DEN INTERNATIONELLA RYMDINDUSTRIN
För texter om rymdindustrin i olika världsdelar, se menyn till vänster.
OneWeb – ett satellitföretags uppgång och fall, och ny uppgång.
Alla är med på storstilade planer.
Med början från 2014 har nya planer funnits på att sända upp ett stort antal satelliter som skulle bilda ett nätverk för bredband över hela jorden. Sådana planer fanns redan på 1990-talet, men konkretiserades nu i bolaget WorldVu, som senare bytte namn till Oneweb. Under 2014 och 2015 var i olika skeden Google, SpaceX, Virgin Group och Qualcomm delaktiga i processen med att skapa detta satellitnätverk. (2021- 05-21. Källor: Wikipedia, tidningarna Space News och Aviation Week & Space Technology).
2014 köpte bolaget rätten till de spektrum som hade innehavts av bolaget Skybridge, dvs man köpte rätten att placera sina satelliter i vissa banor runt jorden. Skybridge var ett försök på 1990-talet att skapa bredband via satelliter, men bolaget gick i konkurs år 2000.
2015 var ett händelserikt år för Oneweb. Man beslöt att konstellationen skulle bestå av 648 satelliter. Avtal slöts med Arianespace och Virgin Galactic om att sända upp de första satelliterna. Airbus Defence and Space skulle bygga dessa satelliter och Hughes Communications skulle bygga den infrastruktur som behövdes.
Nya investerare.
Under 2016 framgick att det kända japanska investerarföretaget Softbank köpt 40 % av aktierna i OneWeb, och därmed var den största delägaren. Några av de andra delägarna var Qualcomm Inc., Airbus Group and Virgin Group. Investeringarna i OneWeb uppgick nu till 1,7 miljarder dollar.
På företaget gjordes planer upp på att utvidga konstellationen med ytterligare 2000 satelliter, eftersom kapaciteten på de första 648 redan var såld i förväg. Det stora antalet man ville ha ledde till diskussioner med den myndighet i USA som handlade tillståndsansökan.
Satelliter på löpande band.
Oneweb och Airbus bildade det samägda företaget OneWeb Satellites som byggde en fabrik i Florida. Man avsåg att skapa möjligheter för snabb produktion av billiga satelliter, en fabrik för tillverkning av satelliter enligt principen ”löpande band”.
Fabriken som tillverkar satelliter till OneWeb samägs med Airbus.
Många satelliter är redan uppe.
Uppskjutningen började av de första satelliterna och i början på 2020 hade man 74 uppe i bana. I februari och mars 2020 sändes 34 satelliter upp med Soyuz-raketer från Baikonur i Kazakhstan. OneWeb meddelade att hela satellitnätverket skulle starta upp sin verksamhet år 2027.
Konkurs.
Allt såg alltså ljust ut, men coronaepidemin och finansiella problem drabbade OneWeb med full kraft, och 27 mars 2020 tvingades man gå i konkurs. Den största ägaren, Softbank, hade vägrat skjuta till mer kapital. På Softbank var man medvetna om att det skulle ta ett antal år innan OneWeb kunde gå med vinst, men nu hade investeringsföretaget själva fått ekonomiska problem. Softbank försökte på olika sätt minska sina skulder, och ville därför inte gå in med mer pengar till OneWeb.
Kommentatorer, både analytiker och personer som tidigare suttit i företagets ledning, säger att det inte var bara pandemin som orsakade konkursen. OneWeb proklamerade när företaget bildades att man ville skapa internet för alla på planeten. En förutsättning var då att man kunde sälja billiga satellitmottagare. Men sådana har inte uppfunnits ännu. Eftersom affärsplanen började te sig tveksam inriktade man sig nu på att sälja bredband till mer kapitalstarka kunder, som flygbolag, rederier och regeringar.
Nu tvingades företaget således till konkurs. 90 % av arbetsstyrkan på 530 personer avskedades. Dotterbolaget OneWeb Satellites kunde fortsätta, men där avskedade man också en del av arbetsstyrkan.
Konkurrenter.
Det finns flera andra företag som vill bygga stora satellitkonstellationer för bredband. SpaceX har redan sänt upp ett antal satelliter för nätverket Starlink. Man har sänt upp över 360 satelliter hittills och vill sända upp 12.000! Telesat, ett bolag i Kanada,som ägt kommunikationssatelliter sedan 60-talet, bygger ett nätverk med 298 satelliter. Amazon har meddelat sina planer på en konstellation för bredband. Det fanns ytterligare ett företag, Leosat, som ville sända upp ca 100 satelliter. De kämpade med att skaffa tillräckligt med kapital, men misslyckades, och tvingades ge upp.
Nya ägare: Storbritannien och Bharti Global.
Efter konkursen fortsatte företaget att ta hand om de 74 satelliterna samt försökte hitta ny ägare. I juli 2020 köptes det konkursade företaget av brittiska staten och ett indiskt företag, satellitoperatören Bharti Global.
Storbritanniens bud på 45 % av aktierna i Oneweb uppgick till 1 miljard dollar. Bharti Global köper också 45 % av bolaget, medan de bolag som har fordringar på Oneweb innehar resten av aktierna.
OneWebs huvudkontor har sedan starten funnits i London, och nu säger ledningen att de nya ägarna ger företaget en robust plattform för att fortsätta sända upp fler satelliter, tills man uppnått 648 st. Ett av motiven för det brittiska ägandet är att efter brexit får landet inte längre tillgång till EU:s stora satellitsystem Galileo. Ett annat är att möjliggöra billigare bredband. Istället för markbunden infrastruktur kan man sända via satellit.
Tillverkningen av satelliterna blir kvar hos företaget OneWeb Satellites i Florida.
Styrelsens ordförande i indiska företaget, Sunil Bharti Mittal, säger att avtalet kan leda till ökat rymdsamarbete mellan Indien och Storbritannien.
Nu är det 2021.
Idag finns redan 218 satelliter uppe i omloppsbana. Under 2021 ska verksamheten starta med täckning av större delen av norra halvklotet: Storbritannien, norra Europa, Grönland, Island, norra ishavet och Kanada. Global verksamhet ska sedan följa 2022.
Mer och mer rymdverksamhet i världen!
(Källa: Space News. 2019-10-21. Publicerat här 2020-01-06)
Hur mycket pengar lägger olika länder på rymdverksamhet? Den internationella konsultfirman Euroconsult kartlägger varje år världens statliga rymdverksamhet. För år 2018 hade världens rymdorganisationer en total budget på 70,9 miljarder dollar. Åren 2014 – 2018 ökade deras verksamhet med i genomsnitt 5,75 % per år.
Men år 2015 var statlig rymdverksamhet bara 62,5 miljarder dollar, beroende på att USA:s militära rymdutgifter råkade vara ovanligt låga samt att Ryssland skar ner kraftigt på sin rymdbudget.
Av 2018 års rymdbudget på 70,9 miljarder avsåg 63 % civila rymdprogram, dvs 44,5 miljarder, och de militära uppgick till 26,4 miljarder.
USA:s rymdbudget växer, men ökningar sker också i Asien, Mellersta Östern och Afrika. Euroconsult gör prognosen att tillväxten fortsätter de närmaste åren.
Under 2018 sände 24 statliga rymdorganisationer upp sammanlagt 138 satelliter, om man räknar sådana med minst vikten 50 kg. Flest antal satelliter sände Kina upp, 58 st, följt av USA med 22 st och Ryssland med 17 st. Jämfört med 2017 var ökningen 84 %, och förutom att det var så många fler satelliter så var det också fler länder som sände upp satelliter än 2017.
USA har största budgeten.
Av de 138 satelliterna var 79 civila och 59 militära. 42 % av de civila var jordobservationssatelliter, 15 % var kommunikationssatelliter. Euroconsult beräknar att ett antal länder kommer att sända upp sammanlagt ungefär 150 militära satelliter per år närmaste decenniet.
Världens främsta rymdnationer är USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Japan. USA:s rymdbudget, civil plus militär, uppgick 2018 till 40,9 miljarder dollar. Det innebär 58 % av världens totala rymdbudget.Men det är en klart mindre andel än vad det var för tjugo år sedan, då USA:s andel var 75 %. Under Trump-administrationen kan man förvänta sig något ökad civil budget och ganska kraftig militär ökning.
Om man betraktar ESA och dess medlemsländer, främst Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien, som en rymdenhet, så ligger den enheten definitivt på andra plats ekonomiskt. (ca 7 miljarder dollar). Bara Frankrikes egen rymdverksamhet, dvs utanför ESA, placerar landet på fjärde plats vad gäller storleken på rymdbudget. ESA håller på att utveckla den nya kraftiga raketen Ariane 6.
Kina hade 2018 en rymdbudget motsvarande 5,8 miljarder dollar. Det är svårt för utomstående bedömare att skilja civil och militär rymdbudget åt vad gäller Kina. Man sänder upp allt från konstellationer för jordobservation till bemannade farkoster. Kina utvecklar flera kraftfulla raketer, och jobbar på att skapa en rymdstation inom några år.
Ryssland har haft stora problem med att upprätthålla sin rymdbudget, den har minskat från 9,7 miljarder dollar år 2013 till 4,2 miljarder dollar år 2018. Ryssland behöver uppdatera sina satellitsystem för kommunikation och jordobservation. Man kämpar också på med att få den nya rymdbasen i Sibirien att fungera.
Japan hade 2018 en rymdbudget på 3,1 miljarder dollar. Man bygger upp flera satellitkonstellationer, t.ex. för navigering, och konstruerar nya raketer. För Japan är det rätt så nytt att ha militär rymdverksamhet, t.ex. spaningssatelliter. Efter andra världskriget förbjöds Japan att ha någon militär aktivitet.
En ny rymdorganisation.
Allt fler länder investerar i rymdverksamhet. Det är nu 88 länder som har någon typ av rymdverksamhet. För tio år sedan var det bara hälften så många länder som hade rymdverksamhet. Det ökade intresset visar att allt fler regeringar insett den stora betydelsen av att satsa på rymden. Bara under 2018 grundades fem nya statliga rymdorganisationer: Luxemburg, Australien, Zimbabwe, Grekland och Portugal. Förutom den nytta ett land kan ha av satelliter börjar det nu bli mycket lönsamt med olika satellitprojekt. Euroconsult har räknat fram att den globala rymdindustrin omsatte 217 miljarder dollar år 2017. Flera länder, t.ex. Storbritannien, Australien och Förenade Arabemiraten har som mål att tjäna pengar på rymdverksamhet.
Euroconsult gör en prognos där man räknar med ökande utgifter för både civil och militär rymdverksamhet de närmaste åren.
Några fler uppgifter från Euroconsults rapport:
Man uppger att Sveriges rymdverksamhet uppgår till 127 miljoner dollar. (Jfr med USA:s civila som är 20 miljarder dollar). Siffror för övriga Norden: Norge 125 miljoner dollar, Finland 58 miljoner dollar, Danmark 47 miljoner dollar.
Några länder i Asien: Indien 1,4 miljarder dollar, Syd-Korea 593 miljoner dollar, Indonesien 205 miljoner dollar, Vietnam 45 miljoner dollar.
Några länder i Afrika: Angola 42 miljoner dollar, Syd-Afrika 36 miljoner dollar.
Mellersta Östern, Medelhavet: Saudiarabien 165 miljoner dollar, Turkiet 276 miljoner dollar, Förenade Arabemiraten 383 miljoner dollar, Israel 77 miljoner dollar.
Några länder i Syd-Amerika: Brasilien 122 miljoner dollar, Argentina 110 miljoner dollar, Mexiko 10 miljoner dollar.
Slutligen kan man nämna Kanada som i USA:s skugga har en rymdbudget på 315 miljoner dollar.
The Dark Side of Space, del två:
Rymdskrotet är redan ett problem – antalet incidenter ökar! (2018-04-01)
Rymdkrig, rymdskrot och rymdgräl – det finns problem i rymden. Liten artikelserie i tre delar om dystra trender i rymden. Idag: Rymdskrot. (Space News. 2018-01-15)
Under 2017 slutade fyra geostationära satelliter fungera. De riskerar därmed att kollidera med andra satelliter och skapa mängder av rymdskrot.
Juni 2017: Satellitoperatören SES förlorade kontrollen över satelliten AMC-9 som började driva iväg från sin planerade bana. Enligt utredningen verkar två bitar av satelliten ha brytits loss. Företaget som byggde satelliten accepterar inte utredningens resultat och SES säger att risken för att den drivande satelliten ska kollidera med någon annan satellit är liten. Satelliten sändes upp för 14 år sedan.
Juli 2017: På satelliten NSS-806 (ägare SES) slutade plötsligt 12 transpondrar att fungera. Satelliten sändes upp för 19 år sedan.
Juli 2017: Satelliten Telkom-1 (ägare PT Telkom) exploderade av okänd anledning, och förvandlades till tusentals bitar rymdskrot. Explosionen fångades på film från en spaningsstation på Jorden. Satelliten sändes upp för 18 års sedan.
Juli/augusti: Satelliten EchoStar flyttades till en ny geostationär bana. 2 augusti tappade operatören EchoStar kontakten med satelliten, den började driva och passerade banorna för andra geostationära satelliter. Kollisionsrisken var uppenbar. Efter en månad fick EchoStar kontakt igen och flyttade då satelliten till en hög ”kyrkogårdsbana”.
Summering: En katastrof, två stora fel och en reparerad felaktighet.
USA:s Federal Communications Commission (FCC) borde ha tagit varning av att dessa fyra satelliter, som överskridit sin planerade användningstid, råkat ut för problem. Men ändå har FCC nu gett tillstånd till SES att flytta satelliten AMC-1 som är 21 år gammal till en ny bana där den ska vara aktiv till 2021. Syftet med flytten är att lämna rum för den nya satelliten SES-1. Man har bedömt att bränslet ska räcka för den aktiva perioden och även för att sedan flytta upp till en ”kyrkogårdsbana”.
FCC borde beordra SES att sända AMC-1 direkt till kyrkogården. Satelliten AMC-1 är av så gammal design att den saknar vissa säkerhetstekniker. Om den träffas av något föremål är risken stor att den exploderar och sprider tusentals bitar rymdskrot på samma sätt som redan hänt med Telekom-1.
Mer och mer rymdverksamhet i världen!
(Källa: Space News. 2019-10-21. Publicerat här 2020-01-06)
Hur mycket pengar lägger olika länder på rymdverksamhet? Den internationella konsultfirman Euroconsult kartlägger varje år världens statliga rymdverksamhet. För år 2018 hade världens rymdorganisationer en total budget på 70,9 miljarder dollar. Åren 2014 – 2018 ökade deras verksamhet med i genomsnitt 5,75 % per år.
Men år 2015 var statlig rymdverksamhet bara 62,5 miljarder dollar, beroende på att USA:s militära rymdutgifter råkade vara ovanligt låga samt att Ryssland skar ner kraftigt på sin rymdbudget.
Av 2018 års rymdbudget på 70,9 miljarder avsåg 63 % civila rymdprogram, dvs 44,5 miljarder, och de militära uppgick till 26,4 miljarder.
USA:s rymdbudget växer, men ökningar sker också i Asien, Mellersta Östern och Afrika. Euroconsult gör prognosen att tillväxten fortsätter de närmaste åren.
Under 2018 sände 24 statliga rymdorganisationer upp sammanlagt 138 satelliter, om man räknar sådana med minst vikten 50 kg. Flest antal satelliter sände Kina upp, 58 st, följt av USA med 22 st och Ryssland med 17 st. Jämfört med 2017 var ökningen 84 %, och förutom att det var så många fler satelliter så var det också fler länder som sände upp satelliter än 2017.
(Foto en raket i Kina)
Av de 138 satelliterna var 79 civila och 59 militära. 42 % av de civila var jordobservationssatelliter, 15 % var kommunikationssatelliter. Euroconsult beräknar att ett antal länder kommer att sända upp sammanlagt ungefär 150 militära satelliter per år närmaste decenniet.
Världens främsta rymdnationer är USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Japan. USA:s rymdbudget, civil plus militär, uppgick 2018 till 40,9 miljarder dollar. Det innebär 58 % av världens totala rymdbudget.Men det är en klart mindre andel än vad det var för tjugo år sedan, då USA:s andel var 75 %. Under Trump-administrationen kan man förvänta sig något ökad civil budget och ganska kraftig militär ökning.
Om man betraktar ESA och dess medlemsländer, främst Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien, som en rymdenhet, så ligger den enheten definitivt på andra plats ekonomiskt. (ca 7 miljarder dollar). Bara Frankrikes egen rymdverksamhet, dvs utanför ESA, placerar landet på fjärde plats vad gäller storleken på rymdbudget. ESA håller på att utveckla den nya kraftiga raketen Ariane 6.
Kina hade 2018 en rymdbudget motsvarande 5,8 miljarder dollar. Det är svårt för utomstående bedömare att skilja civil och militär rymdbudget åt vad gäller Kina. Man sänder upp allt från konstellationer för jordobservation till bemannade farkoster. Kina utvecklar flera kraftfulla raketer, och jobbar på att skapa en rymdstation inom några år.
Ryssland har haft stora problem med att upprätthålla sin rymdbudget, den har minskat från 9,7 miljarder dollar år 2013 till 4,2 miljarder dollar år 2018. Ryssland behöver uppdatera sina satellitsystem för kommunikation och jordobservation. Man kämpar också på med att få den nya rymdbasen i Sibirien att fungera.
Japan hade 2018 en rymdbudget på 3,1 miljarder dollar. Man bygger upp flera satellitkonstellationer, t.ex. för navigering, och konstruerar nya raketer. För Japan är det rätt så nytt att ha militär rymdverksamhet, t.ex. spaningssatelliter. Efter andra världskriget förbjöds Japan att ha någon militär aktivitet.
Allt fler länder investerar i rymdverksamhet. Det är nu 88 länder som har någon typ av rymdverksamhet. För tio år sedan var det bara hälften så många länder som hade rymdverksamhet. Det ökade intresset visar att allt fler regeringar insett den stora betydelsen av att satsa på rymden. Bara under 2018 grundades fem nya statliga rymdorganisationer: Luxemburg, Australien, Zimbabwe, Grekland och Portugal. Förutom den nytta ett land kan ha av satelliter börjar det nu bli mycket lönsamt med olika satellitprojekt. Euroconsult har räknat fram att den globala rymdindustrin omsatte 217 miljarder dollar år 2017. Flera länder, t.ex. Storbritannien, Australien och Förenade Arabemiraten har som mål att tjäna pengar på rymdverksamhet.
Euroconsult gör en prognos där man räknar med ökande utgifter för både civil och militär rymdverksamhet de närmaste åren.
Några fler uppgifter från Euroconsults rapport:
Man uppger att Sveriges rymdverksamhet uppgår till 127 miljoner dollar. (Jfr med USA:s civila som är 20 miljarder dollar). Siffror för övriga Norden: Norge 125 miljoner dollar, Finland 58 miljoner dollar, Danmark 47 miljoner dollar.
Några länder i Asien: Indien 1,4 miljarder dollar, Syd-Korea 593 miljoner dollar, Indonesien 205 miljoner dollar, Vietnam 45 miljoner dollar.
Några länder i Afrika: Angola 42 miljoner dollar, Syd-Afrika 36 miljoner dollar.
Mellersta Östern, Medelhavet: Saudiarabien 165 miljoner dollar, Turkiet 276 miljoner dollar, Förenade Arabemiraten 383 miljoner dollar, Israel 77 miljoner dollar.
Några länder i Syd-Amerika: Brasilien 122 miljoner dollar, Argentina 110 miljoner dollar, Mexiko 10 miljoner dollar.
Slutligen kan man nämna Kanada som i USA:s skugga har en rymdbudget på 315 miljoner dollar.
The Dark Side of Space. (Publicerat här 2018-03-27)
Rymdkrig, rymdskrot och rymdgräl – det finns problem i rymden. Liten artikelserie i tre delar om dystra trender i rymden. Idag: krig i rymden. (Space News. 2018-01-15)
Rymdverksamhet har framtiden för sig. Vill man vara konkret så kan man peka på alla raketer och satelliter som sänds upp, och den stora aktiviteten både hos rymdorganisationer och rymdföretag världen över. Vill man vara visionär kan man spekulera i människans kolonisering av solsystemet, inledningsvis med bemannade rymdfärder, senare med kolonier på Månen, Mars och i asteroidbältet.
Men allt är inte positivt. Rymdens roll i krig blir allt större, kasserade satelliter utgör en allt större kollisionsfara och rymdsamarbetet mellan USA och Ryssland håller på att försämras.
Rymdkrig utan strålpistoler.
Ända sedan rymdåldern inleddes har en stor del av verksamheten i rymden varit militär. Många av Rysslands och USA:s satelliter har som uppgift att utföra militär spaning eller kommunikation. I science-fictionfilmer skildras framtida krig, där rymdskepp skjuter på varandra med strålkanoner. Verklighetens rymdkrig pågår redan, men det utkämpas med elektronik.
De militära satelliterna har ju som uppgift att samla information eller kommunicera mellan enheter, och fiendenationer vill då naturligtvis störa satellitens funktion. Detta kan ske genom att hacka datorer eller genom att blockera signaler.
De största aktörerna i rymden, USA, Ryssland, ESA och Kina har inte kunnat enas om internationell lagstiftning som förbjuder länder att störa andra länders satelliter.
Det gällande internationella avtalet är Outer Space Treaty som från 1967. Där sägs att ”The moon and other celestial bodies must be used exclusively for peaceful purposes” men det finns inget förbud mot militär aktivitet i rymden.
Om några dagar följer nästa avsnitt: "Rymdskrotet är redan ett problem – antalet incidenter ökar!"
Tidningen Aviation Week & Space Technology sammanfattar de strålande framtidsutsikterna för rymdindustrin i sitt nummer 29 maj 2017, med anledning av den stora flyg- och rymdmässan i Paris.
Ökad rymdverksamhet i många länder!
Antalet länder som engagerar sig i rymdverksamhet ökar hela tiden. Några av de senaste är Arabemiraten, Thailand och Peru. Flera av de länder som redan har en rymdsektor ökar takten.
Kina testar en ny stor raket som kallas Long March 5. Med den avser Kina att sända upp stora kommunikationssatelliter och bygga en rymdstation de närmaste åren. Ytterligare en plan är att sända ett antal farkoster till månen: 2018 ska man mjuklanda en farkost på månen och sedan hämta hem mångrus till jorden. Man planerar också för en reläsatellit i bana runt jorden och en mjuklandning på månens baksida. Någon gång i framtiden vill Kina ha bemannad rymdfart till månen.
Indien har byggt den första helt egenproducerade raketen. Hittills har man delvis använt rysk teknologi.
USA bygger SLS som är en mycket stor raket och den nya rymdkapseln Orion. Man vill flyga astronauter runt månen, placera en rymdstation i bana runt månen och på 30-talet färdas till planeten Mars.
Universum och Månen.
USA arbetar på att skapa två nya rymdteleskop som ska ge ännu mycket bättre information om universum än Hubble. James Webb ska titta i den infraröda delen av spektrum och man hoppas sända upp detta superdyra teleskop 2019. Samtidigt har man påbörjat arbetet med Wfirst som är ett mycket kraftigt optiskt teleskop för spaning efter exoplaneter.
Trots att NASA inte strävar efter att åka till månen utan vill åka längre bort, så kretsar allt fler planer kring månen. ESA försöker lansera konceptet Moon Village och vill se internationellt samarbete för att skapa en bas på månen. Under 60- och 70-talen sände Sovjetunionen och USA många sonder till månen, men efter 1976 blev det tyst. Men på 90-talet startade aktiviteten upp igen, och den här gången är många fler länder engagerade.
Japan, ESA, Kina, USA och Indien har sänt obemannade sonder till månen och många andra länder har bidragit med komponenter till dessa farkoster, bland annat Sverige. Det finns planer på många nya sonder till månen, och det mest spektakulära är en tävling sponsrad av Google om vilket privat team som kan nå månen med en obemannad landare. Många inom rymdorganisationerna i USA, Kina, ESA, Ryssland, Japan m.fl. vill bygga en månbas, men budgetmedel saknas!
Ökad verksamhet också hos rymdföretagen!
Men det är inte bara rymdorganisationerna som är allt mer aktiva. Också inom den privata sektorn ökar aktiviteten.
Företagen SpaceX och Blue Origin utvecklar återanvändbara raketsteg. Man har upprepade gånger lyckats landa raketer efter en uppskjutning. Som någon sa: Man brukar ju inte slänga bort ett flygplan efter att man använt det en gång.
SpaceX och Blue Origin har alltmer framgångsrikt testat nya raketer. Vad gäller nya raketer så är det en trend att det konstrueras överallt! ESA har beställt den nya raketen Ariane 6, NASA bygger SLS, Ryssland bygger Angora , Kina har många nya varianter av Long March på gång. Också Indien och Japan bygger nya raketer.
I USA har diskussionerna gått höga om att de stora raketer som företagen använder har ryska raketmotorer! Pga av det spända politiska läget jobbar man på att producera en ny hel-amerikansk raketmotor.
United Launch Alliance och Blue Origin bygger motorn BE_4. Aerojet Rocketdyne bygger motorn AR1. Någon av dessa motorer ska inom några år börja användas i den nya raketen Vulcan i stället för den ryska motorn RD-180.
Nya trender!
Små satelliter, s.k. cubesats, kan byggas alltmer avancerade och användningen av dessa väntas öka rejält de kommande åren.
Virgin Galactic m.fl. kämpar med att bygga och testa fungerande rymdskepp för suborbitala färder. De ska användas av rymdturister och forskare. Som vanligt känns det som om den första flygningen ska ske snart, men premiären har skjutits på framtiden år efter år.
Företagen Oneweb, SpaceX och Kepler planerar att sända upp konstellationer med hundratals små satelliter för att skapa internet som täcker hela planeten.
Ökad rymdverksamhet också i Sverige.
I Sverige ser vi fram emot att regeringen ska presentera en nationell plan för rymdverksamhet, dvs en rymdstrategi, innan årets utgång Vi ser också fram emot att satellituppskjutningar ska ske från Esrange med början år 2021.
(Alla foton i denna text är tagna av Ariel Borenstein vid olika föredrag på rymdbranschens konferens Rymdforum 2017 i Kiruna.)
Stora förändringar i satellitbranschen.
De senaste åren har antalet nya geostationära satelliter minskat. Prognosen för antalet nya beställningar på geostationära satelliter säger att under 2017 kommer orderböckerna hos tillverkarna att tillföras 10-12 nya satelliter. Under 2016 beställdes 14 och 2015 var antalet 20. Efterfrågan är nu nere på samma nivå som den var år 2004.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2017-08-14)
Det finns flera anledningar till den minskade efterfrågan. En förklaring är att operatörerna tvekar, i väntan på att det ska klarna vad gäller ny teknologi och förändringar i konsumenternas vanor.
En annan förklaring är att flera stora projekt är på gång där man använder en flotta av små satelliter istället för en stor. Företag som SES, OneWeb, SpaceX, Telesat och Leosat planerar att sända upp varsin konstellation av satelliter i låg eller medelhög bana. Sammanlagt kräver detta investeringar på över 20 miljarder dollar.
Två av de stora satellittillverkarna är MacDonald, Dettwiler and Associates (MDA) och Orbital ATK. Företrädare för dessa bolag kan konstatera att det första halvåret 2017 blev sämre än året innan. På Orbital säger man att det är det sämsta första halvåret på tio år.
Det finns ljuspunkter dock för tillverkarna av geostationära satelliter. De allra senaste månaderna har man kunnat konstatera större intresse från operatörernas sida. Marknaden går lite i vågor beroende på hur många gamla satelliter som ska ersättas med nya varje givet år.
Orbital har erhållit ökat antal beställningar från USA:s myndigheter vilket kompenserat för bortfallet av kommersiella satelliter.
Båda företagen tror också att det viktiga framöver inte kommer att vara antalet beställningar utan det totala försäljningsvärdet. Enstaka stora satelliter är väldigt dyra att bygga. MDA bygger t.ex. satelliten Echostar för Hughes Network Systems till ett pris av 397 miljoner dollar.
En företrädare för ”den nya rymdekonomin” säger att de stora geostationära telekomsatelliter som kostar 400 miljoner att bygga kommer att ersättas av en flotta små satelliter som kostar 2 miljoner styck. Vid behov av en kompletterande satellit kan den byggas och sändas upp snabbt. ”Min åsikt är att satellitindustrin står inför en större omvälvning”.
Årskrönika för 2015.
Tidningen Space News publicerar varje år i december en mycket innehållsrik nyårskrönika. Där kan man läsa om raketuppskjutningar, aktiva och planerade satelliter, avtal inom rymdindustrin, politiska beslut i världen som påverkar rymdverksamheten, företagsrapporter, sonder till planeterna. Här följer ett litet urval, i vissa fall med inledande kommentarer av mig om året som helhet. Detta är ju internationella händelser, jag hoppas sammanställa en årskrönika om Sveriges rymdverksamhet om några dagar.
(Källa: Space News. Översättning och urval publicerat här 15-12-30.)
Utforskningen av universum.
Under 2015 såg vi för första gången detaljerade foton av asteroiden Ceres och av dvärgplaneten Pluto. Sonden Rosetta fortsatte att sända från kometen. Det kom också ny information från farkosterna som kretsar kring Mars och de som befinner sig på planetens yta. Bland annat hävdar forskarna allt mer bestämt att de funnit vatten eller is i marken på Mars. Nya sonder planeras i flera länder för att studera månen, Mars, Jupiters månar osv.
Astronomerna ger oss allt mer information om universum och bland annat upptäcker man allt fler exoplaneter.
Rymdpolitik.
I januari godkänner Japan en budget för kombinerad civil och militär rymdverksamhet på 324 yen (2,75 miljarder dollar), en ökning med 18 %, med fokus på nationell säkerhet. En ny raket ingår i budget.
I januari beslutar man sig i Ryssland för en stor omorganisation: rymdorganisationen och ett antal rymdföretag ska samordnas.
I USA pågår under 2015 (som vanligt) segdragna diskussioner i kongressen om hur stor NASA:s budget ska vara. Den brukar ligga på ca 19 miljarder dollar.
Rymdorganisationer.
ESA:s budget fastställs i januari till 4,4 miljarder euro (5,3 miljarder dollar), en ökning med 8 %. Mest pengar lägger man på jordobservation och byggandet av raketer.
NASA meddelar i februari att man ska köpa sex platser på ryska Soyuz för åren 2018 och 2019 för transport av astronauter till rymdstationen.
I augusti avtalar ESA med europeisk rymdindustri om byggandet av nya raketen Ariane 6 och en uppgraderad Vega. Enligt planerna ska den nya Vega
Rymdföretag.
I rymdföretagsvärlden finns många trender: De stora företagen konkurrerar eller går ihop, många nya små företag vill bygga cubesats eller små raketer som kan sända upp cubesats, relativt nya större företag som vill bygga nya större raketer eller använda flygplan istället för ett första raketsteg.
I januari beslutar Orbital Sciences och ATK om att fusionera.
I januari investerar Google och fonden Fidelity en miljard dollar i SpaceX.
Företaget SpaceX får tillstånd i maj av US Air Force att kunna lämna anbud på uppsändning av militära satelliter med raketen Falcon 9. Dittills har företaget ULA haft monopol på detta.
I maj avtalar NASA med företaget Boeing om att göra två färder med astronauter till rymdstationen med sitt rymdskepp.
Satelliter.
En nyhet är att några företag vill sända upp stora konstellationer med ett stort antal små satelliter på låg höjd för att bilda nätverk för internet eller jordobservation. Rymdvärlden får allt mer fokus på att rymdskrotet är ett stort problem.
Företaget OneWeb som planerar att sända upp en konstellation med 720 (!!!) lågtflygande satelliter för internet, sluter i juni avtal med ”Airbus Defence and Space” som ska bygga satelliterna. Man avtalar också med Arianespace och Virgin Galactic om uppsändning av satelliterna. Finansiärer till projektet är Intelsat, Airbus, Qualcomm och Hughes Network Systems samt telekommunikationsföretag i Mexico och Indien.
Facebook och Eutelsat skriver kontrakt i oktober om att i fem år hyra kapacitet på Israels satellit Amos-6. Man avser att förse 14 länder i Afrika med internetuppkoppling via satellit.
Raketer.
Rymdorganisationerna i USA, Europa, Ryssland, Kina och Japan jobbar alla på att utveckla nya raketer. I USA jobbar många företag på att bygga mindre raketer som ska kunna sända små satelliter i omloppsbana.
I maj misslyckas uppsändning av en mexikansk kommunikationssatellit med en rysk Proton-raket. Det är fjärde gången på fyra år som en Proton-raket drabbas av fel.
I september använder Kina för första gången sin nya raket Long March 6. Man sänder upp tjugo små sateliter från rymdbasen Taiyuan Satellite Launch Center.
Lockheed och NASA meddelar i oktober att planeringen för rymdskeppet Orion är nästan klar och nu påbörjas byggandet av den farkost som ska flyga obemannat runt månen 2017. Någon gång mellan 2021 och 2023 ska sedan en bemannad färd runt månen äga rum.
Företaget Blue Origin lyckas i november flyga den obemannade raketen New Shepard till en höjd av 10 mil (gränsen till rymden) och sedan landa det första steget.
Ett nytt sätt att sända upp en raket misslyckas i november på ön Kauai i ögruppen Hawaii. Raketen Super Stryki startade från en ställning som utgjord en räls (i stället för att starta från en startplatta) och skulle sända upp den amerikanska militära satelliten Operationally Responsive Space 4. En stund efter start började raketen vingla och störtade sedan.
Rymdstationen.
En rysk Progress-farkost drabbas av ett fel vid uppskjutning till rymdstationen i april och misslyckas med sin leverans.
I juni misslyckas en uppskjutning med Falcon 9 med materiel till rymdstationen. Då har redan en uppskjutning med Orbitals raket Antares och farkost Cygnus misslyckats 2014 och med ryska Proton i maj.
Ryssland bekräftar i juli att man vill fortsätta samarbetet med den internationella rymdstationen fram till 2024.
NASA meddelar i juli att fyra erfarna astronauter valts ut för testflygningar under 2017 med de rymdskepp som Boeing och SpaceX bygger.
I december lyckas Orbital sända sin farkost Cygnus med en Atlas-raket till rymdstationen. Under 2016 hoppas man bli klar med en ny version av sin egen raket Antares.
Rymdsonder.
NASA:s farkost New Horizon passerar Pluto i juli och sänder häpnadsväckande foton. Massor av information från flera mätinstrument insamlas under den korta passagen, och den informationen ska sändas till Jorden under ett helt år.
ESA meddelar i juli att man givit Airbus Defence and Space i uppdrag att bygga rymdfarkosten JUICE som ska flyga till Jupiter 2022. Sverige deltar både vid konstruktionen av farkosten och två av forskningsinstrumenten.
Rykande raketer – alla bygger nytt!
(Januari 2015)
Ariane 6, Long March 6, Space Launch System, Falcon Heavy, Geostationary Satellite Launch Vehicle. Det är namnet på några av de nya, stora raketer som byggs just nu runt om i världen och som kommer att lyfta mot rymden under de närmaste åren. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2015-01-24.)
Det är främst tre trender som skapar ökat behov av raketer: allt fler stora kommersiella satelliter, allt fler små satelliter och ökad bemannad rymdfart. Under åren 2011-2013 ökade antalet kommersiella uppskjutningar per år från 19 till 23. Antalet statligt finansierade satellituppskjutningar minskade under samma period från 66 till 58. Den här trenden väntas fortsätta.
Under 2011-2013 fördelade sig rakettillverkningen mellan länder så här: Av alla tillverkade raketer under de åren byggdes 41,4 % i Ryssland, 21,6 % i Kina, 20,8 % i USA och 7,9 % i Europa. Men det finns fler länder som bygger egna raketer, t.ex. Indien, Japan, Israel och Iran.
Kina.
Kina har de senaste åren kunnat erbjuda branschens lägsta pris för satellit-uppskjutningar. Nu hotar priskonkurrens från SpaceX. Men Kina håller på att bygga en ny generation stora raketer som ska vara billigare att producera och bättre för miljön. Long March 6 är den minsta raketen, Long March 7 är större och Long March 5 är riktigt stor. Man planerar att börja testa Long March 6 och 7 under 2015, medan den största raketen beräknas bli klar 2016. Den ska användas till att sända upp komponenterna till Kinas nya rymdstation som ska bli klar runt 2020. Det statliga företaget som bygger raketerna heter The China Aerospace Science and Technology Corporation (CASC).
Ryssland.
I Ryssland har man i många år använt raketen Proton för att skjuta upp tunga farkoster i rymden. Nu håller man på att bygga och testflyga den nya raketen Angara. Utvecklingsarbetet har pågått ända sedan 1990-talet. Den första testflygningen ägde rum i juli 2014. Det var den minsta i Angara-familjen, Angara 1.2, som testades under en suborbital uppskjutning. Man har också testat den större raketen Angara A5 som kan lyfta upp en farkost med vikten 5.400 kg i omloppsbana. Den här farkosten i dess olika varianter beräknas vara helt klar år 2020 då man också ska ha igång landets nya rymdbas i Sibirien.
Japan.
I mars 2014 gav Japans rymdorganisation i uppdrag åt företaget Mitsubishi att bygga den nya generationen raketer. De ska vara klara att användas år 2021. Ett av målen är att halvera kostnaden för dagens raket H-IIA. Återigen är det konkurrensen från lågpris-SpaceX som spökar. Den nya raketen ska finns i två versioner: en ska kunna lyfta 2.100 kg i omloppsbana, den större ska ha två extra sidoraketer och kunna lyfta 6.500 kg.
Indien.
Indien bygger sin nya raket Geostationary Satellite Launch Vehicle, som ska kunna sända upp farkoster på 5.000 kg. Arbetet har försenats i fem år, men nu planerar man för en första testuppskjutning. Det blir en suborbital färd med ett obemannat rymdskepp överst.(Indien har ambitionen att skapa bemannad rymdfart, men det saknas tillräcklig finansiering!). Raketen flyger nu utan det sista raketsteget, men år 2017 ska allt vara färdigt och då hoppas man kunna skjuta upp den fullständiga raketen.
Europa.
I december tog ESA beslut på att bygga en uppföljare till Ariane 5 och också uppgradera de raketer man använder sig av nu, Ariane 5 och Vega. Den nya raketen kommer att heta Ariane 6 och hela projektet för nya raketer kommer att kosta ESA 8,2 miljarder euro. Man hoppas att Ariane 6 kan börja användas 2020 och vara 30 % billigare i drift än Ariane 5.
Ariane kom till för att de europeiska rymdnationerna skulle kunna ha ”egen tillgång till rymden”. För att raketen ska vara lönsam, dvs för att komma upp i tillräckligt många uppskjutningar per år, har Ariane blivit en stor aktör för kommersiella uppskjutningar. Men ändå tvingas ESA:s medlemsländer subventionera driften av Ariane 5 med 100 miljoner euro per år. Nu hoppas ESA på att Ariane 6 inte ska behöva några subventioner.
En ny industriell ”konstruktion” kommer att ha ansvaret för byggandet av Ariane 6. Airbus Defence & Space och Safran har bildat ett 50-50 % bolag för detta. Detta nya bolag ska dessutom köpa Frankrikes andel (34 %) i bolaget Arianespace. (Visste ni att GKN och RUAG som har svenska dotterbolag äger pyttesmå andelar i Arianespace?)
USA
I USA finns ett nytt statligt raketprojekt, men också flera privatfinansierade raketer. Det statliga programmet handlar om raketen Space Launch System (SLS) och rymdskeppet Orion. En första testflygning av SLS ska ske 2018 då raketen ska lyfta upp rymdskeppet Orion i omloppsbana. Orion sänds sedan iväg i en färd runt Månen. Och år 2021 hoppas man att samma färd ska upprepas, men denna gång med tre astronauter ombord. SLS och Orion ska sedan användas för bemannade färder till asteroider och till planeten Mars.
Samtidigt pågår många privata projekt i USA både för färder till rymdstationen och för suborbitala rymdturistresor. Företagen SpaceX och Orbital flyger redan nu förnödenheter till rymdstationen några gånger per år, även om Orbital nu tvingas till en paus eftersom deras raket Antares exploderade i höstas. Antares ska nu få en ny motor. SpaceX och Boeing erhåller sponsring från NASA för att bygga rymdskepp som ska börja flyga astronauter till rymdstationen 2017. SpaceX utvecklar sina egna raketer i olika storlekar med namnet Falcon. Boeing använder raketen Atlas.
Märkligt nog använder man i USA ryska raketmotorer i många av sina stora raketer. Under krisen som uppstått mellan USA och Ryssland pga Rysslands invasion i Ukraina har även rymdsamarbetet gnisslat. Inget pågående projekt har problem, men från Rysslands sida har man kommit med hotelser om avbrutet samarbete. I USA togs nyligen beslut på att bygga en ny egen raketmotor och den ska bli klar 2019.
Vad gäller suborbitala raketer så bygger Virgin Galactic, Sierrra Nevada, Xcor och många fler egna raketer, men inget av företagen har ännu lyckats påbörja kommersiell rymdturism.
Ett intressant fenomen är att det över hela världen byggs privatfinansierade små raketer för suborbital uppskjutning.
För att summera framtiden: fram till år 2021 kommer många rymdnationer att ha utvecklat nya stora raketer. Det blir allt billigare och allt lättare att ta sig ut i rymden!
Rymdhösten 2014.
Under hösten har Arielspace rapporterat om några av alla händelser inom den internationella rymdbranschen. Men det har hänt mycket mer. Här är ett axplock av vad som hänt i september. (Källa: Space News. September 2014)
USA: 27 augusti meddelade NASA att dessa planetära uppdrag kommer att erhålla fortsatt finansiering, dvs verksamheten kan fortsätta:
Mars Science Laboratory (kallas även Curiosity, landade 2012, åker runt på Mars) Cassini Saturn Orbiter (kretsar kring Saturnus sedan 2004)
Lunar Reconnaissance Orbiter (sändes till Månen 2009 och ligger i bana runt den) Mars Exploration Rover (kallas även Opportunity, landade 2004, åker runt på Mars) Analyzer of Space Plasma (ett instrument delvis finansierat av NASA, finns med på ESA:s Mars Express Orbiter som kretsar kring Mars)
Mars Odyssey Orbiter (anlände till Mars 2001, kretsar kring planeten)
Mars Reconnaissance Orbiter (anlände till Mars 2006 och kretsar kring planeten)
Ryssland allokerar 50 miljoner rubel extra (1,3 miljarder dollar) för att skynda på byggandet av landets nya rymdbas Vostochny Cosmodrome i Sibirien. Man vill göra första raketuppskjutningen år 2015. Följande år hoppas man kunna göra första uppskjutningen med den nya raketen Angara. Ryssland investerar nu kraftigt i sin rymdverksamhet som hade en nedgångsperiod efter Sovjetunionens fall.
USA, Hongkong, Thailand: Företaget SpaceX lyckades på kort tid med två uppskjutningar av satelliter med raketen Falcon. 5 augusti sände man upp satelliten AsiaSat 8. Man sände sedan 7 september upp en satellit med dubbelnamnet AsiaSat 6/Thaicom 7.
USA: NASA meddelade 16 september vilka företag man vill samarbeta med för att transportera astronauter till den internationella rymdstationen. Uppdraget går till Boeing och SpaceX. Ett företag som valdes bort, Sierra Nevada Corporation, har ifrågasatt valet genom att stämma NASA. NASA kommer att stöda Boeing och SpaceX med 4,2 miljarder dollar och hoppas att de bemannade flygningarna kan komma igång 2017.
Indien och Kina undertecknade 18 september ett avtal om samarbete med rymdprojekt.
USA:s farkost MAVEN gick in i bana runt Mars 21 september.
Indien blev första land från Asien som lyckas med ett Marsprojekt. Mars Orbiter Mission gick in i bana runt Mars 24 september.
Azerbadjan har skapat en rymdorganisation med namnet Azercosmos och den sände upp landets första satellit med namnet Azerspace-1 år 2013. Azercosmos ska nu köpa in en satellit till som man vill döpa till Azerspace-2 och undersöker möjligheterna för detta. Azerspace-1 byggdes av amerikanska Orbital Sciences Corporation, sändes upp av europeiska Arianespace och finansierades med exportkrediter från USA och Frankrike.
Frankrikes rymdorganisation CNES har undersökt hur problemet med rymdskrot utvecklas. I en rapport ger man en dyster bild av framtiden. Ett antal rymdnationer har avtalat om regler för hur man ska förhindra att nya satelliter blir rymdskrot. Reglerna efterlevs väldigt dåligt. En regel sa att satelliter ska ha tillräckligt med bränsle eller ligga i låga banor som gör att de störtar till jorden inom 25 år. Men de senaste 12 åren har 40 % av alla nya satelliter placerats i banor där de kommer att förbli väldigt länge.
Indien och USA undertecknade 30 september ett avtal om samarbete med rymdprojekt.
I en paneldebatt vid ”65th International Astronautical Congress” 29 september sa representanter för rymdorganisationerna i Kanada, Europa och Japan att de ännu inte tagit ställning till om de ska delta i samarbetet med den internationella rymdstationen efter år 2020.
Nää, så är det inte!
DN hävdar i en artikel idag i sin Kulturbilaga att "Supermakterna har slutat skicka astronauter på rymdkapplöpning. Nu är det i stället filmstjärnor och miljardärer som slåss om att få färdas i rymden" och man påstår också att ”idag har de starka staterna ersatts av globala företag och sociala medier (=såp-opera om människor som åker till planeten Mars för att stanna där resten av livet)”.
(Av Ariel Borenstein. 2014-05-27)
Men så är det inte!
USA bygger just nu en ny stor raket och ett nytt rymdskepp för resor till Mars. Kina ska snart bygga en egen rymdstation. Ryssland bygger nytt rymdskepp och ny rymdbas. Indien, Japan och Europa strävar efter att skapa egen bemannad rymdfart.
Det är också ett faktum att inte ett enda privat företag ännu sänt upp en enda människa i rymden. (Ok, SpaceshipOne gjorde två skutt och piloten befann sig i rymden i några minuter). Samt också ett faktum att många astronauter flög med NASA:s rymdfärja i många år, samt att många astronauter och kosmonauter flyger till den internationella rymdstationen varje år med ryska statliga rymdskeppet Soyuz. Läs texten som följer här, om trafiken till och från rymdstationen.
Trafik till Den Internationella Rymdstationen.
Besättningen på rymdstationen består för tillfället av tre personer. Följande astronauter bemannar nu rymdstationen: Steve Swanson (USA), Alexander Skvortsov (Ryssland) och Oleg Artemyev (Ryssland). Trafiken till rymdstationen är ganska omfattande:
25 mars. En Soyuz-farkost flög upp tre nya medlemmar till besättningen. Dessa är Alexander Skvortsov, Oleg Artemyev och Steve Swanson. (De ska återvända till Jorden i september.)
9 april. Rysk obemannad Progress-kapsel (Progress 55) anlände med 800 kg bränsle, 420 kg vatten, 48 kg syre och 1.400 kg övriga förnödenheter, bland annat mat och experimentutrustning.
20 april. Obemannade kapseln Dragon, som sänds upp av företaget SpaceX, anlände till rymdstationen med 2 ton förnödenheter. SpaceX får 1,6 miljarder dollar av NASA för 12 transporter till rymdstationen. Detta var den 3:e färden.
13 maj. Tre av besättningsmedlemmarna, som anlände 6 november 2013, åkte hem med en Soyuz-kapsel. Dessa är Richard Mastraccio (USA), Koichi Wakata (Japan) och Mikhail Tyurin (Ryssland).
28 maj (planerad) En Soyuz-farkost ska flyga upp tre nya medlemmar till besättningen. Dessa är Maxim Suraev (Ryssland), Reid Wiseman (USA) och Alexander Gerst (ESA).
10 juni (planerad) Obemannade kapseln Cygnus, som sänds upp av företaget Orbital Sciences med raketen Antares, ska flyga i juni till rymdstationen med förnödenheter. Orbital får 1,9 miljarder dollar av NASA för 8 transporter till rymdstationen, och detta blir färd nummer 2.
23 juli (planerad) En rysk obemannad Progress-kapsel (Progress 56) ska anlända med förnödenheter.
Kommentar till Dagens Nyheter: Entreprenörerna, miljardärerna och skådespelarna kommer nog att resa ut i rymden, men det dröjer några år till. Och berätta gärna om NASA:s nya raket och rymdskepp. År 2021 ska amerikanska astronauter flyga ett varv runt månen.
Kommer rymdstationen att finnas kvar efter år 2020?
Den internationella rymdstationen kostade 54 miljarder dollar att bygga. Hittills finns bara planer för att behålla den till 2020, men på NASA hoppas man få ett svar snart på frågan om rymdstationens liv ska förlängas eller inte. Vid en förlängning behöver man erhålla medel redan i 2015 års budget så att ett antal viktiga komponenter kan bytas ut. (Källa: Space News. 2013-08-12. Publicerad här 2013-08-25)
”Inom några år måste vi sluta nya avtal med våra leverantörer”, säger Sam Scimemi, en av de ansvariga på NASA för planeringen av rymdstationens verksamhet. Företaget Boeing är huvudansvarigt för driften av de amerikanska, japanska och europeiska delarna av stationen. Sedan 1993 och fram till idag har NASA betalat sammanlagt 17 miljarder dollar till Boeing. NASA planerar att förlänga kontraktet fram till 2020.
Rymdstationen kostade många miljarder dollar att bygga.
Under de kommande åren kommer NASA att betala 4 miljarder dollar per år för sin del av rymdstationen. Om man räknar upp USA:s kostnader för rymdstationen genom åren till dagens penningvärde så får man det svindlande beloppet 54 miljarder dollar. Adderar man till det vad rymdfärjorna kostade så får man en nota på 100 miljarder dollar.
Medan rymdstationen byggdes hann astronauterna inte ägna så mycket tid till vetenskapliga experiment. Också nu när stationen är färdigbyggd tvingas astronauterna använda mycket av sin tid till driften av den.
Man gör nu sitt bästa för att utnyttja rymdstationen för experiment inom vetenskap och teknik. Det är då naturligtvis intressant hur många år den kommer att finnas kvar.
”A west Texas stop sign…?”
Vad vill övriga delägare i rymdstationen? Det är välkänt att Ryssland vill förlänga stationens liv. I Europa och Japan kämpar man med ekonomiska problem, så det är osäkert om dessa delägare har råd att betala sin del av kostnaderna. Europa/ESA bidrar med transporter med sin rymdfarkost ATV. Man har gjort fyra färder sedan 2008 och ska utföra en femte och sista 2014.
Vissa av rymdstationens delar är således slitna och behöver bytas ut om verksamhet ska vara möjlig efter 2020. William Gerstenmaier, chef för NASA:s bemannade rymdfart, nämnde solpanelerna som ett exempel på något som behöver bytas ut. De har träffats många gånger av små bitar rymdskrot och mikrometeorer.
Han kommenterade detta med: ”Yeah, there´s quite a few hits to the solar panels. They look like a west Texas stop sign.”
Satelliter och raketer under 2012.
Tidningen Space News har i sitt nummer 14 januari 2013 en genomgång av hur 2012 utföll för satellit-branschen och utsikterna inför det nya året. Man har tittat på samspelet mellan de företag som äger satelliter (och behöver få upp dem i omloppsbana) och de företag som sänder upp satelliterna. Genomgången kallas ”Launch and Satellite Review and Forecast” Tidningen konstaterar att det finns goda och dåliga nyheter. (Källa: Space News. 2013-01-14)
Goda nyheter.
Företaget Sea Launch, som för några år sedan var nära att gå i konkurs, har genomgått en ekonomisk rekonstruktion, och är tillbaka i branschen med tre raketuppskjutningar under 2012. Företaget fick en del av sina skulder efterskänkta och det skedde ett ägarbyte. Sea Launch sänder upp raketer från en plattform i Stilla Havet. Man hoppas vara uppe i full verksamhet med uppsändning av fyra satelliter under 2014.
Arianespace var framgångsrikt under 2012. Man sände upp sju raketer som sammanlagt förde upp 11 satelliter i omloppsbana. Arianespace har nu under ett decennium haft 53 lyckade raketuppskjutningar i följd!
Kinas uppskjutningar av satelliter går också bra. USA har fortfarande en lag som förbjuder samarbete med Kinas rymdindustri. Syftet är att förhindra att Kinas militär får tillgång till viktig teknologi . Men Kina klarar sin rymdverksamhet bra utan USA, och ett antal länder anlitar Kina för uppsändning av sina satelliter.
Mitsubishi Heavy Industries har övertagit driften av raketen H-2B från japanska staten. Satellitbranschen hoppas att den privata ägaren ska lyckas sänka priserna tack vare kostnadssänkningar.
Sämre nyheter.
Indien dröjer med sin introduktion av raketen GSLV på marknaden. Också Ryssland verkar ha fått problem med sin nya raket Angara.
…och så de dåliga nyheterna.
Rysslands raket Proton, som har fungerat nästan felfritt i 15 år, har nu drabbats av flera missöden. Under de senaste 16 månaderna har tre uppskjutningar misslyckats. En satellit som sändes upp i december (Yamal-402 som ägs av Gazprom Space Systems) har hamnat fel och beräknad livslängd blir 11 år istället för planerade 19 år. Företaget International Launch Services (ILS) som marknadsför Proton har problem. I augusti 2012 avskedades företagets chef av huvudägaren, företaget Khrunichev. En annan hög chef har åtalats för ekonomiska oegentligheter.
Det som hände i december var att Protons sista steg stängde av sig för tidigt. Bara fyra månader tidigare krånglade en annan Proton-raket.
Den nya chefen för ILS, Phil Slack, säger att man inte vet när verksamheten kan återupptas. Det pågår en utredning som leds av Rysslands rymdorganisation, Roscosmos.
Framtiden.
Under 2012 slöts 22 avtal om uppsändning av telekommunikationssatelliter de kommande åren. De stora vinnarna i tävlingen om kontrakt var två företag. Det ena var Arianespace som bokade ungefär sin vanliga marknadsandel. Den andre vinnaren var SpaceX, vilket är en överraskning, eftersom företaget har väldigt få genomförda flygningar att visa upp.
SpaceX ska skjuta upp telekommunikations-satelliter med en ny version av Falcon. Versionen Falcon 9 har två gånger skjutit farkosten Dragon till rymdstationen. Men den nya versionen kallad Falcon 9 v1.1 har ett antal nya komponenter som ännu inte prövats vid en uppskjutning. Totalt tog SpaceX under 2012 kontrakt på 9 satelliter, medan Arianespace tog 11 kontrakt. Några få kontrakt togs av China Great Wall, Indian Space Organisation och International Launch Services.
Ägaren till SpaceX, Elon Musk, säger att företaget ska göra fyra till fem uppskjutningar under 2013. Förutom kontrakt på de geostationära satelliterna har man även ett avtal med NASA om att sända ett antal Dragon-kapslar till rymdstationen med förnödenheter.
Uppmärksammas kan att en av deltagarna i tävlingen Google X-prize, teamet Galactic Suite, har slutit avtal med China Great Wall Industry Corp. om att flyga deras farkost till Månen.
Konjunkturnedgång för satelliterna men uppåt för raketerna.
(2012-01-26)
Det internationella marknadsläget för företag som tillverkar telekommunikationssatelliter försämrades drastiskt under 2011. Företagen i branschen erhöll order på att bygga 17 satelliter 2011 mot 26 satelliter under 2010. Under de senaste åren har de största satellitoperatörerna gjort stora investeringar i nya satelliter. (Källa Space News. 2012-01-09)
SES i Luxemburg, Intelsat med bas i Luxemburg och Washington, Eutelsat i Paris och Kanadas Telesat har alla utökat sin flotta av satelliter eller förnyat den de senaste åren. Nu är den stora investeringsvågen över och man lägger färre beställningar.
Men de företag som sänder upp satelliterna märker inte av det här ännu. Det är 2-4 års eftersläpning mellan de här två branscherna. Först 2014 räknar man med att efterfrågan på raketuppskjutningar sjunker. Under år 2011 fick de företag som sänder upp satelliterna 22 kontrakt, mot 20 under 2010.
De största ”launch”-företagen i världen är Arianespace, Frankrike (ESA), International Launch Services (USA), China Great Wall Industry Corp. (Kina) och Sea Launch (Schweiz). De har fullt upp med de order som ligger för 2012 och 2013.
Flera av dessa företag hade förseningar under 2011 med raketer som krånglade och satelliter som anlände försenade från uppdragsgivaren.
Arianespace planerar för sju uppskjutningar med Ariane 5 under 2012. En av dessa ska föra upp nästa ATV i rymden, transportfarkosten som ska till rymdstationen. Arianespace ska också göra fem uppskjutningar med Soyuz . ILS planerar för 11 starter under 2012 och Sea Launch för 3.
I Kina räknar man med att sända upp 20 satelliter under 2012, dessutom rymdskeppen Shenzhou-9 och 10 som ska docka med rymdstationsmodulen Tiangong som man sände upp 2011. Kina har på senare år byggt och sänt upp satelliter för ett antal länder i tredje världen. Under 2012 kommer man att sända upp två satelliter för APT Satellite Holding i Hongkong samt en satellit för Venezuela.
Ryssland har enligt samma princip erbjudit sig att både bygga och sända upp en satellit för utländska satellitoperatörer. Ny ”spelare” på marknaden för telekommunikationssatelliter är det tyska företaget OHB med sin Small-Geo. På marknaden för raketuppskjutningar planerar två nya ”spelare” att inleda verksamhet: det amerikanska företaget SpaceX och Indiens statliga bolag ISRO.
Nyårskrönika för år 2011. (2012-01-13)
Här är ett urval av vad som hände på rymdområdet år 2011 – både på jorden och i rymden.
NASA
I januari presenterade NASA planerna för den nya stora bärraketen Space Launch System för kongressen. I februari begär NASA ökad budget för år 2012. Rymdskeppet Orion som skulle ha blivit ett rymdskepp med destination Månen förvandlades till en livbåt för rymdstationen men i maj 2011 ändras planerna igen: Orion ska bli ett rymdskepp för färder till asteroider.
I september berättar NASA att den första bemannade rymdfärden med nya Space Launch System planeras till år 2021.
NASA meddelar i augusti att James Webb-teleskopet beräknas kosta 8,7 miljarder dollar. Den här astronomisatelliten har redan dragit över budgeten med enorma belopp.
Sista resan med en rymdfärja.
I juli sker den sista färden med en rymdfärja. Det är Atlantis som besöker rymdstationen och sedan landar tryggt i Florida. Projektet med rymdfärjor varade i 30 år, man genomförde 135 färder och det inträffade två mycket svåra olyckor där alla i besättningarna avled.
Några av de satelliter som sändes upp under 2011.
April: Indiens Recoursecats-2 jordobservation. Juli: Ryssland sänder upp två telekommunikationssatelliter. USA sänder upp en GPS-satellit.
Farkoster till andra planeter.
USA sänder i augusti iväg farkosten Juno på en fem år lång resa till Jupiter.
Rymdens affärer.
I januari lånar Inmarsat 666 miljoner dollar för att finansiera tre satelliter. Japanska Mitshubishi ror hem ett kontrakt i mars om att bygga en stor telekommunikationssatellit för Turkiet. Tyska jordobservationsföretaget Rapid-Eye hotas av konkurs i maj.I september återupptar företaget Sea Launch sina satellituppskjutningar efter att ha befunnit sig i Chapter 11, dvs stått på ruinens brant i 2,5 år.
Kommersiell rymdfart.
I ett försök att stöda skapandet av kommersiell bemannad rymdfart fördelade NASA i april ett bidrag på 269 miljoner dollar mellan företagen Boeing, Sierra Nevada Space Systems, SpaceX och Blue Origin.
Tragedi.
Politikern Gabrielle Clifford, gift med astronauten Mark Kelly, skjuts och skadas allvarligt på ett politiskt torgmöte av en galning i januari. Det är tveksamt om Kelly ska flyga med rymdfärjan men hustrun tillfrisknar tillräckligt mycket för att han ska besluta sig för att åka.
Rymdstationen.
I februari dockar europeiska obemannade fraktfarkosten ATV med rymdstationen. Uppskjutningen av en rysk obemannad Soyuz-raket med förnödenheter till rymdstationen misslyckas i augusti. Alla färder till rymdstationen ställs in i väntan på utredningens resultat.
Indien.
ISRO, Indiens rymdorganisation erhåller i februari en budgetökning på 36 %.
Europa.
Europakommisionen föreslår i juli att projektet GMES (GGG) ska läggas ner eftersom det hotar att bli för dyrt.
Rymden i september 2011. (Publicerat 2011-12-02)
Mot Månen och planeterna!
Kina till Lagrange 2.
Kinas månfarkost Chang ´e anlände till en av Lagrange-punkterna 25 augusti 2011. (En av fem positioner i rymden där Jordens och Månens dragningskraft jämnar ut varandra. En rymdfarkost kan parkeras där och den hålls på plats av den dubbla dragningskraften ) Vid Lagrangepunkten L2 finns redan farkoster från NASA och ESA. Kina upptäckte att Chang´e efter sitt månuppdrag hade tillräckligt med bränsle kvar för att utföra ytterligare ett uppdrag och sändes iväg till Lagrange-punkten. I slutet på 2012 planerar Kinas “State Administration of Science, Technology and Industry for National Defense” (SASTIND) att sända två farkoster ut i världsrymden och Chang´e ska kommunicera med dessa.
USA-farkosten Juno
...fortsätter sin färd mot Jupiter dit den ska anlända år 2016. I slutet på augusti tog Juno bilder av Jorden och Månen tillsammans. Juno drivs av solenergi. Farkosten har en så hög hastighet att den färdades sträckan Jorden-Månen (400.000 km) på ett dygn.
Japan sände 2010
...ut farkosten Akatsuki mot Venus men misslyckades i december 2010 med att bromsa den tillräckligt för att gå in i bana runt Venus. Farkosten fortsatte i sin bana runt solen. Nu har man 7 september framgångsrikt testat farkostens motor. Fler tester är inplanerade. När Akatsuki passerar Venus igen 2015 hoppas man kunna placera den i omloppsbana.
Två Grail.
USA sände iväg de två farkosterna Grail A och B till Månen 10 september. Färden till månen kommer att ta 3,5 månader. Projektet kostar 496 miljoner dollar. Grail ska studera månens gravitation, inre struktur och försöka förstå månens historia.
Rymdens affärer.
Fjärranalys.
Fjärranalysföretaget Iunctus Geomatics Corp (Kanada) har köpt det tyska företaget Rapid Eye, som var nära konkurs, för 13 miljoner euro. Enligt köparen har Rapid Eye strålande framtidsutsikter, men tyngdes ner av mycket stora skulder. Rapid Eye, också i fjärranalysbranschen, äger 5 satelliter som sändes upp 2008. Satelliterna beräknas fungera bra fram till 2018. Försäljningen för Rapid Eye var 14 miljoner euro under 2010 och prognosen för 2011 är en försäljning på 18 miljoner euro.
Statligt bidrag till Spaceport America.
Spaceport America i New Mexico, USA, erhåller 250.000 dollar i statligt stöd för en större byggnad, vilket möjliggör för rymdbasen att härbärgera större farkoster. Nuvarande hangar rymmer farkoster med längden 7 meter.
Rymdbatterier.
En av de stora tillverkarna – Saft verksamt i Frankrike och USA - av batterier för satelliter gör prognosen att marknaden är värd ca 80 miljoner dollar per år den närmaste tiden. För 7 år sedan inleddes en förändring av marknaden då det dittills vanliga ”nickel-hydrogen”-batteriet började konkurreras ut av ”lithium-ion”-batteriet.
Mer bredband till Egypten.
Företagen Egyptsat, Eutelsat och Viasat har slutit avtal om att förse Egypten med bredband via satellit. Chefen för Egyptsat säger att antalet internetanvändare i Egypten ökat från 21 miljoner till 25,4 miljoner sedan de politiska protesterna började i januari.
Rymden på export.
Allt fler stora internationella satellitprojekt har den senaste tiden finansierats med statliga exportstödjande lån. Aktivast är Frankrikes Coface ECA och US Export-Import Bank. De har finansierat sex affärer under perioden sept 2010 till sept 2011. Dessutom har Kinas Export-Import Bank finansierat en affär. Det finns en kraftig kritik mot att denna statliga finansiering av kommersiella satellitprojekt snedvrider konkurrensen.
Det går bra nu, typ.
De amerikanska och europeiska företag som tillverkar satelliter gör prognosen att försäljningen kommer att minska något de närmaste åren, men att operatörernas behov av att ersätta gamla satelliter gör att det inte blir någon större nedgång i beställningarna.
Logistik-panik.
Bemannade färder till rymdstationen ställdes in.
24 augusti lyfte den ryska raketen Soyuz-U med en obemannad Progress 44 lastfarkost, destination var den internationella rymdstationen och syftet var att förse stationen med förnödenheter. Soyuz-raketerna har fungerat felfritt i många år, men den här gången fungerade det inte. Raketen kraschade. Medan utredning av detta pågick ville man inte använda raketen. Detta innebar bl.a. att inget byte av besättning kunde ske på rymdstationen. (Eftersom jag skriver detta i december så vet vi ju att Soyuz-raketerna nu har börjat användas igen och astronauter kan återigen färdas till och från stationen.)
SpaceX till rymdstationen blir försenat.
Företaget SpaceX skulle ha gjort sin första testflygning till rymdstationen i december, men redan i september stod det klart att Soyuz-olyckan innebar att alla transporter till rymdstationen skulle bli försenade. Första testet för SpaceX flyttas till något datum under 2012.
Det är som att slänga pengar i rymden???
NASA har svag budget.
Under september fortsätter den besvärliga budgetsituationen för NASA. Vissa politiker vill minska NASA:s budget samtidigt som man ökar prestationskraven. Vissa politiker vill öka anslagen, men ofta endast för att gynna rymdföretag i sin egen delstat. Ett antal stora NASA-projekt, t.ex. James Webb-satelliten, drar över budget med astronomiska (!!!) belopp och hotar att sabotera finansieringen av andra projekt. Det råder oenighet om hur satsningen på nya raketer och nya bemannade farkoster ska utformas. NASA drabbas förstås av den allmänna budgetkrisen i USA.
Rapporter från satellitoperatörerna.
De tre största internationella satellitoperatörerna har lämnat rapporter om sin verksamhet. Här kan ni läsa om Intelsat, SES och Eutelsat.
(Källa: Space News. Augusti 2011)
Intelsat har huvudkontor i Luxemburg och omsatte 2,5 miljarder dollar 2010.
Företaget lämnar en rapport för andra kvartalet där omsättningen är 642 miljoner dollar. Två problem har gjort att omsättningen för helåret 2011 kommer att bli avsevärt lägre än budgeterat. I april sände man upp satelliten New Dawn men fel på en antenn gör att satelliten s användning begränsas. Dessutom har satelliten Intelsat 18 blivit rejält försenad och planerad uppsändningstidpunkt är nu oktober 2011.
SES har huvudkontor i Luxemburg och omsatte 2,3 miljarder dollar 2010.
Företaget rapporterar att investeringarna i ny kapacitet kommer att vara som störst under 2011 och därefter stadigt minska. Prognosen är: 920 miljoner euro år 2011, 660 miljoner euro år 2012, 440 miljoner euro år 2013 och 250 miljoner år 2014. De nya satelliterna kommer att öka företagets kapacitet med 20 %. I Indien finns en stor efterfrågan på satellit-TV. För första halvåret 2011 uppgår omsättningen för SES till 851 miljoner euro.
Eutelsat har huvudkontor i Paris och omsatte 1,4 miljarder dollar 2010.
Företaget växer snabbast av de internationella satellitoperatörerna. Företaget räknar med ökad efterfrågan i Ryssland, central-Europa, Mellersta Östern och Afrika och gör därför nya investeringar i kapacitet. Eutelsat planerar att investera 550 miljoner euro per år fram till år 2014. Både SES och Intelsat varnar för att ökad konkurrens i tillväxtländerna, speciellt i Afrika, kan leda till minskad omsättning. Men på Eutelsat håller man inte med.
Marknadsutsikter för de företag som bygger och de företag som sänder upp kommersiella satelliter.
(Källa: Space News. 2011-01-10)
Att sälja satelliter: Satellite Industry.
Under 2010 lades beställning hos rymdbranschen på 26 kommersiella satelliter. Dessutom har myndigheter och militär beställt satelliter. Till exempel har Argentina finansierat satelliten Arsat-2 och Frankrike/Italien beställt satelliten Athena-Fidus (för militärt och civilt bredband).
En stor order som inte ingår i de 26 är Iridiums 81 satelliter för mobiltelefoni. Dessa satelliter ska kretsa runt jorden på låg höjd, dvs de är inte geostationära. De ska byggas av europeiska Thales Alenia Space.
Iridiums satelliter är ett exempel på den nya trend där kommersiella projekt finansieras med statliga lån. Både Iridium och konkurrenten Globalstar finansierar delvis sin andra generation satelliter med lån från franska statliga exportkredit-institutet Coface.
Coface har varit mycket aktivt inom satellitindustrin de senaste åren. Också amerikanska U.S. Export-Import Bank har ökat sin aktivitet. Man backade upp ett avtal mellan Space Systems/Loral och Hispasat (Spanien) om att bygga satelliten Amazonas 3 och även en affär mellan Boeing och Inmarsat.
Boeing har en längre tid producerat satelliter enbart för USA:s myndigheter och militär, men har nu gjort come-back på den internationella marknaden. Boeing har tagit en order på tre kommunikationssatelliter för operatören Inmarsat och tre satelliter för Mexiko. Redan 2009 tog Boeing en order på fyra satelliter för operatören Intelsat.
Att sända upp satelliter: Launch Services.
De kommersiella och statliga företag som sände upp satelliterna under 2010 gjorde bra affärer. Ja, utom Sea Launch förstås, som fortfarande under hela året befann sig i ett konkursliknande tillstånd, Chapter 11. Det ryska företaget RSC Energia har löst ut övriga ägare och med hjälp av ny finansiell uppbackning hoppas Sea Launch återuppta verksamheten i slutet på 2011. Företaget sänder upp satelliter från en plattform i Stilla Havet.
De två företag som sände upp kommersiella satelliter under 2010 var International Launch Services (i denna artikel benämnd ILS) och Arianespace. Nämnas bör dock att SpaceX har en order på att sända upp satelliter för satellitoperatören Iridium och att statliga China Great Wall Industry tagit tre kommersiella order. Kina ska bygga varsin satellit för Laos och Bolivia.
Frank McKenna, VD på ILS, varnade tidigare för att branschen frö uppskjutning av satelliter stod inför en konjunkturnedgång. Anledningan var att de stora satellitoperatörer under en följd av år hade förnyat och utvidgat sin ”satellitflotta” och nu var klara med detta. Men nya order fortsätter att strömma in.
Den nya faran nu, säger McKenna, är att nya raketföretag är på väg in på marknaden. Detta kan leda till priskrig. Men tills vidare fungerar allt bra för alla parter: priserna är stabila och de två raketer som används mest (ryska Proton och europeiska Ariane 5) är beprövade och fungerar bra.
Under 2010 genomförde ILS åtta kommersiella uppskjutningar och under 2011 hoppas man göra åtta eller nio. Man håller på att bygga en ny raketfabrik vid Baikonurbasen i Kazakstan.
Vilka företag är det som bygger satelliterna?
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2011-01-31)
Efterfrågan på satellit-tjänster förblir stark, trots den ekonomiska kris som drabbat världen. Speciellt stark är efterfrågan på tillväxtmarknader, t.ex. Öst-Europa, Nord-Afrika och Mellersta Östern. (Källa: Aviation Week & Space Technology.2011-01-31)
Inom den närmaste framtiden kommer bredband och TV-sändningar via satellit att växa snabbast. Militära behov över hela världen av bättre kommunikation mellan enheter är också en anledning till att behovet av satellit-tjänster ökar.
Bredbandsinternet har förändrat människors kommunikationsvanor, och många stater har uppmärksammat detta och vill nu öka tillgängligheten till bredband. Det handlar främst om markbaserade bredbandsnät, med kabel och fiberoptik. Men i glest bebyggda områden är det olönsamt att dra kablar över stora avstånd, och då kan satellitbaserat Internet överbrygga dessa avstånd. Således kompletterar Internet på marken och via satellit varandra.
Samma förhållanden gäller för TV-utsändningar, satelliter kan nå ut till områden där annan täckning är dålig.
En ny trend är att myndigheter betalar för att få sända upp något mätinstrument eller liknande som en del av en kommersiell satellit. Det blir mycket billigare för myndigheten än att designa, bygga och sända upp en hel satellit. Företagen som äger satelliterna får en större summa direkt i motsats till de avgifter, dvs hyra för användning av en satellit, som är den vanliga inkomstskällan. Några exempel: U.S. Air Force betalar SES för ”Commercially Hosted Infrared Payload flight demonstration program.” Australiens militär betalar Intelsat för att få med en ”payload” på satelliten Intelsat 22.
Lockheed Martin är det ledande företaget och kommer troligtvis att dominera satellitproduktionen det närmaste decenniet. Bland annat säljer man många satelliter till USA:s militär. I Europa är det Astrium och Thales Alenia Space som dominerar marknaden. Om Thales kan nämnas att de kan erbjuda satelliter utan komponenter från USA vilket gör att kunderna kan sända upp satelliterna med kinesiska bärraketer. (USA har exportrestriktioner på satelliter som innehåller amerikanska delar).
Andra ledande satellittillverkare är Space Systems/Loral, som främst säljer kommersiella satelliter, och Boeing som främst säljer till USA:s myndigheter.
Men de amerikanska civila och militära myndigheterna minskar nu sina beställningar och både Boeing och Lockheed försöker öka sin kommersiella försäljning.
Företagen som säljer kommunikationssatelliter har ökad konkurrens att vänta. Många stora operatörer, som Intelsat och SES Global, har de senaste åren köpt många satelliter och kommer nu att minska sina inköp kraftigt. Både regeringar och militärer har allt större behov av satelliter, men deras budgetar minskar!
Come-back för satellittelefoni och internet via rymden:
Globalstar sänder upp 24 nya satelliter.
För elva år sedan sände företaget Globalstar upp 48 satelliter för att skapa ett världsomspännande nätverk för mobiltelefoni via rymden. Men tiden var inte mogen och projektet misslyckades. Men nu gör man ett nytt försök.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2010-02-01)
Sommaren 2010 ska Globalstar sända upp sex satelliter och i slutet på 2011 ska 24 nya satelliter finnas på¨plats som ersättare för hälften av de gamla 48. Man ska också bygga ny infrastruktur nere på jorden. Projektet beräknas kosta 1 miljard dollar.
Det gamla systemet erbjöd helt enkelt telefoni via satellit ,men det nya innebär olika internettjänster med hög kapacitet. Det är företaget Thales Alenia Space som bygger de första satelliterna och i slutet på januari visades de upp. De tre första undergick då olika tester medan de tre följande väntade på sin kommunikationsutrustning.Alla sex ska sändas upp från Baikonur i Kazakhstan i juli eller september.
Sedan hoppas man sända upp sex satelliter i taget i december 2010 och mars och juni 2011. Men innan satelliterna kan användas måste utrustningen på marken bli klar och det dröjer troligen till 2012. (Vad man egentligen erbjuder kan jag inte riktigt referera, det berättas så härpå engelska: Internet-based voice, messaging, mobile video and other services requiring high data rates.) Globalstar försöker utveckla en telefon för mobilsamtal via satellit som ska vara lika bra och lika liten som en vanlig mobiltelefon.
Företaget hoppas att de nya satelliterna och nya tjänster ska få upp omsättningen till samma nivå som i mitten av 90-talet. Just nu har Globalstar 375.000 kunder. Men det finns konkurrenter. Företagen Inmarsat och Iridium försöker också skapa världsomspännande nätverk för mobila tjänster via satellit. När vinsterna från Globalstars nya nätverk börjar rulla in ska pengarna gå till att ersätta de resterande 24 satelliterna.
En rapport från Euroconsult: Allt fler länder satsar på rymdverksamhet. USA är fortfarande störst med ett rymdprogram på 48,8 miljarder dollar 2009.
Antalet länder som har en rymdorganisation ökar stadigt. På 90-talet tog utvecklingen en paus, men under de senaste tio åren har rymdverksamhet blivit prioriterad verksamhet. År 2000 hade 40 länder egen rymdorganisation, men 2009 var antalet uppe i 55.
(Källa: Space News. 2010-03-10)
Några av de nya verksamheterna är små till omfattningen; det kan röra sig om ett eller några projekt, t.ex. en satellit för jordobservation eller kommunikation. Enligt Euroconsult kan det i vissa fall stanna vid dessa projekt, det är för tidigt att veta om de utvecklas till en permanent rymdorganisation.
Euroconsults rapport heter "Statliga rymdprogram: En analys av 60 länder och organisationer." Enligt rapporten har regeringar världen över ökat sina utgifter på civil rymdfart med 9 % under 2009. De globala civila rymdutgifterna under 2009 var 36 miljarder dollar. Den militära sektorn växte snabbare, med 12 %. De totala militära rymdutgifterna under 2009 var 32 miljarder dollar.
Det är naturligtvis svårt att särskilja den civila och den militära sektorn från varandra. En del länder använder militär personal för civila projekt eller skapar system som har dubbel användning. Ett annat analysproblem är svårigheten med att sätta ett dollarvärde på den lön som en rymdingenjör i Ryssland, Indien eller Kina erhåller.
USA är fortfarande helt dominerande vad gäller investeringar i rymdverksamhet. Euroconsult bedömer att USA:s totala rymdverksamhet, dvs både civil och militär, under 2009 var 48,8 miljarder dollar. Det är 72 % av världens totala rymdverksamhet, beräknat i dollar.
Näst störst är Europa med rymdutgifter på 7,9 miljarder dollar. Då har Euroconsult summerat ESA:s budget med de enskilda europeiska ländernas rymdbudgetar, plus en anspråkslös militär verksamhet.
På tredje plats kommer Japan med 3 miljarder dollar. Rysslands rymdutgifter bedöms uppgå till 2,8 miljarder dollar. Som arvtagare till Sovjet hade Ryssland under många år problem med att finansiera sin rymdverksamhet, men de senaste fem åren har verksamheten expanderat kraftigt.
Kina och Indien, då? Euroconsults bedömning är att Kinas civila och militära satsning på rymden hade en budget på 2 miljarder dollar 2009, medan Indiens budget uppgick till 900 miljoner dollar.
Mina egen reflexion nummer ett om ovanstående siffror: USA har en rymdbudget på 48,8 miljarder dollar och Kina har en rymdbudget på 2 miljarder dollar. Det finns spekulationer om att Kina skulle kunna landa rymdfarare på Månen innan USA hinner dit. Mot bakgrund av dessa länders rymdbudgetar känns det för mig som helt orealistiskt.
Min egen reflexion nummer två: I en artikel i Dagens Industri 25 februari om USA:s militära utgifter hittar man följande uppgifter. USA:s militära budget för 2009 uppgick till 693 miljarder dollar, vilket motsvarar 5.000 miljarder kronor. (Sveriges militära budget är 45,5 miljarder kronor vilket skulle räcka för att hålla det amerikanska försvaret igång i tre dagar). I totalbeloppet 693 miljarder dollar ingår kostnaderna för krigsinsatserna i Irak och Afghanistan med 160 miljarder dollar. Man skulle kunna hävda att det är Saddams Husseins och talibanernas fel att pengar binds upp som skulle kunna användas för NASA:s månsatsning - eller för den delen på miljövård och sjukvårdsreform i USA.
De två krigen kostar således 160 miljarder på ett år medan samtidigt månprojektet måste läggas ner för att det fattas 3 miljarder dollar per år.
Krigen i Irak och Afghanistan har hittills kostat USA 1.000 miljarder dollar.
--------------------------------------------------------------------------------
Blomstrande 2009 för satellitbranschen – statliga lån bidrog till uppgång.
Rymdbranschen tog order på 30 kommersiella geostationära satelliter under 2009. (Under 2008 beställdes 23 st.) De två största satellitoperatörerna heter Intelsat och SES, och de svarade för 37 % av de beställda satelliterna under 2009.
(Källa: Space News. 2010-01-27)
Intelsat är registrerat på Bermuda och i Washington. Företaget ska bl.a. köpa fyra satelliter från Boeing. SES (baserat i Luxemburg) ska köpa fyra satelliter från Astrium, och köpet finansieras av en fransk statlig bank, Coface. Samma bank är också med och finansierar två satelliter byggda av Thales Alenia Space för ryska Gazprom Space Systems.
Avanti Communications, ett nytt företag inom rymdbaserat bredband, har säkrat lån från Coface och U.S. Export-Import Bank och beställt en satellit från Orbital Sciences. Uppsändningen ska utföras av Arianespace.
För företag som tillverkar satelliter är frågan nu vad som kommer att ske i branschen efter att de stora operatörerna SES, Intelsat och Eutelsat (baserat i Paris) har avslutat en runda ersättningsbeställningar och expansiva beställningar. Operatörerna har lovat sina ägare att dämpa takten framöver. Statliga beställningar i USA och Europa väntas också bromsa. Flera stora projekt, inklusive Europas Galileo, är på gång men sedan dämpas takten även där.
Hittills har sex amerikanska och europeiska företag kämpat om marknaden för tillverkning av kommersiella satelliter. Nu börjar det dessutom komma uppstickare från bland annat Japan, Kina, Ryssland, Indien och Syd-Korea. Alla kämpar om en marknad som de kommande åren kommer att utgöras av 20-25 geostationära satelliter per år.
De sex stora företag som dominerar branschen för produktion av kommersiella satelliter är Astrium Satellites, Boeing Satellite Systems, Lockheed Martin, Orbital Sciences, Space Systems/Loral, Thales Alenia Space och ISS Reshetnev.
Uppskjutning av kommersiella satelliter:
Det går bra för Arianespace och ILS. Men råder det brist på kommersiella raketer efter att Sea Launch försatts i konkurs?
(Källa: Space News och Aviation Week & Space Technology. Januari 2010)
År 2009.
Under 2009 tvingades företaget Sea Launch inträda i ett förstadium till konkurs, s.k. ”Chapter 11 bankruptcy filing”. Därefter fanns bara två stora företag kvar att utföra kommersiella uppskjutningar av satelliter. Företagen heter Arianespace och International Launch Services. Duopolet ledde till att många av de satellitbolag som varit kunder hos Sea Launch flyttade över sina uppdrag till de två andra bolagen samt att priserna på satellituppskjutningar stabiliserades.
Sea Launch hoppas kunna reda ut sina problem och utträda ur Chapter 11 under våren 2010. Men några av de största kunderna till raketbolagen har redan börjat leta efter nya möjligheter att få sina satelliter uppsända. Man har inlett diskussioner med myndigheterna i USA för att förmå dem att möjliggöra kommersiella uppskjutningar med raketerna Delta 4 och Atlas 5. Dessa har hittills varit reserverade för statliga satelliter.
Man försöker också få tillstånd att vända sig till Kina för satellituppskjutningar. Men USA har lagstiftat om att ett antal länder, bl.a. Kina, ska förhindras att få tillgång till amerikansk teknologi. Därmed är amerikanska företag i rymdbranschen förhindrade att handla med Kina.
Chefen för International Launch Services (ILS), Frank Mc Kenna, och chefen för Arianespace, Jean-Yves Le Gall bemöter kritiken om duopol. De säger att deras företag inte använt problemen hos Sea Launch som förevändning för att höja priserna. De tror att branschen för satellituppskjutningar befinner sig i en högkonjunktur men under 2010 kommer att uppleva en försämring. Om fler raketföretag tillkommer så kommer det att försvaga branschen. Branschens marginaler är små.
Le Gall säger att efterfrågan på satellituppskjutningstjänster inte ökat under 2009 utan vad som hänt är att många av de satelliter som bokats för uppskjutningar hos Sea Launch bytt till Arianespace eller ILS.
Arianespace, som fyller 30 i år, genomförde sju uppskjutningar med Ariane 5 under 2009. Under året tog Arianespace elva order för Ariane 5 och fem för ryskbyggda Soyuz.
Arianespace redovisade ökade intäkter med 9 % jämfört med 2008. Omsättningen för 2009 var en miljard euro. Le Gall uppger att företaget gick med vinst, men beloppet har ännu inte offentliggjorts. För 2008 var resultatet en vinst på 2,5 miljoner euro.
International Launch Services genomförde också sju raketuppskjutningar under 2009. Företaget tog elva nya order och av dem var hela sju övertagna från Sea Launch. Under 2007 och 2008 råkade ILS ut för flera misslyckade uppskjutningar och höll på att gå under. Men man hämtade sig och är nu ett framgångsrikt företag. Man använder sig av den ryskbyggda raketen Proton. Företaget publicerar inte sina ekonomiska resultat men hävdar att man är ”finansiellt starka”.
Framtiden.
Kommersiella satellituppskjutningar kommer också framöver främst att vara beroende av Arianespace och ILS. Men Sea Launch kanske överlever – och nya länder och nya företag är på gång. Se upp för SpaceX och Kina!
Både Arianespace och International Space Services (ILS) har gjort stora investeringar i ny kapacitet. ILS samarbetar med Orbital Sciences Corp. (som bygger satelliter) om att bygga en ny större version av Proton. ”Vi kan erbjuda uppskjutning av två satelliter på sammanlagt 5.700 kg redan år 2012.” säger McKenna.
Arianespace har tagit ett stort lån från Europeiska Investeringsbanken för att finansiera uppskjutningar av ryskbyggda Soyuz från basen Kourou i franska Guiana. Ariane 5 lyfter de stora satelliterna och Soyuz de medelstora. Man bygger en ny uppskjutningsramp och den första uppskjutningen är planerad till juni i år.
De kommersiella priserna för satellituppskjutningar ligger mycket lägre än vad USA:s regering betalar för uppskjutning av sina satelliter, så raketerna Delta och Atlas är oåtkomliga för privata företag. Men det finns kanske nya alternativ.
Företaget Space X håller på att utveckla sin raket Falcon 9. Och Orbital Sciences har en raket vid namn Taurus som man använder för statliga uppdrag, men som skulle kunna göra kommersiella uppskjutningar.
Vad gäller läget utanför USA och Europa så har Ryssland, Indien, Kina och Japan kapacitet att sända upp kommersiella satelliter. Indien håller på att vidareutveckla sin raket GSLV för att den ska kunna sända upp Indiens telekommunikationssatelliter och kanske också sälja tjänster. Kinas raket Long March har använts för att bl.a. sända upp en kommersiell satellit för Nigeria. Men vad gäller Kina och Indien finns politiska restriktioner för amerikanska företag.
Chefen för ILS, Frank McKenna, tror att marknaden för uppskjutning av kommersiella satelliter kommer att få uppleva en större nedgång år 2012.
Den stora frågan under 2010 är om Sea Launch kan komma på fötter igen och utträda ur Chapter 11. Ett företag som heter Space Launch Services har visat sitt intresse för att investera i Sea Launch.
För år 2010 ser det bra ut för Arianespace och ILS. Första uppskjutningen för Ariane 5 blir i mitten på mars och då sänds följande satelliter upp: SES Astrium 3b och en tysk militär satellit, ComsatBW 2. Första uppskjutningen för ILS sker i februari och gäller satelliten Intelsat 16.
___________________________________________________________________________________
Ny satellitprognos från Euroconsult:
"De närmaste tio åren kommer de nya satelliterna att bli allt fler och allt större."
(Källa: Space News. 2009-06-15)
En ny prognos från företaget Euroconsult för de närmaste tio åren innehåller både goda och dåliga nyheter för de företag som tillverkar satelliter. Ett ökande antal satelliter kommer att byggas och sändas upp, men priserna kommer att förbli relativt konstanta.
"The 12th World Market Survey of Satellite Construction and Launch Trends" har producerats av Euroconsult, med huvudkontor i Paris. Raporten tittar på statlig och kommersiell satellitverksamhet för perioden 2009-2018. Man jämför också med perioden 1999-2008.
Vid summering av alla marknader, dvs kommersiell, statlig och militär, framgår att antalet satelliter kommer att öka. Studien prognosticerar att 1.185 satelliter kommer att sändas upp under de närmaste tio åren, vilket är en ökning med hela 47 % jämfört med perioden 99-08.
Genomsnittlig vikt per satellit bedöms bli 1.890 kg. Genomsnittligt pris kommer att bli ca 99 miljoner dollar per satellit, mot 97 miljoner för föregående tioårsperiod. Det är vad det kostar att köpa själva satelliten, sedan tillkommer prislappen på själva uppskjutningen, 51 miljoner dollar i genomsnitt. Priset på uppskjutningar har för övrigt varit oförändrat i många år. Det beror bl.a. på att det tillkommit flera nya rymdnationer vilket ökar konkurrensen.
Undersökningen omfattar inte satelliter med en vikt understigande 40 kg, inte heller omfattar den alla typer av militära satelliter. En faktor som påverkar beräkningarna rejält är att det finns tre företag som har varsitt stort nät satelliter för mobiltelefoni och datatrafik: Globalstar, Iridium och Orbcomm. Man räknar med att alla tre behöver förnya sin satellitflotta inom tio år, vilket skulle innebära att 130-160 nya satelliter behöver sändas upp.
Vad gäller telekommunikationssatelliter i geostationär bana så förväntas en tillväxt 2009-2018 på 15 %. Det innebär 234 nya satelliter.
Euroconsult konstaterar också att allt fler av de kommersiellla satelliterna är riktigt stora. Av de geostationära satelliter som beställts för perioden 2009-2018 väger 40 % mer än 5.500 kg, jämfört med 29 % under de tre senaste åren.
Huvudansvarig för rapporten är Rachel Villain. Jag intervjuade henne 2007 vid Rymdforum i Kiruna.
INTERVJU MED RACHEL VILLAIN FRÅN EUROCONSULT.
(Av Ariel Borenstein. Intervju på Rymdforum i Kiruna i september 2007.)
Det franska företaget Euroconsult sysslar med analyser av den internationella rymdbranschen och har både företag och regeringar bland sina kunder. På Rymdforum representerades Euroconsult av Rachel Villain som höll ett föredrag med titeln: "Outlook for the value chain in space activities with case studies." Hon är styrelsemedlem i bolaget.
Rachel Villain höll sitt föredrag i slutet av den första dagen på Rymdforum och den övergripande rubriken var då "Rymden och människan". Jag fick en möjlighet att ställa några frågor till henne följande dag då vi deltog i en guidad tur till Esrange.
Hon berättade att Euroconsult är störst i sin nisch, dvs analyser av rymdindustrin. Så vitt hon visste hade de inga internationella konkurrenter alls. Det finns några lokala företag och branschorganisationer (t.ex. Satellite Industry Association) som bevakar trender i rymdbranschen men inget lika stort internationellt företag.
Efterfrågan är stor på Euroconsults tjänster. Rachel Villain uppger att Euroconsult har ca 500 kunder fördelade på 50 länder! Bolaget grundades 1985 och i början var kunderna främst företag men nu anlitas man även av flera stater, bl.a. Frankrike. Man ägnar sig enbart åt rymdindustrin, inte åt andra branscher. Antalet anställda är 20 st och det rör sig främst om ekonomer och ingenjörer, men där finns även en expert på juridik.
Jag frågade Rachel Villain om det var svårt att få tag på den information som Euroconsult behövde som input för att kunna göra sina analyser. Hon svarade att man inte erhåller uppgifter direkt från företag utan att det rör sig om offentliga uppgifter som finns aggregerade hos myndigheter och branschens egna organisationer. Dessa uppgifter matas in i de modeller som man utvecklat på Euroconsult. Och ut ur modellerna kommer översikter och prognoser avseende rymdindustrin. Den som vill kan sedan köpa de allmänna branschöversikterna för 4.000 euro. Sedan beställer ju företag och regeringar sina egna speciella utredningar.
Jag avslutade intervjun med att fråga om rymdbranschen nu står på tröskeln till en ekonomisk boom liknande den IT-branschen upplevde för tio år sedan. Rachel Villain tror inte att det är så. Investeringar i rymdbranschen är väldigt kapitalintensiva och kommer så att förbli länge än.
"Men den nya rymdturismen då, där borde det väl bli en boom," försökte jag envisas.
"Ja, möjligen. Kanske." svarade Rachel Villain.
__________________________________________________________________________________
HÖGKONJUNKTUR i SATELLITBRANSCHEN!
De internationella företag som sänder upp satelliter planerar för en expanderande marknad. Några av dessa företag, Arianespace, Sea Launch, International Launch Services och SpaceX investerar stora belopp i fler och bättre bärraketer.
(Källa: Aviation Week & Space Technology. 2009-03-23)
Arianespace
Marknadsledaren för satellituppskjutningar, Arianespace, lade i februari en beställning på 35 nya Ariane 5. Den investeringen kostar 4 miljarder euro. Det är EADS Astrium som bygger Ariane 5 och företaget har nu en säkrad produktion också efter 2010, då det tidigare kontraktet löper ut. 14 st Ariane återstår ännu att leverera av det tidigare kontraktet, säger Jean-Yves Le Gall, chef för Arianespace. Två av dessa raketer är avsedda för kommande ATV-farkoster (dvs transportfarkost för rymdstationen).
Le Gall säger att den finansiella krisen har haft en viss inverkan på verksamheten, men att man ändå har beställningar på sju satellituppskjutningar för 2009. 2008 genomförde man sex uppskjutningar. De 35 nya raketer som man beställt ska räcka till 2015 då man tar i bruk en uppgraderad Ariane (Ariane 5 ME).
Arianespace har en orderbok som omfattar 20 uppskjutningar med Ariane och 10 med Soyuz. De ryska Soyuz–raketerna ska sändas upp från en ny avfyrningsramp vid ESA:s bas Kourou i Franska Guiana. Samarbetet med Ryssland har också lett till att Arianespace för första gången någonsin ska sända upp ryska satelliter. Det gäller två satelliter för ryske operatören Gazprom. Förutom ovanstående aktiviteter har Arianespace dessutom erhållit i uppdrag att sända upp 28 satelliter för Galileo-systemet. Några av dessa ska sändas upp med Soyuz-raketer från Baikonur-basen i Kazakhstan.
ESA håller på att utveckla en ny mindre raket med namnet Vega som ska användas för att sända upp mindre satelliter avsedda för jordobservation eller vetenskaplig forskning. Det är Arianespace som kommer att hålla i den verksamheten. Vega ska börja sänds upp 2010 från Kourou. Arianespace drar nytta av den växande marknaden för små satelliter. Med liten avses i detta sammanhang en vikt på mindre än 3 ton.
Sea Launch och International Launch Systems
De andra företagen i uppskjutningsbranschen gör också en ökad satsning på marknaden för små satelliter. I april 2008 meddelade Sea Launch att företaget ska erbjuda landbaserade uppskjutningar som komplement till plattformen i Stilla Havet. Raketen man ska använda är en vidareutveckling av Zenit 3 SL och kallas Land Launch.
Och det ryska företaget Krunichev ska bygga en ny raket, avsedd för mindre satelliter. Raketen kommer att heta Angara och ska användas av International Launch Systems.
Vad gäller Land Launch så har man haft problem med att komma igång. En satellit, Measat 3A, skadades när den skulle lyftas med lyftkran i Baikonur i augusti 2008 och man blev tvungen att skeppa tillbaka satelliten till Orbital Sciences Corp. för reparation. Och en satellit, Asiasat 5, sändes upp med en annan raket eftersom Land Launch inte klarade tidsramen. Nu verkar emellertid problemen ha löst sig. 26 februari lyfte Zenit med Telesats satellit med namnet Telstar 11N. Sedan hoppas man kunna sända upp Measat 3A i juni.
Företaget Sea Launch planerar sex uppskjutningar för 2009. Just nu har företaget en orderbok på 11 uppskjutningar för Sea Launch och 5 för Land Launch.
Khrunichev och SpaceX
Det finns två aktörer till som sänder upp kommersiella satelliter. Det ryska företaget Khrunichev marknadsför uppskjutningar med Proton-raketen. Företaget har en orderbok på 23 satellituppskjutningar varav sex eller sju ska utföras under 2009.
Den nyaste aktören på marknaden är amerikanska SpaceX. Man lyckades efter flera försök sända upp raketen Falcon i omloppsbana. Än så länge har inga kommersiella uppdrag genomförts. Nu har företaget erhållit order på satellituppskjutningar för den nya kraftigare raketen Falcon 9. Två order finns i orderboken – trots att inga bevis ännu finns på vad Falcon 9 kan prestera. Någon gång under 2009 ska första uppskjutningen med Falcon 9 gå av stapeln. Att denna oprövade raket erhåller flera beställningar på uppdrag är väl ett bevis som något på att det råder högkonjunktur i en bransch som skulle kunna gå under benämningen ”tillgång till rymden”.
___________________________________________________________________________________
Världsmarknaden för raketuppskjutningar
Marknaden för raketuppskjutningar ser ljus ut. Intäkterna har ökat stadigt sedan 2005.
(Källa: Aviation Week & Space Technology: “Aerospace Source Book 2009”.)
(2009-01-26)
Det förflutna: År 2007
Sammanställningar av ”rymdekonomin” är tydligen tidsödande för de siffror som föreligger nu avser år 2007. Under år 2007 skedde 23 kommersiella raketuppskjutningar och de gav intäkter på 1,55 miljarder dollar. Det är 125 miljoner dollar mer än vad år 2006 inbringade.
Av totalbeloppet på 1,55 miljarder dollar svarade USA för 150 miljoner dollar, Ryssland för 477 miljoner dollar, Europa för 840 miljoner dollar, det multinationella konsortiet Sea Launch för 70 miljoner dollar och Indien för 11 miljoner dollar.
Det totala antalet raketuppskjutningar under 2007 var 68, av vilka således 23 var kommersiella. De länder (eller sammanslutningar av länder) som under 2007 hade kapacitet att lyfta upp satelliter i omloppsbana med sina raketer var USA, Ryssland, Europa, Kina, Japan, Indien och Israel. När det gäller kommersiella flygningar svarade USA för endast tre, medan Ryssland hade halva världsmarknaden med sina 12 flygningar. Europa med sin Ariane-raket gjorde 6 flygningar vilket är rekord. Indien gjorde sin första kommersiella raketuppskjutning. Konsortiet Sea Launch hade problem vilket ledde till att man endast kunde genomföra en enda uppskjutning under 2007.
Syftet med raketuppskjutningar är förstås att sända upp satelliter och det är fortfarande statligt finansierade satellitprojekt som överväger. 74 % av alla satelliter som sändes upp 2007 var statliga.
Under perioden 2003-2007 gjorde världens rymdnationer totalt 306 satellituppskjutningar. (Ibland sänder man upp flera satelliter med samma raket) Av dessa 306 uppskjutningar var 94 kommersiella. Antalet kommersiella satelliter som sänds upp årligen har ökat i antal från 15 st år 2003 till 23 st år 2007.
Den högkonjunktur som rådde i rymdbranschen under 2007 berodde bl.a. på att ovanligt många satelliter sändes upp avsedda för dels fjärranalys, dels för kommunikation.
Marknaderna för raketer och satelliter lever förstås i nära symbios, eftersom raketuppskjutningsbranschen behöver en jämn ström av satelliter för att kunna tjäna pengar, och satellit-ägarna behöver raketer för att kunna få upp sina satelliter i omloppsbana. Framtiden ser ljus ut för båda parter eftersom ett stort antal satelliter håller på att planeras eller byggas både på den kommersiella och militära sidan.
Framtiden: Vad planerar de olika aktörerna för 2009?
Arianespace hoppas kunna göra 8 uppskjutningar under 2009 med sin raket Ariane 5. ESA har lagt en beställning på 35 st raketer av typen Ariane ECA hos europeisk industri. Denna raket kan lätt medföra två satelliter per uppskjutning vilket förstås blir mer lönsamt än att medföra bara en satellit.
International Launch Services innehar ensamrätt till att marknadsföra uppskjutningar med den ryskbyggda raketen Proton. Bland ägarna finns det ryska företaget Khrunichev som bygger den här raketen. Khrunichev ägs av ryska staten. I maj rapporterade International Launch Services att företagets orderstock omfattade 22 raketuppskjutningar till ett värde av 2 miljarder dollar.
Det amerikanska företaget Orbital Sciences Corp. producerar raketerna Minotaur, Pegasus och Taurus. Företaget planerar för en ny raket som ska kallas Taurus 2 och som bl.a. ska användas för transporter till den internationella rymdstationen. Man hoppas kunna flyga Taurus 2 från år 2010 från den nya raketbasen Mid-Atlantic Regional Spaceport. Orbital kommer att bidra med 45 miljoner dollar till byggandet av denna nya raketbas.
Sea Launch erbjuder raketen Zenit-3SL för kommersiella uppskjutningar som görs från en flytande plattform vid ekvatorn. Sea Launch ägs bl.a. av amerikanska Boeing, ryska Energia, ukrainska Yuzhmash och norska Aker ASA. Sea Launch har tidigare lidit av både teknik- och samarbetsproblem, men orderboken för 2009 är full så det finns förutsättningar för en ljus framtid även här.
SpaceX har lyckats sända upp sin raket Falcon under 2008 och om framgången håller i sig kan SpaceX skapa prispress inom sitt marknadssegment ( ca 500 kg till låg bana, s.k. LEO). Man konkurrerar främst med Orbital Sciences. SpaxeX ska inom en snar framtid testa sin större raket Falcon 9. Med den hoppas man kunna utföra transporter till den internationella rymdstationen.
United Launch Alliances är ett företag som ägs av Boeing och Lockheed Martin. Företaget är marknadsledande vad gäller USA:s icke-kommersiella satellituppskjutningar och använder sig av Boeings Delta-raket och Lockheeds Atlas-raket. Under 2007 genomförde företaget 10 icke-kommersiella raketuppskjutningar för olika myndigheter och för militära ändamål. United Launch Alliances kommer troligtvis att sända upp 4-6 raketer per år framöver.
2007 ÖKADE SATELLITBRANSCHEN SIN FÖRSÄLJNING MED 16 PROCENT.
(Källa:Space News. 2008-06-16)
Världens satellitbolag ökade sin omsättning med 16 % för 2007 till 123 miljarder dollar, enligt satellitföretagens branschorganisation Satellite Industry Association.
Om man delar upp satellitbranschen i underavdelningarna satellittjänster, uppskjutningstjänster, markutrustning och tillverkning av satelliter så framgår att alla sektorer inte är lika framgångsrika.
Satellittjänster.
Satellittjänster är den största delsektorn, med en försäljning på 79 miljarder dollar. Här är det satellit-TV som står för den största expansionen; omsättningen uppgår nu till 55 miljarder dollar. Antalet TV-kanaler som använder den nya högupplösande tekniken ökade med 150 % uner 2007 och väntas växa med 350 % fram till år 2013.
Satellit-radio är inte lika stort, omsättningen var 2,1 miljarder dollar, men å andra sidan var ökningstakten 31 %. Kategorin satellittjänster omfattar också bl.a. transponderhyra, bredband, jordobservation osv.
Uppskjutningstjänster
Marknaden för uppsändning av satelliter ökade med 19 % till 3,2 miljarder dollar. Det var et rejält uppsving från 2006 då omsättningen föll med 10 %. 49 kommersiella satelliter sändes upp vilket var 8 fler än året innan. Ungefär hälften av intäkterna kom från statliga projekt medan således hälften gällde privata företags satellitprojekt.
Markutrustning
Försäljningen av olika typer av terminaler och antenner ökade med 19 % under 2007 till 34,3 miljarder dollar. Det gäller bl.a. utrustning för mottagning av satellit-TV, satellit-radio och bredband.
Försäljning av satelliter
Den enda sektor som visade sänkt global försäljning var tillverkning av satelliter, från 12 miljarder dollar till 11,2 miljarder. De satellitbyggande företagen erhöll beställningar på 21 satelliter under 2007 vilket var fyra färre än året innan.
(Min kommentar: Det är väl rätt så egendomligt att en verksamhet - att bygga satelliter - utan vilken de övriga verksamheterna inte skulle ha varit möjliga, är den enda som går knackigt. Antagligen är den sammanlagda tillverkningskapaciteten för stor och detta leder till att konkurrensen pressar ner priserna. |