Kina
Kina vill till Månen.
China National Space Administration håller på att skapa en internationell organisation med syfte att bygga en bas på månen.(Space News. 2023-04-28)
USA har tagit initiativ till ett internationellt samarbete för att sända astronauter till Månen 2025 och sedan börja skapa en bas på månen. Projektet heter Artemis. Samarbetspartners är beprövade rymdländer som bl.a. Kanada, Japan och ESA. I det USA-ledda samarbetet deltar 23 länder.
Många förkortningar: DSEL, CNSA, APSCO, ILRSCO.
Nu vill Kina också bygga en månbas. Man har bildat något som heter Deep Space Exploration Laboratory, förkortat DSEL. Denna organisation – statlig – har hållit en första konferens där man avtalat om samarbete mellan Kinas rymdorganisation (CNSA) och samarbetsgruppen Asia-Pacific Space Cooperation Organisation (APSCO). Samarbetet kallas International Lunar Research Station Cooperation Organisation = ILRSCO.
Min personliga reflektion är att de länder, utöver Kina, som ingår i APSCO inte har någon större erfarenhet av rymdverksamhet, jämfört med de länder som ingår i Artemis-gruppen. APSCO består av Kina, Bangladesh, Iran, Mongoliet, Pakistan, Peru och Thailand.
Tidigare har CNSA (China National Space Agency) redan skrivit avtal om månbas med Ryssland, Argentina, Förenade Arabemiraten och Brasilien. De här länderna har rymdprogram, och Ryssland är förstås en respektingivande partner i ett rymdprojekt.
Alla är välkomna!
Chefen för DSEL, dvs Kinas månprojekt, heter Wu Weiren, och han välkomnar gärna USA och Europa till projektet, vilket förstås inte kommer att hända efter Artemis har mycket större resurser.
Min personliga reflektion: Skulle vara trevligt med mycket samarbete mellan de två projekten.
Wu Weiren säger vidare att: We hope that BRICS countries and som underdeveloped African countries will join us.”
Min kommentar: Ok, so how do you feel about that, UNDERDEVELOPED Africa.
Kina förhandlar också med Venezuela (!!!!????) om mån-samarbete.
När de första uttalandena kom 2021 från Kina om en månbas fanns Ryssland med på listan över samarbetspartners. Men efter att Ryssland överföll Ukraina har man inte kunnat läsa något om Ryssland i Kinas uttalanden om månbasen.
Intressant är att Kina har en nationell rymd-dag 24 april. Något för Sverige att ta efter?
Vad innebär då Kinas planer konkret? Man har ju redan sänt flera sonder till Månen och t.o.m. genomfört en del projekt som USA och Sovjet inte gjort. Det mest spektakulära är en mjuklandning på Månens baksida.
Många farkoster till Månen.
Kina har nu offentligjort landets planer för utforskning av Månen många år framåt. Nästa farkost blir en månsatellit som sänds iväg i början på 2024. Den ska fungera som relä för kommunikation med sonden Chang 6 som ska mjuklanda på Månens baksida i maj 2024 och sedan flyga tillbaka till Jorden med mångrus.
De kommande åren ska sedan Chang 7 och 8 sändas till Månen, Chang 7 är en multifarkost med en månsatellit, landare och månbil. Det här projektet syftar till att leta efter is vid Månens sydpol och ska genomföras 2026.
Chang 8 flyger 2028 och medför en 3D-skrivare som ska försöka tillverka byggstenar av månmaterial, sk regolith.
År 2030 inleds sedan projektet att skapa en bas på månen. Fem farkoster ska transportera dit kommunikationsutrustning, en nukleär kraftkälla, ett astronomiskt observatorium och allehanda infrastruktur som lägger grunden för bemannade färder till Månen.
Taikonauter på 30-talet.
Enligt Wu Weiren, chefen för månplanerna, siktar Kina på att sända taikonauter till Månen 2030. Då måste man komma ihåg att USA landade astronauter på Månen redan 1969 – 1972, och planerar att inleda nya månlandningar 2025.
Både USA och Kina måste skapa ett bra transportsystem Jorden – Månen, omfattande infrastruktur på Månen, transportmöjligheter på Månen och utrustning för forskning.
En ledande person inom Kinas rymdorganisation säger att hans land borde skynda på med planerna för en månbas för att säkerställa att Kina är en ledande rymdnation.
Kina i rymden!
Kina har avancerade planer på rymdområdet. Just nu bygger Kina en rymdstation, man har nyligen gjort framgångsrika obemannade landningar både på Månen och Mars, och landet bygger allt större raketer. Ett framtida mål är bemannade landningar på Månen.
(Källor: Aviation Week & Space Technology, okt - nov 2020, dec 2020, maj - juni 2021)
Kina var inte med i början!
På 60-talet tävlade Sovjetunionen och USA om att utveckla rymdverksamhet. Länderna konstruerade allt mer avancerade raketer och satelliter. Sedan sände de sonder till månen och planeterna och byggde rymdskepp som kunde föra upp människor i omloppsbana runt jorden.
Politiker och militärer såg rymdverksamhet som en del av kampen om världsherravälde, men forskare, ingenjörer och många företag, och inte minst den rymdintresserade allmänheten var stora vinnare. Vi lär varje dag mer om solsystemet och hela universum!
Tävlingens slutmål var att sända människor till Månen och det var USA som vann. Om man nu ska välja att betrakta detta som en tävling. Man kan också välja att ta till sig den svindlande insikten att människor har landat på en annan himlakropp, ja det är ett nytt stadium i livets utveckling: ingen jordvarelse hade tidigare lämnat vår planet och färdats ut i rymden.
Sedan den första satelliten sändes upp 1957 av Sovjet har en fabulös utveckling pågått inom rymdverksamhet. Det finns olika typer av avancerade satelliter, man har gjort obemannade landningar på Månen och Mars, många sovjetiska/ryska och amerikanska rymdstationer har kommit och gått tills rymdnationerna byggde den stora internationella rymdstationen.
Rymdbranschen omsätter miljardbelopp och har fått ett nytt uppsving genom tillverkning av små satelliter och små raketer, genom många nya rymdföretag, och för att USA nu satsar på nya månlandningar.
Kina strävar på!
Många länder bedriver numera rymdverksamhet, men ett land har kommit extra starkt under 2000-talet, och det är Kina. USA är fortfarande ledande med betydligt större rymdbudget än något annat land. Ryssland har inte kommit med så mycket nytt sedan Sovjet upphörde, men man har upprätthållit den avancerade teknik som möjliggör uppsändning av satelliter och bemannade rymdskepp.
USA har haft problem med att varje ny president ändrat NASA:s mål, vilket bl.a. har försvårat ny satsning på månlandningar. Kina definieras – av oss i västerlandet – som en diktatur, men att man haft samma ledare i många år har inneburit stor kontinuitet på rymdområdet.
Kina har långt kvar till att uppnå de prestationer som Sovjet och USA uppnådde redan på 60-talet, men man jobbar systematiskt med långsiktiga planer. En del mål är dessutom lättare att uppnå idag eftersom teknikkunskaperna är mycket större nu, Kina kan dra nytta av att det hänt mycket på rymdområdet sedan 60-talet.
Kinas rymdverksamhet är huvudsakligen statlig och länge var det militären som ansvarade för rymdprojekten. På senare tid har man dock tillåtit en del privata initiativ.
Kina bygger allt större och kraftigare raketer. De kallas på engelska The Long March. Den största kommande raketen är Long March 9, som ska bli lika stor som världens hittills största, den Saturnus-raket som förde Apollo till månen på 60-talet.
Den största raket man använt hittills är Long March 5, som sände farkosten Chang ´e 5 till månen i december förra året.
Obemannade kinesiska månlandare.
År 2004 inledde Kina sitt projekt med utforskning av Månen. Hittills har detta skett med obemannade farkoster. Inom Kinas rymdmyndighet jobbar man på med att möjliggöra bemannade månlandningar, men man har inte fått godkänt ännu för detta från makthavarnas sida.
Chang é 1 flög till månen 2007 och gick in i bana runt månen, dvs blev en mån-satellit. Detsamma gällde för Chang 2. Man har utfört två mjuklandningar på månens yta, med
Chang´e 3 och 4.
Chang 4 landade på månens baksida, vilket väckte stor internationell uppmärksamhet, eftersom det var första gången detta gjorts.
1 december 2020 landade Chang´e 5 i Stormarnas Hav. Farkosten samlade in sammanlagt 2 kg mångrus i ett område som är 1,2 miljarder år. Den raket som användes för att sända iväg sonden var Long March 5. ESA har hjälpt Kina med kommunikationen med farkosten via stationer i Syd-Amerika och Spanien.
De amerikanska astronauterna samlade åren 1969 – 72 in mångrus i områden som tros vara ca 4 miljarder år. Också Sovjet hämtade hem mångrus, men med obemannade landare, vid tre tillfällen: 1970, 1972 och den sista hämtningen av mångrus år 1976 med Luna 24. Överhuvudtaget upphörde Sovjet och USA att sända farkoster till månen på 70-talet.
Framtiden för Kina i rymden.
Kinas framtida planer för månen ser ut så här: Changé 6 ska landa på månens sydpol 2023-24. Man inleder sedan nästa fas som innebär förberedelser för bemannade landningar! Obemannade landarna Changé 7 och 8 inleder detta projekt.
De kinesiska forskarnas senaste ide går ut på att använda beprövad teknologi från Long March 5, 6 och 7 och sända iväg flera raketer till månen, med landningsfarkost, med en liten rymdstation, med rymdfararna osv. Alla komponenter till månlandningen skulle dockas ihop i bana runt månen, och en liten rymdstation skulle byggas ihop.
Chefsdesignern för månprogrammet, Zhou Yanfei, säger att de problem som måste lösas rör dessa områden: rymdfärderna mellan jorden och månen, själva månlandningarna, basen på månen (inte stationär utan någon typ av fordon) samt kommunikation.
Det är oklart hur länge det dröjer innan den stora raketen Long March 9 blir klar, så kanske det blir flera mindre raketer som används. Mycket tyder på att Long March 9 flyger första gången först 2030.
Förutom utforskning av månen har Kina avancerat på flera andra områden. I år påbörjades konstruktionen av en rymdstation. Tre taikonauter jobbar just nu med att bygga stationen.
Kina till Mars.
Också farkoster till Mars är aktuella. Kina har lyckats sända en farkost som i år kom fram till planeten. Väl där delade den på sig, en del blev Mars-satellit, och en blev landare. Efter landning frigjorde sig en rover och började utforska landskapet. Trots att Sovjet, senare Ryssland, och Europa haft rymdverksamhet sedan mitten av 1900-talet, har de inte lyckats landa på Mars. Kina blir det andra landet i världen som lyckas mjuklanda på Mars.
Mars-sonden lämnade Jorden 23 juli 2020 och kom fram till Mars 10 februari 2021. 14 maj lösgjordes landaren med en rover från den del som skulle kretsa runt Mars. Man räknar med att rovern kan fungera i 90 marsdygn. (motsvarar i tid 92 jord-dygn). Rovern ska söka efter underjordiskt vatten, utforska klimatet och planetens svaga magnetfält.
Allt större raketer!
Den stora förutsättningen för Kinas rymdverksamhet är alla dessa raketer i olika storlek som man utvecklat. Förutom uppskjutning av landets egna satelliter för kommunikation och fjärrobservation åtar man sig även kommersiell uppskjutning.
Och nu jobbar man på att bygga den jättelika Long March 9.
Om man ändå är långt efter är det ingen mening med att sprinta - bättre med en långsam stadig hastighet. (Källa: Space News. 2016-10-24)
16 oktober lyfte raketen Den Långa Marschen 2F med Kinas rymdskepp Shenzhou-11 från rymdbasen Jiuquan. Två dagar senare dockade rymdskeppet med den lilla rymdstationen Tiangong-2, som hade sänts upp i september. Därmed inledde två kinesiska astronauter en vistelse på rymdstationen, och den varade i en månad.
De s.k. taikonauterna heter Jing Haipeng och Chen Dong. De sände regelbunden information om sina aktiviteter till ett nyhetsforum. I det första nyhetsmeddelandet berättade Jing att de hade varit så upptagna av allt som behövde göras att de inte hade ätit. ”Vi värmde ris och nudlar, men glömde bort att äta dem.”
Kinas rymdverksamhet rör sig framåt i en långsam men stadig takt. Man sänder upp satelliter och har också prövat att sända sonder ut i solsystemet. För några år sedan inledde Kina ett program med bemannad rymdfart och blev därmed det tredje landet efter Sovjet/Ryssland och USA som lyckats med den bedriften.
Många satelliter.
En hög chef på Kinas rymdorganisation (på engelska: China National Space Organisation) sa i september att man hittills under 2016 sänt upp 14 satelliter men ville hinna med ytterligare 12 innan årets slut. Och man avser att sända upp 100 nya satelliter de kommande tio åren, inklusive en konstellation på 50 satelliter för jordobservation.
I början på november gjorde Kina en lyckad testflygning av den nya raketen Den Långa Marschen 5. Denna raket är en av världens största, i klass med USA:s Delta Heavy. Den ska bland annat användas för att föra upp stora moduler till Kinas blivande rymdstation.
En landning på månens baksida.
I slutet av 2017 ska man sända farkosten Changé-5 till månen för att hämta hem stenar och damm. Denna ska 2018 följas av Changé-4 som ska landa på månens baksida, vilket ingen farkost gjort tidigare. För att kunna kommunicera med den behöver Kina sända iväg en reläsatellit som ska kretsa kring månen.
Till Mars, och sedan då?
Som om inte redan detta var omtumlande planerar man i Kina för en farkost till Mars år 2020. Den ska vara en kombinerad Mars-satellit, landare och rover.
Kinas planer för bemannad rymdfart är att testa teknologi med hjälp av den lilla rymdstationen Tiangong-2 genom ett antal bemannade färder dit. Sedan ska man bygga en större station, som ska vara färdig år 2022. Däremot säger man på rymdorganisationen inget om färder till Månen. ”Vi tänker och planerar, men har inte fattat några beslut ännu om månfärder .”