Arielspace på besök hos Rymdbolaget: PRISMA-satelliterna.
(Av Ariel Borenstein. 2008-03-21)

Arielspace har besökt Rymdbolagets lokaler i Solna och tittat på Prisma-satelliterna som håller på att monteras ihop i ”clean-room” nere i källaren.

Jag har länge drömt om att få besöka Rymdbolaget. När jag ringde till Rymdbolaget sa de att de inte ordnade några visningar för allmänheten. Men på nätet hittade jag Flygtekniska Föreningen - webbadress: www.flygtekniskaforeningen.org  - som precis skulle besöka Rymdbolaget. Jag blev snabbt medlem i föreningen och sedan var det bara att passa tiden, tisdagen den 11 mars klockan 18:00.

Vi fick lyssna på ett föredrag av en av projektledarna för Prisma, Staffan Persson. Efter föredraget kom det mest spännande av allt: vi gick ner till källaren och genom en stor glasruta fick vi se satelliterna. De monteras i ett stort rum som hålls extremt rent. Det kändes nästan högtidligt att få se två satelliter som inom kort kommer att kretsa runt jorden. Just DE HÄR föremålen kommer snart att befinna sig uppe i RYMDEN!

Det såg ut att råda en stor oordning inne i arbetsrummet. Satelliterna såg slarviga ut med sladdar och plastsjok hängande ut. Solpanelerna hade plockats bort tillfälligt. En del av rummet upptogs av det stora bord där alla prylar ligger innan de byggs ihop. Staffan Persson berättade att många av komponenterna är dubblerade för att öka chanserna för att allt ska fungera ute i rymden.

Att nå ut till den internationella rymdindustrin.

Prisma-projektet är inte i första hand ett vetenskapligt projekt. Det är istället ett sätt för Rymdbolaget att testa ny teknologi. Projektet innebär att två satelliter sänds upp samtidigt. Den ena, en kub med sidan en meter, (den kallas Main) har ett framdrivningssystem. Den andra satelliten (den kallas Target) är mindre och saknar motor, den flyger passivt i den bana den erhållit från början. Satelliterna ska kretsa runt jorden i ca tio månader och man testar då olika aspekter på formationsflygning. Satelliterna kommer att sändas upp 2009 med en rysk raketen, Dnepr.

Det vanliga sättet att kommunicera med satelliter i en formation är att styra varje satellit individuellt. Här kommer man att kommunicera med formationen som en enhet, dvs i praktiken sänder man signaler till den större satelliten som i sin tur kommunicerar med den mindre.

Rymdbolagets webbplats heter ju www.ssc.se, men Prisma-projektet har erhållit en egen webbplats. Här följer några citat från den:

Ny teknologi.

Det pågår utveckling av flera nya svenska och utländska teknologier som på olika sätt kan ge nya möjligheter eller effektivisera framtida rymdprojekt. Eftersom rymdverksamhet fortfarande är dyr och förenad med höga risker krävs det att ny teknologi prövas i rymden innan den accepteras som tillförlitlig. Sverige har tagit initiativet till utvecklingen av ett flygande testlaboratorium i liten skala – robotsatelliterna Prisma.

Formationsflygningar kräver hög precision och ställer mycket omfattande krav på mätsystem, sensorer och manövreringsorgan samt navigation och styr- och reglerteknik. Prisma-projektet är i detta avseende ett första steg i Europa, nödvändigt för att demonstrera ny teknologi - både hård- och mjukvara. Tekniken i Prisma utvecklas i första hand i Sverige, Tyskland, Danmark och Frankrike.

Prisma består av två farkoster med en sammanlagd vikt på 200 kg. Prisma innehåller flera nya teknologier inom autonom formationsflygning och rendezvous, små raketmotorer och kiselbaserade mikromotorer. Utvecklingsbudgeten för projektet ligger strax under 230 miljoner kronor.

Rymdbolaget är huvudleverantör för satelliterna och står för projektledning, satellitdesign, utveckling av navigationssystem, omborddator, ombordprogramvara, marksystem och tillhörande programvara, satellitbygge, tester, upphandling av uppsändning samt drift när satelliterna väl är i bana. Bland de större svenska underleverantörerna kan nämnas Omnisys (kraftsystem), ECAPS (framdrivningssystem) samt Saab Space (tillverkning av struktur och viss elektronik).

Tidsplan.

På Rymdbolaget började man planera Prisma i april 2005. Nu har man kommit så långt att delarna håller på att monteras ihop i Solna. Nästa steg är avancerad systemprovning. Därefter vidtar miljötester på systemnivå, dessa utförs på Packforsk i Kista och på Intespace, en stor testanläggning i Toulouse i Frankrike.

Staffan Persson berättade att på testanläggningen i Frankrike kan man simulera rymdens oerhörda kyla och t.o.m. strålningen från Solen.

Man hoppas att farkosterna ska vara klara att transporteras iväg till uppskjutningsplatsen i Ryssland i januari 2009.

Rymdekonomi.

På webbplatsen hittade jag en artikel av Kim Bergström där han skriver om projektets finansiering- det viktiga här är dels att Rymdstyrelsen stöder projektet, dels att man hittat utländska samarbetspartners.

– Nu står vi vid ett vägval, säger Christer Nilsson, projektbeställare för Prisma på Rymdstyrelsen. Vi har inte råd att bygga satelliter i svensk regi. Samtidigt finns det mycket värdefull kompetens i Rymdbolaget som till stor del byggts upp med pengar från Rymdstyrelsen och som vi vill ge en chans att nå ut till en större marknad.

Rymdstyrelsen beslöt att initiera Prisma-projektet som en möjlighet för Rymdbolaget och svensk rymdindustri att visa upp sig för att på så sätt kunna ta det definitiva steget ut på den europeiska arenan. Den strategin verkar vara på god väg att lyckas. Prisma har redan genererat europeiska ordrar för bolaget.

Två möjligheter.

Rymdstyrelsen syftade till att Prisma skulle erbjuda Rymdbolaget två möjligheter. Dels skulle de få vara systemintegratörer för ett internationellt satellitprojekt. Dels skulle de förbereda sig för att i framtiden kunna leverera subsystem till satelliter.

Rollen som systemintegratörer tycker vi är mycket bra för Rymdbolaget. Den svenska finansieringen för den typen av deltagande kan då stanna på kanske 20 procent, vilket är helt OK från vår sida sett, säger Christer Nilsson. Rymdbolaget är också duktiga på att som systemintegratör driva projekt enligt den svenska modellen – snabbt och billigt.

Formationsflygning har varit på tapeten sedan 90-talet, men ingen hade riktigt tagit steget. När så Rymdbolaget valde det som mål för projektet tyckte Rymdstyrelsen att det var ett bra val.

Unik möjlighet för ny svensk teknik.

Ett av Rymdstyrelsens krav var att Prisma skulle attrahera intressenter från andra länder.

– Det är en förutsättning för att projektet ska kunna få det genomslag som vi hoppas på. Ett helsvenskt projekt försvinner mycket lättare i bruset. Och Rymdbolaget har lyckats bra på detta område. Både den franska rymdstyrelsen CNES och den tyska DLR är med i projektet, liksom Danmarks Tekniske Universitet, DTU.

Ytterligare en uppgift för Prisma var att erbjuda plats att testa ny svensk teknik. Rymden är lite av moment 22, säger Christer Nilsson. Prylarna ska ha flugit för att kunderna ska ta dem på allvar, och sånt som kunderna inte tar på allvar får inte flyga ...

Så Prisma-projektet består nu av tre huvuddelar: Själva plattformen som Rymdbolaget tar fram, instrumenten och experimenten för formationsflygning som CNES, DLR och DTU står för, samt teknikdemonstrationerna från andra svenska företag. Institutet för rymdfysik och Chalmers kommer även att ha med ett nyutvecklat instrument kallat Prima som ska mäta på den kosmiska strålningen med hjälp av ny innovativ teknik.

På Prismas webbplats kan ni läsa mer. Bland annat finns där en unik blogg – en av de ingenjörer som deltar i projektet berättar dag för dag hur arbetet med monteringsarbetet framskrider.

Prismas webbplats heter www.prismasatellites.se  

(Källor: ett föredrag av Staffan Persson vid mitt besök på Rymdbolaget samt webbplatsen för Prisma-projektet.)