DEN SVENSKA RYMDINDUSTRIN 

Både svensk rymdindustri och svensk rymdforskning går ombord på JUICE - next stop Jupiter. (2015-12-15. Källor: Dagens Industri, Göteborgs-Posten samt Arielspace, artiklar om Rymdforum 2013)

Dagens Industri berättade igår att det svenska dotterbolaget till RUAG Space erhållit ett kontrakt värt 150 miljoner kr på utrustning till farkosten JUICE som ska sändas iväg år 2022 av ESA till planeten Jupiter.

RUAG Sverige - svenskt rymdföretag med 100 % track record.

JUICE utläses Jupiter ICy moons Explorer. Farkosten ska studera Jupiter och tre av dess månar: Ganymede, Callisto och Europa. Bland annat hoppas man hitta stora oceaner gömda under månarnas yta.

I Göteborgsposten kan man läsa att RUAG Space bidrar med utveckling och tillverkning av datahanteringssystemet, ett av sex delsystem på satelliten, samt utrustning för att styra satelliten, samla in forskningsinformation och kommunicera med marken.
Delsystemet innehåller en ombord-dator, ett massminne och en elektronikenhet som styr och samlar in data från satellitplattformen.

Dagens Industri har intervjuat RUAG Sveriges VD Mats Warstedt. Han säger: "Vi är väldigt glada. Det har varit tuff konkurrens och vi har jobbat hårt under flera år. Den stora utmaningen är att kunna garantera att utrustningen fungerar i minst elva år under extrema förhållanden."

På frågan varför just RUAG fick uppdraget svarar Mats Warstedt: "Dels på grund av vår teknik, dels eftersom vårt arv har varit väldigt betydelsefullt. Vi har levererat till 120 satelliter och har 100 % track record. Våra system har hittills alltid fungerat vilket ju är helt avgörande i rymden."

Svenska forskare har två instrument med på JUICE.

År 2013 offentliggjorde ESA vilka forskningsprojekt som valts ut för att ingå i farkosten JUICE. Det rörde sig om totalt elva instrument och två av dem är svenska, vilket kändes sensationellt och visar vilken hög standard Sveriges rymdforskare håller. De två svenska projekten är:

"Particle Environment Package" (PEP) som leds av professor Stas Barabas vid Institutet för rymdfysik i Kiruna.

"Radio Plasma Wave Investigation" (RPWI) och leds av docent Jan-Erik Wahlund vid Institutet för rymdfysik i Uppsala.

På bransch-konferensen Rymdforum 2013 som hölls på Chalmers i Göteborg berättade forskaren Gabriella Stenberg om PEP att IRF:s ansökan till ESA var på 967 sidor och vägde 2,3 kg.

ESA började utreda frågeställningen om planetforskning år 2008, tog beslut om att sända en sond till Jupiter-systemet år 2012 och valde så i början på 2013 ut den forskningsutrustning som skulle finnas i sonden.

Nu har man således valt vilka företag som ska bygga själva farkosten och RUAG Sverige har tilldelats en viktig roll. Forskningssonden kommer att kosta 830 miljoner euro att bygga och sända iväg. Allt ska vara klart till 2022 då sonden ska sändas iväg. År 2030 beräknas den nå Jupiter och dess månar. Sonden flyger förbi Europa på nära håll två gånger och så småningom går den in i bana runt Ganymedes.

Det är svårt att bygga en sond som klarar de svåra förhållandena vid Jupiter. Jupiter har mycket kraftig strålning samt ett mycket kraftigt magnetfält. Jupiter har ca 60 månar!

Sverige i rymden!

Vad tänker man på då? De flesta tänker på Christer Fuglesangs rymdfärder eller kanske på Rymdbolaget (SSC) och rymdbasen Esrange i Kiruna, men inte så mycket mer. Sveriges framgångsrika rymdverksamhet förefaller vara ganska okänd för de flesta. Men svenska ingenjörer, forskare och företagsledare har i flera decennier varit ledande inom internationell rymdverksamhet.
(Av Ariel Borenstein. 2015-08-29)

Under 2014 har jag tittat in i det kliniskt rena laboratoriet hos RUAG Space i Göteborg där man tillverkar avancerade komponenter till satelliter. Jag har vakat med forskare i Uppsala när ESA:s rymdsond Rosetta (med flera svenska mätinstrument ombord) sände en landare ner till ytan på en komet. Under 2014 har jag även lyssnat på många föredrag av representanter för svenska rymdföretag, forskningsinstitutioner och användare av satellitdata. Intrycket är överväldigande: Sverige har bidragit med mycket i vår utforskning och användning av rymden - och fortsätter att lämna bidrag.

Men vad är nästa steg, vad kommer den statliga utredningen att föreslå? Ett rymddepartement? Kraftigt ökad rymdbudget för Rymdstyrelsen? Statligt stöd i form av ny lagstiftning och mer samordning av resurserna?

Raketmännen.

Sverige gjorde sin första raketuppskjutning 1961. Några år senare byggdes rymdbasen Esrange, där Rymdbolaget – numera under namnet Swedish Space Corporation – ända sedan 60-talet skjutit upp sondraketer. Man har inte sänt upp satelliter i omloppsbana utan det handlar om att sända upp raketer till avsevärd höjd och medföra experimentutrustning. Under en begränsad tid råder tyngdlöshet ombord, vilket möjliggör experiment som inte kan utföras på jordytan.

Sedan faller raketen ner och landar med fallskärm, varefter forskarna kan åka och hämta experimenten. De stora obebodda områdena runt Esrange gör platsen till en unik europeisk rymdbas. Som jämförelse kan nämnas att Storbritannien vill bygga en liknande rymdbas men en statlig utredaren har klagat över att det är mycket svårt att få rum med en bas i det tätt befolkade landet.

Swedish Space Corporation (Rymdbolaget).

Rymdbolaget bildades 1972 genom beslut i riksdagen. Bolaget ägs av staten men ska verka på marknadsmässiga villkor. SSC är en framgångsrik aktör inom satellitkommunikation. På rymdbasen i Kiruna tar man emot signaler från ett stort antal satelliter som går i bana över polerna. Man sänder också kommandosignaler till satelliterna.

Under flera decennier byggde Rymdbolaget små effektiva satelliter. Namnen kanske klingar bekant: TeleX, Viking, Astrid, Oden, Smart-1, PRISMA. År 2011 sålde företaget sin satellitdivision till tyska bolaget OHB.

På våren 2015 presenterade SSC sina planer på att börja sända upp satelliter från Esrange. Man vill bygga en ny uppskjutningsramp för detta. För att genomföra projektet krävs diskussioner med svenska myndigheter och politiker samt förhandlingar med Ryssland och Norge.

Rymdstyrelsen.

År 1972 bildades myndigheten Rymdstyrelsen. Uppgiften är att stöda och samordna svensk rymdverksamhet. De senaste åren har Rymdstyrelsen haft en budget kring en miljard kronor. Större delen av budgeten används till att delta i projekt hos ESA, resten till nationella projekt. Rymdstyrelsen fick ökade anslag år 2013.

De tre stora.

Under flera decennier var tre stora rymdföretag nästan synonyma med svensk rymdverksamhet: Volvo Aero (Ägare Volvo), Rymdbolaget (Ägare Staten) och Saab Space (Ägare Saab).

Volvo Aero tillverkade huvudsakligen för flygindustrin, men byggde även raketmunstycken. Man utvecklade en unik tillverkningsmetod. Den europeiska raketen Ariane lyfter med svenskt raketmunstycke.

Rymdbolaget har drivit den svenska rymdutvecklingen med raketuppskjutningar, byggande av satelliter och kommunikationsanläggningen utanför Kiruna. Bolaget har påverkat utvecklingen också genom att många underleverantörer bildats och som inspiratör för allmänheten.

Saab är huvudsakligen ett flygföretag men hade ett dotterbolag inom rymdområdet. Dotterbolaget Saab Space byggde upp en unik kompetens bland annat med datorer för satelliter och s.k. separationsringar (När en raket nått upp i rymden behövs en mekanism som skiljer satelliten från raketen).

Under de senaste åren har stora ägarförändringar skett vad gäller de tre stora. Rymdbolaget sålde sin satellitdivision till det tyska företaget OHB, där man blev ett dotterbolag och heter OHB Sweden. Saab sålde sitt dotterbolag till österrikiska RUAG, numera heter bolaget RUAG Space Sweden. Också Volvo renodlade sin verksamhet och sålde Volvo Aero till brittiska företaget GKN. Alla tre rymdaktörerna har vunnit på att ingå i en rymdkoncern istället för att samsas med andra typer av verksamhet.

De många små.

Också de medelstora och mindre rymdbolagen röner framgångar. Omnisys utvecklar ny teknik för mätinstrument i satelliter i nära samarbete med rymdforskare. ÅAC har haft internationella framgångar med miniatyriserade komponenter för satelliter. Spectrogon bidrog med optik till en av mätinstrumenten på kometfarkosten Rosetta.

Många företag ägnar sig åt att använda satellitdata eller förädla den. Spacemetric, tidigare del av Rymdbolaget, säljer fjärranalysdata. Metria producerar kartor. SweDish bygger telefoni för satellitkommunikation.

Andra företag har hittat någon specialnisch, t.ex. YoYo som skapat träningsredskap som fungerar i tyngdlöshet.

Också företag som normalt inte förknippas med rymdverksamhet har producerat någon enskild rymdprodukt: Arla skapade en yoghurt för astronauter, Sandvik tillverkar specialverktyg för rymdbranschen, Trelleborg har producerat däck för fordon som förflyttar sig på planeten Mars.

Rymdturism.

Ett bolag som har framtiden för sig är Spaceport Sweden. Bolaget vill skapa rymdturism i Kiruna. Just nu har man det trögt med verksamheten, eftersom de amerikanska företag som bygger rymdfarkoster för rymdturism inte ännu är klara, samt att det saknas svensk lagstiftning om privata rymdfärder. Rymdturism innebär att en farkost för upp rymdfararna till rymdens gräns ca 10 mil upp. Passagerarna ser den svarta rymden och jordens krökning, och de är tyngdlösa under några minuter. Men man går inte in i omloppsbana runt jorden utan landar igen på samma ställe som man lyfte ifrån.

Rymdindustrin som helhet.

Den svenska rymdindustrin är en framgångsrik underleverantör till de stora internationella rymdföretagen. Man exporterar allt fler och allt mer komplexa komponenter. Raketmunstycken från Volvo Aero, omborddatorer och separationsringar från Saab Space och miljövänligt bränsle från Ecaps är några viktiga svenska exportprodukter.

Forskare.

Även den svenska forskningen om rymden är framgångsrik. Vetenskapsmän vid Institutet för rymdfysik (IRF), KTH, Chalmers och andra universitet och forskningscentra har tillsammans med rymdföretag skapat mätinstrument som medföljer många satelliter och sonder till andra planeter. Många svenska astronomer är välkända i internationella sammanhang.

Rymdbolaget byggde tidigare egna satelliter. Smart-1 blev ESA:s första farkost till månen. Odin har i många år studerat både jordytan och universum.

ESA:s farkost Rosetta nådde 2014 kometen Tjurjumov-Gerasimenko. Ombord fanns två mätinstrument från IRF. Just nu planerar ESA för farkosten JUICE som ska flyga mot Jupiters månar år 2022. Med på färden finns då två svenska instrument från Institutet för rymdfysik.

Alla behöver satellitdata.

Många svenska myndigheter använder sig av information från satelliter t.ex. Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Myndigheten för samhällsförsvar och Hushållssällskapet. Också företag och privatpersoner kan använda sig av satellitinformation om jordbruket, skogarna, sjöar och vattendrag, havet, issituationen. För att inte tala om väderleksrapporter, satellit-TV och GPS. All denna information och kommunikation är numera en viktig del av samhället. Om den stängdes av skulle allmänheten märka detta väldigt tydligt. Många som använder satellitdata i vardagen vet inte var den kommer ifrån, utan kanske tror att rymdverksamhet är något perifert som inte berör dem.

Christer Fuglesang och vårt nya rymdcenter.

Sverige har som bekant endast en astronaut. Christer Fuglesang tränade i många år både hos amerikanska och ryska rymdorganisationen och gjorde sedan två resor med rymdfärjan till den internationella rymdstationen. Han har sedan dess bl.a. arbetat för ESA och skrivit böcker. För några år sedan flyttade han och hans fru tillbaka till Sverige. Han arbetar nu som chef för KTH:s nyinrättade rymdcentrum samt som ”ambassadör” för Rymdstyrelsen. På rymdcentret håller studenter på att bygga en liten satellit, s.k. cubesat.

I media.

Nyheter om rymden finns numera i var och varannan tidning. Tidningen Populär Astronomi ägnas helt åt astronomi och rymdverksamhet, det finns också populärvetenskapliga tidningar som delvis handlar om rymden, t.ex. Illustrerad vetenskap, Allt om vetenskap.

På webben finns Rymdstyrelsens sajt Rymdkanalen. Också Populär Astronomi har en webbplats. Det finns dessutom många privata webbplatser, t.ex. Rymdturism, Svenska Rymdsällskapet och Arielspace.

Tekniskt fel på startramp hos Esrange: Uppsändningen av Texus 51 flyttas till hösten. Ingen information från SSC men Space News publicerar artikel om problemet! (Källa: Space News och SSC. Publicerat på Arielspace 2013-05-29)

En artikel 13:de maj i den internationella tidningen Space News informerade om att uppskjutningen av Texus 50 hade drabbats av ett tekniskt fel. Uppskjutningen av Texus 51 ställs in i väntan på utredning.

På Esrange och SSC har man valt att inte gå ut med någon information. På SSC:s webbplats publicerades 22 april endast detta uttalande:

"The TEXUS 51 campaign has been cancelled due to technical reasons.
For more information please contact: Mr Mikael Töyrä, SSC Project Manager.

Rubrik i Space News: “Guide Defect Grounds Europe´s Workhorse Sounding Rocket until Fall”

Raketen Texus är 12,6 m lång och har sänts upp framgångsrikt 50 gånger från Esrange. Projektet är ett samarbete mellan SSC och tyska DLR, German Aerospace Center.

Texus 50 sändes upp 12 april och experimenten ombord genomfördes men raketen landade på fel plats. Den avvek ovanligt mycket från den beräknade banan och landade 20 km från planerad landningsplats.

Mikael Töyra, som är projektledare för raket och ballong-programmen vid Esrange, sa att man misstänker att det är något fel på tornet som raketen sänds iväg från. Mera precist misstänker man den ”räls” som ska se till att raketen flyger i rätt riktning. Enligt Mikael Töyra kommer utredning och reparationer att fördröja uppskjutningen av Texus 51 till hösten.

(Citat ur artikeln för de av mina läsare som är ingenjörer: " The initial suspicion has centered on the launch tower guide rails. The guide rails serve to assure that the vehicle is properly oriented when it leaves the launch tower. Texus does not have thrust-vector control or other on-board guidance. One possible conclusion is that the guide rails became misaligned, causing wider than expected dispersion in the landing areas.")

Ansvarig projektledare vid DLR, Otfried Joop, säger att avvikelsen vid landning brukar handla om högst 10 km, nu rörde det sig om minst 20 km. Men man höll sig ändå inom säkerhetsområdet.

En typisk Texus väger ca 2.500 kg, för med sig vetenskapliga experiment med vikten 400 kg och flyger till en höjd av 2,6 mil. Flygtiden ger ungefär 6 min tyngdlöshet och det är ett mycket billigare sätt att utföra experiment om mikrogravitation än att sända upp instrument till rymdstationen. Eller forskare kan inleda en svit experiment på Texus för att sedan fortsätta uppe på ISS.

Kommentar från mig: Raketen Texus har sedan 1977 framgångsrikt skjutits upp 50 gånger och jag tycker det är förvånande att SSC inte går ut med information om detta tekniska fel. Jag tror att ett pressmeddelande där SSC berättar om felet men framhåller den långa sviten av framgångsrika uppsändningar skulle väcka intresse för Esrange hos allmänheten. Det känns egendomligt att jag fick information om detta från en internationell rymdtidning medan SSC tiger.

Riksrevisionen uttalar sig om försäljningen av SSC:s satellitdivision. (2013-02-14) 

1. Svenskbyggda satelliter

Från början av 1980-talet fram till 2010 utvecklade och byggde SSC sex forskningssatelliter. Flera av dem byggde på internationella samarbeten, med grundfinansiering för SSC:s medverkan från Rymdstyrelsen. SSC:s satelliter hade ett specifikt forskningssyfte och byggdes aldrig i serier. Exempelvis testades ny teknik kring formationsflygning i samband med Prismasatelliterna från 2010.

När satellitdivisionen bildades 2000 slogs den tidigare Science Systems Division samman med Telecom Division och bildade Space Systems Division. Verksamheten bestod av att utveckla små satelliter, sondraketer samt delsystem och experimentmoduler för rymdfarkoster.127 De största kunderna och beställarna var Rymdstyrelsen och ESA.

Divisionen var sålunda helt beroende av fondmedel från Rymdstyrelsen eftersom kontrakten från ESA i sin tur var beroende av att Sverige bidrog till ESA-programmen. SSC hade även uppdrag från de tre dominerande europeiska rymdföretagen som i sin tur var leverantörer till ESA. Ett av divisionens mål var att bli mindre beroende av statliga pengar genom att utöka sin kundportfölj till att inkludera kunder inom telekom och jordobservationer.

I början av 2000-talet hade Sverige ett stort underskott i ESA:s industriretursystem. Detta bidrog till att SSC fick möjlighet att vara huvudleverantör till ESA:s månsond SMART-1. Teknik och kunskap utvecklades i samband med detta och satellitdivisionen växte. SSC köpte dessutom upp ett amerikanskt bolag som hade patent på tekniker för bogseringssatelliter. SSC utvecklade tekniken inom ett projekt som kallades SMART-OLEV.

Samarbete etablerades med Tyskland och Spanien för att testa tekniken i rymden. Dock fick projektet aldrig svensk finansiering. SSC menar att Sverige gjorde så stora åtaganden i ESA att det inte fanns utrymme för nationellt initierade projekt och därmed fanns inga pengar till fler svenska satelliter. SSC var i slutet av 00-talet i kontakt med såväl regeringen direkt som med aktörer som Industrifonden men ingen av parterna ville stödja projektet.
Rymdstyrelsen argumenterade gentemot regeringen att detta var ett för Sverige viktigt projekt men att Rymdstyrelsen inte hade utrymme att finansiera projektet.
 
Styrningen av SSC ändrades från 2006 och framåt och byten i ledningen av bolaget skedde. Det ställdes krav på att uppnå de ekonomiska mål som ägaren satt upp för bolaget.132 Sedan 2011 redovisas i enlighet med styrelsebeslut avkastningen nedbruten per division. Detta tillsammans med att SSC inte fick fler beställningar, gjorde att satellitdivisionen hade för höga kostnader. Bolaget gjorde en omstrukturering av verksamheten under 2008 och divisionens verksamhet definierades om till att enbart utveckla, små satelliter och delsystem för kommersiella och vetenskapliga rymdtillämpningar genom dotterbolag och i internationellt samarbete. 
 
2. Försäljningsprocessen
 
Förlusterna för satellitdivisionen blev till slut för svåra att hantera för bolaget och divisionen såldes den 1 juli 2011 till tyska företaget OHB. Försäljningssumman var en krona. I köpeavtalet ingick villkor för så kallat medskick. Eftersom divisionen gick med förlust såldes divisionen under substansvärdet, det vill säga för en summa som understeg det bokförda värdet. Vid försäljningen förde SSC därför över en kassareserv om knappt 20 miljoner kronor som motsvarade de skulder SSC hade till OHB.133 Divisionen utgör nu bolaget OHB Sweden. OHB är ett av de rymdföretag som växt mest på rymdmarknaden under senare år, bland annat har bolaget vunnit strategiska upphandlingar exempelvis att vara huvudleverantör för 22 stycken Galileosatelliter.
 
Det finns en diskussion bland rymdaktörer i Sverige att försäljningen av satellitdivisionen innebar att man sålde ut en nationellt utvecklingsstrategisk tillgång såldes ut.
 
Bland annat mot den bakgrunden har Riksrevisionen låtit Ernst &Young granska underlagen som låg till grund för beslutet om försäljningen av satellitdivisionen. Vidare har Ernst &Young granskat huvuddelen av de underlag köparna har tagit del av samt genom intervjuer fått uppfattning om vad köparna ytterligare fick ta del av inför försäljningen. Ernst &Young finner underlagen av god kvalitet och att de ger en rättvisande bild av verksamheten. Styrelsen lade särskilt till protokollet när försäljningen beslutades 2011 att ”försäljningen berodde på ägarens avkastningskrav i kombination med icke utökade anslag inom rymdområdet. Det är inte styrelsen som valt att ändra verksamhetens inriktning”. 
 
3. Avkastningsmålets påverkan på försäljningsprocessen

Riksrevisionen har granskat SSC:s årsredovisningar sedan fem år tillbaka och konstaterar att omsättningen ungefär motsvarar balansomslutningen. Detta är inget ovanligt för denna typ av bolag. SSC:s tillgångar är huvudsakligen immateriella och därmed svåra att värdera.

Riksrevisionen har låtit Ernst &Young göra en analys av tillgångar samt ett underlag för bedömning av avkastningsmålet. Ernst &Young konstaterar att utgifter för forskning som syftar till att få ny vetenskaplig eller teknisk kunskap redovisas som kostnad då de uppkommer. Det är vanligast att teknikutvecklingskostnader kostnadsförs direkt. Utgifter för forskning och utveckling där nya eller förbättrade produkter eller processer åstadkoms, kan redovisas som en tillgång. Detta under förutsättning att produkten eller processen är tekniskt och kommersiellt användbar och företaget har tillräckliga resurser att fullfölja utvecklingen och att tillgången förväntas generera framtida intäkter för företaget.

I fallet med SSC har inga utgifter för utveckling hittills kvalificerat för redovisning som tillgång varför inga forsknings- och utvecklingsutgifter förts upp på balansräkningen utan kostnadsförts direkt.

I SSC har större immateriella anläggningstillgångar skrivits ned, dels i det chilenska dotterbolaget eftersom bolaget inte utvecklats i linje med de prognoser som låg till grund för förvärvet, dels i det amerikanska bolaget då resultatutvecklingen inte heller här motsvarat ställda förväntningar.

Riksrevisionen konstaterar därför att bolaget inte ökar sina tillgångar då bolaget investerar i och genomför teknikutvecklingsprojekt eftersom de kostnadsförs direkt. En av de stora tillgångsposterna, goodwillposten, är dessutom en osäker tillgång som skrivs ner med stora belopp årligen.


4. Eget kapital och likvida medel

SSC upprätthåller sin verksamhet genom det kassaflöde som uppstår i verksamheten. Ägaren har inte skjutit till medel till bolaget under perioden 2002–2011. Det egna kapitalet har minskat från cirka 700 miljoner kronor år 2003 till cirka 430 miljoner kronor år 2011. Mellan 2005 och 2011 har SSC delat ut 49 miljoner kronor till ägaren. Det egna kapitalet har minskat i förhållande till balansomslutningen sedan 2005. SSC:s skulder har ökat med 256 procent mellan 2005 och 2011, medan försäljningsintäkterna ökat med 102 procent.

Mellan åren 2004 och 2011 har SSC i genomsnitt haft likvika tillgångar som uppgår till 22 procent av de totala tillgångarna. Likvida tillgångar behövs som buffert för att hantera plötsligt uppkomna utgifter. En hög andel likvida tillgångar gör ett bolag mindre beroende av långivare.
Över tid har de likvida medlen varit den enskilt största tillgångsposten i balansräkningen även under den tid då försäljningen av satellitdivisionen ägde rum. Detta innebär att det funnits likvida medel som skulle ha kunnat användas till utvecklingsstrategiska projekt. 
 
SSC:s avkastningsmål är satt på samma nivå som statliga bolag som finns på mer kommersiella marknader. Exempelvis har LKAB, SJ, Postnord och Green Cargo samma avkastningsmål som SSC. Däremot har andra bolag som liknar SSC:s utvecklingsprofil inga avkastningsmål, exempelvis Almi, Fouriertransform och Inlandsinnovation.  

 
The Elwing Company and OHB Sweden To Partner in the Development of Advanced Satellite Technologies.

(Från företaget Elwings webbplats. Mars 2012) 

Stockholm, Paris and Princeton (N.J.) – The Elwing Company, through its European affiliate Elwing Europe, has announced an agreement with prominent Swedish satellite manufacturer OHB Sweden, to partner in the development of advanced platform technologies for satellites.

The Elwing Company has established itself as an industry leader in the development of electrodeless plasma propulsion technology, having pioneered breakthrough electrodeless propulsion technology and tested it comprehensively in the U.S. and Europe.

OHB Sweden has been delivering spacecraft to the satellite community since 1972. Originally part of the Swedish Space Corporation, it is now a private entity. OHB Sweden was the prime contractor of SMART-1, the first ESA mission to the Moon, notable for its use of electric propulsion, and, more recently, the PRISMA project, a concept consisting of two satellites and a series of experiments in order to test autonomous formation flying and rendezvous technology in a real space mission.

Gregory Emsellem, CEO of the Elwing Company, said “We are confident that our development of advanced propulsion technologies combined with the capabilities of OHB to implement new technologies will represent a new era in the satellite industry for next-generation satellite customers.”

Mr. Alain Demairé, Head of Propulsion at OHB Sweden, added “OHB is proud to have distinguished itself as the first satellite company to partner with Elwing in the deployment of its groundbreaking technology, which demonstrates our commitment to constantly exploring new and innovative technologies.”

The Elwing Company conceives, designs, develops, manufactures and markets advanced propulsion systems for satellites. Established in 2002, The Elwing Company is privately held and has offices, affiliates and subsidiaries throughout the U.S. and in Europe. It developed and holds exclusive rights on the electrodeless plasma thruster technology.

Imego och Acreo går ihop för att tillvarata och utveckla kompetensen inom sensorteknologiområdet. 
 
Swedish ICTs styrelse har föreslagit en sammanslagning av sina två verksamheter Imego och Acreo för att på ett effektivt sätt kunna ta tillvara på och utveckla kompetensen inom sensorteknologiområdet. Sammanslagningen genomförs per den 1 april i år.
(Källa: företagens webbplatser. 2012-04-26)

”Tillsammans blir vi stora på sensorer och sensorsystem och vi får ett brett erbjudande” säger Hans Hentzell styrelseordförande i Imego och VD på Swedish ICT (Imegos och Acreos ägare).

”Forskningsinstitutets roll är att föra ut forskningsresultat till nytta för industrin. Imego har idag en position som ligger nära företagens utvecklingsavdelning med bland annat kommersiella licenser för sina utvecklingsverktyg och Acreo har en stark förankring inom industrin och forskningen och i sin relation till akademin; tillsammans blir de än starkare i sin roll som forskningsinstitut.“

Behovet av sensorer, sensorsystemkunnande och kvalificerade integrationstjänster är ständigt ökande. I det kommande EUs ramprogrammet (FP8) kommer innovation och nyttogörande att betonas ännu starkare, för att slå vakt om europeisk konkurrenskraft.

”Verksamhetens största tillgång är en tvärdisciplinär mix av forskare och teknisk personal med moderna och ändamålsenliga lab, vilket utgör en unik resurs i Sverige för utveckling av sensorer och sensorsystem. Med en sammanslagning kommer forskningen och erbjudandet till näringslivet att kunna utvecklas och stärkas baserat på en heltäckande och än mer samverkande kompetens inom sensorteknologi.” säger Mårten Armgarth VD Acreo.

Acreo har idag en sensorverksamhet som består av forskning och utveckling av sensorer baserat på micro- och nanoteknologi, fiberoptik och Tryckt Elektronik. Man har en stark kompetens inom utveckling av komponenter, moduler, integrerade system och sensornätverk. Genom åren har Imego byggt upp en stark forskning och ett applikationskunnande inom MEMS baserade tröghetssensorer, Biosensorer, Elektromagnetiska sensorer och integrerade system inkluderande trådlösa nätverk. Imego erbjuder även en effektiv och snabb prototypframtagning av sensorer, sensorsystem och sensorapplikationer. Tillsammans får verksamheterna en stor bredd som står sig starkt i den internationella konkurrensen.

”Tyvärr så tvingas vi att titta över personalstyrkan i samband med sammanslagningen då Imegos största kund Sensonor, som står för en tredjedel av intäkterna på Imego, gick i konkurs den 17 februari. Sensonor tillverkar det precisionsgyro som utvecklats på Imego och som idag säljer bra. Vår förhoppning är att Sensonor kommer tillbaka” säger Mårten Armgarth VD Acreo.

”Vi kommer nu att stå väl rustade inför framtiden och det ökade behovet av sensorer, men naturligtvis är det en mycket svår tid för hela personalen som under många år byggt upp verksamheten på Imego och speciellt för dem som nu blivit drabbade av varsel.” säger Hans Henzell VD Swedish ICT.

Rymdstyrelsen tar initiativ till ny svensk satellit.

”Det finns inget beslut ännu. Men vi vill ta reda på om vår idé kan förverkligas.” (2011-11-11)

Rymdstyrelsen har efterlyst idéer från forskare och företag om hur man skulle kunna bygga små, kostnadseffektiva satelliter som kan bidra till svensk rymdforskning. Man har utlyst en tävling där forskare i samarbete med rymdföretag kan lämna in förslag på projekt. Sista inlämningsdag är 23 januari 2012. 11 november träffades representanter för forskarvärlden och företagsvärlden på Rymdstyrelsens kontor i Solna för en hearing, dvs för att diskutera möjliga projekt. Arielspace fick en intervju med Johan Köhler på Rymdstyrelsen efter mötet.

”Låt mig först konstatera vad detta inte är”, säger Johan Köhler. "Rymdstyrelsen har inte lovat att finansiera en satellit. Vi vill bidra till att branschen utreder möjligheten att bygga en kostnadseffektiv satellit. Senare får vi titta på hur satelliten skulle kunna finansieras.”

Rymdstyrelsen vill fungera som en katalysator. På den hearing som hölls 11 november kunde företrädare för svenska rymdföretag berätta vilka de tekniska möjligheterna är. Forskarna får sedan fundera på vilka projekt som är ekonomiskt och tekniskt möjliga. Det är tänkt att den nya satelliten ska kosta högst 40 miljoner kronor, inklusive uppskjutning i bana runt jorden.
Johan Köhler berättar att intresset från forskare och rymdföretag är stort. Många deltog i hearingen och många mailade frågor.

Processen att välja ut två lovande projekt kommer att pågå under hela våren. Ett första mycket kortfattat förslag måste lämnas in redan 7 december, därefter måste ett omfattande s.k. idéförslag lämnas in 23 januari. Förslagen granskas av både svenska och utländska experter. På Rymdstyrelsen hoppas man kunna välja ut tre till fem bra förslag som går vidare till tekniska förstudier utförda av de forskare och de företag som kommit med förslagen.

Idéförslagen kan ses som ”anbud”, men de projekt som går vidare till teknisk förstudie erhåller 100.000 – 150.000 kr i ersättning för studien. Två förslag väljs slutligen ut för s.k. fas-A- studie. När allt detta är klart, dvs när det förhoppningsvis finns två förslag som uppfyller de forskningsmässiga, tekniska och ekonomiska villkoren, då tittar Rymdstyrelsen på hur finansieringen ska ske utgående från myndighetens budget och prioriteringar.

På min fråga om alla deltagare måste vara svenska svarar Johan Köhler att också företag från andra länder kan medverka, men att Rymdstyrelsen bara sponsrar svenska företag. De utländska får söka bidrag från sina respektive hemländer.

De svenska forskningsinstitutioner som troligtvis är intresserade av det här satellitprojektet är ett antal svenska universitet, KTH, Chalmers och Institutet för rymdfysik. Någon gång på våren, efter att Rymdstyrelsen behandlat förslagen kommer eventuellt dessa att publiceras.

Varför kommer Rymdstyrelsen med det här projektförslaget nu, några månader efter att SSC sålde sin satellitdivision till OHB. Det var den enda aktör i Sverige som hittills byggt satelliter. Borde inte istället Rymdstyrelsen skjutit till medel och kört detta projekt som de tidigare satellitprojekten (T.ex. Odin, Smart, Prisma.) Rymdbolaget byggde satelliterna med ett antal andra svenska företag som underleverantörer.

Johan Köhler: ”Förklaringen är att det nu handlar om små projekt. De tidigare satelliterna var mycket dyrare än vad vi syftar till nu. Säg att vi åstadkommer ett projekt vartannat år till kostnaden 40 miljoner kronor. Det är ingen omsättning som SSC eller något annat rymdföretag kan bygga sin verksamhet på.”

Om finansieringskrisen för Rymdbolagets Satellite Division.

Det är flera faktorer som tyvärr samverkat till att satellitdivisionens finansiering blivit ett problem. Genom att läsa Rymdstyrelsens årsberättelse och skrivelsen ”Rymdstyrelsens strategi avseende teknikutveckling och industrifrågor för perioden 2008-2012” tycker jag mig ha hittat ett antal orsaker.
(Av Ariel Borenstein. 2010-09-27) 

Ariane-förklaringen.

Sverige räddade stora ESA-kontrakt åt Volvo Aero och RUAG Space 2009 och därför måste Rymdstyrelsen bidra med medel till ESA för att stödja Ariane-raketen. Så här berättar Rymdstyrelsen i sin årsredovisning, sidan 8:

Sveriges deltagande i det europeiska bärraketprogrammet Ariane diskuterades grundligt under 2009 efter att Sverige valt att inte anmäla något deltagande i bärraketprogrammen vid ESA:s ministermöte 2008. Det svenska ifrågasättandet var en konsekvens av att ESA och dess medlemsländer inte hanterar exploateringsfasen, dvs. användandet av den utvecklade Ariane-raketen, på ett tillfredställande sätt. Sverige är inte det enda medlemslandet som är kritiskt till hur exploateringsfasen är strukturerad men blev det land som drev frågan längst. De svenska leveranserna till Ariane-raketen kommer i dagsläget från Volvo Aero (Trollhättan) och Ruag Space AB (Göteborg). Två företag som hade tappat viktiga verksamheter om Sverige hade valt att stanna utanför den fortsatta utvecklingen. I april 2009 enades Sverige med ESA om ett upplägg för perioden 2009-2011. Uppgörelsen ska ses som ett svar på ESA:s plan att komma till rätta med problemen. 

Valuta-förklaringen.

Kursen på euro har varit hög och fördyrat Rymdstyrelsens bidrag till ESA. Så här skriver Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg i förordet:

En utmaning för Rymdstyrelsen under 2009 har varit den svenska kronans kurs gentemot euron. Under året har kursen varit betydligt högre än det budgeterade värdet. Detta har resulterat i att utgifterna i euro till framför allt ESA, som omfattar cirka 75 % av myndighetens utgifter, har drabbats av en fördyring på drygt 60 miljoner kronor för 2009. Konsekvenserna av detta har märkts inom Rymdstyrelsens program för forskning, fjärranalys och industriutveckling i form av totalt sett minskade medel till svensk rymdverksamhet.

Konkurrensen hårdnar i Europas rymdindustri – förklaringen.

De två stora satellitbyggnadsföretagen i Europa, Thales Alenia och EADS, håller på att skapa ett oligopol, dvs konkurrerar ut mindre bolag. I Rymdstyrelsens årsredovisning, sidan 12, berättas om detta:

Konkurrenssituationen för många av de svenska aktörerna är fortsatt svår. Den grundläggande orsaken är att flera stora systemintegratörer ("satellitbyggare") gått samman under de senaste åren och samtidigt köpt upp många större underleverantörer. Det finns numera endast två europeiska företag inom detta område, Thales-Alenia och EADS Astrium. Trots samgåenden och uppköp har inte deras verksamheter konsoliderats nämnvärt vilket inneburit att det finns en omfattande intern konkurrens inom företagen mellan deras enheter i olika europeiska länder, främst Frankrike, Italien, Tyskland och Storbritannien. Det har också inneburit att bägge företagen numera själva har egen kapacitet att leverera i princip samtliga ingående delar i en satellit.

I skenet av de senaste årens snedvridna konkurrenssituation till följd av detta har ESA gjort en ansats för att omvärdera sin industripolicy. En av de fyra resolutioner som antogs under ESA:s ministerrådsmöte 2008 ger utrymme för en översyn av de nu gällande reglerna. Många länder, inklusive Sverige, har under året arbetat hårt med riktlinjerna för denna reform. Förhoppningen är att nya regler ska kunna antas för att främja klimatet för den Europeiska rymdindustrin och då främst små och medelstora företag.

Dåliga tider-förklaringen.

Att den nyss genomlidna ekonomiska krisen påverkat investeringsviljan negativt framkommer i intervjuer med ledningen på Rymdbolaget och Rymdstyrelsen. Näringsdepartementet vill inte tillskjuta medel till projekten Proba eller SMART-OLAV . Privata intressen vill inte ta risker och förmodligen vill bankerna inte låna ut pengar till högriskprojekt.

Målen med rymdverksamhet.

I Rymdstyrelsens strategiförklaring sägs att ”Rymdverksamhet utgör inte ett eget målområde (På tiden att det blir det då!!!!!. Min kommentar.) utan det ingår i regeringens forskningspolitik respektive näringspolitik. Rymdstyrelsen erhåller anslag från både Utbildnings- och Näringsdepartementet.”

Vidare:” Rymdstyrelsen ligger under politikområde näringsliv, vars huvudmål är att främja en hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning (Rymdbolaget har redan börjat avskeda ingenjörer pga satellitdivisionens finansieringsproblem) genom insatser för ökad konkurrenskraft och fler och växande företag.”

Näringsdepartementet skulle behöva höja blicken. Som sägs i strategirapporten: ”Effekterna av Rymdstyrelsens insatser framgår först efter relativt lång tid. Ett typiskt rymdprojekt pågår i 6-12 år.”

Vinsterna kommer inom några år!

Vinsterna med att Näringsdepartementet tillskjuter medel nu och förhindrar en försäljning av Satellite Division kommer att visa sig på medellång och lång sikt. Det handlar helt enkelt om stora exportmöjligheter för Sverige och om en möjlighet att på ett aktivare sätt delta i utforskandet av solsystemet.

Enligt Rymdbolaget förväntar man sig att bland annat formationsflygningmed satellit och miljövänligt bränsle ska ge stora exportvinster inom några år. Rymdbolagets övriga verksamheter verkar ju gå strålande bra: ballonguppsändningarna är slutsålda, andra länder vill sända upp sondraketer från Esrange, Rymdbolaget expanderar utomlands, man hoppas sända upp rymdturister, osv osv

Problemen med euron måste väl vara över nu, kursen på euro är den lägsta på länge. 

Om man extrapolerar trender inom den internationella rymdverksamheten så håller ju alla krafter på att ladda för utforskning av solsystemet. Inom de närmaste femtio åren kommer vi (eller snarare nästa generation) att få se bemannade färder till Månen, Mars och asteroider. Och obemannade sonder sänds i en allt stridare ström till planeter och månar. Ska de svenska rymdingenjörerna med kompetens att konstruera rymdfarkoster stå och se på då? Eller kanske flytta till länder där man bygger satelliter? Som man brukar säga med en populär kliché: Vilken signal sänder det här till ungdomarna som går på rymdgymnasiet?

Jag föreslår att Näringsdepartementet hjälper Rymdbolaget att behålla sin Satellite Division genom att tillskjuta tillräckligt med finansiering för att klara sig genom den tillfälliga krisen. Det här handlar inte om kostnader som belastar staten utan om investeringar som kommer att ge stora framtida vinster.

Skrivelsen om strategi avslutas med dessa ord: ”Det går inte att industriellt stå utanför det europeiska samarbetet under en tid och sedan komma in och konkurrera om utvecklingskontrakt när man anser tiden mogen. Då är nischen redan upptagen. Rymdstyrelsen eftersträvar därför att de svenska rymdföretagen skall kunna upprätthålla kontinuitet i sina respektive roller som mindre och oberoende aktörer i utvecklingsprojekt.”

Omnisys: Svenska nyckelkomponenter i jätteteleskop

14 miljarder år bakåt i tiden…

Satelliterna Herschel och Planck ska ge oss ny kunskap om hur universum bildades. 14 maj sände ESA upp satelliterna med raketen Ariane 5. Svenska företaget RUAG Space (f.d. Saab Space, nu ägt av företaget RUAG) har bidragit med flera viktiga komponenter till satelliterna.
(2009-05-16)

Bilden uppges visa hur Herschel och Planck möttes för första gången...och det blev kärlek vid första ögonkastet.

Pressrelease från RUAG:

"RUAG Space har byggt dator till båda satelliterna. Företaget har också ansvaret för att isolera olika mätinstrument från de stora temperaturväxlingarna i rymden. Ett annat av bidragen är det som RUAG Saab är världsledande på: separationsmekanismen som lösgör satelliterna från bärraketen. Men det svenska företaget har även bidragit till projektet med diverse andra delar av satelliterna, t.ex. hölje till ett av instrumenten."
______________________________________________________________________________

EFTER SJU MÅNADER AV SPEKULATIONER:

SAAB säljer SPACE SPACE till schweiziska koncernen RUAG.
(2008-07-19)

På Arielspace har jag följt försäljningsprocessen under våren med ett antal artiklar och till och med försökt lura hemliga uppgifter ur Saabs VD Åke Svenson under en intervju efter Saabs bolagsstämma i våras. Men nu blir det affär!

Här nedan följer en artikel ur den internationella tidningen Space News samt även ett pressmeddelande från Saab. Anmärkas kan att många svenska ekonomitidningar och ekonomiwebplatser rapporterar om försäljningen.

SAAB SÄLJER SAAB SPACE.
Källa: Space News. 2008-07-15.

Försvars- och flygföretaget RUAG i Schweiz köper Saab Space, inklusive dotterbolaget Austrian Aerospace, för ett värde som motsvarar mindre än sex månaders omsättning för Saab Space. Enligt avtalet kan det dessutom bli fråga om en tilläggsköpesumma om Saab Space går väldigt bra i framtiden. Uppgifterna kommer från ett pressmeddelande från Saab och RUAG 15 juli.

Avtalet offentliggjordes sju månader efter att Saab meddelat att man ville sälja Saab Space. Innan affären kan göras klar måste myndigheterna i båda länderna ge sitt godkännande. Tidigare förhandlingar med Thales Alenia Space strandade i maj eftersom man inte kunde enas om priset. Det aktuella avtalet innebär att RUAG betalar Saab 335 miljoner kronor (56,3 miljoner dollar) för Saab Space.

Saab Space hade en försäljning under 2007 på 724 miljoner kronor.
Källor inom rymdindustrin uppger att Saab Space värderades till 450 miljoner kronor, men att bolaget hade skulder på 115 miljoner, och att prislappen därför blev 335 miljoner.

Saab upprepade i sitt pressmeddelande vad man sagt tidigare: Saab Space har en bra ledning och går bra, men det finns inte några ytterligare synergieffekter att utvinna mellan Saab Space och resten av Saab-koncernen. Åke Svensson som är VD för Saab säger att ”detta är en bra tidpunkt för en affär eftersom en större konsolidering nu pågår inom den europeiska rymdindustrin.”

PRESSMEDDELANDE FRÅN SAAB 2008-07-15:

Saab säljer Saab Space till den schweiziska flyg-, rymd- och försvarskoncernen RUAG.

Saab AB avyttrar 100 procent av aktierna i Saab Space AB, inklusive det österrikiska dotterbolaget Austrian Aerospace, till schweiziska RUAG Holding AG. Affären kräver godkännande av konkurrensmyndigheter.

- Inom Saab ställde vi upp två villkor för att genomföra affären: att det ska en vara en professionell köpare med ambitionen att vidareutveckla verksamheten och att det ska vara ett marknadsmässigt pris. Med RUAG har vi funnit en överenskommelse som uppfyller båda dessa villkor. Priset är acceptabelt för båda parter och RUAG är ett bolag som vi bedömer har förmåga att ytterligare utveckla verksamheten i Saab Space, avslutar Åke Svensson.

Försäljningspriset på aktierna uppgår till 335 miljoner kronor. Utöver det fasta priset har Saab möjlighet att erhålla ytterligare ersättning om Saab Space ger långsiktigt positivt resultat. Transaktionen bedöms generera en reavinst under 2008 på cirka 100 miljoner kronor.

Saab Space är en ledande oberoende leverantör av avancerad rymdutrustning: datorsystem, antenner och mikrovågselektronik för satelliter och adaptrar och separationssystem för bärraketer. Saab Space huvudkontor ligger i Göteborg med en avdelning för mekaniska system i Linköping. Saab Space har också ett helägt dotterbolag i Wien, Austrian Aerospace, med fokus på digital signalbehandling, komponenter för temperaturkontroll, avancerade mekanismer samt stödutrustning för montering och test av satelliter. 90 procent av Saab Space försäljning under 2007 var exportrelaterad.

RUAG-gruppen är en internationell flyg, försvar och rymdspecialist med hög teknologisk kompetens. RUAG Holding AG är helägt av schweiziska staten och har huvudkontor i Bern. Utvecklings- och produktionsavdelningar finns i Schweiz, Tyskland och Sverige. RUAG Aviation & Space är en ledande leverantör av komponenter och integration av system för militära och civila tillämpningar och är sedan flera år en pålitlig partner till Europeiska rymdsamarbetsorganisationen ESA och till flera globala rymdföretag.

Saab slutförhandlar om försäljning av Saab Space.
Källa: Dagens Industri. (2008-06-20)

Som Arielspace berättade i en tidigare artikel vill Saab sälja sitt dotterbolag Saab Space med motiveringen att rymden inte tillhör Saabs kärnverksamhet. Dagens Industri skriver nu att Saab är inne i slutförhandlingar om en försäljning. Saabs vice VD Erik Löwenadler räknar med att affären blir klar inom någon månad. Förhandlingar förs nu med ”mindre än en handful” köpare.

Dagens Industri skriver vidare: ”Space innehåller en stor del av Sveriges rymdindustri och omsatte i fjol 724 miljoner kr. Lönsamheten har inte klarat Saabs interna mål. Värdet för en europeisk köpare ligger i teknologin och synergierna. Bolaget är därför svårvärderat, men analytiker har talat om en prislapp på 500-750 miljoner kr.”

Vad menar Åke?

Efter att jag intervjuat Saabs vd Åke Svensson upptäckte jag att jag inte helt förstått hans yttrande om Saabs begränsningar i möjligheterna att exportera. Lars Nordfeldt på Saab Space har haft vänligheten att förklara detta för mig i ett mail 30 april:

Hej Ariel,

Det Åke Svensson refererar till är att verksamheten inom ESA är styrd av geografiska returregler: Medlemsländerna har rätt att kräva att deras länders industrier får beställningar i relation till hur mycket pengar länderna bidrar med till de olika projektens budgetar. Det kallas "fair return".

Det innebär att Svensk industris beställningar (och därmed också Saab Space) från ESA i viss mån är begränsad av hur mycket Sverige satsar inom ESA från den svenska rymdbudgeten. Saab Space omsättning kommer till hälften från olika ESA-program. Den andra halvan av Saab Space omsättning är rent kommersiell och saknar den här typen av begränsning och kan då med tiden bli hur stor som helst om vi sköter oss!

Best Regards,

Lars Nordfeldt
Saab Space AB
Director of Communication & PR

SENASTE NYTT OM PRISMA: Arielspace på besök hos Rymdbolaget.
(Av Ariel Borenstein. 2008-03-21)

Arielspace har besökt Rymdbolagets lokaler i Solna och tittat på Prisma-satelliterna som håller på att monteras ihop i ”clean-room” nere i källaren.

Jag har länge drömt om att få besöka Rymdbolaget. När jag ringde till Rymdbolaget sa de att de inte ordnade några visningar för allmänheten. Men på nätet hittade jag Flygtekniska Föreningen - webbadress:

Vi fick lyssna på ett föredrag av en av projektledarna för Prisma, Staffan Persson. Efter föredraget kom det mest spännande av allt: vi gick ner till källaren och genom en stor glasruta fick vi se satelliterna. De monteras i ett stort rum som hålls extremt rent. Det kändes nästan högtidligt att få se två satelliter som inom kort kommer att kretsa runt jorden. Just DE HÄR föremålen kommer snart att befinna sig uppe i RYMDEN!

Det såg ut att råda en stor oordning inne i arbetsrummet. Satelliterna såg slarviga ut med sladdar och plastsjok hängande ut. Solpanelerna hade plockats bort tillfälligt. En del av rummet upptogs av det stora bord där alla prylar ligger innan de byggs ihop. Staffan Persson berättade att många av komponenterna är dubblerade för att öka chanserna för att allt ska fungera ute i rymden. 

                 

Bildtext: montering av Prisma.

Att nå ut till den internationella rymdindustrin.

Prisma-projektet är inte i första hand ett vetenskapligt projekt. Det är istället ett sätt för Rymdbolaget att testa ny teknologi. Projektet innebär att två satelliter sänds upp samtidigt. Den ena, en kub med sidan en meter, (den kallas Main) har ett framdrivningssystem. Den andra satelliten (den kallas Target) är mindre och saknar motor, den flyger passivt i den bana den erhållit från början. Satelliterna ska kretsa runt jorden i ca tio månader och man testar då olika aspekter på formationsflygning. Satelliterna kommer att sändas upp 2009 med en rysk raketen, Dnepr.

Det vanliga sättet att kommunicera med satelliter i en formation är att styra varje satellit individuellt. Här kommer man att kommunicera med formationen som en enhet, dvs i praktiken sänder man signaler till den större satelliten som i sin tur kommunicerar med den mindre.

Rymdbolagets webbplats heter ju www.ssc.se, men Prisma-projektet har erhållit en egen webbplats. Här följer några citat från den:

Ny teknologi.

Det pågår utveckling av flera nya svenska och utländska teknologier som på olika sätt kan ge nya möjligheter eller effektivisera framtida rymdprojekt. Eftersom rymdverksamhet fortfarande är dyr och förenad med höga risker krävs det att ny teknologi prövas i rymden innan den accepteras som tillförlitlig. Sverige har tagit initiativet till utvecklingen av ett flygande testlaboratorium i liten skala – robotsatelliterna Prisma.

Formationsflygningar kräver hög precision och ställer mycket omfattande krav på mätsystem, sensorer och manövreringsorgan samt navigation och styr- och reglerteknik. Prisma-projektet är i detta avseende ett första steg i Europa, nödvändigt för att demonstrera ny teknologi - både hård- och mjukvara. Tekniken i Prisma utvecklas i första hand i Sverige, Tyskland, Danmark och Frankrike.

Prisma består av två farkoster med en sammanlagd vikt på 200 kg. Prisma innehåller flera nya teknologier inom autonom formationsflygning och rendezvous, små raketmotorer och kiselbaserade mikromotorer. Utvecklingsbudgeten för projektet ligger strax under 230 miljoner kronor.

Rymdbolaget är huvudleverantör för satelliterna och står för projektledning, satellitdesign, utveckling av navigationssystem, omborddator, ombordprogramvara, marksystem och tillhörande programvara, satellitbygge, tester, upphandling av uppsändning samt drift när satelliterna väl är i bana. Bland de större svenska underleverantörerna kan nämnas Omnisys (kraftsystem), ECAPS (framdrivningssystem) samt Saab Space (tillverkning av struktur och viss elektronik).

Tidsplan.

På Rymdbolaget började man planera Prisma i april 2005. Nu har man kommit så långt att delarna håller på att monteras ihop i Solna. Nästa steg är avancerad systemprovning. Därefter vidtar miljötester på systemnivå, dessa utförs på Packforsk i Kista och på Intespace, en stor testanläggning i Toulouse i Frankrike.

Staffan Persson berättade att på testanläggningen i Frankrike kan man simulera rymdens oerhörda kyla och t.o.m. strålningen från Solen.

Man hoppas att farkosterna ska vara klara att transporteras iväg till uppskjutningsplatsen i Ryssland i januari 2009.

Rymdekonomi.

På webbplatsen hittade jag en artikel av Kim Bergström där han skriver om projektets finansiering- det viktiga här är dels att Rymdstyrelsen stöder projektet, dels att man hittat utländska samarbetspartners.

– Nu står vi vid ett vägval, säger Christer Nilsson, projektbeställare för Prisma på Rymdstyrelsen. Vi har inte råd att bygga satelliter i svensk regi. Samtidigt finns det mycket värdefull kompetens i Rymdbolaget som till stor del byggts upp med pengar från Rymdstyrelsen och som vi vill ge en chans att nå ut till en större marknad.

Rymdstyrelsen beslöt att initiera Prisma-projektet som en möjlighet för Rymdbolaget och svensk rymdindustri att visa upp sig för att på så sätt kunna ta det definitiva steget ut på den europeiska arenan. Den strategin verkar vara på god väg att lyckas. Prisma har redan genererat europeiska ordrar för bolaget.

Två möjligheter.

Rymdstyrelsen syftade till att Prisma skulle erbjuda Rymdbolaget två möjligheter. Dels skulle de få vara systemintegratörer för ett internationellt satellitprojekt. Dels skulle de förbereda sig för att i framtiden kunna leverera subsystem till satelliter.

Rollen som systemintegratörer tycker vi är mycket bra för Rymdbolaget. Den svenska finansieringen för den typen av deltagande kan då stanna på kanske 20 procent, vilket är helt OK från vår sida sett, säger Christer Nilsson. Rymdbolaget är också duktiga på att som systemintegratör driva projekt enligt den svenska modellen – snabbt och billigt.

Formationsflygning har varit på tapeten sedan 90-talet, men ingen hade riktigt tagit steget. När så Rymdbolaget valde det som mål för projektet tyckte Rymdstyrelsen att det var ett bra val.

Unik möjlighet för ny svensk teknik.

Ett av Rymdstyrelsens krav var att Prisma skulle attrahera intressenter från andra länder.

– Det är en förutsättning för att projektet ska kunna få det genomslag som vi hoppas på. Ett helsvenskt projekt försvinner mycket lättare i bruset. Och Rymdbolaget har lyckats bra på detta område. Både den franska rymdstyrelsen CNES och den tyska DLR är med i projektet, liksom Danmarks Tekniske Universitet, DTU.

Ytterligare en uppgift för Prisma var att erbjuda plats att testa ny svensk teknik. Rymden är lite av moment 22, säger Christer Nilsson. Prylarna ska ha flugit för att kunderna ska ta dem på allvar, och sånt som kunderna inte tar på allvar får inte flyga ...

Så Prisma-projektet består nu av tre huvuddelar: Själva plattformen som Rymdbolaget tar fram, instrumenten och experimenten för formationsflygning som CNES, DLR och DTU står för, samt teknikdemonstrationerna från andra svenska företag. Institutet för rymdfysik och Chalmers kommer även att ha med ett nyutvecklat instrument kallat Prima som ska mäta på den kosmiska strålningen med hjälp av ny innovativ teknik.

På Prismas webbplats kan ni läsa mer. Bland annat finns där en unik blogg – en av de ingenjörer som deltar i projektet berättar dag för dag hur arbetet med monteringsarbetet framskrider.

Prismas webbplats heter www.prismasatellites.se 

"NÄR JAG GAV ETT RÅD TILL Marcus Wallenberg".
(av Ariel Borenstein. 2008-03-14)

Idag erhöll jag med posten "Årsöversikt för The Saab Group för verksamhetsåret 2007". Det fick mig att minnas vad som hände på bolagsstämman för ett år sedan. Det var då jag gav ett råd till Marcus Wallenberg.

Jag besökte bolagsstämman för The Saab Group för ett år sedan, på våren 2007. Jag äger tio aktier i Saab. Därmed har jag rätt att medverka vid bolagsstämman och syftet med det är att kunna få information om bolagets rymdverksamhet. Men det brukar inte vara speciellt mycket tal om rymden, desto mer om militär, flyg och bonusprogram.

Efter stämman bjuder företaget på en enklare förtäring. Och det var under denna enklare förtäring, när jag strosade omkring i möteshallen, som jag plötsligt fann mig stå alldeles bredvid ordföranden för The Saab Group, Marcus Wallenberg. Han pratade med bolagets chefsjurist som fungerat som sekreterare under mötet, samt någon annan person som var okänd för mig men som jag kände igen från TV.

”Nu måste jag passa på och säga något”, tänkte jag. Jag klev fram och presenterade mig som en aktieägare (han kunde ju inte veta om jag ägde tiotusen aktier eller tio). Vi skakade hand och jag framförde sedan ett önskemål om att Saab Space skulle börsnoteras. Personen som jag tyckte såg bekant ut replikerade snabbt att ”du vill väl slippa debatten om Saabs vapenaffärer och bara ha rymdverksamheten”.

Marcus Wallenberg såg lätt bekymrad ut över detta men jag fick då ur mig det intelligenta yttrandet att ”jag vill inte alls smita undan vapendiskussionen, JAG TYCKER BARA ATT DET SKULLE VARA KUL ATT ÄGA AKTIER I ETT RYMDBOLAG." Marcus ville dock inte lämna några löften. Så jag tackade för mig och lämnade honom och de andra två att begrunda mitt förslag om börsnotering.

För någon månad sedan framgick det av nyhetsartiklar att Saab vill sälja sin rymdverksamhet. Troligtvis blir det väl någon stor utländsk koncern som köper. Det vore väl synd! Vi ska väl ha mer svensk rymdverksamhet, inte sälja bort den.

För övrigt kommer jag att delta även i årets bolagsstämma. Kanske yppar sig då ytterligare något tillfälle för mig att utveckla mina tankegångar för ordföranden Marcus Wallenberg!