När reser vi till Månen?
Många rymdorganisationer, företag och enskilda entusiaster vill sända farkoster och astronauter till Månen, men de flesta saknar tillräcklig finansiering. I en serie artiklar ska jag berätta om de månplaner som finns på olika håll i världen.
Bilar på månen. (Publicerat 2023-11-06)
NASA har begärt in bud från amerikanska företag på att bygga ett fordon avsedd för
färder på månens yta. Flera förslag har kommit in. NASA ska välja vinnaren under 2024.
En del i projektet Artemis, människans återkomst till Månen, är att det behövs fordon för färder på månen och också för transporter. NASA hoppas ha en månbil redo att skickas
till månen för Artemis 5 som flyger till Månen i slutet på detta decennium. Fordonet kallas Lunar Terrain Vehicle (LTV). (Källa: Tidningen Aviation Week & Space Technology maj 2023 samt webbplatsen Space News 2023-11-04)
Flera företag har informerat om att de ämnar delta i tävlingen. Där finns start-ups som Astrolab
och Intuitive Machines, men också etablerade företag som Leidos, Lockheed Martin och Teledyne Brown. Några unika samarbetsavtal har slutits, som mellan Lockheed och biltillverkaren General
Motors och mellan Leidos och racerföretaget NASCAR.
Leidos äger företaget Dynetics som ska tillverka bilen. Maxhastighet blir 15 km i timmen och den
ska kunna färdas i 2 mil. Man måste utveckla egenskaper som inte behövs på jorden men är viktiga
på månen. Företaget anser sig kunna bli klara till 2027 eller 2028 när Artemis 5 ska ge sig av.
NASA brukade förr köpa raketer och rymdskepp men deltar nu ofta istället i tillkomsten men hyr
sedan av det företag som har huvudansvaret. Också månbilarna kommer att ägas av det företag
som bygger dem, så det kan betyda att helt kommersiella projekt på månen blir till.
Ett annat företag som vill bygga månbil är Venturi Astrolab som utvecklar fordonet FLEX: Flexible Logistics and Exploration. Deras månbil ska kunna justeras om när transportbehoven förändras.
Och det finns fler företagsgrupper som vill delta i tävlingen. Lockheed samarbetar med General
Motors. Northrop Grumman med Intuitive Machins och Michelin. Dessutom en grupp som omfattar Teledyne Brown Engineering, Sierra Space och Nissan North America.NASA skulle ha valt ut ett eller två projekt i slutet på detta år, men valet har skjutits upp till mars 2024.
50 år sedan Apollo 14 landade på månen.
Det är fantastiskt: Åren 1969 till 1972 landade sex amerikanska farkoster på Månen, och tolv människor steg ut på månytan. I år är det 50 år sedan Apollo 14 flög till Månen.
(Källor: "Sky at night", en tidning från BBC om månlandningarna, NASA:s webbplats, Wikipedia)(2021-01-28)
Världens första bemannade månlandning med Apollo 11 uppmärksammades ju världen över 2019 med ett stort 50-årsjubileum. Apollo 12 uppmärksammades betydligt mindre, medan den misslyckade Apollo 13-färden är berömd för att astronauterna mot alla odds lyckades ta sig tillbaka till Jorden efter en explosion ombord.
Rymdfärd med come-back för Shepard.
Efter en paus på nio månader sändes så Apollo 14 iväg. 31 januari 1971 lyfte en Saturnus-raket. Ombord på Apollo 14 fanns veteranen Alan Shepard, samt nybörjarna Stuart Roosa och Edward Mitchell.
Alan Shepard var NASA:s första astronaut, han gjorde ett ”rymdskutt”, en kort färd ut över Atlanten år 1961. Därefter blev John Glenn 1962 den förste amerikanen som kretsade kring jorden. Shepard förbjöds sedan att göra fler rymdfärder eftersom han hade hälsoproblem. Han blev istället chef över astronauterna, men senare friskförklarades han och flög nu mot månen.
Tekniska problem.
Två allvarliga tekniska problem höll på att sabotera flygfärden. I bana runt jorden skulle Apollo-kapseln docka med månlandaren men det fungerade först vid sjätte försöket. Man kom på att kapselns raketmotor hade stängts av för tidigt under dockningsförsöken. Det andra problemet som uppstod i bana runt månen visade sig vara falskt alarm från Apollos dator.
Apollo gick in i bana runt månen 4 februari. Det sista raketsteget slog samtidigt in i månytan och den seismometer som astronauterna i Apollo 12 hade placerat på månen kunde registrera nedslaget.
På månen med dragkärra.
Månlandaren, som döpts till Antares, landade i området Fra Mauro 5 februari 1971. Shepard och Mitchell vistades ute på månens yta två gånger, sammanlagt i nio timmar. Uppe i bana runt månen i Apollo-kapseln, döpt till Kitty Hawk efter världens första flygplan, fanns Stuart Roosa.
Shepard och Mitchell strövade runt på månen med en "dragkärra" där de transporterade kameror och verktyg. De senare Apollo-landningarna medförde en uppfällbar bil! Astronauterna från Apollo 14 tog de första färgbilderna av månytan. (De visade att månen var grå så man hade lika gärna kunnat nöja sig med svart-vita bilder. Mitt skämt.)
En golfrunda på månen.
Alan Shepard kom med en överraskning strax innan astronauterna skulle avsluta den andra månpromenaden. Han hade tagit med en golfboll till månen. Nu använde han ett långt provtagningsinstrument som golfklubba och gjorde försök att slå ett slag. För detta kunde han bara använda ena armen eftersom rymddräkten var så stel. Två slag misslyckades och hans astronautkollega i radiokontakten med jorden, Fred Haise, kom med en retfull kommentar. Men det tredje slaget lyckades och Shepard sa: ”Here we go, straight as a die. It is flying miles and miles.” Men bollen flög bara 20 meter.
Hemfärd.
Kitty Hawk lyfte från månytan 6 februari med 42 kg månstenar ombord. Dockningen med Apollo-kapseln gick bra och 9 februari landade astronauterna i Stilla Havet och plockades upp av USS New Orleans.
Hur gick det sen?
År 2021 lever ingen av dessa tre astronauterna längre. Alan Shepard blev 74 år och avled 1998. Han var USA:s första astronaut och en av tolv människor på månen.
Stuart Roosa gjorde bara denna enda rymdfärd! Ganska tuff stil: att flyga i rymden en gång och då till Månen! Men han skulle antagligen flygit till månen fler gånger om inte USA hade avslutat Apollo-projektet i förtid. Han blev 61 år och dog 1994.
Uppgifter jag hittat på nätet: On the Apollo 14 mission Roosa carried seeds from loblolly pine, sycamore, sweet gum, redwood, and Douglas fir trees as part of a joint U.S. Forest Service/NASA project. The seeds were germinated on his return and planted throughout the United States, becoming known as the "Moon Trees".
Edgar Mitchell flög också bara en gång i rymden. Han blev 85 och dog så pass nyligen som 2016. För honom var månfärden tydligen en sorts andlig upplevelse. Några år efter månfärden bildade han Institute of Noetic Sciences, med uppgiften att forska i fenomenet ”medvetande” och hur det relaterar till Universum.
Edgar Mitchell hävdade att han haft en övernaturlig upplevelse under månfärden och att han haft upplevelser med telepati. Han uttalade sig senare livet om att det fanns flygande tefat och att USA:s myndigheter gömde ett sådant och att varelser från rymden haft kontakt med jordbor. Han hävdade också att en hälare botat hans levercancer. Tro´t det den som vill. Antingen hade han rätt eller så visar detta att t.o.m. en pilot och astronaut med hög utbildning kan förledas av konspirationsteorier och stolligheter.
Till Mars eller Månen? (Publicerat på Arielspace 2015-11-26)
NASA vill till Mars, alla andra vill till Månen. Forskare, ingenjörer och andra som engagerar sig i bemannad rymdfart deltog i International Astronautical Congress, nr 66 i ordningen, i Jerusalem i oktober. Man diskuterade bemannade rymdfärder i framtiden: vart vill vi resa, hur ska vi färdas och vilka länder vill delta? Vart man än vill resa så har robotar redan varit där: Månen, Mars, Pluto, kometer, Jupiters och Saturnus månar. (Aviation Week & Space Technology. 2015-10-25.)
NASA sände inför konferensen ut en inbjudan till internationellt samarbete för att genomföra en Mars-färd. Men alla vill inte till Mars. ESA:s nye chef Johann- Dietrich Woerner vill bygga en bas på Månens baksida! Där skulle ett astronomiskt observatorium kunna studera universum utan att störas av ljus eller någon typ av signaler från Jorden.
En bas på månens baksida är hans personliga önskemål och inte ESA:s officiella. Men i många länder med rymdverksamhet vill man sända farkoster och kanske människor till Månen hellre än till Mars.
Ryssland och Kina planerar att sända obemannade farkoster för att landa på Månen, och slutmålet är bemannade färder dit. USA vill sända astronauter i bana runt Månen för att öva inför färder till Mars. Japan, Indien och ESA har sänt farkoster till Månen och har bemannade månlandningar som ett avlägset, men dock mål. Det finns t.o.m. flera privatfinansierade projekt för att sända obemannade farkoster till Månen.
Det är bara USA som har resurser för en Mars-expedition. För övriga länder däremot skulle en färd till Månen förstås vara lättare att genomföra. Men också för USA kan det visa sig att en Mars-färd blir för dyr, och NASA:s chef vill helst ha ett internationellt samarbete om projektet. Ett problem då är att USA:s kongress beslutat att landet inte får ha rymdsamarbete med Kina, både för att man bedömer att Kina utgör ett militärt hot och för att Kina bryter mot mänskliga rättigheter.
Det råder inget tvivel om att många länder vill delta i den s.k. "exploration of the solar system", men hur detta ska gå till tycks det råda delade meningar om.
|