uppdaterat 2019-02-22
Utskriftsvänlig sida
rymden@arielspace.se
Provided by Webforum