Paradoxen



Del 3. Vilket år är det? (2018-12-12)


Ben Farlan svarade utan att bry sig om att visa någon förvåning: ”Det är år 1955. Det är den 6 december 1955.”

Nummer tre sa: ”Vi missade tiden, men inte tillräckligt mycket för att expeditionen skulle helt misslyckas.” Hans uttal var lika dåligt som de båda andras.

”Säg mig”, viskade Ben, vad är det ni egentligen menar…?” ”Tig!” röt nummer två. Nummer tre höll på och fingrade på en nummerskiva på ett slags låda som han höll i händerna. ”Låt honom tala”, sa han, ”medan jag kontrollerar ljudet och volymen.”

”Tala” sa nummer ett till Ben. Ben blinkade. ”Vad var det jag skulle säga?” sa han. Och fortsatte: ”Säg mig, har ni mina herrar någon fullmakt att komma in så där? Vem tusan tror ni egentligen att ni är? Vad menar ni med att bryta er in i mitt hem och klampa omkring som en klunga ur den hemliga polisen eller något liknande? Så kan man inte göra. Jag ska ringa till…”

”Det räcker”, sa nummer tre. Han vände sig till nummer ett, som fortfarande vred på nummerskivan. ”Vi är i dilemma, men det ordnar sig nog.”

”All right” sa nummer ett. Han hade stått i fönstret och tittat ner på gatan nedanför. Nu vände han sig om. ”Fantastiskt”, mumlade han. Han gick bort till nummer tre och tog tag i ett handtag i lådan. Nummer tre vred på en knapp.

”Hur är det nu?” sa nummer ett. Han talade utan accent. Nummer tre tittade ned på skivan. ”Inom en halv tusendel” ”Det är tillräckligt”, sa nummer ett. De andra tog i tur och ordning tag i handtaget och höll i det en halv minut. Uppenbarligen var det ett sätt för dem att bli kvitt accenten. Ben kunde inte annat än stirra på dem.

Nummer ett vände sig åter mot Ben Farlan. ”Är ni klädd för en promenad?”

(Fortsättning följer...)



Uppdaterat 2019-01-21