Paradoxen.

---

Del 9. En korridor ut i tomma luften? (2018-12-31)

"De där instrumenten ni talade om –”Chefens tankar tycktes vandra. ” Varför kom de egentligen hit, Benjamin?”

”Hur i all världen skulle jag kunna veta det? De - de uppträdde som en grupp stormgrupper. Jag – jag fick intrycket att de var ute efter någon – eller något. De var förfärligt ivriga. Jag skulle inte vilja ha med dem att göra en gång till."
 
Ben Farlan hade flugit upp. ”Vi skulle snarare plocka in en massa hål i våra skallar. Jag säger er att de där typerna är hemlig polis eller något liknande. Låt oss komma ut härifrån och få tag i polisen innan de - !”

”Struntprat! Sitt ner!” Chefen började gå fram och tillbaka i rummet. Han stannade plötsligt, knäppte med fingrarna och vände sig mot Ben. Han pekade med ett tjockt pekfinger.

”Benjamin, nu har jag det. Ni får lov att gå igenom garderoben och nedför den där gången för att se efter om ni hittar något. Plocka med er vad ni kan få tag i. Och ta det med tillbaka hit!”

”Ha, ha”, sa Ben med allt annat än värme.

”Det är en chans på tusen år. Ingen vet vad vi kan få tag i. Herre Gud!” Hans ögon rullade hänryckt.

”Tänk bara på vad vi skulle kunna göra med resultatet av undersökningar som ligger fyra, fem hundra år framåt i tiden!”

”Fint, ni kan gå då. Jag ger mig härifrån innan de där busarna kommer tillbaka.”

Chefen tittade förtvivlad upp mot taket. ”Bevare oss för såna kräk till laboratoriechefer”, bad han. Och sedan: ”Jag kan inte klara det men ni får dubbelt så mycket i lön om … Har ni ett rep?”

”Till vad då?” Ben Farlan började vekna; en dubbelt så stor lön kunde han nog ha användning för. Han sa försiktigt: ”Och tre veckors semester i stället för två?”

”Ni är en bandit, men kör till. Repet ska jag binda om livet på er så att jag kan hala tillbaks er om något skulle inträffa.”

”Vad skulle kunna inträffa?” stammade Ben Farlan ängsligt? Han tittade misstänksamt på garderobsdörren. ”Det finns ett klädstreck i köket skulle jag tro.”

”Hur ska jag kunna veta vad som kan inträffa? Chefen gick ut i köket och kom snart tillbaka med repet. ”Här, bind fast det om livet på er.” Han la repet om Bens midja.

Ben Farlan började åter förlora modet. ”Vad väntar ni att jag ska hitta där?”

"Inte vet jag! Något som kan ge oss en chans att göra oss rika. Ge er in, gå ner för den där gången, hitta vad som helst. Var försiktig. Stick inte ut huvudet utanför! Om något går galet så gör vi om det igen, kanske jag gör det nästa gång – kanske.” Chefen föste fram Ben mot garderoben.

”Om jag ropar”, sa Ben Farlan, så drar ni.”

”Javisst, gå in bara.”

Ben trängde sig in bland kläderna som hängde i garderoben, medan han tänkte på att han skulle få en bra betalning när allt detta var över. Han gick ner i gången som hans chef hade beskrivit för honom.

(Fortsättning följer...)