Paradoxen
Kapitel två: Garderobens hemlighet.
Del 6. Dags att vakna! (2018-12-21)
”Benjamin! Benjamin Farlan!” Rösten kom från långt håll. ”Vakna! Vakna, din suput, annars får du sparken!”
"Sparken?" Ben Farlan öppnade ena ögat, muttrade och slöt det igen. ”Hör på mig! Vakna!” Han kände ett svidande slag över sitt ansikte.
”Låt bli”, protesterade Ben. ”Sluta med det där!” Han öppnade båda ögonen, och såg det runda, bistra ansiktet ovanför sig och blinkade.
”God dag, direktörn”, sa Ben. ”Vad har hänt?” Han försökte sätta sig upp från den plats där han fallit omkull.
Hugh H. Johnston stirrade ned på sin laboratoriechef. ”Fullständigt berusad knappt tre timmar efter det ni lämnat jobbet”, sa han förebrående. ”Inte undra på att er effektivitet börjar minska på laboratoriet. Inte att undra på att vi inte kan få en hygglig vinst.”
Ben Farlan tillät sig att visa all den indignation han kunde prestera gentemot den höge chefen för Johnstons Forskningslaboratorier. ”Jag är inte drucken”, sa han indignerat. ”Var är dom?”
”Var är vilka? Och vad är det för fel på er om ni inte är drucken? Vad har ni för er där på golvet?”
Ben Farlan reste sig upp, vacklade bort till kaffebordet och hällde hastigt upp en kopp kaffe. Han svalde den i ett drag.
”De där busarna. Jag – jag tror att de försökte mörda mig.”
(Fortsättning följer...)
|