MÅNEN i konsten, myter, astronomi och rymdfärder - på Louisiana konstmuseum i Danmark.

Det berömda konstmuseet Louisiana i Humlebäck i Danmark hade under hösten 2018 och tom 20 januari 2019 en stor utställning på temat Månen i konst, myter, astronomi och rymdverksamhet. (Av Ariel Borenstein. 2019-01-24)


Lång kö redan innan Louisiana öppnar!

När man inträdde i utställningen förbi texten MÅNEN och stora foton av medeltida teckningar om astronomi möttes man av en självspelande flygel som spelade Beethovens Månskenssonat. Men med små oregelbundna mikropauser. Det visar sig att musiken ombildats till morsesignaler som sänts att studsa mot månens yta, och där kratrar och andra formationer ibland stört återsändningen. Månskenssonat med kraterpauser.


Den här mannen, som bor på den platta Jorden, har lyckats sticka ut huvudet genom himlen och kan då studera det mystiska maskineri som styr stjärnorna. 

Utställningen behandlar Jordens och mänsklighetens relation till Månen ur väldigt många olika aspekter. Där finns målningar av månskensbelysta landskap från 1700-talet, originalböcker med astronomiska anteckningar från 1600-talet av Galileo och Brahe, fotografier från månen tagna av astronauterna,  ett avancerat VR-program, dikter, stora konstinstallationer och mycket mycket mer.  Jag önskar att denna utställning kunde finnas permanent någonstans, eller sändas ut på stor turné.

Jorden och månen är ett par.

Månen och Jorden har ju varit intimt sammankopplade under miljarder år. Den gällande teorin om hur månen bildades är att en mindre planet kolliderade med en större planet och av detta blev resultatet vår planet och vår måne.

Jordens dragningskraft har fullständigt stoppat månens rotation, den sitter fast som om den befann sig i ändan på ett snöre, och kretsar därför kring Jorden med samma sida vänd mot oss hela tiden.


Månens baksida, sammanställning av fotografier som tagits av månsonder och astronauter.

Andra fenomen är:

Månen drar och sliter i vår planet och skapar därför tidvattenseffekter som troligtvis haft stor betydelse för livets utveckling.

Månen avlägsnar sig från Jorden med några centimeter per år.

Månen har under årmiljonerna långsamt saktat in Jordens rotation Nu är den ju 24 timmar per varv, men under dinosauriernas tidsålder var dygnet bara 18 timmar långt! Jordens rotation bromsar in pga tidvattensfenomenet som ju orsakas av Månens dragningskraft.



De gamla astronomerna.

Till utställningen  har man lyckats samla en stor mängd väldigt gamla och unika böcker om astronomiska studier av månen. Efter att man uppfunnit kikaren på 1600-talet tog studierna fart. Bland annat kan man i glasmontrar studera böcker av Galileo Galilei och Tycho Brahe. De har tecknat och antecknat!


Månljus i konsten: Carl Julius Leypold. "Kirkegårdsindgang", 1832

De gamla konstnärerna.

En sal upptas av målningar från de senaste tre århundradena på temat Månen och månsken. Där finns också fotografier av landskap tagna i månsken med lång exponeringstid. Salvador Dali medverkar med målningen ”En tumme, månen och en död fågel”.


Målning av Salvador Dali: En tumme, stranden, månen
och en förmultnad fågel.

Den nya tiden: människan går på månen.

Ett rum fångar månlandningarnas avtryck på 1900-talets populärkultur: fantastiska foton tagna på månen, Rauchenbergs tavlor i blått, rött och grått med månytestruktur, filmen 2001, en tecknad Disneyfilm. Mitt i salen står i en glasmonter ett riktigt exemplar av den rymddräkt som Apollo-astronauterna bar på månen. Samt en rymdhandske som användes av Eugene Cernan på månen. Han var den hittills sista människan som lämnat månen.


Eugene Cernan landade på månen med Apollo 17. Han är den hittills siste människan som varit på månen. Detta är en äkta samlarraritet: en handske som han använde på månpromenaderna.

Foton och filmer spelar förstås stor roll på utställningen. Där finns en film på tre stora dukar om en alternativ egendomlig rymdresa och där finns fantastiska stora foton av en nebulosa och en galax från Hubble-teleskopet.

Fantastiska foton av månen.

På en vägg finns stora reproduktioner av foton tagna av rymdsonder och astronauter. Ett foto visar månens baksida, helt täckt av kratrar och i avsaknad av de stora lavafält som finns på framsidan. På ett foto taget av sonden Lunar Reconnaissance Orbiter som kretsar kring månen ser man resterna av expeditionen Apollo 17. På fotot ser man Apollo-landaren, man ser spår efter astronauternas promenader och hjulspår efter deras månbil.



De dumma och konstiga människor som tror på konspirationsteorier om att månlandningarna inte har ägt rum ska titta på det fotot.  Fast det existerar väl inga fakta som biter på deras dumhet. Förr trodde man ju att Jorden var platt. 

Vill du offra ditt liv för mänsklighetens överlevnad?

I ett litet rum kan besökarna i varsin padda lyssna på en möjlig lösning på Jordens alla problem: att ett antal resenärer färdas ut i rymden på jakt efter en ny beboelig planet. Om allt går åt helvete på vår planet kan en liten grupp jordbor starta på nytt någon annanstans. Ett störande faktum därvid är emellertid att en färd bara till närmaste stjärna tar ungefär tusen år. Resenärerna dör i rymden men det gäller då att de fått barn som kan fortsätta resan. I själva verket måste flera generationer leva hela sitt liv i små utrymmen på rymdskeppet. Inte så reko kanske att döma flera generationer till ett sådant liv a la Aniara. Den generation som kommer fram till Proxima Centauri blir väl desto gladare. Förutsatt naturligtvis att det finns någon beboelig planet där, annars får de försöka fylla på förråden med metaller och vatten, och fortsätta till nästa stjärna.

Skulle du vilja lämna städerna, skogarna, fälten, havet, TV-programmen, föräldrarna, vännerna och allt annat för att rädda mänsklighetens existens?

För sent för dig!

Den här sammanställningen av Månen i konsten, i myterna, i astronomin och i modern rymdverksamhet är en imponerande utställning. Jag var där sista veckan den fanns så ni kan inte längre få se utställningen. Ni får glädja er åt denna artikel!