Sveriges nya rymdstrategi: Sammandrag och analys. 
(Av Ariel Borenstein. 2018-06-13)

”Rymden är en global allmänning”. Så kärnfyllt inleds Regeringens skrivelse 9 maj 2018 till Riksdagen där man fastställer en ny statlig rymdstrategi. En allmänning är ett markområde som ska användas tillsammans med andra människor. Regeringen skriver att ”Rymden ska vara tillgänglig för alla stater och dessa har samma rätt att utforska och använda rymden för fredliga ändamål.”

Sverige behöver en ny rymdstrategi - nu är den här.

Rymdåldern har hittills präglats av utforskning av solsystemet genom obemannade farkoster, av bemannade rymdfärder och av fredligt samarbete på rymdstationer. Men också av kärnvapenbärande missiler, spionsatelliter, krig med satellitspaning och en enorm mängd rymdskrot. På 2000-talet har en snabbt växande kommersiell rymdverksamhet förändrat rymdbranschen.
 
 
I denna rymdmiljö med sina plus och minus behöver Sverige en rymdstrategi som vägledning. Nu har vi fått den. Återstår att se om strategin får positiva följder för svensk rymdverksamhet. Vilka åtgärder kommer regering, riksdag och myndigheter nu att vidta?

Skrivelsen om rymdstrategi är en policy. Den är således inte en proposition eller en rymdbudget. Den fastställer ett antal strategiska mål och presenterar ett antal insatser som ska bidra till att målen uppnås. De konkreta rymdaktiviteterna får sökas i nya direktiv till myndigheter, i framtida statsbudget och i kommande propositioner och motioner till riksdagen.

Skrivelsen behandlar fyra områden: Internationellt samarbete, rymdindustrin, rymdforskning och utbildning. Några intressanta diskussioner som finns med: det behövs en ny rymdlag där bl.a. annat förutsättningarna för bemannad rymdfart från Sverige ska utredas, att man vill sända upp satelliter från Esrange, att Rymdstyrelsen ska få en viktigare roll.

Sverige och internationellt rymdsamarbete.

Sverige bör delta i internationellt samarbete för att värna rymden som fredens domän. ”Strategiska mål bör vara att förhindra utplacering av vapen i rymden och motverka att rymden blir en arena för konflikter. Rymden bör användas för fredliga ändamål på ett sätt som gynnar mänsklig välfärd och hållbar utveckling.”

Sverige kan bidra till fredsmålen genom att samarbeta med internationella organisationer, främst ESA, EU och FN. Speciellt nämns problemet med rymdskrot, och Sverige bör söka internationellt samarbete för att lösa det problemet.

EU har en rymdstrategi. Regeringen ser huvudsakligen positivt på den och vill medverka till att den förverkligas. EU:s fyra huvudmål för rymden är ekonomiska och politiska:

Optimera samhällsnyttan och ekonomiska nyttan av rymdverksamheten.

Stärk den europeiska rymdindustrin.

Stärk Europas autonomi när det gäller tillgång till rymden.

Stärk Europas roll som global aktör.

Navigering och jordobservation.

Sverige bör dra nytta av EU:s två stora satellitprogram: satellitnavigeringsprogrammet Galileo och jordobservationsprogrammet Copernicus. Regeringen föreslår att ”Rymdstyrelsen och andra myndigheter som kommer i kontakt med de här systemen ska arbeta för att information om och data från systemen sprids till svenska användare.”

Det finns en internationell målsättning som heter Agenda 2030 och har som syfte att uppnå förbättringar av livet på jorden, t.ex. avskaffa fattigdom, förbättra kvinnors situation, förbättra miljön. Regeringen anser att satelliter kan bidra till att stöda uppfyllandet av målen, genom att samla in observation, ge bra väderleksprognoser m.m.

Rymdstrategin innehåller också ett antal mål som avser säkerhet och försvar: ” Ett strategiskt mål bör vara att statlig rymdverksamhet bidrar till att öka Sveriges säkerhet genom att bidra till att Sveriges utrikes- säkerhets- och försvarspolitiska intressen uppfylls och att den nationella militära förmågan stärks.”

Detta ska uppnås bl.a. genom att ”statlig rymdverksamhet hanteras på ett strukturerat och samordnat sätt så att medvetenheten om rymdverksamhetens inverkan på Sveriges säkerhet och övriga utrikes- säkerhets- och försvarspolitiska intressen ökar ” samt att ” civila och militära aktörer ska samverka om forskning och utveckling och användning av rymdsystem”.

Man vill också att Rymdstyrelsen får ett samordnande ansvar för att berörda myndigheter upprättar en nationell operationell rymdlägesbild. Syftet med en rymdlägesbild är att minska risken för konflikter i rymden, samt minska skador av rymdskrot och solstormar.

Man måste även bygga upp beredskap för att skydda rymdtjänsterna mot avsiktliga och naturliga hot, för samhället är idag beroende av rymdtjänster för kommunikation, navigering, väderprognoser m.m.

Ny rymdlag, kanske med bemannad rymdfart!

Den svenska rymdverksamheten regleras av Lagen om rymdverksamhet och Förordningen om rymdverksamhet från 1 januari 1983.

Skrivelsen sammanfattar lagstiftningen så här: ”bestämmelser om svensk jurisdiktion över rymdverksamhet, tillstånd för icke-statlig rymdverksamhet, skadeståndsansvar, tillsyn över verksamheten samt registrering av föremål för vilka Sverige är utsändande stat.”

Konstateras kan att det är förbjudet för svenska medborgare och svenska företag att sända upp något i rymden. Men man kan erhålla tillstånd av Rymdstyrelsen att göra uppskjutningar.

Det har skett en stor teknisk, ekonomisk och politisk utveckling på rymdområdet sedan 1982. Rymdkapplöpningen mellan Sovjet och USA har omvandlats till samarbete, många nya rymdnationer har tillkommit och en omfattande kommersiell rymdverksamhet har växt fram.

Skrivelsen konstaterar att ” regeringen anser att det bör göras en översyn av rymdlagen för att säkerställa att den tar hänsyn till dagens behov, framtida möjligheter och internationell normutveckling.”

Man vill underlätta för rymdindustrin att attrahera privat kapital. Sedan tillägger man:

”I samband med översynen av rymdlagen bör ställning tas till om bestämmelser om kommersiell BEMANNAD rymdfart ska inkluderas i översynen.” Det är en liten men dock öppning för s.k. rymdturism i Norrland.

”Rymdindustrin gör rymden tillgänglig.” Men varför sålde SSC sin satellitdivision?

Avsnitt 3 i skrivelsen ägnas åt den privata rymdindustrin. Man ägnar rätt så mycket utrymme åt att berätta att Sverige har en framgångsrik rymdindustri, att rymdteknik har bred användning och att Sverige deltagit aktivt i ESA:s verksamhet. Rymdstyrelsen och det statligt ägda Rymdbolaget (numera benämnt Swedish Space Corporation) är viktiga för att svenska företag ska kunna konkurrera internationellt och se till att Sverige deltar i ESA:s program.

Ett resonemang om satelliter i skrivelsen är uppseendehäpnadsväckande. Man skriver: ” Rymdstyrelsens stöd till rymdverksamhet ger företagen möjlighet att utveckla produkter och tjänster inom områden som har kommersiell potential på den internationella rymdmarknaden. Ett exempel är de nationella satellitprojekt som pågått sedan mitten av 1980-talet, dvs konstruktion och drift av svenskinitierade satelliter. Dessa har gett fördelar både för forskning och för industrin. (Exempel: satelliten Odin.) Kunskap från utvecklingen av dessa satelliter har gett svenska företag möjligheter att leverera satellitdelar även till andra projekt.”

Men för några år sedan överlät SSC sin kapacitet att bygga satelliter till tyska bolaget OHB. Motiveringen till att man så gott som skänkte bort satellitbyggandet var att det inte var kommersiellt lönsamt. Några år senare kritiserade Riksrevisionen i en rapport statens sätt att styra SSC. Rymdverksamhetens speciella karaktär gör det olämpligt att ha årsvisa avkastningsmål. Resonemanget ovan handlar således om en kapacitet att bygga satelliter som ett statligt bolag har haft men gett bort.

Bland alla strategiska mål överraskar skrivelsen oss med ETT väldigt exakt mål: Vid rymdprojekt med både statligt och privat deltagande bör 50 % av kostnaden finansieras av privata partnern.

Rymdstyrelsen ska bidra till att Sveriges rymdverksamhet samordnas, bl.a. sträva efter att förhandla med finansiärer för att skapa synergier mellan olika projekt.

Esrange.

Esrange är en viktig resurs och ska utvecklas. Hur ska detta drivas på? Av regeringen? Av Rymdstyrelsen? Av SSC? 

Utredningen som gjordes av Rymdstyrelsen och SSC av möjligheten att sända upp satelliter från Esrange nämns i skrivelsen: ”Rymdstyrelsen överlämnade resultatet av utredningen 12 januari 2018 till regeringen och frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.” 

Rymdforskning.

Regeringen konstaterar att Sveriges rymdforskare håller hög kvalité och har gott anseende internationellt. För att de ska kunna fortsätta att prestera på samma höga nivå bör finansieringen förbättras genom samordning av olika statliga instanser.

Man säger också att ”Rymdforskare bör ha tillgång till ändamålsenlig infrastruktur för sin forskning”. Några förslag för att uppnå detta är:

Rymdstyrelsen och Vinnova bör samråda om finansiering.

Uppgraderingen av Esrange bör fortsätta.

Rymdstyrelsen ska stödja nationella satellitprojekt.

Vad är nationella rymdprojekt? 

Avsnittet som handlar om satellitprojekt är värt att citeras. Man betonar för andra gången i skrivelsen hur väldigt viktigt det är med nationella satellitprojekt:

”Sverige har drivit nationella satellitprojekt sedan mitten av 1980-talet. Dessa satelliter har varit en viktig infrastruktur för svensk rymdforskning. Svenska satellitprojekt har gett fördelar för forskningen genom att de har byggts utifrån de behov som svensk forskning haft. Projekten har också gett fördelar för industrin som utvecklat satelliter”. Och slutsatsen: ”Därför bör Rymdstyrelsen stödja nationella satellitprojekt”.

Man kan då fråga sig vad regeringen avser med nationella satellitprojekt. Den satellit som är aktuell nu heter MATS. Den byggs av OHB Sweden som är Rymdbolagets tidigare satellitdivision och som såldes till tyska företaget OHB år 2011.

Andra stora rymdföretag verksamma i Sverige är före detta Saab Space som Saab sålde till schweiziska RUAG år 2008 och f d Volvo Aero som Volvo sålde till brittiska GKN år 2012.

Återstår SSC som inte längre bygger satelliter, samt ett antal medelstora och mindre företag som satsar på någon nisch inom rymdbranschen.

De svenska ”nationella” satellitprojekten består numera i att utlandsägda företag bygger Sveriges satelliter. Att OHB Sweden, RUAG Sweden och de andra sålda företagen går väldigt bra är ju en annan sak. De är ju dessutom verksamma i Sverige med till största delen svensk personal och de anställda har hög kompetens, och de svenska forskarna har bra företag att samarbeta med. 

Rymdverksamhet öppnar karriärvägar för både män och kvinnor.

Men sätter upp tre strategiska mål för att gynna rymdutbildningar: Likvärdiga möjligheter för män och kvinnor. Rymdverksamhet ska inspirera ungdomar att söka naturvetenskaplig utbildning. Behovet av kompetens inom rymdverksamhet bör tillgodoses.

Målen ska uppnås genom att Rymdstyrelsen och Vetenskapsrådet informerar mer om rymdverksamhet och genom samarbete med högskolor uppmuntrar dem att informera mer.  Vetenskapsrådet ska följa upp informationsverksamhetens effekter. Hur ska detta organiseras? Ska Rymdstyrelsen sända ut sina anställda på föreläsningsturnéer i landet? Stora reklamkampanjer i tunnelbanan och på bussar? Reklam på TV?

Det finns så vitt jag kan förstå inga formella hinder i Sverige för ungdomar att välja naturvetenskaplig utbildning. Det finns väl heller inga hinder för kvinnor att välja naturvetenskaplig utbildning? Detta är ju en del av en mycket större frågeställning: varför är fler unga män än kvinnor intresserade av en naturvetenskaplig utbildning? Beror det på biologiska skillnader eller på samhällets värderingar?

Hur viktigt är det med försök att påverka ungdomar att ägna sig åt rymden? Kanske angelägnare med informationskampanjer att få fler män att bli förskolelärare, eller att vi får fler ungdomar som ägnar sig åt att lösa de stora miljöproblemen.

Rymdstyrelsens roll.

I skrivelsen om rymdstrategi nämns minst tio nya uppgifter för Rymdstyrelsen. Det handlar om ett flertal analyser, det gäller samordning av olika myndigheters rymd-insatser och det gäller spridning av information om rymdverksamhet. Det talas i skrivelsen inget om fler anställda eller större budget för Rymdstyrelsen. Därför finns risken att de flesta nya arbetsuppgifter aldrig kommer att förverkligas. Enligt uppgift från Rymdstyrelsen kommer de att göra sitt bästa med de nya uppdragen inom nuvarande uppdrag och budget, och avvakta nya direktiv.

Bråttom eller inte?

På presskonferensen där skrivelsen presenterades ställde jag en fråga till Helene Knutsson om huruvida det var bråttom med att stifta en ny rymdlag och starta upp projektet SmallSats på Kiruna. Fler länder i Europa, t.ex. Norge och Storbritannien, arbetar på att skapa samma kapacitet. Hon hävdade att det inte var bråttom. ”Sverige har redan en rymdbas, medan övriga länder först måste bygga en bas. Det kostar miljarder att bygga en rymdbas.”

Jag håller inte med om denna slutsats. Det kan inte vara klokt att låta andra länder aktivt jobba på att komma ikapp och kanske inleda uppskjutning av satelliter innan Esrange har den kapaciteten.

Börja arbetet NU med att stifta en ny rymdlag och börja arbetet NU med att bygga den nya infrastruktur som behövs för satellituppskjutningar från Esrange.

Skrivelsen konstaterar att de svenska rymdbolagen håller hög klass och att de svenska rymdforskarna är framgångsrika. Sverige bör mycket mer aktivt använda de resurserna till att skapa mer nytta, mer forskning, fler jobb, mer export, fler nya företag och mer internationellt samarbete.

Sverige bör verka för ökad kunskap, internationellt samarbete och fred i rymden!

Uppdaterat 2021-12-23